Dagens frågaKärlekTankar

Men mina intressen då?

När jag körde en runda sant/falskt förut så var en av påståendena att jag kopierar Hugos intressen. Följdfrågor på mitt svar blev om Hugo tagit sig an något av mina intressen. Jag fick några olika (långa! så kika gärna direkt i kommentarsfältet under inlägget om ni vill läsa hela dom) kommentarer med intressanta funderingar.

Finns det intressen Hugo tagit efter dig? 

Jag har funderat på det här… ett intresse han ändå tagit efter är nog att laga mat! Hugo tyckte matlagning var noll intressant i början av vår relation och skulle helst äta ute/köpa hem 7 av 7 dagar i veckan. Det enda han gjorde då var sina rostmackor (som visserligen hänger kvar om ni kollar hans kvällsstories 😜) och oboy. Nu har han dels blivit tvingad att ansvara mer för mat hemma men han har också hittat intresse och glädje i att testa nya saker i köket och det ser jag ändå som att det kommit med mig. Sen är ju matlagning så klart en hushållssyssla så vissa ser kanske inte det som ett intresse men för mig räknas det!

Överlag skulle jag dock säga att skillnaden mellan ”ansträngningar” mellan mig och Hugo är att jag intresserat mig mer för hans intressen, absolut. Men att han ändrat mer på sitt sätt att tänka och värderingar än vad jag har. Generellt sett skulle jag säga att han blivit en mer fungerande människa sen den dagen vi sågs på Arlanda men den förändringen beror ju såklart inte bara på mig utan också att han blivit äldre och mognat därigenom och att vi fått barn som han behövt ta ansvar för. Men jag skulle säga att Hugo har varit och är mer anpassningsbar till mina värderingar eller tanken om ex. uppfostran osv. Att han varit inlyssnande och liksom anpassat sig till hur jag vill ha det om jag har motiverat varför det ska vara på ett visst sätt. En hobby jag försökt Hugo till många gånger är läsning men det blir aldrig mer än någon sida innan han tröttnar. Dock känns den hobbyn svår att få igång som en gemensam grej för när man läser gör man det ju tyst för sig själv, sen kan man absolut prata om böckerna men själva utövandet är ganska ensamt.

”.. i min umgängeskrets är det vanligare att kvinnan i förhållandet ”kopierar” mannens intressen och att det är en intressant vinkel. Varför är det så? Är det för att vi kvinnor (ja jag generaliserar) är mer måna om tid tillsammans med vår partner, eller mer lyhörda och intresserade av den andres intressen?”

Ja visst kan jag känna igen mig i det här! Jag tänker att det kanske också beror på att kvinnor (generellt) är mer mångsidiga än vad män är och värdesätter relationer mer än vad män gör. Alltså inte bara relationer som i till sin partner utan till familj och vänner. Jag ser det som ett intresse/en hobby att träffa vänner och avsätta tid för dem. Hugo skulle inte se en fika med en kompis som en hobby.

Utifrån min egna krets tror jag också det är viktigare för männen att kunna ha ett gemensamt intresse än vad det är för kvinnan och att dom därför är mer drivande i att få henne med på sina aktiviteter än tvärtom. Kanske för att kvinnor har ett större känslomässigt nätverk och för många män stannar det liksom vid aktiviteter att göra snarare än samspelet i relationen och tryggheten i den? Kvinnor kan få den stimulansen på annat håll och för män känns det kanske inte som att det finns så mkt mer att erbjuda än specifika intressen man kan göra ihop.

Jag tänker också att det kanske blir mer tydligt när man skaffar familj, hur man som kvinna anpassar sina intressen utefter familjen och vad barnen gillar och hur man ska kunna göra saker tillsammans allihopa medans män oftare vill fortsätta fokusera på sina ensamgrejer oavsett om det är att spela padel eller meka med bilen. Just den biten har väl absolut ihop med att kvinnor är mer lyhörda till sin omgivning än män och sätter laget framför jaget i många fall.

”Jag tycker faktiskt att det är lite negativt att anamma för mycket av sin partners intressen.” 

