Tankar

Veckans

Veckans roligaste:

Det allra roligaste just nu är Leonores respons. Hon har i ca två veckors tid börjat le tillbaka ordentligt. När hon ”pratar” smälter jag. Jag vill bara pussa ihjäl henne, nypa hennes små kinder och kittla henne. Hon är lite för liten för den typ av attack som jag vill ge min lilla dotter.

Veckans garv:

Jag klarar inte hur Leonore flimrar med ögonen precis innan hon somnar. Jag måste bita mig i läppen för att inte börja skratta när hon ligger bredvid mig och ser ut som en liten flummis.

Veckans driv:

Träningen. Utan tvekan. Jag är stört motiverad och hoppas att sjukdomar ska hålla sig borta från mig. Alltid när jag kör igång så blir jag sjuk.

Veckans önskade förbättring:

Jag har tänkt på hur tålamod hjälper en genom alla situationer. Vare sig det gäller uppfostran, matlagning, träning, relationer eller egna mål och drömmar. Kan man öva upp sitt tålamod, eller rättare sagt ha sitt tålamod i åtanke hela tiden så blir det lättare. Jag har nog ett grymt tålamod i vissa situationer medans jag i andra har ett värdelöst tålamod. Det går inte att stressa igenom saker och ting. Jag ska framöver mental-coacha mig själv och öva upp mitt tålamod ännu mer.

Veckans tanke:

Jag och mina vänner satt på ett café här om kvällen. När dom skulle ut och röka satt jag kvar med Leonore ensam och gosade. Då kom en man fram till mig. På engelska sa han att jag var väldigt lik sin tre åriga dotter. Jag var trevlig och han visade mig bilder på hans lilla tjej. Sedan började han smickra mig. Att jag hade ett ”cinema-face” och en bra utstrålning. Då började jag känna mig obekväm. Han fortsatte att fråga om jag höll på med teater, musik eller uppträdanden. Det har jag ju inte gjort så jag sa nej. Mannen arbetade som ”Movie-director” för ”swedish-arabic” movie så jag fattade inte om han ville ha med mig i sina filmer eller om han stötte på mig.

Där avbröts vår konversation av att mina vänner kom tillbaka. Han satte sig på sin plats som var snett framför mig. I ögonvrån såg jag hur han stirrade på mig och det var på den gränsen att jag inte ville amma där för att han inte slutade titta. Mina tankar gick i kommer han följa efter mig när jag ska gå till bilen, kommer han att vilja skada mig, det är rätt olämpligt att försöka stöta på någon som sitter med en liten bebis i famnen osv.

När jag satt i bilen påväg hem så tänkte jag om. Tänk om han faktiskt bara ville bara ärlig och snäll. Det enda han gjorde var att ge mig komplimanger men ändå fick han mig att känna mig lite rädd för hans agerande. Att jag direkt började tänka i banor som att han skulle kunna skada mig. Det är faktiskt lite sjukt. Att jag som kvinna faktiskt känner mig underlägsen om en man nu skulle välja att vilja skada mig. Vi kvinnor ska inte behöva känna rädsla för män. Oavsett om det är en främling, ens partner eller någon annan man i ens närhet. Men samhället ser annorlunda ut. Kvinnor råkar ut för våldtäkter där kvinnan sedan blir frågad ”vad bar du för kläder”. Hur många blev inte tagen på rumpan av killarna i klassen i högstadiet. Och alla skrattade, inklusive mig själv för det var ju killen som jag gillade och han bekräftade mig genom sitt tafsande. Det är inte okej. Inte någonstans. Och ordet ”hora” får mig att brinna av.

Jag hoppas att jag och Hugo kommer forma två självsäkra tjejer med skinn på näsan. Som ska förstå sitt värde och rätten att bestämma över sin egen kropp. Jag vill inte höra sexistiska skämt hemma där dom nedvärderar sig själva för att vara andra till lags. Jag kommer använda mig själv som exempel, hur jag gjorde och tänkte i t.ex. tonåren och försöka vägleda dom till att göra bättre. Att respekten för sig själv alltid ska finnas där och att den inte ska behöva växa fram. Vi börjar med att ge dom en kärleksfull barndom, sedan kommer båda komma in i värld där vi som föräldrar inte kan skydda dom. I plugget är man som barn tyvärr lite ”on your own”. Det vi kan göra är att ta emot dom när dom faller, ha en öppen och ärlig dialog hemma om vad som händer i deras liv.

