Dagens fråga

Vad kvinnor fantiserar om en gång i månaden

Hörde på radion om vad majoriteten av kvinnor fantiserar om en gång i månaden- att sluta på sina jobb.

Jag kan på ett sätt relatera till den fantasin, för jag kan också få mina ryck om att jag skulle vilja sadla om. Senast i veckan ville jag bli bagare?

Om fantasin handlar om att man som människa och individ är hungrig på nya upplevelser och vill utvecklas tycker jag inte att det är konstigt att man fantiserar. Trots att jag är väldigt nöjd med mitt liv betyder det inte att jag dagdrömmer. Dagdrömmer om andra yrken och andra platser att bo på. Jag skulle vilja bo inne i stan, på landet och i Marbella.

Men där stannar mina fantasier och dagdrömmar. Jag känner att vi nu valt en plats att rota oss på och det är i Älvsjö. Och det är inte för min eller Hugos skull, för vi skulle kunna rota oss på andra platser också utan det handlar givetvis om barnen.

-Jag är en otrolig trygghets människa och vill ge mina barn trygghet

Det skulle mycket till att byta skola till exempel. Jag väljer att hellre anpassa mitt liv efter barnen och deras behov. För att ge dom trygghet vill jag ge dom ro till att just få rota sig, och inte bli rotlösa i flyttar, nya vänner och nya miljöer.

Jag säger inte att man blir rotlös för att man som barn behöver flytta och byta skola men kan vi undvika det så gör jag gärna det. På ett sätt känns det lite sorgligt att vi är ”fast” där vi bor men det känns ändå helt okej. Det kommer att komma en gymnasietid också och då kanske man kan flytta med.

Hur tänker du kring boendesituation när kidsen börjar skolan? Känner du dig också ”fast” eller skulle du kunna tänka dig förändringar?

Gällande att kvinnor faktiskt fantiserar om att sluta på sitt jobb en gång i månaden är ändå skrämmande. Trivs du inte så tycker jag att du faktiskt borde ta handling och se efter andra arbetsmöjligheter. Livet är alldeles för kort!

-Trivs du på din arbetsplats?

12 Kommentarer

  1. Bella

    Jag är gift med en Amerikan och vi bodde först i hans hemstad i USA och sen i Göteborg där jag ifrån men bestämde oss sedan att flytta till en liten stad i Norrland för att skapa ”vårt”. Här är de nytt för båda och vi kommer nog stanna här länge. Vi vill att vår son ska få växa upp i natur och på en lugn plats! Vi båda kan såklart sakna våra familjer men för oss har de varit viktigt att skapa vårat egna över att vara nära till våra familjer. Livet är spännande! Jag hade gärna rest lite mer och prioriterat att bo på ett ställe tills barnen är äldre!

  2. Malin

    Mina föräldrar bor fortfarande kvar i huset var jag föddes och växte upp. Flyttade hemifrån efter min studentexamen.
    Jag bor utomlands med min man och våra snart 4 barn. Jag skulle inte flytta för flyttandets skull men om det skulle komma ett lockande jobberbjudande eller andra chanser hade vi inte tvekat på att flytta. Däremot skulle jag vara ”kräsen”, området/stället/landet bör vara tryggt för barnen. Jag tänker det lite som att vårt hem är där var vi är tillsammans ☺️

    Och jo ! Jag dagdrömmer om alla yrken, helst skulle jag ha ett yrke om dagen ?

  3. Therese

    Vi ska flytta 1/12.. inte långt därifrån vi bor nu, så barnen kan gå kvar på förskolan där dom går och äldsta börjar skolan nästa år. Men nu flyttar vi till större lägenhet där vi alla får plats och där kan vi bo i många många år. Det enda som skulle få mig att flytta i ett senare skede är om vi kan köpa hus.

    Angående jobb så är jag kluven – jag trivs med jobbet i sig och mina kollegor, men jag och chefen drar inte jämnt och jag känner också att jag inte får en chans att utvecklas och visa vad jag går för. Jag vet att det är svårt inom vården, men jag känner mig ändå kluven då min förra chef va mer peppande och såg att jag hade mer att ge och lät mig utvecklas på ett annat sätt. Nu är jag dock föräldraledig med tredje barnet och ska läsa en del kurser under tiden jag går hemma, sen får vi se vart det bär av någonstans..

  4. Iris

    Förut innan jag fick barn drömde jag att flytta antingen till USA, Australien eller UK. Var lite så efter att min äldsta och mellersta föddes också, det ändå som hejdade mig var min diabetes. Skulle bli sjukt dyrt i USA t.ex. var pga mycket annat som jag ville ”fly” hela tiden. Idag har jag min nuvarande sambo och jag känner mig hur trygg som helst med honom 🙂 hatar rättsväsendet här men skulle inte vilja bo någon annan stans än i Stockholm, helst i barnvänliga områden. Är uppväxt i Haninge.

