Dagens fråga

Dagens tanke

Det är en mening som inte funkar för mig och det är ”Du är en bra mamma för din ålder”. Jag anser att vara mamma inte har en siffra. Min vision säger att du fixar det vare sig du är 17 som 48. Självklart kan det underlätta att vara ung vs äldre för att klara saker som mammarollen ger med sig. Det kanske är lättare att vara en lekfull mamma genom att vara med på kull, stå på händer eller stå i mål när barnet lirar fotboll. Åldersskillnaden kan tilldela oss olika egenskaper som mamma men inte huruvida vi är ”bra” eller ”dåliga” mammor”.

Det viktigaste enligt mig är kärleken. Jag tror att oavsett hur din livssituation ser ut eller vilka förutsättningar man har så är det kärleken man kommer längst på. Det är kärleken som gör att man hör barnets behov. Det är för att jag älskar Molly så mycket som gör det lätt för mig att vagga henne när hon är ledsen. Det är för jag älskar henne som jag ger henne mat. Det är för att jag älskar henne som jag nästan vill ta upp henne när hon sover bara för att få kramas. Likaväl som Molly känner min doft så känner jag hennes. Jag älskar att borra mig in i hennes hår som luktar hundvalp. Hennes doft gör så att det sprids endofiner i min kropp.

Året är 2013 och jag tycker att det är tråktigt att det fortfarande finns fördomsfulla tankar kring en mammaroll och en ålder. Det har länge varit Tabu att bli mor i en ung ålder likaväl som i en högre ålder. Varje mamma är unik och sköter sitt barn på det allra bästa sättet efter deras behov. Generellt så verkar det som att människor anser att man är lat som en ”ung” mamma. Att bara för att man är ung blir det svårare för den personen att ta ansvar. Ens barn är inte ett husdjur som går att lämna tillbaka när det är tråkigt och som jag sa tidigare. Jag tror att det är kärleken som driver en framåt till att sköta och uppfostra sitt barn, inte åldern.

Har någon av er känt fördomar kring er föräldrarroll beroende på hur gammal du är? Berätta gärna i kommentarsfältet!

20130630-122658.jpg

64 Kommentarer

  1. Hilma

    Jag tror du fokuserar på lite fel del av ”Du är en bra mamma för din ålder”. Jag tycker att ska man behålla ett barn så räcker det inte alltid med kärlek. En 16-åring som får barn med en lika gammal pappa, där båda saknar utbildning och jobb är inte lika ansvarsfulla människor som någon som har en utbildning, ett fast jobb och är lite äldre. Om man utgår från att man vill sitt barn det allra bästa, då är det inte optimalt att vara ung, outbildad, arbetslös mamma. Sen är väldigt många unga som får barn som egentligen inte är mogna för det. Jag känner ganska många som fick barn som 18/19-åringar och varenda en har mognat enbart för att dem fick barn. Dem tvingade fram en mognad som nu senare har visat sig att de är fruktansvärt ansvarslösa och verkligen är den typiska ”Ja men jag lämnar min son hos farmor, då blir hon glad. Själv ska jag ut och festa”. Jag förespråkar att man väntar med att få barn. Just för att man ska hinna mogna innan man får barn, så det inte blir den här framtvingade mognaden. Och sen är en stabil ekonomi a och o i alla sorters förhållanden tror jag.

  2. Anna

    Hej svejs!!! Som sagt jag var 19 när jag vart gravid första ggn, hann fylla 20 precis och tog studenten i juni och sonen kom i Juli. Så jag hann med liten marginal gå ut gymnasiet men hade i het jobb. Levde på garanti pengen 60kr per dag. Mannen jobbade heltid och vi klarade oss bra. Dock måste jag säga att vi fick positiva reaktioner. Sedan dess har jag fått 7 barn till. Så jag var alltså 20 med första barnet och 35 med sista lilla skrutten och jag tycker inte det spelar ett dugg roll hur gammal jag va på något speciellt sätt alls. Jag tror man klarar det mesta i mot/medgång i alla åldrar. Synd att all ska tjata så om allt som går att gnälla på. Känn glädje istället för ilska åt alla mänsker 😀

  3. sandra

    Jag är i v.21 idag. Då jag berättade för alla på jobbet fick jag bara positiva reaktioner, vilket jag fått av dom flesta. Jag är 21 och ingen gar brytt sig om att fråga. Förutom vissa, speciellt äldre som själva fått sina barn i 30 års åldern. Man märker ganska fort om nån har fördommar. Shame on them! Tråkigt att vissa ska vara så trångsynta. De är upp till var och en när man vill skaffa barn. Bara dom som känner mig kan säga något enligt mig. Kram 🙂

  4. Johanna

    Det är lite obehagligt att folk menar att man ska ha fast jobb för att kunna skaffa barn. Man kan bli av med ett jobb även om det heter ”fast”, ”tills vidare”. Det kanske börjar gå dåligt för företaget, arbetsbrist som leder till varsel. Då får man lik förbannat gå om man har otur. Varför tror ni annars folk med barn, villa, två fina bilar och 8 veckor semester per år får gå ifrån sina hem? Jo för att det räcker att EN person i hushållet mister jobbet och får leva på a-kassa. Det man ska tänka på är att ha ett boende och en standard som man klarar även om BÅDA skulle bli arbetslösa.

