paulas

Paula Uribe

Annons

Varför vi valde att göra en abort

Nu ska jag berätta varför jag tog så illa vid mig efter våra två missfall. Mellan Molly och missfallen blev vi gravida. Molly var inte ens ett år och jag kände sådär instinktivt ”Nej jag klarar inte det här”.

 

Är det möjligt att ha splittrade känslor kring en och samma tidsperiod? En del av mig minns det som tufft, och den andra som att vi hade det bra men framförallt kul?

P2220273

 

För att du ska förstå mitt beslut måste vi börja från början. Molly var oplanerad. Vi var unga och hade inte varit tillsammans mer än nio månader. Att behålla henne är det bästa vi gjort, men också bland det svåraste vi har varit med om. Kärleken fanns, men allt runt omkring var vi tvungna att bygga upp. Den tryggheten som finns i det ekonomiska samt bostadssituationen var vi tvungna att ordna upp. Vi hann göra det innan Molly kom och från dag ett har hon varit älskad. Parallellt med kärleken skulle jag och Hugo hitta våra nya roller som föräldrar. För mig kändes det naturligt samtidigt som att kraven mot mig själv och Hugo förändrades. Hugo har sagt vid flertal gånger att han kände sig utanför och inte riktigt fick plats i den nya familjen. Relationen sattes på spel och vi hade det kämpigt.

P4187000

Som nyblivna föräldrar var vi tvungna att tackla den nya verkligheten. Vi lär oss fortfarande men skillnaden är att idag finns det ett lugn. Vi kände inte ”vi kan det här” när Molly kom. Efter båda våra barns ankomst har vi tagit i hand på att vi ska hålla ihop i minst två år. Hur tufft det än har varit så har vi haft vår pakt, och den pakten levde vi på det första året med Molly. Jag skulle säga att det tog ungefär ett år innan Hugo verkligen förstod vad vi hade gett oss in på. Jag visste att vi skulle få det att funka men jag behövde ge Hugo den tiden. Den tiden kändes det som att jag var tvungen att steppa upp, samtidigt som jag också kände mig ledsen. Jag var först ut i kompisgänget med att få barn, först ut med att hamna i division två i livet. Jag saknade samhörighet med andra och kände mig utanför. Det var min lilla bebis och jag.

När jag hamnade i den sitsen så kände jag ”det är jag som måste ta ansvar för mitt liv och mitt mående”. Mitt barns mående har alltid gått först och jag såg ingen mening med att älta eller sitta passivt och vänta. Jag gav mig ut i den nya världen och hittade samhörighet till andra. Jag träffade vänner för livet och skapade ett bra liv för mig och min bebis. Ju bättre jag började må, desto mottagligare blev jag för Hugo. Han började prioritera annorlunda, och ju äldre Molly blev desto mer växte deras relation. Hugo har sagt att relationen tog fart runt året.

Hugo landade och är idag en otroligt fin familjefar. Han gör allt för våra tjejer och vi har en sjukt bra dialog. Det har krävts tårar, tålamod och bråk. Som vi har bråkat! Jag tror att vi har bråkat så mycket just för vi älskar varandra och känt att vi behövt tid. Den där pakten som vi tagit i hand på gäller egentligen fortfarande i och med att Leonore blir två år nu i december men vi tar det inte lika seriöst som vi gjorde första gången.

20130424-180520

IMG_0416 IMG_1002 IMG_8923 IMG_8935 IMG_9419 Omslag mama

Vägen hit har som sagt varit som en berg och dalbana. Jag är otroligt stolt över oss båda som växt ur det här. Jag är genuint glad över att Hugo är min människa och att det är han som jag valt att involvera mig i. Jag är genuint glad över att mina döttrar har en pappa som ger dom sånt som jag aldrig skulle kunna ge dom. Vi är ett team som hela tiden strävar efter att det ska fungera med otroligt mycket kärlek. Så känner jag idag….

