Tankar
TankarTräning

Mitt vikt-igaste år

Jag har fått en inbjudan att vara med på en workshop i början av det nya året där vi under en dag kommer vara ett gäng tjejer som övar på olika lyft och övningar, lunchar och har föreläsning/diskussion. Min roll i det hela skulle vara att gäst föreläsa på tema bodyshaming.

Snart har hela 2018 gått och det året har nog varit det år det lagts mest fokus någonsin på min kropp. Och då inte från mig själv utan från andra. Jag har haft en problematisk bild av min kropp tidigare och krigat mot spegelbilden men har i flera år varit bekväm i min kropp oavsett form och vikt. Mina graviditeter var självklart omtumlande på ett sätt men jag omfamnade ändå förändringen i min kropp i det vad den gav mig – mina barn. Men det här året har gått från noll till hundra på något sätt – eller kanske att en cirkel har slutits?

Vi började året i Maldiverna på en drömmig strand och en fantastisk semester. Något som dock kom med väldig fart var kommentarer om min kropp. Jag fick höra att jag hade en mammig kropp, hängiga bröst, gropiga lår, att jag ”gick mot normen” med att visa min kropp och att jag valde helt fel badkläder för ”min typ” av kropp, att jag försökte dölja min sladdriga mage med en unge eller klädesplagg… Kommentarer jag aldrig bett om. Och min kropp har inte heller varit normbrytande. Även om jag byggt upp mycket av en skyddsbarriär i mig mot kommentarer på nätet kan jag inte påstå att jag skakar av mig allt. Klart det tar ibland. Även på hemmaplan fortsatte kommentarerna och något jag ofta fått höra är att Hugo kommer hitta någon annan med snyggare kropp än mig, att eftersom han själv är träningsintresserad och vältränad vill han inte ha min mammiga kropp.

I år började också min träningsresa på riktigt. Jag satsade helhjärtat på att komma med i Gladiatorerna och det väckte min tävlingshjärna. Under våren och sommaren avancerade jag i min träning med hjälp av PT och strikt kost och jag fann glädje i att se kroppens framsteg och känna mig starkare och starkare. Det har blivit till en livsstil och som jag känner idag skulle jag aldrig kunna gå tillbaka till att inte träna. Med träningen och kosten har min kropp ändrats, jag har mer muskler och mindre fett och det syns överallt (även på mina tuttar som vi pratat om så mycket senaste tiden). Och nu kom det inte längre kommentar om min mammiga, hängiga kropp utan istället om att jag såg sjuk ut, hade fått anorexi, hade fått ortorexi, att jag svälte mig, att jag såg äckligt smal ut, att mitt ansikte såg för stort ut när jag blivit smal, att jag såg manlig ut med muskler osv. osv. Nu skulle Hugo istället lämna mig för att jag var för okvinnlig i min kropp.

På ett år har min kropp gått från fatshaming (fast jag inte var överviktig eller faktiskt hade en normbrytande kropp) till thinshaming om att jag uppmuntrade till ätstörningar. Under hela tiden har min kropp fått i sig bra mat och varit aktiv och jag har fina värden och känner mig friskare och starkare än någonsin. Om jag kan inspirera någon till rörelseglädje eller att våga ta sig ur sin comfort zon känner jag YES men mitt syfte har aldrig varit att hetsa till något. Under 2018 har min kropp fått mer fokus än när jag väntat och fött barn och DÄR kan vi snacka häftig kroppsförändring.

Min träningsresa har verkligen blivit en krasch in i hur kroppar bedöms, betygssätts och faktiskt blir påhoppade. Jag kan inte sätta mig in i hur det är att vara väldigt överviktig och få hat för det men jag kan tänka mig hur jobbigt det måste vara. Jag har fått tjockis-kommentarer utan att vara tjock så mitt hjärta värker för dem som fatshameas dagligen. Jag säger inte att det är värre eller lika illa att bli ”thinshaemad” men jag menar på att vi måste sluta skuldbelägga och anmärka på andras kroppar. Vi alla gör så gott vi kan utifrån dom verktyg vi har och alla kroppar är lika mycket värda. Under min gästföreläsning vill jag fokusera på träning för glädje, styrka och ork och inte för utseende och att vi ska sluta bodyshamea både oss själva och andra.

Be your favorite kind of you <3

17 Kommentarer

  1. Lisa

    Jag blir fly förbannad när jag tänker på denna kroppshetsning. Tjejer som känner att dom har rätt att klanka ner på och såra andra. Skönheten sitter ju faktiskt inte i hur mycket man väger. Du är skitsnygg nu precis som du var innan och hade varit även om du blivit tyngre. Du har en fantastisk utstrålning det är den jag ser. Själv så kämpar jag med träningen och känner mej inte 100% nöjd. Samtidigt som jag tycker att folk omkring mej är perfekta korta, tjocka, smala, långa. Men kraven på en själv är ju tyvärr annorlunda.
    Kram

  2. Tina

    Jag undrar hur gamla dessa människor är som fäller dessa kommentarer ?
    Jag ”hoppas” de är yngre , för är man äldre än ca 20 så hoppas jag man har bättre förstånd och förstår man inte säger dumma saker.

    Jag ser ibland du får kommentarer att du har mobbat andra i skoltiden? Men du besvarar aldrig det?

    Tänker det är kanske unga tjejer som skriver skriver krippskommentarerna. Vet ju själv hur hård miljö det är i den åldern och många har nog sagt å gjort saker man ångrar från yngre tiden. Och på internet e det lätt att bara spy ut.

    1. Lizette

      Av min erfarenhet är det oftare tvärtom – kvinnor som är 30+ har oftare tendenser att kommentera andras kroppar och tro att folk bryr sig om deras förlegade åsikter. Och sedan undrar vi varför våra barn mår dåligt…?

  3. Elin

    Vad spännande den där workshopen låter. Skulle gärna varit på en sån! Blir så avundsjuk på dina hårda träningspass som du gör, jag bli imponerad över ditt slit. Jag vet hur mycket arbete som ligger bakom. Du inspirerar mig!

  4. Emma

    Så otroligt bra skrivet!
    Du är fantastiskt vacker, både på första bilden, sista bilden och allt däremellan!
    Är badbilden med tjejerna från Spanien?

  5. Josephine

    Usch så hemskt att behöva ta emot så mycket kroppskommentarer. Förstår inte varför så många tar sig den rätten?
    Bland det värsta jag vet är att få höra sådant, ofta förklätt i all välmening.
    Samma människor som prompt ska kommentera andras matlådor… usch!

    Oavsett verkar du ha slitit rejält under detta år och det är på riktigt inspirerande hur långt du har kommit i din träning på denna korta period.

  6. E

    Bra skrivet. Jag är en av dem som tyvärr är överviktig. Och fått de slängt i fejset också ett antal ggr. Så väl av kompisar, folk man ej känner men även nära familj. Jag har varit deprimerad (förlossningsdepp), fått sjukdomar och div andra besvär. Innan den perioden var jag en relativt aktiv människa och spelade innebady rörde mig snabbt och smidigt, orientering, långa snabba promenader i skogen osv. Önskar jag kunde vara så nu med men min ena sjukdom sätter stopp till viss del. Är genuint ledsen över det men så är det, sjukdomen går inte att bota utan jag får leva med det. Men önskar jag visste hur jag kunde träna för mitt eget bästa. Sjukgymnaster har jag bara träffat på konstiga människor tyvärr som också varit otrevliga. Så jag har inte gått dit igen. Ja så är det i sverige. Och många frågar varför man är tjock.. jaa finns många anledningar, men är inget man vill kanske. Önskar jag kunde va och lyssna på dig då.