  5. Emma

    Min syster har varit sjuk större delar av hennes liv. Hon har haft cancer 5 gånger och läkarna sa tidigt till henne att på grund av strålningen och alla cellgiftet skulle hon inte kunna få biologiska barn. När hon blev 22 år så blev hon gravid ändå och våran släkt och familj blev så klart super glad över hennes mirakel. Hennes son är nu ett år och pappan är inte med i bilden så mycket. Dom var aldrig ett par utan de va ett en gångs ligg. Hon bodde hemma, Inge körkort, Hon har inget jobb eftersom hon kan inte jobba på grund av hennes muskelnedsättning (efter hon har varit sjuk). Fast alla förutsättningar var imot henne så var de ingen i familjen eller släkten som tänkte på de. Alla såg bara de positiva.
    I februari blev jag gravid och jag väntar mitt och min sambos första barn, både jag och min kille har jobb, körkort, egenlägenhet, bil och vi älskar varandra. När vi gick ut med att vi skulle ha barn tog inte min familj och släkt de som jag ville, dom tyckte vi kunde vänta få jag är så ung (fyller 21 nu i juli). Jag har hela livet framför mig och tyckte helt enkelt att jag va för ung. Jag blev otroligt ledsen av reaktionen vi fick. Våran barn har alla förutsättningar i värden men tydligen är jag för ung enligt dom.
    Som tur är är jag en stark person som står imot vad dom säker och går efter de jag och min sambo tycker är rätt. Vi väntar våran son den 14 november och är så lycklig trotts alla andras åsikter.

    Tycker du och din kille verkar vara riktigt bra och kärleksfulla föräldrar som alla barn förtjänar! 🙂

  6. Alexandra

    Helt rätt! Jag håller med dig.
    Ålder är bara en siffra, oavsett vad det gäller. Inte bara att vara förälder.
    Jag är 19 år gammal och min fästman är 22 år. Vi ska gifta oss till våren. Vi har bott ihop sedan jag var 16 år och förlovade i över 2 år. Det är naturligt för oss att vilja ta nästa steg i vårt förhållande och vi kunde inte vara lyckligare. Våra familjer stöttar vårt beslut till 100 %, vilket gör det väldigt enkelt att inte bry sig ett dugg om vad andra tycker. Dock tycker jag att det är synd att det ska behöva vara så, att folk ska vara fördomsfulla. Även om något inte sagt något negativt om vårt bröllop så känner man att man blir dömd. Tråkigt, men dessa människor behöver inte vara delaktiga och kommer inte ens vara bjudna. Vi vill bara ha folk där som kommer för att vill fira vår kärlek. Alla andra kan stanna hemma.

    Tack för en bra blogg. Skönt att läsa att det finns fler som tycker lika dant.

  7. Petra

    Det finns ju en rad olika definitioner av vad en ung mamma är och deras kapacitet att vara förälder. Under min utbildning valde jag att skriva c-uppsats om just unga mammor, där det framkom att hjälp & stöd till unga mammor är för föräldrar upp till 20 års ålder, efter det räknas individerna ej som unga föräldrar längre (passerat tonåren). mycket unga föräldrar specificerades till 18 års ålder. Sen varierar det mycket från storstäder & mindre orter, där snittet i en storstad ligger på ca 30 år för förstföderskor, medans det i mindre orter generellt ligger på ca 23-24 år för förstföderskor. Sen finns det de som är 35+ som ser sig som unga mammor. Så det finns så många synsätt. Jag tror personligen att det beror mycket på individerna, men vill inte sticka under stolen med att en mamma som har gått klart gymnasiet och jobbat några år har bättre förutsättningar. Sen beror det även självklart på vilket socialt nätverk man har. Jag var själv 22 år när jag fick mitt första barn (skulle snart bli 23). Jag har aldrig fått några kommentarer eller liknande. Kanske beror det på att jag hade haft samma partner i 6 år, en 3,5 årig universitetsutbildning (+ några andra kurser) och ett extrajobb utmed studierna. Men jag tror även att jag fick sådant bra bemötande för att jag sågs som en individ vilken var äldre, men även att det var riktig babyboom i orten för de runt min ålder, så det ansåg inte som något konstigt. Nuvarande situation är fantastisk. Barn över året, bor med pappan än, jobb som chef inom socialt arbete (75% så att det blir mjukstart på förskolan). Så trots att jag var ”ung” å har det gått ganska så bra för mig :).

  8. Jose

    Är 21 år och gravid, har både lägenhet, jobb och förhållande sedan 3 år tillbaka.
    de flesta tror ju dock att man är singel, arbetslös och bor hemma.
    otroligt irriiterande.

  9. Hanna E

    Jag tror inte att åldern i sig har någonting att göra om man är en bra mamma eller inte.
    Jag är en sk äldre mamma (38 år när 1:an föddes och knappt 41 år när 2:an föddes), men har inte hört några kommentarer om det mer än från svägerskan som är lika gammal som jag och då hade barn som var runt 20 och precis blivit tonåringar. Hon förstod inte hur jag orkade. Men jag vet inget annat och jag tycker inte att jag är tröttare än de yngre mammorna som var i samma mammagrupp.

