Dagens frågaKärlek

När man ifrågasätter förhållandet

Det kom ett relationsdilemma bland kommentarerna som jag vill ägna lite tid åt!

”Jag och min kille har varit tillsammans i drygt 2 år nu. Han tränar på elitnivå och tävlar bland Sveriges toppelit inom sporten. Detta innebär att han i princip är iväg och tävlar varje helg (eller kanske 9 av 10 helger), och tränar ca 5 dagar i veckan och ett träningspass tar mellan 3-5 timmar. Utöver det jobbar han (dock inte heltid). Detta innebär att vi endast träffas om vardagskvällarna ungefär. Något som tär mer och mer på mig, för jag vill ha mer tid och jag vill känna mig mer prioriterad (och inte bara vara en del av hans vardag och han måste om kvällarna). På sistonde har jag börjat ifrågasätta vårt förhållande mer och mer, men samtidigt har jag extremt starka känslor för honom. Så det gör saken väldigt svår!
I övrigt har vi ett bra förhållande med lika värderingar, men jag är orolig över hans livsstil och han ska ha svårt att släppa den (även den dagen han slutar träna på elitnivå). Han är uppvuxen med att ha fullt upp och komma hem sent, medan jag är uppvuxen med familjemiddagar tillsammans varje kväll (det är inte han).

Har du tiden får du gärna dela dina tankar om min situation för som sagt, du kanske kan relatera något?”

Att leva med någon som elitsatsar är inte en dans på rosor! Oh jösses vad jag har varit trött på crossfitten emellanåt under Hugos intensiva perioder. Jag har känt att jag och familjen kommit i andrahand i prioriteringslistan och blivit arg, ledsen, sårad och bara TRÖTT på det hela. Det har verkligen inte alltid varit enkelt men jag tycker vi har kommit till den punkt vi är på idag genom inställning, förståelse och kommunikation.

Jag tänker först och främst att det lite har att göra med inställning från ditt/mitt håll. Istället för att se träning/jobbet som min ”fiende” som stjäl Hugos tid så ser jag det som en nödvändig del av honom. Jag älskar ju Hugo bland annat för hans enorma driv och passion i allt han gör och att han ser möjligheter överallt. Han inspirerar mig i att han kan gå in helhjärtat för något och kämpa sig framåt. Det är egenskaper jag älskar och jag vill ju inte att han ska vara utan dom delarna av sig själv heller. Nu satsar inte Hugo på träningen på samma sätt längre men den är fortfarande viktig i hans vardagliga liv. Och där har vi mötts genom att jag också utvecklat en passion för träning. Jag ser inte träningen som något som ska ”göras bort” utan något som ger energi och glädje. En elitsatsning är ju något ytterligare då det går enorma mängder tid men jag tänker att din kille borde ha perioder han är mer ”off” än ”on”? Där han kan ta det lite lugnare i träningen och inte har tävlingar, tid för återhämtning. Under dom perioderna tänker jag att det behövs kvantitestid där ni kan göra allt vardagligt och mysigt och under dom intensiva perioderna blir det istället till att lägga krut på kvalitetstid. Alltså att vara nära, mysa, ta på varandra och verkligen umgås den lilla tid ni har.

Att få förståelse för den andre är ju omöjligt om man inte kommunicerar ordentligt. Jag och Hugo har bråkat, suckat, tjafsat och tillslut kunna prata lugnt och sansat med varandra om allt. Om vad som är viktigt för den andre, vad som är saker man kan kompromissa med och vad som inte är det. Hur man kan pussla och lägga ihop. För mig är det tillexempel heligt med middagstiden. Vid middagsbordet sitter man inte med telefonen. Hugo kan lätt försvinna in i telefonen och dialoger eller vad som helst och det är inte okej under den lilla tid vi sitter ner och äter. Då pratar vi om dagen och ser varandra, hela familjen. Barnen har stenkoll på det här också och har påmint Hugo om han tagit ett jobbsms att ”respektera matron vid bordet pappa”.

