Dagens fråga

Kvantitet?

Pratade med en vän som har sina barn på halvtid efter att hon och hennes exman gått skilda vägar. Hon berättade att hon blivit en bättre förälder i och med omställningen. Att hon ger 100% närvaro under sina barndagar och känner lycka de dagar barnen inte är där för att hon får kvalité i sitt liv som inte rör barnen också.

Gud det gav mig ångest..

Jag försöker göra så att barnen sysselsätter sig med pyssel/rita/hoppa studsmatta medan jag lagar mat. Hugo hinner inte alltid hem och jag gör mitt bästa för att räcka till.

Jag kan lyssna ganska dåligt på en historia som barnen berättar medan jag sorterar tvätt och tänker på hur jag ska lösa en mysig nattning

Samma sak i mataffären. Ibland bråkar dom och jag är så trött efter en arbetsdag att jag zoomar ut och tänker ”dom får lösa det här själva”.

Jag är inte alltid närvarande i huvudet trots att jag jämnt och ständigt finns där. Är jag då en förälder som levererar kvantitet istället för kvalité? Blir man en mer närvarande och tålmodigare förälder om man lever med sina barn på halvtid? Jag ser fördelarna i att kunna fördela dagarna på ett helt annat sätt men emotionellt kan det säkert aldrig bli ”lättare” att vars ifrån sina barn.

Jag är ett skillsmässobarn och har alltid känt närvaro i min familj. Jag var dessutom ett ensambarn, och hade nog känt trygghet i omställningen om jag hade haft ett syskon att dela de med. Senare fick jag tre syskon <3

Jag gör mitt bästa för att vara engagerad, närvarande och tålmodig. Jag gör mitt bästa för att rodda hus och familj. Jag och Hugo försöker göra allt varannan gång. Lagar han mat-kan jag umgås med kvalité med barnen och vise versa.

-Jag fick ångest när hon berättade att hon kände sig som en bättre förälder efter en skilsmässa. Men efter att ha landat lite i det är jag inte rädd för eventuellt lite kvantitet i mitt föräldraskap. Jag hittar alltid sätt att komma runt det!

Upplever du liknande känslor? Att föräldraskapet blev bättre i och med att man går ifrån varandra? Och hur hanterar alla ni kvantitet i föräldraskapet?

30 Kommentarer

  1. Marie

    Jag fick höra av en psykolog som höll i våra föräldrateäffar att kvantitet går före kvalitet alla när det gäller barn. Att ha föräldrarna nära och se ofta är bättre än att se dem sällan oavsett hur närvarande man är där och då. Jag är närvarande även om jag måste laga mat och de får roa sig själva, de får lösa sina konflikter själva ibland osv. Är ju bara bra att barnen inte måste underhållas hela tiden och lär sig komma överens och lösa bråk. Du är ju närvarande ändå, du finns ju om de behöver dig, varje dag så är du alldeles intill och det är mkt bättre än att de ser dig sällan men du just de dagarna ger 100% fokus.

    Att man går skilda vägar och ser sin barn varannan vecka är inte samma sak. Barnen he förhoppningsvis en närvarande förälder alla veckor.

  2. Sara

    Jag har oxå mina stora barn varannan vecka ,men jag är precis som du skriver att du är.. ? ? Du är grym prick som du är… Å man älskar sina barn över allt på hela jorden, men jäklar att man kan bli såååå less på dom.. finns de nån förälder som säger att dom inte blir de så ljuger dom.. ♡

  3. Carolina

    Jag förstår din känsla men det där är en perspektivsbild tror jag. Hamnar man i olika situationer så får man perspektiv. Jag är ensamstående med mina två barn och har dom på fulltid. Känner aldrig att jag kan göra ngt till 100 %. Ändå skulle jag inte vilja förändra något för jag vet att barnen har det bra och då blir man själv nöjd. Trots för lite egentid, ostädat osv.