  7. Jenny

    Du är så underbar! Dina ord går rakt in i hjärtat! Sånt fint hjärta! Tack från djupet av mitt hjärta! När jag gick upp i vikt för ett par år sedan pga depression trivdes jag inte i min kropp alls. Fick höra från släkt att jag borde gå ner. Pikar. När jag gick ner och mådde skitbra, hade energi, åt regelbundet,bra mat. Då var jag för smal? Men jag hade aldrig mått så bra! Åt bra mat, regelbundet, hälsosamt. Drog ner på sockret. Trivs i att äta bra och vara smalare!

  8. Christina

    Du måste sluta vara till lags hela tiden till vad andra vill och tycker du ska vara. Och sluta lägga energi och skriva om det och ge energin till dom som inte förtjäna den. Märker du lägger så mycket tankar och engagemang i vad andra tycker om dig. Fatta att det bli så men skit i det. Du kommer aldrig duga och vara älskad av alla. Detta är bara kritik och inte hat. Tycker dock de är tråkigt att du ofta skriver om vad andra sagt, fatta också att man ta åt sig, men bygg på självkänslan och inte bara självförtroende, bli säker i dig också så skiter du i vad andra tänker om dig och ditt utseende. Annars kommer du bli galen.

  9. Malin

    Otroligt fint skrivet Paula. Du ska inte vara annat än stolt. Jag önskar att alla skulle få må bra och vilja ta hand om sig !

  10. Elin

    Alltså du är så himla vacker oavsett hur din kropp det ut! Skit i vad alla säger även om jag förstår att det är svårt! Så jäkla viktigt och prata om detta ämne, ingen ska ”bestämma” hur någon ska se ut och inte. Du är en stor inspiration ❤️

  11. Lovisa

    Ush vad mycket du får utstå, jag vill bara säga hur mycket du inspirerar mig. Är ganska nybliven 2 barns mamma och du får mig att känna inspiration till träning och att vilja vara stark.men något som jag tar med mig från dig är att min satsning på träning inte kan vara just nu då jag har en liten bebis som behöver mig och att min kropp behöver Byggas upp igen. Men min tid kommer.. Och paula, du är grym och vilken jävla prestation du gjort 💪du är inspiration, kan du kan jag 😘

Visa alla 17 kommentarer
Tankar

Ett bröst upptryckt i ansiktet 

Hur ställer ni er till offentlig amning? Senaste veckan har det varit rabalder med vissa som tycker att det är äckligt att amma offentligt och att få ”tuttar upptryckta i ansiktet” och sen andra sidan som tycker att det är självklart att amma offentligt och att problemet ligger i beskådarens huvud. För mig är det självklart att bebisar ska få mat när de är hungriga oavsett om det är från ett bröst eller en flaska. Och att det inte är mammans uppgift att behöva dölja sig med filtar eller gå iväg på toaletten eller liknande. Vissa bebisar kanske äter bättre ”ifred” med en filt över sig men andra hatar det. Själv skulle jag inte vilja sitta vid bordet med en filt över mig när jag ska äta lunch – instängt, varmt och kvavt. Nä fy. Och att behöva äta på toaletten? Nej, att äta är visserligen ett naturligt behov vi har men det är inte samma sak som att få ut kroppsavfall så självklart ska en mamma inte behöva sitta på en toalett och amma! 

Dom som jämnför amning med att ”ta fram penisen” offentligt är verkligen skadade av hur vi sexualiserar den kvinnliga kroppen. En penis är ett könsorgan, ett bröst är det inte. Att kvinnor har större bröst än män är ju just för att de är till för amning? Precis som män kan gå runt barbröstade på sommaren borde kvinnor kunna göra samma (även när det inte är amning som är skälet) – att just kvinnliga bröst blivit så sexualiserade är ett problem när vi bortser från funktionen och bara ser dem som snuskiga. Även jag har ju fått den bilden av bröst – annars skulle jag aldrig ens överväga en bröstoperation om jag bara såg bröst för vad det var och inte som en sexualiserad kroppsdel som ska se ut på ett visst sätt.

När det kommer till amning offentligt var jag själv inte så bekväm med det från början. Jag har alltid varit privat med min kropp och inte velat visa mig ”naken”. Som ni vet skyler jag fortfarande mina bröst när jag inte har bh, även för Hugo! Så jag har aldrig varit en sån som ”slängt fram” bröstet utan jag har varit väldigt försiktig. Men samtidigt har jag känt att behovet att mata mitt barn tagit över från min egna osäkerhet i kroppen så med tiden blev jag mer bekväm.
Jag har faktiskt aldrig upplevt att mammor ”slängt fram” eller ”tryckt upp” sina bröst i ansiktet på andra när dem ammar – det känns som att man ska vara alldeles för nära för att det ska bli så, eller? 

Visst har jag sett mammor amma lite överallt men bebisen ligger ju för bröstet och OM jag nu skulle störas av det (det gör jag inte) är det ju lättare för mig att kolla någon annanstans i lokalen än på just den mammans bröst än det är för henne att styra sin bebis behov. Så enkelt är det! Låt mamman vara!

Men med risk för att kanske göra vissa upprörda kan jag erkänna att jag personligen blir lite illa till mods när det är stora barn som ammar. För mig är amning mat för bebis så när en 3-4 åring gör det är det något i mig som känner att det blir en felkoppling. Inte att det är snuskigt eller sexuellt på något sätt men det känns bara som att det liksom inte matchar på något sätt. Men för den sakens skull så skulle jag aldrig lägga mig i om någon annan gör det utan det är i mitt huvud och då väljer jag att titta bort helt enkelt. Men för mig är amning så kopplat till bebisen och ett barn som passerat säg 3år är liksom ”en riktig människa” som pratar, äter, resonerar (inte så bra kanske men för ändå fram sin vilja muntligt) och ja, är en riktig människa. Jag kan förstå att det fortfarande är trygghet att snutta lite på kvällen eller att vilja ta på och vara nära mammas bröst som en rutin kanske men jag har svårt att se behovet en eftermiddag i en park när hen samtidigt äter ett kex och busar med andra barn. MEN som sagt, det är i mitt huvud och även om jag känner att det inte är något för mig så tycker jag inte det skadar någon annan så om en mamma vill amma sin 3 åring – you do you, mama! 

32 Kommentarer

  1. SARA

    Såååå bra Paula! Heja heja! Ingen ska skammas för att man ammar sitt barn, många är osäkra nog utan att behöva såna här diskussioner. Jag hade jättesvårt att amma offentligt då jag har så stora bröst att hur jag än gjorde så tyckte jag att dom syntes. Vilket gjorde att jag slutade amma mitt första barn! Med andra var jag mer modig.