    1. Iris

      Gällande jobb, vet fortfarande inte vad jag vill bli, realistiskt då ? fick jag välja skulle det vara någon form av jobb som ni gör, bloggare/eget företag/vaddetnuänheter. Arbeta hemifrån, har haft för mycket med mina diagnoser och psykisk ohälsa att jag blir för uppjagad, stressad, får lätt ångest osv av att vara i miljöer jag inte trivs i och är för mycket folk omkring.

  5. Helén

    Jag är ju arbetslös. Men jag har valt att testa och se om jag kan bli kock. Är ju både affärsbiträde och köksbiträde. Men kock har nästan alltid varit mitt drömyrke. Och när då arbetsförmedlingen står för kostnaderna så tackar man och tar emot. Om det går vägen så kan jag titulera mig diet kock om drygt 6 månader

  6. Emma

    Jag trivs på mitt jobb och tänker typ aldrig på att byta jobb. Jag vill inte vara kvar på samma ställer hela livet men nu trivs jag och det passar mitt liv perfekt. Kan aldrig tänka mig att flytta vill bo kvar i vårt hus hela livet, att flytta är det värsta jag vet. Skulle heller aldrig vilja att barnen skulle behöva flytta, förlora kompisar och byta skola/dagis.

  7. Z

    Vi flyttade från Stockholm till Västerås när jag var 14. En otrolig känslig ålder, började nya skolan andra terminen i 8an.
    Fy fan. En hemsk tid, hemsk skola utan ledning och en utbränd mamma som väntade där hemma.
    Nej, fy och fan.

  8. Karin

    Känner oss lite fast men det är samtidigt ok! Min man skulle kunna flytta på studs, även om han också trivs bra här. För honom är det inte så viktigt med rötter och trygghet. Det är enormt viktigt för mig. Där vi bor nu känner vi många andra familjer, det är väldigt barnvänligt, barnen trivs på förskola och skola, det är nära till mataffär och kommunala färdmedel osv. Det är så lätt att tro att gräset är grönare på andra sidan.

  9. Camilla Svensson

    Jag trivs verkligen inte och det är tyvärr något jag fantiserar om ofta, att kunna säga upp mig. Men det är ”bekvämt” och ganska bra betalt och därför stannar jag upp. Min dröm är att kunna leva på mina sociala medier och det kämpar jag för vid sidan av! ?❤️

  10. A

    Jag tänker nog tvärt emot dig i detta fallet. Jag och min partner vill försöka bilda familj inom det närmsta året. Vi vill även flytta ifrån Sverige för gott inom 10 år. Jag vill gärna ge mina (förhoppningsvis) kommande barn tryggheten i att våga göra precis det man vill. Jag ser ingen trygghet i att bo i samma hus hela barndomen eller att gå i samma skola från förskola till nian. Jag menar såklart inte att jag vill flytta från stad till stad eller land till land var tredje år. Jag anser bara att det inte är så farligt att flytta och byta skola någon gång i uppväxten. Jag skulle däremot känna mig besviken på mig och min partners uppfostran om våra barn skulle välja skola, utbildning eller aktiviteter utefter vad deras vänner väljer. Det enda problemet jag ser i att bryta upp och flytta långt iväg är just vänner. Samtidigt kommer och går vänner genom hela livet, vissa vänner som man har särskilda band till kan finnas kvar genom hela livet och då är min erfarenhet att det inte spelar någon roll om man bor långt ifrån varandra och bara ses ett par gånger om året. Sådana vänner finns alltid där!

  11. Elin

    Jag kände i våras att någonting inte var helt rätt. Kunde inte sätta fingret på vad det var utan något stämde bara inte. Sommaren gick, jag o sambon köpte hus, flyttade och saker började falla på plats. Men i september så kände jag en dag att jag måste byta jobb. Jag måste göra någonting nytt. Så samma dag sa jag upp mig från mitt jobb. Jag jobbar kvar fram till jul men efter det har jag inte en aning om vad som väntar. Men det känns SÅ bra!! ????

Visa alla 12 kommentarer
×

Paula Rosas

Hej på dig och välkommen till min blogg. Mitt namn är Paula Andrea Rosas och här kommer några korta meningar om mig. Jag är en 27årig tjej som lever mitt liv genom att göra det bästa av dagarna. Mitt liv kretsar kring mina fantastiska döttrar Molly-Elise och Leonore och min underbara man Hugo Rosas, familj och vänner. Jag är en glad, familjekär och envis tjej som älskar att skratta. I min blogg kommer ni få följa med mig i min vardag. Träning, äventyr, dilemman och utveckling i mammarollen, resor, giftermål, vänskap och utbildning. Samarbetsförfrågningar: paularosas.media@gmail.com

Powered by Cure - Influencer hosting