Recept

Köttfärssås och spagetti med en twist

Upp med en hand alla småbarnsföräldrar som också har köttfärssås och spagetti som en vardagsräddare! 👋🏼.

Jag har nyligen kunnat börja njuta av just köttfärssås och spagetti igen. När jag var tonåring började min mamma om med mina bröder. Köttfärssås var en vardagsräddare och favorit hos mina småsyskon och jag föråt mig på maträtten. Det tråkigaste jag visste var när jag hade fått det i skolan och kom hem till… KÖTTFÄRSSÅS OCH SPAGETTI!

Nu lever jag ett eget familjeliv med två juveler som också tycker köttfärssås och spagetti är rena rama gourmetmåltiden. Jag gör dock vardagsklassikern och vardagsräddaren med en twist för att motverka att jag själv tröttnar på det- Spagetti och köttfärssåsgratäng med osttäcke.

För fyra portioner behöver du:

Spagetti

1 gul lök

2 vitlöksklyftor

200 gram morötter

500 gram köttfärs

2 förpackningar krossade tomater

2 matskedar tomatpuré

2 matskedar oxbuljong

En skvätt soya

Salt

Olivolja

Ostsås:

1 dl creme fraiche

1 dl mjölk

50 gram riven ost

Gör såhär:

Sätt på ugnen på 180 grader. Koka spagettin enligt anvisningar. Skala och hacka lök och vitlök. Skala och riv morötter. Fräs köttfärsen i olja tills den är genomstekt. Tillsätt lök, vitlök och rivna morötter.

Häll i krossade tomater, tomatpuré, oxfond och soya. Smaka av med salt och låt köttfärssåsen koka en stund.

Blanda crempa, mjölk och ost till en ostsås.

Häll ut köttfärssåsen i en ugnsfast form och gör spagettisnurror av spagettin och lägg på såsen.

Ringla ostsåsen över gratängen och ställ mitt i ugnen i ca 10 minuter.

Före…

Efter! Tacka mig efteråt 😋

0 Kommentarer

@paulas_me
apr 04
apr 02
apr 01
apr 01
apr 01
mar 31
Tips

Sommarens brillor

Hanna Friberg och Lojsan har tagit fram sommarens brillor tillsammans med Corlin Eyewear🌟🌟.

Finingarna skickade två par solglasögon till mig och nu ska vi se vilka vi tycker bäst om!

Sand Tortoise

Umbrella Black

Min personliga favorit är Umbrella black. Snacka om sommarens solglasögon! Vilken är din favorit?

3 Kommentarer

  1. Z

    Det första paret passade inte riktigt din ansiktsform, det skulle se lika illa på mig oxå😅. Å sen var dom överlag inte så nice. Ganska fula faktiskt.
    Det andra paret var nice och passade dig bättre.

    1. -

      väääärsta typen av kommentarer. Så elak och vidrig men lindas in i någon slags komplimang(?). Personer som lämnar sånna här kommentarer Paula borde blockas/stängas av från att kommentera.

    2. Therese

      Håller inte alls med tidigare kommentar, du lyckas bära upp dom absolut fulaste solglasögon jag sett 😅 men det blir definitivt inget köp av dessa för mig i allafall 🙈

AllmäntKärlekTips

Tisdagsstatus

Godmorgon tisdag♥️.

Vad glad jag blev över responsen på gårdagens kvällsinlägg. Det kändes som att det togs emot oerhört bra och att jag faktiskt träffade många med mina innersta tankar. Jag var lite orolig över just hur det skulle tas emot för att mitt tankesätt är som det är. Och jag vill idag egentligen bara poängtera att givetvis går jämställdhet att förbättra. Man kan förbättra det mesta men på det stora hela är jag lycklig. Jag är precis där jag vill vara och jag är lycklig tillsammans med Hugo. Glimtar från min telefon: Golden hours i vardagen är när man checkar ut efter en arbetsdag och ger sig iväg för att hämta hem klanen. Igår cyklade jag och Molly till min mamma som redan hade hämtat Leonore.

Molly: Det här är livet.

Paula: Det här är livet älskling. Skoldagen är slut, vi cyklar i solen och vi umgås med varandra.

Att cykla ger mig världens frihetskänsla och det är ett härligt att förlänga eftermiddagen med en cykeltur. Gårdagens cyklande ledde till mammas baksida där vi körde pingis, lekte med hundarna och så såklart kaffe på det. Hej hej Greta 😂

Jag lagade en av mina paradrätter- Currykyckling med pärlcouscous och mamma vart helt såld. Hon hade aldrig ätit pärlcouscous förut så misstänker att vi från och med nu kommer att äta mer av det tillsammans med familjen. Efter middagen gick jag och Leonore på en kvällspromenad med Viola.

Varken Viola eller Leonore ville gå hem. ”Jag gillar att gå” sa Leonore.

Paula: Jasså? Men varför vill du alltid sitta på axlarna när vi GÅR till förskolan?

Leonore: Ojdååå.

Paula: 😂

Tips på effektiv nattning: Styr upp en fysisk lek i sängen, typ brottning eller dylikt. Agera domare och håll ronder i intervallform.

Det tog på riktigt två minuter att somna efter brottningen och ett stort plus i kanten är att det blev härligt avslut på dagen med gapskratt.

Utmaning: kl 22.15 började lek nummer två. Utmaning för mig och Hugo. Vem tror ni kunde squata lägst? Stå framför en vägg med armarna ovanför huvudet och sliiiicka väggen i samband med squaten. Händerna får aldrig lämna väggen- Utmana din partner ikväll! Idag: Jobbar jag på med en avstickare för att göra ett pcr-test. Det närmar sig avfärd för mig och jag måste bocka av jobb som har deadlines innan dess.

Noterade att morsdag närmar sig med stormsteg. Skulle det vara roligt om jag körde en runda och summerade presenter som jag själv skulle bli glad för? Tänker som ett tips-inlägg med presenter inför morsdag. Tryck på hjärtat om detta är något du skulle uppskatta!

4 Kommentarer

  1. Brottarmamma

    Nu har jag förstått att Molly har många andra aktiviteter och sporter, men ni har aldrig funderat på just brottning för henne? Hon verkar ha hjärtat på rätt ställe för att kunna hantera kampen kontra att vara en juste kompis utanför kampen/mattan och verkar vara en som gillar tuff, hård träning. Har flera gånger tänkt att brottning skulle passa henne. Hoppas träffa på er på en framtida brottartävling!

  2. Hanna

    apropå jämställdheten. Lev som du vill och inte som andra vill. Bara ett medskick. Se till så att du inte förlorar ekonomiskt. Att du ser till så att din pension är säkrad. Hamna inte i fällan att du inte kan bestämma själv över ditt liv. Lycka till.

Visa alla 4 kommentarer
KärlekTankar

Måste man leva jämställt?

