paulas

Paula Uribe

Annons

Det handlar inte om att vi inte älskar utan att vi vill sätta detta som rutin

Jag tycker att det är så svårt det här med barns integritet gentemot sin omgivning. ”Man ska inte påtvinga kärlek, kramar och pussar”. Givetvis inte, och vi uppmuntrar det och ber om lov för att närhet. Så fort jag får chansen snosar jag mina barn i nacken. Dom luktar så fantastiskt gott och jag kommer nog att göra det länge, länge till.

I vår familj finns det olika kulturer. Den chilenska kulturen är varm och det är mycket närkontakt. Den vanligaste hälsningsfrasen är att man pussar varandra på kinden. I Spanien var vänner hos oss som ville hälsa på våra barn på det sättet, och dom ryggade tillbaka. Där och då har jag inte mage att säga ”Ni behöver inte” utan att puttade lite på Mollys rygg och frågade om hon inte kunde hälsa på det traditionella sättet.

Våra mor och farföräldrar söker mycket kontakt med våra barn. Tydligen så visade en studie att barn som har god till sina mor och farföräldrar tenderar att bli trygga. Att kontakten och samspelet med andra än föräldrarna visar på att barn i tidig ålder blir bekväma och vågar skapa förtroende för andra vuxna människor. Jag tror att det stämmer, it makes sense. Dom förstår inte medvetenheten kring tänket att barnet faktiskt måste få bestämma själv, när hen vill ha närkontakt i form av en kram eller gos. Så till nästa stora familjetillställning kommer jag att skicka ut ett sms.

Vad ska det stå i smset då?

-Vi pratar om att man får välja själv om man vill krama någon eller inte. För att detta ska förstås måste vi agera så vid nästa tillfälle. Ni får gärna be om en kram, men också acceptera om det blir ett nej. Det är inte att vi inte älskar er, utan för att vi vill skapa detta som rutin för våra barn.

Jag och Hugo måste också stå på oss inför framtida situationer. Vi vill, men har många gånger vikt oss för sociala förväntningar.

P7191999

Kommentarer
paulas

Kommentera

  1. s

    Svar till B: Att ”låta barnen själva bestämma” är tyvärr inget som håller i längden – lär inte barn sig om integritet som små är det tyvärr något som går dem helt förbi. Tyvärr går det inte att likställa mor och farföräldrar med änglar, bara för de hjälper till. Du kan inte förvänta dig att 1) barnen säger ifrån när en vuxen går över integritetsgränser och 2) att barnen ska vara den som liksom som ett tack för hjälpen – som en byteshandel? – ska ta emot kramar och pussar pga hjälp du som förälder fått . Då utsätter du ditt barn för något det inte ska behöva genomlida. Det är inte ungens uppgift att tacka för hjälpen.
    Jag är ett drastiskt exempel – MEN detta förekommer. Jag har erfarenhet av hur en slkäting går över gränsen för oskyldig närhet, och då står barnet som blir utsatt där – utan att kunna försvara sig. Närhet kan bli för mycket, närhet kan bli brottsligt. Förvänta dig inte att dina barn säger till då, för barn fattar inte gränser om vi inte lär dom det.

  2. Isabelle

    Så sant, och så klokt…. vår son är inte heller mycket för kramar. Det är inte alltid vi som föräldrar får en puss eller en kram när vi ber om det, ibland ber vi en gång till och då får vi ett annat svar och ibland är det bara ett nej helt enkelt och det accepterar vi… vi var nyligen och träffade min far och mina syskon (som vi inte har så bra kontakt med)… när vi skulle åka frågade vissa av dem efter en kram av sonen han svarade självsäkert nej när han inte ville men delade även ut kärleksfulla kramar till de som han själv kände sig bekväm med… helt rätt tycker jag… och det där med att man ska säga förlåt och ge en kram när man gjort något ”fel” som många anser har jag varit skeptisk mot enda sedan jag själv fick barn. Säga förlåt är en sak, men att tvinga på någon annan människa att kramas är aldrig rätt, jag har själv svårt med närhet och skulle måg riktas värt dåligt av att bli tvingad att krama någon när jag inte själv vill… <3

  3. Sandra

    Tycker det är ganska lätt att säga nej, brukar bara säga högt ”man behöver inte kramas, men du kan ju vinka istället” till min dotter som sällan vill ha Kramar. Det absolut svåraste tycker jag är för MIG att respektera detta. Man vill ju krama o pussa sina barn i mängder men min ena dotter tycker faktiskt inte om det, och det är väldigt sällan hon vill (i mina mått mätt). Då är set svårt att inte ta sig en kram ändå.

  4. Sandra - Blivande tvåbarnsmamma

    Så klokt! Innan jag och min sambo själv fick barn så ”tvingade” han ofta sina syskonbarn och andra barn att krama mig hejdå när vi hälsat på – trots att dom knappt träffat mig innan. Och jag sa så många gånger ”sluta tvinga barn att krama mig när dom inte vill, dom ska inte känna sig tvingade utan bestämma själv”. Nu när vi har egna barn har han slutat upp med detta.
    Förklarar att jag vill lära mina barn samma sak som min mamma lärde mig. Hon sa alltid ”Det är din kropp – du bestämmer vem som ska ta i dig, när dom ska ta i dig och hur dom ska ta i dig, kom ihåg det”.

