Tankar

Dagens tanke

Alla har rädslor här i livet och jag är inget undantag. Ormar och hajar är dom vidrigaste djur jag vet. Samtidigt så är det inte konstigt att dom är som dom är. Det ligger i deras natur att döda och attackera, jag kan bli så förundrad över hur vi människor kan bli så förvånade över djurs beteenden. I slutändan är det rovdjur som dödar för att få föda. Att vi människor ses som föda går inte att bortse men visst är det tråkigt när familjehunden helt plötsligt attackerar familjens små barn.

Ödsliga vägar och mörkret är jag också rädd för. Att gå in i en mörk skog är typ min mardröm. Att tappa bort sig själv och inte hitta ut. Höra ljud som får ens puls att öka. Och döden. Jag har respekt för döden men är egentligen inte rädd för vad det är man kommer att mötas av. Utan det jag är rädd för att att någon jag älskar ska dö. Jag är rädd för saknaden och det faktum över att man aldrig mer kommer kunna se, prata, krama och älska den personen. Jag är rädd över hur jag skulle reagera om någon i min närhet skulle dö. Hur jag skulle förändras och kanske inte lyckas bearbeta det.

Det som ändå skrämmer mig mest just nu är att förlora Molly. Då menar jag genom att jag och Hugo någon gång skulle gå skilda vägar. På ett år är det 52 veckor. Bara tanken av att ha henne varannan vecka som bara skulle bli 26 per år gör mig gråtfärdig. Det är inte en dans på rosor att ha småbarn. Det är lätt att man hamnar i att enbart vara förälder. Det är svinlätt att glömma bort varandra. Som tur är så är jag ganska bra på att säga eller visa när jag är missnöjd. Om jag saknar någonting blir jag nog ganska låg. Inte speciellt pratglad så det har skött sig självt fram tills nu. Men tänk om den där svakan kommer och vi ger upp? Det skrämmer mig. Att veta att jag som förälder inte klarade av att hålla ihop det. Att Molly blir ett skilsmässobarn och får men för livet. Det vill inte jag. Jag vill inte sitta själv en fredagskväll och veta att mitt barn och min dåvarande man har fredagsmys utan mig. Dagarna bara går men ibland blir jag nästan skakis över ansvaret. Ansvaret som jag har gentemot mig själv, Molly och Hugo. Att ha familj och vara en del av en familj är underbart. Kärlek som är stark som 4 lager stål men ändå så svårt mellan varven. Att inte ta varandra för givet. Uppskatta varandra och inte glömma bort vad det var man en gång föll för.

Det som skrämmer mig mest i hela världen just nu är att jag, Hugo och Molly ska splittras. Trots att jag är rädd för det så tycker jag att det känns bra att jag redan är medveten om det. Om jag inte visste om vad jag är rädd för kanske jag skulle ge upp alldeles för lätt. Nu när jag är medveten om min rädsla så ska jag påminna mig själv om den när det blir tufft. Och inte ta allt på sånt allvar. Bara go with the flow och göra våra dagar så bra och roliga som möjligt! =)

20131230-140234.jpg

63 Kommentarer

  1. Caroline

    Hej Paula! Det du skrev kändes rätt in i hjärtat. Skönt att det inte bara är jag som känner/tänker som du. Tack för att du delar med dig av dina tankar och funderingar. Du är en sann inspiration! Kram och gott nytt ♡

  2. Matilda

    Tror bara att Paula uttryckte sig lite klumpigt. I dagens patriarkala Mamma-pappa-barn-samhælle så ligger det så sjukt mytcket press på framførallt kvinnor att hålla ihop familjen, och nær det inte går så ær man misslyckad. Så det ær inte så konstogt at Paula som ung mamma kænner på det viset. Jag personligen tycker inte att skilsmæssa ær ett misslyckande. Många av dem smartaste, coolaste och starkaste brudar (refererar till tjejer etfersom att Paula har en dotter) jag kænner ær s.k ”skilsmæssobarn”. Om førældrarna skøter det snyggt så ær jag øvertygad om att stanna i en relation man inte vill vara i ger barnen mer men æn att och gå især. Det blir som det blir med allt och det ær viktigt att førsøka och inte oroa sig før saker som kanske hænder, då ær risken ofta større att det intræffar. Kram och haj.

  3. Mia

    Jag är ensamstående mamma. Och jag gör allt jag kan för att mina barn inte ska få ”men” för livet. Vilket jag hoppas att de inte löper större risk för att få, just för att deras far valde att lämna mig.

    Tack för en bra blogg annars, och gott nytt!

  4. Josefine

    Ja, min mamma borde ha stannat med min alkoliserade pappa som inte brydde sig ett dugg om varken mig eller min mamma. Som ramlade runt ute på gården mitt på dagen, en vardag. Som låg och sov i busken utanför porten på söndagsmorgonen, för att han var för full. Som sa till mig när jag var 4 år ute i lekparken att han inte längre ville vara min pappa. Men jo, mamma borde stannat och hållet ihop familjen… TACK OCH LOV så sparkade hon ut idioten! Hon besparade mig (och sig själv) mycket smärta genom att skiljas! Jag är så otroligt tacksam att jag sluppit växa upp med honom, för DET hade gett mig bra mycket mer ”men för livet”.

    Tänk lite på vad och HUR du säger saker. Allt är inte svart eller vitt…

  5. Johanna

    Hej Paula! Jag känner igen det du skriver med döden och skilsmässor. Döden är jag rädd för, saknad av någon annan, att vi alla dör någon gång helt enkelt.Nu är jag ju i och för sig ”bara” 17.