… Men så kände jag inte då. Då när vi tog ett beslut om att göra en abort. Som sagt, vi hade haft ett tufft år. Det var fortfarande tufft och jag var inte redo. Inte redo för två små barn och Hugo stöttade mig. Vi pratade länge och mycket om vad vi skulle göra och hur vi kände. Det kändes rätt och jag har aldrig ångrat det. Det var i ett tidigt skede och Hugo var med på sjukhuset. Ingen smärta och ingen kärlek var knuten till den graviditeten.

Livet fortsatte och jag tänkte knappt på det. Det var först när missfallen inträffade som det började hemsöka mig. Det kändes som livets karma. Vi tog bort något som vi senare blev maniska kring. Jag kände skuld, och att jag får skylla mig själv. Jag säger ju alltid ”barn kommer aldrig i onödan” så jag började ifrågasätta mig själv. I mina innersta tankar var allt mörkt, och jag började googla på ”ökar en abort chansen för missfall”. Under flera månaders tid höll mina tankar på att göra mig tokig.

Jag tycker att rätten till sig egen kropp är given. Alla kvinnor har rätt till att bestämma huruvida man vill behålla ett barn eller inte. I efterhand känner jag tacksamhet för att livet gav oss just Leonore, och aborten är bearbetad precis som missfallen. Tacksamhet för att vi tog vår relation i första hand och det barn som vi hade i världen. Det var en avgörande tid för där vi är idag. Inför en framtida graviditet kommer det nog att finnas en rädsla för att förlora igen, jag läste att att chansen för att få missfall igen om man har haft det tidigare är 25%.

Vi fick också en revansch när Leonore kom till världen. Vi hade en bild av hur det är med en nyfödd och den var inte bra. Hugo som sagt att hans relation tog fart när Molly var runt ett år, det blev annorlunda med Tiki. Han uppskattade en bebis, och ville ha henne hos sig jämnt. Han blev förälskad, likaså jag och den förälskelsen smittade av sig i vår relation. Vi kände oss nyförälskade och vår första tid som en familj på fyra minns jag enbart med kärlek och harmoni.

12516569_10153671826111273_1027163122_n

FullSizeRender 9

Kommentarer
paulas

Kommentera

  1. Anna

    Sällan jag kommenterar din blogg Paula, men åh vad detta träffade rakt in i mitt hjärta. Precis som dig blev jag gravid i alldeles felfälle, och att göra abort var för mig svårt men nu i efterhand är jag tacksam över mitt beslut. Tror det är viktigt att prata om, att våga berätta, att inte lägga skam på ett beslut. Abort är något som är så känsloladdad och det ska det givetvis vara, men det är viktigt att veta att det inte är fel. Tack för att du tar upp det! Kram

  2. S

    nyfiken på om du blev gravid trots preventivmedel ? Vill minnas ni skrivit att molly inte heller var planerad utan du blev gravid

  3. Nathalie

    Fint inlägg! Ni gjorde helt rätt genom att göra det som passade ER bäst och idag är ni istället kompletta. Heja er!

  4. Denise

    Blev så sjukt imponerad av att läsa det här. Jag kommenterar aldrig men ville verkligen berätta hur starkt jag tycker det är av dig att skriva detta och dela med dig. Har läst din blogg sen start och detta är det mest transparenta jag läst av dig. Du är bäst och det är himla fint av dig att våga dela med dig av något så ”tabu” som dessa ämnen ändå är. Kram!

  5. Emma

    Men Gud vilka sjuka kommentarer du får. Är du emot abort – ja men gör ingen abort då. Försök aldrig någonsin ta ifrån en kvinna rätten till hennes egen kropp.

  6. Marie

    Jag hade en 3,5-åring och en ettåring när jag upptäckte att jag var gravid i vecka 7. PANIK! Ingen glädje alls, bara ångest och stress. Var inte redo för tre småbarn. Gjorde också abort med en stöttande man vid min sida. Aldrig ångrat det även om det givetvis inte var roligt att vara där med alla tankar och allt som är omkring en abort. Men det var helt rätt. Barnmorskan som hade hand om mig sa att jag var lååååångt ifrån ensam. Hon sa också att man ska ta hand om de barn man faktiskt redan har om man känner ty det blir för mkt. En graviditet så tidigt kan ju ändå sluta hur som helst, det vet du ju själv allt för väl. Usch…

    Jag hoppas vi får en trea om nåt år :). Men förra hösten var jag inte alls redo!

