Varför ha en favoritfärg när man kan ha fler? | Paula Uribe
paulas

Paula Uribe

Annons

Varför ha en favoritfärg när man kan ha fler?

Jag älskar Kniv-Lisas krönikor i Mama tidningen, hon skriver så otroligt roligt! Jag kan sitta och skratta högt åt hennes roliga formuleringar.

I senaste numret skriver hon om en incident hemma, hennes son frågar om dom väntar besök den aktuella eftermiddagen. Inget besök väntades varav hennes son säger ”bra, då ska jag sätta på mig en klänning”. Lisa går igång och håller en monolog om att klänning är det bästa plagget ever varav sonen avbryter henne och säger: Jag VET att jag får bära en klänning mamma, men andra förstår inte det”.

Det fick mig att fundera- det är omgivningen och vi vuxna som lägger värderingar i våra barn. De är ofiltrerade och bryr sig inte ett dugg om ”flickigt” och ”pojkigt”. Jag tror att man som vuxen bör ge barn ett stort utbud, och tänka ”barn” istället för flicka eller pojke.

Ger man ett större utbud i uppväxten tror jag att man får fram barnets sanna egenskaper och intressen. Jag personligen är lite allergisk mot ”favoritfärg”. Jag frågar inte mina barn den frågan, för varför utesluta en annan färg?

Lite så tänker jag i min uppfostran gentemot mina två döttrar. Att inte utesluta en färg. Här om veckan hade barnen maskerad på förskolan och kvällen innan hällde vi ut alla utklädningskläder på golvet så att dom själva kunde få välja. Det slutade med att Molly blev en pirat och Leonore valde Elsa klänningen. Jag skulle aldrig försöka få Leonore att ändra sitt val, det blev väldigt stereotypiskt att hon som flicka valde en prinsessklänning. Men hennes val är viktigare för mig, och jag tror att barn växer i sina egna val.

Just nu har Molly ett påslakan med Batman i sin säng, och Leonore ett vitt med fjädrar på. Dom leker med Barbie, svärd, pysslar, läser böcker om dinosaurier och har ingen som helst uppfattning om ”flickigt” och ”pojkigt”. Jag önskar att det kommer vara så länge, men jag vet också att dom kommer att möta facken i sin uppväxt. Jag vet att dom kommer att få höra ”du kastar som en tjej” eller ”springer som en tjej”.

Mitt mål är att bygga upp starka psyken så att dom kommer att klara den typen av nedlåtande kommentarer. Oavsett vad dom möter av sin omgivning utifrån deras kön ska dom veta att hemmet är deras fristad där ingenting behöver uteslutas. Att vi som familj accepterar varandra för dom vi är och våra olikheter.

Ett kön säger ingenting om individen. Däremot så styr könstillhörigheten utmaningarna i livet. Vi förväntas olika, beroende på om vi är tjej eller kille. Med öppenhet från föräldrar vid uppfostran kan vi förhoppningsvis vidga våra kids perspektiv, och undvika att vi undermedvetet sätter våra barn i fack. Varför begränsa när vi istället kan öka utbudet? Varför ha en favoritfärg när man istället kan ha flera?

Så med det sagt, keep it up med öppenhet och utbud!

AA036E68-BB2D-4A16-BB78-6E0B80559E86

 

Skapa en blogg på Vimedbarn.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer
paulas

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Elin Kungsman, familjeyoutuber&mammabloggare

    Håller helt med dig i ditt tankesätt och speciellt att inte ställa för många motffågor eller lägga sig i när barn väljer tex kläder eller leksaker. Att respektera en individs väl känns som en sund grund för ett mer öppet samhälle. Jag stöter på det rätt ofta där föräldrar låter barnen välja och så väljer flickan en rosa klänning varpå föräldern försöker styra barnet till att välja något mer neutralt ” men tjejer kan ju vara pirater också, ska du inte vara pirat?” Då känns det som att man stjälper mer än att hjälper. Jag tror på att erbjuda allt och sen ta en diskussion när man märker att det är nödvändigt.

  2. Sofie

    Väldigt bra inlägg! Du skriver bra och det är roligt att läsa dina åsikter, det får mig att reflektera själv! 🙂

  3. Hanna

    Paula, man kan inte använda ordet ”varav” så som du gör. Ordet du skulle använt är ”varvid” eller ”varpå”.

    ”Inget besök väntades varav hennes son/../”. Även längre ner skriver du likadant.

    Har läst många unga bloggare som använder ordet ”varav” heeeela tiden men på helt fel sätt.

    1. Maja

      Herregud vilken ointelligent och förminskande kommentar på ett intressant blogginlägg, Hanna, din självgoda lilla tönt, du borde skämmas.

