Allmänt

Onsdagsstatus

Godmorgon onsdag!

Kikar in här lite snabbt för att egentligen bara säga godmorgon♥️. Har precis lämnat barnen på som går en sista halvdag på fritids/förskola. Jag och Mikaela behövde klämma in ett viktigt möte och ett jobb men räknar med att vara klar tidig eftermiddag. Jag har lovat att vi ska åka till rampen senare för att åka skateboard och sparkcykel.

Kolla vad mysig Leonore var igår kväll Gjort egen nattbelysning för gosedjuren ♥️Det börjar gro: Innan helgen så planterade barnen egna planteringar.

& ser ni vad vi ser? Det börjar redan att gro! Nu: Måste jag starta den här dagen för att kunna bli fri igen för påsklovet. Ett av mina mest långvariga mål i hur jag vill leva är att kunna ha kortare arbetsdagar och långa lov. Det är där jag vill spendera majoriteten av min tid och med god planering och några dussin effektivitet har det funkat fint hittills.

På min to do när det finns en lucka (läs ikväll efter att barnen har lagt sig 😂) tänkte jag skriva ihop en status för huset. Igår hade jag och Hugo möte med Nader vår byggkoordinator och Arvin Nadimi vår arkitekt.

Säger bara WOW, den här gången får ni följa med upp till den nya våningen!

6 Kommentarer

  1. Anna

    Så spännande! Vore kul att få se planlösning på ert nuvarande hus så man ser hur det hänger ihop med nya våningen=)

  2. Malin

    Har du sett Seaspirasy på netflix? Snälla se den och berätta vad du tror annars! Jag är livrädd, kommer inte äta något levande från havet igen.

    1. Maya

      Till fina dig Malin!

      Snälla, var inte rädd.
      Jag förstår att dokumentären gav dig många sorgliga tankar och jobbiga känslor i magen, ett riktigt uppvak för hur vi behandlar våra djur, vår värld och på så sätt också oss själva. Och det är såklart också syftet med dokumentären; att beröra och väcka. Låt oss se det positivt. Att vi nu vet mer och kan ta ställning.

      Men att vara rädd tjänar ingenting till. Vi ser på sådana dokumentärer för att utbilda oss om sådant pengadrivna människor och företag gärna håller i skymundan. Vi gör det för att vi vill ha alla faktan så att vi själva kan ta beslut om vad som känns rätt och fel att göra för oss som individer. Det är modigt! Du är modig!

      Uppenbarligen känns det nu fel för dig att konsumera liv från havet. Helt rimligt. Jag förstår dig och blev själv vegan för 1,5 år sedan. Men jag vet hur mycket panik och ångest sådana här uppvak kan ge och jag vill helt enkelt bara ge dig, och alla andra med liknande reaktioner och känslor, en stor varm och digital kram och påminna er om att rädsla inte är en bra känsla. Den tar otroligt mycket energi från er, energi ni behöver lägga på er själva, era kära och omvärlden istället. Havet blir inte hjälpt av er rädsla. Försök hitta känslan av ”empower” istället. Nu vet du mer och du kommer antaglien hädanefter göra val som grundar sig i din egna kunskap och erfarenhet, och inte utifrån vad andra målat upp för dig som normalt eller okej.

      Var stolt över att du vågat titta på dokumentären. Det är många som blundar av ren förnekelse och obehag. Ingen ska klandras för det heller. Vi har sedan barnsben matats med reklam i from av romatiserade klipp från iscensatt fiske och liknande. Det är klart att det tar emot att bryta den verklighetsbilden. Behåll medkänsla för alla som inte ännu är redo att göra det uppvak som du själv har gjort. Klandra ingen utan låt detta vara din process och ditt val, om du nu vill avstå från att äta liv från havet. Utbilda de som är öppna för det men av egna erfarenheter är det absolut bästa du kan göra för andra att föregå med gott exempel. Bara ett vänskapligt tips till dig.

      Var snäll mot dig själv medan du processar detta. Och var stolt över dig själv, över att du belyser det du sett som du tycker är fel och viktigt att ändra på. Jag blir i alla fall otroligt stolt över dig, men jag vill inte att du ska må sämre än vad som behövs.

      Och till alla andra som sett dokumentären och kanske känner panik över att ändra ert levnadssätt kring att till exempel konsumera fisk; ta det lugnt. Ta det i er takt. Börja med att bli mer medvetna om era inköp av fisk och andra djur. Ni behöver inte göra mer än vad som känns genomförbart just nu. Kanske känns det rätt att minska intaget av fisk eller andra djur. Och var stolta över er själva. Ja, jag tjatar om detta men det är så viktigt. Och glöm inte att ni gör det lika mycket för er själva som för andra, som för andra djur och som för världen.

      Malin, jag hoppas att du kan släppa på rädlsan och istället känna dig stärkt i vad du numera känner för detta ämne. Stor kram till dig.

      Och en sidenote. Som vegan ser jag så ofta andra veganer ”shame:a” de som inte är det eller de som äter mejeri men inte kött. Jag är uppriktigt trött på dessa krav vi har på varandra. Inte bara inom frågan om vad vi äter, utan inom alla ämnen. Men just detta berör mig djupt eftersom vi alla befinner oss i olika delar av processen av att äta djur eller inte. Det är inte enkelt för någon. Låt oss alla komma dit i vår egna takt om det är dit vi vill och ska, i vår egna mängd och låt oss acceptera att alla inte kommer göra samma val som oss själva. Och det är okej. Det måste det få vara. Jag vet varför jag är vegan. Och det är för mig och mina känslor kring ämnet. Men jag älskar alla människor även om de vill äta animaliska produkter. Jag tror att alla ändå gör sitt bästa utifrån vad de tror på och vad som känns bra för dem. Men såklart hoppas jag att vi alla kan dra ner på den konsumtionen. Men det utan press, stress och rädsla.

      Det är en tuff tillvaro för många nu och jag skickar all kärlek till alla er som känner att ni inte riktigt vet var ni befinner er, vad ni tror på, vad ni ska gör och vem ni är. Det kommer att bli bra igen och ni är alla helt fantastiska människor! Paula och hennes blogg är båda underbara att följa, men det är även ni som följer dem! Glöm inte det, och ta hand om er! Slut med självhatet och kritiken nu.

      Stor kram!

Visa alla 6 kommentarer
×

Paula Rosas

Hej på dig och välkommen till min blogg. Mitt namn är Paula Andrea Rosas och här kommer några korta meningar om mig. Jag är en 27årig tjej som lever mitt liv genom att göra det bästa av dagarna. Mitt liv kretsar kring mina fantastiska döttrar Molly-Elise och Leonore och min underbara man Hugo Rosas, familj och vänner. Jag är en glad, familjekär och envis tjej som älskar att skratta. I min blogg kommer ni få följa med mig i min vardag. Träning, äventyr, dilemman och utveckling i mammarollen, resor, giftermål, vänskap och utbildning. Samarbetsförfrågningar: paularosas.media@gmail.com

Powered by Cure - Influencer hosting