ReceptTips

Nyttig Nutella med avokado

TACK till dig som tipsade mig om nyttigare Nutella med bas från en avokado!

Jag vill njuta av min last att bara ta en sked Nutella lite då och då och detta gick busenkelt att göra. Ni måste testa att göra detta till helgen😍.

-Perfekt att ha på smörgåsen, en klick i kvargen, på pannkakorna eller bara som det är

För en liten burk nyttig Nutella behöver du:

1 avokado

2 msk kakaopulver

1,5 msk honung

1 krm äkta vaniljpulver

Gör såhär:

Stavmixa alla ingredienser i en bunke (går också bra att mosa avokadon och blanda).

Häll över Nutellan i en liten burk, tänk på att den inte håller sig i allt för länge, så ät upp den fort 😋

14 Kommentarer

  1. Emma

    Tack för tipset!
    Vad är det för bröd du har där på bild?
    Är laktosintolerant och mina ögon ser ofta mot nutellan när jag gör förbi hyllorna. Jeg vet att det finns något laktosfritt på hälsokost, men för dyrt enligt mig. I varje fall här i Norge.

  2. Sara

    Hej Paula!
    På min dotters förskoleavdelning går en pojke som nästintill varje dag är dum mot de andra barnen på förskolan. Fick i början av veckan veta att detta barn varit fysiskt elakt mot min dotter och pratade med personalen om detta. Fick till svar att ”alla barn är olika och vi får inte glömma att det handlar om barn, samt att de förstår min frustration i detta”. Jag tycker det är helt sjukt! Föräldrarna till detta barn är väldigt oengagerade, har flera gånger sett dem ute privat och när barnet gör fel i t.ex. lekparken sitter de flera meter bort och skriker åt barnet istället för att gå fram till barnet och prata med det.
    Är så fruktansvärt frustrerad och irriterad över detta. Bad personalen på förskolan prata med barnets föräldrar och de svarade att de pratar med dem och att personalen försöker vara nära barnet hela tiden men ibland missar de saker (vilket jag tycker är helt förståeligt när de har 20 andra barn att hålla koll på).
    I grund och botten vet jag att detta är barnets föräldrars fel. Hade de varit engagerade och mött sitt barn på ett lågaffektivt och pedagogiskt sätt hade barnet säkerligen inte bettet sig på detta sätt. Men nu gör de inte det och alla andra barn får lida för föräldrarnas lathet och det gör mig så förbannad!
    Har du några tips? Vad skulle du göra om du var i min situation? Kanske har varit liknande situationer på er förskola?
    Tacksam för svar!
    Kram

    1. Linda

      Vi hade en liknande situationen med vårt yngsta barn. Ett barn var väldigt utåtagerande i klassen och vårt barn var ett av dom som råkade mest illa ut. Dagliga slag/sparkar samt verbala hot. Blev tillslut en ohållbar situation då vi tog ur hen ur skolan. Skolan i sin tur hävdade att barn är barn och att alla lär sig hur man ska vara i olika takt 🤦🏻‍♀️
      Föräldrarna till det utåtagerande barnet såg ju givetvis inte problematiken och tyckte att man uppfostrar genom att skrika/hota ena dagen för att nästa gulla/försvara.
      Men eftersom det drabbade flera barn/familjer så gick vi ihop och anmälde skolan samt satte hårt mot hårt.
      Idag fina det en extraresurs i klassen och man har punktmarkerat.
      Tack o lov fick även vårt barn byta klass så nu har vi en bra skolsituation igen 🙏🏻

      1. Sara

        Jag menar på fullaste allvar att detta barn hade bettet sig annorlunda om barnets föräldrar agerat och engagerat sig i sitt barn. Hur ska ett barn vars föräldrar aldrig säger till och förklarar varför barnet gör fel, lära sig vad som är rätt och fel Ange?