Detta började jag tänka på, av att en man egentligen bara kom fram och var trevlig. Jag vet inte vad hans avsikt var men jag väljer att tro att den var god. Trots att han sen satt och stirrade på mig. För sån är jag, jag tror det bästa om människor.

_MG_0341

49 Kommentarer

  1. emma

    vilken bra lista:D sådant är skoj att läsa 😀
    hoppas du får en fin vecka !

    kika in hos mig vetja, mamma på 23 år med två knoddar Jake på snart 3 år och Jessie som med snart fyller 1 häng på i vår vardag 🙂

  2. Bella

    Bea: Du kan ju inte ha läst deras bloggar för det är precis tvärtom mot vad du påstår. Det är ju Hugo som klankar ned på och pikar Paula hela tiden och dessutom framställer han sig som offer. Jisses, alltså karln verkar ju fullständigt handlingsförlamad så jag har ofta undrat om Paula är tvungen att torka honom i röven när han har bajsat också?

  3. Bea

    Tycker du Paula ofta klankar ner på Hugo och framställer dig som bättre än honom. Alltid.
    Vissa inlägg är alldeles sura av negativitet och pikar gentemot Hugo, du framställer honom som dum.

  4. Julia

    Jag har aldrig förstått och kommer ALDRIG förstå hur man kan ta sig själv rätten att säga negativa saker rakt ut riktat till människor! Spelar ingen som helst roll att det är på en blogg. Man är inte nedvärderande mot någon, oavsett!! Skärp er för fan.
    Bara för att man har en blogg, är känd etc så ska man inte behöva stå ut med att folk skriker ut allt man tycker och tänker! Jag förstår inte hur man kan tänka så ”men hon är offentlig, då får man räkna med att alla inte håller med”. Ja, men man kanske inte behöver säga allt skit? Var snäll eller håll käften.
    Jag tycker Paula verkar vara en genomgod och fin människa, skitbra att hon känner sig stark i sig själv. Uppmuntra det istället!!!

  5. Frida

    Tycker du har en väldigt sund inställning Paula! Att välja att tro det bästa om människor, med det menas inte att man är naiv utan man ger helt enkelt alla människor en ärlig chans och det tror jag på!

  6. J

    Sofia: Ett hett tips är att ägna dig åt någonting annat än denna blogg om den stör dig och du har så svårt för Paula (som du inte känner fyi). För mig är det helt oförståeligt varför man aktivt väljer att ta del av någonting man inte tycker om och som skapar så pass mycket negativitet i tankeverksamheten. Jag roas inte av Melodifestivalen, därför avstår jag från att titta. Jag råkar störa mig på Pernilla Wahlgren, därför väljer jag att inte följa henne på sociala medier eller lyssna på hennes podcast. Varför ska jag göra någonting jag inte uppskattar eller roas av? Ja, nu kanske du tänker ”men jag uppskattar hennes bra sidor! Jag gör det! Men jag stör mig på hävdandet”. Jaha, varför det? Upplever du att ett inlägg som detta får dig att känna dig förminskad eller sämre? Eller tror du att du gör Paula en tjänst med dina upplysande kommentarer kring hur hon gör si och så, men istället bör göra dittan och dattan? Äsch, oavsett vad som driver dig bottnar det i dig själv. Granska dig själv och dina prioriteringar innan du ger dig på andra.

  7. Emelie

    Herregud blondinbella är väl den mest perfekt fasad-människan som finns?! Hennes graviditeter har vart fantastiska, hennes förlossningar har vart fantastiska, allt är bara så fantastiskt hela tiden!!! Visst hon har kanske blivit en gnutta mer ”mänsklig” men det är väl för hon tappar läsare till slut. Till slut tröttnar folk på för mycket fasad. Jag tycker några som är bra på att visa hela bilden o vunnit på att göra det är amanda schulman och hannah widell. De är väldigt öppna om ångest, panikångest, depressioner, misslyckanden mm o därför så omtyckta.