Efter min morgonstatus fick jag kommentarer om ojämnställdheten mellan mig och Hugo. Hans tid borta från barnen och hur ansvarsfördelningen ser ut oss emellan. Jag hymlar inte med att vi inte lever idealist när det kommer till jämställdhet. Jag drar det större lasset på hemmaplan och har gjort det sen barna kom. Hugo har karriärsatsat och driver ett företag med anställda som hela tiden ökar och ökar. Vi har gemensamt satt riktlinjerna för vårt upplägg och visst finns det stunder jag känner mig less på allt men jag ser oss som ett team. Vi gör det här tillsammans.

Jag kunde ruttna oftare förut när jag kände mig låst hemma men idag är jag tillfreds med vår vardag. Mycket för att jag också TAR mig tiden för Paula-tid. För aldrig får jag höra av Hugo att jag inte får/borde göra något jag vill. Det har snarare varit jag som själv tagit på mig ansvarsrollen och inte velat släppa den. När jag själv började ta mig tid till träning, resor, jobbutmaningar osv så känner jag mig mer harmonisk i vårt upplägg. Jag roddar och pusslar med vardagspusslet men jag har också mitt välmående i fokus nuförtiden. Ja jag roddar mer hemma men jag gör också det jag vill göra, och jag vill för det mesta vara den trygga famnen på hemmaplan. Jag vill att barnen ska minnas eftermiddagar i lekparken, lugna vabbdagar hemma i soffan, mysigt pyssel innan middagen, bokläsning innan sovdags och att mamma nästan alltid fanns bara ett rop bort. Det är hur JAG vill att barnen ska minnas det. Hur Hugo vill att barnen ska minnas barndomen i relation till honom får stå för honom och är något han får skapa. Sen så ja, Hugo är borta mycket mer än mig men jag tycker ändå inte han är onormalt frånvarande jämfört med andra pappor.

I slutändan frågar jag mig, måste det vara så  jämnställt? Det många skriver om är att det kommer straffa sig längre fram för Hugo att han jobbat istället för att ha varit med barnen. Jag tänker att ja, men då får det väl vara så då? Det får vara hans loss. Pappor får väl ansvara för sina relationer till barnen själva. Ska jag som kvinna och mamma ”tvinga” honom att skära ner på jobb för att han inte ska ångra sig i framtiden över hans prioriteringar? Och ska jag som kvinna och mamma ”tvinga” honom att ta ansvar för idrott och allt sånt med konsekvensen att det kommer gå ut över barnen. Nej det är väl inte hela världen att missa en fotbollsträning eller inte ha med sig gympapåsen men jag har så svårt att känna att jag ska göra en poäng för att eventuellt lära Hugo när det oundvikligen kommer gå ut över barnen i första skede. Ska jag liksom tänka på måndagmorgonen att ”nu står påsen kvar i hallen så det blir ingen idrott för Molly” och inte säga något bara för att Hugo ska få skämmas över missen och – förhoppningsvis – lära sig till nästa gång? Jag har tidigare tänkt att ja men absolut så borde vi bli mer jämnställda hemma och lagt upp scheman och planer men sånt är jag less på. Vi delar på massor av göromål hemma och Hugo är verkligen inte den som bara ligger på soffan när han kommer hem och väntar sig bli uppassad men jag har släppt det där tänket om att vi måste se likadant på småbarnsåren och tycka och tänka likadant om allt. Så länge vi har en dialog, stämmer av med varandra och har en plan framåt får det väl vara icke-jämnställt. Om barnen i framtiden tycker Hugo var frånvarande får han ta den surdegen och söka bättring eller acceptera om dom inte har en lika tight relation.

När det kommer till kritan tycker jag att det viktiga för mig när det kommer till mina barn och vilka värderingar dom får med sig så är det att mamma finns här men mamma tar också hand om sig själv. Jag är inte bara hemma och väntar på Hugo utan jag kombinerar jobb (jag vet att vissa inte vill se det här som jobb men jag drar in en stor del av pengarna till hushållskassan), egna intressen, träning och saker som ”förverkligar” mig själv samtidigt som jag är hemma mycket och ger dom trygghet. Jag är inte bunden vid hemmet utan är där för att jag vill samtidigt som jag gör massor av annat. Det måste väl få vara okej som kvinna och mamma att prioritera familjen utan att man ska känna skam för att man lever ”ojämställt”?


69 Kommentarer

  1. PL

    Så bra du skriver,jag har fixat själv här med med en man som åkte ons-sön nästan året om,två hockeygrabbar som skulle träna,spelar åka på cuper,fotboll på sommaren men dom har aldrig klagat på din pappa som nästan aldrig va med,vi tar igen detta nu med deras härliga barn som han kan ställa upp för o hjälpa!kram till er ni gör det som ni tror på👏🏻👏🏻👏🏻

  2. Victoria Lindqvist

    Det här kan vara ditt bästa inlägg någonsin! Riktigt bra skrivet. Exakt sådär lever vi också och vi är nöjda så varför ska andra bry sig? Varför ska vi ta ansvar för relationen till pappan?
    Och nej jag tror inte att relationen blir sämre för att pappan jobbar mer.
    Jag njuter av att ta hand om hemmet och barnen. Min man har företag och jobbar mycket och det är livet. Någon måste dra in pengar till hemmet också även om jag också jobbar heltid.

  3. Karin

    Jättebra Paula! Jag håller verkligen med dig. Vi har inte heller det helt jämställt, min man är borta mycket mer än jag men precis som du skriver så är det inte min lott i livet att ansvara för hans och barnens relation. Det får han göra själv (och enligt mig gör han det bra även om han inte är lika närvarande som jag) . Kram till dig som lyfter viktigt ämne 💜

  4. Anna

    Jag tycker inte det behöver vara lika 100% vem som gör vad i en familj det tycker jag inte är samma samma som ojämnställt. Men att man hjälps åt på olika sätt i familjen (gäller ju barnen med) till att det fungerar hemma o att om en vuxen typ blir sjuk står inte allt o faller (jag dammsuger inte alls hemma men klart jag gör det om min man är borta/sjuk). Man är ju bra på olika saker o tycker det är roligare att göra vissa grejer (jag handlar tex det mesta åt barnen). Däremot tycker jag att man vill vara förebilder för sina barn o visa att mamma o pappa är kapabla o göra saker som går utanför det stereotypa (typ mamma kan borra med skruvdragaren o pappa kan baka). Jag har två döttrar o vill ju att de naturligt ska uppleva att mamma o pappa är båda kapabla till samma saker och att jag o min man går att lita på på samma sätt, att vi båda kan packa en matsäck, kommer ihåg gympapåsen och kan barnens vänners namn. Vill ju också vara förebilder till dem och inte begränsa deras val.

