KärlekTankar

Konversation

Molly: Jag önskar att jag hade ljust hår som Leonore.

Paula: Älskling! Du är fin och bra precis som DU är! Ditt hår är jättefint i brunt precis som mamma.

Molly: Ja… men jag önskar att jag hade ljust som Leonore.

Det är kanske en oskyldig önskan men det högg till i mitt hjärta. Att min sex åring kopplar ihop en önskan om något som hon inte har. Att hon redan jämför. För det är ju svårigheten, även för oss vuxna att inte jämföra oss med andra.

-Att vi själva känner att vi duger precis som vi är och ser ut

Molly kan färga sitt hår ljust när hon blir äldre, men idag när hon är sex år är inte det ett alternativ. Det är istället hennes egna känsla för sitt hår som vi får jobba på. Som sagt så var det en oskyldig önskan och jag vet att hon är oberörd av denna önskan. Men vi pratar mycket om olikheter. Olikheter hur man ser ut, vart man kommer ifrån och att familjer också kan se olika ut. Vi pratar om olikheter för att skapa acceptans och ödmjukhet kring just det. Det är lika bra att ha bruna ögon som blå, som att vara ljus och mörk, som att ha två pappor eller två mammor.

Vi pratar mycket om det ekonomiska också. Att det inte är självklarheter att åka på semester, och att alla familjer inte kan hitta på äventyr. Det känns ändå som att vi har lyckats så frön till förståelse, att tjejerna kommer att få med sig en ödmjuk förståelse för olikheter. Och det känns jätteviktigt för mig.

-Hur hanterar ni likande situationer? När barnen säger någonting som får er att reagera?

25 Kommentarer

  1. Camilla

    När man tittar på bilderna ser inte Leonore så särskilt mycket ljusare ut än Molly, helst när de har uppsatt. Skulle inte generellt säga att Leonore är ljushårig utan brunhårig hon med, även om det kanske är en nyans mer åt det ljusbruna hållet. Molly behöver alltså icke misströsta för Leonore är inte ljushårig hon heller (allt är ju relativt men med ljushåriga barn tänker jag ljus/vitblonda) 😉

  2. Ellinor

    Minns när Molly ville ha sockerförbud, jag reagerade så starkt på det då jag själv har en 6årig flicka. Min dotter har ingen aning om att socker är något dåligt och äter glatt sitt lördagsgodis med glädje. Tycker det är tråkigt att en 6åring är så medveten. Barn ska inte behöva veta att socker kan va ”farligt”. Det är vi föräldrar som ska vara medvetna vad våra barn får i sig och hur mycket dem rör sig, INTE barnet! Varför är Molly så medveten om sitt eget utseende? Barn gör inte som vi säger, dem gör som vi gör!
    Jag är själv en aktiv person som tränar 5-6 ggr i veckan, min dotter är ofta med. Men jag skulle ALDRIG banta, eller gå på kostschema för det skadar barnen! Dem ser att mamma el pappa inte äter samma mat och det skapar ett tidigt beteende i deras hjärnor som kan leda till ätstörningar i framtiden. Din dotter är vacker precis som hon är, låt henne förstå det genom handlingar inte genom Botox och bantning! Självklart är du en fantastisk mamma som vill göra allt väl för dina barn men jag tror du (och speciellt Hugo) behöver bli mer medvetna!

  3. Amanda

    Om nu detta var hela konversationen och den inte föranleddes eller fortsattes av fler kommentarer från hennes sida så tror jag att det är viktigt att inte direkt anta att hon önskar en annan hårfärg för att hon inte känner sig fin. Kanske har det med att göra att hennes favorit på barnprogram de tittar på eller på youtube-klipp etcetera har ljust hår? Och att hon relaterar detta till att hennes syster också har ljust hår och inte hon. Precis som att de vill ha håret flätat som Elsa eller långt hår som rapunzel osv osv kan ju tanken komma att ljust hår som ”den och den” har skulle jag med vilja ha. Med det sagt inte att barnet tycker att det den har är fult.
    Rörigt kanske, men tror att det är viktigt att vi inte heller planterar några frön genom att dra slutsatser av vad vi tror att de menar när de säger saker.

  4. S

    Jag tror det är viktigt att både visa förståelse för hennes tankar men också prata om olikheter som ni redan gör men också föregå med gott exempel
    Jag färgade håret innan jag bestämde mig för att arbeta med barn, men la av för att jag inte visste hur jag ska försvara det.( nu trivs jag väldigt bra i min naturliga men gjorde inte det då)
    Så jag har tänkt på det länge och tror inte det finns någon kortsiktig lösning på sådana tankar.