    Fint inlägg ❤️

  7. Rebecca

    Öppet och ärligt inlägg! tack för att du skriver om abort. Kram till dig! och lyssna inte på alla negativa kommentarer. Sjukt att det är år 2017 och vissa människor tycker fortfarande att vi kvinnor inte får bestämma över våra egna kroppar!

  8. Lojisa

    Förlåt men jag kan inte låta bli. Jag förstår unga tjejer som gör aborter för att dom inte vet hur det är att ha ett barn (FÖRSTÅR, är ändå helt EMOT aborter). Men en som redan har ett barn och väljer att göra abort för att man kände att man inte skulle klara av det, att relationen va påverkad osv.. Nej det är aldrig något jag kommer förstå.

    Barn kommer aldrig i onödan paula det stämmer.

    Det intressanta i det här blir ju hur dina känslor vänder och blir desperata efter ett barn när dina missfall kommer. Det är karma det. Hur du inte kunde uppskatta och känna kärlek ”till den graviditeten” är bara helt sjukt och kan inte ens förstå att du kan skriva en sån sak.
    Ta en titt på molly och leonore och glöm aldrig att du mördade deras syster/bror som dom kunde haft. Även om det var i tidigt skede så är ett foster, ett barn, ett liv som du faktiskt valde att döda. Abort =döda.

    Här går det människor som inte kan få barn och kämpar i åratal och du bara liksom tar bort ett barn.

    Nu kanske du känner dig lite mer ödmjuk inte lika kaxig i dina kommande graviditeter.

    Usch nej

    1. J

      Du verkar inte vara så gammal men måste ändå svara på din kommentar. Tänk på vad du skriver till andra människor i kommentarsfält! Och jag tycker du borde läsa på lite mer om abort. Om fostrets utveckling i graviditeten och hur det ser ut i länder som förbjudit abort. Att ta hand om och uppfostra barn är ingen enkel uppgift och något som bör vara genomtänkt.

    2. Minna

      Vet du vad, det fulaste vi som människor kan göra är att döma varandra. Det du gör är att döma en människa och bruka ett språk som är till för att göra illa. Skulle du skrivit något konstruktivt så skulle du omformulera dig. Att döma en annan människa definierar Inte den som person utan det definierar Dig. Vi skulle lika gärna dra paralleller till djur – är du vegan eller äter du kött? Döm ingen annan förrän du själv är perfekt.

    3. Minna

      Vet du vad, det fulaste vi som människor kan göra är att döma varandra. Det du gör är att döma en människa och bruka ett språk som är till för att göra illa. Skulle du skrivit något konstruktivt så skulle du omformulera dig. Att döma en annan människa definierar Inte den som person utan det definierar Dig. Vi skulle lika gärna dra paralleller till djur – är du vegan eller äter du kött? Döm ingen annan förrän du själv är perfekt.

  9. Sophie

    Hej Paula! Jag känner med dig i denna abortfråga och känner/kände exakt det du beskriver. Jag blev gravid när min dotter var 8 månader. Jag och min sambo var stabila i vårt förhållande (trots det nya livet denna lilla bebis gav oss), men jag fick panik när jag tänkte att jag skulle ha två barn med bara ETT års mellanrum. Jag (vi) var absolut inte redo för något sådant ännu. Jag ville att vi skulle växa ihop, vi tre, som en familj innan vi började tänka på en till familjemedlem. Jag ville suga in den första tiden med mim dotter och endast min dotter, inte en till (just då) oönskad bebis. Vi var verkligen inte där.

    Det var för ett år sedan. Idag är det fortfarande vi tre, min dotter är snart 1,5 år och i april blir hon storasyster. Tiden känns så rätt nu och vi kunde inte vara lyckligare!