    Min mamma och pappa skildes i mars/april. Mamma flyttade till lägenhet där jag bor med henne på heltid, lillebrorsan bor varannan vecka. Det var min pappa som ville skiljas.. Träffar min pappa ibland när det är hans vecka. Men det är svårt..
    Kan inte du berätta hur du tog det? Vad du kände osv? Är också rädd att jag hamnar i skilsmässa.
    Jag har tänkt ett tag nu att jag skulle skriva till dig…
    Mejla mig gärna om du inte gör ett inlägg på bloggen om det!

    Jag beundrar dig!! Jag hoppas att jag får en lika fin familj som dig!

  6. S

    Jo det är faktiskt så att barn får men när deras föräldrar separerar. Det är bl.a. bevisat att barn till föräldrar som skiljer sig kommer efter i skolan under två år när skilsmässan sker.

    Ni kan inte utgå från er själva och tro att det är en allmän sanning ”jag har inga men…” Nej men även om du säger att du inte har det är det inte säkert det gäller för alla andra.

  7. E

    Usch har läst bloggar i flera år aldrig komenterat men detta konstaterande gjorde mig riktigt arg när jag ser du skriver att skillsmässobarn FÅR men, ett konstaterande bara för din upplevelse blev negativt av de! så du menar jag satt min son jag älskar över allt i en sits där han helt säkert kommer FÅ men av ? Vänstra du kan säga när du har så många mammor som läser din blogg, du på ett sätt attackerar oss ensamstående mammor/pappor som antagligen självklart hade önskat situationen inte är som den är. För Förhoppningsvis så hoppas jag att alla som skaffar barn, skaffar för man alltid vill ha dom hos sig. och då lider varje gång man måste va utan dom. På de ska du tycka att man samtidigt gör ens barn illa som är de värsta man kan slänga i en ensamståandes fejs! som kämpar med jobb dagis middag handla och allt va de kan va, som man ”ska” va 2 på. Köper inte att barn har de bättre med föräldrar som bråkar eller inte älskar varann bara för att hålla ihop! Jag tror på skratt lycka kärlek, och även som förälder förtjänar man detta tycker jag, skulle jag då som 21 år med hela livet framför mig välja bort kärlek på riktigt till en man senare i livet bara för jag fått barn med någon annan där de va sten dött mellan oss, ska man ge upp sitt eget liv helt för sitt barn är man bara dum, jag som förälder gör allt för min son men någonstans måste jag få ett bra liv också! Barn ser om ens föräldrar inte känner så/inte mår bra. Där kan jag säga då att barn kan få men!!! Men tänker inte göra de för att jag tror att allt beror på va föräldrarna gör det till, skilda eller inte! / ” själv ett skillsmässo barn på nu 22år med en liten på 1,5″

  8. Rebecca

    Mina föräldrar skilde sig när jag var runt 12 år. Tyckte det var rätt skönt. Brydde mig inte nämnvärt, förutom att jag var glad att mamma fick det bättre (pappa var bara sur, lat och gjorde inget förutom att ligga på soffan och va grinig) och man slapp tjafs hemma. Perfekt. Så att Molly får men för livet är verkligen inte säkert, OM det nu skulle hända att ni gick isär. Hon kanske tar det jättebra. Men förstår din oro, jag oroar mig själv över det samma. Skulle aldrig klara att vara ifrån min dotter.

  9. Matilda

    Håller inte alls med att barn med skilda föräldrar får men för livet. Jag har levt från att jag var 4-5 till nu, vid 18 med skilda föräldrar. Jag har både haft bonus mamma och pappa. Jag har inga men alls, känner inte till något annat liv än skilda föräldrar? Skulle bara känts konstigt om mina föräldrar plötsligt skulle bo tillsammans, något jag inte skulle trivas med alls.

  10. sofia

    Å kära nån, tänk att det alltid finns folk som ska vända och vrida på saker och ting… att få barn innebär en stor omställning i ett förhållande, plötsligt så är det en till liten person som bestämmer över all ens tid och jaaa det kan tära på ett förhållande, konstigt vore det väl annars? Allt blir inte lika enkelt, bara en sån enkel sak som att gå på bio ihop kräver planering…eller få äta middag ihop och få prata till punkt 😉 samtidigt som man älskar sin lilla på ett sätt som man inte kan sätta ord på, och tankar kan dyka upp som; tänk om vi inte fixar det här eller liknande… aja slut svamlat men snälla ni som inte ens fått barn varför yttra er?

    Paula du är grym!

  11. frida

    Herregud vad folk läser det de vill läsa. Hon skriver från SIG SJÄLV. Hon vill inte vara utan Molly varannan vecka, är det något fel med det?
    Hon skriver INTE heller att alla skilsmässobarn får men för livet.

    Läs igenom en gång till och förstå att hon skriver om sina egna känslor, inte om era.

  12. -

    Herregud. Paula beskriver skilsmässoprocessen utifrån SINA erfarenheter. Varför tar ni det alla som att hon generaliserar skilsmässor, att alla är hemska? SJÄLVKLART bidrar vissa separationer till ett bättre liv för både barn och föräldrar, men inte alla och uppenbarligen inte Paulas.

    Jag är 17 år och har inga barn, men är också livrädd för att min familj ska splittras. Inte för att den på långa vägar kommer göra det då vi har det hur bra som helst, men ibland kommer tankarna. ”Tänk om…”. Det är svårt att föreställa sig men samtidigt ser man så tydligt hur hemskt det vore.