      2. Majja

        Tänkte samma sak….. ingen vet vad som pågår bakom stängda dörrar. Mitt syskon barn är idag äldre men har en diagnos vid namn autism. Föräldrarna mitt syskon och partnern har kämpat och kämpat och kämpat i år och vet du mitt syskonbarn idag är världens sötaste snällaste underbaraste finaste pojke men det tog år och det tog mycket tid energi kraft från mitt syskon och partnern. Så ibland ja ibland i parken orkade dom inte sitta och diskutera med barnet varenda sak som pågick ibland i all hast blev det att man fick ryta till för det inte gick att alltid diskutera med barnet. Och det var säkert någon i parken liknande era kommentarer som sa ja hon bryr sig inte alls det ser man som hon ryter till. Men ingen vet allt kämpade föräldrarna gjorde alla andra dagar i veckan alla andra timmar på dygnet. Det är förskolepedagornernas uppgift att hålla koll när barnet är där. Alla barn förstår inte på samma sätt alla barn är inte lika lätthanterliga och alla barn är olika. Men det är ingen förälder som vill att ens barn ska slåss eller på något sätt ska någon annan ingen vettig person vill det.

        Ett lågeffektivt sätt funkar inte med alla barn och du vet inte hur föräldrarna är med barnet du har ingen aning du kan spekulera utifrån de du sätt men du vet inte.

        Man kan alltid prata med föräldrarna och försöka mötas halvvägs och samma sak med pedagogerna. Så att det blir hållbart för alla.

        Men sitta och skriva JAG VET Att DET ÄR FÖRÄLDRARNAS FEL du vet ingenting egentligen…. Jag vet inte hur det är hemma hos dig lika lite som du vet hur det är hemma hos mig.

      3. a

        En del barn har diagnoser, och kan därmed inte styra sin impulskontroll! Därför blir dem utåtagerande.
        Så ser verkligheten inte ut i din rosaskimrande värld. Plus att pojkar är mer fysiska och det kan du heller inte ta bort att dem kommer leka vildare lekar.
        1 tips! Stötta föräldrarna, dem kanske inte mår så bra och har det jättejobbigt, du vet efter många år av utåtagerande/barn med diagnos så är många föräldrar utbrända. TA bort dina skygglappar, dem har det förmodligen jobbigare än dig. Och det är synd om deras barn som har det såhär. Sen är det givetvis trist för dem andra barnen på avd. men verkligheten är så när man väljer att sätta sina ungar på förskola, för de kommer alla göra och det innebär en mix av skitungar, obegåvade ungar, diagnosbarn, snälla små ljus. Tänk till

        1. Linda

          Är ju oftast så att det ej finns tillräckligt med resurser tyvärr men att säga att verkligen är så när man sätter barn på förskola och det liksom ”hör till” kan du väl inte mena. Jag som har ett barn som blivit utsatt har försökt ha all förståelse i världen för barnet som kränkte och framförallt slog mitt barn. Vi har försökt ha en bra dialog med både förskola samt med föräldrar men när tillslut ens eget barn är så nedbrutet att man ej kan lämna och när man dessutom känner stor oro för Att något allvarligt ska hända så är det jäktigt svårt att vara förlåtande mot systemet. Nej, alla barn ska få känna trygghet i förskola/skolan!!

    2. J

      Vad ledsen jag blev av denna kommentar. Otroligt ledsen. Mitt äldsta barn har problem med samspelet med andra barn på förskolan, han blir ofta fysik, slåss, sparkas, knuffas. Det är ett problem och personalen försöker så gott de kan att hålla koll på honom. Han behöver ha ögonen på sig hela tiden och att någon vuxen tar ett steg in och bryter innan det händer, men ibland missas det.
      Det har ingenting att göra med oss föräldrar. Föräldrar kanske ser oss som slappa eller tror det är vårat fel, men det är för att andra, utomstående inte vet om viken kamp det är varje dag med barnet. Vi kommunicerar med förskolan, specialpedagog, BVC, mm. Men inget av detta vet föräldrarna på förskolan om, pga TYSTNADSPLIKT.
      Ingen diagnos utan pga annan problematik.
      Det gjorde så ont att läsa att en människa tror något sådant om att det är föräldrarnas fel. Det hade kunnat vara mitt barn det skrivs om. Föräldrarnas fel? När man gör allt i sin makt och lite till..
      Tänk ett steg längre….

