Dagens fråga

Något att luta sig tillbaka på eller beroende av Hugo?

Jag fick en fråga gällande ekonomi och om jag har något att ”luta mig tillbaka på” så som Hugo har med sitt företag (Clean) eller om jag bara har bloggen/sociala medier som försörjning. Därför får dagens temainlägg handla om just detta!

Att Hugo har kunnat spörta med Clean har varit efter att vi gemensamt kommit fram till det, att jag har tagit ett större lass på hemmaplan för att han ska kunna bygga företaget. Det har inte bara varit i syfte att ”Hugo ska få jobba” utan är ett beslut som grundar sig i vad vi vill kunna ge våra barn i framtiden. Att bygga en stabil och trygg grund som ska ge tillbaka till både familjen idag och till barnen i framtiden. Jag är inte med och bygger Clean som företag inne i företaget men jag möjliggör för Hugo att kunna gör det och det är team work.

Hugo och jag har ett gemensamt bolag dit våra arvoden faktureras. I perioder är det jag som står för majoriteten av intäkterna och ibland är det Hugo. Vi drar båda lasset på olika håll och allt som kommer in är vårt gemensamt. Lägenheten vi bodde i i början av vår relation var min och försäljningen av den gick till att investera i vårt gemensamma boende. Vi kom med olika förutsättningar i starten men där vi är idag har vi kommit till som en enhet. Vi har egna och gemensamma sparanden för framtiden för att säkra upp inför framtiden och vi gör gemensamma investeringar. Allt vi äger idag är vårt tillsammans, vi har inget äktenskapsförord eller liknande utan gemensam ekonomi. Jag kommer ihåg att Hugo hade en frågestund på sin blogg innan vårt bröllop och fick frågan om ekonomi och äktenskapsförord och om han skulle ”skydda sina tillgångar” och att hans svar var ungefär såhär:

”Inget äktenskapsförord. Om jag och Paula av någon anledning skulle gå isär i framtiden ska hon ha hälften av allt, det är inga konstigheter. Oavsett vad som händer i framtiden är hon mamman till mina barn och utan henne hade jag aldrig kunnat ta mig dit jag är idag. Allt vi har idag har vi byggt upp tillsammans så om vi någon gång går skilda vägar har vi båda lika mycket rätt till det. Hon och barnen ska ha det bra oavsett om vi lever ihop eller inte.” 


Jag både ser Hugos resonemang som en självklarhet samtidigt som jag värdesätter det. Det borde vara självklart för alla som har delat livet ihop och satt barn till världen att man vill att den andre, och främst barnen, ska ha det bra oavsett om relationen dör. Men jag vet också att det inte är så alla gånger, att många vill skydda sig själva och gå ”vinnande” ur en eventuell skilsmässa. Oftast verkar det dessutom vara männen – hur kommer det sig egentligen? För mig känns det främmande och om Hugo hade haft den inställning vet jag inte om jag hade velat gifta mig och ha en familj tillsammans? Inte för att jag på något sätt är ”beroende” av Hugo utan just för att det är en syn på pengar som viktigare än familj och barn som känns läskig. Vad ska jag med massa tillgångar till om det skulle innebära att barnen hade sämre livskvalitet hos den andra föräldern? Varför skulle jag ha större rätt till pengar som dragits in under äktenskapet om min partner hade tagit mer ansvar för barnen och tvärtom?

Alla par gör olika med ekonomin men för mig känns det självklart att som gifta och med barn ha gemensam ekonomi. Att pengarna som rullar in är våra tillsammans, inte mina och dina. Att vi gått in i en fas i livet som ett team och i team jobbar man ihop. Det skulle kännas konstigt att ha egen ekonomi men eventuellt stora skillnader i inkomst och samtidigt leva som en familj. Vad gör man då om ex. jag har slut på ”mina” pengar men Hugo har mycket kvar på sitt konto. Ska han swisha mig ett lån om jag vill gå och luncha med en kompis eller om barnen helt plötsligt behöver nya vinterskor och jag inte kan betala ”min” halva av summan? Nej den typen av relation skulle kännas konstig för mig. 