  2. Martina

    Innan jag får shitstorm på mig, det är naturligt och mammor ska amma men precis som vad som helst så visar man hänsyn. Både till dig och barnet och din omgivning. Varse sig man vill se det eller inte så kommer mammor fortsätta, låta omgivningen anpassa sig efter sig. Men jag tycker att det är tråkigt att mammor blir kränkta. Så många amningsvänliga platser finns de idag menar jag så dom ska slippa flasha brösten ute., Och ja ja nöden har ingen lag men jag skulle inte vilja amma offentligt, göra allt för förbereda, vara man en ”bra” mamma, gå undan eller gå ut förberedd. Det minsta man kan göra är att visa hänsyn, gå undan, tänka på sin omgivning i stället för att människor kring er mammor ska anpassa sig efter er, som ni skulle ha företräde till allt bara för att ni råkar vara mammor. Och ja, barn kan man aldrig förutse när ett barn blir hungrig men tror det gör mycket att tänka förberedande.

    Hur naturligt det än är kan det jämföras med kissa, bajsa, ha mens eller ha sex och delge det offentligt eller ta fram andra könsorgan offentligt.

    Och innan ni hoppar på mig – mammor ammar och kommer fortsätta göra det varse man gillar det eller inte så varför låta andras åsikter påverka er/bli kränkt av? Det är väl bara fortsätta om ni ”tycker att det är hur naturligt som helst”. Och till sist, innan ni hoppar på mig kan ni inte ändra på min uppfattning/åsikt. Så lägg inte ner tid och energi på att försöka göra det.

    1. Mimi

      Suck. Det är ok att ni tycker annorlunda än mig men säg det snälla inte. Tolkar det som att du vill att folk (ammande mödrar bla) ska tänka på sin omgivning innan de gör något naturligt. Men så länge du själv inte behöver anpassa dig efter det. Det är ju också naturligt att tycke en åsikt är dum och faktiskt säga det. Speciellt när den tidigare motsatt sig själv.

      1. Martina

        Nej, ammade eller ej bör man visa hänsyn för sin omgivning, inte minst för sin, sitt barn och dom bredvid ers skull.. Och om jag nu är så tragisk, varför lägger du tid på energi på mig? Bara för att man säger att man inte gillar det, betyder det inte att man inte skulle acceptera det i verkliga livet. Så ge upp en gång för alla.

    2. Lisa

      Jag ammade framtill ganska nyligen. När barnet behöver ammas så är det liksom nu nu eller väldigt snart. Innan dottern kom till världen så tänkte jag att det inte borde vara så svårt att hitta en avskild plats, men jo! Det är det ibland. Och nej, aldrig i livet att jag hade satt mig inne på en offentlig toalett och låtit min bebis äta i den bakteriehärdan och pysslingen. Mammor som ammar offentligt gör absolut NOLL fel och ska INTE förväntas visa ”hänsyn”. Det är lättare för någon som tar illa vid sig att kolla bort, än vad det är för en ammande mamma att försöka hitta ett bra sätt/ställe att amma på med en ledsen och hungrig bebis. Om jag hade tyckt det var jobbigt att se rödhåriga så ska ju inte dom behöva skyla sig för att visa hänsyn till mig? Nej, då är det jag som skiljer mig från mängden och för anpassa mig. Jävla trams är vad det är.

  3. Emma

    Mitt första barn amma jag till han va 16 mån. Med han som är min förstfödda va jag väldigt obekväm med att amma offentligt, gick alltid undan och helst till amningsrum på köpcenter. Åkte aldrig till köpcenter som inte hadde dessa rum. Vilket jag idag tycker är så dumt av mig, amning ska man inte skämmas över!
    Tre månader efter han slutade amma föddes lillasyster och då hade jag ändrat syn på amning, jag skämdes inte över att amma längre och va inte behov av dessa rum. Men med det betyder det inte att jag kastade fram brösten så fort hon skulle ha mat. Men jag va så mycket mer bekväm i det. Hade bland annat en speciel tröja som va väldigt stor, hade amningslinne under och gick runt pch amma henne under tröjan men tack vare linnet blev det ingen hud som syntes.
    Henne ammade jag tills hon va 19 mån. Och att läsa kommentarer om att barn som är över 12 mån inte ska ammas provocerar mig något enormt. Dom förstår inte vad amning är, det är inte bara mat det handlar om i den åldern eller äldre. Och i mitt fall handlade det om att min dotter hade stora problem med att äta mat, hon klöktes jätte mycket och dessutom va hon mycket sjuk i den åldern så bröstmjölk var en viktig källa för henne. BVC och sjukhuset uppmuntrade mig att amma henne, för då fick hon i sig viktiga vitaminer och fett.
    Nej folk amma på, finns inget mysiga och när man är bekväm med det kan man göra det i alla situationer, både liggandes, sittandes och gåendes

  4. Anna

    Det man ser av bröstet nät bebisen ligger där och äter är inte mer än man ser av ert bröst i en urringad tröja när man har push up bh t.ex. Bebisen räcker ju själva bröstvårtan som är den mest intima delen av bröstet. Det är inte så att man sitter där med bröstet hängande fritt bara. När bebis ätit klart så täcker man ju bröstet igen. Inte så att man sitter med det framme på allmän plats sen.
    Att gå undan till t.ex amningsrum osv får man välja själv om man sj tycker det är skönt att sitta i lugn o ro och kanske bebisen störs av mkt intryck runtomkring när den ska äta så det är bättre att gå undan pga att man behöver lugnet.
    Skulle inte vilja amma mitt barn på en toalett eller känna mig tvingad att gå undan.
    Om man vill skyla sig/bebisen m en filt eller nåt så är det väl inte en tjock varm filt utan en tunn och man lägger bara över lite för att dels skärma av alla intryck för bebisen o ge den ett lugn o dels för att känna sig mindre blottad. Men som sagt det är inte mkt som syns av bröstet när bebisen ligger där o äter.

  5. F

    Intressant och tänkvärt!
    Har en liten här hemma på 4 månader som ammas. För smidigheten nu när det är kallt så försöker jag amma hemma och inte ute! Men är vi någonstans så ammar jag. Min lilla vet ju inte var vi är och hon behöver mat.

    Jag förstår dig på ett sätt vad du menar med äldre barn. Men förr när barnen slutade när de själva ville så ammade man till ca 2-3 år…
    Svårt! Tror inte jag kommer amma så länge men respekterar de som gör det.

    Elaine, din vän. Hon ammar ju sin son på 1 år och några månader vad jag vet.
    Hur ser du på det? 🙂

  6. M

    Jag känner samma. Jag ammade min son i 9 månader, sista månaderna endast nattetid. Jag fattar att det kan vara en trygghet för barnet MEN man kan ha samma trygghet& närhet utan att amma stora barn!
    Det känns som att influensers som ammar större barn verkligen vill provocera med bilder på äldre barn som ammar. Jag tror knappast att dom barnen kommer tycka att det är roligt att ha dom bilderna uppe när dom är äldre… bara för att make a point?!?!

    Man ska såklart amma överallt men kanske inte barn som kan äta själv och kan gå och prata, det känns bara lite fel…

    1. Malin

      Man dricker ju inte från spenarna på kon o det är väl just att lägga en 3-åring vid bröstet för att suga i sig mjölken som känns konstigt.
      JAG ser iaf inget fel i att ge en 3 åring mjölk från en ko som pastöriserats, och sedan köps i en kartong från affären. Men alla tycker olika.

      1. Sara

        Du vet om att det är kalvens mat va?😂 det är ganska mycket fel i det, som sagt vill väl ingen suga på kossans spenor heller.. så varför dricka en annan arts babys mat?

