Dagens frågaTankar

Mina tankar om Isabella Löwengrips sommarprat

Jag blev berörd utav Isabella Löwengrips sommarprat. Jag tycker att hon är modig, och hon talade på ett sätt som gjorde mig rörd.

”Isabella Löwengrip säger med sitt Sommar hejdå till Sverige, som hon lämnar för USA och drömmen om att bli världens mäktigaste kvinna.

 

Hon berättar om hur hon flyttar hemifrån som 14:åring, hur ”Blondinbella” föds och erövrar bloggvärlden och om hur hon på bloggen kan måla upp en annan bild av sig själv, för att komma undan mobbingen i skolan. Bloggframgångarna utmynnar snart i ett e-handelsbolag och eget klädmärke och i andra ring i gymnasiet har Isabella Löwengrip redan en assistent för att manövrera möten och skolschema.

 

Isabella Löwengrip berättar om sin ADHD diagnos och hur hon har problem med relationer och sociala koder. För att undvika kallprat och obekväm stämning har hon som policy att alltid komma tio minuter sent till externa möten. Hon tillägnar sitt Sommarprogram de som drömmer stort”.

Såg på sociala medier att hon både har fått ris och ros. Att många imponeras utav henne, samtidigt som att många föraktar henne.

Jag tycker att hon är modig när hon väldigt normbrytare vågar säga att hennes stora kall i livet är att bygga bolag. Att hon har landat i det, men uppskattar den tid som hon har med sina barn. Att hon är medveten om sina val, och att hon inte är den förälder som spenderar mest tid med sina barn. Hon har en annorlunda livsstil, men hon trivs.

Jag som också är mamma till två kan inte relatera, men inte blir jag dömande för det. Jag har aldrig förstått vitsen med att andra lägger en så stor vikt i att bry sig/lägga sig i andras livsval. Uppenbarligen så funkar Isabellas liv för just Isabella. Kan inte värderingarna få sluta där? Det finns många pappor som lever liknande som Isabella utan att bli värderade på det sättet hon blir och barnen verkar ha en väldigt närvarande pappa så de mår nog toppen de också!

Mellan raderna under sommarpratet tyckte jag att det framgick. Hennes sorg över sin barndom. Alla bär på en ryggsäck som är präglad över det vi har gått igenom. Hon, precis som du och jag har blivit formad av sin uppväxt. Det jag kanske saknade i pratet var att jag på en gång tänkte ”varför kan hon inte bo hos sin mamma” när hon pratade om livet med pappan. Om jag och Hugo separerade och Molly bodde hos honom och det inte funkade skulle jag propsa på att hon kom och bodde hos mig, inte att hon skulle flytta hemifrån när hon var 14. För mig som förälder kändes den delen som att viktiga bitar i pratet för att förstå henne och situationen saknades. Men det kanske man har fått en förklaring till tidigare? Jag vet faktiskt inte.

-Jag tror på Isabella Löwengrip. Jag tror på henne när hon säger ”faller allting, så kommer jag att börja om”. Hon är en fighter och är modig. Hon vågar gå sin egna väg, och trotsa svenska folkets syn om normer. Hon skiter i ”hur man bör”. Men precis som Isabella valt att forma sitt liv, har även vi dom valen. Och jag tycker att hon får obefogat mycket kritik på sociala medier, det känns som att hon får utstå mycket bara för att hon är kvinna. Tyckte det var tramsigt att hon fick skit för att hon sa fel år på sin sons födsel. Hugo frågar mig varenda gång om våra döttrars fyra sista siffror i personnumret men inte blir det en grej.

Jag landade i en öppenhet gentemot hennes sommarprat. Att jag som medmänniska och individ ska fortsätta leva utan att döma andra, och andras val. Vad tyckte du om hennes sommarprat? Och håll en god ton i din kommentar, jag kommer inte att släppa igenom spydigheter!

Jag ser fram emot att lyssna på fler av sommarpratarna nu i sommar

38 Kommentarer

  1. Lisa

    Jag har inte lyssnat än på sommarpratet. Men ibland finns det anledningar till varför man ”bara inte kan” bo hos någon. Det kan finnas en miljon orsaker, stabil inkomst, stabilt boende, man kanske inte vill ta ens barn ifrån en speciell stad eller plats. Jag själv kommer från en jobbig uppväxt och pappa hade inget stabilt boende så jag kunde inte ”bara” bo hos honom utan fick bo hos min mamma som det inte fungerade alls med.