Hugo är bättre än mig på hur man investerar pengar och får dem att växa, han har ett genuint intresse för det, så han sköter roddandet av ekonomin idag men jag känner mig inte det minsta beroende av honom på det planet ändå. Pengar är viktigt men inte något som driver mig personligen. Jag vill ha det bra och leva gott men känner inga personliga segrar över att ha ett visst belopp på banken eller så. Jag känner mig trygg och bekväm i vetskapen om att jag, bortsett från att ha dragit det stora lasset under småbarnsåren, också bidrar med stora pengar in i vårt bolag från mitt arbete. Kan inte låta bli att känna mig kränkt och nedvärderad i hens fråga då jag faktiskt är med och bidrar.

Jag skulle aldrig stanna i relationen av ekonomiska skäl utan känner mig trygg i att jag absolut kan klara mig själv om det kommer till det – jag lever inte med Hugo för att jag är i beroendeställning till honom utan för att han är min människa, min man, min bästa vän, pappan till mina barn.

Hur länge kan jag räkna med att ha bloggen och sociala medier som främsta inkomst? Ingen aning men jag försöker ta hand om det jag har idag så gott det går. Jag har spännande saker i pipen som inte rör ”bloggpersonen Paula” utan mig privat jobbmässigt som kanske är något jag kommer väva vidare på. Kanske utvecklar jag mina arbetserfarenheter inom sociala medier till att fokusera mer på att hjälpa andra i sociala medier än att vara en influencer själv. Jag har även en dröm som funnits sedan 2019 som jag tänkt på mycket den senaste tiden. Bakom drömmen finns passion och om det är något jag personligen brinner för är det just passion.

Jag lever inte i tron på att jag ska vara influencer hela mitt liv, någon gång kommer jag ta ett kliv vidare men när det sker får framtiden utvisa. Däremot har jag under mina år i denna bransch fått värdefull erfarenhet som jag givetvis kommer att ta med mig i livet 2.0. Just nu funkar vårt levande och sättet vi har valt har gett mig det jag har värderat allra högst- tiden tillsammans med våra två små barn.

Arbeta ska vi göra länge till. Jag har ingen inre yrkesmässig klocka som ringer utan jag är snarare tillfredsställd och nöjd. Jag står på en stabil grund där jag arbetar i en frilansanda där jag inte behöver jaga jobb utan kan snarare välja vad som passar det som jag själv står för. Jag känner mig trygg i mig själv och vet att jag kan ta mig ann utmaningar och att jag sporras av att utvecklas. Däremot väljer jag att ta hänsyn till mina fyra och tar beslut tillsammans som en familj- för att se till familjehälsan på allra bästa sätt♥️.

31 Kommentarer

  1. Madde

    Jag och min man har varit tillsammans i 20 år och har två tonårsbarn. Vi har precis allt gemensamt. Det funkar väldigt bra. Vi tjafsar aldrig om pengar utan vi diskuterar. Vill jag handla nåt så gör jag det, vill han så gör han det. Vilken tur att vi alla är olika. Vissa sätt funkar för vissa och för andra inte.

