Molly 8 månader till 1 år

Idag har Molly fått lära känna färgen blå =)

20140417-093255.jpg

20140417-093307.jpg

20140417-093318.jpg

11 Kommentarer

  1. Anna

    Till Linnda: jag hoppas att Paula läser din otroligt starka & berörande historia. Önskar dig all lycka till i kampen för en liten bebis! Kram & glad påsk 🙂 / annahelen90 på Instagram

  2. Linnda

    Hej, Paula!
    Jag har tänkt skriva till dig så otroligt många gånger, men jag har låtit bli. För att jag vet att du får så många mail och kommentarer varje dag, och att min text skulle försvinna någonstans däri mellan alla. Och det jag skriver vill jag att DU ska läsa.
    Dock vet jag inte om du kommer läsa det här, men jag hoppas.
    Sen du och Hugo fick Molly så har jag beundrat allting ni gör. Ert sätt att sköta om er dotter, ert sätt att uppfostra Molly. Ni har samma värderingar och samma syn på uppfostran som jag och min sambo har.
    Ert liv verkar vara så fint. Så fint som jag vill ha det. Jag vet inte riktigt hur jag skall förklara allt men jag ska försöka.

    Jag har så länge jag kan minnas, att jag har längtat efter ett barn. Sen jag var liten har det vart min störta dröm, att få ett barn.
    Jag och min sambo och vart tillsammans i 9 år nu i April. Vi träffades genom Lunarstorm. Han fanns på ena sidan av Sverige och jag på andra. Vi träffades när vi var 16 och 17 år gamla första gången. Och nu ska jag fylla 26 och han 27. Jag är fortfarande så jävla kär i honom. Och vi bor tillsammans här i Östergötland, där han är född, i ett litet hus och livet är bra.
    Jag vill att han ska bli pappan till mitt barn. Det har jag känt i många år. Han är världens finaste med barn.

    Våra bästa vänner fick barn. En liten flicka. Och sedan mamman blev med barn har jag sagt till min sambo att vi med borde försöka. Han tyckte inte det var rätt tid. Jag plugga, nutiden var inte rätt, sa han.

    Våra bästa vänners dotter föddes. Första dagen hemma från BB, var vi där och hälsa på. Pussa och sniffa.
    På vägen hem sa min sambo, jag är redo nu, jag vill också ha denna lyckan tillsammans med dig, Linnda.

    Vi försökte bli gravida i ca 8 månaders tid utan lycka. Det tog på vårt psyke. Jag trodde det var något fel på mig, han på sig. Men sedan blev min mens sen. 9 dagar sen. Tog ett test, minus på sticka. Besvikelse och hopplöshet. 2 veckor sen, minus igen. 17 dagar sen. PLUS PÅ STICKAN!! Overkligt. Vi grät. Jag tog nog ca 7 test till. Alla plus. Jag var gravid. Vi skulle ha barn. Jag har haft ett jobbigt liv med torgskräck och panikångest. Men ingenting skrämde mig nu. Jag gled runt på stan som en prinsessa. Jag hade VÅR kotte i magen. Så jävla stolt. Så glad och orädd. Kotten gjorde mig trygg.

    Vi pratade om namn. Ja ville ha samma syn på livet som föräldrar som du och Hugo har. Vi pratade om uppfostran. Aldrig om kön. Könet spelade aldrig någon roll. Vår kotte var vår älskling vad det än skulle bli. Kotten va det finaste i vårt liv. Vi älskade något som inte ens fanns än. Vi pratade med magen, fast det bara gått några veckor. Jag sjöng ofta. Jag berätta ofta om pappa för kotten. Fast det bara gått några veckor. Konstigt kanske, men vi var i en bubbla. En bubbla med våran kotte.

    Veckorna va sega. Allt vi längtade till var vecka 13. Så vi kunde få se kotten.
    Sent i vecka 10 fick jag ont i magen. Satte mig på toan och ut kom blod, och stora klumpar. Jag har nog aldrig gråtit så mycket. Och så hysteriskt. Det gjorde fruktansvärt ont, både psykiskt och fysiskt. Men det värsta av allt var att se min sambo. Jag har aldrig sett honom gråta så mycket. Han skaka. Hans tårar piska mina axlar samtidigt som jag tryckte ut klumpar. Den natten höll han om mig hela natten. Han försökte trösta mig, men han grät hela natten. Min starka, fina älskling. Aldrig någonsin hade jag sett han så ledsen.

