Uncategorized
Uncategorized

Hur ska man skydda barnen?

Jag har följt debatten om pedofiler och insamlingar och en massa rabalder däromkring och känt mig helt matt av alla turer.

Först och främst tycker jag det är tråkigt och fel att både Childhood och BRIS fått en stämpel på sig att vara ”pedofilkramare” för att dom inte velat ta emot en donation från en organisation som har väldigt aggressivt budskap. Visst kan jag förstå att man tänker att ”alla pengar som kan gå till barnen ska få gå till barnen” men jag tycker Childhood svarade väldigt bra varför dom tackade nej till pengen. Jag har i mitt jobb kommit i kontakt med både Childhood och BRIS och har inga tvivel om att dom jobbar väldigt målinriktat för sin sak och att man måste se till den större bilden. Jag förstår också tänket om att budskapet ”döda” inte är något dom kan ställa sig bakom.

Hur gör man för att fånga upp en pedofil? Hur gör man för att arbeta preventivt och göra så att färre barn utsätts? Jag vet ju att Treskablinoll jobbar förebyggande med att utbilda och informera ex. förskolor, idrottsföreningar och vårdnadshavare så man kan fånga upp i verksamheterna. Men hur jobbar man förebyggande med en pedofil? Jag lärde mig mycket i svaret som Childhood skrev om att det faktiskt finns pedofiler som själva söker hjälp för att dom inte vill begå några övergrepp. Och att pågår någon studie på Karolinska institutionen för att stoppa övergrepp innan dom sker. Och det tycker jag känns fruktansvärt viktigt! För när övergreppet väl skett så har det skett, ett (eller flera) barn har blivit utsatt för något dom aldrig borde ha behövt genomstå. Ett vidrigt brott som gör att man har svårt att tänka logiskt, för det är så ofattbart vidrigt.

Något jag lärde mig från den här debatten är synen på vem som är förövare. När jag tänker pedofil tänker jag en äcklig man. Ung eller gammal spelar inte så stor roll men jag tänker en vidrig man som går igång på just små barn. Men barn blir också utsatta av andra mindreåriga. Av kvinnor, av nära anhöriga, av folk som inte går igång på barn men av makt/tortyr… det är fortfarande ofattbart för mig att ta in men just därför tänker jag att det är så viktigt att det inte får målas upp en stereotyp bild av vem en förövare är. Att det inte bara är snuskgubbar som lurar utanför en förskola. Utan att det kan vara vem som helst egentligen. Och att den personen på något sätt måste kunna fångas upp innan den agerar. För när den väl gjort det är det ju för sent. Då är det klart man känner att man vill att personen ska dö plågsamt för vad den utsatt ett oskyldigt barn för. Jag tycker inte synd om pedofiler, känner ingen empati för dom, men jag vill hellre att dom känner sig nödgade att söka hjälp och får den innan dom gör något. Inte för att jag är en pedofilkramare utan för att jag inte vill att något barn ska bli utsatt. När dom väl blivit utsatta är skadan skedd.

Jag läser om ettåringen som utsatts för över 244 övergrepp och gärningsmannen som fick straffet halverat. Jag har svårt att ta in det jag läser för det är så fruktansvärt. Jag blir helt förtvivlad och ser framför mig mina barn som ettåringar. Oskyldiga varelser. Att en bebis upprepade gånger blir utsatt av en barnvakt. Att det inte upptäcktes tidigare? Att någon kan ha det i sig att göra en sådan sak. För den personen känner jag inget annat än ilska och önskar att han skulle få sitta i fängelse och ruttna för alltid. Men jag hade på något sätt, inte för att jag tycker minsta lilla synd om honom, hellre sätt att han blivit uppfångad av samhället innan han utsatte det stackars lilla barnet för det han gjorde. Inte för hans skull, utan för barnets skull.
Hur ska vi kunna skydda barnen innan det är för sent, innan det ofattbara skett?

 

 

6 Kommentarer

  1. Elsa

    När jag växte upp hade min pappas kompis familj en kompis. En jättesnäll man i liknande ålder, han bodde på landet och hade ett utejobb som passade honom som handen i handsken. Jag hade aldrig kunnat tro att det fanns någon ont i honom, han var verkligen genuint glad, omtänksam och härlig. men helt plötsligt sitter han inspärrad flera år för pedofili.
    Jag hade aldrig kunnat gissa 🙈 vem som kan vara pedofil, maktmissbrukare osv.