  5. E

    Vår pappa jobbade borta varannan vecka. När han var hemma fixade han med middagar, bakning, städning och skjutsade oss till träningar. Han ordnade middag som han sen frös så det fanns till veckan mamma var själv med oss.
    Har aldrig känt att jag haft en frånvarande pappa, tvärtom, han var alltid med på träningar, matcher, tävlingar osv.
    Mamma fick dra ett större last, ja. Men de var också överens om att när vi barn blivit äldre skulle mamma ta ett steg bak i allt med huset och pappa mer ansvar. Och det har de gjort, och mamma är nu den som reser mycket och pappa fixar på hemma.
    Så det spelar ingen roll om pappan är borta mycket, om han är villig att ha en fin kontakt med barnen så ser han väl till att fixa det när han är hemma. Eller om mamman skulle vara borta så gäller väl samma för henne.
    Hade en snowboardlärare när jag var 7 år. Drygt 10 år senare kände han igen mig men kunde inte placera mig förrän han såg pappa. Då berättade han att han kom ihåg pappa som den enda föräldern som stod utomhus och tittade på hela träningen istället för att gå in och dricka kaffe i värmestugan. Så en borta pappa som ändå är extremt närvarande då han är hemma är inga som helst problem. Men ligger mycket på pappan då, som Pauls skriver. Upp till honom att välja hur han vill ha det.

  6. Anna

    Hej. Jag brukar oftast tänka att om alla levde som jag hur skulle världen se ut då?
    Tänker så om allt från föräldraledighet, jämställdhet, nöjes resor, källsortering, restriktionerna nu under pandemin, användandet av bilen, hur jag är och beter mig mot andra människor, hur jag pratar och uttrycker mig, ansvarsfördelningen hemma i vår familj, vad jag väljer att jobba med osv.
    Så jag tycker inte det är upp till var och en att leva som man vill. Alla mina val påverkar alla andra människor mer eller mindre.

  7. Daniella

    Väldigt bra och läsvärt inlägg. Känner igen mig väldigt mycket i det du skriver då min pappa har haft ca 250 resdagar om året sedan jag och min syster var små. Vår mamma valde tidigt bort sin egen karriär och tog det stora lasset på hemmaplan. Folk har ofta påpekat det faktum att hon inte satsat på sig själv när hennes make fått göra det, men för henne har det inte varit ett problem. Hon ville vara närvarande som mamma och känner sig trygg i den rollen. Hon har aldrig känt ett behov av att identifiera sig med sin karriär.

    Det intressanta i detta, som egentligen är det som relaterar till ditt inlägg, är att jag inte känner någon annan med en så stark och naturlig relation till sin pappa som jag och min syster har. Vi är idag i 20-års-åldern och kan prata med honom om allt mellan himmel och jord. Vi skrattar och bråkar. Högt som lågt. Trots att han har varit borta i jobbet mycket så har har han alltid varit NÄRVARANDE. Han har inte kunnat namnet på alla klasskompisar eller skolfröknar. Inte varit med på varje föräldramöte (min mamma har flera gånger fått frågan om det finns en pappa med i bilden på utvecklingssamtalen😂). Men han ringer oss ofta, tar sig tid att hjälpa oss när vi behöver och överöser oss med kärlek.

    Med det sagt vill jag poängtera skillnaden mellan att vara borta mycket fysiskt och att inte vara närvarande. Är säker på att det faktum att Hugo jobbar mycket inte kommer vara ett problem. Huvudsaken är att man är en närvarande förälder och det verkar ni båda vara till 110%!

    Kram💗

  8. Fia

    Jätteintressant inlägg, och jag håller med till viss del – alla ska göra som det passar dem bäst själv sålänge det verkligen känns bra för alla familjemedlemmar. I vårt hem är det långt ifrån jämställt, jag drar nog 98% av allt här hemma med två små barn. En sambo som har ett arbete utöver det normala som jag från start varit insatt i att det är jobb året runt och extrema arbetstider speciellt under sommarmånaderna när det är som bäst väder.

    Jag är helt okej med att rodda, men bara om det verkligen uppskattas och att min sambo är närvarande när han kommer hem och hjälper till de tillfällen han faktiskt har möjlighet. Tas det för givet ruttnar jag direkt.

    Jag förstår vad du menar med att Hugo får ansvara för sin relation till barnen, jag håller helt med. Men jag märker på mina barn när pappa inte varit närvarande och borta mycket, och tvärt om när han engagerar sig. Så jag lovar för barnens skull att dem alltid ska känna sig prioriterade av både mig och deras pappa, annars kommer dem må dåligt av det. Klarar inte deras pappa det nu så får han faktiskt ta den stora smällen och leva själv.

    Kan inflika att jag nästan är höginkomsttagare, vilket min sambo inte är i närheten av.

  9. C

    Du har gjort ett medvetet val. Ett val du trivs med. Det är positivt.
    Tror dock många flyter med och ”gnäller” istället för att medvetet välja eller medvetet säga ifrån.

    1. Sofia

      Precis! Jag och min pojkvän har båda pluggat i över fem års tid och den dagen vi får barn så kommer inte jag att pausa min karriär mer än han pausar sin för att jag är kvinna och skulle vara bättre lämpad för att ta hand om barnen. Den här diskussionen handlar om kvinnors roll i samhället och är en större fråga än Paulas enskilda fall och därför tycker jag att det är problematiskt att generalisera och ifrågasätta om vi verkligen vill ha det jämställt. Det kanske inte kan bli jämställt ner till minsta detalj, men när man skaffar barn är man ett team och enligt mig ska barnens ska vara bådas ansvar med allt vad det innebär med vab och läxor, och inte enbart kvinnans. Det kan handla om en sådan enkel sak som att båda efter föräldraledigheten jobbar 90 % istället för att kvinnan arbetar 80 % och mannen 100 %. Jag anser att kvinnan ska inte behöva ge upp sin karriär när hon blir mamma pågrund av samhällsstrukturer som gör det fördelaktigt för mannen.

      1. En annan Sofia

        Jag tror att det är vanligare att resonera som du gör när mannen och kvinnan lever väldigt lika liv, i det här fallet när ni båda investerat mycket tid i er utbildning och är karriärsfokuserade.
        Paula gav upp sin dröm (eller pausade) om att plugga vidare på universitetet och uppnå det självförverkligande som en sådan typ av karriär kan leda till. Istället har hon bytt bana och kunnat satsa på sina sociala medier och fått mycket tid hemma med barnen. Vilket är ett annat typ av självförverkligande, att vara en närvarande mamma. Skönt att du landat i att du gjort rätt val för dig Paula men jag tycker det är fel att ifrågasätta om vi verkligen vill ha det jämställt bara för att det här upplägget passar dig och Hugo.

      2. R

        Men om kvinnan prioriterar barnen framför hennes karriär? Oavsett om hon investerat i den eller inte. När barnen väl kommer kanske hon vill jobba 80. Vad mannen vill och inte vill göra för väl stå för honom. Om kvinnan vill jobba mindre och vara mer med barnen för det är hennes lycka och det som ger hennes störst mening i livet och inte att vara på arbetsplatsen? Om hon vill detta trots att hon vet att det drabbar pensionen framöver? Ska hon fortfarande känna skuld och skam över det och få hela sin relation kritiserad som ojämställd?

        1. Sofia

          Nej men då får mannen och kvinnan lösa det sinsemellan genom att mannen kanske tar familjens transportkostnad, eller så har man gemensam ekonomi, men också att mannen kompenserar kvinnans bortfall för pensionen för att hon tar mer ansvar för barnen och hemmet, han hjälper till att betala av hennes studielån etc.