    Kämpa på i tuffa tider och ge inte upp. Du och Hugo verkar passa som handen i handsken och jag är säker på att om ni någon gång blir lite osäkra på varandra så kommer Molly hålla ihop er ändå. Ni delar ett fantastiskt barn tillsammans och det varken kan eller kommer ingen ta ifrån er. Du verkar vara en otrolig mamma, men glöm aldrig att efter regn kommer solsken.

  13. Marie

    Jag sitter inte och tänker och grubblar på en massa som KAN hända. Jag lägger den energin på att leva här och nu och njuta av livet som är galet fint just nu. Att oroa sig tar bara massa energi.

    Men så har jag, min man och vår ettåring det helt makalöst bra. Vi känner inte alls igen oss i många andra barnfamiljers liv om att det är tjaffsigt, bråkigt, man är trött osv. Har aldrig kännt så, helt ärligt.

    Tyvärr så tror många att man bara har en falsk superperfekt och lycklig fasad, nääää, inte i vårt fall! Det är som att folk inte vill tro att man kan må suveränt, vara galet lycklig och inte tycka det är jobbigt eller påfrestande.

    Jag tror du oroar dig för mkt. Släpp lite och lev här och nu, livet kommer vare sig du vill det eller inte och du kommer lösa allt eftersom för så pass förnuftig och klok är du 🙂

  14. Thilda

    ofta attackerar familjehunden smp barn för att den känner sig trängd eller stressad, då ofta för att barnen är väldigt ’på’ . 🙂

    jag är också skilsmässobarn och är otroligt glad över det! mina föräldrar har skött det mycket bra och jag och min bror har aldrig kommit i kläm eller lidigt.

    jag väntar mitt första barn och hoppas naturligtvis också att jag och min sambo ska hålla ihop jämt, men gör vi inte det kommer jag att se till att mina barn ALDRIG far illa av vårat beslut.

    gott nytt år paula! du förtjänar det bästa.

  15. fredrika

    Tack Paula, för ett bra inlägg om en viktig fråga som jag tror många föräldrar tänker på och andra människor för den delen också. Jag förstår vad du menar med att förlora någon man älskar, att bära ansvar för någon annans liv.

    Tror också att det är nyttigt att förstå värdet av ens liv och ens närstående, att inte ge upp så lätt och kämpa för det fina man har tillsammans.

    Jag har sett hela programserien ”döden,döden, döden” och efter det så insåg jag hur mycket jag älskar livet, hur mycket jag har att vara tacksam för och hur mycket jag skulle kämpa. Rekommenderar den starkt, går på SVTplay.

    Du är otroligt klok och varm som människa, det lyser igenom bara genom bloggen.
    Hoppas ni får en fantastisk nyårsafton och en bra början på det nya året med er lilla fina familj

    Massa kärlek

  16. Emelie Liljeström

    Hejsan Paula!
    Tänkte bara säga att jag vet exakt vilken saknad du pratar om! Jag förlora min pappa tidigare detta året och jag önskar så att jag kunde spola tillbaka tiden så jag fick träffa honom igen! Pappa blev bara 46 år, anledningen till varför han gick bort var en hjärtinfarkt! Bara tanken på att jag aldrig kommer få se han igen eller prata med han gör mig livrädd och får mig att må skit! Men på ett sätt vill man inte acceptera det som har hänt, så jag sitter hemma och hoppas varje dag att han ska komma hem! Det känns som att livet med min pappa var ett annat liv än det jag lever nu! Han var min fotbollstränare och min bästa vän, nu har jag förlorat båda de delarna! Och hur skulle jag ens kunna säga hejdå, minst en gång i veckan sitter jag vid hans grav och ber om ett mirakel vilket jag vet är omöjligt! Bara att få chansen att säga jag älskar dig igen skulle göra mig till världens lyckligaste tjej! Jag ville bara ge tipset att ta vara på tiden du har, somna aldrig osams eller utan att jag just jag älskar dig för du vet aldrig vad som händer under natten eller morgondagen! Livet är en gåta och det finns tyvärr inget som gör att vi kan förhindra olyckor eller att folk går bort! Hoppas allt blir bra, du verkar som en toppen tjej och älskar din blogg för att du verkligen kan visa riktiga känslor medan alla andra bloggare är glada hela tiden! Fortsätt med att ”hålla” det verkligt! Tack för denna texten!
    Kram Emelie

  17. Emma

    Känner för första gången att jag måste ge respons på detta. Du är inte så gammal och du känns som en mjuk människa, men när du så djupt ska försöka skriva så insiktsfullt och klokt som möjligt för att imponera på dina läsare ihop med dessa väldigt märkliga påståenden blir det bara fel. Att alla skilsmässo barn får men för livet är något ohyggligt otrevligt att skriva. För att du upplevde dina föräldrars skilsmässa som jobbig finns det 1000 andra barn som upplevde sin som en tyngd som försvann. Att som förälder stanna i ett förhållande trots man har en dålig relation med bråk och lite kärlek det är DÅ du kan börja oroa dig för barn med men för livet. Det är inte sunt att vara så otroligt bestämd på att kärnfamiljen måste hålla för evigt för om den dagen kommer du då och hugo verkligen går utför, så kommer du då stanna för din rädsla och för att du är rädd för din perfekta livsstil ska slås i kras. Du oroar dig mycket för saker och känns orolig och nedstämd ofta, man kan tänka på mycket men försök styra om tankarna för du kommer bli tokig och förstöra mycket för dig själv genom det. Spela inte en roll, var precis den du är, du behöver inte anstränga dig för att låta så klok, djup och världsvan när du är 22 år. Njut av livet och din familj!