    Tack för en inspirirerande blogg, du sätter alltid ord på allt på ett så bra sätt och jag gillar att både du och Hugo är så pass öppna om erat liv som ni är!
    Kramar Sophie

  10. Becka

    Hej Paula! Jag brukar aldrig kommentera men såna här inlägg får mig att reagera ..
    Jag har aldrig gjort en abort och skulle aldrig kunna göra en, jag tycker inte att man kan släcka ett liv för att välja när det passar och inte passar.. men det är ju mina åsikter.. det som jag tycker känns konstigt är hur du förmedlar att en abort verkar vara något enkelt som man bara genomför och aldrig ångrar.. jag har följt dig ganska länge och tyckt att du haft mycket sunda värderingar men detta inlägget kändes konstigt att läsa på något sätt…

    1. J

      Tycker tvärtom att Paula förmedlar en sund inställning till abort och berättar om att det inte var helt lätt. Tror du får läsa om och läsa med en lite mer öppen vinkel och sätta dig in i hennes text istället för din åsikt.

    2. linda

      Becka, en cellklump är inget liv. Det är någonting som eventuellt skulle kunna utvecklas till ett liv. Alla har olika erfarenheter och Paula kanske tyckte att det var ”något enkelt som man bara genomför och aldrig ångrar”. Min abort har jag aldrig ångrat, det var ett svårt beslut men jag har aldrig mått dåligt över det. Sluta med ditt skammande, är det mer okej att göra abort om man går runt och ångrar sig i 1 år?

      1. Becka

        1 år? Det finns dom som ångrat sig resten av livet för att dom tog bort sitt kommande barn. Huruvida det är en cellklump eller ej tänker jag inte ens gå in på i detta kommentarsfält. Har man barn så skulle man aldrig använda det ordet ens- när man vet vilken gåva denna cellklump är om man bara hade fått låta livet ha sin gång…och inte avsluta det…

    3. Sofia

      Tänk så olika man kan uppfatta saker och ting. Jag delar absolut INTE dina åsikter, Becka.
      Jag tycker Paula förmedlar sunda tankar och vad man inte får glömma är att det är Paulas kropp och liv och hon och Hugo valde att göra det som var bäst för de två och lilla Molly. Man ska ALDRIG NÅGONSIN anklaga någon för att släcka ett liv när någon genomför en abort. Det är extremt oklokt och elakt att säga så till någon.
      Absolut så anser jag, och säkerligen alla därute som genomfört en abort att man inte ska missbruka rätten till abort och använda det som preventivmedel istället för annat skydd, men alla kvinnor ska ha rätt till abort och tycker man något annat så anser jag att man inte har tillräckligt mycket vett i skallen. Just my opinion.

  11. Gabriella

    Blir verkligen så inspirerad av det du skriver. Går själv igenon en otroligt tuff period just nu tillsammans med min sambo. Jag är gravid i vecka 38 och vår relation har aldrig varit mer ostabil. Vi är också unga nu när vi väntar vårt första barn, 21 och 24 år gamla. Även om allt känns hopplöst just nu så blir jag glad av att läsa att ni klara er igenom er kris. Jag blir också så inspirerad av det du skriver, att det bara är du själv som kan se till att du mår bra. Så det ska jag också göra nu, bara se till att jag mår så bra som möjligt inför min bebis ankomst och sen när bebis kommer så är det jag och han mot världen. Sen hopps jag att allt faller på plats och löser sig för mig och min sambo, som det gjorde för er!
    Massa kramar

  12. Johanna

    Tack för ärligt inlägg. Låter som om det var ett bra beslut för er. Jag är för abort, MEN jag är konservativ och dömande ändå i frågan, så för att inte trampa på tårna kan jag hålla mina åsikter för mig själv. Det är känsligt nog och vem är jag ens att döma.

    Jag är så glad för er öppenhet. Kan verkligen känna igen mig i er Nolly-fas. Hoppas vi når Leonore-fasen också hehe.