  2. Anonym

    Tycker också det är viktigt att ta varenda händelse på allvar, oavsett om den anses som ”mild”. Min dotter blev tvingad av en pojke tre veckor in på första terminen i förskoleklass. Han ville se hennes snippa, han var inte fysisk men hon hade aldrig känt sig så tvingad. När jag hämtade henne från skolan frågade jag henne lite försiktigt vad som hade hänt och hon brast ut i gråt. Hon trodde hon hade gjort fel. Det läraren sa när hon ringde mig var bland annat: ni måste lära henne att säga nej. Vilket såklart är ett måste. Men jag blev så arg för det kändes som att hon menade att skulden låg på min dotter.

    1. Amanda

      Usch 💔 Förstår att du kände så. Så ledsen för din dotters och din skull. Och hoppas att du innerligt förstår att skulden absolut inte på något sätt någonstans ligger på din dotter. ❤️

  3. Malin

    Kolla på ”jakten på pedofilen” på SVT. Rättså intressant… Men känns som att även om samhället skulle ”fånga upp de” så kommer dom bara med bortförklaringar så fort de konfronteras.

Visa alla 6 kommentarer
Uncategorized

Tisdagsstatus

Godmorgon tisdag!

En första natt i ett rosa rum, snacka om succé.

Leonore: Mitt rum blev inte som jag hade trott.

Paula: Vad menar du hjärtat?

Leonore: Det blev ännu bättre!

Rummet är rosa och igår ställde vi tillbaka Leonores säng. I eftermiddag börjar vi skruva ihop möbler och målet är att få upp skrivbordet idag. Det lär dröja en vecka eller två tills rummet är komplett. Jag vill inte visa något fören allt är helt klart men färgen visar jag idag.

Tankar i mitt huvud: Min hjärna har vaknat till liv efter julledigheten. Kreativa tankar flödar och jag har idéer om allt mellan himmel och jord. Jag tänker på podden, på appar som jag saknar och på mer interaktion.

Det skulle vara så himla roligt att interagera mer. Tänk vad drömmigt om vi kunde laga mat tillsammans och smaka på viner som komponerar bra med maten. Tänk om man kunde beställa en färdig låda med alla ingredienser som behövs för matlagningen och att vi sedan bara körde. Hur roligt vore inte det? Jag skulle vilja anordna ett lopp där vi springer fem km tillsammans och skänker pengar till en behövande organisation.

Jag vill, jag vill, jag vill och jag vill. Jag vill mycket just nu men det känns som att jag står med fastbundna handleder. Detta gäller givetvis inte bara mig utan alla. Den här begränsningen att röra sig fritt känns lite extra tuff just nu. För att få utlopp för min kreativitet får jag tänka i annorlunda banor. Jag finns online, ni finns online. Hur kan vi mötas? Vad skulle du vilja hitta på? 😍

Idag: Har jag digitala möten och ett läkarbesök på agendan. Jag ska på ett återbesök för att checka av att allt ser bra ut. Stötte på lite problem under ledigheten och besökte en vårdcentral för första gången på det gångna året. Det är en speciell upplevelse att besöka vården under pandemin. Allt är annorlunda och alla sneglade misstänksamt på varandra i väntrummet. Håller du med?

Ledsen över: Igår så tappade jag min Fitbit. Armbandet satt lite löst och när jag skulle tvätta ansiktet på kvällen upptäckte jag att klockan inte längre satt på handleden.

Letat igenom huset men hittar den ingenstans och misstänker att jag jag tappat den utomhus. Nu har jag läst lite om de senaste modellerna ”Sense Luna” och ”Versa 2″. Båda två verkar finemang, någon som har någon av dessa och kan rekommendera?

34 Kommentarer

  1. Fanny

    Jag skulle rekommendera att gå över till Garmin! Överlägset bästa aktivitetsklockan. Ta Fenix för en mer avancerad modell eller vivoactive för en mer klassiska aktivitetsklocka. De har också hybridmodeller som ser ut som en ”vanlig” klocka men registrerar steg och aktivitet som kan läsas av i appen. 🙂

    1. Ramona

      Jag har oxå haft en fitbit charge 4 tills nu och gått över till Garmin vivoactive och den visar mycket mer och bättre information så jag är super nöjd! Fitbiten är mer simpel och har fungerat fint men när man utvecklas så behöver även klockan utvecklas ! Så garmin och appen till den är super bra 🤗

  2. Siri

    Måste fråga vart dina myskläder kommer ifrån? Precis sånt man vill gå runt hemma i ❣️ p.s jag har en Garmin vivoactive 3, jättebra klocka

  3. Michelle

    Jag har versa 2, så nöjd! Har ingen koll på de andra, då jag fick min i julklapp 2019 så gjorde jag aldrig någon research. Men är grymt nöjd med den för det priset 😀

    1. Paula Rosas

      Jag är en partisk konsument😂. Har visserligen inte testat någon annan men tycker att Fitbit funkat bra. När jag väl har valt varumärke är jag trogen. Vi tog valet att köra på Libro när vi hade blöjbarn, och använde inte t.ex. Pampers annat än i nödsituationer!