    2. Gabbi

      Fast att amma sitt barn när det är 3+ är ju bara sjuk?! Varför liksom? Är ju bara självändamål för mamman att man tycker det är ”mysigt”. Vid 3 års ålder ska barnet kunna äta riktig mat, hur klarar det sig annars på förskola? Eller i andra miljöer!

  7. Minna

    Johanna Toftby som skrev inlägg om detta och var äcklad av amning bland folk, är en kvinna som bidrar till den nertryckning av kvinnor som vi alla kämpar med att få bort.
    Skäms skäms! Att tycka en sak och hålla tyst är ett bra råd till henne. Men att öppet stå med pekpinnen och tala om hur andra är och vad som är rätt eller fel. Det är så tabu!
    Jag hoppas hon växer upp och tänker om, ber om ursäkt och aldrig gör samma sak igen.

    1. Anna

      Fast Johanna T. skrev ju inte att hon var äcklad av amning, varför vinkla det så, hon skrev blev obekväm och menade ju självklart inte att det var äckligt eller fel med att amma utan det handlade om att visa brösten så öppet och amning av större barn som inte hade ett solklart behov av det just i stunden. Hon har rätt att tycka i sin blogg precis som Paula och andra gör i sina kanaler, det betyder inte att hon står med pekpinne och bestämmer över andra. Hon ställde frågor och startade en debatt precis som P gör här fast med lite andra ord. Du vinklar J:s ord Minna och Paula får det att låta som att J var äcklad och tycker att det ska ammas på toa men NEJ det skrev JT inte heller. Illa att förvränga andras ord också.

  8. Malin

    Tack Paula ! Instämmer med allt !
    Har ammat mina tre barn var som helst och när som helst det har behövts. Sâ praktiskt pâ t.e.x lângflyg ! Jag är bosatt i Frankrike och förvânansvärt nog har jag bara fâtt uppmuntrande kommentarer om amningen. Att det är fint, naturligt, bra för bebisen osv. Folk har i allmänhet visat stor respekt. Dock har jag ocksâ alltid försökt vara diskret, det gâr att skyla det mesta av bröstet med hjâlp av bebisen och en amningstopp och tunika t.ex.

  9. Gabbi

    Fattar inte VARFÖR man känner behovet av att ”slänga” fram brösten i offentliga miljöer, trots att det är ”naturligt”. Visst att bebisen behöver mat, men lite känsla kan man väl ändå ha och gå undan, dels rogivande för själva amningen men också respekt för andra människor som faktiskt ofrivlligt ska bevittna det, visst man kan välja att titta någon annanstans men för att veta det måste man ha tittat en gång, vilket är en gång för mycket.
    Vad gäller amning av alla barn över 1,5 tycker jag bara är sjukt, varför lär man inte barnet äta riktigt mat?! Tycker ofta det hänger ihop med någon sorts självbekräftelsebehov av att det faktiskt är mamman som har större behov av det än bebisen. Man kan ju börja vänja bebisen vid ”riktig” mat redan vid 6 månader. Nej att amma en 3-4 åring skulle jag bara tycka var sjukt, aldrig sett det i verkligheten så hoppas innerligt inte det förekommer heller!

    1. Jennifer

      Har du barn? Då får du gärna berätta hur man går undan på tex ett tåg? Eller du kanske tycker man ska stanna hemma i sex månader..

      1. Gabbi

        Ja det har jag, nu åkte jag bara tåg 2 gånger under dom 6 första månaderna och då såg jag till att min bebis ätit innan så hon klarade sig hela tågresan. Man kan planera sin tid…. men visst hade jag behövt amma på tåget hade jag faktiskt gått undan på tex toaletten. Jag själv vill inte se det, och då visar jag också respekt mot andra som inte vill se. Och helt ärligt, min bebis skiter i om jag ammar på toaletten eller i ett säte mitt bland folk, vilket jag tror de flesta bebisar gör!

      2. Karolina

        Seriöst? Vad är ditt jävla problem Gabbi? Ska man behöva PLANERA när ens barn ska äta? Ska man inte kunna göra dagsutflykter för att någon kanske stör sig på att ens barn vill äta? Min dotter kunde äta efter 10 minuter igen, ibland efter 3 timmar. Sitt inte och släng ur dig en jävla massa skit om att man ska gå undan, tex på en toalett. Så jävla förnedrande. Du om någon bör skämmas över vad du har för syn på oss andra mammor som ger våra barn mat!

        Jag hoppas verkligen att alla mammor vågar amma var som helst när ens barn behöver mat/trygghet och skiter i sånna som dig! Usch!

        1. Gabbi

          Herregud, diskutera på en normal nivå istället för att bli så himla kränkt direkt.
          Jag ser inte att det skulle vara det minsta förnedrande att amma på en toalett, då får man ju vara ifred och få lugn och ro om man är ute bland massa folk. Att se det som något förnedrande handlar nog om din egna uppfattning om att alla borde få amma helt öppet och vartsomhelst.

          Jag tycker mest det är tragiskt att du hamnat i en bubbla där du inte ser någon annan än dig själv och din bebis, och tror du enbart har rättigheter men inga skyldigheter.

    2. Annika

      Jag håller med dig Gabbi. De flesta ammar med visad hänsyn MEN jag har råkat ut för kvinnor som inte visar hänsyn till andra ex för någon sommar sedan, sitter på en uteservering vid lunch. En mamma har parkerat barnvagnen en bit bort ca 50m, efter en stund bestämmer hon sig för att det är matdags för bebisen, knäpper upp sin skjorta ,tar fram båda bopparna och går sedan och hämtar bebis, med bopparna svajande i brisen. Det tyckte jag inte var ok alls kan jag säga.

      1. Martina

        Exakt, nu är jag inte mamma men det verkar svårt att visa hänsyn dessa dagar både för en själv, barnet och sin omgivning. Svårt att tänka bort att omgivningen ska rätta sig efter mammor. Svårt det kan vara tänka/agera förberedande. Låta barnet äta sig mätt innan utgång eller pumpa så man bara kan ta flaskan. Och jag förstår att alla barn kanske inte tar flaska, lika väl brösten men man kan hitta det som fungerar för en själv. Och om man nu behöver amma offentligt – gör det, men då kan man åtminstone visa hänsyn, gå undan så ni slipper bli kränkta, att folk glor.

    3. Linda

      Förstår inte hur du kan få det till att låta som om det handlar om en kvinnas behov att slänga fram brösten? Tror du på roligt att en ammande kvinna tänker; ”Åh, nu känner jag för att amma lite här bland folk, jag vill slänga fram bröstet. Åh vilket behov jag har av det nu minsann!”
      Tänker du inte att har med barnets behov snarare? Du har förmodligen inga barn, för du skulle aldrig uttala dig så annars. En väldigt okunnig kommentar skulle jag vilja påstå.

    4. Linda

      Förstår inte hur du kan få det till att låta som om det handlar om en kvinnas behov att slänga fram brösten? Tror du på roligt att en ammande kvinna tänker; ”Åh, nu känner jag för att amma lite här bland folk, jag vill slänga fram bröstet. Åh vilket behov jag har av det nu minsann!”
      Tänker du inte att har med barnets behov snarare? Du har förmodligen inga barn, för du skulle aldrig uttala dig så annars. En väldigt okunnig kommentar skulle jag vilja påstå. Och vaddå respekt för andra människor? Sedan när är det respektlöst? Och VAD egentligen är det som är respektlöst? Att andra blir generade för att det är ett bröst man råkar titta på eller vad? It’s only in your head!