  2. Camilla

    Oj vad olika vi är! Nu har visserligen inte jag och min sambo barn men jag skulle aldrig kunna leva med någon och ha gemensam ekonomi? Finns liksom inte på kartan 🙂

    Vi delar på hyra + mat men annars har vi absolut egna konton/aktier. Jag skulle känna mig låst att dela allt och tänker väl att allt kan hända? Skulle aldrig riskera att hamna i pengakonflikt eller dylikt 😮

    1. Christina

      Man hamnar inte i en pengakonflikt om man är två generösa människor som älskar varandra utan att snåla. Det är egentligen två helt olika synsätt man har som människor. Det är därför två sådana med olika värderingar krockar. Jag skulle aldrig vilja leva med en man som inte vill dela sitt med mig och jag skulle inte kunna tänka mig att inte vilja dela med mig av mitt till honom. Med det sagt har vi egna sparkonton och aktier som ingen lägger sig i den andre i vad den gör med.. men största delen är gemensam. Två snåla har inte det problemet eftersom båda vill behålla sitt och slipper höra av den andre att den är snål. En generös slipper bli utnyttjad och dränerad av en snål. Två generösa har samma syn och skulle därför inte känna som du gör, att det är något otänkbart!

      Tacka vet jag för att alla är olika så alla kan hitta en likasinnad 😊. Vill bara ge ett annat perspektiv så du förstår skillnaden mellan ditt synsätt och Paula och Hugos

      1. Camilla

        Jag tycker du har en lite väl svartvit bild av det hela. För det första så har du också eget sparande + aktier så uppenbarligen har vi likadant tänk? 🙂

        För det andra så förutsätter du att jag och min partner är snåla? Vi kan definitivt bjuda på dejter och mer därtill och jag tycker snarare det blir mer speciellt när jag bjuder från mina pengar än familjekassan.

        Vi är helt enkelt olika men jag tror också det handlar om ekonomiska förutsättningar. Jag har alltid jobbat på somrarna/lov för att slippa ta CSN-lån under 5 års studier och är stolt över att ha mitt eget. JAG skulle aldrig lägga alla mina pengar i någon annans händer för det är värdefullt för mig att ha mitt eget – och helst som kvinna. Jag vill inte hamna i en kvinnofälla.

        Men med det sagt så håller ju de flesta med Hugo och Paula så jag förstår egentligen inte varför du känner behovet av att förklara och kalla mig snål? Jag ville bara berätta om min situation 🙂

  3. Emilia

    Var inte frågan om du har något att luta dig tillbaka på typ om sociala medier skulle dö ut helt plötsligt? Så uppfattade jag det. Att Hugo har sitt företag, och att den som frågade undrade vad du skulle göra om du inte tjänade på att blogga.
    Jag uppfattade inte alls frågan som kränkande eller att du inte bidrar till er ekonomi.
    Tänk såhär, Hugo har sitt företag, Kenza har (hade iaf) företag utanför bloggen, Isabella Löwengrip har företag. Dom har saker att luta sig tillbaka på om sociala medierna skulle skita sig. Jag uppfattade det som att frågan var om du har något att luta dig tillbaka på så, inte att du inte tjänar pengar och bidrar nu.

  4. Z

    Jag tänker för att män oftast är kåta i sin karriär och dumpar över sin ev. föräldraledighet till frugan. Och att kvinnor har lägre lön än män är ju ingen nyhet.
    För han tjänat ihop sina pengar minsann, när han klättrat på karriär stegen.

  5. Nathalie

    Jag tänker precis likadant. Jag respekterar andra pars sätt att göra, samtidigt som jag har svårt att förstå varför man inte vill dela. Respekterar som sagt ändå såklart.

    För mig är det en självklarhet att jag vill dela med mig till min partner och tänker att han ska vilja detsamma. Sen vi fick barn har vi haft gemensam ekonomi och innan dess så har vi liksom aldrig delat lika exakt. Låt säga att vi är på restaurang bjöd en. Handlade man på Ica så betalade en. Vi liksom delade inte lika på allt nödvändigtvis. Vi tänkte att det jämnar ut sig i slutänden, och nu med barn känns det sååå viktigt att vi har samma förutsättningar rent ekonomiskt. I detta fall är jag den som tjänar något mer. Han har dock mer sparade pengar än mig. Hade jag både haft mer sparpengar och mer inkomst så hade det inte varit ett problem för mig dock. Vi är familj 🙂

