Dagens fråga

Lagar inte Hugo mat?

Det ser supergott ut! Jag undrar dock, lagar inte Hugo middag hemma? Det känns som att du alltid är den som fixar. Jag har respekt för att ni har gjort ett val som innebär att Hugo kan satsa på clean, men det känns som att du uppoffrar en större del av din fritid och ditt schema till förmån för Hugos satsningar. Var det inte crossfitten så är det nu clean. Med det sagt så vill jag inte på något sätt insinuera att Hugo väljer bort familjen- tvärtom! Hans satsningar gör han med största sannolikhet just därför att familjen ska ha det bra, det känns bara utifrån ett objektivt sätt att du är den som får dra ett större lass hemma och att det kanske då känns som en alldeles för stor obalans. Jag och min man hade en obalans i hemmet under en för stor period, vilket ledde till tjafs och irritation- även om anledningen till obalansen var att den ena parten var tvungen att jobba. När vi jobbade på obalansen blev vårt förhållande genast bättre, och vi blev mer harmoniska. Jag vill också säga att jag tycker att du verkar vara så härlig, grym, positiv och cool! Och jag tycker er familj verkar så härlig 🙂

Först och främst tack för så snälla ord! Och tack för en konstruktiv kommentar med bra fråga! Det är med ganska jämna mellanrum jag får frågor och Hugo och uppdelningen här hemma. När till kommer till mat så har vi lite obalans i uppdelningen just nu. Det beror på lite olika saker. Dels som du skriver så är Hugo borta mer i jobb. Men sen så är matlagningen en del jag gärna tar för bloggen. Hugos jobb är mycket bort från sociala medier nu men mitt är ju heltid här. Jag letar ständigt idéer och inspo till bloggen för att komma åt bra material att lägga upp. Jag vill verkligen köra på ”lifestyle” med lite av allt här – mode, träning, utflykter, matlagning, bakning, aktiviteter med barn, tips på bra restauranger… ja allt mellan himmel och jord! Och även om det låter enkelt för då kan man ju skriva om allt så sinar inspirationen ibland 😅jag tycker det är tacksamt att testa nya recept och tipsa om det blir bra. Då får jag både content hit samtidigt som familjens middag är klar. Win-win helt enkelt! Med det sagt så lagar Hugo också mat här hemma, inte lika ofta kanske men ex idag är hans dag att stå för middagen!

När det kommer till Hugos satsningar rent allmänt så är vi ju ett team. Vi gör det här ihop och det kräver lite mer rodd hemma för mig och mer tid borta för Hugo. Oftast funkar det jättebra men ibland känner jag mig så trött på allt som är Clean när Hugo kommer på att ”oj, glömde att jag ska åka till mässa i helgen” eller något annat som kommer i sista minuten. Eller när Hugo efter en hel arbetsdag som han tillbringar med sin bror kommer hem och direkt börjar prata i telefon med sin bror om, Clean. Det kan göra mig full i skratt bra dagar och vansinnig andra dagar. Clean är ju inte bara Hugo utan ett företag med anställda, kunder, leverantör och allt som hör till så det är mycket ansvar att ta. Även om jag är med på vår uppdelning och jag och Hugo gemensamt pratat igenom allt och är på det klara med våra gemensamma mål familjemässigt så är det klart att jag kan bli irriterad vissa dagar. Känna att jag gör allt och att jag behöver en break. Men då pratar vi om det och jag får dra iväg på mitt och pausa Familjelivet AB för en stund. Jag känner att även om jag drar ett större lass hemma så får jag mer egentid än ”gemene man”. Hugo peppar mig alltid att dra iväg på egna grejer oavsett om det är träningspass på kvällen eller en resa utan familjen. Och jag får väldigt mycket uppskattning av Hugo! Han tar sig tiden att skämma bort mig när jag minst anar det för att vi ska få kvalitetstid ihop.