      1. Gabbi

        Låter som du tolkar min text då att det passar dig bättre. Jag sa aldrig att en mamma bara slänger fram bröstet för att den känner för det hur som helst, utan jag ifrågasatte mammans behov att stå/sitta/ligga och amma helt öppet när man faktiskt kan gå undan.
        Och oavsett vad du tycker så kommer folk alltid i dagen samhälle vara obekväma med att någon står och ammar öppet, det gäller både barn, vuxna, kvinnor och män, och att då vara så egocentrisk och bara se till sig själv och sitt eget barn för man tycker man själv har rätt, det är respektlöst!
        Det finns för det mesta alltid ställen man kan gå undan på, och det är inget man behöver skämmas för, det är helt naturligt att man vill vara privat när man ammar. Man behöver inte slänga det i ansiktet på folk som är obekväma, bara för att man kan!

    5. cass

      Tkr du kan ta på dig ögonbindel när du går ut för jag hoppas vi möts på när jag ammar min 1 månaders bebis.
      Fyfan för sånna som dig.

    6. Mimi

      Alltså det här med respekt för omgivningen kan jag inte förstå att ni på riktigt tror på. Jag kan tycka att det är respektlöst att inte säga hej till romer utanför butiken, kasta grejer på marken, tränga mig före en äldre, inte vara trevlig med telefonförsäljare etc. Bara för att jag tycker vissa grejer inger respekt betyder det inte att alla gör det. Att amma eller tex vara vulgär och frispråkig ser jag inte som något respektlöst. Det är snarare respektlöst att hävda att alla människor ska vara likadana.

  10. Sandra

    Jag fick min son i juni och ammar överallt, i tid och otid. Jag försöker göra det någorlunda diskret, men min sons behov har alltid gått först, vilket lett till att jag behövt amma inne på kappahl eller vart det nu varit.
    Jag har aldrig brytt mig om vad omgivningen tänker eller tycker, min sons behov är helt enkelt så mycket starkare än andras åsikter eller tankar.
    Jag tycker alla får göra som de vill, och amma hur länge de vill. Jag gör på mitt sätt, andra på sitt!

Visa alla 32 kommentarer
Tankar

Vågar du utsätta dig själv för fara?

Har du civilkurage? Att ha civilkurage är att man har mod att stå för sin mening även när det innebär en personlig risk. Jag tror att när vi tänker på civilkurage tänker vi på situationer där det uppstår bråk och man vågar ”lägga sig i”. Eller kanske när ett barn verkar fara illa. Eller att stå upp för en kollega på jobbet kanske. Vad tänker du på med ordet? Och tror du att du skulle agera på ditt civilkurage?

Jag läste att Regina var med om ett slagsmål vid tåget mellan en man och en kvinna där kvinnan spottade på mannen och han reagerade med att slå ner henne och sparka på henne (!). Regina gick fram för att ingripa men gjorde det inte sen – hon frös. Det slutade med att en annan kvinna ingrep och drog ifrån dem från varandra och löste situationen. Regina skriver om att hon verkligen trodde att hon hade civilkurage och skulle ingripa i en sån här situation så hon blev fundersam efteråt. Jag började också tänka på det hela. Skulle jag ha lagt mig? Det är lätt att säga att ”ja självklart, jag skulle flyga på mannen och be honom fara och flyga och ropa in hjälp från andra”. Men jag tror det är omöjligt att veta om hur man skulle vara när det verkligen gäller.

Visst är det så att vi människor är gruppstyrda också? Att vi väntar in att någon annan ska ta initiativ och då är det enklare för oss att haka på. Man vill inte vara den som tar första steget och kanske gör bort sig, har missbedömt situationen eller inte får uppbackning. Något jag tycker är viktigt är att man som medmänska sluter upp och stöttar den som vågar ingripa. Det är lätt att titta bort och tänka ”ja men nu löser hen det där så bra då slipper jag” men där borde alla våga stanna upp, fråga om hen behöver uppbackning och stanna kvar på platsen. Vittnen kan behövas. Det kan behövas att någon ringer polisen och främst behöver den modiga få känna stöd!

Jag tror kanske det tar emot extra mycket att gripa in som ensam kvinna när det är en man som är aggressiv. För rent generellt har män övertag fysiskt. Skulle jag vågat gå emellan? Eller skulle jag tänka på Molly och Leonore och att dom ska få hem sin mamma? Jag vet faktiskt inte. Jag vill tro att jag skulle börja med att ringa polisen och sen närma mig paret för att få mannen att sluta. Kanske söka stöd i förbipasserande. Men det är ju hur jag tänker logiskt. Kanske är det som Regina skriver att kvinnan som ingrep sa att det är reptilhjärnan som regerar och avgör om man agerar eller inte. Det finns inte tid för eftertanke.

Jag tror dock att om det var ett barn inblandat skulle mamma-reptilhjärnan i mig vakna garanterat. Då är det kanske lättare att se förbi den egna rädslan.

Har du agerat med civilkurage i någon situation någon gång? Vad var det för situation och hur gick det sen – blev du skadad? Lyckades du avstyra faran? Slöt fler upp med dig? Berätta gärna!   

 

 

 

25 Kommentarer

  1. Therese

    Har börjat tänka på ett annat sätt sen jag fick barn, skulle aldrig utsätta mig själv för fara… Hade dock inte gått förbi och låtsas som ingenting utan kanske påkallat hjälp så att vi är många som kan ingripa och ingen behöver skadas.. Skulle det vara ett barn som var i fara så skulle jag helt klart ingripa direkt! Utan att tveka.. För att jag själv skulle vilja att någon hjälpte mina barn om dom var i fara..

  2. Carro

    För några år sen var jag inne på coop på kvällen för att handla mjölk..Ställer mig i kön till kassan och precis när det är min tur att betala så går en man bakom kassan.Han slänger på sig råne luvan och hotar kassören med kviv runt hennes hals…Då kom mitt chilenska humör fram och jag fick tag i en sopkvast och började slå honom med den allt jag bara kunde.Sen så sprang jag och varnade alla i butiken och vi låste in oss i personal rummet utan att veta om han var kvar och om han hade gjort illa kassörskan.

  3. Pauline

    Jag gör så gott hag kan, ex ur min vardag där jag ingripit: En findlands-svenskman kränker högt och rasistiskt en annan man på tunnelbanan. Jag såg bara svart och kunde inte hålla käften. Han skämdes ihjäl och klev av nästa station.