  6. Elin

    Jag är gift och vi har barn. Ingen av oss tycker om tanken bakom gemensam ekonomi och vi har därför separat. De gemensamma utgifterna (hyran, el, internet etc samt allt som rör barn eller annat vi vill ha/köper till båda) betalar vi procentuellt utefter våra inkomster. Resten av pengarna är ens egna att göra whatever med. Personligen skulle jag känna mig oerhört låst av att ha gemensam ekonomi, inte bekvämt och fritt enligt mig

    1. Maria

      Skönt att höra att någon har som vi som också är gifta och har barn (iaf inom någon vecka). Vi känner också att gemensam ekonomi känns konstigt för oss.

    2. Ulrika

      Whaaat.. Jag är så överraskad över det här! Hur kan det vara mindre låst att ha gemensam ekonomi? Jag ser det som att man ska ha samma levnadsstandard, inte baserat på om man har valt en karriär som betalar bra eller dåligt. Sen kan man alltid ha eget sparande vid sidan av (tex att båda sparar X varje månad från sin gemensamma inkomst), så man kan göra/betala för privata saker utan att sin partner vet (tex presenter, om man vill ta på en resa med vänner, eller bara ha sitt eget backup sparande).

  7. Rebecka

    Nyfiken fråga, bra svar.
    Jag tycker som dig, man lever ihop för å leva inte för å separera.
    Både jag och min man älskar våra jobb å har jobbat hårt och flyttat till ett annat land för å klara de, hans jobb genererar mer pengar men oxå mer tid borta från familjen.
    Att han på något vis skulle ha rätten till mer kapital än jag är helt orimligt då vi tillsammans valde ä skaffa familj och bygga karriär.
    Jag har mer hand om barnen å har tjänar 50% mer än mig.
    De är vår gemensamma ekonomi å vårt gemensamma kapital.
    Skulle vi i framtiden skilja oss så känner jag oxå att de inte är tänkbart att barnen ska leva mindre gott hos mig, barnen ska ha de lika bra oavsett om vår kärlek inte håller.
    Men, jag tycker oxå de är väldigt viktigt och skönt att veta att jag kan stå på egna ben,
    Har man inte en karriär som lyfter ett hushåll själv, så bör man kanske se efter sina tillgångar så att man helt plötsligt inte är i beroendeställning till en man som inte vill dela när kärleken tar slut.

  8. Maria

    Vi har äktenskapsförord och det känns jättebra. Jag fick ett stort arv när min farfar gick bort som skulle vara för att investera i Stockholms bostadsmarknad. De pengarna växte väldigt mycket när jag köpte min första etta. I vårt äktenskapsförord står det att allt som är intjänat innan äktenskapet och står i egna namnet tillhör en själv. Sen har jag de pengarna investerade i vårt hus. Utöver det delar vi lika på allt 🙂 skulle vi skiljas med barn så är det självklart för mig att vi båda ska kunna leva bra.

  9. Malin

    Tycker er inställning är sund, för mig är det också självklart att man delar på allt.
    Vi är en familj och ska ha det bra tillsammans.
    Min man har också samma syn som tur är.
    Kämpa på! Du är en stor inspiration till mig.
    Brukar dela med mig en del som du visar till familjen, en av era challange ex hade vi väldigt kul åt.
    Känns ju extra kul också att följa när du har två döttrar i exakt samma ålder som mina och att jag också delar intresset för träning!

  10. ...