Jag har känslan av att det här med ansvar och dra största lasset  är klassiskt kvinnligt också i relationen och i familjelivet. Att man faktiskt själv tar allt ansvar och sen blir frustrerad på att mannen inte tar lika mycket ansvar. Om någon annan är den som gasar är det ju lätt så att man själv tänker ”skönt, xx fixar det där, jag kan sitta still i båten”. Jag kan ibland känna att jag är dubbel i att kräva av Hugo att ta ansvar för någon puck men samtidigt kan jag inte släppa kontrollen. Visst kan man tycka att det är upp till killen att bara ta över kontrollen då men hur svårt är inte det när den andre parten lägger sig i hela tiden? Det är något jag jobbar på att bli bättre på. Och har också blivit det under åren – när kottarna var små hade jag örnkoll varje vaken stund. Nu är jag rätt bra på att ta min egna tid på gymmet, ute på promenad, resa eller vad som helst. Men visst håller jag med om att det går ut för relationen om det är för mycket obalans hemma. I vårt fall handlar det nog mer om tid än sysslor – att tiden Hugo spenderar borta ibland blir tärande snarare än hushållsarbetet. Det är något vi jobbar på!

5 Kommentarer

  1. Heidi-Maria

    Rekommenderar denna läsning till alla life style bloggers. Ger nya perspektiv
    https://www.tandfonline.com/doi/full/10.1080/17530350.2019.1639529
    ”This article examines how the housewife ideal can be an attractive identity in the 2010s. By using their devices, the interviewees could measure and calculate the effect of their sharing intimate matters, in the form of economic gains. Clicks, shares, and sponsorships has turned blogging into an economic activity in which success and quality are measured in the form of business. The image of a perfect body in a perfect home establishes a market for influencers, and an updated version of Mrs. Consumer. This has entailed that the ‘housewife’ has emerged as an economic actor, in new ways.”

  2. ElinM

    Hej
    Jättebra att du tar upp att ni gör det som ett team!
    Jag är uppvuxen i en egen företagarfamilj och den uppväxt ni ger Molly och Leonore och hur ni fördelat ”uppgifter”/livet påminner mig och hur jag växt upp.
    Den stora skillnaden mellan dig och Hugo samt mina föräldrar ligger i att era jobb sker för ”öppen ridå”. Ditt jobb är att dela med dig av livet. Som egen företagare så är företaget en extra familjemedlem i mina ögon. Jag såg bolagen som drevs som mina småsyskon – missförstå mig rätt men mycket kretsade kring dem. MEN det innebar inte att jag blev åsidosatt, inte alls, men det innebar att vi inte gjorde som andra familjers upplägg för semestrar, lämna jobb på jobbet med mera.
    Middagen serverades senare än mina vänner hade middag, till exempel. Man gör det som funkar bäst – du och Hugo jobbar tillsammans för att hitta en balans som funkar för er två och era döttrar. Samma kombo kanske inte alls skulle funka för en annan familj.

    Deras arbetssätt har gett mig ett driv i mitt arbete – jag vill driva mig själv framåt och mitt arbete – inte sagt att jag menar upp i karriärstegen utan hur jag utför mitt jobb. Enda nackdelarna jag har fått ifrån egenföretagare uppväxten är 1. Jag har svårt att säga nej för jag vill så mycket 🙂 2. Jag får inte grepp på 8-17 arbete.. min hjärna är inte byggd på det sättet. En vecka kanske jag jobbar 9-21 må-fr och veckan efter så 8-15 .. så länge jag får en balans så funkar det för mig. Jobbar jag till 21 fem dagar i veckan så är det sambon som handlar och lagar mat, slutar jag vid 15 så gör jag de sakerna. När jag och min kille flyttade ihop så såg våra liv väldigt olika ut och var svårt att hitta en balans när vi sågs hemma (pga olika jobb osv) – men man hittar varandra.. och har en dialog om det. Skulle vår dialog och kommunikation stanna skulle det bli problem.