  18. Eva

    Varfifrån har du plockat den här informationen? Att du inte gillar ormar och hajar är väl upp till dig, det får du stå för. Men kom inte och påstå att ormar och hajar dödar människor för att få föda. Och kom inte och påstå, som du nu gör, att familjehundar attackerar barn för att få föda, det är fullständigt felaktigt. När hundar attackerar barn beror det på olika orsaker, men aldrig på att hundarna är hungriga. Hundar fungerar inte så. Det är ”tråkigt” som du säger när det händer, att ett barn attackeras av en hund. Men attityder som den du har kombinerat med en bristande förståelse för hundbeteende gör det inte alls enklare att minska antalet attacker. ”Ormar och hajar är dom vidrigaste djur jag vet. Samtidigt så är det inte konstigt att dom är som dom är. Det ligger i deras natur att döda och attackera, jag kan bli så förundrad över hur vi människor kan bli så förvånade över djurs beteenden. I slutändan är det rovdjur som dödar för att få föda. Att vi människor ses som föda går inte att bortse men visst är det tråkigt när familjehunden helt plötsligt attackerar familjens små barn.”

  19. klara

    Men du är så himla fantastisk verkligen! Vad är det för drömmorsa du är liksom. Så jordnära, klok och extemt mongosnygg! Jag tror verkligen du kommer komma så himla långt och det är så inspirerande!

  20. Mirre

    Tycker det är rent ut sagt för jävligt och extremt nonchalant och nervärderande att hävda att skilsmässobarn får men för livet. Mina föräldrar skildes för att gnistan inte fanns kvar men de var fortfarande vänner. Jag fick ha två rum och fick nya syskon när mina föräldrar träffade nya respektive. Inga konstigheter, vi hade det jättehärligt ihop. Med folk som häver ur sig saker om detta som du gör, har jag alltid fått ett ’nämen åh är du skilsmässobarn :/” som bemötande, medan jag innan känt mig hur nöjd som helst! Plötsligt är man enligt andra ett misslyckande med men för livet?

    Du har rätt till din oro om att skiljas om det ej är din idealbild, men att prata som du gör om en skilsmässa och i princip skuldbelägga skilsmässobarn/hävda saker om dem som om det vore en självklarhet, spär bara på alla fördomar och negativa tankar om skilsmässobarn. Du pratar om en skilsmässa som om det vore en sjukdom som drabbat barnen vars symptom alltid kommer skärra dem.

  21. Rebecca

    Stellea: du har inte barn, antar jag? Jag har en dotter på 4 månader och en av mina värsta mardrömmar är att bara träffa min dotter varannan vecka. En hel vecka utan sitt barn är fasen tortyr. Jag mår fysiskt dåligt av att vara ifrån henne några timmar när man måste iväg, det känns FEL i hela kroppen.

  22. W

    Jag har nu dagen innan julafton råkat ut för ett utomkvedshavandeskap. Dom bokstavligen tog mitt barn och ena äggledaren och läkaren förklarade att det var en ”lugn och smidig operation”?! Enligt mig var det en hemsk och tragisk operation, eftersom mitt efterlängtade barn nummer två skulle komma och min son som snart fyller åtta år äntligen skulle få ett syskon… Jag blev behandlad som luft på akademiska sjukhuset i Uppsala och jag fick ingen sjukskriving även fast jag inte kunde gå rakt eller ens öppna en dörr själv. Igår på dagen var det första dagen då jag kände mig ok, ok att andas och ok att gå ut och få vara jag en stund. På kvällen igår hörde jag om en hemsk olycka som skett strax utanför Uppsala, jumkil för att vara exakt och jag satt en stund i bilen på kvällen påvägen hem om denna omviks där en 26-årig kvinna hade omkommit… Min syster ringde försökte ringa mig i bilen men jag tröck bort henne då jag ville vara ifred.. Allt hon ville var att få tröst och få berätta att vår barndoms vän som har tre små barn har omkommit, barnen var i bilen och fick köras brådskande till akuten. Och jag vet hur du känner Paula med allt ansvar och måsten, med rädslan med att inte hinna med allt som är viktigt för att hålla ihop en familj. Men krama om familjen hårt, du lever, ni lever och ni tillsammans med allt ansvar kommer att klara er igenom allt. Låt kärleken bestå och lev livet, det är så fruktansvärt skört!

    Elin Sjöstedt i Uppsala som omkom i en tragisk bilolycka den 30/12-2013 :Jag älskar dig och vi ses igen. Vila i frid.

  23. Stellea

    När man skaffar barn får man ha i åtanke om att det faktiskt inte KAN hålla livet ut med sin partner, även om man nu är flickvän, sambo eller gifta. Men det verkar du veta. Och man får leva med att man kanske får ha sitt barn ungefär varannan vecka. OM det nu skulle hända så är det inte livets undergång och inget att tycka synd om sig själv för. Man får ju ändå träffa sitt barn?

  24. mimmi

    jag är ett skilsmässobarn och det är jag glad över! Tycker du faktiskt är egoistisk när du skriver ”JAG kommer bara ha henne 26 veckor per år”, ”JAG kommer sitta själv på fredagskvällarna. Vad vet du om vad molly tycker? Vissa tycker det är bättre när deras föräldrar är skilda, du vet inte vad molly tycker, hon kan ju inte ens prata.