  8. Ida

    Kan hålla med om att det känns som att Paula försöker framhäva hur duktig (perfekt) hon är hela tiden i alla sammanhang. Sen tror jag att hon har mycket svårt för att vara självkritisk. Som någon skrev ovan gällande reklaminläggen. Då tyckte hon att ”vi skulle dra åt skogen” som tyckte att det var för mycket reklaminlägg. Istället för att inse att det kanske är en god idé att minska antal reklaminlägg om många av hennes läsare tycker att det har blivit för mycket av den varan.

  9. Sandra

    Jag tycker kanske att ni är lite väl hårda mot Paula. Men visst, lite mer ärlighet om vardagen skadar inte (nej, allt är INTE perfekt och det behöver inte vara det!) Jag misstänker att Paula möjligen inte törs skriva ut vissa saker, och då särskilt som har med hennes föräldraskap att göra, med risk för att för alltid få höra vilken dålig förälder hon är.

    Men ok, jag köper kritiken kring hennes ständiga – påstådda – perfektion. Samt även i vissa fall, tillrättavisanden mot andra människor. Vet ni varför jag på senare tid börjat rådigga Blondinbella? Jo, just för att hon är så tokärlig om sitt liv. Hon är inte rädd för att erkänna både det ena och det andra, om sina brister och att hennes liv VERKLIGEN INTE är perfekt. Det är så befriande att läsa.

    Angående mannen som ev. stötte på Paula, förstår jag Paulas reaktion. Jag blev själv utsatt för en fruktansvärd sak just genom ett liknande tillmötesgående från en man. Så beträffande oron, förstår jag Paula helt.

    Rörigt inlägg kanske. Sorry.

  10. Sofia

    Jag är också en fin person, jag är omtänksam och ambitiös och jag har studerat 4 år på universitet tittills. Jag vet med mig mina bra egenskaper och det är sånt som märks i mina handlingar. Det är inget jag trycker upp i ansiktet på folk för jag tror att de flesta min omgivning skulle störa sig på mig då, vilket är en ganska naturligt reaktion när folk försöker hävda sig. Jag har absolut inga problem med att paula har fina sidor. Det är jättebra och det är inte det det handlar om! Den sida som jag har lite svårt för när det gäller paula är hennes behov av att hävda sig och förklara HUR bra hon är. Jag har följt paula sedan hon startade sin blogg eftersom jag alltid läst hugos blogg. Hugo tycker jag visar stor ödmjukhet och har båda fötterna på jorden trots att han åstadkommit mycket i sitt liv. Han hävdar sig aldrig. Jag menar inte att paula bara ska fokusera på sina brister istället för sina positiva egenskaper. Det vore väldigt dumt. Men i vissa situationer kan det vara bra att granska sig själv och inse sina egna brister och inte bara ta förgivet att det är alla andra som gör fel. Som till exempel när paula fick kritik för att det var så mycket reklam på bloggen. Då kom ett försvarsinlägg om att hon gör reklainläggen bara för sina läsares skull och att hon sitter och försöker hitta passande reklamer för just sina läsare. Att det blir jobb för henne och att hon bara bara är snäll som tänker på sina läsare. Det är ganska tydligt att reklamen är för att bloggare ska tjäna pengar. Reklam är inte speciellt kul att läsa. Men nej.. det är hon som är så snäll!
    Det intrycker jag har av paula har jag också fått då jag läst hugos blogg om alla tjaffs de haft. Att han oftast lägger skulden på sig själv för att paula är så perfekt, att hon blir sur för att hon gör saker bättre än hugo.
    För nån vecka sedan skrev paula i sin blogg att ”jag kan prata, skriva, planera morgondagen, svara på mail och notera viktiga datum i kalendern samtidigt. Om jag frågar Hugo någonting tappar han helt bort sig och vet inte vad han höll på med.” Det är liksom blogg-paula i ett nötskal. Det är dessutom vetenskapligt bevisat att ingen kan göra allt det där samtidigt. Människor kan fokusera sin uppmärksamhet på en sak, sen kan man ju såklart växla fokus från en sak till en annan. Summan av kardemumman. Jag har inte problem med paulas fina sidor som hon säkerligen har! Jag har problem med hennes hävdande… men det kanske är därför man skaffar blogg!