    Oavsett när jag hade fått mina barn så hade jag inte spelat mer fotboll eller sprungit eller varit mer i sandlådan. Jag är inte en fantastiskt lekmamma. Kanske hade jag haft mer dåligt samvete för att jag inte hade gjort det om jag hade varit en ung mamma. Framför allt hade jag brytt mig mer om vad folk runt omkring hade sagt och litat mindre till min egen magkänsla om jag hade varit runt 20 när jag hade fått mina barn. Jag var väldigt osäker då.
    För mig är fördelen med att ändå vara 35+ är att jag tycker att jag är ödmjukare och samtidigt mer säker på vad jag tycker och hur jag vill ha saker.

    Jag tror ålder kan spela roll för enskilda personer, men inte som enskild orsak utan det är hela mognadsprocessen. Vissa är mogna att få barn när de är 16 år, andra blir det aldrig. Det gäller både för män och kvinnor.

  10. Jeanette

    Självklart kan man vara ung och fortfarande vara superbra förälder, men vad jag tror dom menar är att livserfarenheten som så gott som alla unga saknar, är så viktig att ha innan man skaffar barn, för det ska man så småningom lära sina barn. Man ska kunna guida dom i livet och lära dom rätt. Unga är oftast rätt naiva, och det är viktigt att man är realistisk och vis i sin barnuppfostran. Unga saknar oftast allt jag nämnt, men det gäller ju såklart inte alla!

  11. Emma

    Kan säga att folk är sjukt fördomsfulla även mot mig som var 31 när vi fick vår första.
    Folk anser att man är gammal och inte har samma energi som en som är tjugo men jag är mer pigg nu. När jag var tjugo sov jag länge på morgonen, var seg och självupptagen, vid trettio var jag i min bästa form, en massa energi plus att jag var mer självsäker och hade inga problem med att skämma ut mig på lekplatsen.

    Jag fick även höra att eftersom jag fick barn senare så borde jag ha svårare att anpassa mig till ett småbarnsliv eftersom vi levt fritt så länge.Det var ett sånt skitsnack vi kände oss veeerkligen redo om något.

    Folk har sådana fördommar om både unga o äldre, och det mest pinsamma är de unga mammorna som tror att man är tröttare redan vid trettio…hahaha, 45 kanske, men knappast vid trettio. 😉

  12. c

    En som jag känner blev gravid när hon var 16. Men fetvar suuuuperbra, för innan dess skötte hon inte skolan, drack, rökte, umgicks med ”fel gäng” osv. Men hon skärpte sig, lyckades ta sig in på gymnasiet (frisör) är nu ca 20-21, har två barn, fortfarande tsm med samma kille, har en egen salong och är riktigt duktig på att vara mamma 🙂

  13. Sandra

    Jag skaffar hellre barn när jag pluggar på högskola. Lämnar barnet 3-4 timmar på dagis när den är mellan 1-4 år. Än som min syrra som e äldre som tvingas lämna sin 2 åring på dagis i 8 timmar (!!!) varje dag då hon jobbar. Jag är klar med min ekonomi utbildning när mitt barn är 4. Perfekt ålder att börja lämna bort barnet längre dagar! Är 19 år, tycker högskolestudier samtidigt som man har unga barn är att föredra än att jobba hela dagar… Skulle aldrig klara lämna mitt lilla barn så länge när det e så litet!!

  14. Emelie

    Bra inlägg! 🙂 <3

    Åldern är absolut inte det som avgör om man är en bra mamma eller inte. Älska sitt barn kan man göra oavsett hur gammal man är och att ta hand om det kan man också 🙂 Att man är ung behöver inte betyda att man är en dålig mamma men att man är äldre behöver förstås inte heller betyda att man är en bra. Det är alltid från person till person!

    Tyvärr stämmer dock vissa fördomar ibland… Det är ingenting man ska ha som en regel att döma alla efter för det vissa många unga som är hur bra mammor som helst. Men en del som är väldigt unga är inte alltid så mogna så eftersom de bara är barn själv så är de några bra förebilder. Man kanske inte kan ge barnet den trygghet det behöver och sånt :/ Men man behöver förstås inte vara en dålig mamma!

  15. Carro

    Jag håller med till viss del, men tycker fruktanvärt synd om dom barn vars mammor är unga och mammorna inte slutar vara omogna tonåringar trots att dom blivit föräldrar. Dessie ex. Hon har inte ens blivit mamma ännu, men redan nu under graviditeten visar hon hur oansvarsfull hon är genom att röka ex. Så nej det handlar inte om ålder, men mognad. Säger inte att 48åringar är bättre, det finns med all sannolikhet brister även hos dom mammorna. Att bli mamma handlar om att kunna offra allt för det barn man satt till livet och har ansvar för, oavsett ålder!

  16. Daniella

    Jag har inte känt av det då jag är 27 år men jag håller med dig i det du skriver, tycker inte åldern har någon betydelse.

  17. Sandra

    Så du menar att du är för tonårs graviditeter? Barn som blir gravida i 13-14 års åldern osv? Det är hemskt! För i den åldern har man inte de ekonomiska delarna på plats, vilket menas med att du tycker det är Ok för en 14 åring som bor hemma å går i åttonde klass går å blir på smällen för att hon tänker ”ålder spelar ingen roll” . Du har många som läser din blogg jag tycker du borde tänka igenom mer innan du skriver ..