    Vi gick igenom en jävligt svår tid. Med oerhört mycket sjukhusbesök, komplikationer och smärta för min del, men mest av allt sorg. Och samtidigt fick flera av våra vänner barn. Och vi fick veta att många av våra nära vänta barn. Vi kunde inte glädjas. Elakt kanske, men vi kunde bara inte.

    Då, Paula. Gick jag in på din otroligt kärleksfulla blogg och läste om Molly. Och om hur ni uppfostra henne, vad ni gjorde om dagarna och all kärlek från er till Molly. Ingenting har stärkt mig och peppat mig att gå vidare som din blogg. Jag blir så varm i hjärtat av allt du skriver om Molly. Din mammaroll är nog den finaste jag någonsin skådat. Allt du skriver om dig och Molly får mig varm i hjärtat.

    Jag tänkte när vi fick missfall att jag inte ville/våga försöka igen. Men när jag läser din blogg så peppar du mig på något sätt. Även fast du inte vet det. Jag blir så avundsjuk och arg på alla i min närhet som har/får barn. Jag vet att det är fel av mig att tänka så. Men jag kan inte hjälpa det. Jag vill också ha en kotte. Vår kotte. Som inte blev vår.

    Och då går jag in på din blogg. Och av någon anledning så fylls mitt hjärta av så mycket kärlek och pepp så det finns inte. Du ger mig styrka, Paula. Fast jag inte känner dig. Och du inte ens vet vem jag är. Det är så jävla sjukt. Men jag är så glad och tacksam för att ditt liv, Molly, och din blogg finns. Vet inte vart jag hade hittat styrka annars.
    Nu har vi bestämt oss för att försöka i sommar igen. Försöka igen att bli gravida. Du har gjort så lyckan efter ett barn är större än rädslan att få missfall igen.

    Jag vill tacka dig. För din underbara blogg och för allt fint du skriver om föräldraskapet. Utan dig, hade jag inte orkat. Din blogg har gett mig mer styrka än vad jag har kunnat få någon annanstans. Sjukt konstigt att skriva detta till en människa man inte känner överhuvudtaget. Men du har räddat mig, Paula. Du har fått mig att orka, och att våga gå vidare! Va stolt över dig själv. Mitt mål är att bli en lika fin mamma som du verkar vara till Molly!

    Tänk att en människa jag inte känner kan ge mig så mycket styrka som du ger mig. Tack, tack, tack!
    Många kramar och kärlek,
    Från Linnda.

  3. O.

    hihi, lilla stumpan! 🙂

    Victoria/Fanny, kan du inte snälla hitta ett annat forum för dina annonser?

    Glad Påsk till er Paula!

  4. Anna

    Hej Paula! Jag tror du och Hugo är jättefina föräldrar. Molly har verkligen haft tur med föräldrar. Om jag hade en blogg skulle jag inte ha för lättklädda bilder på mina barn på grund av att alla vuxna inte är helt normala i huvudet tyvärr. Tänker då på bilder där barnet inte har tröja på sig. Tycker din blogg är superhärlig men jag tycker du och Hugo ska tänka på detta för Mollys skull. Kram

  5. Fanny

    Gud hon är så söt på alla bilder =)

    Jag har förresten ett par Jeffrey Campbell skor LITA till salu, in och kolla om du är intresserad eller vet någon som är intresserad! Kram

Visa alla 11 kommentarer
×

Paula Rosas

Hej på dig och välkommen till min blogg. Mitt namn är Paula Andrea Rosas och här kommer några korta meningar om mig. Jag är en 27årig tjej som lever mitt liv genom att göra det bästa av dagarna. Mitt liv kretsar kring mina fantastiska döttrar Molly-Elise och Leonore och min underbara man Hugo Rosas, familj och vänner. Jag är en glad, familjekär och envis tjej som älskar att skratta. I min blogg kommer ni få följa med mig i min vardag. Träning, äventyr, dilemman och utveckling i mammarollen, resor, giftermål, vänskap och utbildning. Samarbetsförfrågningar: paularosas.media@gmail.com

Powered by Cure - Influencer hosting