  10. M

    Vi lever lika som er här hemma. Jag har alltid roddat med allt som berör barn & hemmet men det gör mig ingenting. Absolut skulle det vara skönt att få lite mer hjälp men mannen gör så mycket annat för oss. Han bygger när jag ber om något, tar med barnen på deras aktiviteter och är mer den där lekföräldern än mig. Även om jag tagit största ansvaret för barnen så när det väl händer något så ringer dom lika gärna sin pappa som mig. Jag tycker man ska dela upp det som fungerar bäst för sin familj och hos oss så fungerar detta upplägg bäst. Min man stöttade mig medans jag pluggade och drog det största lasset med att få in pengar till familjen men idag är det jag som tjänar mer och är stolt över att det är jag som drar in mest pengar här hemma.

  11. Jenny

    Bra perspektiv Paula och inlägg i debatten. Jag har gått samma runda med mig själv. Men vad är jämställdhet egentligen? Lika möjligheter? Lika lön för likt arbete? Absolut men jämställdhet i en familj; ska det mätas i lik fördelning av allt arbete i en familj? I timmar i definierade aktiviteter? Jag läste en artikel som hade ett intressant perspektiv kring att istället bedöma om båda parter i ett förhållande har samma möjlighet att hämta energi och utvecklas som de önskar. Detta tycker jag är intressant. Man kan lätt fastna i att ta allt ansvar för allt i familjen och hemmet och inte ha tid över till något annat men om man, som du beskriver, upplever att man har tid att göra det man önskar och behöver för att må bra (jobba, träna, utveckla intressen, vara med vänner m.m.) så är det kanske jämställdt i form av att behoven man har blir uppfyllda? Det kan väl då innebära att det är jämställt i förhållandet? Bådas tid och liv har samma värde. Handlar det inte då om att vi idag hyllar karriären och arbetslivet som så viktig men att den kanske inte är det för alla? Men kanske man har andra behov? Självklart måste man då se till att inte fastna i ett dåligt ekonomiskt läge mtp pension m.m. dock :-).

  12. Therese

    Fram till idag har jag försökt ta ansvar för hans beteende. Har en liknande situation . Varför ska jag göra, han får ta ansvar för sin situation och relation till vår dotter . Du är en stor förebild för mig

  13. Maja

    När fan blir gammal blir han religiös, säger man ju, och så känner jag verkligen idag. Jag var en bråkig radikalfeminist i över 20 år och som ung är allt idealism. Det är ungdomens sak. Idag, när man varit med ett tag, läst på, förstått, reflekterat och omvärderat livet, åsikterna, politiken, känner jag mig så otroligt kräkfärdig på den västerländska feminismen. En navelskådande, självrättfärdig klubb för inbördes beundran. Du måste leva rätt enligt den nya normen, annars är du bakåtsträvare som förstör för alla andra och fostrar nästa generation fel. Och politikerna har svalt det här totalt o-vetenskapliga dravvlet på högsta nivå. Och vi går omkring och är olyckliga för att vi inte får till det, den här jämställdhetsgrejen. Vi känner oss som dåliga kvinnor, för att vi inte lyckas få våra män att dela lika, minnas jympapåsen lika ofta som vi. Det har blivit ännu en kvinnofälla att fastna i. Och feministerna är inte sena att mana på, klanka ner på dom som väljer annorlunda. Jag tycker det är skitbra det ni gör, synd bara att vi har kommit till det att du måste bortförklara eller ens rättfärdiga en helt rimlig sund uppdelning som du trivs med. Jag personligen tycker att kvinnor är mycket bättre föräldrar och män är bättre arbetare. Men det är min högst personliga åsikt baserad på min erfarenhet. Jag jobbar, för att jag måste, jag gillar mitt jobb, men jag skulle mycket hellre vara hemmafru. Det skulle ge mig mer tid till sånt jag gillar på riktigt, min familj, matlagning, inredning och träning. Lönearbete är generellt så jävla överskattat! Synd att man måste göra det för att kunna köpa mat. Men min sambo älskar att bygga system så han kan väl göra det bäst han vill, även om det innebär att han träffar barnen mindre. Deras relation kan vara bra ändå. Jag har bättre koll på saker, så varför ska jag vänta på att han ska göra nåt halvdant om jag kan göra det snabbare och 1000 ggr bättre? Bara för att? Nope. Nej. No. Fuck that! 

    1. Ella

      Maja, vill bara skicka dig dagens ros! Jag och min man skrattade högt och höll med varenda ord av din kommentar. Otroligt välskrivet!!

  14. M

    Du är så klok! Håller med dig! Till syvende och sist är det viktigaste att hitta en balans som funkar för sin familj, ingen familj är den andra lik❣️
    Tycker ditt resonemang kring mannens ansvar i relationen till sina barn är helt rätt! Det är deras ansvar att bygga en stark relation till barnen, och det behöver inte tvunget innebära att vara delaktig 100% av tiden.
    Däremot vara 100% närvarande vid umgänge med barnen/familjen oavsett om man är mamma, pappa eller ”bara” partners! ☺️ Ha en underbar dag!!

  15. Anna Andersson

    Så bra Paula!

    Enligt mig är det viktigt att tillägga att man kan skapa sitt eget upplägg för att kompensera ekonomiskt och karriärsmässigt bortfall om man gör dessa val under föräldraledighet/småbarnsåren. Så som tex privat pensionssparande eller deltidsstudier.
    Eller att bara vara medveten om detta och göra sitt val.

  16. Lea

    Tror folk ibland missar det stora problemet med jämställdhet. Att kvinnor får lägre lön för samma arbete, att kvinnor anses vara mindre värda (på många platser på jorden är de en ägodel), hederskultur, att kvinnan anses vara den som ska va hemma med barnen och därför slutar jobba. Detta är problem. Att man sedan får forma sin varda efter hur familjensituationen ser ut anser inte jag vara ett jämställdhetsproblem. I alla fall inte så länge alla i familjen är nöjda. I min familj är det jag som kvinna som tjänar mycket och i normal fall reser en hel del. Min man tar mer ansvara hemma och för barnen. Är det i så fall också ett problem? För jämställdhet handlar väl om just att det ska va jämt? Men måste verkligen in å peta på allt? Blir ju som på dagis där alla barnen ska ha EXAKT lika, annars blir det orättvist

    1. S

      Det är ju dock lite konstigt att det i nästan alla familjer bara ”råkar” bli så att det passar bäst att kvinnan jobbar mindre, lägger mer tid på barnen etc. Och nej, jag tycker inte det är kvinnans fel, utan det är männen som helt enkelt måste steppa upp. Dock är ju män i regel väldigt benägna att både vilja ha kakan och äta den. Det är svårt för jag tycker verkligen inte att det ska falla på oss kvinnor att se till att män tar mer ansvar, OCKSÅ, men samtidigt kanske man måste ta den fajten om samhället någonsin ska förändras. För detta är ett strukturellt problem, hur gärna man än vill hävda att det bara råkar passa just ens egen familj bäst.

