Dagens frågaTankar

Hade vi bråkat mer om vi haft mindre pengar?

Tema ”ekonomi” var uppskattat märkte jag när jag lyfte dels hur jag ser på vår gemensamma ekonomi och att ha något att luta sig på och fortsättningen med hur vi tänker när det kommer till att göra större inköp för eget bruk.

En fråga som då kom in var:

”Vad är det för skillnad om du önskar dig av Hugo eller köper själv om pengarna ändå kommer från samma konto?” 

Dels för att jag ofta kan ha svårt att unna mig själv, även om det kommer från ett gemensamt konto, eller kanske ännu mer för det? Jag prioriterar alltid inköp till barnen eller hushållet först och sen mig själv och då kan jag gräma mig länge över ett par skor jag tycker är för dyra. Jag har inga problem att lägga ner en halv förmögenhet på vinterdojor till barnen men till mig själv tänker jag ofta att något billigare märke räcker bra. Oklart varför men känns rätt vanligt bland mammor i min närhet i alla fall? Sen så tycker jag inte presenter handlar om att ”få pengar” utan att ”få omtanke”. Bakom en present ligger det inte bara att man köpte en grej för ett antal kronor utan just att lägga ner tanke att hitta något som passar, tid att köpa det, engagemang… ja omtanke helt enkelt. Om Hugo har uppmärksammat att jag sagt att jag är i behov av en ny höstjacka och sen överraskar mig med det betyder det massor även om jag tekniskt sätt kan köpa en själv från samma konto. Håller ni med eller tycker ni det är pengarna som är avgörande? 

En annan kommentar frågade:
”Om ni hade haft sämre ekonomi, haft svårt att få de gå runt osv. Tror du det hade blivit mer konflikter då kring inköp osv? Känns enklare att kunna ”unna” den andra om man kanske inte behöver tänka på pengar.”

Oh den här frågan är svår att svara på för det är ju omöjligt att veta. Eller det är lätt att säga att det inte alls hade påverkat men sen är vi ju inte i den situationens så det blir ju bara spekulativt. Kanske hade vi tänkt helt annorlunda då men från mig idag tänker jag inte så. Jag tänker att det självklart behöver vara så att man i grunden har en ganska lika syn på ekonomi för att det ska kännas som ett okej upplägg. Om en av oss hade varit extremt sparsam och den andre extremt slösig hade det vart svårt. Eller om en till exempel har någon dyr ovana som den andre inte gillar så kanske det inte känns bra att vara med och betala för den grejen – typ om den ena kedjeröker och man själv knappt unnar sig någonting alls. Eller om det rör sig om saker som spelmissbruk så är det nog svårt att inte få till konflikter om ekonomin. Då hade jag hellre sätt att man hade ett gemensamt konto för hushållsutgifterna som man förde över en bestämd summa till direkt när lönen kom och sen att man hade sina egna konton för alla ”egna” utgifter. Så jag tror att grunden ligger i att ha någorlunda samma syn på pengar. Men tror jag vi hade haft mer konflikter om vi haft mindre pengar? Nej faktiskt inte. Jag tror man anpassar sig efter ens livsvillkor så om man ponerar att vi haft det sämre ställt så hade det varit vår verklighet och vad vi utgått från. Vi hade inte massa pengar i början av relationen och våra bråk då handlade inte heller om ekonomi utan helt andra saker. Sen är det inte så att vi alltid är 100% överens om kostnader nu heller – men vi har en dialog och gör inget som känns fel för den andra. Det kan ibland innebära att Hugo säger ”men Paula, är det nödvändigt med XX i renoveringen, om vi skiter i det sparar vi såhär mycket pengar” och då får jag höra på hans sida av det. Om det är något som är viktigt för mig går dialogen vidare men annars är det inte heller något problem för mig att se att det kanske inte är nödvändigt och något vi kan skippa. Samma typ av dialog hade säkert funnits med om vi haft det sämre ställt men om ”mindre” kostnader. Jag tänker att dialog inte är lika med konflikt utan ett nödvändigt måste i relationen, det är så man tar sig framåt som par och familj och man behöver inte alltid tycka helt lika men ändå ha samma grundvärderingar och respekten att ta in den andres sida av saken.

3 Kommentarer

  1. Anna Andrén

    Håller helt med dig i ditt tänk!👏🏼
    Vad heter modellen på din vinterjacka? Den är så snygg och perfekt längd precis en sån jag önskar mig🥰

  2. Pauline

    Intressant att läsa. Vi har haft en period i vårt gemensamma liv då vi hade en väldigt liten inkomst. Vi bodde utomlands innan och tjänade väldigt bra och när vi sen flyttade hem kom detta som en käftsmäll. Jobbet han skulle få blev inte av och jag hamnade på lägsta nivån som föräldraledig med vårt första barn. Inte hade vi brytt oss så mycket om att spara heller, skyller på ung och dum. Men vi snackar alltså mer 50 000 mindre in varje månad, på obestämd tid. Våra konflikter (de var mååånga) handlade alltid om pengar. Eller bristen på pengar alltså. Från att ha varit härliga mot varandra blev vi osköna och tyckte aldrig att den andra spenderat pengar på rätt saker. Otroligt jobbigt att se den sidan av både sig själv och sin partner. Nu blev det bättre allt eftersom, minns att vi skrev prioriteringslistor och typ budgettavlor a la lyxfällan tillsammans. Idag är vår ekonomi väldigt bra igen, men det var nog viktigt för oss att gå igenom den fasen och klara det, tillsammans. Vi lärde oss väldigt mycket av att behöva vänta och vrida på mynten, även om alla lärdomar inte var så charmiga. Vi insåg att för oss är det viktigt att känna en ekonomisk trygghet och har skapat ett liv efter det.

    1. S

      Även om man blir glad av omtanken så har jag haft svårt att bortse just från pengarna och det tror jag har att göra med att vi inte haft lika bra ekonomi då vi varit föräldralediga i 1,5år.
      Tex så har jag spelat mycket padel senaste månaderna men inte haft något eget racket. Såklart tyckte min sambo att det var jättekul och att jag bör ha ett eget racket men jag tyckte vi hade för lite pengar för att lägga ca 2000kr på det när jag kan låna gratis på padelcentret. I julklapp hade han köpt mig ett racket och trots att jag blev glad var min första tanke ”oj, hur mycket kosta det här? Har vi råd?” Vilket dödade glädjen en del. Vi har också helt gemensam ekonomi där båda lönerna kommer in på samma konto.

×

Paula Rosas

Hej på dig och välkommen till min blogg. Mitt namn är Paula Andrea Rosas och här kommer några korta meningar om mig. Jag är en 27årig tjej som lever mitt liv genom att göra det bästa av dagarna. Mitt liv kretsar kring mina fantastiska döttrar Molly-Elise och Leonore och min underbara man Hugo Rosas, familj och vänner. Jag är en glad, familjekär och envis tjej som älskar att skratta. I min blogg kommer ni få följa med mig i min vardag. Träning, äventyr, dilemman och utveckling i mammarollen, resor, giftermål, vänskap och utbildning. Samarbetsförfrågningar: paularosas.media@gmail.com

Powered by Cure - Influencer hosting