  4. Laura

    Att ha ett täcke med Batman som flicka och att en pojke har klänning är helt olika saker . Tjejer är tjejer och pojkar pojkar . Jag känner Sveriges samhälle blir bara sjukare och sjukare

  5. Leoni

    Det är bra att vara medveten men också lätt att överanalysera. Som nedanstående skriver, varför skulle det vara dåligt att kasta som en tjej eller springa som en tjej? Mycket av det vi har fått höra under åren som något negativt – ser vi fortfarande på som negativt! Istället för att bygga deras psyke så att dom kan ta emot sådana kommentarer så skulle en annan sida av det kanske vara att vara STOLT över att just kasta som en tjej och springa som en tjej. Vi behöver se över vårt synsett på kommentarerna vi får, det är DÄR förändringen ligger. Det måste också vara okej att klä sin dotter i rosa, glittrigt och enhörningar om det är vad du som förälder tycker är fint – även där måste vi förändra vår syn på det som något negativt! Självklart ska barnen få välja själva när dom är medvetna om val, men att välja rosa framför brunt måste sluta vara fyllt av ”du är inte tillräckligt genus i ditt tänk och får därför inte sitta med oss moderna genus-föräldrar”

    ”I’m not ashamed to dress like a woman, because I don’t see any shame in being a woman” – Iggy Pop

  6. Gamze

    Min son ville ha klänning en period när han var två så då köpte vi en åt honom. Och så ville han ha den till förskolan en morgon vilket han fick. När jag kom och hämta honom på eftermiddagen var det första han sa att han ville ta av sig klänningen. Att flickor hade klänning. Jag sa såklart att pojkar också kan ha det om de vill men det bet inte riktigt på honom. Och sedan dess har han aldrig velat ha klänning igen. Eller jo, fast som utklädnad, och då har han varit noga med att påpeka att han är en flicka. Så synd att de så snabbt snappar upp normer och värderingar utifrån även om man själv har som ambition att vara neutral. 🙁

  7. J

    Jag läser till förskollärare och skrev en tenta i höstas om hur vårt ledarskap inom genus kan bidra hos barn till en bredare förståelse kring genus. Vi skulle skriva ett eget exempel. Då jag hade svårt att komma på ett eget frågade jag min dotter på 5 år ”kan pojkar vara prinsessor?”. Svaret ”nej det är dom inte på tvn så då kan man inte vara det.”
    Jag: okej. Men kan pojkar ha färgen rosa på sig?”
    Dottern: men mamma pappa har ju aldrig rosa på sig så nää!”.

    Jag förstod då att hon ser sin egen pappa som normen i samhället. Barn tar emot enormt mkt information genom att bara observera. Tv-program och sina egna föräldrar är det första de observerar. Det blir barns livserfarenhet från början i deras liv. Sedan i skolan när barnen börjar resonera mer, det är då de jämför sig med varandra och vips så skapas en norm! Men är vi medvetna vuxna kan vi stötta barnen både som lärare och förälder.
    Kan babbla hur mkt som helst.. men det är en viktig fråga och i det här fallet när det handlar om normen är det viktigt att prata om värdegrunden med barnen både hemma och i en institution.

  8. J

    Jag läser till förskollärare och skrev en tenta i höstas om hur vårt ledarskap inom genus kan bidra hos barn till en bredare förståelse kring genus. Vi skulle skriva ett eget exempel. Då jag hade svårt att komma på ett eget frågade jag min dotter på 5 år ”kan pojkar vara prinsessor?”. Svaret ”nej det är dom inte på tvn så då kan man inte vara det.”
    Jag: okej. Men kan pojkar ha färgen rosa på sig?”
    Dottern: men mamma pappa har ju aldrig rosa på sig så nää!”.

    Jag förstod då att hon ser sin egen pappa som normen i samhället. Barn tar emot enormt mkt information genom att bara observera. Tv-program och sina egna föräldrar är det första de observerar. Det blir barns livserfarenhet från början i deras liv. Sedan i skolan när barnen börjar resonera mer, det är då de jämför sig med varandra och vips så skapas en norm! Men är vi medvetna vuxna kan vi stötta barnen både som lärare och förälder.
    Kan babbla hur mkt som helst.. men det är en viktig fråga och i det här fallet när det handlar om normen ska vi styrka flickorna och höja dem till skyarna! ”Tjejer är bäst!”

  9. M

    Alltså jag håller med dig! Missförstå inte mig, men det känns som att alla har blivit så lättkränkta och om jag skulle köpa klänning till min dotter så är jag en dålig mamma? Jag tycker att min flicka är så fin med klänning, om HON skulle känna att hon inte vill ha det när hon blir äldre och istället vill ha ”pojkkläder” så skulle jag inte säga emot eller försöka ändra på det, aldrig. Men nu är hon så liten och det är jag som köper kläderna, jag får så mycket skit utan att överdriva. Det är sjukt hur många som lägger sig i! Man är aldrig bra nog, antingen är man ”trångsynt” eller för ”modern”, alla har liksom mycket att säga om exakt allt. Kan inte alla bara låta föräldrar vara föräldrar och sköta det själva, det är redan påfrestande som det är och så ska man få massor med kommentarer om hur man klär de, om/hur man ammar, barnvaktfrågan ska jag inte ens kommentera för den börjar gå mig på nerverna. Alla gör så gott dom kan och inget är fel!!!!

