Uncategorized

Hur ska man skydda barnen?

Jag har följt debatten om pedofiler och insamlingar och en massa rabalder däromkring och känt mig helt matt av alla turer.

Först och främst tycker jag det är tråkigt och fel att både Childhood och BRIS fått en stämpel på sig att vara ”pedofilkramare” för att dom inte velat ta emot en donation från en organisation som har väldigt aggressivt budskap. Visst kan jag förstå att man tänker att ”alla pengar som kan gå till barnen ska få gå till barnen” men jag tycker Childhood svarade väldigt bra varför dom tackade nej till pengen. Jag har i mitt jobb kommit i kontakt med både Childhood och BRIS och har inga tvivel om att dom jobbar väldigt målinriktat för sin sak och att man måste se till den större bilden. Jag förstår också tänket om att budskapet ”döda” inte är något dom kan ställa sig bakom.

Hur gör man för att fånga upp en pedofil? Hur gör man för att arbeta preventivt och göra så att färre barn utsätts? Jag vet ju att Treskablinoll jobbar förebyggande med att utbilda och informera ex. förskolor, idrottsföreningar och vårdnadshavare så man kan fånga upp i verksamheterna. Men hur jobbar man förebyggande med en pedofil? Jag lärde mig mycket i svaret som Childhood skrev om att det faktiskt finns pedofiler som själva söker hjälp för att dom inte vill begå några övergrepp. Och att pågår någon studie på Karolinska institutionen för att stoppa övergrepp innan dom sker. Och det tycker jag känns fruktansvärt viktigt! För när övergreppet väl skett så har det skett, ett (eller flera) barn har blivit utsatt för något dom aldrig borde ha behövt genomstå. Ett vidrigt brott som gör att man har svårt att tänka logiskt, för det är så ofattbart vidrigt.

Något jag lärde mig från den här debatten är synen på vem som är förövare. När jag tänker pedofil tänker jag en äcklig man. Ung eller gammal spelar inte så stor roll men jag tänker en vidrig man som går igång på just små barn. Men barn blir också utsatta av andra mindreåriga. Av kvinnor, av nära anhöriga, av folk som inte går igång på barn men av makt/tortyr… det är fortfarande ofattbart för mig att ta in men just därför tänker jag att det är så viktigt att det inte får målas upp en stereotyp bild av vem en förövare är. Att det inte bara är snuskgubbar som lurar utanför en förskola. Utan att det kan vara vem som helst egentligen. Och att den personen på något sätt måste kunna fångas upp innan den agerar. För när den väl gjort det är det ju för sent. Då är det klart man känner att man vill att personen ska dö plågsamt för vad den utsatt ett oskyldigt barn för. Jag tycker inte synd om pedofiler, känner ingen empati för dom, men jag vill hellre att dom känner sig nödgade att söka hjälp och får den innan dom gör något. Inte för att jag är en pedofilkramare utan för att jag inte vill att något barn ska bli utsatt. När dom väl blivit utsatta är skadan skedd.

Jag läser om ettåringen som utsatts för över 244 övergrepp och gärningsmannen som fick straffet halverat. Jag har svårt att ta in det jag läser för det är så fruktansvärt. Jag blir helt förtvivlad och ser framför mig mina barn som ettåringar. Oskyldiga varelser. Att en bebis upprepade gånger blir utsatt av en barnvakt. Att det inte upptäcktes tidigare? Att någon kan ha det i sig att göra en sådan sak. För den personen känner jag inget annat än ilska och önskar att han skulle få sitta i fängelse och ruttna för alltid. Men jag hade på något sätt, inte för att jag tycker minsta lilla synd om honom, hellre sätt att han blivit uppfångad av samhället innan han utsatte det stackars lilla barnet för det han gjorde. Inte för hans skull, utan för barnets skull.
Hur ska vi kunna skydda barnen innan det är för sent, innan det ofattbara skett?

 

 

6 Kommentarer

  1. Elsa

    När jag växte upp hade min pappas kompis familj en kompis. En jättesnäll man i liknande ålder, han bodde på landet och hade ett utejobb som passade honom som handen i handsken. Jag hade aldrig kunnat tro att det fanns någon ont i honom, han var verkligen genuint glad, omtänksam och härlig. men helt plötsligt sitter han inspärrad flera år för pedofili.
    Jag hade aldrig kunnat gissa 🙈 vem som kan vara pedofil, maktmissbrukare osv.

  2. Anonym

    Tycker också det är viktigt att ta varenda händelse på allvar, oavsett om den anses som ”mild”. Min dotter blev tvingad av en pojke tre veckor in på första terminen i förskoleklass. Han ville se hennes snippa, han var inte fysisk men hon hade aldrig känt sig så tvingad. När jag hämtade henne från skolan frågade jag henne lite försiktigt vad som hade hänt och hon brast ut i gråt. Hon trodde hon hade gjort fel. Det läraren sa när hon ringde mig var bland annat: ni måste lära henne att säga nej. Vilket såklart är ett måste. Men jag blev så arg för det kändes som att hon menade att skulden låg på min dotter.

    1. Amanda

      Usch 💔 Förstår att du kände så. Så ledsen för din dotters och din skull. Och hoppas att du innerligt förstår att skulden absolut inte på något sätt någonstans ligger på din dotter. ❤️

  3. Malin

    Kolla på ”jakten på pedofilen” på SVT. Rättså intressant… Men känns som att även om samhället skulle ”fånga upp de” så kommer dom bara med bortförklaringar så fort de konfronteras.

Visa alla 6 kommentarer
×

Paula Rosas

Hej på dig och välkommen till min blogg. Mitt namn är Paula Andrea Rosas och här kommer några korta meningar om mig. Jag är en 27årig tjej som lever mitt liv genom att göra det bästa av dagarna. Mitt liv kretsar kring mina fantastiska döttrar Molly-Elise och Leonore och min underbara man Hugo Rosas, familj och vänner. Jag är en glad, familjekär och envis tjej som älskar att skratta. I min blogg kommer ni få följa med mig i min vardag. Träning, äventyr, dilemman och utveckling i mammarollen, resor, giftermål, vänskap och utbildning. Samarbetsförfrågningar: paularosas.media@gmail.com

Powered by Cure - Influencer hosting