Jag tänker att det viktigaste här är att du pratar med din kille om din känslor? Har han fått veta hur du känner kring träningen och kring tid och relationen? Prata om hur du upplever er relation och att du känner dig som ett ”måste”. Prata om vad du vill ha för förändringar för att det ska kännas bra. Kan ni mötas i att ni avsätter 1-2 timmar om kvällen på vardagarna för att ha kvalitetstid utan telefoner ex? Eller kan du följa med när han tävlar någonstans och då att ni kanske kan bo på hotell och ha det mysigt på kvällarna? Kan ni ta en kvalitetsdejt den helgen han inte tävlar? Det är omöjligt för din kille att veta hur du tänker om du inte berättar det. Och kanske kan han prioritera annorlunda om han vet mer om hur du tänker.

Jag tror det blir feltänk att tänka att din kille ska ”släppa” sin livsstil längre fram då det känns som att det är mycket av hans person att ha fullt upp. Vill du att han ska vara en annan typ av person som värdesätter att ta det lugnt och stilla kanske ett liv ihop blir svårt. För du vill väl i grunden att han ska vara just HAN och inte din bild av någon som är typ han fast någon annan? Självklart menar jag inte att förhållandet ska vara på hans premisser och du ska anpassa dig efter alla hans intressen livet ut men det går ju inte att ändra på en persons hela sätt att vara. Ge honom möjligheten att agera på dina känslor genom att släppa in honom i dina tankar men tänk inte att han kommer bli en annorlunda person någon gång ”sen”.  Men det ju vara så att han utvecklas i vad han har fullt upp med – kanske kan ni hitta ett gemensamt intresse ni båda vill ägna er åt? Eller så blir han en superaktiv pappa som tar på sig att vara tränare/följa med på aktiviteter osv? Jag älskar Hugos energi och att han har nya idéer och mål hela tiden. Om han helt plötsligt skulle säga att ”jag säljer min del i Clean nu” och var hemma varje kväll och ville kolla serier och INTE kastade sig in i ett nytt projekt eller drog till träningen eller träffade kompisar skulle det ju på ett sätt inte vara Hugo. Samtidigt har Hugo fått anpassa sig till det som är viktigt för mig, att vi har kvalitativ familjetid. Att vi lägger undan telefonerna. Att man alltid försöker komma hem till middagen. Det är ett givande och ett tagande men det går inte om man inte har dialogen igång.

Nej mitt råd till dig är att ta dialogen med din kille. Var ärlig i hur du känner och ge honom chansen att lyssna, ta in och agera. Reflektera själv i hur du vill leva livet och vad du vill ha i en relation, går det att synka? Bestämmer du dig för att det här är killen du vill ha så försök se till träningen som något positivt för din kille och inte som ett hot mot dig. Engagera dig om du vill eller sysselsätt dig med egna intressen som passar dig bättre. I slutändan är det bara du som kan känna om det här är personen du vill leva med eller inte.

Har ni andra några råd till frågeställaren?

30 Kommentarer

  1. L

    Det är ett så svårt dilemma, men jag tycker du resonerar väldigt vettigt kring det! Tack för att du delar med dig av dina tankar och erfarenheter Paula🙏🏼

    Jag ser det lite från andra sidan, då jag är den i förhållandet som elitsatsar på idrotten (thaiboxning). Utöver heltidsjobb blir det minst två timmars träning per dag på klubben, plus tid att ta sig till och från, ordna allt praktiskt med kläder, utrustning, förbereda matlådor osv. Det är så oerhört viktigt för mig och jag kan inte föreställa mig själv som lycklig om jag inte fick ägna min tid åt thaiboxningen.
    Förvisso jobbar min kille väldigt mycket med sitt egna företag, och ofta sena kvällar, men han klagar ändå ofta på att jag prioriterar min träning och lägger all min tid där. Allt jag försöker göra är att räcka till på alla håll; partner, idrott, jobb, vänner, livet… Det är jättesvårt, och jag har inget bra svar för jag har inte hittat lösningen ännu.
    Men jag tror inte jag kan vara lycklig om han bad mig sluta med idrotten. Utan jag tror det är viktigare att se till att ta tillbaka på den tid man spenderar ihop, att den verkligen blir kvalitativ, tex utan mobiler osv. Och att alltid kommunicera.

