Dagens frågaKärlek

Husband list

Vad heter ni?

Jag hette Paula Uribe innan vi gifte oss och Hugo hade sitt mammas efternamn. I samband med att Molly låg i magen tog vi ett beslut vad vi ville heta som familj i framtiden och det landade i Rosas.

Föööörlåt älskade pappa men jag har alltid ogillat mitt efternamn. Hugo hade kunnat heta vad som helst, jag hade ändå varit villig att byta. Det är bara en slumpartad bonus att mitt nuvarande efternamn är fint. Jag gillar också det faktum att Rosas också låter utländskt. Det hade varit betydligt svårare att vänja om till Paula Andersson.

Hur träffades ni?

Jag och Hugo träffades 27e november 2011 på Arlanda. Vi skulle flyga till Argentina och spela in programmet Wipe out. Jag skulle kunna rabbla upp vår kärlekshistoria om du väckte mig mitt i natten. Den ligger i min märg och jag minns detaljer. Våra älskade döttrar älskar att höra hur mamma och pappa träffades. ”Berätta igen om Argentina när du och pappa blev kära”.

Är ni förlovade?

Jag och Hugo förlovade oss i Hamburg på alla hjärtans dag 2013. Jag var höggravid på Molly när Hugo överraskade mig med att ställa sig ned på knä och frågade om jag ville gifta mig med honom. Svaret var självklart ja.

Jag hade en tidig känsla när jag träffade Hugo. Min känsla sa tidigt att detta är mannen i mitt liv och att Hugo var en person jag ville investera mitt liv i. Och den känslan finns inom mig än idag snart 10 år efter att vi träffades där en kall novemberdag på Arlanda.

Kommer du ihåg er första kyss?

Absolut♥️. Vi hade varit ute och gjort en natt i Argentina. Hugo satt kvar i taxin utanför hotellet och jag öppnade bildörren och uppmanade honom att hoppa ur bilen. ”Bara om jag får en puss på kinden”. Jag böjde mig ner för att ge Hugo en puss på kinden och i samma veva vred han på ansiktet så att pussen hamnade på munnen som givetvis övergick till kyssar.

Vem är äldst?

Hugo är född 1989 och jag 1991.

Vem fyller först på året?

Jag fyller år i juli och Hugo i November.

Håller ni i handen på stan?

Absolut. Vi håller handen ofta. På stan, i sängen och när vi sitter bredvid varandra i bilen. Jag älskar att hålla hand med alla i familjen. Det känns som att man liksom hör ihop.

Vem kör bil bäst?

Om du frågar mig, jag. Om du frågar Hugo, Hugo😂. Hugo har väl generellt mer trygghet i bilen och kan köra bil fort. Jag stressar inte i bilen utan kör lugnt och kontrollerat så det är väl en tolkningsfråga.

Vem sjunger bäst?

100% jag. Hugo är tondöd och kan nästan inga texter till låtar haha.

Vem lagar bäst mat?

Båda två! Jag tror att jag har ett större matintresse och vill gärna laga nytt och är ständigt på jakt efter nya recept men Hugo har också ett stort matintresse och lagar riktigt god mat.

Ger ni alltid varandra en puss när ni ses?

Ja♥️.

Ringer eller SMS:ar ni mest?

Tror att bilden ovan talar för sig själv ☝🏼😂. Jag är en riktig ”ringare” och när jag sitter i bilen/går promenad kör jag rundan och ringer alla jag älskar. Jag är sämre på sms medan Hugo i sin tur är en ”smsare” men vi har hittat vårt sätt att kombinera det men vi både ringer och smsar varandra dagligen.

Vad gör ni en vanlig vardagskväll?

En vanlig vardagskväll ligger vi antingen utslagna i soffan, roddar barnens aktiviteter, tränar, hänger med familjen eller arbetar. Jag är en nattuggla och Hugo är kvällstrött så vardagarskvällar är inte speciellt spännande men ändå så otroligt välbehövliga.

Vilken är hans finaste kroppsdel?

Jag ska absolut inte objektifiera Hugo nu men han har allt som jag tänder på. Jag älskar Hugos muskulösa, atletiska kropp. Jag älskar att följa linjerna på hans tatueringar och Hugo har vackra och snälla ögon. Jag älskar hans mun och jag älskar de faktum att hans tänder är lite snea, det är bara charmigt. Hugo har tjockt och fint hår som när det blir längre avslöjar hans naturliga lockar. Det finns mycket som jag älskar med Hugo och det är omöjligt att säga vad som är finast. Däremot kan jag säga att det absolut bästa med Hugo är hans personlighet och humor.

Vad har ni gemensamt?

Jag och Hugo är som natt och dag på många olika sätt men som människor och värderingar är vi lika. Vi värderar samma saker vilket skapar en grundgemensamhet. Vi delar viktiga år tillsammans, åren vi blev vuxna på riktigt och jag har en så pass stark kärlek gentemot Hugo att den ibland nästan kan likna en syskonkärlek (incest🙈). Förutom livet och barnen så har gemensamma intressen vuxit fram. Vi båda två är i grund och botten godhjärtade men jag är möjligtvis mer naiv än vad Hugo är. Båda är sociala varelser som i många avseenden kan vara extroverta men vi har också en introvert sida. Vi har stunder då vi bara vill logga ut och stänga dörren till omvärlden och bara ladda batterierna i vårt eget sällskap. Våra drömmar är sammanflätade och vi älskar att prata om vad vi vill uppleva och uppnå så både jag och Hugo är nog också passionerade dagdrömmare.