Man ska självklart inte ta sig an en partners intressen så mycket att man tappar sig själv. Men om jag ser till mig själv så har vissa intressen som jag skaffat ”från Hugo” blivit till renodlade intressen i mitt liv som jag värdesätter på egen hand och inte bara i relation till Hugo. Som träningen. Det var Hugo som förde in träning i mitt liv men idag ser jag den inte som ett intresse/hobby utan en naturlig del av vardagen. En inställning som jag borde ha haft redan innan Hugo. Han väckte träningspersonen i mig men idag ser jag det inte som att min träning är för att kopiera Hugo och försöka connecta utan nu är träningen 100% för me myself and I. Jag prioriterar träningen för mig själv och ser inte heller att jag skulle sluta med det om jag och Hugo skulle gå isär. Sen har vi intressen jag testat på men inte direkt är engagerad i, typ golfen. Jag kan se en charm i att lära mig spela golf och kunna umgås på banan men det är inte en hobby jag är så faschinerad av. Kanske blir jag det i framtiden, kanske inte, men jag ser inget negativt i att testa emellanåt.

Nu blir det här snart en halv bok men summa summarum så har Hugo absolut varit mer drivande i att få mig engagerad i ”hans” grejer än vad han velat testa på ”mina” grejer. Jag har dock inte haft haft konkreta hobbys på samma sätt som Hugo utan när vi träffades var mitt liv att jobba och sen festa på kvällarna eller fika med vänner på eftermiddagarna (resa var också ett stor intresse men det har vi båda sen innan). Vi blev ihop tidigt i livet och fick barn snabbt och min roll fastnade ett tag i att vara ”bara” mamma. I takt med att barnen blivit äldre har jag också börjat prioritera mitt ”egna liv” mer och ser det som nödvändigt att tanka energi på andra håll för att vara mitt bästa jag. För att jag ska må bra behöver jag ha alla komponenter från tid med bara mig själv, tid med min familj, egentid med Hugo, tid med andra/vänner. Kanske kommer mina egna intressen utvecklas ännu mer framöver när barnen letar sig bort mer och mer och förhoppningsvis kommer Hugo vara mottaglig för att haka på mig i dom. Jag vet dock med mig att Hugo inte säger nej när jag får för mig saker, typ som att glampa eller att ha en heldag i skogen, även om det inte är saker han skulle varit drivande i. Om Hugo bara skulle prioritera egna aktiviteter skulle jag kanske mig mer negativ men jag vet med mig att han värdesätter och tar initiativ till att vi ska göra kul saker hela familjen också.

6 Kommentarer

  1. Anna

    Hmm vet inte om jag tycker det är så viktigt, man kan ju inte tvingas till att gilla något bara för ens partner gillar det. Viktigaste är väl att man är intresserad och provar. Håller dock inte med om läsningen. Jag älskar när jag och min sambo ligger bredvid varandra och läser varsin bok, tycker det är sååå mysigt. Vi har helt olika boksmak men gillar ändå att läsa tillsammans. Vårt gemensamma nyårslöfte var att läsa mer istället för mobilscroll.

  2. En midnatts funderare

    Helt off ditt inlägg kanske, MEN Tänkte lite på denna rad i tidigare kommentar ”Kan känna att många tycker att det är ofeministiskt att som kvinna vilja dela intressen med sin manliga partner”

    Vad är egentligen feminism? Kan känna lite att de är press på att man måste vara på ett visst sätt för att vara feminist.
    Som att det inte är ok längre att gilla att pyssla hemma/baka kakor och klä sig i rosa?

    Jag gillar att tvätta min killes kläder, jag gillar att göra frukost varje morgon till honom… Många ser de som gammlmodigt och ojämställt och att jag inte alls kan vara feminist och att det är synd om mig.

    ärligt talat känner jag lite att jag inte vill vara eller är feminist pga av att det finns så mycket krav inom den sektorn.
    kan man inte se det som att män och kvinnor är INTE samma. Vi är av OLIKA kön men absolut förtjänar vi samma respekt och lyhördhet, både män och kvinnor är lika mycket värda.

    Människan har olika intressen oavsett om man är kvinna eller man. vissa kvinnor har sport som hobby och vissa kvinnor har sociala sammanhang som hobby (tex fika med vänner)
    Det är ju exakt samma för män.

  3. Elin

    Läsning går utmärkt att göra aktivt ihop. Vi har kört både egen högläsning och ljudbok ihop. Väldigt mysigt, som att se på film tillsammans.