    PS. På bilden med crepesen är det min kusin som skymtar förbi som servitör i bakgrunden, haha😄

  2. Anna

    Jag hade så snart som möjligt haft en ordentlig avstämning med killen. Jag hade inte nöjt mig med ”kanske blir han en superaktiv pappa” utan velat stämma av så vi hade samma syn på hur man vill att föräldraskapet ska se ut INNAN vi skaffar barn.

    Jag har själv en väldigt nära relation med båda mina föräldrar och hade inte velat skaffa barn med en man som inte hade en likvärdig syn på föräldraskap, delaktighet, engagemang och familjeliv som jag. Jag vill att mina barn ska ha två lika engagerade föräldrar. Tror jämställt föräldraskap generellt leder till både bättre relationer mellan de vuxna men också är bättre för barnen.
    Jag och min kille värderar egentid högt men vi skulle aldrig nöja oss med bara ”kvalitativ familjetid” utan vi ser till att hjälpas åt med det mindre kvalitativa (handling, planering av måltider, matlagning, städning, planera gemensamma utflykter, boka in familjeaktiviteter och resor osv). Att vara en familj tycker jag handlar om att dela på både det vardagliga OCH det roliga (middagar ute, resor och annat). Om det alltid var jag som tex förväntades komma ihåg gympapåse, barnens tandläkartider eller matsäck hade jag blivit superledsen.

    Känns som en av de vanligaste ursäkterna är att kvinnan är mer ”projektledarperson” men då är det väl ÄNNU viktigare att så snabbt som möjligt kommunicera kring det och se till att dela upp ansvaret?

  3. Jenny

    Svårt det där. Jag tycker att det i viss mån är okej att satsa mycket på sin sport när man inte har barn och om det var förutsättningarna när man gick in i relationen. Däremot kan jag bli ganska less på många män som satsar på sin karriär och spenderar lite tid med sina barn. Hugo till exempel MÅSTE ju inte satsa på sin karriär inom clean men han VÄLJER att göra det. Stor skillnad enligt mig. Tiden när barnen är små kommer aldrig tillbaka, så himla sorgligt att så få män förstår det..

  4. Sofie

    Troligen tränade han redan när ni träffades och hade en elitsatsning. Det är en stor del av honom och det är vem han är. Jag satsade på basketen och tränade minst 5-6 pass i veckan. Gav upp det för en kille och ångrar det grovt. Han bestämde sig för att flytta till en stad där basketen var dålig, jag följde med och spelade på låg nivå. Borde gjort mitt och skitit i honom. Basketen var så viktig för mig men han förstod inte det.

    Jag träffade sedan min nuvarande man i den staden så det var inte helt bortkastat men det jag vill säga är att han troligen kommer bli rätt arg om du inte kan förstå att detta är en del av honom och att den tid du får är den tid han har att ge.

    1. Hanna

      Jag blir så trött på liknande kommentarer. Inte ett enda inlägg utan att någon ska skriva en dömande eller kritisk kommentar. Ett tjuvnyp. Vad vinner man på liknande inlägg? Vad vill du uppnå?

  5. Katja Kristensson

    Så fint av dig att ge ett så genomarbetat och engagerat svar på personens fråga ❤️Tycker du är generös som delar med dig av dina erfarenheter. Tack för bra blogg!

  6. Jennifer

    Asså förlåt men snacka om avundsjuka människor, jag förstår er avundsjuka om ni lever ett liv där allt ska vara lika på allt och jag förstår också varför just ni ger upp så lätt och hellre väljer ett varannan vecka liv.