  11. Sanna

    Haha men kara ngn, detta kommentarsfalt! Jag kan forsta kanslan, Paula ar sa snygg, trevlig, smart, snygg kille, harliga barn, fint hus och positiv och full av energi, kan nastan bli lite provocerad ibland, men jag fattar ju att det ar for att jag blir AVUNDSJUK!

    Kanske man kan satsa pa att skapa ett lika bra liv for sig sjalv istallet for att forsoka dra ner ngn annan till samma niva som en sjalv…?

  12. Linnéa

    Hej Paula!
    Det är första gången jag kommenterar, fast att jag har läst din blogg sen du började skriva. Du är smart, inspirerande, sund och vacker, med risk för att låta som mannen på caféet. Som är anledningen till att jag känner mig tvungen att kommentera, för jag fick rysningar av dina tankar. En dag tänker jag mig att jag kommer vilja skaffa barn, jag har inte nåtts av mammatankarna om du förstår vad jag menar där jag drömmer om att få bebisgosa och allt sånt. Däremot så brinner jag redan nu i hjärtat för att uppfostra mina barn till självständiga, ödmjuka barn, med målet att vare sig det är pojkar eller flickor ska de förstå att det inte är någon skillnad. Jag vill att min pojke ska växa upp med förståelsen att han kan vara snäll, stark, ledsen, omtänksam, smart, gullig, kreativ och snabb, precis som sin syster eller som tjejerna på dagis. Jag vill inte höra tjejslag, tjejbrännbollsracket, gråter som en tjej, nej min pojke ska få gråta och min tjej ska få känna sig stark och begåvad och tvärtom. Jag blir så upprörd och desto mer upprörd blir jag när jag läser kurser inom ämnet. Det är helt sjukt hur fel det är i samhället, hur fel syn barn får genom uppfostran. Där kan vi göra skillnad, uppfostra våra barn där dessa normer bryts, allt detta går att ändra på, en pojke föds inte med egenskapen att nedvärdera och trakassera tjejer, eller med obefintliga behov av att vara ledsen och svag, det är så samhället ser ut idag men det är föränderliga saker.

    You go girl, du är en stark och klok förebild för dina tjejer, är säker på att de kommer att växa upp med skinn på näsan!

  13. JJ

    Jessica: Ja, STACKARS männen. Fundera på varför man inte hade reagerat likadant om det var en kvinna och kolla förslagsvis upp lite statistik på våldsbrott, sexualbrott, etc.

    I övrigt, vik dig inte för dessa tjejer och deras kommentarer Paula. Du har all rätt i världen att framhålla dina bra sidor, tankar och resonemang. Det gör inte dig självgod, det gör dig stark. Men som bekant är ju starka kvinnor ofantligt provocerande. 😉

  14. Jessica

    Är ju synd om männen också som blir dömda för att vara något dem inte är, så fort dem är trevliga.
    Hade man reagerat likadant om det var en kvinna som uppförde sig så?
    Bara en tanke..

  15. Annie

    hmm jag har lärt mig att lita på magkänslan. Den har mycket ofta lett mig rätt. Jag känner ofta av människor…det gör nog alla. Men att tro på det här med ” energier” kring människor gör nog inte alla. Jag tror absolut man kan känna dålig energi från en människa, eller snarare dennes dåliga intentioner. I det här fallet så känns det som att mannen ville ge dig komplimanger och att han säkert tyckte du var fin, men sättet han gjorde det på är inte normalt.För det första såg han att du har barn. För det andra så stirrar man inte på människor. För det ttedje så ska kvinnor inte behöva sig känba sig tacksamma om nån random man kommer fram till dem. Det är faktiskt ingen rättighet man som man har, att gå runt och påpeka kvinnors utseende.

  16. Nadja

    Du är ju visst feminist, hörs ju långa vägar! Du vet bara inte om det än 😀 jag tycker du har en sund syn till livet och vi tjejer ska peppa varandra. Girlpower och systerskap till dig!!