    En kvinna ligger på marken utanför tunnelbane spärrarna vid en bänk. Alla bara går förbi för att hon luktar så mycket sprit. Men jag behövde ändå se att hon var okej. Hon grymtade bara att hon var vid liv och att hon var ok och bara behövde vila lite 😂 Känndes ändå skönt att veta sen att hon måde bra, hade säkert behövt tänka på det en massor efteråt…

  4. Muslimen

    Jag har civilkurage mot mig själv eller stark nog att stå för det jag tycker /vill och det är nämligen att som muslimsk kvinna ha på sig niqab ( ansiktsslöja) som muslim är jag väldigt hatad i samhället och utsatt och jag har utsättit mitt egna liv/hälsa flera ggr på grund av min niqab .. ingen har ens hjälpt till för jag är bara en muslim .. att jag attackerats flera ggr framför mina små barn eller varit höggravid eller bilar med mening försökt köra på oss trodde jag var tillräckligt för att bara ett människa med hjärta skulle hjälpa till men jag har lärt mig att idag får jag som muslimsk kvinna stå upp för mig själv och nej jag tar aldrig av min niqab för jag är så stark och övertygad men däremot har samhället rätt när de säger jag är förtryckt för det är jag men inte av min man eller pappa eller nån annan muslim utan av icke muslimer ute på gatan som tror de har rätt bestämma vad jag ska ha på mig , om jag får vara ute eller inte, var jag får gå . Om jag får vara i Sverige eller inte. Det där är förtryck . Av min muslimska man däremot blir jag behandlad som en prinsessa precis som det ska vara

    1. Therese

      Och vi svenskar upplever ofta att muslimska män trycker ner oss tjejer för att vi inte bär Niqab och dom ser oss som lättfotade.. dom anser sig ha rätt för att skrika saker efter oss tjejer och annat.. säger inte att alla är så men dom killar jag har stött på så har 75% varit så… har många muslimska tjej kompisar och dom är fantastiska! Det är oftast männen som har svårt för att acceptera att tjejerna här inte är som i deras hemland!

  5. Martina

    Jag tror att det är lätt säga att man skulle ha civilkurage – det ÄR inte bara ingripa i en hotfull situation, både om man skulle vara själv som blev utsatt eller såg på när andra blir utsatta. Jag vet själv till exempel hur hjälplös jag blir när någon skadas tex, en kvinna ramlade ihop på boxningen pga av en stukning eller apropå det, träna boxning regelbundet men skulle en man vilja förgripa sig/våldför sig på mig UTE skulle jag inte våga använda det. Vill män skada oss kvinnor så gör dom det ändå. Och jag tror att få har civilkurage eftersom ”lägga” sig i kan slå tillbaka på en. Än en gång skulle någon vilja skada mig ute skulle jag inte ligga helt still, men inte använda så mycket våld så att det kan slå tillbaka på en, att mannen ljuger och påstår något annat, anmäla. Så lätt att döma andra människor för både vad dom gör eller inte gör

  6. Bianca

    Ja, jag såg en kille som var påtänd börja bråka med en till honom främmande tjej, han puttade sedan henne över en hög trä mur som var där pga ombyggnad. Jag reagerade med att börja skrika är du en man eller och gick emot honom medans jag antagligen retade upp honom mer genom att säga kom då man mot man din h-unge. Slutade ju inte så jätte bra blev nockad och har fortfarande ett brosk ärr i hakan och fick hjärnskakning. Men han slutade gå på tjejen och hans vän drog bort honom ifrån platsen och jag kunde ringa polisen åt tjejen. Ångrar inte att jag ingrep men kanske bra att inte utmana ödet när det är en stor påtänd man vs lilla jag. Men jag hatar män som slår kvinnor så något vaknade inom mig vart jag ville visa att jag inte är rädd för honom, att han egentligen inte är en man.

  7. Jenny

    jag har gripit in när ett tiotal personer slog och sparkade en kille som låg ner. Jag fick panik, det var flera människor runt om men ingen ingrep. Trodde att han skulle dö framför mig.

    Jag har även ingripit när en person kränkte en brukare på ett vårdboende. Jag gjorde en anmälan som chefen mörkade. Fick sparken men de anställde mig i samma koncern på huvudkontoret i en annan.befattning.

  8. Sandra Augustinson

    Jag har aldrig agerat så mot fara någon gång men jag har gjort civilkurage på något annat sätt 🙂

    Jag skulle ta ut pengar på stan och stod bakom en mamma och hennes tonåriga dotter, de satte in kortet och sådär men sen när de gick därifrån så glömde de sina pengar. Jag väntade och skulle se ifall de kom på det, men när de hade gått någon meter så ropade jag åt dem att de glömde sina pengar. Och de vände sig om, tittade i plånboken och fick springa tillbaka för att hinna ta ut dem innan de åkte in igen 🙂 jag vet inte hur mycket tack jag fick av dem. Och jag är glad att det var jag som såg det och ingen annan som istället hade tagit deras pengar.

    En gång på en marknad där det är mycket folk så var det en barnfamilj med ett barn i barnvagn som hade en ballong i handen, på något sätt så tappade barnet ballongen och föräldrarna såg inte det. Men jag såg ballongen och sprang tillbaka med den till barnet, både föräldrarna och barnet blev så glada 🙂

    Sen har man tagit ner varor till äldre som inte nått eller de som är kortare än mig, och jag är inte så lång själv (165 cm) men det som gladde mig mest i hjärtat var nog när jag handlade på Ica Maxi en gång och så var det en tant i permobil som kämpade med att ta fram en bullpåse i en kyl medan hon satt i den. Det var många som gick förbi, då blev jag ganska förbannad så jag gick fram och frågade om hon behövde hjälp. Den glädjen hon fick i sina ögon gjorde hela hennes dag säkert, så hon pekade på vilka hon ville ha och så lade jag dem i hennes tygpåse. Så mycket tack som jag fick av att hon fick sin bullpåse 🙂 fattar inte de människor som bara gick förbi istället för att ge en hjälpande hand.

  9. Emelie

    Kan också tillägga att min kollega sa att pappan var ”full och aggressiv” när hon ringde. Var inställd på att något skulle kunna hända mig, men min enda tanke var att inte låta något hända med pojken/att de inte skulle sätta sig i bilen

  10. Emelie

    Jag jobbar på skola och en gång ringde en kollega till vår telefon på avdelningen. Hon skrek helt hysteriskt ”skynda dig till parkeringen, en full pappa försöker köra iväg med sitt barn!” Jag hann knappt höra vem som ringde innan jag sprang ut och såg en pappa som vinglade omkring och höll sitt skrikande barn i armen. Min kollega satt kvar i bilen och vågade inte gå ut. Jag ställde mig mellan pojken och pappan vid bilen, helt skakig och försökte prata med barnet. Pappan var helt borta och gick knappt att få kontakt med. Tillslut kom fler vuxna dit och det visade sig att pappan hade diabetes och hade fått blodsockerfall. Han var alltså inte full. Då tog allt en vändning, jag har jobbat med diabetes förut så jag sprang in och hämtade saft som jag fick ”mata” honom med innan han svimmade/blev medvetslös. Var helt skakig lång tid efter hela den kaotiska händelsen, och då lärde jag mig också hur olika man kan reagera när något verkligen händer!

  11. ★ Orsakullan som blev mamma vid 20, nu specialpedagogstudent och doula ★

    När vi var på semester i somras och var ute på promenad mötte vi upp ett par med med hund, de berättar att de just ringt polisen då det var ett rejält bråk i en av stugorna. Jag och sonens pappa ringde då till värdarna på campingen samt ställde oss för att öppna grinden när polisen skulle komma. Ingen av oss ingrep i själva bråket dock, det kändes som att man inte riktigt visste utgångsläget för sig själv. Det är ändå en risk att ingripa med. Jag skulle inte våga vid bråk. Däremot ingriper jag när någon ramlar eller upptäcker förvirrade människor och liknade.