    2. Sofia

      Håller med dig Lea! Det är skillnad på jämlikhet och jämställdhet. Om man känner sig nöjd och tillfreds med familjelivet så är det målet kanske nått just för mig, att sedan den ena parten reser mer i jobbet än den andra tycker jag är en petitess i sammanhanget. Att man som partner kan känna sig fri att uppfylla sina viktigaste drömmar och planer, är också ett mål gott nog. Kompromisser hör sedan till alla slags relationer.

  17. Karolina

    Hej! Vilken intressant fråga. Jag tycker att i grund och botten får alla göra det som passar ens familj bäst. Och jag förstår absolut din synvinkel, jag tycker också flera av kommentarerna här bidrar med en annan synvinkel som också är klok. Jag har två aspekter om hur jag resonerar som jag känner att jag vill dela med mig av.

    Jag är uppväxt med en hemmamamma och en karriärspappa. Pappa var inte hemma mycket och hade aldrig koll på någonting. Detta har han nu senare i livet när vi är vuxna verkligen ångrat, han säger alltid att det är hans största misstag i livet att han missade oss. För idag är han exkluderad i föräldraskapet trots att vi har en bra relation. Vi (jag och mina tre syskon) ringer ALLTID mamma, och har alltid gjort. Jag ringer mamma säkert flera gånger i veckan, pappa kanske jag ringer någon gång per år. För att det är så självklart att man ringer mamma. Det är tråkigt att vi inte känner pappa och han inte känner oss på samma sätt som mamma känner oss. Han har missat mycket, inte minst de givande diskussionerna påväg hem från skolan, till fotbollsträningen eller middagsbordet.

    Nästa aspekt som jag landade i i åldern när man skulle träffa sin framtida man och skaffa barn ihop. För mig är det viktigt att dela livet men någon som har samma värderingar som mig. Jag tycker att tiden med barnen är viktig och för mig är det viktigt att de har gott om fritid och inte behöver gå 7-17.30 på skolan varje dag. Jag tycker att det är viktigt att vara en närvarande förälder. Därför är det också viktigt för mig att min partner har samma värderingar. Jag hade blivit väldigt ledsen om min man och pappan till mina barn tyckte jobbet och karriären var viktigare än mig och barnen, att det är viktigare att jobba 100% istället för 80% för att få mer tid med barnen. Är pengar viktigare än tid med barnen? För mig är detta ett big no no och super oattraktiv. Jag hade blivit jätteledsen om min partner värderade livet så.

    Vi har valt att båda jobbar 80%, vi har ekonomisk möjlighet till det. här blir det oftast bråk om vem som ska vara föräldraledig eller ta vabb för att vi båda vill vara hemma med barnen. Det tycker jag är vackert ❤️

    Med detta sagt är ju det bara hur jag känner. Och du känner ju på ett annat sätt och det är ju såklart helt okej. ”Förloraren” är ju som du säger Hugo som missar allt det fantastiska med barnen.

    1. felicia

      Håller helt med dig där! jag själv har haft en frånvarande far och det är ALLTID mamma som jag ringer, då som nu idag. Hon man visste alltid var ett rop bort och fixade alla födelsedagar, träningar, skjuts till vänner, hämtningar, matlagning, städ, allt bråk och stök i tonåren, alltså allt! jag älskar min mamma så fruktansvärt mycket mer än min pappa.
      Jag är väldigt ”på” min sons pappa då jag tycker att det är en självklarhet att han också går ner i tid rent arbetsmässigt, att han tar hand om hushåll, att han kan fixa ett födelsedagskalas, fixa gympapåsen, osv. Det är sååå oattraktivt med män som väljer karriär före sin familj eller som inte fattar någonting i småbarnslivet.

  18. Johanna

    Men jaa! Man gör det som funkar för en och man gör sina egna val. Precis så! Om man som mamma gör val så är det med hjärtat jag vill göra val – inte utefter ett jämställdhetsprotokoll. Och som du säger, pappan får göra sina val! (sen är det en grej om man har en pappa som inte är engagerad..men så är ju inte fallet, inte hos er, inte hos oss. ❤️)

  19. Recovering mama

    OJ vad bra skrivet! Pricken över i, detta har jag sparat och kommer att läsa många gånger!

  20. Sanna

    Jag tänker så här, absolut ska ingen säga åt dig hur mycket du vill vara hemma eller hur mycket tid du vill spenderades dina barn. Jag förstår även att du blir less på att försöka skapa jämställdhet ska innebära att lägga upp scheman och planer ”bara för att” när du trivs med upplägget själv. Det som slår mig är att du hela tiden hänvisar till barnen, du vill inte att de ska missa gympan och du vill vara en närvarande mamma som de alltid vet finns där. Det som barnen också får med sig är ännu en generation av att mammorna är dem som fixar och har koll på allt som hör till hemmet. Som projektleder. De får omedvetet med sig att det är okej för en pappa att inte ha koll på när man har gympa och de kommer i sin tur inte ställa det kravet på sina framtida partners. De kommer fortsätta projetleda, ta hand om och rodda för det är så de har fått med sig att det ”ska vara”. Sönerna kommer lära sig att ”mamma fixar” och förvänta sig samma från den kvinnan (om det nu blir en kvinna) som de väljer att leva med. Och vi får en till generation av curlade män och projektledande kvinnor som vänder ut och in på sig själva. Kvinnofällan all over again. Jag generaliserar absolut men du måste förstå att det är en större fråga. De beteendemönster och vanor som vi upplever och observerar under vår barndom bär vi med oss hela livet. Det är ju vårt första ”normala” och vår första norm. Så då kanske det inte är så farligt att missa en gympalektion? Eller att Hugo gör ansträngningen att ha koll på sin dotters schema?

    1. Sofia

      Väldigt bra kommentar! Ibland behöver man tänka till lite och undra varför man vill vissa saker. Vill jag verkligen eller är det så jag har blivit lärd att jag ska vilja? Det försöker jag lära mina döttrar, att tanka ett varv till på saker och inte bara acceptera allt som det är.

      1. L.

        Jag är inte helt emot din kommentar men jag tänker även att kvinnor och män är olika. Kvinnor är i sin natur oavsett om vi vill eller inte mer strukturerade. Varför måste man se det som något negativt? Absolut förtjänar kvinnor samma förutsättningar som män men vi måste också förstå att vi inte är samma. Visst vi är människor men av olika kön och med olika natur.

        1. Sofie

          Jag tror inte att kvinnor är mer strukturerade i sin natur, utan snarare att de lär sig att bli det från väldigt tidig ålder. Just för att de förväntas projektleda och antagligen har sett sin mamma göra det och dra det största lasset hemma.

          1. Sofia

            Väldigt intressant att männen kan vara strukturerade på jobbet och hålla ordning på alla projekt och alla möten i den egna kalender, vara chefer och ha personalansvar, men de kommer hem så tappar de allt vad planering heter. Makes no sense to me!