    Jag är själv gift med en entreprenör och när han inte jobbar och sliter för våran familjs SKULL, för att våra barn ska ha kläder, mat och att vi ska kunna unna oss en massa familjetid så som resor, gå på bio, unna oss en hotell natt tillsammans, kunna ha barnen på förskolan från 9-14 och ha dom hemma på fredagar osv osv.

    Jag hör allt för många avsundsjuka kommentarer från föräldrar som jobbar heltid båda två, som kämpar och sliter och bråkar vem som ska hämta barnen från förskolan runt 18.00 på kvällen ( ni tänker inte på hur långa dagar era barn har va? Allt för att BÅDA SKA SATSA på karriären)som bråkar om vems jobb som är viktigast , som bråkar om tvätt mat och vem som la ungarna sist, FÖRLÅT men detta liv hade jag aldrig viljat haft, för då kan jag säga är det bara barnen som kommer i kläm.

    Att Hugo satsar på en karriär där han och hans familj kan leva gott, att han återhämtar sig genom träning får ni att låta som han skulle prioritera bort sin familj? Men vakna för fan, ta en titt på era liv innan ni ger er på människor.

    Jag beundrar både Paula och Hugo för båda två gör precis lika mycket för sina barn ska ni se. Och vet ni vad? Istället för att kommentera onödiga bajssnödiga kommentarer tycker jag ni borde granska era liv och komma i underfund med vad ni är missnöjda med, för missnöjda människor är bara i behov av att attackera andra.

    1. Ida

      Jennifer så vitt jag ser så är det du som attackerar och dömer andra människor i din kommentar.

      Det är ingen som jobbar heltid och har barnen på förskolan till kl 18 om de inte måste.

      Trevligare ton tack

      1. Jennifer

        Är ingen som jobbar heltid och har sina barn på förskolan från tidig morgon till stängning ( runt 18) ? Vilken verklighet lever du i? Det är dagens sanning. Säg inte åt mig att ha en trevlig ton när du sitter här och näthatar Paula bara för att få ut dig din ilska.

        1. Mikaela

          Tror inte du läst Idas kommentar ordentligt.Hon skriver att ingen arbetar heltid och har barnen på förskolan till 18 om de inte måste.

    2. Sara

      Så jäkla bra kommentar.. 👌🙏✨ Så sjukt att folk tycker sig ha rätten att tycka så mkt om andra och även säga de. Fan ta alla surkukar..

    3. Linda

      Men oj Jennifer, vad är du missnöjd med? Jösses vad du ryter!
      Jag är också gift med en entreprenör och vi har också haft lyxen att jag kunnat jobba väldigt lite = ha kidsen mycket hemma samt att vi väldigt ofta rest, kunnat bo på hotell, gå på bio, äta ute, etc men samtidigt så har ju definitivt min man varit väldigt mycket borta pga av sina företag. Något som han själv valde bort för några år sen då vi skaffade en sladdis.
      Han kände så starkt att han ville vara hemma på samma villkor som jag varit, att han skulle driva projektet familj samt att jag skulle få samma utrymme för karriär som han haft. Och det har definitivt ändrat dynamiken i familjen och gjort oss starkare som ett team!

      1. Jennifer

        Har jag påstått något annat än det du skriver?

        Du skriver att din man varit borta mycket och nu när vi skaffat en sladdis så drog han ner på det, då kanske han hunnit bygga upp sina företag innan eran sladdis kom? Eller förstår jag rätt då? Vilket resulterar i att han kan ge mer utrymme åt dig som du beskriver MEN vad hade hänt om du krävde att det skulle vara 50/50 på allt för några år sedan? Jag påstår inte att min familj inte är ett starkt team för det är vi verkligen och vi båda kämpar för att aldrig barnen ska behöva gå långa dagar på skola/förskola att dom alltid ska få det bästa och det är därför vi valt denna livstil, jag är själv egenföretagare men att vara det och ta hand om hem och barn är tydligen en kvinnofälla enligt folk? Du beskriver ditt liv som att din man blev missnöjd med sin tillvaro och tyckte han kanske hade för lite tid med sin familj och barn och vad bra att ni löste det till det bättre hemma hos er 😊 men vad är det som säger att Hugo bortprioriterar sin familj?