  5. Julia

    Bra! Mina barns pappa är också från Chile och som sagt, väldigt pussiga och kramiga är dem från den sidan.. Vår son är lika gammal som Molly och han har på senaste tiden ryggat tillbaka när farmor vill kramas och pussas. Hon blev JÄTTE ledsen och stött. Men vi stod på oss och sa till henne att vi kan inte tvinga honom att pussas om han inte vill! Nu har hon accepterat det och en ”high five” fungerar lika bra nu :) så stå på er!

  6. Diana

    Ett väldigt ärligt inlägg, man kan ju tycka att det inte ska försökas puttas på barn för att de ska rädda ens skinn för att man liksom skäms lite över att det ändå är en vanlig sed hos oss i latinokulturen. Men eftersom vi inte bor i den så är det svårt att ha det som naturligt med våra barn. Jag förstår precis hur du menar och varför du gjorde det, jag har själv gjort det trots att jag inte vill vara så. Men det där med messet är otroligt bra, spara sen och ha det även till vänner och så, så att alla förstår. Jag är övertygad om att era barn kommer att bli väldigt trygga med er som föräldrar, ni är ju helt underbara. Med alla era brister och härligheter, ni är de bästa föräldrarna era barn kan ha.
    Kram

  7. Carro

    Tycker du gör helt rätt och det är inte löjligt på något sätt. Det ett steg i att lära barnet (och kanske andra) att respektera sin integritet. Alldeles för vanligt att folk tar för givet att barnet ska ha lust att kramas, sitta i knät m m. Låt ungarna bestämma det själva.

  8. Emma - På Smällen!

    Jag förstår er precis och tycker det är superbra att ni gör så. Jag har aldrig tänkt på det själv men på det sättet så slipper det ju uppstå tråkiga situationer på plats. Min son har under senaste året blivit väldigt sparsam med kramar, till och med med oss föräldrar, han säger ofta ”jag behöver inte” om jag eller nån annan vill ha en kram. För ett år sen så pussades och kramades vi som ingenting, men nu hatar han pussar och tycker det är super obehagligt med pussar på huvudet eller kinden. Alla vuxna förstår inte det och det kan jag tycka är väldigt jobbigt för jag vet inte vad jag ska säga för att dom ska förstå utan att vilja diskutera eller bli förnärmade…

  9. I.

    Förstår hur ni tänker men för mig är det lite för mycket med ett sms. När någon vill krama min son och han ryggar tillbaka säger jag bara där och då ”han verkar inte vilja kramas, vi låter honom vara”. Då lägger de av. Kommer också från en kultur där det pussas, kramas och nyps i barnens lår titt som tätt av kärlek. Men vill inte barnet så ,fine liksom. Men man borde kunna prata med familjen om det öppet, sms känns så formellt. Men om det funkar för er: go for it. Håller med om att det är svårt att stå emot sociala strukturer. Barnens bästa i fokus, alltid ❤

  10. Anna

    Det löjligast du hört? Tycker helt tvärtom. Det som Paula beskriver är att värna och respektera sitt barns integritet, vilket allt för många föräldrar, tyvärr inte gör.

  11. Linnéa

    Tycker det är ett jätteintressant ämne men en fråga. I en av era poddar så berättar ni om en situation där ett av barnen inte vill hålla sin morfar/mormor/farmor/farfar i handen men där sa du ifrån och sa till barnen att de ska vara tacksamma för all kärlek de får, kan inte det bli dubbla signaler då?

    När det gäller familjen så är de ju redan vana vid en viss kontakt, varför inte fokusera på utomstående och nya kontakter?

    Bara en tanke :)

  12. Annica

    Absolut, detta har du rätt i. De ska själva få välja och det blir svårt om de äldre generationerna och även föräldrarna ”uppmanar” till kramar osv. Så absolut, helt rätt väg att gå. :)

  13. B

    Så löjligt ! Ursäkta men varför göra en grej av det . Okey om det gäller utomstående men när det är familjen , det absolut närmaste så accepterar våra barn far och morföräldrars kärlek . har själv barn vars morföräldrar kommer från en kultur där man öser med pussar titt som tätt utan att behöva be om lov. Jag lägger mig inte i den relationen utan låter mina barn få uttrycka det själva om de anser det problematiskt. Lägg fokus på att bygga trygga broar men också tillit till att barnen själva säger ifrån. Tycker du ska uppskatta och vara tacksam för all hjälp du får av mor – far föräldrar . Alla har inte den lyxen kan jag lugnt påstå!

  14. Matilda

    Hoppas de vuxna kring er förstår. Uppmana dom att fråga er om något känns oklart. Ett annat förslag är att de vuxna frågar barnen om dom får ge en kram eller puss till barnet. Så är det inte barnet som behöver prestera eller vad man ska säga. Jobbar i förskola och frågar alltid om jag får ge en kram. Istället för att få en. Kloka ni är som funderar så mycket! Kram på er.

  15. Karin

    Jag känner verkligen igen mig. Vill inte tvinga på barnet nått men det är så svårt när någon har saknat dom och så gärna vill ha en kram.

Annons