  17. Jennifer

    Sluta klanka ner pa Paula! Hon ar duktig, driven, glad, kärleksfull, ordningsam, klok, positiv och generös (bland annat). Jag ar också det och det ar jag stolt over 🙂 Sa himla trist att massa tjejer sitter bakom sina skarmar och ska ’trycka till’ Paula for att hon delar med sig av sin vardag och sina tankar. Ta at er av Gandhi ’only speak if what you have to say is better than silence’.

    Paula, fortsatt vara stolt over dina fina sidor!

  18. Anna

    men herregud, du tror inte de är möjligt att fler personer fått känslan av det när de läst bloggen men bara inte pallat sätta ord på det och kommentera för att man har andra, antagligen bättre saker för sig? och sen när någon faktiskt skrev nåt angående de så kan man instämma och inse hur man själv kanske också tyckte så även fast man inte brytt sig om att skriva de innan? jeez sandy.

  19. Emelie

    har verkligen aldrig tänkt tanken att paula är självgod eller vill framhäva sig själv på ett drygt sätt, tvärtom. ser verkligen bara henne som genuint godhjärtad, ödmjuk och väldigt omtänksam. tycker snarare hon är extremt ovanlig i bloggvärlden. hon är inte alls ytlig eller bara tar massa perfekta selfies eller försöker visa upp ngn fasad av livet eller hetsar med utseende, ätstörningar och träningshets som majoriteten av alla andra stora bloggare som inte ens kan le på en bild. det är anledningen till att paulas blogg är den enda (o hugo) som jag följer iaf. jag blir glad när jag besöker paulas blogg.

    hoppas verkligen inte du tar åt dig av alla idiotiska kommentarer paula. kan inte alla troll gå tillbaka till kissies blogg eller nåt

  20. Sandy

    Jag börjar fundera på om ”Hanna” ”L” ”Sofia” och alla andra bittra personer, är en och samma avsändare? Jises, Paula, du utstrålar bara värme, omtänke, förståelse och god vilja. Jag förstår verkligen inte hur bittra vissa människor kan vara? Det skrämmer mig. Iaf .. ang texten, håller jag helt med. Tyvärr tyvärr tyvärr. Jag föraktar att samhället ser ut såhär.

  21. Mell

    Jag pratade i telefon och läste stolt upp detta för min kusin och båda sa samtidigt att de var en bra tanke, Jag förstår exakt vad du menar!

  22. Sanna

    Jag tycker du verkar vara en fantastiskt jordnära och behaglig samt vettig människa, Paula. Däremot får jag också känslan av, som några tidigare nämnt, att du ofta i dina blogginlägg vill klargöra om hur bra du är, hur ambitiös du är osv. Det är ju självklart bra att du är det (om du nu är det, känner ju inte dig), också så är det typiskt svenskt att det sticker i ögonen när någon utger sig för att vara så perfekt på andra plan. MEN, det känns liksom som att din ödmjukhet inför livet och människor blir tom när du samtidigt verkat ha sånt behov att hävda dig om hur bra och duktig du är i typ alla sammanhang, samtidigt som det känns som att Hugo är den som framstår som den ”dåliga” i allt. Även i hans egen blogg av någon anledning, ert förhållande är säkerligen väldigt kärleksfullt och bra men det känns som att du på något sätt är dominant om hur allt ska vara och om det inte blir på ditt sätt eller att han automatiskt inte tänkt som du så blir du tjurig. Det är som att du styr, ställer och domderar och vill ha allt bara på ditt sätt, Hugos sätt är inte lika bra, och det är så jag upplever sig. Säkert oerhört trevlig men innerst inne kontrollfreak som tjurar om saker inte blir som man tänkt och har otroligt svårt att erkänna sina egna brister.

    Har fått denna uppfattning om dig under hela tiden du bloggat och den har inte ändrats än, känns snarare ännu mer tydlig nu när du fått barn osv. Jaja, vill bara säga min uppfattningen när det ändå kom på tal längre upp i kommentarsfältet!

    Kram på dig och din familj.