  18. Johanna

    TACK för dina kloka ord! Du har så rätt och jag håller definitivt med dig.
    Jag är snart 24 med en son på (snart) 1, och har råkat ut för en del fördomar. Bl.a av en läkare på BVC, som försökte förklara för mig vad öppna förskolan var, och hur viktigt det var att barn fick träffa andra barn för jag knappast vänner med barn, sa hon. (Kan då tillägga att jag har hela sex nära vänner med barn i samma ålder och att jag var på öppna förskolan varje måndag.)
    Hon fortsatte med att fråga om jag bodde ihop med pappan. Ja?! Blev förvånad av frågan då det inte hade något med min sons eksem att göra…
    Hur som. Trist med dessa fördomar…

  19. Emma

    Du skriver så otroligt bra ! Blir så inspirerad o berörd av allt du skriver 🙂 sluta aldrig blogga . Du är grym bruden å en stor inspirations källa för många !

  20. Julia

    Jag blir 19 nu i höst, då kommer min son vara 9 månader, jag har mest ”råkat ut” för sneda blickar och sånt. Visst jag har inte gått klart gymnasiet, klarade 1 1/2 år, med högsta betyg 😉
    Nu är det ju inte så att bara för att man inte gått klart sin gymnasiella utbildning så betyder det inte att det är kört, jag ska vara hemma med min son i 1 år till, och sen ska jag börja utbildning igen, jag har mina framtidsplaner klara, och jag vet att jag kommer klara det, om inte för min skull så för min sons!

    Jag tycker folk är för snabba att dömma en 18-20 (därikring) mamma, de BORDE tänka precis i samma banor som de tänker när de ser en 30+ mamma.
    Eftersom att de inte känner någon av dem, kan de inte ta förgivet bara att 30 plussaren är bättre på att vara mamman än den unga.

    Jag blir så irriterad när jag ser att någon anser mindre om oss unga mammor.

  21. Mikaela

    Klara: Du borde läsa på, bara för kroppen blir redo betyder inte att mognadsprocessen är färdig. Idag finns det 8-9åringar som får mens, så enligt din logik är det okej för dem att skaffa barn 🙂

    Och ja, oavsett hur du vänder och vrider på det, är det själviskt att skaffa barn som minderårig. Och blir man gravid av en ”olyckshändelse” är man uppenbarligen inte mogen.

    Finns betydligt mycket mer vetenskap som stödjer mig än dig.

  22. Anne

    Förstår helt vad du menar Paula, kärleken är nr 1 när det gäller att ta hand om ett barn. Kärleken är drivkraften och motivationen. Och en 16-årig mamma kan vara en bättre mamma än en 38-årig mamma. MEN det går enligt mig inte sticka under stolen att äldre människor i allmänhet har mer erfarenheter = är klokare/visare än yngre. Erfarenheter gör att man agerar olika. En ung mamma kanske inte på samma sätt som en ”gammal” mamma vet hur man ska hantera en viss situation, eftersom de aldrig varit med om det förut. En ”gammal” mamma har inte heller haft barn förut, men andra livserfarenheter spelar ändå en stor roll även o livet som mamma, anser jag.

    Dock så står jag ändå på din sida i detta, eftersom jag har fått uppleva samma typ av fördomar kring mitt och min killes förhållande (vi har inga barn, men jag känner ändå igen det här med fördomar mot yngre). Vi har alltid fått höra att vi är för unga (=erfarenhetslösa) för att klara av att ha ett förhållande i så unga år. Och jag har alltid fått säga NEJ NEJ NEJ, NI HAR FEL.. VI KAN!! Och se, vi kunde.. Vi har varit tillsammans i 9 år nu. Jag ser 40-50-åringar kring oss (tex våra föräldrar) som träffar någon, gör slut, träffar en ny, bråkar massor, gör slut etc.. Så NEJ, åldern är INTE den avgörande faktorn. Det är kärleken!

  23. V

    Klara: nej det är inte mensen som avgör om man är mogen att ta hand om ett barn. Idag är det inte ovanligt att tjejer får det i tioårsåldern och inte en chans att man kan hantera ansvar för ett barn då. För ett par decennier sedan fick kvinnor mens flera år senare än idag, vår höga standard och livskvalitet har tidigarelagt puberteten, finns forskning som visar det. Hursomhelst, att skaffa barn är långt mer än biologi…

  24. Natalie

    Nej. Många är inte en bra mamma då dom är 17, kan inte hålla med dig i just den meningen. Det har dock med mognad och livssituation att göra men de flesta är inte redo att bli mamma vid 17 års ålder.

  25. Klara

    Fast Mikaela ur ett biologiskt perspektiv så är kroppen mogen att få barn när kvinnan fått sin mens.

    Du skriver dessutom att den som skaffar barn innan den gått ut skolan är självisk, tänk den som oavsiktligt blir gravid, är den personen självisk för valet att inte gör abort? Jag tycker att man ska sluta döma andra för deras val i livet… det finns lösningar på det mesta!