          2. L

            Nä där är en helt annan femma. Kvinnor är 100 gånger bättre chefer också. så som kvinnan oftast är chef i hemmet är kvinnor oftast bäst som chef också 🙂

          3. Sofia

            Så varför hänger inte samhället och arbetsmarknaden med och betalar kvinnor och män samma lön för samma arbete? Samt låter kvinnorna få arbeta och till exempel vara chef istället för att bli förpassade till barn och hem? Hur ska kvinnan få tid att avancera i arbetet om hon förväntas ta nästan allt ansvar på hemmaplan?

      2. Linnea

        Håller helt med ovanstående kommentar! Problemet är även att om er relation mot all förmodan inte skulle hålla så står du där med en dålig pension och Hugo med en väldigt bra sådan. Med det sagt ska man inte utgå från att relationen ska gå i kras men det är exakt detta som kvinnor förlorat på bakåt i tiden, den så kallade kvinnofällan… Problemet är ju att det alltid är kvinnan som resonerar som du och sällan männen, tror den ekonomiska biten inte är ett problem just för dig men för andra ”vanliga” personer är detta en stor risk och därför blir det problematiskt att inte ta med den aspekten i ditt resonemang.

    2. En annan Sofia

      Jag håller med dig! Många tror att de gör som de gör för att de vill men det är underliggande samhällsstrukturer. Män kan också sköta veckohandlingen, städa och hålla reda på barnens aktiviteter och gympakläder. Det handlar om att ta ansvar och allt annat är bara ursäkter. Min mamma och pappa har båda arbetat heltid och turats om att hämta på fritids, båda har vid olika tillfällen följt med på läkarbesök eller för att köpa en present inför ett kalas. Under min uppväxt så är det min pappa som varit mest involverad i vår skolgång, gått på föräldramöten, följt med på utvecklingssamtal samt lagt otaliga timmar flera kvällar i veckan på att hjälpa mig och min syster med matteläxan. Nu när jag är vuxen så förväntar jag mig att ha en kille som min pappa, en roddare och en engagerad planerare, men jag har upptäkt att de är få. Dagens killar är curlade och förväntar sig en tjej som deras mamma som har koll på alla deras saker och underlättar deras vardag eftersom det är så de är uppväxta. Snacka om att man gör sina barn en björntjänst.

      1. Anna

        Du skriver ”Många tror att de gör som de gör för att de vill men det är underliggande samhällsstrukturer”, med fokus på ÄR. Har du nåt stöd för detta påstående i nån form av forskning? Du säger detta som om det är en vedertagen sanning, men det är det inte. Sanningar kring samhällsstrukturer och andra människopåhittade sagor är bara antaganden. Det finns inget riktigt empiriskt stöd i forskningen för detta. Det kan lika gärna vara så, (och det verkar faktiskt enligt forskning vara nämare sanningen) att våra könsroller kommer inifrån oss och vår biologi, snarare än utifrån. Normer skapas ju inte i vacuum, de kommer från reella materiella och biologiska villkor. Vare sig vi vill eller inte. Att din pappa var som du beskriver kanske är snarare är ett undantag som bekräftar regeln? Att förvänta sig sådana män, om man vill leva med män, kan bli tufft då de är som du säger få. Och sen ska vi kvinnor också lastas med denna uppgift, att tvinga män att bli ”jämställda” enligt våra politiska ideal. Tänk om det inte går? Om det är en omöjlig uppgift? Varför ska vi hålla på med denna, omöjliga uppgift? Varför ska vi lära våra döttrar att livet måste vara en evig kamp för att få pappa att komma ihåg jympapåsen?

        1. En annan Sofia

          Ja, det finns forskning på detta inom demografi och jämställdhet. Som någon ovan skriver ”Det är ju dock lite konstigt att det i nästan alla familjer bara ”råkar” bli så att det passar bäst att kvinnan jobbar mindre, lägger mer tid på barnen etc. … För detta är ett strukturellt problem, hur gärna man än vill hävda att det bara råkar passa just ens egen familj bäst.” Skulle mannen och kvinnan tjäna lika mycket skulle situationen se annorlunda ut för då handlar det inte längre om vems lön som är bäst att leva på. Det är ett strukturellt problem och en fråga om jämställdhet.

  21. Camilla

    Du resonerar klokt. Kanske missar du en aspekt som jag tänker på ibland (mamma till en tjej och en kille) och det är att jag vill att de under sin uppväxt ska se jämställdhet hemma för att själva få sund syn. Jag vill tex inte att min dotter ska känna att hon som tjej absolut måste dra hela hemmalasset och att min son som kille inte naturligt ska göra detsamma. Den aspekten finns ju också. Jag vill ha det så jämställt som möjligt för att de ska ha den förväntningar framåt i sina egna liv. Men även hos oss är jag nog den som roddar familjen något mer än min man. Tack för en bra blogg!

    1. Camilla

      Ps. Växte nämligen upp med en pappa som jobbade jämt och jag tycker det blev viktigt för mig som vuxen med signaler till barnen att både mamma och pappa drar hemmet. Hade en period i tonåren när jag var lite arg på mamma för att hon bara hade ”nöjt sig” med att ta hemmet och att pappa var den som jobbade. MEN i ert fall jobbar du ju också så det är ju inte samma sak på så vis. Bara en tanke om signaler…

  22. Jenni

    Att du orkar möta allt gnäll från alla håll med lika god ton varje gång är för mig beundransvärt Paula! Att du ens orkar bemöta det är beundransvärt, det är verkligen inget du måste! För gnäll och hackande är just vad det är, vad i hela friden har andra att göra med hur jämställt/icke jämställt du och Hugo har det? Jag tror inte att de som ger kommentarer om det gör det i välmening, kanske till och med nån i samma/mycket värre sits som tar ut sin bitterhet över sin roll i familjen på dig och er livssituation? Låtsas glömma sin egen verklighet för en stund och ösa sin negativitet och bitterhet över nån annan kanske kan vara skönt för stunden, vad vet jag 🤷🏼‍♀️ För mig är ni familjen Goals och jag kan många gånger tänka att jag lätt hade kunnat byta, ni verkar vara en väldigt trygg och lycklig familj, det är långt ifrån alla som har det så. Mvh/ Gift med en inte alltid så snäll man men jag kan unna andra lycka ändå

  23. Varpo

    Jag lever väldigt likt er med man och barn. Ser inte heller nåt problem med det. Jag har valt att spendera mer tid med barn och hem och trivs med det och tycker det är det viktigaste för mig. Min man identifierar sig mer mitt sitt arbete. Vi har pratat om detta och han hade en teori om att män ofta gör det för där kan de ha chansen att bli ”nummer ett”. Hemma finns inget som trumfar mamma. Är benägen att hålla med. Vi har alltid jobbat heltid båda två men jag är den som roddar runt, fixar och försöker få till det bästa för barnen. Och njuter av det, det ger mig stor tillfredsställelse! Hade antagligen känt annorlunda om jag känt att min man ”begär” detta av mig. Men det har han aldrig gjort, men är dock väldigt bra på att uppskatta det. Tror ändå jag är vinnaren i långa loppet. När jag är gammal och grå kommer jag fullt ut känna att jag prioriterat det som varit viktigast för mig

  24. Zandra

    Känner så igen mig… vill exakt samma sak med mina barn..Min sambo jobbar tyvärr borta under veckorna. Han åker söndag kväll och kommer hem torsdagar.
    Men han tar varje läggning när han är hemma, leker, busar, fixar saker osv..
    Han är mer närvarande de dagar han är hemma än när han jobbar i närheten.
    Älskar ha han hemma men samtidigt så funkar detta för oss på nåt sätt..