  23. Hanna Watson - gift i Kanada

    Jättefina tankar! Jag tror det är jätteviktigt att uppfostra starka, självständiga tjejer men tror nästan det är viktigare för de med söner att uppfostra de med respekt för kvinnor så att kvinnor inte ska ”behöva” vara starka och rädda.

    kram

  24. _

    Så fort man känner obehag när en man som kommer fram och pratar så ska man gå direkt, enligt mina egna erfarenheter… Jag trodde också bara bra om människor och det har ändrats efter en händelse för ett tag sedan. Mitt på ljusa dagen så kom en kille fram till mig och pratade och jag fick dålig magkänsla direkt men stannade kvar och pratade.. han började sedan med sexuella trakasserier och då gick jag självklart direkt därifrån. Ju mer jag är med om själv, desto mer misstänksam blir jag mot människor och speciellt män. Tyvärr vill alla inte en väl, så lita på magkänslan när det inte känns bra.

  25. Jenny

    Alla ni som tycker att paula är uppblåst och självupptagen eller att hon skriver dåligt, jag undrar uppriktigt vad ni får ut av att läsa hennes blogg? Det finns ju massa andra bloggar att välja på om denna inte passar er.

  26. H.

    Men herregud, kan vi låta en fantastisk tjej som Paula ha höga tankar om sig själv! Power till dig Paula säger jag bara, om jag hade en dotter hade jag velat att hon läste din blogg, för att se att det är okej att tycka om och berömma sig själv! Sluta aldrig med det på grund av missunnsamma människor.

    Kramar till dig!

  27. Elin

    Jag blir både arg och fundersam av vissa kommentarer under detta inlägget!!!! Det är väl jättebra att man är medveten om sina extra bra sidor? Och självklart ska man framhäva dessa!!! Varför ska man vara en i mängden? Varför ska man vara lagom bra, lagom snäll och lagom godhjärtlig? OCH varför ska man fokusera på sina brister? Jag är en jäkligt bra vän och det går väldigt bra för mig i skolan – ska jag skämmas över det? Nej, lägg ner. Det är ju såna som ni som bidrar till att tjejer inte vågar ta plats i samhället och visa upp alla sina styrkor. Ni behöver inte läsa Paulas blogg om det inte passar. Ni kan faktiskt stänga ner bloggfliken och fokusera på något annat, till exempel era egna bra sidor… Heja dig Paula!

  28. Lisa

    Tycker du verkar vara en fantastisk människa och det känns inte alls (iallafall inte för mig) som att du försöker hävda dig i dina inlägg, det kan det däremot kännas som när man läser vissa andra bloggar. Tycker du verkar ärlig, härlig och godhjärtad. Älskar att följa din blogg, den ger en positiv känsla 🙂

    Trevlig helg! Lisa

  29. Victoria

    Jag förstår verkligen inte varför vissa som kommenterade detta inlägg känner ett sånt behov av att ”få ner dig på jorden”. Varför inte bara stötta dig i att du faktiskt tycker bra om dig själv, många flera kvinnor borde börja göra det!

  30. Linnea

    Jag håller helt med om din syn! Ska göra allt för att både min son & dotter ska tänka lika <3 en sak som dock går HELT EMOT dessa värderingar är Hugos "roliga skämt" där han helt ignorerar mollys sluta, nej, jag vill inte. Redan nu lär hon sig att hennes mej kan man skratta bort.

  31. Helena

    Du var väldigt lik hans dotter. Inte sin dotter. Det blir så konstigt när man alltid måste läsa om några gånger för att fel ord används eller ord används fel. Hellre färre inlägg med bättre kvalité, eller skaffa någon som är bättre på att skriva som rättar innan det publiceras. De är ju ändå tidsinställda…

  32. Diana

    Jag tror faktiskt att magkänsla säger mycket. Om du kände dig illa till mods efter ett tag så var det nog för att han kanske inte bara var så trevlig och ville säga att du var söt utan lite till… Oftast känner man sånt, om en person på allvar bara ville komma fram och säga det och sen går. Då sitter man inte och stirra sönder personen till obehagens punkt direkt. Så jag tror din magkänsla sa dig vad det var. Och Ja det är helt sjukt att vi ens ska behöva känna så.