  26. Elin

    På första BVC besöket fRågade sköterskan mig om jag inte hade några fler frågor varav jag svarade att nej jag känner mig lugn med allt (allmänt om mammarollen). Istället för att nöja sig med mitt svar vänder hon sig till mitt barn och säger med bebisröst ”ja mamma borde passa på att ställa frågor nu, är man en ung mamma så är man nog inte så säker”. Henne träffade jag inte mer, bytte till en otroligt fin sköterska! Sen har jag även varit med om att som en ovan nämnde att jag sökt läkarvård men läkaren fokuserade bara på att jag var ung mamma. Tog bland annat förgivet att jag var ensamstående för att jag kom ditt ensam med bebis. Jag var då 22 år ochtanken hade aldrig ens slagit mig att jag skulle klassas som ”ung mamma”!

  27. Julia

    Jag är 16 och har en dotter som är 1,5 år. Jag möts av fördomsfulla människor varje dag. Jag drev tidigare en blogg vars syfte var att ändra folks uppfattningar och motarbeta fördomar mot jnga föräldrar samtidigt som jag ändå inte uppmuntrade unga till att skaffa barn. Vet inte hur många gånger jag fått förklara för andra att åldern inte spelar någon roll när det kommer till hur bra mamma man är 🙂

  28. Amanda

    Jag fyller 20 i år och har en dotter som nyss fyllt 1år. Var 18 när ja fick henne skulle fylla 19! Jag är förlovad med hennes pappa somr 23 och vi bor i ett hus! Många som inte känner mig har kommenterat massa osv men så fort ja förklarar att ja har fast jobb, jag har en bra mammapenning osvosv så blir de en helt annan uppfattning av dem. Förstår dock inte varför! Får ofta höra att ja missar saker, men för mig gör de ingenting för ja vill så mycket hellre va med min familj! Jag valde att skaffa barn och jag är en lika bra mamma som en 30åring! Ålder är en siffra allt handlar om mognad!
    Usch vad arg ja blir när ja ser folk som tycker man är självisk om man skaffar barn tidigt!

  29. Michelle

    Jag fick min dotter inte ens 1 månad efter jag tog studenten. Mina nära var väl mest oroliga att jag inte skulle orka vara gravid o höggravid och klara slutet stressen i skolan. En barnmorska på BB är väl mitt starkaste minne om fördommar. Hon tog över fullständigt istället för att visa o hjälpa. Nu är jag 21 o blivande 2 barnsmamma och har mest hört att jag borde börja jobba emellan barnen o sånt. Annars är det lugnare gång nr 2 tycker jag 🙂

  30. Krizz

    Min mamma förlovade sig vid 17, gifte sig vid 19, fick barn vid 20. Det va jättevanligt i hennes generation. Min mormors också.. Det är nu på senaste tiden som det ändrats.. Jag blev gravid när jag va 25, tycker man är ”ung mamma” när man är yngre än 20 kanske 🙂
    Äsch, bara man själv känner sig redo så är det la fritt fram. Jag va inte redo vid 25.. 😉

  31. Aa

    Jag blir 28 i år och räknar mig själv som en ung mamma, fick barn i januai 🙂 Skillnaden mellan mig och en ev 18-åring är väl att jag har fast jobb, jobbat några år och en utbildning. Att vara 20-25 år ganmal när man får barn är väl inte ungt? Att vara ett barn själv är… Sen som ni säger, ålder har inte med föräldraskap eller mognad att göra.

  32. Nathalie

    Åsikter än 50 åringar. Man kan va en underbar mamma på alla sätt och vis när man är under 18 år men man har inte samma ekonomiska fördelar som en mamma i arbetslivet har. Så tänk efter kärringar innan ni blandar ihop erfarenhet med ålder

  33. Nathalie

    Jag blir irriterad över att läsa en del kommentarer. Några har skrivit att man knappast är mogen för att skaffa barn när man är under 18 år och att man måste ha erfarenhet (tydligen ålder). För alla som inte vet så är inte erfarenhet samma sak som ålder. Ålder är bara en variabel av tid och har ingenting med erfarenhet att göra. Erfarenhet är saker i livet man gått igenom och vad man har lärt sig av sina misstag. Jag är så jävla trött på att människor säger att alla ungdomar är si och så, bara negativa saker och antagligen så utgår ni som säger detta från er själva när ni var unga. Man kan göra hur många misstag som helst utan att lära sig av dom och blunda genom hela livet. För att få erfarenhet av saker och ting gäller det att reflektera över händelser och det har bara med personlighet att göra. Det finns många 13 åringar som reflekterar mer över händelser och har sundare

  34. Mikaela

    När man är 21 är man inte längre någon ung mamma. En ung mamma är någon som fått barn innan man tagit studenten. Man är väldigt självisk om man skaffar barn innan man gått klart skolan (och att vara självisk är en del av att vara barn, det är när man börjar gå ur den fasen man tar riktigt bra beslut).

    Det viktigaste att ge sitt/sina barn är inte bara kärlek. Man ska vara trygg i sig själv, och det lär man sig med erfarenheter och åldern. Så, jo, ålder spelar roll. Biologiskt sett är mognadsprocessen inte färdig förrän vid 18årsålder. Barn ska inte skaffa barn, det är varken bra för sig själv eller för barnet.

