Kärlek

När man står vid tröskeln till en förändring

Godmorgon tisdag!

Jag var inne i stan igår på roliga ärenden. Vi satt hela kvällen och skissade på barnens lekrum, om en liten stund kommer bilderna upp och jag kan knappt bärja mig!!!! Det blev så himla bra och jag är spänd på att få höra din åsikt. När jag var påväg hem så blev jag och Hugo osams. istället för att åka hem svängde jag in på gymmet. Det är bättre att bara få andas lite och lugna ner sig än att hamna i luven på varandra. Det gjorde mig gott, mina burpees vart lite extra aggressiva och när jag kom hem var det lugnt. Vi förstår varandra, och kom i underfund med att det är bra att vi är olika. Vi kompletterar varandra bra och har förståelse trots att vi tycker olika.

Idag är det exakt en vecka kvar tills att vår lilla Leonore börjar på föris. Plötsligt kom det, den där krampkänslan av ”nej, nej, nej”. Hon är redo, men helt plötsligt känner inte jag mig redo. Det kommer att bli bra, men jag blir alltid känslosam när man står vid en tröskel till förändring. Jag blir mottagligare för reflektion och det skrämmer mig att tiden har gått så fort. När det har varit kämpiga dagar där jag inte får varken en bra föräldrarledig dag eller en bra arbetsdag har jag känt en desperat längtan till mer tid på dygnet. Under veckodagar har jag suttit uppe med datorn till sen natt för att ta igen. Det är ett konstant pussel att få ihop familjelivet samtidigt som man jobbar. Jag avundas föräldrar som enbart kan vara föräldralediga, det har inte jag kunnat göra med varken Molly eller Leonore.

Samtidigt så känner jag ro. Vi har haft en fin tid, jag och Leonore. Hon är en riktigt busig liten solstråle med himla bra energi. Hon kommer att trivas, och ha sin storasyster på avdelningen intill. Jag ska vara ännu effektivare, ännu vassare, planera mina dagar väl för att kunna ha båda hemma ofta och mycket. Föris skrämmer mig inte, jag ser på Molly hur hon har utvecklats av verksamheten och vi känner oss trygga. Nästa vecka inskolning, denna vecka total fokus på lillans sista vecka som hemma på heltid. Nu ska vi svänga om till öppna förskolan. Sen ska vi hem igen för att fortsätta leken och förhoppningsvis kunna packa lite. Jag tänker att vi går igenom Mollys rum. Det är lite som att leka med elden. Leonore passar på att leka med sånt som hon inte får när syrran är hemma. I eftermiddag ska Hugo och Molly iväg på simskola. Det vankas avslutning där barnen ska simma ett helt varv i den stora poolen. Klarar man det så får man med sig ett diplom hem, jag gissar på att en otroligt stolt Molly kommer hem sen ikväll.

Min största seger i livet är ni, mina flickor <3

12583984_10153698562006273_584705378_n

12 Kommentarer

  1. Sus

    Du har, precis som vi alla, ett val. Att du valt att jobba under föräldraledigheten måste ha varit skittufft, men ni har valt att satsa på mycket materiella saker istället. Jag är förvånad att du inte går in i väggen, jag tyckte det var tufft att vara föräldraledig utan att jobba…

  2. Mimmi

    Jag respekterar ditt val att jobba under föräldraledigheten, jag gjorde det själv. Men det är ett val och inget tvång, även om många, i synnerhet män, vill få det till det.

  3. A-M

    Jag älskar att läsa om era flickor, och de är så söta. Ta vara på tiden som småbarnsförälder, för den går så fort.
    Jag hade en gång en liten flicka, i år fyller hon 22 år.

  4. Minna

    Fast du hade en möjlighet att stanna hemma med dina barn och endast fokusera på dem utan att jobba samtidigt, Det har alla i Sverige rätt till enligt lagen. Du gjorde ett val att jobba samtidigt och få in pengar så det är väldigt dumt sätt att uttrycka sig på. Du kunde ha stannat hemma och levt på mammapenning istället en kort tid av livet och bara utnyttja mammaledigheten till att endast fokusera på barnen. Du har all rätt att jobba samtidigt absolut, men du får det att låta som att det har varit ett måste och inte ett medvetet val.

  5. Minna

    Fast du kunde ju ha varit endast mammaledig. Du gjorde ett val. Alla jobb går under samma lag i Sverige. Du har rätt att ta ut mammaledighet, sen valde du att jobba samtidigt för att få in cash så du gjorde ett medvetet val att jobba. Det har du rätt att göra och ingen kan beskylla dig för nåt men du kan inte säga att du inte hade möjligheten att endast vara hemma med barnen och fokusera på dem en kort tid av livet.

Visa alla 12 kommentarer
×

Paula Rosas

Hej på dig och välkommen till min blogg. Mitt namn är Paula Andrea Rosas och här kommer några korta meningar om mig. Jag är en 27årig tjej som lever mitt liv genom att göra det bästa av dagarna. Mitt liv kretsar kring mina fantastiska döttrar Molly-Elise och Leonore och min underbara man Hugo Rosas, familj och vänner. Jag är en glad, familjekär och envis tjej som älskar att skratta. I min blogg kommer ni få följa med mig i min vardag. Träning, äventyr, dilemman och utveckling i mammarollen, resor, giftermål, vänskap och utbildning. Samarbetsförfrågningar: paularosas.media@gmail.com

Powered by Cure - Influencer hosting