    Trist att du ska behöva försvara och förklara din ekonomiska sits med din partner..inget vi har att göra med kan jag tycka….samtidigt så har vi ju hört det såå många gånger att ”vi delar på allt,om det mot förmodan skulle skita sig så delar vi rubbet..” och när det sedan skiter sig så blir det krig,riktigt smutsigt i mellanåt,så att vara förutseende och ha allt nerpräntat på papper är aldrig fel,det betyder heller inte att förhållandet inte är bra..tvärtom så gör man det för att man älskar varandra,,man vet aldrig vad som händer i framtiden,det finns aldrig garantier för livslång kärlek även om man just nu är övertygad om det…Tänk så många som ångrat att det aldrig blev officiellt…

  11. Annika

    Hej Paula! Först och främst, tack för en inspirerande blogg. Detta var verkligen ett väldigt intressant inlägg. Jag resonerar precis som du gällande gemensam ekonomi. Jag undrar dock hur du/ni gör ifall du vill göra ett större inköp för eget bruk (t.ex. en dyr väska etc.) eller ifall Hugo vill göra ett större inköp för sig själv? Betalas dessa inköp också ”gemensamt” eller betalar ni var för sig från era egna konton?

  12. Varpo

    Fast det var ju en jättekonstig fråga. I en familj kan ju vad som helst hända, nån blir arbetslös, sjukskriven eller annat. Då hjälps man väl åt vare sig man är man eller kvinna. Beundrar att du står ut Paula med dessa kommentarer.

  13. Håller Med

    Bra sagt Paula!! Tror inte de flesta vet hur mycket du jobbar med hus å hem, samtidigt som du har företag och stöder Hugo.

    Mera sånt!

  14. Jenny

    Bra skrivet! Önskar att alla resonerade som Hugo! Borde vara en självklarhet när man har barn tillsammans.
    Låter ju dock enklare än vad det kanske många gånger är, är ju ganska vanligt att man inte skiljs som vänner och där kanske den ena träffat någon ny bakom ens rygg till exempel. Då tror jag inte man är lika sugen på att dela med sig, men är man gifta och inte har äktenskapsförord så har man väl inget val antar jag.

    Tror däremot inte nödvändigtvis att personen menar att du inte bidrar ekonomiskt, de flesta förstår nog att du tjänar bra på det du gör. Men är ju skillnad på att ha ett stort företag i ryggen som man ju kanske kan sälja om det krisar mot ditt yrke som är mer i nuet om du förstår hur jag menar.

    Kram och tack för en bra blogg ❤️

  15. Nathalie

    Wow vilket jäkla bra svar Hugo hade. Tänk om alla män tänkte så. Här funkar det absolut inte så nej herregud. Heja er! Heja erat tänk kring ekonomin.

  16. Hanna

    Va fint du skriver om detta! 😍 Jag och min man har också gemsam ekonomi och inga äktenskapsförord. Jag tycker också det låter ”jobbigt” att dela på ekonomin som ett gift par, vi ser allt som vårt tillsammans. Jag har alltid ryggat tillbaka lite när jag hör en gift person ber partnen swisha över pengar eller pratar om att hen är skyldig mig pengar för det och det.

    Japp, vi gör olika. Men delad ekonomi känns inte alls som nånting för mig. Funkar säkert för andra. 😊

  17. Bella

    Älskar ditt svar. Jag lever precis likadant och den här tiden med barnen kommer inte tillbaka. Tack för du finns och inspirerar.

    1. Kj

      Jag kan inte skriva en egen kommentar så jag skriver här.
      Jag håller helt och hållet med dig Paula. Allt som är mitt är ditt osv.
      Jag har en man som tjänat mycket pengar och jag har jobbat 50% bara för att ha något att göra typ. 3 gemensamma barn men har inte hittat vårt drömhus så bor i en underbar hyresrätt och vill inte härifrån. Problemet handlar ju inte bara om NU, jag har jobbat mindre = mindre pension. Jag har inte aktivt sparat till det, för det tycker jag känns konstigt att min nan ska spara åt mig. Han sparar inte heller till någon pension utan får det fint genom sitt arbete. Jag har varit hemma med barnen och stöttat min man i sin karriär men nu börjar jag tvivla på att det är rätt statement jag vill visa mina döttrar. Min mamma sa alltid, stå på dina egna ben! Jag kommer nog säga detsamma. För hur lycklig jag än är, hur mycket jag än stöttar och litar på min man, så börjar jag tro att jag undermedvetet börjar trilla in i kvinnofällan…