      2. Jennifer

        Och för att tillägga, jag är inte missnöjd med någonting utan tvärtom känner jag mig väldigt lyckligt lottad över mitt liv när jag kikar in på vad folk kommenterar här, avundsjuka så det sjunger om det. Jag ryter däremot i för jag tycker det är så innerligt fegt att sitta här inne och kommentera att Paula är i en kvinnofälla, att Hugo skulle prioritera bort sina barn osv osv. Det är rent av svensk avundsjuka.

  7. Anonym

    Så han vill ha två barn att skoja med när han har lust litegrann och en fru som med hårda metoder ser till att inte se ut som om hon fött barn samt planerar och lagar all mat och har det övergripande ansvaret för barnens utveckling.

    Hur är det om du Paula skulle börja jobba heltid, då skulle du ju inte hinna sköta allting? Nu som sporadisk bloggare och hemmafru blir det ju lätt att du fixar mer men du verkar inte lycklig med det. Kanske du borde studera klart iallafall och börja arbeta påriktigt?

    Det är mitt tips!

    1. Jen

      Vilken hemsk kommentar 😩 du verkar inte ha läst hennes tidigare inlägg om deras fördelning t.ex speciellt inte eftersom du kallar hennes för en sporadisk bloggare fast hennes blogg uppdaterad flera gånger om dagen, mycket bättre uppdatering än hos många andra bloggar!

      Det luktar avundsjuka också du kallar Paula för hemmafru men sanningen är ju den att hon är en influenser som har fördelen att kunna jobba vart hon vill och jobbat sig till att ha lyxen att kunna jobba hemifrån.. Hade hon velat haft något annat jobb eller ett heltidsjobb/ studerat klart är jag säker på att hon redan hade gjort det 😊 jag tycks mig se att paula trivs med sin tillvaro och karriär 👌

      Självklart kommenterar du anonymt för så gör alla bittra och avundsjuka nättroll 🙄

      Och till paula hoppas du inte tar åt dig av dessa hemska människor – du är fantastiskt och förtjänar bara kärlek från dina följare 😊❤️

  8. Hanna

    Jag skulle nog inte kunna leva med någon som kräver så mycket anpassning från min sida. Grunden i ett förhållande måste väl ändå vara att man vill någorlunda samma sak. Och att avsätta tid för varandra är väl A och O då. Skulle ha väldigt svårt att få det till en av anledningarna till att jag älskar personen. Att hans kreativitet och driv ständigt leder till nya projekt skulle snarare ses som nya chanser att fly vardagslivet med familjen.

  9. Ida

    Följer du mansbebisar på instagram? Jag vet såklart INGENTING om hugo men det jag läser utifrån din blogg får jag ständigt kopplingar.
    Jag kommenterar inte detta för att vara dryg eller ohövlig. Men jag kan inte låta bli attt se hur du kämpar, kompromissar, vrider ut och in på dig själv. Du är fantastisk!
    Åter igen. Min kommentar grundar sig i vad jag läser på din blogg. Hur ert faktiska liv ser ut har jag ingen som helst aning om.

    1. Sara

      Jag hade inte gett henne samma råd. Nej, man kan inte förändra någons personlighet men man kan få någon att prioritera en om man sätter krav och står upp för sig själv. Jättemånga elitidrottare har superkarriärer men prioriterar ändå sin familj. Jag hade aldrig valt att komma i andra hand. Mvh entreprenör som valt bort festande/tusen vänner/femtiotvå olika fritidsaktiviteter för att fokusera på de saker som är viktigast för mig; min karriär och min familj.