    3. Kalle

      Det kan också handla om ett barn med en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning som därför inte kan hjälpa att hen gör som hen gör. Kanske därför föräldrarna ”bara skriker” åt sitt barn och verkar oengagerad. De kanske inte kan hantera sig barn och gör sitt bästa. De kanske faktiskt behöver hjälp men inte har förstått det själva än.

      Det är otroligt lätt att som annan förälder drömma… Men ibland finns det medicinska orsaker till saker.

    4. Sarah

      Problemet idag är just pedagogik och ”lågaffektivt” bemötande. Barn idag är inte rädda för något eller nån, barns agerande får inga konsekvenser. Varken i skolan eller hemma och då blir det så här. Lärare vågar inte säga ifrån pga rädsla och föräldrar vägrar ta konflikt för idag ska man ju helst va bästa vän med sitt barn, inte förälder. Barn behöver gränser, disciplin och att agerande leder till konsekvenser när man gjort fel. När jag var liten och hade varit dum i skolan så gick jag inte gå ut efter skolan, en hel månad fick jag bara gå till skolan och komma hem. Tittade på när mina kompisar lekte på gården och när dom kom upp och plingade på sa mamma tyvärr hon får inte gå ut, hon har inte varit snäll. Men det lärde mig ett och annat.

    5. Jag

      Hej.
      Tänk på att pedagogerna inte får lämna ut information kring vilka åtgärder de vidtagit kring barnet. Kanske är både specialpedagog och BUP inblandade? Förskolan här säkert en åtgärdsplan och speciella insatser, men det är inte något de kan diskutera med andra föräldrar. Det enda de kan säga är just det de sa. Att de är medvetna om problemet och förstår din oro.

    6. Josefine

      Fast ärligt talat, vad vet du egentligen? Blir livrädd över att läsa såna här fruktansvärt dömande kommentarer. Barn ÄR olika och vad du ser visar en bråkdel av de här människornas liv. Hur vet du inte att dessa föräldrar gjort allt i sin makt och slitit sitt hår dagarna i ända? Vad vet du om det här barnets förmågor? Hur vet du inte att barnet har en funktionsnedsättning och att det faktiskt kanske inte spelar större roll hur dessa föräldrar kämpat? Föräldrar har det bärande ansvaret men snälla du sluta döm innan du faktiskt vet hela situationen! Det du däremot kan göra istället för att kasta skit på föräldrar är att rikta ansvaret mot förskolan som faktiskt ansvarar för detta barn och alla andra barn under tiden de är på förskolan. Hinner de inte se till att barnet inte utsätter något annat barn för fara har de ansvar för att sätta in resurs i gruppen. Absolut ingen vinner på att du trycker ner föräldrar på det här sättet när du uppenbart inte är fullt insatt i situationen.

Visa alla 14 kommentarer
×

Paula Rosas

Hej på dig och välkommen till min blogg. Mitt namn är Paula Andrea Rosas och här kommer några korta meningar om mig. Jag är en 27årig tjej som lever mitt liv genom att göra det bästa av dagarna. Mitt liv kretsar kring mina fantastiska döttrar Molly-Elise och Leonore och min underbara man Hugo Rosas, familj och vänner. Jag är en glad, familjekär och envis tjej som älskar att skratta. I min blogg kommer ni få följa med mig i min vardag. Träning, äventyr, dilemman och utveckling i mammarollen, resor, giftermål, vänskap och utbildning. Samarbetsförfrågningar: paularosas.media@gmail.com

Powered by Cure - Influencer hosting