  2. Mikaela

    Vet att många blev berörda men jag kan inte påstå att jag blev det.Det hon sa va egentligen inget vi följare inte redan visste.Tycker att det lämnade plats för många följdfrågor i stället.Om hennes mamma,hon pratade inte så mycket om skilsmässan och ingenting alls om hennes senaste relation.Vilket jag förstår och respekterar.Jag skulle inte vilja leva hennes liv om jag så fick betalt men jag är väldigt imponerad av hennes driv.Jag är en av de tjejer som köpte kläder när hon drev Classified t ex.Hon har gjort en enorm affärsresa som jag beundrar henne för samtidigt som hon inte känns genuin längre,tyvärr.

  3. J

    Isabella är en speciell person, och jag hoppas hon når sina mål. Förstår inte hur andra kan döma henne för att hon inte prioriterar barnen, jag får intrycket av att hon är en god mor när hon väl är med dem, men umgås möjligen lite mindre än vad vanliga svenska mödrar gör, men hon är inte vanlig nånstans. Som Paula skrev, ingen dömer en businessman som träffar sina barn kort mellan alla affärsresor. Alla har inte samma behov av att umgås med sina barn. Gilla olika?

    1. Hanna

      Det är jävligt många som dömer män som inte prioriterar sina barn? Så vet inte var ditt påstående kommer ifrån.
      Detta är inte en fråga om kön. Sätter man barn till världen, tar man hand om dom!

  4. Maria

    Jag anser att det är viktigt att man älskar och tar hand om sig själv men allt beror i vilken utsträckning. Jag hade personligen inte kunnat prioritera karriär framför mina barn. Tror man kan ha både och men tror människor bli ”giriga” och vill ha mer och mer (b.la. pengar, makt och spänning). Samtidigt tycker jag att det är bra att blir mer jämställt mellan män och kvinnor. Att skulden inte enbart ska läggas på kvinnor. Men vad händer när män och kvinnor börjar fokusera och lägga mer tid på sig själv och inte sina barn? Det kommer säkerligen bli mer jämställd men hur utvecklande och barn kommer det vara för barnen. Sen tror jag att Paula ”hyllar” Isabella då hon kanske ”känner” igen sig i hennes livstil, självklart inte på samma nivå. Men Paula har tillskillnad från tidigare börjat lägga mer tid på sig själv i form av resor och kontinuerliga aktiviteter utan barnen.

  5. Therese

    Jag önskar jag kunde skriva att jag inte är dömande. Men när jag lyssnade på hennes sommarprat så dömde jag ändå henne i mina tankar.. hur kan hon inte prioritera sina egna barn? Nu lever hon separerad, och då tänker jag att hon kan leva mammalivet på barnens veckor och affärslivet på barnens pappaveckor.
    Växte själv upp med en frånvarande förälder. Blev vuxen tidigt i livet, mamma hämtade inte mig från dagis varje dag ens ( ibland fick jag gå hem själv, ibland fick jag sova hemma hos min dagisfröken) mamma var ALDRIG på någon uppvisning/skolavslutning/föräldramöten osv.. visst att Isabella har en assistent som gör allt sånt MEN som barn vet jag att man vill att ens förälder ska finnas där för såna saker.
    Blev faktiskt ledsen när jag lyssnade. Barnen är glada o lyckliga framför mamma, men man vet inte hur det känns i deras små hjärtan egentligen..
    Bortsett från hennes mammaroll så är jag imponerad av hennes driv! Och energi! Önskar jag själv hade hälften av det. Skulle vara häftigt om hon blev en av världens mäktigaste kvinnor, då jag följt henne o hennes liv sen hon var ung.

  6. Nathalie

    Jag är en väldigt lättrörd person men Isabellas sommarprat fick mig bara att haja till en enda gång och det var när hon blev personlig och berättade om sin rädsla inför att inte kunna älska sina barn. Allt annat kände jag redan till eller var platityder så som ”allt som skaver är en möjlighet” osv. Det som har kännetecknat sommarpraten tidigare, tycker jag, är att värdarna öppnar upp sig och delar med sig av saker på djupet, saker som allmänheten inte känner till.