  25. Katja

    Tycker att ditt resonemang är väldigt vettigt! Barnen är vår framtid och jag tror inte vi vinner i längden på att blanda in deras trygghet och välmående som slagträ i kampen för jämställdhet. Finns bättre sätt att föra den kampen på. Tycker tvärtom att det är ofeministiskt att kräva att du ska steppa tillbaka och inte få ge uttryck för din kärlek om omsorg till dina barn på den nivå du själv vill. Obs jag har inte läst några kommentarer utan detta är enbart reflektioner utifrån detta inlägg.

  26. Emma

    Jag känner likadant. Har precis beslutat att gå ner i tid och vara hemma med barnen mer. Klingar i huvudet ”kvinnofälla” ”sämre pension” osv… men jag vill inget hellre än att vara med mina barn.

    1. Emma

      Min man har för några månader sen börjat sätta av en del av sin lön i extra pensionsspar till mig, för att kompensera när jag var hemma föräldraledig med barnen. Gick även ner i arbetstid i några månader när jag väl började jobba. Visste inte att man kunde göra så, att han kunde pensionsspara till mig, innan han föreslog det. Skitbra !

  27. Sofia

    Så trött på att jämställdheten alltid ska dras så långt! Min pappa drev också eget när vi växte upp och gör än idag, vi har jättefin relation idag och även tidigare. Jag har även fin relation med min mamma, och fantastisk relation till mina syskon ❤

    Vi hade hus och gård, enkelt kan man säga att mamma skötte allt på insidan av huset så som städ, renovering, mat, möblering – allt som hör till. Medan pappa skötte allt på utsidan, så som snöskottning, vedkapning, byggnation, takbyte. Väldigt stereotypa skulle vissa säga, kvinnan måste va förtryckt osv osv. Men nej, det var så de ville ha det, mamma hade inget intresse av att köra traktor och skotta snä, så varför ska hon tvingas till det – bara för att skapa jämställdhet??

    Vad jag blivit för person?
    Jag är den som aldrig är rädd för att ta i, behöver vi byta tak – ja men då löser vi det. Behöver golvet dammsugas så låter jag helst bli 😂 Jag är väldigt allround av mig och känner inte att jag växt upp i ojämlikhet eller att jag själv lever ojämlikt nu med min man.
    Men i jämlikhet frågan så är vi extrema, vi är dem som är helt fel, vårt upplägg går antagligen emot alla förståsigpåare.

    Men.. vi är lyckliga ❤
    Och jag är stolt över mina föräldrar, jag är stolt över att pappa jobbade 14 timmar om dagen + gårdsjobb så att vi kunde ha hästar tillexempel. Jag är stolt äver att mamma skapade ett tryggt hem och att hon kunde vara med på alla våra träningar, vilket var tack vare det upplägget dem hade. ❤

  28. Therese

    Håller med dig till 100%
    Mycket bra skrivet. Här hemma har jag med tagit det största biten med barnen / vardag/ hushåll.
    Men det har både jag och maken valt tillsammans. Jag vill vara närvarande med barnen. Trots att de idag är 11 och 15 år så jobbar jag fortfarande deltid för att kunna finnas för dom efter skolan.

  29. Sofia

    Håller med dig Paula, var och en får bestämma själv hur de vill fördela arbetet hemma, så länge båda är nöjda med det. Undrar om du fått samma fråga om rollerna varit ombytta? Skulle inte tro det! Som i vårt fall, där jag hela livet varit den som satsat på karriären och min man tagit ansvar för den dagliga ruljansen i hemmet. Fick aldrig någon kommentar om ”vem tar hand om barnen när du jobbar” etc. Nu är våra barn vuxna och min man har gått tillbaka till yrkeslivet. Jag har trappat ner så vi har båda tid att ta hand om hushållet. Olika faser i livet kräver olika lösningar, och så länge det funkar för båda er skulle jag strunta blankt i vad andra säger!

  30. Frida

    Så jäkla trött på snack om jämställdhet hemma. Jag hade störst karriär av oss när vi fick barn men jag valde att lägga den åt sidan för att allt jag ville var spendera mer tid med mitt barn. Alla tycker då att jag ”offrade” mig för att min man inte skulle behöva. För mig är det mer min man som offrade sin tid med barnen för att jag ville ha större del föräldrarledigheten än honom. Kan inte alla enskilda familjer få bestämma själva vad som funkar för dom? Eller vänd på tankesättet, är vi kvinnor taskiga och icke jämställda som inte låter våra män ta del av lika många föräldrardagar som oss? Är det nu vi startar manligt initiativ och ställer upp i nästa val?

  31. Sandra

    Vilken intressant fraga! Jag tycker sjalv, som jag tycker om det mesta – gor det som funkar bast for din familj. Ha det inte 50/50 bara ’for att’. Vill man ha det sa – toppen. Fungerar det battre att ha ett annat uppagg – toppen det med. Alla ar vi olika. Sjalv sa ligger mina varderingar/hur jag foredra att leva att det mer traditionella hallet / ett traditionellt aktenskap. Min man och jag ar partners och stottar varandra i allt vi ill gora, men jag kanner sjalv att nar vi far barn vill jag vara 100% ’home maker’ (kan inte komma pa svenska ordet – hemmafru kanske?). Det betyder att jag kommer att dra stora lasset hemma och med barnen, medan han jobbar. och vet du, det ar precis sa vi vill ha det och det kanns jattebra for oss. For manga vanner ar det viktigt att ta 50/50 och dom vill gora karriar – och da ar det superbra for deras hushall! For mig handlar det om att skapa det livet man vill ha, fran de mojligheter man har, och pa ett satt som fungerar bra for aktenskapet samt barnen 🙂

  32. Moa

    Denna text var precis det jag behövde läsa för att sätta ord på vad jag känner, och ibland inte vill sätta ord på. Har också en man som driver bolag, han älskar det och att arbeta mycket. Har tidigare ofta känt att han borde va hemma mer, föräldraledig, orättvist hemma etc etc men va tusan, så skönt att läsa ditt inlägg. JAG bär ju inte ansvaret för hans prioriteringar, så rätt, hur gärna jag kanske skulle vilja annat så är ju huvudsaken att JAG gör vad JAG kan till våra barn, vad konsekvensen blir för hans prioriteringar är ju hans val. Och precis som du skriver om Hugo, min man gör massor för oss som familj, i hemmet och runt omkring men jag är den som har mera koll och absolut fixar mer med barnen. Men låt de va så då 😌 han är generös i familjeekonomin också så känner inte att jag blir ”ekonomiskt drabbad” av att ta mer med barnen medan han bygger bolag, så det är tacksamt. Himla bra inlägg, tack för din fina och tänkvärda blogg 💛

  33. Sofia

    Tack för att du utvecklade dina tankar. Uppskattar att du tar dig tid och delar med dig av utmaningarna i vardagen.