    Haka inte upp dig vid ”ung mamma”, du har gått färdigt skolan, du är vuxen och trygg i dig själv, ekonomin verkar finnas och ni verkar ta hand om er dotter väldigt bra. Ni är en familj 🙂

  35. V

    Jag tycker inte det är något att sträva efter att bli föräldrar när man är under arton. Att själv vara myndig och självständig och få jobba såpass mycket att man kan försörja sig är a och o innan man tar på sig ansvaret för ett nytt liv. Tyvärr är det inte många som verkar ha den ansvarskänslan. Blev själv mamma strax innan tjugo och har känt att utbildning och arbete är högsta prioritet för att hålla min familj på fötter. Jag anser inte att jag har fördomar mot unga föräldrar, men även om jag vet att ingen grupp är homogen så är majoriteten av de jag känner sånna som tycks ha skaffat barn för att kunna glassa hemma och slippa arbetsförmedlingen på ett tag…

  36. Jackie

    Paula du har rätt! Det är långt ifrån materiella ting och hur städat man har det hemma som avgör, utan hur mkt kärlek du visar ditt barn. Jag växte upp med stökig gangsterpappa och lat kedjerökande mamma enl alla andra, men enl mig var de världens bästa föräldrar! De talade om för mig dagligen att de älskade mig och stöttade mig i allt jag gjorde, än idag.

  37. Lina

    Hehe jag fick en konstig blick, fast det har nog inte med ålderns att göra, när jag skulle köpa amningsbh på HM utan vår son. Jag hade precis fött våran son som kom 2 månader förtidigt, och magen försvann på 3 dagar så såg inte det minsta gravid ut. Så han i kassan tänkte nog att jag var lite väl tidigt ute med att köpa det x)

  38. Emelie 21 år och mamma

    Jag får också ofta kommentaren: Du är en ung mamma va? och sånt. Men säger detsamma att bli mamma har verkligen ingen siffra, jag är 21 år och sonen är 18 månader(född 4 jan 2012) och ska bli storebror i slutet av året eller början på nästa år (bf 1 jan). Det kommer skilja nästan precis två år mellan de.

  39. .....

    Man kan inte ignorera det faktum att ekonomi och erfarenheter har en stor roll i mamma rollen. En tonåring vid 15 år är knappast färdigutbildad och att skaffa barn vid den åldern är ju inget annat än fel. En 15 årig kan knappast ta hand som själv och går själv igenom en stor utvecklingsfas i livet. du hör väl själv hur jobbigt läge tonåring hamnar i, då räcker det tyvärr inte med att ”bara ge kärlek”.

  40. Mait

    21 år är ju inte direkt någon ung mamma. 16 år är en ung mamma.
    Tror folk menar att är man nästan ett barn själv, då man får barn så kanske man längtar för mycket efter att roa sig. Är man 21 år har man ju hunnit med att ”busa” av sig det mesta, typ. 🙂

  41. nettan

    För 100 år sedan var det inget konstigt med att bli förälder i när man är kring 20. Förstår inte varför det ska vara så konstigt nu? Har man klarat skolan och har ett stabilt liv är det väl klart att man är lika bra mamma som en 35åring?
    Det som jag själv kan vara fördomsfull mot är festande tonåringar utan nåt stabilt förhållande, utan planer på utbildning, som drar hem nya killar titt som tätt. Om sånna unga tjejer blir gravida, är jag mindre tveksam till deras mammaroll. Typ ”Unga mödrar” som visas på tv, eller ”16 & pregnant”, får mig att må lite halvdåligt just för att de är ansvarslösa och tar inte hela grejen på allvar. Men visst finns det ansvarslösa mödrar i alla åldrar.
    Så länge man är beredd att ge 110% av sig själv för att barnet ska få en bra uppväxt spelar det ingen roll hur gammal man är.

  42. Leona

    Jag har precis fyllt 19 år gammal (ser ut att vara 16 17 år gammal) och är gravid i vecka 26. Magen har precis börjat synas och vart jag än går så är det ögon som tittar och det viskas. Folk vänder till och med på huvudet för att titta på mig en extra gång och det känns som att alla tänker ”stackars barn som ska födas till en så ung mamma” det är verkligen obehagligt och obekvämt att veta att alla kollar på mig och tänker i princip den tanken. Jag längtar efter min lilla dotter, det är mitt första barn och jag är så glad, jag delar samma känslor som du gör i ditt inlägg..

  43. Viktoria

    Jag har faktiskt haft fördomar mot unga mammor men jag har ändrat min uppfattning genom att bara läsa din blogg. Du verkar va en grymt bra mamma med fötterna på jorden och som du säger att det räcker långt med bara kärlek. 🙂

  44. Clara

    Jag är 16 år och väntar min lilla dotter i augusti. Fick tårar i ögonen av ditt inlägg. Jag ville bara tacka dig Paula för dina kloka ord.. Jag önskar att alla tänkte som dig.

    Jag har fått ett otroligt stöd från alla runt om mig, men folks blickar på stan och när kassörskan undrar om jag vill ha babykläderna jag köper inslaget, för det kan väl ändå inte vara mitt barn jag köper det till? Det gör lite ont i hjärtat.

    Jag vet att jag kommer bli en fantastisk och kärleksfull mamma, men jag önskar bara att samhället skulle tro på det lika mycket som jag och mina nära gör. Så tack ännu en gång Paula! Du är en väldigt fin person och mamma!