      1. Ulrika

        Lösningen är helt enkelt att ni tar ett möte med en pensionsrådgivare för att börja sparat pension till dig. Du jobbar inte mindre, du jobbar mer hemma helt enkelt. Det är också ett jobb, det är bara inte lönat (och därmed går pensionen) genom staten. Därför är det helt logiskt att, om ni har delad ekonomi, att av den gemensamma ekonomi så får ni samma pension.

  18. Josefin

    Inte helt otippat dock att du känner dig kränkt, det är väl mer regel än undantag när det kommer till dig? Sällan sätt dig svara eller lyfta en positiv kommentar. Alltid svar på tal eller syfte att få hävda sin rätt 😏

    1. Rebecca

      Men snälla, vilka påhopp! Jag tyckte att denna texten är väldigt fin förklarad. De verkar ha en väldigt sund syn på hur man som familj löser det ekonomiskt. Som gifta med barn är väl detta den finaste lösningen?! Håller med Paula om att något annat hade verkligen känts konstigt. Tänk om jag skulle behöva be min man att swisha mig 😂😂

    2. Amanda

      Det hade varit väldigt intressant att få veta hur du hade känt dig om du blivit ifrågasatt kring din förmåga att tjäna pengar! 🙂 Jag hade då minsann blivit jäkligt kränkt om någon okänd människa ifrågasatt om jag hade klarat av att ta hand om mig och mina barn utan min mans inkomst! Paula har väl för tusan tjänat grymt mycket pengar helt på egen hand i flera år? Eller är det där din sko klämmer, att hon tjänar så himla mycket mer än dig trots att du anser att du med ett vanligt jobb får slita mer?
      Ta dina trötta kommentarer någon annan stans.

    3. Emilia

      Kanske inte helt otippat att Josefin kl 18:50 ställer en lite nedlåtande kommentar…? Vi ska vara rädda om varandra! Bra skrivet Paula. För mig känns det också som en självklarhet att man jobbar som ett team tillsammans med både karriär, familjens ekonomi, barnen och hemmet. 😀👊🏼 Var väl inget kränkande i det eller något att hävda sig för? 😊

    4. Linda

      Har du inget positivt att skriva så behöver du inte heller skriva. Tycker vi ska stötta varandra istället. Det är otroligt att Paula är stark nog att våga dela med sig av både bra och tuffare stunder. Fint och modigt och inget man ska behöva försvara eller få elaka kommentarer för. Nu får det räcka!! De flesta är vuxna människor som ska vara goda förebilder för dagen barn och ungdomar hur vi ska bete oss mot varandra. Var snälla eller var tysta. All kärlek till dig Paula och alla andra fantastiska människor som sprider glädje.

  19. Josefin

    Inte helt otippat dock att du känner dig kränkt, det är väl mer regel än undantag när det kommer till dig? Sällan sätt dig svara eller lyfta en positiv kommentar. Alltid svar på tal eller syfte att få hävda sin rätt 😏

Visa alla 31 kommentarer
×

Paula Rosas

Hej på dig och välkommen till min blogg. Mitt namn är Paula Andrea Rosas och här kommer några korta meningar om mig. Jag är en 27årig tjej som lever mitt liv genom att göra det bästa av dagarna. Mitt liv kretsar kring mina fantastiska döttrar Molly-Elise och Leonore och min underbara man Hugo Rosas, familj och vänner. Jag är en glad, familjekär och envis tjej som älskar att skratta. I min blogg kommer ni få följa med mig i min vardag. Träning, äventyr, dilemman och utveckling i mammarollen, resor, giftermål, vänskap och utbildning. Samarbetsförfrågningar: paularosas.media@gmail.com

Powered by Cure - Influencer hosting