Inget är sommar så mycket som Sommar i P1! Den där meloditrudelutten i början är sommarens soundtrack. Lyssnar ni och har ni fått några favoriter? Jag skrev ju om Isabella Löwengrips sommarprat för några veckor sen och nu vill jag prata om en av mina favoriter i sommar!

Anders Hansen som är psykiater och har skrivit böckerna Hjärnstark och Skärmhjärnan. Han pratar naturligtvis om… hjärnan!

”Vi lever längre och är friskare än någon gång tidigare i människans historia. Ändå äter över en miljon svenskar medicin mot depression. I mitt Sommar undrar jag varför vi mår så dåligt när vi har det så bra – och vad kan vi göra åt det.”
HÄR kan du lyssna på hans sommarprat!

Hur ruskigt är det inte att var 9e svensk äter antidepressiva? Och då menar jag inte att jag är emot antidepressiva på något sätt men hur hemskt är det inte att så många mår så pass dåligt? Något som gjorde mig glad var att halva pratet handlade om motion och vilka effekter det har för hjärnan. Att det inte bara är att ”du får energi av att träna” utan att det faktiskt hjälper våra hjärnor att utvecklas. Att regelbunden träning kan motverka att vi får sämre minne till exempel. Eller att man faktiskt blir mer kreativ av en snabb promenad!
”Genom att träna våra fysiska muskler tränar vi också våra mentala”. Sommarpratet känns som ett kvitto på att vi gör rätt i värdera träningen högt och att vi ständigt letar aktivering av kroppen i vardagen. Det känns skönt att träningen inte bara är en investering i att orka mer och ha energi utan också för våra hjärnor och för våra barns psykiska hälsa.

Något som fastnade i mig var att tänka på  motion som en krockkudde mot psykisk ohälsa – du kanske krockar ändå men du får en lite mjukare dämpning. För det verkar knappast vara en slump att den psykiska ohälsan ökar bland unga samtidigt som rörelse och motion minskar… en stor bov i det är skärmarna. Allra mest mobilen som vi har med oss hela tiden. Visst litar man nästan inte på någon som inte svarat på sms med orsaken att den inte hade mobilen med sig? För det känns ju som att alla har den i fickan eller handen för jämnan. 

Jag gillade med pratet att han inte är helt svart och vit. Han säger inte bara att ”ingen skärmtid, punkt!” utan lyfter fram att mobilen är en fantastisk pryl och att den är här för att stanna. Men att det finns risker med användandet och att det kan vara bra att reflektera över användningen. Det skrämmer mig att barn använder mobilen typ 6 timmar per dag. Det är ju hur lång tid som helst! Jag tror verkligen på det han sa om ”Digital disciplin”. Mobilen/internet/sociala medier är här för att stanna så vi måste lära oss hantera den. Inte låta den ta tid som vi missar i verkligheten. Det tänker jag mycket på i och med mitt jobb. Att koncentrera tiden till mobilen så att jag kan bocka av och sen lägga undan. Jag vill inte vara en zombie som sitter och glor i skärmen när jag umgås med andra. Jag försöker oftast, om det är något som måste göras, säga till dem jag är med att ”jag måste bara fixa detta, vänta en stund” och sen när det är gjort så lägger jag undan mobilen. För det är svårt att konkurrera med uppmärksamheten med en mobil som plingar till. Han pratade om koncentrationstester där de som har mobilen med sig i fickan inte alls kan fokusera på samma sätt. Eller två som har ett samtal och så ligger mobilen på bordet – då tycker den personen som har mobilen framme att samtalet är tråkigare (än om den inte skulle haft mobilen). Där kan jag verkligen känna igen Hugo – om telefonen finns i närheten så zoomar han ut och tar in knappt hälften av det man säger. Det kan göra mig tokig när man umgås med folk och han liksom inte ”är med” utan är i telefonen. 

Jag rekommenderar verkligen er som inte har lyssnat på hans prat att göra det för jag tror ämnet är så viktigt att ha med sig i vardagen! Att ha reglerad skärmtid både för barn och vuxna. Jag känner mig trygg i att vi än så länge har en bra nivå för våra ungar med skärmarna. Visst får de hålla på med iPaden och kanske lite extra vissa dagar eller stunder (typ på resor eller när de är sjuka) men de är långt ifrån 6 timmar. Våra ungar leker och stojar och är aktiva så det räcker och blir över så då kan jag känner mig trygg i att koppla av med en film eller lite spel på plattan innan middagen. Men om de skulle välja bort fysiska aktiviteter och utflykter för att hålla på med skärmarna skulle det ringa en varningsklocka i mig. Jag tycker nog det är viktigare att jag och Hugo tänker på vår skärmtid faktiskt. Att lägga bort telefonerna och inte bara lägga på bordet utan lämna i ett annat rum. Att kanske skaffa en vanlig väckarklocka istället och lämna mobilerna på laddning i hallen under natten. Hur gör ni med telefonerna och deras del i vardagen?

Med sommarpratet bockar jag av vikten av rörelse för hjärnan och känner att den har vi! Och vad gäller den digitala disciplinen tar jag med mig den och jobbar på under sommaren. Livet är här och nu – visst pågår det saker i mobilen som måste bockas av men vi får inte missa det som händer i verkligheten under tiden.