    Jag ska ge Isabella att hon har jobbat på rösten och att hon lät närvarande, det gillade jag. Men i övrigt föll det platt för mig. Jag känner mig inte bekväm med att recensera hennes person eller värderingar utan jag vill fokusera på hennes insats som sommarpratare – det känns lämpligast så tycker jag. Jag saknade alltså djup och personligt. Känsla. Jag kände absolut 0 av att höra hennes prat. Jag hade önskat att hon pratade om sina relationer till andra, sina rädslor, förhoppningar om framtiden på ett personligt plan så som tex vilka människor hon önskar att hennes barn kommer att bli och hur hon ser framtiden tillsammans med dem. Hennes innersta längtan kanske. Vad som händer inom henne när livet inte blir som hon tänkt ibland eller hur hon tacklar sorg. Saker som hade hjälpt mig att dela förstå mig på henne men även saker som hade visat oss mer vem Isabella människan är istället för Isabella som affärskvinna osv.

    Jag är uppriktigt förvånad över att jag tycks vara relativt ensam om min reflektion både bland vänner och bekanta och online. Kanske är jag udda.

    1. Mona

      Jag håller faktiskt med dig. Jag satt och väntade på att bli berörd eller på något sätt förstå hur hon är som person. Men tkr att det var som att hon läste upp ett blogginlägg.

  7. Nina

    Men hon flyttade ju inte hemifrån permanent vid 14. Hon och en kompis bodde i några månader i en lägenhet tillsammans vid fridhemsplan vill jag minnas. Sen flyttade hon hem igen.

  8. Filifjonkan

    Tyckte också jättemycket om det och alla är inte radhusmänniskor eller vill jobba 8~17. Själv har jag varit väldigt ensamstående mor och jobbat tunga skift inom vården! Det blev ett högt pris att betala i slutändan! Att vara företagare har nog sitt pris! Men att säga hejdå till Sverige för att man får kritik! Jag vet inte och sedan vara borta i tre dagar!? Vet inte och har inte med hennes livsval att göra!

    Men att flyga ett par gånger i veckan kan inte vara bra för någon vare sig kvinna eller man! Det är ju där kritiken ligger till 90 procent! Att sedan hyra ett hus för att visa att man har pengar eller för att visa status? Jag vet inte är det är särskilt smart! Det har inte med könsroller att göra

    Ska hon starta om och upp på nytt i höst hade ju vila varit det första alternativet! Nu ska barnen flyga växelvis under sommaren

    Är det att bre ut sina vingar!

  9. Em

    Just att hon inte nämnde sin mor kan jag ha full förståelse för. Jag har själv fått samma fråga många gånger (jag är inte känd, men ändå). ”Du pratar mycket om din pappa, men inte din mamma?” Jag tystnar alltid. Det gör för ont att prata om att hon är sjuk och egentligen inte skulle ha haft vårdnaden alls. Så det kan ju ligga något mer traumatiskt bakom Isabellas historia som hon väljer att inte visa. Det är fullt naturligt att välja att prata om den mer i samhällets ögon ”godkända” föräldern. En annan teori är kanske att de har en okej relation men att mamman bett henne specifikt att aldrig bli nämnd i media.

  10. Emma

    Lyssnade på hennes sommarprat för att hon inspirerar och jag hoppades få bli ännu mer inspirerad av det. Hon är häftig, går sin egen väg och är sannerligen unik i sitt sätt att ha byggt upp allting på. Vilket jag verkligen beundrar! Vilken kvinna liksom. Men jag fick ont i magen när man förstod hur lite hon faktiskt är med sina barn. Alla är olika ja, och man ska inte döma. Men kan ändå inte låta bli att undra hur hennes barn tycker att det är att va med barnflicka så mycket & inte va med mamma på samma sätt som de verkar vara med sin pappa. Jag hoppas så innerligt att hennes barn inte kommer må dåligt när de blir större pga att deras mamma satte karriären före dem. De verkar ju som tur är ha en väldigt närvarande pappa, och kändes som tiden de får med sin mamma ändå är kvalitetstid utan telefoner och sånt. Menmen, alla gör sina egna val så man ska inte grotta ner sig för mycket kanske i hur andra valt att leva sina liv, även om det är intressant att diskutera. Men tror många andra med lika stora mål som henne väljer att inte skaffa barn, just för de anser karriären är det som är absolut viktigast. Så hon gör väl på det sätt hon kan för att få det bästa av två världar, typ☺️