  33. Sofia

    Jag håller med anna! du vill väldigt ofta framställa dig själv som mycket bättre än alla andra och det börjar bli tröttsamt. Du skriver att du är väldigt ambitiös och har fått väldigt bra betyg och kan därför välja fritt bland utbildningar. Att du inte kom in på den utbildning du ville först berodde absolut inte på dig utan på att du hade råkat välja fel utbildning i första hand (när det i själva verket var så att du inte kom in för att dina betyg inte räckte till). När du sedan kommer in på en utbildning är du så väldigt duktig som klarar av tempot, jättemånga har redan hoppat av, din lärare får till och med be dig att va tyst på ett seminarie så att andra får prata. Detta tolkar du såklart som något positivt för att ”det är sån du är”. En sån som inte kan se sina egna brister. Jag har aldrig varit med om att en lärare säger till en vuxen elev om något sådan för alla vet att man delar ordet. Det viktigaste är inte att sitta och pladdra på utan vad man säger. Det du gör är inte något extraordinärt. Majoriteten av folket på denna planet kommer utbilda sig eller skaffa familj och dom har inte nån blogg där dom hela tiden ska hävda sig om hur duktiga dom är.

  34. Annica

    Jag är också en som tror gott om människor. Ibland har det lett till en del bråk och trubbel då jag trott på dem trots att det inte har varit så bra att göra det. Jag är för godtrogen helt enkelt.

    På tal om det.. Har en läsare på min blogg som bland annat menar på att jag inte borde ha barn, på grund av ett syndrom som jag har. Hon menar på att det syndromet lägger sig på det intellektuella och att jag därför är helt bakom flötet. Hon i princip hotat med Socialen på grund av att jag har det syndromet. (Har gett svar på tal i bloggen)

  35. Anna

    paula vet du hur extremt självupptagen och uppblåst du låter när du skriver saker som ”För sån är jag, jag tror det bästa om människor.” kan du någon gång, om så bara en endaste lite gång inte låta som att du är guds åttonde underverk? visa lite mänsklighet och att du har brister som FAKTISKT är brister? alltså inte typ ”jag pushar mig för hårt, men de är bara för jag är så ambitiös!” typ av brister.

  36. GC

    Nu efteråt så kan du tryggt känna dig smickrad för att han tyckte du var vacker. Du är väldigt vacker Paula, så jag kan förstå folk som vill säga det till dig. Det sägs ju att svenska kvinnor är dåliga på att ta emot komplimanger. Synd att det är så egentligen.

  37. Emelie

    tänker att det är såklart är bra att tro gott om människor, men för den sakens skull faktiskt lita på sin magkänsla och lyssna på den. känner man sig obekväm av ngn, känner man att någon är obehaglig osv osv så är det nog bra att lyssna på det. för man kan råka väldigt illa ut annars.

    se nu den rättegång som inleddes i måndags i sthlm tingsrätt, med läkaren som byggt en bunker och kidnappat en tjej o haft henne där i 6 dagar. de var ju en på dejt först, innan han drogade ner henne, där de hade sex och då hade han exempelvis stirrat in i hennes ögon hela akten. hon fick obehagskänslor, men valde ändå träffa honom en till gång – gången där han alltså drogade henne och kidnappade henne. lägger absolut ingen skuld på henne i detta men vill bara exemplifiera vad man kan råka ut för, och att det kan gå riktigt illa om man ignorerar tecken.

    och tyvärr ser ju samhället ut så idag att vi tjejer måste vara på vår vakt i ganska många situationer, även om det självklart är helt fel att vi ens behöver det.

Visa alla 49 kommentarer
×

Paula Rosas

Hej på dig och välkommen till min blogg. Mitt namn är Paula Andrea Rosas och här kommer några korta meningar om mig. Jag är en 27årig tjej som lever mitt liv genom att göra det bästa av dagarna. Mitt liv kretsar kring mina fantastiska döttrar Molly-Elise och Leonore och min underbara man Hugo Rosas, familj och vänner. Jag är en glad, familjekär och envis tjej som älskar att skratta. I min blogg kommer ni få följa med mig i min vardag. Träning, äventyr, dilemman och utveckling i mammarollen, resor, giftermål, vänskap och utbildning. Samarbetsförfrågningar: paularosas.media@gmail.com

Powered by Cure - Influencer hosting