Dagens fråga

Vårdeppig

Blir man någonsin för gammal för att behöva sin mamma? Igår blev jag sådär plötsligt ledsen där jag till och med började gråta🙈 Varför?

Jag ringde mamma och hon sa att hon var på Ikea med mormor.

Paula: Varför frågade ni inte om jag ville följa med?

Mamma: Förlåt älskling, det var spontant! Kom hit?

Paula: Jag kan inte…

Mamma: Jo kom!

Jag kunde inte, men förklarade ändå min känsla av att jag ändå ville få frågan. Och att jag kände mig ledsen för att inte bli inkluderad. Det där är vår grej. Mammas, mormors och min. Vi åker till Ikea tillsammans.

Jag trivs med att vara själv, i helgen jobbade Hugo så kände mig kanske lite ensammare än vanligt trots att jag är omringad av personer som älskar mig. Men det tär på mig om jag känner mig ensam för länge, då vill jag umgås. Inte bli avlastad, utan umgås. Känna att jag tillhör och har samhörighet till mina människor.

Just vid skiftet från vinter till vår brukar jag känna mig lite deppig. Det går alltid över och är bara en bagatell, men jag blir extra sårbar. Då smärtar det att känna sig just exkluderad, även om det bara var en sväng till Ikea. Men det fick mig ändå att tänka till. Blir man någonsin för gammal för att behöva/kräva tid med sina föräldrar?

Jag är vuxen, snart 30 år gammal och lever sedan länge ett självständigt liv med en egen familj. Trots det är jag mammig. Vill känna mig som en dotter, där jag blir bortskämd i lite extra kärlek och omtanke. Det är tur att jag och mamma är lika och att vi aldrig behöver ursäkta våra känslor. Mamma snappar upp att jag behöver lite mer just nu trots att hon har fullt upp med tonårspojkar, skola, jobb och ja livet. Så idag äter vi lunch och bara umgås, jag och hon.

Vi kikar på teaterföreställningar nu under våren. När vi ska hitta på något blir det oftast teater, det gillar vi båda. Har ni några tips på bra föreställningar som går just nu/under den närmsta framtiden? =)

10 Kommentarer

  1. Malin

    Försök att se det fina i det <3 Din mamma fick umgås på tuman hand med sin mamma. 🙂 Precis som du njuter av att umgås med din mamma utan dina barn ibland. En "dejt" med sin mamma innebär inte att man gillar resten av familjen mindre, eller hur? Ibland behövs det bara. Men jag fattar känslan ändå. Tack för en fin och öppen blogg. Kram

  2. Emma

    Jag är precis likadan, när jag och mina syskon var mindre så var de min stora syster och lilla syster som fick mest tid och uppmärksamhet och jag fick stå bredvid och vänta typ. Jag var inte lika utåtagerande som dom var så därför fick de mer typ. Det var ju en period som var extremt jobbig för oss alla och mamma har insett nu att jag var och är den känsligaste av mina systrar och hon ger mig tid och uppmärksamhet nu som vuxen…

  3. Emmy

    Förstår precis hur det är. Jag är extremt mammig och berättade allt för min mamma och umgicks nästan hellre med henne än vänner, även i tonåren. Tyvärr gick min mamma bort för 4 år sen (årsdagen var den 11 april), var väldigt hastigt och oväntat. Och saknar henne fortfarande extremt mycket och går inte en dag utan att jag tänker på nåt jag skulle vilja berätta för henne. Så var du mammig så länge du kan, en dag kommer hon ju tyvärr inte finnas där längre <3

  4. Sofia

    Åh du måste se så som i himmelen bästa föreställningen jag någonsin har gått på! Nu i maj ska jag gå min fjärde gång så då förstår du ju hur bra den är 😍 tack för världens bästa blogg 💕

  5. Z

    Åh S, jag har det som du. Blev lika ledsen jag med spec idag har varit jobbigt, många tårar . Men samtidigt glad att andra har fungerande relationer.

  6. S

    Blir ledsen när jag läser detta inlägg. Skulle också vilja ha en mamma som bryr sig om mig… din mamma verkar underbar!

Visa alla 10 kommentarer
×

Paula Rosas

Hej på dig och välkommen till min blogg. Mitt namn är Paula Andrea Rosas och här kommer några korta meningar om mig. Jag är en 27årig tjej som lever mitt liv genom att göra det bästa av dagarna. Mitt liv kretsar kring mina fantastiska döttrar Molly-Elise och Leonore och min underbara man Hugo Rosas, familj och vänner. Jag är en glad, familjekär och envis tjej som älskar att skratta. I min blogg kommer ni få följa med mig i min vardag. Träning, äventyr, dilemman och utveckling i mammarollen, resor, giftermål, vänskap och utbildning. Samarbetsförfrågningar: paularosas.media@gmail.com