Dagens frågaTankar

Så typiskt pappor…

Både jag och Hugo fick kommentarer om att det var typiskt att han som pappa såg till att ha barnvakt av våra föräldrar när jag var i Costa Rica. ”Vart är barnen hela tiden, man har knappt sett dom!” Man får dels tänka på att sociala medier visar inte hela sanningen. Med fullt fokus på ungarna som ensam förälder kan telefonen åka ner i prioritering. Sen hade Hugo mycket uppbackning också men varför skulle det vara något fel i det?

Att jag som mamma åker bort en vecka tycker inte jag behöver innebära att han ska ta barnen 100% själv och isolera sig med dom. Vi umgås mycket med våra familjer i vardagen även när vi båda är hemma och det skulle nästan kännas konstigare att skippa det för att jag var borta. Barnen har alltid haft en närhet till mor och farföräldrar och ser det som en självklar del i vardagslivet att vara med dom. Det värmer mitt hjärta att vi är tighta och att barnen har flera familjemedlemmar dom känner sig helt säkra med. Att Hugo behöver avlastning när jag är borta tycker jag inte heller är konstigt – han har fullt upp med Clean just nu och jobbar en heltid med företaget samtidigt som han har det andra. Det är ett ständigt pusslande för oss när vi är två och det blir inte mindre pussel när vi är en.

Är det typiskt pappor att inte kunna vara ensamma med sina barn mer än korta stunder? Jag vet inte, jag och Hugo är båda två sällskapliga och jag värdesätter att ta med mig barnen till lilla mormor när Hugo är borta till exempel. Och ibland är det skönt att vara ensamma hemma och mysa framför en film. Kan det kanske vara våra chilenska rötter som gör sig påminda i att gärna umgås många hellre än att vara en liten enhet hemma? Vi trivs med liv och rörelse och att ha många runt om oss helt enkelt.

Tidigare i mitt föräldraskap hade jag kanske tyckt att Hugo skulle gjort på massa olika sätt när jag var borta för att det skulle vara på ”rätt” sätt. Att man gör saker i rätt ordning och på rätt tider och inte viker från rutinerna. Men med åren har jag insett att om man vill ha frihet som förälder och få vara iväg/ha en annan förälder som tar lika mycket ansvar så måste man låta dom göra det på sitt sätt. Om Hugo har barnen får han lösa saker på sitt sätt. Syftet med min resa var inte att barnen skulle umgås med sin pappa, det gör dom varje dag, utan att jag skulle få komma iväg och göra min grej. Då ser jag inget negativt i att barnen var med farmor och farfar eller mormor och sin pappa. Dom var med sin familj och mådde bra – då mår vi alla bra ❤️

11 Kommentarer

  1. H

    Min man reser ofta i jobbet så jag är själv ganska mycket med en 3 o 5 åring.. vi bor nära mina föräldrar så de hjälper alltid till så jag kan jobba som vanligt.. Sen när han är borta längre perioder brukar vi passa på att resa bort en-två veckor tillsammans med mormor, det blir typ 2-3 gr om året där vi åker på ”tjejresa”.. barnen får umgås med mormor intag avlastning.. perfekt helt enkelt :)..

  2. Linnéa Göstasson

    Helt sjukt att ni ska behöva förklara/försvara er vad det än handlar om och att folk som inte ens känner er ska lägga sig i precis allt. Kan inte föreställa mig hur det skulle vara att ha massa okända människor som hela tiden skulle ifråga sätta mig vad jag än gjorde. Ni verkar vara en fantastisk familj med så mycket kärlek och glädje. Älskar att följa dig här och på din instagram! Du är så inspirerande och jag blir såå glad av dig och din fina familj! Jag drömmer om att få gifta mig och skaffa barn i framtiden. Fortsätt stå på dig, du är grym! Massa kärlek <3

  3. Hanna

    Typiskt många föräldrar skulle jag snarare säga, inte bara mamma eller pappa! Nästan alla mina tjejkompisar flyttar in till sina föräldrar när partnern är borta. Och jag planerar att göra preciiis samma sak i framtiden. Både barnen och föräldern får njuta av gott sällskap, kvalitetstid mellan barn och andra vuxna, och dessutom blir mor- eller farföräldrar glada.

  4. Bella

    Men det är ju där det visar att telefonen hamnar längre ner i prioritering när han är MED barnen. Utan barnen kanske han använder telefonen mer och kan filma när han tränar osv! Så tolkar jag det som iaf 🙂

  5. Nathalie Gustafsson

    Med fullt fokus på ungarna som ensam förälder kan telefonen åka ner i prioritering. Sen hade Hugo mycket uppbackning också

    Helt ärligt, han tränade typ varje dag där han la upp filmer på de & han filma allt annat förutom barnen, därav frågorna. Att folk uppmärksammar det är inte alls konstigt i vårt ojämställda samhälle. Du behöver inte försvara Hugo. ❤️

  6. N

    Jag har just varit ensam i Spanien med mina barn (3,5 år och 10 månader) i 4 veckor! (Helt självvalt och det har varit LJUVLIGT) Min man skulle knappt klara en dag helt ensam utan annat vuxet sällskap ? tror också det är lite typiskt män

  7. Jenny

    Jag tycker det är väldigt typiskt pappor att inte kunna vara själv med sina barn. Är absolut inget fel med avlastning men upplever ofta att just pappor drar sig för att hitta på saker med endast barnen, dra till badhuset till exempel. Tror det handlar om att män är mer bekväma än kvinnor.. Tror det stärker banden att umgås mycket själv med barnen, viktigt tycker jag.
    Kram och tack för en bra blogg Pulkan ❤

  8. Elin

    Så sjukt att ni behöver känna att ni behöver försvara er. Så fruktansvärt! Vad är det för friheter folk tar sig att tycka och tänka om andras liv, usch blir galen . Att man inte kan se till barnens bästa och vara glad för att de har flera trygga vuxna runt sig????

  9. Majja

    Helt rätt. De helger min man jobbar åker jag gärna över till syrran eller mamma. Mysigt och varför ska jag sitta / umgås med barnen sj hela helgen när man kan umgås tillsammans

  10. A

    Ja, det är sjukt typiskt. Min man ska varje gång han är ensam med barnen åka till sina förädlrsr eller föröska hitta något sällskap att hänga mef.han har sjölv sagt att han och jag är
    Bra på olika saker. Jag är bra på ta hand om barnen ensam medan han klarar knappt det en hel dag ?

Visa alla 11 kommentarer
×

Paula Rosas

Hej på dig och välkommen till min blogg. Mitt namn är Paula Andrea Rosas och här kommer några korta meningar om mig. Jag är en 27årig tjej som lever mitt liv genom att göra det bästa av dagarna. Mitt liv kretsar kring mina fantastiska döttrar Molly-Elise och Leonore och min underbara man Hugo Rosas, familj och vänner. Jag är en glad, familjekär och envis tjej som älskar att skratta. I min blogg kommer ni få följa med mig i min vardag. Träning, äventyr, dilemman och utveckling i mammarollen, resor, giftermål, vänskap och utbildning. Samarbetsförfrågningar: paularosas.media@gmail.com

Powered by Cure - Influencer hosting