  45. Sofia

    Jag förstår inte varför folk har snöat in på att du är så jäkla ung! Du är ju ändå 21 år gammal, du gick ut gymnasiet för flera år sen och har taigt hand om dig själv ett ”bra tag” nu. En ung mamma för mig är -18 och har inte gått ut gymnasiet än. Då tycker jag att man kan tänka till en extra gång innan man väljer att skaffa barn. Likväl som det gäller dom som är över 40+ och vill ha barn/fler barn. Då borde man också fundera en extra gång om det verkligen är lämpligt och för vems skull man egentligen skaffar barnet.

    Sen tycker jag som du att mammarollen absolut inte sitter i åldern. Man är inte en bra mamma bara för att man fyllt 30, och ”ska” vara tillräckligt gammal, enligt vissa trångsynta männsikor.
    Man kan vara en lika bra mamma oavsett hur ung man är, men vissa saker som att klara av att försörja sitt barn och har en stabil grund, känner jag att är bland det viktigaste när man skaffar barn. Det är mycket som spelar in, även om kärleken till sitt barn är det allra vikigaste!

    Bry dig inte om alla konstiga kommentarer om din ålder! Så ung är du inte (haha tyvärr 😉 ) och du är en jättebra mamma, punkt.

  46. Lisa

    Jag har precis fyllt 28år och har precis lämnat en relation som varat i 7år, vi har under dessa år valt att inte skaffa barn (de fick bli när de blev vi hade ingen stress) men då höll omgivningen på med sitt ”tjat” om: -när ska ni skaffa barn? Ska ni inte skaffa barn snart? De började när jag va runt 23 och höll på hela tiden!
    Men nu, när vi brutit upp och jag hunnit fylla 28 så får jag förmaningarna som, -ja du tänker väll på att du inte blir yngre, hur ska du nu hinna skaffa barn? Du som hade allt hur kunde du släppa de?

    Tja vi växte ifrån varandra, de kanske inte var meningen att just vi skulle ha barn ihop. Vi var inte redo ihop. Jag älskar barn och vill mer än gärna ha barn! Men på mina villkor!
    Kanske inte hörde till ditt inlägg indirekt… men de där med ålder och barn kan bli knasigt åt båda hållen.
    P.S du skriver så himla bra Paula så klok och så godhjärtad! 🙂

  47. Maja

    Jag är 21 år och har en dotter på 4 månader tillsammans med min kille sedan snart 3 år. Jag möter fördomar varje dag. Vi hade en jobbig start och vår dotter miste nästan livet när hon föddes. Hon klarade ju sig dock och blev bra fort men att bli berövad på den första stunden i livet med sitt barn och veta att ens partner stått hjälplös i ett annat rum och sett sitt barn vara helt livlöst tar hårt. Att sedan inte kunna hålla sitt barn utan sladdar och slangar som hänger på en hel vecka gör det ju svårt för vem som helst att ”bonda” med sitt barn. Det värsta av allt är att ändå blir man inte tagen seriöst, för att man är ung. Som du säger, när fick känslor en åldersgräns? Att man inte har rätten att älska eller vara ledsen utan att bli kritiserad för att man är ung, det är förnedrande. Det värsta för oss har varit just det att vi inte känner att vi kan vara öppna med att det varit svårt och att det tog tid att bonda med vårt barn för allt man får höra är att det är pga ens ålder. När det helt enkelt är för att man hade en jobbig start. Vem hade inte känt att det var jobbigt? Eller varför skall det vara med acceptabelt att känna saker när man har några år till på nacken? Det är iaf skönt att det blir fler unga föräldrar som kommer och rör om i grytan och sätter ner foten och visar att det inte är okej att bli diskriminerad pga ens ålder.

  48. *

    Jag fick mitt första barn när jag var 15 och andra när jag var 20, idag är jag 25 och har alltid fått höra åsikter om att vara ung mamma. När jag fick reda på att jag va gravid med första barnet så sa BM när vi gjorde ultraljudet att hon skulle boka en tid för abort, utan att ens fråga mig eller min mamma som var med. Hon kläckte även ur sig att ”om du inte vill göra abort och du tänker behålla så kan du alltid adoptera bort barnet sen”. Men jag valde att behålla och jag måste säga att jag har klarat mig bra, alltid haft jobb och eget boende och gick klart min utbildning. Jag har gett mig fanken på att klara av att vara en bra och kärleksfull mamma till mina barn. Mamma är ingen ålder det är någonting man är!

  49. sofia

    Jag va 20 skulle fylla 21 när jag fick min dotter. När de va dags att berätta på jobbet att jag va gravid fick jag ett hånskratt tillbaka och en kommentar ”barn? Du är ju bara barnet själv” och att jag inte skulle klara av mammarollen för att jag råka vara ung… blir så arg på såna människor.

