Dagens frågaTankar

Vill jag ge Hugo dåligt samvete?

Vad roligt att ni var så många som delade med er av hur ni ser på det här med att höra av sig/inte höra av sig när man är borta från familjen i mitt inlägg från tidigare i veckan. Ni var några som inte alls höll med om att det var manligt/kvinnligt utan mer individuellt men flest av er verkade vara med mig på att det är mannen som är dålig på att höra av sig. Hur kommer det sig?

Är det biologiskt att män har lättare att stänga av vardagen när dom är iväg eller är det från uppväxt att pojkar tillåts vara friare?
En kommentar fick mig att haja till:
”Det är ju bara för att du vill ge Hugo dåligt samvete för att han inte är med er. Känner igen det men har slutat med det då jag själv vill vara ”fri” när jag inte är med familjen. Antar att Hugo är borta från familjen mer än dig och därför känner du så.” 

Först sköt jag bort den tanken för no way att det är vad det handlar om men sen började jag fundera lite på det om det kan ligga sanning i kommentaren. Kan det vara så att en del av mig vill ge Hugo dåligt samvete när han är borta? I mitt medvetande finns det ingen del av mig som vill få Hugo att må dåligt när han är borta från oss – den här gången var det jobb han var iväg på men även när det är nöje så ska han kunna göra det utan att må dåligt. Precis som åt andra hållet att när jag är borta på träning, träffar vänner eller har jobbmöten så vill jag känna mig säker i att det inte ligger några sura tankar och pyr över det. Vi har alltid en rak dialog om våra scheman och är bra på att lyfta direkt om något inte känns okej. Jag vill inte ge Hugo dåligt samvete när han är borta, handen på hjärtat. Men jag känner irritation när han klickar mig (gosh vem blir inte irriterad när man blir klickad utan att få en anledning, man kan ju till och med välja autosvar från mobilen som skickar iväg ”Kan jag ringa om en stund?” så man i alla fall får någon respons) och är tydlig med att säga det. Kanske vill mitt omedvetna jag då straffa honom lite för min irritation genom att ge dåligt samvete för att han inte har tid för mig?

Men i mitt medvetna så tror jag på en rak dialog och att hellre skriva ett sms och sen kunna prata om det i telefon än att jag ska gå runt och vara småsur tills han kommer hem. Något jag annars hört är ”typiskt kvinnligt” att inte säga vad problemet är utan vara sårad och binda det inom sig tills det blir en större grej. Håller ni med om det påståendet?

Jag började i alla fall tänka en del på genus i det här. Om killar bara automatiskt är sämre på att höra av sig eller om det ligger i uppfostran och hur de blir formade. Hur kommer det sig att killar, oftast, verkar ha lättare att koppla bort partnern/flickvännen när de är iväg? 

12 Kommentarer

  1. Emma

    Jag har fått jobba mycket på att säga vad det är när jag är sur över något. Förut kunde jag sura i flera dagar och sambon hade ju inte en aning om varför jag var sur 😂 nu är jag bättre på att berätta så vi kan prata om det och han förstår vad han gjort fel.

  2. Malin

    Vart kommer då ”kvinnors generella kontrollbehov” ifrån? I uppfostran. Även om vi biologiskt sett kanske haft olika roller på stenåldern så går det att lära om. Rent generellt så är det mååånga kvinnor som tar på sig det största ansvaret hemma för att det har vi sett sen vi föddes. Hur hon fixar donar och ser till att allt flyter på. Rollen som ”kontrollerande” är given oss och gräver man i det – inte självvald. Helikoptersynen är en så att säga påtvingad kraft. Hade kvinnor slutat göra allt som de gör så skulle någon annan (mannen) behöva ta vid för överlevnaden av individen och familjens skull. 😊

  3. cass

    okej men då undrar jag hur din man fostras då? Snark. Tänk att allt är tammefan uoppfostran. Finns inga biologiska skillnader va? Du kan bara GISSA att det är uppfostran. Kan lika väl vara genetik, hormoner och urgamla biologiska skillnader som varit livsviktiga för människans överlevnad. Ex, kvinnans ansvar över barnen o mannens ansvar för säkerhet, mat på bordet osv. Det är liksom inget nytt att det varit så marjoriteten av människans tid på jorden och ÄNDÅ finns de ni som med all säkerhet säger att det är uppfostran.

  4. Lin

    Uppfostran! Män känner generellt inte lika mycket ansvar för familjen som kvinnan i en heterorelation. Min kille avbryter dock möten mm för att ringa upp och kolla att allt är ok. Men han släpper ju familjelivet när han är bortrest på ett annat sätt än jag gör. Men var man än är så är man fortfarande förälder och bör enligt mig ta det ansvaret. Dvs inte göra sig oanträffbar.