    1. Emma

      Hur kan du hålla med och ändå inte fatta någonting? Du uppmuntrar ju inte alls ditt barn att få vara den hen vill. DU har bestämt klänning. Det där skitsnacket ”Om hon skulle klä sig i …” men troligt när du bara erbjudit typiskt tjejiga attribut.

      1. Milla

        Men Emma, så de är inte okej att som mamma klä sin dotter i klänning? Är det då helt plötsligt bara pojkar som får ha klänning?

      2. M

        Nej? Ska jag låta min flicka på tre månader välja kläder? Det är detta jag menar med lättkränkheten. Jag köper kläder efter vsd som är bekvämt, hon har massor med ”pojkkläder”. Det jag menar är att såna som dig är så lättkränkta som lyfter på brynet om jag klär min dotter i en klänning. Vart har jag skrivit att jag BARA har erbjudit typiskt tjejiga attribut?

        1. JLB

          Men alltså vilket snack att en unge på några månader skulle VETA vad den vill ha på sig. Kör ditt race M, du gör helt rätt.
          Så överdrivet allting idag med pekpinnar hit och dit, Jag personligen skulle aldrig ta på min son klänning eller kjol när den är så liten, sen om de vill klä ut sig, fine. Tycker inte man ska få skit för hur man gör med sina barns kläder..

  10. Hanni

    Men varför skulle det vara nedlåtande att kasta som en tjej ellee springa som en tjej? Ni föräldrar gör ju det till något nedlåtande? Då höjer ni ju det manliga könet framför det kvinnliga? Klart man ska kasta som en tjej eller sprlga som en tjej? Var stolt och visa att tjejer kan. Inte antyda att det skulle vara något negativt? Gud vad märkligt av dig haha

    1. Linda

      Då missade du helt poängen, märkligt av dig!
      Så du menar att när killarna på gympan sa ”du springer som en tjej” till någon så hade dom inte en nedlåtande ton?
      Varför ska man ens berätta vilket kön dom tycker att man springer eller kastar som? DET är märkligt.

  11. Frida

    Min lilla grabb på snart 3 år älskar att klä ut dig i storasysters prinsessklänning och sover helst i ett nattlinne och är helt galet bil intresserad. För mig spelar det ingen roll vad han leker med. Men häromdagen började han prata om färger ”mamma flickor gillar rosa och pojkar blå” och när jag försökte förklara att mamma också gillar blått rasade typ hela hans värld, han vart så ledsen.
    Nu har vi pratat lite mer om att man får gilla vilka färger man vill 😊

  12. Tove

    Idag köpte vi jag o min lilla kille en t-shirt på h&m med hjärta en sådan där med paljetter som blir annan färg när de vänder. Den var så fin och han var helt tagen av sin fina t-shirt med hjärta. Han ville kolla på ”killarnas” men nej den med hjärta var finast. Jag håller med mitt hjärta är alltid finast! Kram

  13. Kajsa

    Jag har läst din blogg från start och älskar den, tycker dock på senare tid att den har blivit ganska enformig, känns som att jag har läst så många inlägg genom åren om hur du uppfostrar dina fina döttrar hur du tänker och tycker. Har alltid älskat det men nu tycker jag det står samma saker hela tiden. Jag gillar att läsa om vad ni gör på dagarna, hur Molly och Leonore utvecklas, mer bilder gärna vardagsbilder. Det önskar jag iallafall men kanske dina inlägg har lockat en ny läsargrupp där jag inte längre tillhör. Det märks att du har utvecklats och vill mer, kanske en vardagsblogg inte är något du vill ha längre. Önskar ett inlägg med hur du ser din blogg vad du vill att den ska innehålla hur framtiden ser ut?

    Varma hälsningar.

  14. Linn

    Jaa, håller med! Erbjud allt!!
    Har försökt köpa en stor variation till mina söner. 5-åringens favoritplagg är klänning, gärna mkt volanger osv. Han har en underbar förskola och har aldrig blivit ifrågasatt varken där eller på hemmaplan! Så underbart att se att han väljer det han vill och accepteras som han är och vill vara! Lilllebror väljer ur samma garderob men väljer mest annat, och det går likabra det! Likadant med leksaker och allt annat man kan välja på! Erbjuda allt som sagt så barnen känner att allt är ok, inte begränsa efter vilken könsdel barnet råkar födas med!

Annons