  11. Hanna

    Jag är kritisk då det verkar som hon inte ser sin del av ansvaret i miljöproblemen. Hon konsumerar flygresor, bilar, båtar, kläder osv i ohållbara propotioner. Vi bär alla ett ansvar för våra och andras barn. Hon verkar inte bry sig, utan ser sig själv och sina behov. Hon reflekterar inte kring hur hon påverkar folk till att inte bry sig om miljön.

  12. JENNY

    Du imponerar mig mer för varje inlägg du gör! Detta var det finaste jag läst om Isabella! Vilket fint hjärta du har ❤️❤️ blev helt blödig. ❤️❤️ Och jag håller med i din reflektion

  13. E

    Jag tror jag reagerar på relationen hon har till sina barn eftersom jag själv växte upp med en frånvarande förälder. Det här livet kanske fungerar för henne, men det är inte säkert det gör det för hennes barn. Det är oerhört tungt som barn att inte se sin förälder på skolpjäser, fika på förskolan eller sommarfester. Att man aldrig kan få bli hämtad av hen när man blivit sjuk på förskolan och att det viktiga, det som ger trygghet, det gör en anställd (hämtar, lägger, lagar mat, läser saga osv). Isabella har själv skrivit att hon har en anställd som pyntar vid högtider, hon köper inte barnens presenter själv och hon är borta vissa dagar även veckorna hon har barnen. Det är ju fint att hon kan vara ”helt i nuet” men dom när hon väl är med dom, men det är inte det som skapar en grundtrygghet. Det är att veta att föräldern alltid finns där. Alltid kan hämta om något händer, läser läxor, säger godnatt, finns på natten om något behövs. Isabella har tänjt på allt. Först skulle hon alltid va den som hämtar på förskolan. Det gäller inte längre. Hon skulle alltid vara den som lägger barnen på kvällen. Det gäller inte längre. Hon skulle bara resa när hon inte hade barnen. Det gäller inte längre. Och det är på barnens bekostnad. Kanske blir hon världens mäktigaste. Men frågan är om det kommer göra henne till världens lyckligaste? Eller världens ensammaste?

    1. Jenny

      Så himla klokt skrivet! Du satte precis ord på det som jag tänker. Jag kommer aldrig förstå hur man kan välja karriär före barn och det gäller naturligtvis både män och kvinnor. Satsa på karriären om du vill men inte på bekostnad av dina barn

      1. Ebba

        Jag tycker det är synd att Paula inte verkat tänka igenom de små barnens perspektiv när hon hyllar Isabella.

        Jag håller med om varenda ord du skrev ”E”. Vad Isabella gör berör mig inte för fem öre, hon må vara fantastiskt framgångsrik och ta över världen. Men det som berör mig – och alltid gör, är barnen som hamnar i skuggan av framgången.

        Jag växte upp med frånvarande föräldrar och som du säger så finns det inget som gör så ont som avsaknaden av ens mamma eller pappa på tillställningar där alla andra har sina föräldrar med sig. Det ekar tomt och berättar för barnet att ”du är inte viktig nog att vara med för mig”.

        Paulas mening om att Isabella är modig är säkert sann. Men vi ska inte ha en frånvarande moder som förebild, lika lite som en frånvarande fader.

    2. Emma

      Så bra skrivet och jag håller verkligen med dig! Hon lär säkert bli världens mäktigaste kvinna, men blir ju på bekostnad av hennes barn. Vilket jag får lite ont i magen av tanken på?

  14. StrongMama

    Jag önskar att hon kunde komma ut med en bok, för att få höra mer av hennes liv. Jag menar, vart var hennes mamma tänker jag, hur kunde hon låta sin 14 åriga dotter flytta hemifrån? Om pappan var alkoholiserad och det fanns dessutom en kvinna som ”bevakade” de så va situationen rätt illa ändå.. och då tänker jag att som mamma kanske man skulle ha agerat men nu vet jag inte vad det va som fick henne så paralyserad, mamman alltså.
    Sen tänker jag att förmodligen va det just den biten som gjort Isabella att känna mer för sina bolag som hon själv uttrycker sig, än sina barn. Bristen av kärlek från en mor, får väl vem som helst att bli aningen kallare. Men nu tror jag inte att hon är en kall mamma direkt men jag syftar på vad hon själv uttryckte i sommarprat.