  4. S

    Jag har testat 3 olika fit bits och fattar verkligen inte grejen med det. Den räknar inte stegen på rätt sätt. Jag har testat att ha dom med en vanlig stegräknare som man sätter på byxan, en fit bit och min mobil och fig biten ger mig 4000 extrasteg mot min traditionella stegräknare. Om jag arbetar på datorn så räknar fit-biten det som steg. Jag har även testat att va den på fotleden men den ger mig SÅ många extrasteg att jag gav upp. Har jag haft otur eller är de så dåliga på att räkna steg?

      1. Anonym

        Nina – Om hen sitter vid datorn och fitbiten räknar det som steg, så kan man nog anta att den räknar fel? 4000 extra steg är rätt mycket också, om man vet med sig att man inte har gått dom extra 4000 stegen så kan man nog anta att stegräknaren OCH mobilen har mer rätt.

    1. Jag

      Har du ställt in den med känslighet, steglängd osv? Min är korrekt när jag jämför med traditionella stegräknare, stegräknarappar osv.

  5. Helena

    Jag har precis klickat hem en Versa 3, har inte haft ngn fitbit tidigare. Tänker att jag vill ha den senaste tekniken + att den kommer med GPS. Hoppas jag blir nöjd!

Visa alla 34 kommentarer
Uncategorized

Onsdagsstatus

Godmorgon onsdag och den röda dagen mitt i ledigheten! Vi mjölkar ur det sista ur den härliga, rutinlösa vardagen. Jag läste på nyheterna att det finns rekommendationer att förlänga ledigheten för grundskola och senarelägga den mellan 2-4 veckor för att begränsa smittan. Om det skulle bli fallet så får man helt enkelt anpassa livet efter det.

Glimtar från telefonen:

Viola sov med tjejerna och snarkade värre än Hugo! 😂Det var så pass att Leonore inte kunde somna och kom in till ossimorse var det delux mys i sängen till morgon-tv och frukost

Idag: Står långpromenad med hundarna på agendan!

Besatt: Så många vänner har under hösten och vintern tipsat serien ”The undoing” som går på HBO. Jag har lagt serien i minnesbanken och igår satte jag på första avsnittet.

Och nu är jag BESATT! Vi hann titta på två avsnitt igår och målet med dagen är att se resterande fyra avsnitt. Serien har alltså bara sex avsnitt men det blir en sådan twist och det är verkligen en psykologisk thriller. Har någon redan sett den grymma serien?

Serien kretsar kring den framgångsrika terapeuten Grace Fraser, hennes man och deras son. Ett våldsamt dödsfall följt av en rad hemska upptäckter förändrar plötsligt deras till synes perfekta liv till ett avgrundsdjupt mörker”.

VEM gör såhär? Stoppar serien för att ta ett telefonsamtal!!!!

5 Kommentarer

  1. Camilla

    Haha, så gulligt när hundar snarkar 💤! Har två, en Dogo Canario och en blandis Amstaff/Pitbull och båda av dem snarkar järnet och INGEN av dem är trubbnosig☺️🌟!

  2. Mickan

    Har sett The Undoing och tyckte den var så bra! Spännande enda fram till slutet och helt ärligt så slutade den inte som jag trott 😅

  3. ...

    Det kan ju tyckas vara lite gulligt med Violas snarkningar…men faktum är ju att trubbnosarna har problem med andningen pga sina korta skallar och trånga näsgångar..så snarkningarna kommer därifrån och kan ge hunden mer eller mindre allvarliga hälsoproblem…älskar annars bullarna.

Visa alla 5 kommentarer
Uncategorized

Tisdagsstatus

Godmorgon tisdag! Hur mås det? Riktigt dålig uppdatering på mig igår. Man kan säga att livet suger.se och jag behövdes på annat håll men idag är jag tillbaka. Idag kommer det bland annat upp en snaskig lista som jag ägnade flera timmar åt igår så jag hoppas att ni ska gilla den. Visar också upp den senaste renoveringen😍.

Bilder från gårdagen:

Tjejerna postade brev till familjemedlemmar Den här brevlådan var faktiskt den andra vi åkte till. I den första lådan svämmade det blev när vi öppnade luckan. Skickas det mer julhälsningar i år tro? Ser ni hur solidariskt Molly håller upp luckan till sin syster? ♥️Vi läste en bok om en jul och en enhörning (till Leonores stora förtjusning)Under kvällen vart jag utmanad att fylla i mitt motto med livet. Jag tycker att dessa utmaningar på sociala medier är så sjukt kul. Det är som att man ändå skapar lite sammanhållning såhär i mörka tider.