  25. Em

    Hej paula!
    Jag är ett ”skilsmässobarn” och jag har fått MEN!
    Idag är jag 22 år och mina föräldrar skilde sig när ja va mindre. Jag hat förändrats som människa pga det. Fick ta mycket ansvar, känna skuld och skam. Fick växa upp från att vara barn vuxen över en natt. Så jag FÖRSTÅR preics hur du tänker där.

    Alla negativa kommenter kan du vifta bort eftersom de antagligen ej fått känna den smärtan som KAN skapas e föräldrar skiljer sig.

    Nu vill jag önska dig och din familj ett gott nytt år!

    Älskar din blogg! Aldrig läst blogg innan men fastande för din när su va gravid med molly <3

  26. Sarah

    Blir fundersam över dina tankar om skilsmässor.. Om man inte är lycklig i ett förhållande så ska man inte stanna, utan försöka hitta lyckan igen åt ett annat håll. Ens barn vill att sina föräldrar ska vara lyckliga och kommer må ännu sämre om förädrarna stannar fastän dom inte är lyckliga

  27. Alexandra

    Din blogg är mer intressant när du skriver om djupare saker. Jag och min man har en son på snart 5 månader och det är inte det lättaste. Man TJAFSAR jävligt mycket, man behöver AVLASTNING och man blir OROLIG av sig. Det är inte lätt. Jag är själv skillsmässobarn. Jag växte upp i Chicago och bodde där fram tills jag var åtta med hela min familj och helt plötsligt skulle vi flytta till Sverige. Det var planerat att min pappa skulle sälja huset och sedan komma till Sverige för att bo med oss. Min mamma fick veta att han var otrogen, han flyttade aldrig till Sverige och det slutade upp med skillsmässa. Det tog HÅRT på mig också, jag fick trust issues och när det är bråk mellan mig och min man så känner jag också rädsla att Adriano ska få känna den smärtan jag gick igenom. Fuck alla bitterf*ttor. Orka att en 14åring ska berätta för dig vad du får uttala dig om eller inte och SKIT i alla negativa kommentarer. They are low lifes. Jag tycker du är en RIKTIGT bra mamma och du verkar vara helt underbar.

  28. sanna

    jag tycker att du är så himla fin. är så oerhört glad över att jag hittade till din blogg. den är så varm, fin och äkta. inget skitsnack, inga galna rubriker för att få fler läsare – utan bara störtskön fin och ärlig. jag är också en sån som tänker massor. hur stor är rymden, hur länge är man död, hur lång tid är hela tiden? tänk om… tänk om OM inte fanns… undrar hur det hade varit att möta sig själv på stan, hade man sagt hej och tyckt att den tjejen va intressant, eller hur hade man reagerat? vad ska jag bli när jag blir stor ( är 26 ) … bla bla bla 😛 🙂 jag jobbar på glasbruk där vi bla. tillverkar absolut vodkaflaskorna och då ska man sitta ner och syna glaset i 30 minuter, tacka vet jag hörselkåporna med radio, annars hade jag blivit galen – för där ges det tillfälle till att undra hur stor rymden är – och om kungen sitter och skiter just nu – eller tänk att britney spears gör något PRECIS JUST NU .. gaaaah.. måste sluta tänka. haha 🙂 ville bara säga att jag tycker att du e helt fantastisk. du och din familj är så fina, goa och härliga och bara för att du vågar tänka det värsta, så betyder inte det att det ni har är dåligt. det betyder att du värdesätter det ni har så mycket och att du är livrädd över att förlora det. bara att ens våga reflektera över tanken på vad som skulle hände om det värsta händer – visar på en mognad och att man tar ansvar. man är inte ensam i en relation. det är viktigt att våga prata om allt. du har sunda värderingar going. va rädd om dig och gott nytt år till dig och familjen <3

  29. :)

    Hej Paula, tänkte bara säga att du verkligen ser ut som en underbar mamma! Du tar hand om din dotter så sött och du och Hugo försöker ta hand om varandra också. Verkligen en jätte fin familj, önskar er all lycka! Ser verkligen upp till dig som mamma.. Jag undrar om du är troende? Tror du på Gud? Vad tror du händer efter döden? Skulle vara tacksam för svar!

  30. Linn

    Paula du verkar vara en så klok, härlig och grym morsa!
    Jag pratade med min mamma om exakt detta idag. Innan jag läste detta inlägg. Min son är 7mån och jag förstår exakt hur du menar.
    Jag är liivrädd för att bara få träffa min son 50/50. Fyfan!
    Men samtidigt så OM man kommer till den punkt då verkligen inget funkar mella mig och pappan, när man provat ALLT, då kabske det är det enda valet. Även om det kanske är bra att tänka på redan nu så får jag rysningar! Jag tar det om det blir ”värre”.
    Kram på dig fina du!

  31. Anna

    Du brukade allttid inleda dina inlägg med hur glad o positiv person du är . Ärligt talat så har jag inte sett så mycke glatt o positivt med dej . Du verkar ha tvångstankar om att allt ska vara perekt. Kan du imänniska inte bara släppa allt o go with the flow . Hugo är den enda glada o positiva o skulle de ta slut mellan er så skulle de vara för att du verkar sur gnäll kärring som måste hitta fel o saker att klaga på . Aja jag hejar på er iallafall o önska att du kunde sluta slösa din energi på sånt grubbel o spara din energi till glada saker . Tack o hejs , jajaja ta nu inte detta fel …

  32. Linnea

    Jag tycker att du verkar vara otroligt varm och klok tjej. Det är sunt och naturligt att tänka på ”om”. Ni som tycker att det var bättre att er förälder skildes, det var säkert så. Men tror Paula menade saknaden efter sitt barn om så skulle hända. Jag saknar mitt barn vartenda dag då jag inte får träffa honom. Egoistisk kanske, men så är vi mammor och även pappor funtade. Barnet är det viktigaste i ens liv.