  4. Kristin

    Såklart man vill att barnen ska få så mycket kvalitets tid som möjligt, men att barnen får vara med och hjälpa till i hushållsysslorna bland annat skänker ju massor av glädje åt båda håll, samt lär dom ju sig under tiden =) Du och Hugo verkar var så fna föräldrar som gör allt för er små och bidrar med massor av inspiration!
    Jag har min tjej 100% av tiden och jag Älskar det, men pga av detta blir ju min tid ganska ofta kvantitets tid , Men så länge jag ser att hon är nöjd och lycklig så tror jag det är det enda viktiga. Alla väljer vi att göra och se på saker olika <3

  5. Kristin

    Såklart man vill att barnen ska få så mycket kvalitets tid som möjligt men att barnen får vara med och hjälpa till i hushållsysslorna bland annat skänker ju massor av glädje åt alla håll, samt lär dom under tiden. Jag har min tjej 100% så därför blir ju inte min tid ganska ofta kvantitets tid , men jag får ändå spendera all min tid med mitt hjärta och skulle inte kunna tänka mig att göra något utan henne <3

  6. Anna

    Jag tror det där är väldigt individuellt. Du skriver inte hur hon var som mamma innan skilsmässan, kanske var det dåligt i hemmet att hon inte kunde vara den mamma hon ville. Och nu idag efter skilsmässan kanske hon har kommit upp till samma nivå som dig? 🙂
    Och hur närvarande andra är i huvudet blir svårt att jämföra. Så man gör så gott man kan och det är oftast bra nog!

  7. Malin

    Jag separerade med mitt ex och hade min dotter på 50%, de va inget jag ville då jag visste att han inte är en bra förälder (på många vis) efter utredningar hos familjerätt och socialtjänst har jag numer min dotter på heltid. Jag kanske inte kan jämföra med ett par med 2 friska separerade föräldrar. Men jag märker en sådan stor skillnad på min dotter när hon har ett hem och är med mig heltid. Hon mår sååå mycket bättre. Även om jag måste göra allt själv och tålamodet och tiden inte alltid finns där. Hon mådde inte bra innan. Jag tror inte på 50/50. Jag tror att barnen behöver en trygg plats som grund och sedan få åka till den andra föräldern lite då och då. Men ett hem måste väl ändå va skönast ( är själv skilsmässobarn )

  8. Johanna

    Barn mår bäst av mycket tid tillsammans – och deras fantasi mår bäst av att de får roa sig själva ibland. Det är jag övertygad om. <3. Säger ju även Louise Hallin.

    Tycker det är sorgligt med dem som är bättre föräldrar på heltid. Är det sådana föräldrar som tror man måste roa barnen hela tiden?

  9. Emilia

    Alltså av bloggen att döma är du en alldeles fantastisk mamma. Och oavsett gör alla sitt bästa, alla har olika förutsättningar. Vissa är helt ensamma föräldrar och ska ensamma räcka till! Men dina barn kommer komma ihåg att du alltid gjort ditt bästa. De kommer komma ihåg hur mycket kärlek de fått, Olika dagar ger också olika förutsättningar.

    Du kommer aldrig kunna göra allt perfekt. Jag är som du och vill alltid ge lite mer – men jag lovar att du är alldeles tillräcklig. Det är mänskligt. Du är mänsklig. Du gör ditt bästa. Du är en fantastisk mamma. Berätta det för dig själv varje dag!

  10. Jossan

    Alltså, att vara förälder innebär inte att uppskatta varje sekund och att alltid vara närvarande mentalt. Det tycker inte jag iaf. Jag är med mina barn typ 95 procent av min tid just nu pga föräldraledig. De måste ju även få lära sig att vänta, att mamma/pappa har behov och saker som måste göras, att de inte kan få uppmärksamhet konstant… så tänker jag.

  11. Malin

    Jag tror att barn mår mycket bättre av kvantitet än kvalite. Man behöver inte roa dom hela tiden utan det räcker att man finns i närheten som en trygg närvaro. Man kan inte kompensera det genom att intensivt ge barnen ”kvalite” under kortare stunder. Däremot så mår ju föräldrar bättre isär än att förgifta varandra ihop och barn är anpassningsbara så det brukar ju bli bra men tror inte det är nåt man ska ”eftersträva”.

  12. Johanna

    Jag tror snarare att det är att hon själv känner sig som en bättre och närvarande förälder eftersom hon kanske mår bättre i sig själv efter skilsmässan och på så sätt är mer närvarande. För mår man själv bra så kan man ju lägga över energin på roliga saker. Sen tror jag definitivt att alla föräldrar gör exakt samma sak som du beskriver trots att de är skilda och bara träffar sina barn deltid. De är ju inga supermänniskor bara för att de bara träffar sina barn varannan vecka, de har ju också dagar där de är tröttare än andra eller något annat händer som gör att de inte är på humör.