Har ni någon speciell låt?

Vi har många låtar som symboliserar oss och olika händelser i livet. När jag hör ”Djadja” tänker jag på vår resa till Portugal som jag överraskade Hugo med när han fyllde 30 år.

Har ni lätt att gråta framför varandra?

Absolut. Både jag och Hugo är känslomänniskor. Jag har lätt till känslor och har absolut inga problem med att gråta/söka efter tröst när jag är ledsen, slutkörd eller arg.

Vilket är ert bästa minne?

Vi delar många bästa minnen men förlossningarna av våra barn är absolut de bästa och mest intima.

Vill ni ha fler barn?

Vi ville nog ha ett till barn länge. Hade jag blivit gravid efter Leonore hade vi troligtvis haft tre barn. Vi velade länge om vi skulle försöka att bli gravida men det var som att tiden rann ur sanden. Plötsligt blev barnen ”stora” och ett nytt liv efter tuffa småbarnsår började visa sig. Ett liv som vi verkligen älskar!

Det är riktigt roligt och härligt just nu och så har de varit dom senaste åren. Jag tror att vi sveptes med och vart alldeles för bekväma för att börja om. Sen tog företaget fart och vi har parallellt med småbarnsår arbetat mycket.

I ett annorlunda liv hade jag absolut kunnat tänka mig att bli gravid igår. Idag ser jag ytterligare ett till barn med realistiska ögon. Jag vet att det hade krävts uppoffringar och att jag hade behövt ta mycket av tiden själv för att Hugo arbetar så pass mycket. Jag är inte villig att riskera mitt eget eller våra döttrars mående.

Blir du lätt svartsjuk?

Under hela vårt 10 åriga förhållande så har jag blivit svartsjuk typ en gång. Hugo har aldrig gett mig anledningar till att vara svartsjuk. Han har inte varit oärlig och hela tiden visat sin kärlek mot mig. Jag har haft tidigare förhållanden där jag varit svartsjuk men det har berott på att partnern gett mig anledningar till det.

Har ni stora framtidsplaner?

Vi ska bli gamla ihop och njuta fullt ut av livets alla skeden. Jag hoppas att jag är den som dör först så att jag slipper gå på Hugos begravning♥️.

15 Kommentarer

  1. Caroline

    Ni är så vackra ihop att det nästan är orealistiskt. Båda två! Ett fantastiskt par helt enkelt. So meant to be. KÄRLEK!

  2. Maria

    Ehhh hon har haft en utländskt tidigare kanske därför?? Jag har ett utländskt efternamn nu från Svensson. Hade nog känts lika konstigt att gå från uribe till svensson. Har med betoning/utal att göra, inte med identitet. Mitt namn uttalas/betonas annorlunda nu för att passa mitt nya efternamn jämfört med Maria Svensson 😏

  3. Jenny

    Älskar såna här inlägg!! ❤️ Märks verkligen att du lägger ner både mycket tid och kärlek på bloggen. Det uppskattas!! 👍

  4. Andersson

    Ja fy vad hemskt och konstigt det skulle vara att ha ett svenskt efternamn. Varför bor du ens i Sverige om du hellre är utländsk?

    1. Alexandra Andersson

      Vilken konstig och onödig kommentar!
      Varför skulle man inte vilja bo i Sverige bara för att man inte vill heta Andersson eller Svensson i efternamn? Dummaste jag har hört.

    2. Kim

      Men vad är detta för kommentar? Det är väl inget konstigt med att vilja ha ett utländskt efternamn? Är man o-svensk för det? Usch på dig!

    3. Mimi

      Men hallå!? Nu är du ju bara rent av korkad.
      Ursprung är inget som tas bort för att man flyttar till ett nytt land. Ursprung är också något man finner som hemma, alltså en trygghet, gemenskap, tillhörighet. You feel me? Så nu när PH (hehe, var tvungen) delar rötter från samma land, så är nöten inte så svår att knäcka, eller hur?

  5. Nicole

    Så fint skrivet! Känner igen mig mycket i det du skriver då jag och min sambo vart ihop i tio år och har två barn tillsammans.
    Gillar dig skarpt då du verkar vara en så härlig person, och så otroligt vacker!

  6. E

    Så så så fint skrivit Paula ♥️ Speciellt sista meningen. Hoppas jag någon gång får uppleva that kind of relationship ❣️

  7. Nikksan

    Meeeeeen gud sista meningen fick mina ögon å vattnas. I feel you. De finns ett libanesiskt talesätt som lyder ”Ya aburnee” som betyder på engelska ”you bury me” man brukar säga så i hopp om att dem man älskar lever längre än en så man inte går en dag utan dem. 🥺

Visa alla 15 kommentarer
×

Paula Rosas

Hej på dig och välkommen till min blogg. Mitt namn är Paula Andrea Rosas och här kommer några korta meningar om mig. Jag är en 27årig tjej som lever mitt liv genom att göra det bästa av dagarna. Mitt liv kretsar kring mina fantastiska döttrar Molly-Elise och Leonore och min underbara man Hugo Rosas, familj och vänner. Jag är en glad, familjekär och envis tjej som älskar att skratta. I min blogg kommer ni få följa med mig i min vardag. Träning, äventyr, dilemman och utveckling i mammarollen, resor, giftermål, vänskap och utbildning. Samarbetsförfrågningar: paularosas.media@gmail.com

Powered by Cure - Influencer hosting