  33. Sigrid

    Älskar både dig och din blogg och har följt den sen dagen du startade den, men jag blev lite irriterad nu när du påstår att man får men för livet av separerade föräldrar. Jag är 15 och mina föräldrar skiljde sig i mars nu i år. Jag har inte påverkats speciellt mycket av det tack vare att mina föräldrar inte höll på att bråka och skrika på varandra innan det tog slut. Nu har pappa en ny tjej och jag har fått två underbara bonus syskon. Tycker inte du ska få skilsmässor att låta som om det värsta som kan hända för barnet. Så länge föräldrarna sköter det på ett bra sätt inför barnet så går det oftast bra. Jag tycker personligen att mina föräldrars skilsmässa har gjort mig till en starkare person.

  34. Helen

    Då kanske du borde vänta med barn nr 2? Gud vad du ska hasta fram allting…. Låt det ta sin tid. Hugo kommer inte älska dig mer för att du ploppar ut 10 ungar till honom. Tro mig han älskar dig säkert jätte mycket nu också . Många tror att det räddar ens förhållande att ha fler barn tillsammans bara för att man har ”nånting gemensamt att hålla fast vid” nej. Var inte så osäker på ditt förhållande, tänk inte på sådana hemska grejer Paula…

  35. Louise

    Hej fantastiska kvinnan och mamman Paula. Jag förstår din oro, du och jag är i samma ålder, har barn i samma ålder och är skilsmässobarn. Du och Hugo verkar vara genuint fina personer och all ära till er som sköter kärlek, barn, hem och fritid på ett underbart sätt. Jag önskar att jag och min man hade gjort det. Det har gått utför sedan vår vackra dotter kom till världen. Jag tar allt ansvar hemma och han jobbar hela tiden. Sömnbristen har tagit väldigt mycket från mig och jag är inte mig själv. Jag önskar att han hade bara kunnat ge mig en kram när jag är ledsen istället för att kritisera och skälla på mig. Hur det än blir så KÄRLEKEN till ens barn försvinner aldrig. Det bandet kan aldrig klippas bort och får barnet erfara det så har hon/han alla möjligheter att kunna växa upp till en lycklig, stark individ. Fortsätt kämpa Paula! Det är sjuukt tufft ibland men har en känsla av att du är riktigt stark som klarar allt som livet ger ♥

  36. Lisa

    Du är så bra på att skriva så man blir berörd. Många som inte håller med hit och dit, men du har alltid rätt att känna och tycka som du känner. Ingen annan kan säga att det är rätt eller fel.

    Älskar din blogg och det är så kul att läsa om Mollys framsteg och se bilder men läste kommentaren om flashback och blir lite mörkrädd. Det är en påminnelse om att alla människor inte alltid har goda avsikter… Min mamma har en blogg där hon la ut bebisbilder från när jag var liten och fick en väldigt opassande kommentar om min bebisbild, sen dess lägger hon aldrig ut bilder på barn.

    Vill inte skrämmas men det är så det är idag, man måste vara försiktig så inte bilderna hamnar i fel händer 🙁
    Ta hand om varandra och lev i nuet så löser sig allting 🙂 Kram! och gott nytt år 😀

  37. Victoria Estelle

    Åh vad många bittra människor det finns. Strunt i dem Paula!
    Vad modigt av dig att skriva om dina rädslor så öppet. Jag har inte egna barn (än) men jag kan tänka mig att det är fullt upp och lätt att tappa bort varann och att tiden inte räcker till. Vad jag har läst och förstått så är din familj ren kärlek och kärlek övervinner ALLT.
    Gott nytt år, jag önskar dig all lycka och ett fint 2014.
    Ta hand om dig.
    Stor kram!

  38. Amanda

    Jag har inga egna barn men bara tanken att förlora min kille skrämmer mig, speciellt nu när ”vi” har bestämt att vara särbos ett tag vilket vi nu har varit i 1 månad :/ Förhoppningsvis hittar vi tillbaka till varandra igen och blir starkare eller så inser vi tyvärr att det inte är varandra vi ska spendera vår framtid med. Detta skulle såklart ha varit ännu jobbigare med barn, det är ju jobbigt redan nu :/
    Jag hoppas iallafall både ni och jag får en bra start på 2014!

  39. Beatrice

    Hej! Jag tycker det är lite klantigt av dig att påstå att Molly skulle få men för livet om ni separerade. Mina föräldrar separerade när jag var 4 år. Det enda jag minns var glädjen att få ha två sovrum och nya syskon? Sen träffade både min mamma och min pappa partners som de levde tillsammans med i 6 respektive 17 år. Min mamma är nu gift sen 11 år tillbaka. Jag har två fantastiska halvsyskon och har växt upp med de bästa styvföräldrarna någonsin. Jag blir alldeles varm i kroppen när jag tänker på hur fina familjer jag växt upp med och hur mycket kärlek jag har fått i min barndom och också nu i vuxen ålder. Jag har en släkt som är dubbelt så stor och jag har så många människor som jag kan finna hjälp hos nu i vuxen ålder. Min bästa väns föräldrar separerade när hon var 14 och även hon har fantastiska styvföräldrar och styvsyskon som hon älskar precis lika mycket som sin ”riktigt” familj. Även hennes föräldrar blev lyckligare efter sperationen. Är inte föräldrarna lycklig, är inte barnet det. Det är jätte bra att man ska jobba på sin relation men kommer det till den punkt att man inte är lyckliga tillsammans så borde man kanske fundera på att gå skilda vägar. Jag förstår när jag läser att det är inte där ni är nu. Men om ni någon gång i framtiden sitter i den sitsen. Stanna inte hos varandra för att ”mamma och pappa ska vara tillsammans”. Det är inte alltid fallet.