  13. Sara Elving

    Jag har tre barn mellan 1-5 år. Jag känner igen mig så i finansiell tankar. Jag har också vänner som separerat och beskriver som du säger att dom tycker att dom är mer närvarande den tiden dom har barnen . När jag hörde det här fick jag jätteångest!! Kände mig som sämsta föräldern för det händer ofta tålalodet tryter och det är sällan jag kan vara närvarande i allt roddande och lyssna och leka och bekräfta alla barnen hela tiden osv i vardagen eftersom det är jämt något som måste göras. Sambon jobbar skift så en stor del av vardagen ansvarar jag för. Mina barn får klara sig själva för det mesta, dom leker med varandra och dom vet var dom har mig och kommer såklart till mig om dom behöver tröst , en kram eller något annat. Men dom vet att någon underhållning står jag inte för ? jag har tänkt mycket på detta med kvalite och kvantitet , min åsikt är att barn behöver en trygg punkt. En ständigt närvarade förälder som finns där jämt. En förälder tycker jag ska finnas som stöd och vägleda barnet in i vuxenlivet till att bli självständig och så småningom kunna klara sig själv. Det är det vi är till för. Hur ska barnet förstå hur vuxenverkligheten ser ut om vardagen alltid är 100% kvalite och kul och det ständigt händer roliga saker och mamma och pappa alltid agerar lekledare. Följden blir att dom inte kommer förstå hur vardagen och livet ser ut. Vardagen är ofta tråkig med många måsten och bestyr. Mamma och pappa är inte perfekta och ibland orkar dom inte , ibland är det kaos, ibland är det toppen . Upp och ner precis som livet är. Varför ska man försköna alltingför barnen och låta dom tro att verkligheten är något annat? Livet har sina med och motgångar och jag tror att det är bra för barnen att visa det och låta dom lära sig att livet handlar inte endast om kvalite . Jag tror att du har för höga krav i din föräldraroll. Dina barn har säkert mycket mer kvalite och kvantitet i sin vardag så det räcker och blir över . Du är en jättebra mamma och dom är lyckligt lottade . Ha inte dåligt samvete om du svävar iväg i sinnet och inte är närvarande och behjälplig med varenda lite fråga som eller tanke barnen har?? du är grym!!

  14. Sara

    Jag har tre barn mellan 1-5 år. Jag känner igen mig så i finansiell tankar. Jag har också vänner som separerat och beskriver som du säger att dom tycker att dom är mer närvarande den tiden dom har barnen . När jag hörde det här fick jag jätteångest!! Kände mig som sämsta föräldern för det händer ofta tålalodet tryter och det är sällan jag kan vara närvarande i allt roddande och lyssna och leka och bekräfta alla barnen hela tiden osv i vardagen eftersom det är jämt något som måste göras. Sambon jobbar skift så en stor del av vardagen ansvarar jag för. Mina barn får klara sig själva för det mesta, dom leker med varandra och dom vet var dom har mig och kommer såklart till mig om dom behöver tröst , en kram eller något annat. Men dom vet att någon underhållning står jag inte för ? jag har tänkt mycket på detta med kvalite och kvantitet , min åsikt är att barn behöver en trygg punkt. En ständigt närvarade förälder som finns där jämt. En förälder tycker jag ska finnas som stöd och vägleda barnet in i vuxenlivet till att bli självständig och så småningom kunna klara sig själv. Det är det vi är till för. Hur ska barnet förstå hur vuxenverkligheten ser ut om vardagen alltid är 100% kvalite och kul och det ständigt händer roliga saker och mamma och pappa alltid agerar lekledare. Följden blir att dom inte kommer förstå hur vardagen och livet ser ut. Vardagen är ofta tråkig med många måsten och bestyr. Mamma och pappa är inte perfekta och ibland orkar dom inte , ibland är det kaos, ibland är det toppen . Upp och ner precis som livet är. Varför ska man försköna alltingför barnen och låta dom tro att verkligheten är något annat? Livet har sina med och motgångar och jag tror att det är bra för barnen att visa det och låta dom lära sig att livet handlar inte endast om kvalite . Jag tror att du har för höga krav i din föräldraroll. Dina barn har säkert mycket mer kvalite och kvantitet i sin vardag så det räcker och blir över . Du är en jättebra mamma och dom är lyckligt lottade . Ha inte dåligt samvete om du svävar iväg i sinnet och inte är närvarande och behjälplig med varenda lite fråga som eller tanke barnen har?? du är grym!!