  5. L

    Jag har sagt att alla människor ser olika ut och att det också är okej att ändra på hur ens hårfärg ser ut. Och om man vill ändra nånting annat.Jag kommer ihåg när ja va 14 år och blev ”emo” hade en helt ny stil och sminkning och den tiden ville jag bara testa nånting nytt. Om jag blev trött på den stilen kunde jag byta tillbaka. Och idag så har jag inte den stilen längre. Man ändrar ju sig på vad man gillar och inte gillar genom livet. Skulle också sagt att man ska hitta sig själv och välja det man gillar, inom kläder m.m. Man får ju inspiration genom att se vad andra har för hårfärg,stil osv. Det viktigaste är att de får veta att de är fina naturligt som de är, om de vill ha ljust hår så får den tiden komma sen.

  6. Johanna

    Hej Paula! Jag har ett minne av att lilla Leonore började prata rätt ”sent”? Min som blir två om en månad och kan säga kanske 10 ord. Men nu har det tagit stopp och det känns som det inte kommer någon vart. Dessa ord har han lärt sig senaste två månaderna kanske. Har ni något tips på hur man kan motivera honom lite? Hur gjorde ni med Leonore? Förstår ju att pratet kommer när han är redo men är så jobbigt att se hur frustrerad han blir när han inte kan uttrycka sig ibland, speciellt bland andra som inte kan tyda honom på samma sätt som jag kan. Ni har så kloka tankar så kändes givet att se vad ni har att säga och kanske tipsa om!

    1. Emma

      Min son blir också snart två år och nu börjar det släppa. Han härmar mer nya ord nu mest varje dag även om det är kanske ett tiotal som han själv upprepar hela dagarna.
      Jag försöker berätta vad allt är och vad vi/han gör hela tiden, haha! Och läsa/peka, ja bara prata prata själv och vid minsta härmning verkligen överdrivet jubla och applådera 😛
      Det som lugnat mig är att han istället är väldigt motorisk och snabb samt att någon väns unge inte pratade förens han var kanske fyra 😛
      Det blir bra och annars blir det också bra 😀

    2. Josefin

      Jag hade samma med min son, alla barn lärde sig prata utom han som gjorde mest ljud, han kunde som du skriver typ 10 ord strax innan sin tvåårsdag i mars. Dock använde han mycket tecken i språket så det blev en rolig grej för både honom och resten av familjen att lära sig nya tecken, vi vuxna tragglade på med tecken och säga ordet högt, sätta ord på känslor, saker och vad som händer. Nu är han 2 år och 4 månader och det kommer nya ord varje dag, jag och min sambo kan fundera på var han får alla ord ifrån men han snappar upp dom från tv, böcker och oss. Framförallt tycker jag att det hänt mycket i språket efter att han gick på sommarlov för ett par veckor sedan. Så mitt råd, fortsätt hjälp honom med att bli förstådd, använd lite tecken om ni inte redan gör det (googla takk, finns mycket på youtube) och håll ut, det kommer tids nog och gör det inte det så prata med Bvc.

    3. Maja

      Vår dotter pratade helt oförståeligt länge. Men man märkte att hon förstod på det vi sa. Kunde hämta saker vi bad om osv. Släppte för henne först vid 3 år. Och nu bara rasar det. Väldigt aktiv och känns som om hon fokuserat mer på motoriken helt enkelt. Hennes storasyster pratade fullt vid 1,5 ca så tror inte vi hade så mycket att göra med det. Det kommer när det kommer.

  7. Natalie

    Ett tips är att verkligen lyssna in henne och bekräfta känslan när hon säger att hon vill ha ljust hår. Tex ”Jag förstår dig gumman, ljust hår är jättefint” kan verkligen rekommendera Petra Krantz Lindgren som skrivit Med känsla för barns självkänsla

  8. Lena

    Min dotter (snart 7 år) har också börjat kommentera typiska utseendesaker. Jag tror på att svara ungefär som du, mer kan man inte göra. Vi är alla olika och olika är bra! Det är det budskapet man får ge barnen.

