Dagens frågaTankar

En till stackars man?

Veckans snackis måste väl varit komikern Bianca Kronlöfs Instagraminlägg som kom som svar på dokumentären om Soran? Har ni sett dokumentären och har ni sett/läst Biancas brev? Vad tyckte ni?


Bild från svt

Om vi börjar med dokumentären… Så får jag känslan av att vi ska tycka synd om Soran och känna sympati för hur hans liv ser ut. För mig funkar det inte för det känns som att han halvt erkänner att han faktiskt har gått över gränsen men samtidigt absolut inte tar något ansvar för det utan bara har blivit utsatt för massa missförstånd och det är bara synd om honom som fått sitta och pussla och inte vill skämta längre. Han förstår att han fått kvinnor att må dåligt men han erkänner inte att han gjort något som får folk att må dåligt = hur går det ihop? Nä, för mig känns det inte trovärdigt. Sen så visst, han är inte dömd för något men det känns så osannolikt att få så många anklagelser från så olika håll och att ingenting skulle stämma. ”Ingen rök utan eld” säger dom i dokumentären och det tror jag verkligen på! Jag får samma känsla av Soran som jag fick av Federley – att han tar noll ansvar och även om han inte gjort något som kan bevisas rättsligt så har han gjort något.

Sexbrott är så svårt! Jag vill att ALLA som begår våldtäkter, gör sexuella övergrepp eller på annat sätt tar sig frihet över någon annans kropp ska åka dit. Jag vill att dom ska få ett straff och att dom ska behöva ta konsekvenserna. Men samtidigt så är det i många fall svårt att bevisa… Och hur skulle det se ut om man ändrade lagar så att man inte behöver tydliga bevis för att bli dömd utan att man ex. alltid tror på den utsattes ord. MASSOR av våldtäktsmän skulle åka dit, helt klart. Och få sitta sitt straff. Men skulle det innebära att även oskyldiga skulle få sitta av straff för saker dom inte begått eller att det skulle vara lika för andra brott. Jag tycker det är hemskt att det i många fall är så svårt att bevisa sexbrott men jag tänker fortfarande att lagen behöver vara ganska…stelbent? För hur skulle det se ut annars om man la mer vikt vid känslor, tankar och åsikter just i frågor som behöver vara ganska svartvita? Nu är jag ju inte så insatt i juridiken men jag undrar verkligen hur man skulle kunna göra det mer rättssäkert för kvinnor (eller ja, alla som utsätts för ex. sexbrott) samtidigt som man inte holkar ur rättssäkerheten överlag. Om jag har några jurister som läser bloggen vore det superintressant att ta in era åsikter!

Så han är inte dömd och det är som det är, om det inte gick att gå vidare med så är det så. MEN för den sakens skulle tycker jag inte det är orimligt att man blir dömd i ”allmänhetens ögon”. Inte så att personen ifråga ska jagas på stan, bli slagen eller inte få ha ett jobb eller vänner. Men jag tycker det är rimligt att man blir ”persona non grata” i media och inte får vara en älskling där längre. Det är rimligt att folk inte vill gå på shower eller säger att man inte vill stötta personen. Det finns gått om jobb som inte är i offentligheten och då kan man ta sig dit istället. För det är ingen mänsklig rättighet att vara älskad offentligt. Så för min del får han gärna hålla sig från rampljuset.

Sen tycker jag, som typ alla andra, att Biancas öppna brev på Instagram var SÅ spot on. Ännu en gång är det en kvinna som vågar vara obekväm (som Hanna var med Federley. Jag tycker Bianca uttrycker sig så sakligt och moget och utan att låta hat och ilska ta överhanden. Vi kan tydligt markera och ta avstånd utan att uttrycka oss hatiskt, rasistiskt eller bara ja kasta skit. Alla tre brev från Bianca tycker jag var bra och jag tycker hon gör en vettig poäng i att det är modigare för en lärare att säga ifrån i ett lärarrum när någon uttrycker sig sexistiskt än att som ex. ståuppare skämta om sexism för en kväll och sen dra vidare till en annan stad. Det kräver mod att vara den som stannar och som gör sig obekväm. Och det är något som krävs från oss alla för att markera. Jag tänker att vi kanske måste vara sluta vara rädda för att ”inte ha hela bilden” och ändå säga ifrån i just det man ser – ”du det där jag just såg kändes inte bra – vad pysslar du med?” eller ”fast sådär kan man ju inte säga, vad menar du egentligen med det där?”. Ibland kanske man övertolkar eller feltolkar men hellre det än att stå tyst på sidan av och låta saker fortgå.

Har ni inte sett Biancas öppna brev så bäddar jag in dom här i inlägget! Go Bianca, du sa det så bra!

View this post on Instagram

A post shared by Bianca (@biancakronlof)

0 Kommentarer

×

Paula Rosas

Hej på dig och välkommen till min blogg. Mitt namn är Paula Andrea Rosas och här kommer några korta meningar om mig. Jag är en 27årig tjej som lever mitt liv genom att göra det bästa av dagarna. Mitt liv kretsar kring mina fantastiska döttrar Molly-Elise och Leonore och min underbara man Hugo Rosas, familj och vänner. Jag är en glad, familjekär och envis tjej som älskar att skratta. I min blogg kommer ni få följa med mig i min vardag. Träning, äventyr, dilemman och utveckling i mammarollen, resor, giftermål, vänskap och utbildning. Samarbetsförfrågningar: paularosas.media@gmail.com

Powered by Cure - Influencer hosting