  40. Emilia

    Hej Paula!
    Jag är en tjej på 14 och jag har varit ”skilsmässobarn” i 4 år i mars 2014. Jag har inte några s.k men efter mina föräldrars skilsmässa. Men dom skötte deras skilsmässa snyggt iallafall.
    Skulle nog haft mer om dom höll ihop eftersom dom bråkade så mycket.

    Jag gillar dig och din blogg supermycket, men uttala dig inte om något du inte kan. Du är väl inte ”skilsmässobarn”?

    1. Paula Rosas
      paulas

      Emila. Jag har varit ”skilsmässobarn” i 15 år. Uttala dig inte när du inte vet ett skit om hur jag har mått över det. Tack och hej.

  41. Maya

    Brukar inte läsa din blogg men kom in via en länk på flashback som länkade direkt in på en bild på molly.
    Jag kan inte förstå, hur man kan vilja tjäna pengar på att lägga ut bilder på sitt barn dagligen, helt öppet på Internet.

    Hur känns det att det snackas om ”Paulas.me’s dotter är i en söt ålder, henne skulle jag vilja ta hand om och leka med” ”uppdateras dagligen med bilder på hennes barn, härligt!!” och postar alla möjliga bilder.
    Jag äcklas av egoföräldrar som ni.
    Varför inte bara lägga ut bilder på dig själv, som faktiskt kan bestämma om du vill bli igenkänd eller inte.

    Jösses, låt ditt barn få en ”privat” uppväxt.

  42. Lessie

    Nu låter du oerhört bortskämd…ny lägenhet, liten söt dotter, bra kille/pappa nya möbler, bil…shoppar o reser ofta…hur många har det så i din ålder.
    Kanske ska fundera på att inte skaffa barn nr 2 å snabbt som du pratar om….o vänta med giftemål tills du hittat dig själv.

    Njut av NUtid o vad du har är mitt råd.

  43. sanna

    Hej underbara Paula! Vill bara säga att jag diggar dig sjukt mycket! Du är så klok. Men jag anser att om du går runt och mår dåligt (för någonting måste ju vara fel eftersom du skriver som du gör) så kanske man inte kan kämpa hur länge som helst. Om det inte fungerar så måste man tyvärr släppa taget..man går runt och mår dåligt av att kämpa i flera år. kram

  44. Kajsa

    Gud vad du är klok. Det är så roligt att få del del av dina tankar och funderingar kring det här. Jag fick själv barn för ca 6 månader sedan och har flera gånger sedan dess hunnit tänka tanken på hur det skulle vara ifall jag gick isär med min kille. Hemska tanke! Men som du skriver så är det tufft och att få egentid som par är så otroligt viktigt. Hoppas inte att människor som skaffar barn glömmer av det eller struntar i det.

  45. men vänta lite här nu....

    jag känner verkligen att jag måste ”säga ifrån” här.. mina föräldrar har vart skilda sen jag var exakt ett år, har bott varannan vecka tills jag flyttade hemifrån, är 23 år idag. Jag har absolut inga sk men. Däremot hade jag nog haft det om de fortsatt att hålla ihop trotts att de inte mådde bra tillsammans? Sen är det självklart beroende på hur föräldrarna hanterar skilsmässan. Som att alla ”skilsmässobarn” går runt med men….nej.

  46. Lisa

    Hej Paula! Självklart vill man undvika att separera. Men en skilsmässa behöver inte alltid vara negativ. Mina föräldrar skilde sig när jag var 12-13 år gammal, och det är ärligt talat något av det bästa de har gjort. Jag minns att jag ville att de skulle gå skilda vägar för de bråkade hela tiden. Mamma gick runt och var olycklig och log sällan, vilket reflekterade sig på mig. Är mamma olycklig är barnet olyckligt. Jag minns tydligt hur mamma, tre veckor efter skilsmässa och flytt, skrattade på riktigt för första gången på väldigt länge. Än idag är det ett av mina favorit-ljud, när hon skrattar. Eftersom att jag gick flera år utan att höra det. Jag ska inte bli långdragen, ville bara dela med mig om mina åsikter att när föräldrarna inte är lyckliga i sin relation så mår inte barnet bra heller. Tack för en bra blogg!
    Kram Lisa

  47. Linnea

    Du är så klok Paula! Vi klarade inte det och sorgen är stor i hjärtat varenda gång det är dags för pappa vecka. Jag vänjer mig aldrig att inte kunna ge den där god natt-pussen…

  48. Sofia

    Var lite försiktiga med att leka hobbypsykologer. Trots allt växer hälften av alla barn upp med skilda föräldrar utan att få alltför stora men.

    Själv är jag ”bonusmamma” åt två barn varannan vecka. Lagar mat, hjälper till med läxor och kör dem till aktiviteter och finns alltid till hands om det är något. Deras riktiga mamma är mer upptagen av sig själv och gör ingenting med barnen.

    Vem säger att man är bättre förälder bara för att man fött barnen?