    Jag tycker att du har helt rätt i att mannen själv ansvarar för sin relation till sina barn. Det är ju verkligen inget ansvar nån annan kan ta på sig (även om man såklart vill att de ska ha en sund och bra relation med varandra).

    Det som fick mig att regera på morgonens inlägg var formuleringen att det är både ditt och Hugos fel. Tycker ofta man hör att kvinnan ska ”backa” och det blir ju så fel. Som du skriver är det ju inte heller schysst mot barnen att de dyker upp på idrotten utan kläder packade. Men jag tänker att det måste väl alltid vara upp till den som inte har koll (i de flesta fall männen) som måste steppa upp och hitta egna strategier för att få koll på läget. Det tycker jag inte att vi ska klandra kvinnan för.

  34. Emelie

    Det är ju sjukt svårt det där med sysslor/uppgifter som går ut över barnen för att försöka lära den andre nåt som du skriver. Hoppas iaf du fortsätter ta plats och tid för dig själv och verkligen känner på riktigt att du gör det. Sen som sagt, också sund inställning tycker jag nog att ja det är ju Hugos ansvar/problem om han inte har en så nära relation till sina barn sen. Det är ju något han valt själv isf.

  35. Iris

    Men sluta, man gör väl det som passar ens familj bäst! Familj är för mig att man är ett team. Vem som gör vad är totalt oviktigt. Att hjälpa varandra och underlätta för varandra. Hur ska annars kärlek kunna spira.

  36. Rebecka

    Du har helt rätt å gör helt rätt, å jag förstår verkligen inte hur folk tror sig ha rätten att kritisera dig.
    Min man jobbar borta 2 av 6 veckor, jag drar ett stort lass hemma med barn jobb djur å hus ensam.
    Men det är så vi vill ha det, klart han kunde få vara lite med delaktig i hushållet när han är hemma, men oftast går han runt med snickarbyxorna på å fixar med nått, han bidrar på det viset han vet och kan.
    Vi har olika syn på barnens uppväxt, jag vill som du att dom ska minnas härliga pysselkvällar, långa nattningar som ALLTID innehåller bok och sång.
    Manikyrsöndagar och lata kvällar på stranden.
    Det vill jag.
    Min man vill att barnen ska lära sig åka skidor, få härliga semestrar och upplevelser.
    Och i och med hans jobb har vi möjlighet att åka på weekendresor, ha en husbil och göra de mesta vi vill å känner för.
    det är så vi valt å leva vårt liv, å de är så ni valt å leva ert liv, å ingen har rätt att tycka å uttrycka om det.
    Du gör det bra ❤️

  37. Maria

    Så klokt! Jag drar också större lasset hemma och ja, jag känner samma som dig. Det är upp till barnens pappa att prioritera

  38. Andrea

    Helt rätt tänkt! Det som känns rätt och funkar bäst för er är det rätta för just ER! Och nej, det kanske inte faller alla i smaken men då har de ett annat ”rätt” för just DEM.
    Min man var också borta mycket när sonen var liten och idag är de ändå hur tighta som helst. Handlar nog mer om hur pappan/mamman agerar när de väl är med barnen. Får barnen kärlek och känner sig sedda blir det bra i slutändan 🙂

  39. Anna Lundkvist

    Paula!!! Jag tappar andan, vilket klokt resonemang. Som alltid i och för sig men så himla klokt tänkt. Att man släpper vissa strider, man tar istället ”striderna” tillsammans i ett gemensamt upplägg som ett team. Man väljer att ta sitt egna ansvar för familjen och att bådas medvetenhet finns med i bilden för vilka beslut som fattas. Det tycker jag är jämställt. Du är en sån fantastisk människa, barnen och Hugo drog livets vinst i dig.

    Kram! Anna, din nästan-granne

Visa alla 69 kommentarer
Husbygget

Följ med oss i byggserien Villa Rosas

I reklam för Voyd och vår egen byggserie Villa Rosas

Hörni jag är såååå glad över att idag kunna presentera ett första avsnitt i vår byggserie Villa Rosas som ligger hos Voyd HÄR!

Många utav er reagerar säkerligen på att det kostar 39 kronor att se det första avsnittet. Samtliga avsnitt i byggserien kommer att kosta och det är för att jag tillsammans med Voyd kan möta önskan om att bjuda in och prata närmare i ett rörligt format om vår resa till vårt drömhus. Jag personligen har varken kunskapen eller tiden till att själv redigera avsnitten utan de hjälper Voyd mig med och därför har vi en liten kostnad att täcka.

Den här byggserien är till för dig som är intresserad av renovering, hem och inredning. I vår utbyggnad söker vi en bättre livsmiljö och vi vill investera rätt för att just göra livsmiljön bättre än vad den är i dagsläget. Tanken är att bjuda in till alla moment. Från start till ett färdigt resultat. I nästa avsnitt sätter jag på mig bygghatten och åker ut på ett studiebesök. Stjärnarkitekten Paul Ross ska visa två hus som han har byggt.

I det första asvnittet har vi möten, presenterar nyckelpersoner, visar skisser och går en housetour. Jag hoppas att ni vill hänga med i vår byggserie och där komma närmare omvandlingen som väntar. Kika in första avsnittet HÄR

Från…

Till! 😍

 

 

4 Kommentarer

  1. Caroline

    Håller med övriga. Hade verkligen kollat om det inte kostat. Kan förstå att det behöver finansieras, och det är väl ett övervägande man får ta om man vi ha fler som tittar eller inte. Tänkte bara att det är bra för er att veta att fler avstår från att titta pga kostnad även om man är intresserad av att se. Men kul att följa med bilder iaf och stort lycka till med bygget!

  2. Nina

    40:- för 25 minuter.. Förstår er tanke men tyvärr tappar ni mig. Jag hade gärna kollat men inte mot avgift. Lycka till i bygget 🙂

    1. Paula Rosas

      Jag fattar till 100%. Du kan följa bygget i text och bild också♥️. Detta format riktar sig till dom som har ett större intresse men givetvis kommer jag att dokumentera även som vanligt ♥️

Visa alla 4 kommentarer
×

Paula Rosas

Hej på dig och välkommen till min blogg. Mitt namn är Paula Andrea Rosas och här kommer några korta meningar om mig. Jag är en 27årig tjej som lever mitt liv genom att göra det bästa av dagarna. Mitt liv kretsar kring mina fantastiska döttrar Molly-Elise och Leonore och min underbara man Hugo Rosas, familj och vänner. Jag är en glad, familjekär och envis tjej som älskar att skratta. I min blogg kommer ni få följa med mig i min vardag. Träning, äventyr, dilemman och utveckling i mammarollen, resor, giftermål, vänskap och utbildning. Samarbetsförfrågningar: paularosas.media@gmail.com

Powered by Cure - Influencer hosting