  3. Sanna

    Vilket bra svar på en bra fråga, tror att väldigt många är i samma situation som du och då främst kvinnor, eftersom män generellt är mer karriärsinriktade och har högre poster där mycket arbete och tid krävs borta från familjen. Och eftersom kvinnor är mer anpassningsbara, inte lika egocentriska och mer familjeinriktade så blir det oftast hon i förhållandet som viker sig för detta.
    Jag är själv i en sån situation med min sambo där han jobbar mycket, vi har dock inte barn än och tankar kring dessa är många när tiden är inne. Vill jag ha ett sånt liv? Vill jag se min partner så sällan? Vill jag att våra framtida barn inte ska ha en lika bra relation eller tid med sin andra förälder som är minst lika viktig? Speciellt när barnen är små och då som den viktigaste tiden är, då relationer formas och tryggheten till en annan människa växer fram. Jag är otroligt familjär och livrädd att mina barn i äldre ålder ska minnas sin pappa som mycket frånvarande. Det skulle i sin tur förmodligen väcka frågor o funderingar i barnens huvud varför deras pappa inte prioriterat dom framför allt annat vilket ju bör vara självklart. Då är ekonomin och det goda livet man får av mycket klirr i kassan inte någonting värt.
    Så en sak jag undrar med det du skrev allra sist i din text: ”Det är något vi jobbar på”. Hurdå? Går det ens att jobba på något när ens partner redan gjort sin satsning och sitt val där den villa lägga större delen av sin energi, tid och prio i livet på jobb trots familj och barn? Valet är ju liksom redan gjort och faktum är faktum, han kommer helt plötsligt inte börja jobba mindre och spendera mer tid mer er från ingenstans när han är mitt i företagandet, det går inte ihop. Det du menar i att ni jobbar på det kan egentligen översättas som i att DU jobbar på att acceptera att såhär är det och såhär kommer det fortsätta att vara. Troligen tills barnen är stora. Eller? har ni någon magisk lösning eller tips på hur man ”jobbar” på något mer än sina känslor kring det så mottages det mer än gärna eftersom jag är i samma sits och har svårt för en sådan uppdelning av familjelivet.

    1. Majja

      Nu vet jag absolut inte din livssituation. Men Paula och Hugo verkar umgås båda mycket med sina barn. Och de reser mycket ihop. De spenderade hela sommaren som en familj i princip. Vilken familj kan göra så???

      Fast att Hugo satsar på sitt företag tycker jag verkligen som Paula skriver att han försöker skämma bort henne med egentid partid och familjetid. Det är ju inte att folk som jobbar 08-17 är mer hemma. Jobbar som Sjuksköterska och kan lova dig mina arbetstider är inte roliga. Skillnaden är att Hugo får jävligt mycket bättre betalt för sina kassa arbetstider.

      Tror enligt de jag kan se på bloggen att Hugo är duktigt på ta igen den tid han missar med sin fru och sina barn. Inte många karriärsinriktade män och kvinnor som är duktiga på det.

      Din livssituation enligt din beskrivning verkar ju vara att din man sällan är hemma och kommer missa väldigt väldigt mycket tid med dig och era framtida barn. Tycker inte riktigt du kan jämföra Hugo där.

  4. Z

    Här hemma är det lite tvärtom, visst nu är vi båda hemma, han arbetssökande som skickar cvn till höger och vänster, och när han känner sig klar med det, fixar han med matlagning, disk och ibland oftast springa ner i tvättstugan. Jag börjar läka själsligt från en utbrändhet och tar hand om mitt psyke och kropp, tar tag i läkarkontakt, sjukgymnast, gym. Han hjälper mig att läka genom att ibland slippa hushålls sysslor. Jag är fortfarande väldigt stress känslig och hjärnan låser sig om det blir för mycket.

Visa alla 5 kommentarer
×

Paula Rosas

Hej på dig och välkommen till min blogg. Mitt namn är Paula Andrea Rosas och här kommer några korta meningar om mig. Jag är en 27årig tjej som lever mitt liv genom att göra det bästa av dagarna. Mitt liv kretsar kring mina fantastiska döttrar Molly-Elise och Leonore och min underbara man Hugo Rosas, familj och vänner. Jag är en glad, familjekär och envis tjej som älskar att skratta. I min blogg kommer ni få följa med mig i min vardag. Träning, äventyr, dilemman och utveckling i mammarollen, resor, giftermål, vänskap och utbildning. Samarbetsförfrågningar: paularosas.media@gmail.com