  15. Sara

    Jag har tre barn mellan 1-5 år. Jag känner igen mig så i finansiell tankar. Jag har också vänner som separerat och beskriver som du säger att dom tycker att dom är mer närvarande den tiden dom har barnen . När jag hörde det här fick jag jätteångest!! Kände mig som sämsta föräldern för det händer ofta tålalodet tryter och det är sällan jag kan vara närvarande i allt roddande och lyssna och leka och bekräfta alla barnen hela tiden osv i vardagen eftersom det är jämt något som måste göras. Sambon jobbar skift så en stor del av vardagen ansvarar jag för. Mina barn får klara sig själva för det mesta, dom leker med varandra och dom vet var dom har mig och kommer såklart till mig om dom behöver tröst , en kram eller något annat. Men dom vet att någon underhållning står jag inte för ? jag har tänkt mycket på detta med kvalite och kvantitet , min åsikt är att barn behöver en trygg punkt. En ständigt närvarade förälder som finns där jämt. En förälder tycker jag ska finnas som stöd och vägleda barnet in i vuxenlivet till att bli självständig och så småningom kunna klara sig själv. Det är det vi är till för. Hur ska barnet förstå hur vuxenverkligheten ser ut om vardagen alltid är 100% kvalite och kul och det ständigt händer roliga saker och mamma och pappa alltid agerar lekledare. Följden blir att dom inte kommer förstå hur vardagen och livet ser ut. Vardagen är ofta tråkig med många måsten och bestyr. Mamma och pappa är inte perfekta och ibland orkar dom inte , ibland är det kaos, ibland är det toppen . Upp och ner precis som livet är. Varför ska man försköna alltingför barnen och låta dom tro att verkligheten är något annat? Livet har sina med och motgångar och jag tror att det är bra för barnen att visa det och låta dom lära sig att livet handlar inte endast om kvalite . Jag tror att du har för höga krav i din föräldraroll. Dina barn har säkert mycket mer kvalite och kvantitet i sin vardag så det räcker och blir över . Du är en jättebra mamma och dom är lyckligt lottade . Ha inte dåligt samvete om du svävar iväg i sinnet och inte är närvarande och behjälplig med varenda lite fråga som eller tanke barnen har?? där grym!!

  16. Rebecka

    Jag kan oxå kænna att man om man skulle separera tvingas in i en roll då man måste ta allt ansvar och dærmed ge barnen 100% nær man har dom, men jag tror æven att en ide ær att faktiskt dela upp tiden mer, min sambo var bortrest en helg nyss, jag och barnen hade en fantastisk helg lugn och skøn helt i mitt tempo, man måste ju inte separera før att hitta tid till dels sig sjælv och dels barnen.

  17. Emma

    Jag har tänkt en del på det där oxkså. Mänga som skriver/säger så efter skiljsmässan. Jag tycker det är bra att man ser på det positivt och verkligen är med barnen när man har dem. Men såklart att barnen har de bättre i en familj där mamma och pappa lever ihop i en välfungerande relation. Oavsett lite kvantitet. Man behöver inte leka med barnen hela tiden. Men kommunicera! En förälder som enbart finns där kroppsligt men är avstängd under längre perioder likt någon som är djupt deprimerad sätter spår såklart. Vi ska inte blanda ihop det med att man ibland vill lag maten själv eller försöker komma på en lek där man kan avlägsen sig för lite egentid.

  18. Maria

    det kan ju också vara så att man upplever sig som bättre förälder för att problem i relationen som föranledde skilsmässan tig så mkt energi från en. Energi man nu kan lägga helhjärtat på barnen när dom är hos en. Bara en tanke. Kvantitet är inte dåligt, ffa inte för småbarn.

  19. M

    det kan ju också vara så att man upplever sig som bättre förälder för att problem i relationen som föranledde skilsmässan tig så mkt energi från en. Energi man nu kan lägga helhjärtat på barnen när dom är hos en. Bara en tanke. Kvantitet är inte dåligt, ffa inte för småbarn.

  20. Hk

    Min sambo är skillsmässo barn och jag inte, herregud vad tacksam jag är att mina föräldrar har hållit ihop, jag och mina syskon är världens tryggaste ! Dels allt praktiska en julafton inget slitandes mellan föräldrar osv. Sen vet jag att min sambo har lidit många gånger och fortfarande gör pga av skilsmässan som ändå gjordes när han var väldigt liten. Tryggheten av att veta att man har både mamma och pappa ”hela tiden” är bättre än en mapa som som ska vara 100% varannan vecka för det är ju ingen Och ingen vill ju misss ”halva” sitt barns liv lättvindigt hoppas man ju☺️