  12. Jennifer

    Jag drog bort en påverkad man från kanten av en tågräls på tunnelbanan en kväll precis när ett tåg rullade in, såg ut dom han funderade på att hoppa då han gick närmre och stod precis vid kanten och vinglade (och så var jag rädd att han annars skulle ramla). Ett gäng som stått och iakttagit honom (precis som jag) en stund innan kom fram och berömde mig för att jag ingrep, önskar att jag då kunde sagt åt dem att det hade varit bra om de också kunnat ingripa (de var ju ett gäng och jag var själv). När jag berättade för en anhörig sa hen att det var dumt av mig för han hade ju lika gärna kunnat putta ner mig framför tåget istället.

  13. Jennie

    Håller med dig om att folk måste bli bättre på att våga backa upp den som vågat ingripa. Jag stod själv med en kille som blivit allvarligt misshandlad (han va så chockad och kunde inte ens förklara vad som hänt) så när jag var med honom och väntade på polisen så var jag jättenervös att den/de som gjort det skulle komma tillbaka. Jag var ung (20 år) och tjej så hade inte så mycket att komma med. Stannade en man i 40 årsåldern som kollade läget men när han fattade att polisen ändå vad på väg så drog han vidare och jag blev själv kvar med den misshandlade killen igen. Massor av människor som bara passerade trots att den här killen var helt blodig från topp till tå. Hade så önskat att någon mer hade funnits där.

  14. Sara

    Ja, jag såg en kille slå på sin tjejkompis en gång. De va uppenbart påverkade av alkohol kanske mer, de hade en annan tjej med sig som bara kollade på. Han knuffade om och om ner henne på marken så hon slog huvudet i asfalten. Skrek på de och undrade va de höll på med. Hotade med att ringa polisen och då går tjejen som bara tittat på mot mig och hotar mig. Var märkbart gravid och min svärmor fick säga till henne, då backade hon. Har gått mellan på krogen några gånger också. Alla kan göra något, det behöver inte alltid betyda fysisk kontakt, fattar inte hur folk kan ignorera våld el liknande och bara gå.

  15. Carro

    Jag har några gånger agerat med civilkurage på reflex. Senast för några månader sedan då en man var hotfull mot sin flickvän. Det hade kunnat sluta illa då mannen var drogpåverkad, men i den stunden var mitt mission att få honom att lämna henne ifred. Det funkade och jag är glad att jag handlade med civilkurage. Jag tycker att människor ofta är för flata i situationer på stan etc. Jag kan förstå att man kan vara rädd, men hur skulle du känna om den drabbade var din förälder, ditt syskon eller din partner? Ofta är sveket från omgivningen värre än själva kränkningen i sig.

  16. Leoni

    Jag har inte behövt agera med civilkurage i vuxen ålder vad jag kan minnas faktiskt, men däremot när jag var 9 år.

    Jag åkte pulka med en kompis i en jätte stor/lång backe som kallades för mördarbacken (just för att den var brant och sjukt lång), det var riiiktigt kämpigt att dra pulkan upp för backen efter varje åk, men värt det tyckte ju vi.

    Det var även en pojke där som var kanske 4-5 år gammal med sin pappa, pojken åkte ner själv varje gång och fick sen dra upp pulkan själv också. Minns att pappan var riktigt otrevlig mot honom hela tiden och allmänt obrydd. Pojken var helt slut så jag erbjöd mig att dra upp hans pulka, började dra den och då kom hans pappa stormande och skrek på mig och sin son att han ska minsann dra sin egen pulka osv osv.

    Jag blev rätt skärrad men rädslan och medlidandet för den yngre pojke. gjorde mig istället förbannad och jag skrek tillbaka på pappan, minns inte exakt vad jag sa men ”snorloppa till elak pappa är vad du är” minns jag hahaha.. Det var flera vuxna i backan men ingen ingrep. Minns det än idag 20 år senare, hoppas att pojken mår bra idag.

    Jag tror som du, det är ”lättare” när det handlar om barn men jag har verkligen ingen aning om hur jag skulle reagera om jag bevittnade ett fysiskt slagsmål. Just nu är jag gravid och skulle nog hålla mig på avstånd pga det men absolut ringa polis och påkalla andras uppmärksamhet hoppas jag.

  17. Julia

    Otroligt bra ämne och frågeställningar Paula. Har klivit emellan ett par gånger men bara en gång då det faktiskt hade kunnat sluta illa. Var på en hemmafest för många år sen och ett par oinbjudna gäster klev in från gatan bara. Dom cirkulerade runt rummet som hajar och örfilade ett par gäster som ifrågasatte att dom var där. När flera utav oss gick ihop och tillslut fick dom att gå så såg jag från andra sidan rummet hur min kompis, som drog precis vid dörren, gav en utav dom mest aggressiva killarna (som helt klart var påtända) ”the stink eye” när han skulle passera henne. Och då saktade allt ner till slow motion när jag ser och hör hur han börjar tjafsa med henne och griper tag i hennes arm och höjer ena handen med sluten näve. Alla andra var upptagna med killens kompisar som Stog och bråkade i hallen och slog sönder saker. Minns hur adrenalinet bara slog på och jag flög tvärs över rummet och grep tag i killen och slängde honom mot väggen och så hör jag ett asdjupt vrål och nån dom skrek rör inte min kompis haha det var visst jag men jag fattade inte det då. Allt gick så snabbt och killen fick tillbaka fattningen ganska fort, trots att jag var hög på adrenalin och kände mig oövervinnerlig så blev jag så jäkla skraj för helt plötsligt insåg jag vad jag gjort. Tack och lov så grep ett par killar in och släpade ut dom honom och andra till polisen som stog och väntade på gatan.
    Man vet aldrig hur man kommer reagera och jag är ganska säker på att jag var bra mkt modigare då jag var lite berusad men skulle vilja tro att jag ändå är så modig hela tiden haha

  18. Anonym

    Detta är inte samma typ av situation som du beskriver, men vid två tillfällen har jag fått stanna bilen och hoppa ut för att rädda folk i fara. Första gången en berusad man som ramlade mitt i en stor trafikerad väg (körde hem honom efteråt) och andra gången en liten flicka ~2,5år som rymt hemifrån och sprungit ut mitt i vägen (mamman kom springande en kort stund senare och var oändligt tacksam). Båda gångerna har jag handlat innan jag ens hunnit tänka, bara lagt i parkeringsbromsen och flugit ur bilen och sprungit fram till dom med ett rejält adrenalinpåslag. Tror och hoppas att vem som helst hade gjort samma sak i dom situationerna. Jag är inte säker, men vill tro att jag skulle reagera liknande om jag mötte en situation som du beskriver ovan, men det går inte att säga förrän man är där… Som du säger känns det otäckt som kvinna att ställa sig mot en man, men att försöka dra med sig andra i omgivningen hade jag förhoppningsvis gjort! Fint och viktigt inlägg! <3

Visa alla 25 kommentarer
Tankar

Egentid vs familjetid

 

Det hör till att vilja slita av sig håret med smått hemma. Det blir tjafsigt, det är många bränder som ska släckas när syskon har 533673 konflikter om dagen. Tålamod prövas och i perioder sover man sämre pga små barn.

Det hör också till villkorslös kärlek, man stöttar sina barn, ger dom verktyg för att utvecklas. Det finaste man kan ge sina barn är tid. Både kvalitativ och kvantitativ, tror den kombon blir allra bäst.

Jag känner en sån tacksamhet för våra fria arbetstider. De har gjort att vi under barnens levnad har kunnat spendera enormt mycket tid tillsammans. Förstår att det inte är speciellt vanligt att ha sina barn hemma hela somrar, över jul och fredagar men vi har haft möjligheten och tagit den. Hugo tog inte heller någon föräldrarledighet med tjejerna så under deras första 1,5 åren hängde dom med mig.