    Ja alltså jag tänker en massa grejer men orkar inte skriva ut allt här.
    det va fint skrivet av dig dock, fint inlägg och sant, jag kan tänka en massa men knappast så att jag blir arg på henne, jag känner henne inte ens!

    1. Josefine

      Var sa hon ”känner mer” för sina bolag än för sina barn? Hon sa väl bara att det kommer mer naturligt för henne att bygga bolag än att vara mamma? Det för mig är två helt olika saker.

  15. Malin

    Jag tyckte om det men inga aha-känslor då jag följt henne länge, men är verkligen imponerad av henne. Mest av att hon är obrydd om vad andra tycker. Men undrade nästan hela programmet hur relationen är med hennes mamma! Så många frågetecken kring det!

  16. SM

    Varför ens tillägna ett helt inlägg om det här?
    Ibland förstår jag inte ditt syfte med att starta en ”debatt” som du sen inte kan hantera konstruktivt utan istället spelar offer…? Det händer nämligen var och varannan dag.

    1. Sophie

      Läs inte hennes blogg då? Förstår inte DITT syfte med det om du blir irriterad..? Tråkigt att man måste kommentera en sån kommentar. Ingen har tvingat dig. Paula skriver precis om det hon vill!

      1. SM

        Men snälla, vem är du att rätt mig? Jag vill veta hur hon tänker när hon skriver vissa inlägg som är mer av ”debattkaraktär” för att sedan gömma sig bakom skärmen och några inlägg senare prata om ”påhopp”.
        Jag vill inte veta DIN åsikt, då hade jag skrivit till dig (vem du nu än är).

  17. Hanna

    Jag tycker att oavsett vem man är, hur gammal man är, eller vilket kön man har – Har man ett ansvar att ta hand om och prioritera sina barn till fullo.

    Alla människor har val. Det var ingen som tvingade Isabella att skaffa sina barn. Hon valde själv att skaffa dom. Tyvärr kan hon nu inte lämna bort dom som man kan göra med en katt.
    Mina ord kanske låter hårda. Men varför ska hennes barn inte ha full tillgång till sin mamma bara för att hennes passion är att bygga bolag!
    Det har hon alltid sagt, och således alltid vetat. Varför skaffade hon då inte bara ett, utan två barn?!

    Ja det upprör. Kan inte i hela mitt liv förstå vad som kan vara viktigare än tiden med sina barn.
    Jag respekterar att alla inte känner som jag. Men dessa människor bör som sagt inte skaffa barn. Det är ingen rättighet att skaffa barn. Det är heeeelt OK att välja bort det.

    1. Martina

      Hennes liv och hennes val. Ni behöver inte gilla det bara ha respekt + låta bli att spy galla.Jag kan säga med stor sannolikhet att ingen har haft perfekt uppväxt, föräldrar. Även dom bästa kan vara otillräcklig. Dock tror jag inte att hennes barn far illa, dom omger sig med en pappa eller Isabellas team som mättar, lägger dom, hämtar på förskola. Även om det är tragiskt att se att framgång är så viktigt, mer viktigt än det som kan köpas för pengar för henne. Relationer. jag undrar hur det blir med tiden om detta bara är början

      1. Hanna

        Jag skriver vad jag tycker eftersom att Paula frågade om vad vi tycker om hennes sommarprat. Jag tycker inte att det är en rättighet att skaffa barn. Man tar sitt ansvar om man sätter barn till världen, det gör inte Isabella enligt det hon visar i sin blogg och sociala medier.
        Du verkar tycka exakt samma sak så varför säga att jag spyr galla? Som du skriver är det är hennes team och pappa som tar hand om dom.
        Att inte ha en mamma i livet som kan ta hand om en är en sak. Men att ha en mamma som är fullt levande men väljer bort en kommer att lämna jobbiga spår hos ett barn.
        Det är det jag menar att Isabella alltid sagt att hon har passion för jobbet. Det är heeeeelt okej, alla är olika! Men då kanske man bör tänka efter om man klarar att sätta en annan liten person först. Om inte? Välj bort barn.