  5. Emma

    Så intressant! Jag är ett undantag dock om det är så… Jag har svårt att höra av mig till min fästman men det är bara sån jag är. Jag jobbar på det för att han vill gärna att jag hör av mig men jag tappar det helt. Jag är SÅ i nuet. Det är den enda anledningen jag kan komma på för jag ”glömmer” allt när jag är iväg. När jag är med min fästman så tänker jag inte på annat. När jag tränar är det bara träning. När jag är med mina vänner är det bara de som får min uppmärksamhet. Senast igår gick jag till gymmet på kvällen och skulle smsa fästmannen när jag kom dit och sedan när jag lämnade, allt för att slippa oroa (vi bor i ett lite ”utsatt” område.) men glömde totalt för allt fokus var inför träningen. Ibland leder det till konflikt men oftast vet mina nära och kära om att jag är sån. Slutsats, kommunikation är viktigt oavsett i vilken form. Intressant diskussion!
    Kram påre

  6. cass

    handlar der kanske om kvinnors generella kontrollbehov? Vi har ju oftast (varning för generalisering) helikoptersyn och råddar, planerar och ordnar. Så när vi åker iväg så vill vi försäkra oss om att allt flyter på medans när männen åker så vet dom ju att allt flyter på. Och samma med att vi kvinnor gärna hörs av, går allt bra?

  7. Amanda

    Min sambo (dom är man) är bättre på att höra av sig än mig så jag tror ändå det är rätt så individuellt 🤗
    I övrigt så brukar vi nog aldrig bli sura över saker som om ngn klickar en. Om jag ringer och han gör det då förstår jag att han är mitt inne i ngt. Är det intensivt för jag kanske inte den fulla storyn förrän han är hemma igen. Och samma tvärt om 😄 tkr det är skönt vi båda går samma inställning och det är nog det som är det viktiga. Att hantera det liknande och vara överens om att det är okej 😊

  8. fanny s

    Jag är precis som du Paula den som vill höras av när man är ifrån varandra. För min man var det inte lika viktigt i början av vårt förhållande. Jag blev jätteledsen den första tiden, men med åren har jag bara slutat höra av mig jag med, för jag orkar inte vara den som ”jagar”. Och det har faktiskt fått en effekt av att han har börjar höra av sig mer haha! Det hade jag faktiskt inte räknat med 🙂 I övrigt är jag en klassisk kvinna på det sättet att jag håller reda på födelsedagar m.m. men också där har jag börjat släppa. Jag är väldigt övertygad om att det har med uppfostran att göra. Jag har två bröder och det är väääldigt mycket deras kvinnliga partners som fixar och donar och håller koll, precis som jag. Detsamma med min mans systrar, de håller mer koll än vad min man gör. Jag blir irriterad bara jag tänker på det, men men…han har blivit bättre på att ta eget ansvar för födelsedagar etc som gäller hans vänner och familj. Plus att jag har blivit bättre på att släppa kontrollbehovet och inse att om han inte tycker att det är viktigt att minnas sin mormors födelsedag så får det stå för honom…intressant diskussion iallafall! För min del är det nog tyvärr lite sant att jag vill att han ska ha liiiite dåligt samvete när han åker bort, men jag försöker styra bort de tankarna och iallafall inte omsätta det i ett beteende. Det känns inte som min bästa sida visar sig där precis…självklart ska han få åka bort från familjen precis som jag också gör ibland 🙂

  9. Gaby

    I vårt förhållande är det jag som håller kontakt men alla vänner och släkt. Styr upp kalas och fixar presenter för andras kalas. Trots att jag försöker dumpa över ansvaret ibland. Svårt att ändra detta. Samma gäller kontakten när han är borta. Han skulle klara sig bra utan att höra av sig. Inte att han inte gillar att surra när jag väl ringer men han är inte bra att själv höra av sig. Tror det har med uppfostran att göra. Brorsan är ju sämst i familjen på att höra av sig till släkten också. Bra att reflektera över ibland och hur man lär sina egna barn nu..

  10. Camilla @tiobarnsmamman

    Brukar du läsa dina meddelande på instagram?
    Jag skrev igår men inte fått svar.
    Jag hittade er dricka Clean här uppe ,tänkte ni skulle bli glada att se att den kommer även hit☺️
    Jag vart förvånad då det är litet här,men nu finns den även för oss😊
    Den fanns på ica i Idre.
    Mvh Camilla

  11. Sofie

    Jag skulle inte säga att det är biologiskt, för isåfall skulle väl alla män vara på samma sätt och kvinnor vara på samma sätt? Det handlar snarare om en social konstruktion.

Visa alla 12 kommentarer
×

Paula Rosas

Hej på dig och välkommen till min blogg. Mitt namn är Paula Andrea Rosas och här kommer några korta meningar om mig. Jag är en 27årig tjej som lever mitt liv genom att göra det bästa av dagarna. Mitt liv kretsar kring mina fantastiska döttrar Molly-Elise och Leonore och min underbara man Hugo Rosas, familj och vänner. Jag är en glad, familjekär och envis tjej som älskar att skratta. I min blogg kommer ni få följa med mig i min vardag. Träning, äventyr, dilemman och utveckling i mammarollen, resor, giftermål, vänskap och utbildning. Samarbetsförfrågningar: paularosas.media@gmail.com