  10. Helen

    Så gammaldags, Paula anpassar sig helt och hållet efter Hugo, lagar mat och tar hand om barnen för det mesta. Hugo skulle aldrig anpassa sig efter Paula, inte acceptera att hon jobbar kvällar och helger, att han skulle sköta det mesta hemma och inte det minsta sitta med mobilen vid middag. Så är det nu och även innan Clean när första barn var nyfödd. 2020 kvinnor har kämpat som tusen, tråkigt att en Paulas blogg är så framgångsrik som lyser genom patriarkat.
    Även om Paula imponerar mig så mycket, har så sunda värderingar om barn och känns som genuine snäll person. Kanske syndromet ”snäll flicka”.

    1. Elin

      Alla har rätt till sin åsikt, såklart. Men kan du inte hålla dina tankar för dig själv? Även fast du upplever att det är så behöver du inte skriva det? Denna kommentar kommer bara ha negativ inverkan på Paula. Du är bara taskig nu, Helen.
      Jag antar att du inte skulle säga det face to face (eftersom att det inte är din relation eller ditt liv att lägga dig i eller ha åsikter om), så varför gör du det anonymt på internet?

    2. N

      Håller med övriga kommentarer . Utifrån det man kan läsa om erat liv i bloggen så har du hamnat i en klassisk ”kvinnofälla”. Varje gång du har rest iväg har Hugo lämnat barnen till barnvakt och hittat på egna saker. När Hugo är iväg roddar du tjejerna och hemmet osv själv. Han kan inte ens vara ensam med barnen de få gånger du reser iväg, då är han ute med vänner osv och lämnar bort barnen…

      1. I

        Men gud så överdrivet, ”kvinnofälla” ”patriarkatet”… Jösses.
        Kvinnor och män är biologiskt skapade för att vara annorlunda än varandra, även kopplingarna mellan hjärnhalvorna ser annorlunda ut. Att förvänta sig att en kvinna och en man ska ta exakt samma roll är onaturligt. Även vi kvinnor är väldigt olika sinsemellan, varför skulle inte kvinnor och män vara det?

        Det skrämmer mig hur inskolade i detta 50/50 tänk vissa av er är.. man får faktiskt lyfta blicken och se till den stora bilden. Paula du är fantastisk och ni har en sund relation med kommunikation!
        Du hade inte varit lyckligare av att ha ett 50/50 förhållande det kan jag garantera. Vi är olika och vi gillar att ge olika mycket och på olika sätt, och så ska det få vara..
        Det är en folksjukdom detta att få alla män och kvinnor att göra precis samma sak när vi egentligen bör bejaka våra egna egenskaper och göra det som vi kan bidra mest genom.

      2. Elin

        Alltså Paula är nog inte i en ”kvinnofälla”, hon tjänar nog bra mycket mer än dig N.. Paula tjänar nog väldigt mycket mer pengar om man jämför med många i hennes ålder med eller utan barn. Det sticker nog i folks ögon och därför måste vissa försöka hitta någonting att trycka ner på, som te.x hennes kille. Det är pinsamt att du sitter och kastar ut dig så mycket skit anonymt på internet

Visa alla 30 kommentarer
×

Paula Rosas

Hej på dig och välkommen till min blogg. Mitt namn är Paula Andrea Rosas och här kommer några korta meningar om mig. Jag är en 27årig tjej som lever mitt liv genom att göra det bästa av dagarna. Mitt liv kretsar kring mina fantastiska döttrar Molly-Elise och Leonore och min underbara man Hugo Rosas, familj och vänner. Jag är en glad, familjekär och envis tjej som älskar att skratta. I min blogg kommer ni få följa med mig i min vardag. Träning, äventyr, dilemman och utveckling i mammarollen, resor, giftermål, vänskap och utbildning. Samarbetsförfrågningar: paularosas.media@gmail.com

Powered by Cure - Influencer hosting