        1. Martina

          I stundens hetta, i kärlek och efter ett giftemål blir man blind. Kanske var det just rätt val just. Man tar mindre genomtänkta beslut när man är kär som kanske man behöver genomgå för att komma till det man person man är idag och det man anser vara viktigt för en. Ack desto mindre är aldrig något barn oönskat. Och jag tror Isabellas barn inte går någon nöd på, dom har en pappa och hennes team som ser till att tillfredsställa barnen när Isabella inte hinner. Och Isabella har ADHD, som bidrar till att hon mår bättre av att ha den livsstilen, hennes liv hennes val. Kanske är det en anledning och ett resultat av hennes uppväxt. Inte du eller någon annan här. Som sagt, du behöver inte gilla Isabella, hennes livsstil bara ha respekt att låta henne vara utan spy ut dig påhopp för du känner eller verkar inte följa henne.

          1. Hanna

            Så stundens hetta och ADHD är en ursäkt till att ”råka skaffa barn” som man inte kan ta hand om.
            Du får respektera precis vad du vill. Men du får även respektera min åsikt. Alla känner inte som du. Lika lite som jag känner Isabella, känner du mig.
            Jag tycker att det är fel att skaffa barn som man inte prioriterar. Oavsett om man har Adhd eller inte.
            Ja deras barn har en pappa? Och? Gör det då att man som mamma kan prioritera annat? Eller att man som pappa kan prioritera annat?

            Om paula ansåg att jag spyr galla hade hon inte godkänt kommentaren.
            Jag skriver exakt som jag tycker i frågan precis som du.
            Ska alla ha sin egen uppväxt som ursäkt till att bete sig på ett visst sätt blir det bara en enda ond cirkel. Barn innebär stort ansvar. Ansvar över en människas liv.
            Man kan inte bara checka ut från det.
            Resa till ett annat land två veckor varje månad, utan att det får konsekvenser för barnet.
            Så tycker jag!
            Tack och hej

  18. M

    Om man har följt Isabella så tycker jag inte att detta var något märkvärdigt. Hon sa ju inget nytt som man inte redan visste sen innan?

  19. 25

    Bodde hon inte hos sin pappa för att kunna gå i en skola i innestan? En lite ”finare”, än de som fanns där hennes mamma bodde.

  20. Sara T

    Jag imponeras och inspirerad stort av Isabella, liksom dig! Men på olika sätt.
    Hon verkar vara (av det som framgår i media) en fantastisk mamma och entreprenör, jag kan dock inte (som dig) relatera till att inte i första hand prioritera mina barn. Men jag är verkligen INTE dömande för det, alla gör vi som vi vill.
    Jag gör säkerligen saker i mitt föräldraskap som kanske varken Isabella, du eller någon annan kan relatera till och/eller inte heller stå för. Och det är väl det som är charmen, att vi alla är olika och att det faktist är okey att vara och tycka olika! Men man får inte vara elak för att man tycker olika, man får inte spy galla på någon för att ens tankar och värderingar är olika! Visa respekt och behandla andra som du själv vill bli behandlad!
    Tycker det är fantastiskt att du tar upp detta Paula, heja dig och heja Isabella!

  21. Jessica

    Jag tycker hennes sommarprat var bra. Plus att ingen annan människa har rätt att döma. För dem vet inte ett skit hur de är och vara henne. Likväl som ingen vet hur de är att vara dig.

Visa alla 38 kommentarer
×

Paula Rosas

Hej på dig och välkommen till min blogg. Mitt namn är Paula Andrea Rosas och här kommer några korta meningar om mig. Jag är en 27årig tjej som lever mitt liv genom att göra det bästa av dagarna. Mitt liv kretsar kring mina fantastiska döttrar Molly-Elise och Leonore och min underbara man Hugo Rosas, familj och vänner. Jag är en glad, familjekär och envis tjej som älskar att skratta. I min blogg kommer ni få följa med mig i min vardag. Träning, äventyr, dilemman och utveckling i mammarollen, resor, giftermål, vänskap och utbildning. Samarbetsförfrågningar: paularosas.media@gmail.com

Powered by Cure - Influencer hosting