  50. 18 år blivande 2 barns mamma

    Har nog aldrig läst något så bra innan!!
    Jag har nog inte riktigt blivit ”illa behandlad” men där emot så har jag blivit ”särbehandlad” te.x på BB så kom sköterskan in varje halv timme i rummet för att jag var just ung och här om dagen fick jag mejl från Libero om tips & råd för unga föräldrar. Även på BVC ville dom att vi skulle gå parterapi för att ”-dom flesta i ung ålder gör slut det första halv året när dom blir föräldrar.” Man kanske inte borde göra så stor sak av det men det tar på krafterna när man inte bli behandlad som alla andra för att man är ung tyvärr…

  51. Matilda

    riktigt bra skrevet som allt annat du skriver om. Du verkar verkligen va en toppen tjej. Jag hinner precis fylla 23 när bäbis är beräknad och det klart det känns som att en får några konstiga blickar av folk när dom ser magen. tyvärr känns de som denna negativa energin väger mer än all positiv energi man får av folk. För man får ju höra mer positivt än negativt men är dum som tar mer åt sig av de negativa.

  52. Anonym

    Spontan tanke är att en person som blir med barn ung(under 18år) är ansvarslös.En person under 18år ska ha kolla på preventivmedel(p-piller, kondom osv) för att undgå att bli gravid. Det är föräldrarnas ansvar att se till att ens barn(tjejer) tar det. Lika viktigt som det är att vaccinera sig mot livmoderhalscancer.Sedan är det så mycket som spelar in, en ordnad tillvaro/trygghet för barnet. (stadig ekonomi, boende, jobb). Vilket ett BARN under 18 inte har! Ja, dem tar säkert bra hand om sitt barn och det är bra att dem får mogna på det sättet men generellt handlar det om mognad, erfarenhet, kunna ge det barnet behöver..Och det går bara om man har lite erfarenhet bakom sig(ålder)…

  53. Jessica

    Jag var inte så värst ung (enligt mig själv iallafall) när jag fick min första son 2011, jag hade nyss fyllt 23 då. Men fick dåliga bemötanden inom vården första tiden när sonen var nyfödd. Har inte märkt av det i vardagen dock 🙂 men nu i Augusti får jag min andra son och jag kommer inte ha hunnit fylla 25 än, så vi får väl se hur det blir då 🙂 hoppas man blir tagen mer seriöst då!

  54. Angelika

    Det som är nackdelen med att vara ungmamma är ju att om du är 15-18 år så har du inte hunnit tagit studenten och absolut inte fått ett tryggt och fast jobb. Därför är det många som har fördomar om just ”ungamammor” , att ha kärlek till sitt barn har nog alla mammor , men det är så mycket mer än bara kärlek. Man måste kunna stå på egna ben i vilket väder det än kommer. Det handlar om att ta hand om ett liv som behöver tak mat kärlek osv. Vad gör föräldrarna när barnet börjar på dagis och mamman har inget jobb och helt plötsligt blir lämnad av pappan? Hon har varken utbildning , troligtvis inte ett jobb kvar , ska hon leva på sos?

    Men är man ungmamma , har fast jobb har tryggheten i livet så är det inge fel alls att skaffa sig ett eller två barn. Kör på isåfall

    Måste bara tillägga att Molly är så gudomligt söt.

  55. Carin

    Bra skrivit, är själv en ung mamma på 21 år och håller med dig helt.
    Vill bara säga att du har en underbart söt liten dotter 🙂 kram

  56. Elin

    Jag va 17 när jag fick min dotter. När hon var 10 veckor drabbades jag av magkatarr. Jag ringde först till 1177 och fick frågan ”du är väl inte gravid? Nej just det du är ju bara sjutton.” Jag svarade då att nej det är jag inte, fick barn för 10 veckor sen. Då skämdes hon och sa att det nog inte var något allvarligt.
    Ringde senare till vårdcentralen. Där antog sköterskan vbara så där att jag skulle vara ensamstående pga min ålder. Hon sa även att det kunde ju vara stressande att vara ung mamma och ignorerade helt mitt svar att jag aldrig känt mig så harmonisk i hela mitt liv. Blev mycket besviken på vården…

  57. Marie

    Min svärmor kom till mej när jag var gravid i 7:e månaden och deklarerade att hon tyckte så synd om oss att vi skulle få barn när vi var så unga. Det fanns ju så mycket annat i livet som vi inte hade gjort och som vi skulle gå miste om. Låter otroligt eller hur? Jag fick barn när jag var 20, i grund och botten har jag aldrig ångrat detta och min son är det vackraste i mitt liv och kärleken till honom är oändlig. Nu är han 3 år och kallar mej ”bajskorv” ungefär 500 gånger om dagen :). Fördomar kommer antagligen alltid finnas om unga mammor, men precis som du skriver så kommer man så långt med kärlek, kärleken till ens barn kan verkligen få en att omvärdera alla sina tidigare prioriteringar och val i livet 🙂

Visa alla 64 kommentarer
×

Paula Rosas

Hej på dig och välkommen till min blogg. Mitt namn är Paula Andrea Rosas och här kommer några korta meningar om mig. Jag är en 27årig tjej som lever mitt liv genom att göra det bästa av dagarna. Mitt liv kretsar kring mina fantastiska döttrar Molly-Elise och Leonore och min underbara man Hugo Rosas, familj och vänner. Jag är en glad, familjekär och envis tjej som älskar att skratta. I min blogg kommer ni få följa med mig i min vardag. Träning, äventyr, dilemman och utveckling i mammarollen, resor, giftermål, vänskap och utbildning. Samarbetsförfrågningar: paularosas.media@gmail.com

Powered by Cure - Influencer hosting