  49. Charlotta

    Hajar äter inte människor och ifall dom attackerar är det för att dom är nyfikna på vad vi är, tror att vi är en säl, annars attackerar dom ifall dom blir trängda. Hajar är väldigt rädda djur och vi ses inte som föda för dom, dom spottar oftast ut oss då vi är äckliga för dom. Och vi människor dödar ju också för att få föda. Vet att inlägget inte handlar om det men blir irriterad när människor ger djur felaktiga och vidriga rykten.

  50. Mimmi

    Tänkte på vad du skrev om ”om det hade gått utför hade vi väl gjort slut?” Som svar på en kommentar. Fick mig att tänka lite, det är så klurigt det där.

    Det är tufft att vara förälder har jag förstått utan att vara det själv. Min mamma och jag diskuterade lite om skilsmässor. Mamma sa ”det måste vara jättetufft att skiljas när man har en bebis” och syftade på att det är synd om bebisen. Då resonerade jag att ”nej, det är ju värre när man är större, typ 11-12 som jag var, för då fattar man mer och det blir en större förlust” varpå mamma verkade lite ledsen ”men då hade ni ju inte vetat hur det var att ha en mamma och pappa som var tillsammans”… Vilket hon inte haft.

    Tror mamma stannade väldigt länge för vår skull eller vad man ska säga. Pappa berättade att mamma gråtandes sagt när vi (tvillingar) var 4 ”det här funkar inte, jag är inte kär i dig. jag älskar dig mer som en bror”. Men sedan hade de kommit fram till att kämpa vidare. Sen c:a 8 år senare träffade mamma en hon blev kär i, och det var då det tog slut.

    Det är på något sätt lätt att göra fel som förälder, hur man än gör. 🙁 Jag tycker dock de skulle skilt sig tidigare, för deras skull.

  51. Daniela

    Jag och min sambo har varit tillsammans i 7,5 år och har en tvåårig son tillsammans. Känner igen mig i din rädsla, skulle aldrig stå ut med att ha min son på halvtid. Det som hjälper mig och min sambo när det är mycket i vardagen är att vi båda vet att vi vill hålla ihop. Vi har varit tillsammans länge nu och när det krisar så brukar vi komma överens om att det är ok att förhållandet går på sparlåga ett tag, vi tar itu med det praktiska först och så jobbar vi på förhållandet sedan. Det är skönt att kunna göra så,då har vi sagt högt att ”jag är kvar vid din sida efter det här svåra” och då blir det en stress som försvinner från bådas axlar.

    Det ÄR svårt att hålla ihop mitt i småbarnskaos och självförverkligande men jag tror stenhårt på att det går, man får släppa ett av stressmomenten. Ena gången är det kanske förhållandet som får vänta andra gånger träning eller jobb osv.

    Tack för att du delar med dig av det som känns svårt också, du har en kanonblogg!

  52. Helena

    Förstår dina tankar och rädslor till 100%. Bara för att de tankarna finns i ens medvetna innebär det inte att ”något inte står rätt till”. Snarare skulle jag vilka påstå att just DE tankarna påvisar en sund och medveten relation, där man belyser såväl motgång som medgång. Med barn blir allt på sin spets och att påstå att det inte prövar ett förhållande är Renning skär lögn. Att ha barn är underbart på alla vis, men som livspartner blir man alltid nr 2 och då måste man jobba på att få romantik in i vardagen.

    Bra Paula för att du vågar belysa saker som inge alltid är rosenrasande och härliga! Kram❤️

  53. Aa

    Tänker som du. Det vore en av de värsta sakerna som kan hända att man splittras. Jag tror att det är jättebra att ta fram sånt till ytan. Vi diskuterade det redan innan bebisen kom och gjorde en deal – de första två åren tar vi oss igenom och sedan analyserar vi situationen, om det behövs. Kanske inte romantiskt men realistiskt för oss.

    Första året snart passerat. Här har krisats, diskuterats, gråtits, älskat, skrattats, kramats och allt annat som existerar i livet – gott som ont. Inte heller vår relation håller på att glida iväg eller är sämre för det. Den är bara annorlunda motför innan. Starkare är ett ord. Mer realistisk kanske ett annat 🙂

    Med småbarn går man som par igenom en livkris plus att man också som individ i detta par har sin egen kris. Tuffaste jobb jag haft 🙂 Definitivt!

    Gott Nytt År! 🙂

    1. Paula Rosas
      paulas

      Om vårt förhållande skulle gå utför så hade vi väl gjort slut? Varför hymla om att allt är en dans på rosor? Sofie, läs om och läs rätt för att förstå. Vi är i en sits som många många andra är i med en vardag med smått. Även vi är mänskliga och känner av pressen av att hålla ihop allt mellan oss, i vardagen och uppfostra en dotter som kräver tålamod, sömnbrist, frustration och sjukt mycket kärlek gentemot Molly, mig och Hugo. Det är en prövning samtidigt som det mest fantastiska i livet.

Visa alla 63 kommentarer
×

Paula Rosas

Hej på dig och välkommen till min blogg. Mitt namn är Paula Andrea Rosas och här kommer några korta meningar om mig. Jag är en 27årig tjej som lever mitt liv genom att göra det bästa av dagarna. Mitt liv kretsar kring mina fantastiska döttrar Molly-Elise och Leonore och min underbara man Hugo Rosas, familj och vänner. Jag är en glad, familjekär och envis tjej som älskar att skratta. I min blogg kommer ni få följa med mig i min vardag. Träning, äventyr, dilemman och utveckling i mammarollen, resor, giftermål, vänskap och utbildning. Samarbetsförfrågningar: paularosas.media@gmail.com

Powered by Cure - Influencer hosting