    Tack för att du delar med dig. Ni är fantastiska! <3

  13. Victoria

    Ledsen .. såklart för era missfall ..men kan inte i min vildaste fantasi sätta mig in i att kunna göra en abort när man redan fått ett barn tillsammans .. har aldrig i mitt liv gjort en abort , har själv två barn .. respekterar att man gör abort..men blir aningen irriterad på att du ska få precis ALLT att låta som något fint och genomtänkt hela tiden … inser att jag kommer få skit för detta inlägg , men blir liksom irriterad på att du manipulerar andra människor till att hela tiden tycka att du ”gör rätt” … jag blur snurrig och faktiskt lite frustrerad av ditt sätt att vara .. tycker om er ..men detta inlägget kändes på något vis konstigt och aningen naivt …

    1. Josefin

      På vilket sätt skulle en abort vara fel att göra när man känner att relationen inte är på topp? En abort är aldrig fel att göra om man helt enkelt inte känner sig redo eller att saker och ting inte funkar just då, Paula vill ju ge ett barn de bästa förutsättningarna. Sluta skuldbelägg någon för en abort

    2. Jennifer

      Det var ju rätt för Paula och Hugo. Du har absolut inget med det att göra.
      Troligen en otroligt ansvarsfull sak att göra dessutom.

    3. Jennifer

      Det var ju rätt för Paula och Hugo. Du har absolut inget med det att göra.
      Troligen en otroligt ansvarsfull sak att göra dessutom.

  14. Nathalie

    Tack för ett bra inlägg Paula! Uppskattar verkligen ditt tema missfall/abort då jag i somras fick missfall i v.10 med mitt första barn. Känns skönt att känna att man inte är ensam i ens tankar och känslor. Tycker det är så bra att du tar upp dessa ämnen som är lite tabu. Det borde vågas prata mer öppet om detta! Du är grym! Kram <3

  15. Jennie

    Vilket ärligt och bra inlägg! Har alltid älskat ditt sätt att skriva (enda sen dag 1)! Du och Hugo verkar ha en sån härlig relation och inställning. Bråk ingår alltid i en relation men är kärleken stark så löser det sig! Fortsätt som ni gör – ni är bäst!

  16. Sara

    Alltså Paula. Blir väldigt ofta tårögd när jag läser dina texter. Du är så klok och så viktig. Tack för att du delar med dig och tack för att du är du!
    Kram till dig och din fina familj

  17. -Jenny-

    Tack för att du delade med dig och jag hoppas verkligen att du inte får ta skit nu. Allt händer av en mening 💗

  18. J

    Heja er! Häftigt att ni håller ihop trots en ”tuff” start och att ni istället växer och blir starkare tillsammans! Låter som ett klokt beslut att ha gjort abort när inte relationen var på topp! Det är ju jätteviktigt att jobba på relationen när det är barn inblandat! Att få två missfall är inte ovanligt, det är bara att vi inte pratar om det. Jag har själv också fått missfall. Jag tycker du är fantastisk som tar upp det i sociala medier! Tack! Det hade nog varit lättare om fler pratade om det!

  19. Paulina

    Tycker inte du ska behöva försvara eller förklara dig. Klart ni tog det beslut som var bäst för er men förstår att det hemsökte dig sen när ni väl ville ha en till. Tur att det slutade lyckligt!

    Jag blev gravid (trots skydd) nu när våra tvillingar var 8 månader och gjorde abort i vecka 9 (fick veta om det först i vecka 8).. Kände att vi inte alls skulle orka med ett tredje barn mindre än ett och ett halvt år efter. För oss var det inget snack om saken, Det hade inte varit rättvist mot någon och vi kämpar fortfarande varje dag och natt med våra tvillingar!

  20. M

    Så ärligt och starkt att berätta ♡ och viktigt, ,för på nåt vis känns ämnet lite tabu så all heder åt er för att ni är så ärliga! Därför jag älskar att läsa det du skriver Paula :)

Annons