  9. Karin

    Vår dotters bästis har två mammor och det har gett bra underlag till att prata om olikheter. Ofta känns det nästan som att det är vi vuxna som ”överför” till barnen, ofta tycker ju barn att det är fullständigt självklart att alla kompisar inte heter traditionell svenska namn eller att vissa kompisar inte bo med sin mamma eller pappa tex.
    Kan tipsa om Olika Förlag. Vi har flera barnböcker därifrån👍

  10. Ulrica

    Jag vet precis hur det är. Har två flickor och en pojke, den äldsta flickan och yngsta pojken har rakt hår medan mellan tjejen har lockigt hår. Hon är snart 5 år och har i ca ett år sagt att hon vill ha rakt hår som sina syskon. Vi pratar också om allas olikheter och lika värde men inte lätt när de uttrycker det så.

  11. cass

    Fokus framåt – hur oviktigt yttre är och hur viktigt det där inne är ❤ Tänker att det kan hjälpa att förhålla sig så till hennes tankar o känslor. Kram

  12. L

    Skickar då frågan tillbaka till barnet – vad hon/han finner intressant/tilltalande med just det som önskas. Och så pratar vi vidare om det. Har lärt mig från min egen barndom att ”men du är så fin som du är” är lätt att uppfatta som en floskel som sägs, oavsett hur ärligt den menas.
    Klart jag vet hur fin jag är, men den vetskapen kom långt senare och jag fick komma på den själv, min mamma (eller min omgivning) hade inte med det att göra.

  13. Celine

    Jämförelser börjar tyvärr tidigt i åldrarna :/ hur tänker du svara Molly nästa gång du ska färga ditt hår? Hur ”försvarar” man det? Ingen som helst kritik utan undrar själv inför kommande frågor. Ha en härlig semester!

  14. Rebecka

    Min 5 åriga dotter sa precis samma.igår när det var läggdags. Att hon ville ha ljust hår som lillasyster, för tjejer med ljust hår var mycket finare. Började nästan gråta när hon sa att hon visste att jag och pappa tyckte att dom båda två var det finaste som finns, men att hon ville ha ljust hår iaf. 😥 Svårt, men viktigt att pratat om att alla är vi olika!

  15. Sofia

    ”Lika som mamma” där skapar du också en sorts jämförelse. Jag brukar försöka att undvika så långt jag kan att jämföra, även om det är positivt menat.
    Det är inte lätt, min systerdotter 9 år hatar sina fräknar, precis som jag gjorde när jag var liten. Jag berättade om hur jag ogillade mina, och att nu älskar jag dem. För de betyder sommar, sommarlov, sol, blommor och en massa annat som jag kopplar ihop dem med. Och vi visualiserade en härlig sommardag, med klänning, lockar i håret och glada skratt. Lite senare såg jag henne sitta och skriva. Hon skrev ”du är fin precis som du är. Fräknar är fint för det för dem till dig, och du är fin ”
    Älskade stora lilltjejen.
    Men mitt hjärta gick liksom dig i tusen bitar när hon sa att hon hatar fräknarna. Idag sminkar ju alla sig så vädligt mycket så inte en endaste fräkna eller annat syns. Inte konstigt att de tycker det är konstigt med prickar när ingen annan har det.

    1. A

      Fast nu är det ju ”inne” att sminka dit fräknar fast man inte har några. Så att det är ”konstigt” men prickar är ingen annan är du som tycker, och då överför det på ditt barn.

  16. Linn

    Min 6 åriga dotter har mörkbrunt hår, då hennes pappa är från Chile, och är så många gånger hon frågat mig varför hon inte har ljust hår som hennes bästis och som mig. Fast att hon har världens vackraste hår. Det känns lika tufft att höra varje gång.

      1. Leoni

        Sofia du missförstod nog, det känns ju för sjutton inte tufft att hennes dotter fick mörkt hår utan tufft att höra att hon önskar annorlunda! Facepalm på dryga människor som du…

Visa alla 25 kommentarer
×

Paula Rosas

Hej på dig och välkommen till min blogg. Mitt namn är Paula Andrea Rosas och här kommer några korta meningar om mig. Jag är en 27årig tjej som lever mitt liv genom att göra det bästa av dagarna. Mitt liv kretsar kring mina fantastiska döttrar Molly-Elise och Leonore och min underbara man Hugo Rosas, familj och vänner. Jag är en glad, familjekär och envis tjej som älskar att skratta. I min blogg kommer ni få följa med mig i min vardag. Träning, äventyr, dilemman och utveckling i mammarollen, resor, giftermål, vänskap och utbildning. Samarbetsförfrågningar: paularosas.media@gmail.com