  21. D

    Jo det där kan jag känna igen mig i, blev mycket mer närvarande med sonen men framförallt var det mitt ex som tog ett stort kliv framåt i sitt föräldraskap i och med att hela ansvarsbiten inte kunde hamna på mig längre…Så för honom känns det säkert bra. Jag tycker däremot inte att min ökade närvaro med sonen väger upp att jag är ifrån honom varannan vecka och har aldrig tyckt. Man missar SÅ mycket i vardagen på en vecka och jag känner att jag inte känner honom lika bra som innan separationen på något sätt. Jag har fått släppa taget fast det inte var dags än på något sätt. Har en dotter i mitt nya förhållande och jag tycker att jag ger henne mer än vad min son får trots att hon mycket mer får uppleva det du beskriver, att jag är bortkopplad och håller på med en massa vardagssysslor etc.

    Jag tror det hade varit bättre för min son att ha båda sina föräldrar på heltid ingen tvekan. Jag hade ändå gjort samma val och skilt mig och jag har det kanonbra nu men det går inte att bortse ifrån att det optimala hade varit två föräldrar som kom överens och hade samma mål i livet och fanns där varje dag och hjälptes åt med allt kring honom och hemmet. Att JAG blivit bättre som förälder betyder inte att det blivit bättre för honom

  22. J

    Tycker det är sjukt denna nya trend om att man blir bättre förälder av att ha sina barn på halvtid. Varför då skaffa barn? Det är ju knappast bättre för barnen att ha sina föräldrar på halvtid, nu tänker inte jag att det är bättre att ha två olyckliga föräldrar tillsammans men barn vill såklart ha sina föräldrar på heltid om de får välja (ja jag är skilsmässobarn) Skrämmande att folk så lättvindigt gå isär och njuter av tiden utan sina barn och påstår att de är bättre föräldrar varannan vecka ? Den nya själviska föräldern har verkligen gjort stort genomslag i Sverige. ”Mår jag bra så mår barnen bra”.

    1. Emma

      Jag tror nog snarare att föräldrar som separat och endast har sina barn på halvtid måste finna något positivt att fokusera på och därför just fokuserar på att dom kan ha just mycket kvantitativ tid med barnen den vecka dom har barnen snarare än att någon faktiskt väljer att ha barnen endast 50% (visst man väljer att separera, men det är från sin partner, inte från sina barn)

  23. Lin

    Att just kvantitet är bra säger ju alla psykologer? Skönt för din vän att hon har landat i sin uppdelning och hur hon kompenserar kvantiteten med kvalitet. Alla har ju inte valmöjligheten.

  24. Sara

    Har också en vän som gått skilda vägar och här om dagen berättade hon att hon inte visste hur hon skulle pallat annars, att hon nu får frihet blandat med att kunna lägga all energi och tid varannan vecka. Kan förstå det men får också ångest då jag dessutom är rätt så dålig på att vara kreativ och lekfull. Det är inte min starka sida och jag önskar ofta att jag vore bättre på det. Ger dock väldigt mycket kärlek till min son och försöker att vara en bra mamma 24/7. Jag tror man vänjer sig vid det man har, människan är en mycket anpassbar människa. Det viktiga är att man försöker sitt bästa och ger det man kan. Bara du själv är den bästa mamman till dina barn

  25. Linn

    Hej Paula, tyvärr är jag skild från barnens far och därmed är jag bara med dem 50% av tiden. Jag hade såååå mycket hellre varit där med kvantitet och kvalitet. En stor sorg hos mig att jag missar så mycket av dem och deras liv. Och även fast man kan tycka att det borde bli kvalitet de veckor de är hos mig så zonar jag ändå ut, kvaliteten blir inte alltid optimal – jag orkar inte allt alltid, det är i min mening alltid lättare att vara två och dela både glädje och sorg, kvalite och kvantitet. Kram Linn

Visa alla 30 kommentarer
×

Paula Rosas

Hej på dig och välkommen till min blogg. Mitt namn är Paula Andrea Rosas och här kommer några korta meningar om mig. Jag är en 27årig tjej som lever mitt liv genom att göra det bästa av dagarna. Mitt liv kretsar kring mina fantastiska döttrar Molly-Elise och Leonore och min underbara man Hugo Rosas, familj och vänner. Jag är en glad, familjekär och envis tjej som älskar att skratta. I min blogg kommer ni få följa med mig i min vardag. Träning, äventyr, dilemman och utveckling i mammarollen, resor, giftermål, vänskap och utbildning. Samarbetsförfrågningar: paularosas.media@gmail.com

Powered by Cure - Influencer hosting