Vad är ditt motto? Blev väldigt glad över den här noteringen ♥️https://objects.dc-sto1.glesys.net/paulas.me/2020/12/1f9def76190d4f67a5cc77c06be29fb1.mov

Idag: Fotar och filmar jag tillsammans med Mikaela och Pischa. Dagens program är lite som en mental räddning. Jag behöver få se något annat än hemmets väggar. Jag älskar vårt hem men just nu känns hemmet lite som ett fängelse också.

Senare: Idag är dagen D kommen. Dagen vi ska försöka få ihop ett pepparkakshus. Ni vet ju hur det gått de senaste åren….

Det har alltså INTE gått. Jag har testat baklimm, gjort eget limm och limmpistol. Håll tummarna med mig att vi lyckas idag💫.

Nu: Spela in en haul!

5 Kommentarer

  1. Linda

    Jag är SÄMST på att sätta ihop husen men har ett knep: fett med florsocker, en äggvita och typ en tsk ättika, vispa ihop ordentligt. Där har du ett stadigt lim

  2. C

    Vi smälter alltid socker i en stekpanna. Doppar en kant först och fäster i den del som den ska sitta ihop med och så fortsätter vi bara så. Doppa en kant i taget. Enkelt 😃👍

  3. Linnea

    Gör tjocka delar. Jag gjorde för första gången i helgen och kavlade ut ca 5mm tjock deg. Den blev nästa 1 cm tjock gräddad. Inte en chans att den går sönder. Kunde tom lyfta huset efteråt.

  4. Johanna

    Vi har alltid smält socker i en stekpanna och använt som lim! Man får vara lite försiktig så att man inte bränner sig men vi fick alltid ihop huset på det sättet när jag var liten 😊 obs, mamma limmade när vi var små, vi barn fick dekorera sidorna innan!

Visa alla 5 kommentarer
Uncategorized

Gnocchi med kyckling i tomatsås

I den här rätten fanns två utmaningar. Jag har aldrig tillagat gnocchi förut och jag har svårt för kyckling i tomatsås. Vi uppmuntrar alltid våra barn till att smaka, och tycker man inte om någonting är det helt ok. ”Det absolut värsta är att vi får ringa och beställa thaimat”.

Men.. Det vart skitgott! Varför har jag inte gjort gnocchi förut?

Jag var tvungen att googla mig fram till vad gnocchi faktiskt är: Gnocchi är en pastaliknande klump av potatis som ursprungligen kommer från norra Italien. Tycker du om gnocchi?

För fyra portioner Gnocchi med kyckling i tomatsås behöver du:

500 gram kyckling i strimlor

1 gul lök

1 konservburk körsbärstomater

1 dl vatten

1 tärning kycklingbuljong

1 påse bladspenat

500 gram färsk gnocchi

Salt

Peppar

Olivolja

Gör såhär:

Stek kycklingen och krydda med salt och peppar. Tillsätt hackad lök och låt det fräsa i några minuter. Tillsätt tomat vatten och en tärning buljong och låt grytan puttra under lock i ca 30 minuter tills kycklingen blivit riktigt mör. Lyft av locket och låt grytan puttra i ytterligare 10 minuter.

Koka gnocchi enligt anvisningar och stek sedan i en stekpanna. Blanda i stekt gnocchi och färsk spenat i kycklinggrytan.

6 Kommentarer

  1. Sandra

    Älskar gnocchi, efter kokningen brukar jag steka med smör, salvia och därefter parmesan, så sjukt gott o äta som de, med en sallad eller någon kyckling/köttbit.

    1. Sandra

      Tonfisk e supergott i tomatsås stek lite lök ha i tonfisken på med krossade eller passerade tomater sen krydda bara med salt, peppar, chilli och låt puttra, sjukt gott med pasta, ris ja vad som helst egentligen.

Visa alla 6 kommentarer
×

Paula Rosas

Hej på dig och välkommen till min blogg. Mitt namn är Paula Andrea Rosas och här kommer några korta meningar om mig. Jag är en 27årig tjej som lever mitt liv genom att göra det bästa av dagarna. Mitt liv kretsar kring mina fantastiska döttrar Molly-Elise och Leonore och min underbara man Hugo Rosas, familj och vänner. Jag är en glad, familjekär och envis tjej som älskar att skratta. I min blogg kommer ni få följa med mig i min vardag. Träning, äventyr, dilemman och utveckling i mammarollen, resor, giftermål, vänskap och utbildning. Samarbetsförfrågningar: paularosas.media@gmail.com

Powered by Cure - Influencer hosting