  4. Julia

    Bra skrivet! Jag känner ibland att många av mina kvinnliga vänner är ganska negativt inställda till att dela intressen eller ta sig an sin partners hobbys. Kan känna att många tycker att det är ofeministiskt att som kvinna vilja dela intressen med sin manliga partner. Jag hade alltid drömt om att spela instrument och att våga sjunga inför folk. En av min ex peppade mig som fan, och spelade själv flera instrument och var med i ett band. Hans redan etablerade intressen gav mig utrymme och motivation till att våga själv. Då kunde jag istället få syrliga kommentarer av väninnorna om att jag ”gick upp i hans idéer” och liknande.
    Eller som när jag dejtade en kille lite sporadiskt, en kille som var helt besatt av The Beatles. Och tack vare hans intresse (besatthet) så påmindes jag om låtar och i förlängningen, andra artister som jag lyssnat mycket på förr men tappat genom åren.

    Sen så kan jag säga rakt av att jag har en, kanske två väninnor som har en faktisk hobby som dom prioriterar tid åt (jämfört med mina manlig vänner där endast 1 inte har en hobby). Och det här är personer som jag känt genom flera livsskeden, singlar, i förhållanden, på karriärs stegen, med och utan barn och partners. Jag tror på riktigt att det är så inpräntat hos många att hobbys är en mansgrej att tjejer och kvinnor inte ens ifrågasätter varför dom inte har en egen hobby. Jag köper också 100% att kvinnor sätter sig själva på paus när dom får barn men om du inte hade en hobby innan, så blir det ju inte direkt lättare att skaffa en efter barnen föds (tills dess dom blivit större då).

    Under pandemin nu så har jag kört hårt åt allt jag gillar att göra, verkligen satsat på alla dom intressen jag har drömt om att få leva ut. Jag tränar, målar, sjunger, läser, lär mig att dreja, går på skogsvandringar med matsäck och lär mig nya svåra recept till mat och bak, har lärt mig att uppskatta torra vita viner, känna igen växter och blommor…. Haha jaa listan kan göras ännu längre. Nu längtar jag efter den dagen då jag kan dela mina intressen med någon, och att dom kan dela sina med mig, ett förhållande där vi kan passioneras över varandras passioner. Tillsammans.

  5. Nathalie

    Vad kul aspekt att du skriver just intresset att umgås med nära och kära. Jag har länge tänkt att jag inte har någon hobby. Det finns liksom ingen direkt sport jag fastnat för nu i vuxen ålder, det kan absolut vara kul att träna, men det är ingen hobby. Gillar inte läsning så mycket, även om jag önskar att jag gjorde det. Jag gillar att resa, men det kostar ju också så det gör man ju inte jämt. Men att samtala, reflektera, planera, drömma, skratta, dricka kaffe (eller en del vin och utekvällar innan jag fick bebis haha), DET är nog min hobby. Att umgås med familj, vänner och att SAMTALA. Precis nyss har jag ens insett att det faktiskt kan vara en hobby 🤣

  6. Rebecka

    Jag å min man har ”hittat” många nya intressen och skapat oss en livsstil som ingen av oss egentligen hade innan vi träffades, vem av oss som varit med drivande där kan jag inte säga.
    Men om vi tex tar skidåkning som ett exempel så har vi båda åkt utförsskidor sen barnsben men tagit paus i tonåren å så..
    Åsså tog vi upp de tillsammans, åkte en weekend tillsammans för 10 år sen och blev förälskade. Efter de så har vi varje år tagit minst en gärna tre fjällturer ihop bara han å jag, både i Sverige ä utomlands, jag gillar pauserna med vin å god mat å afterski å mannen min gillar mycket fart och offpist.
    Att han har varit drivande i min skidåkning är helt klart sant, han är den som prioriterat att köpa fin och bra utrustning och kläder till mig å jag har prioriterat maten och resandet för att få det till.
    Vi båda två älskar att åka på skidresa, men olika motiv 🙂 egentligen spelar de väl ingen roll vem som kopierar vems intressen så länge man är lyckliga av att utöva intresset ihop? <3

Visa alla 6 kommentarer
×

Paula Rosas

Hej på dig och välkommen till min blogg. Mitt namn är Paula Andrea Rosas och här kommer några korta meningar om mig. Jag är en 27årig tjej som lever mitt liv genom att göra det bästa av dagarna. Mitt liv kretsar kring mina fantastiska döttrar Molly-Elise och Leonore och min underbara man Hugo Rosas, familj och vänner. Jag är en glad, familjekär och envis tjej som älskar att skratta. I min blogg kommer ni få följa med mig i min vardag. Träning, äventyr, dilemman och utveckling i mammarollen, resor, giftermål, vänskap och utbildning. Samarbetsförfrågningar: paularosas.media@gmail.com

Powered by Cure - Influencer hosting