”När ens dotter reagerar, då kanske man som förälder har för mycket ”egen tid”….”

En kommentar under mitt inlägg igår om den roliga konversationen jag hade med Molly när jag berättade att jag sover borta lördag till söndag. Och sånt tar jag faktiskt illa upp av, för jag vet ju med mig hur mycket tid jag investerar i mina ungar. Jagar klockan varje eftermiddag bara för att kunna hämta liiiite tidigare. Planerar in tid för oss som familj jämt, det känns som att det pusslet tar upp majoriteten av veckans planering.

Men det betyder inte att jag som människa inte behöver mer än så. Jag har under de senaste åren lärt mig att uppskatta att vara helt ensam. Inte prata med någon utan bara få en stund i min ensamhet. Jag har hittat ett sätt att bli av med min rastlöshet i träningen och jag boostar gärna mig själv med att komma iväg med vänner på middagar eller som i helgens fall bo på hotell. En av mina bästa vänner fyller år. Vi är båda två tvåbarns mammor som vanligtvis stiger upp kl 07 en söndagsmorgon. Låt mammor sova utan att pika god damn!

Trots att jag inte tog åt mig av Mollys ”vi får aldrig följa med” för jag vet att det inte stämmer hör jag henne. Hon uttryckte en önskan om att bo på hotell. Jag förstår henne, staycations är magiska och kommer ha det i bakhuvudet nu den närmsta tiden och att vi snart kommer iväg på hotell vi också.

 

Som dom älskar kryssningsbåtarna över till Finland. Dom riktigt njuter när det är dags att lägga sig i våningssängen i hytten. Molly högst upp och Tiki längst ned. Alltid:

I somras åkte vi över till Åbo för att åka till Mumindalen. Jag, barnen och min mormor. Det var också en riktigt trevlig helg fylld av kvalitetstid tillsammans med ”stora mormor”. 

 

Jag vill umgås och spendera tid med min familj och mina barn, vår tid tillsammans är alltid prioriterad
-Jag är mer än en mamma och behöver fler pusselbitar än min familj för att uppleva total lycka
-Jag är mån om mina relationer till mina barn, till min min, vänner och grundfamilj

Är övertygad om att alla familjer gör så gott dom kan. Och att man hela tiden försöker balansera alla sina roller men givetvis tar mammarollen störst utrymme och så ska det ju vara. Vi lever olika liv och vi lever ett väldigt fritt liv där det inte är konstigt att man sticker iväg på annat. Oavsett om det är jobbrelaterat eller privat.

Mitt bästa tips till dig som vill ha mer egentid är att själv ha framförhållning. Med god framförhållning är nästan ingenting omöjligt. De gäller också att få ihop den kvalitativa tiden. Här hemma har vi pratat om att införa badhus torsdagar. Alltså att vi sticker till badhuset varje torsdag. Det sprack den här veckan eftersom att Leonore har varit sjuk men vi hoppas att vi kommer iväg nästa torsdag!

Vad säger du om egentid vs familjetid? Hur ser er balansgång ut?

31 Kommentarer

  1. Emma.R

    Skriker avundsjuka från de som ska kommentera dessa idiotiska sakerna.. jag själv är ensamstående med ensam vårdnad och har jag sedan Sonen föddes. Jag har inte haft såkallad ensamtid alls sedan han föddes. För mig är det ensamtid att kolla tv när han sover för natten, eller när jag själv sover. Jag är kroniskt smärtsjuk och är därför sjukskriven 100%. Lever på existens minimun dessutom så även om jag hade velat ha ensamtid någpngång så går det inte.. att göra saker utöver de klassiska gratis sakerna är inget alternativ då jag alltid måste ha i bakhuvudet att extra kostnader för medicin/ sjukhus och sonen kan komma.

    Alla familjer ser olika ut, ska har olika möjligheter till saker o ting. Jag önskar så innerligt att folk bara slutar va så negativa mot de som visar hur sittt liv ser ut.. bra som dåligt.. jag blir så himla glad när det funkar för andra familjer.. jag försöker se lyckan hos dom gällande att hitta på roligheter även om jag själv är så långt ifrån man kan komma pga ekonomin/sjukdomarna och för att jag är ensamstående med ensam vårdnad..

    Mer kärlek och glädje till folket runt oss och att kunna känna lycka och glädje för andra är något som verkligen behövs i dagens samhälle.

    Massa kärlek till er fina familj ❤️

    1. T

      Man får väll ha en åsikt utan att vara avundsjuk. Jag är inte ett dugg avundsjuk utan jag tyckte bara inte det stämmer som hon skriver. Att det ibland låter lite överdrivet. Jag håller inte med helt enkelt. Trevlig helg.

  2. Lina

    Nej Paula, ni är inte mer med barnen än folk med normala arbetstider. Jag tycker ni har barnen på förskolan extremt mycket med tanke på hur mycket (lite) ni jobbar om dagarna. Och när ni väl har barnen så ska ni prioritera egen tid eller att barnen ska aktiveras till max. Och det är bara för att ni är rastlösa och omogna. Blir arg att man skaffar barn och sedan orkar man inte med det utan ens ego ska vara viktigast.
    Känns lite att ni har tappat bort.fokus på barnens bästa.

  3. Charlotta

    För mig: Du är Mamma men också Paula… många mammor går upp i sin roll oxh glömmer bort sitt identitet. Jag har snart fyra barn, ändå är jag fortfarande den gamla jag, som vill göra saker utan barn gör att utveckla, stimulera mig själv. Barnen tar inte skada av det. De blir däremot mer lyckligare av det, för alla får utvecklas, ha sin egen identitet.

  4. Phhh

    Men barnen är ju inte hemma varje fredag för igår tex på mässan hängde du med Hugo och hans företag och barnen fick gå på förskolan iaf minst till kl 15 väl? Och ändå kunde någon av er smita iväg liiiiite tidigare och jagat fler minuter som du kallar det för att hämta barnen och låtit dem umgås med er. Det är helt ok att ha barnen 8-16 på förskolan eller längre men känns som om ni alltid försöker försköna allt och få det att låta som om ni är sååå superduktiga på allt. Och har ursäkter till allt. Så tröttsamt. Ni gör precis det som alla andra gör speciellt med tanke på era fria tider där ni säkert hade kunnat göra mer. Skillnaden mellan er och alla andra är kanske att ni gör saker som kostar (eller blir sponsrade med) medans andra gör fler gratisaktiviteter. Och det är helt ok det med.

  5. P

    Men barnen är ju inte hemma varje fredag för igår tex på mässan hängde du med Hugo och hans företag och barnen fick gå på förskolan iaf minst till kl 15 väl? Och ändå kunde någon av er smita iväg liiiiite tidigare och jagat fler minuter som du kallar det för att hämta barnen och låtit dem umgås med er. Det är helt ok att ha barnen 8-16 på förskolan eller längre men känns som om ni alltid försöker försköna allt och få det att låta som om ni är sååå superduktiga på allt. Och har ursäkter till allt. Så tröttsamt. Ni gör precis det som alla andra gör speciellt med tanke på era fria tider där ni säkert hade kunnat göra mer. Skillnaden mellan er och alla andra är kanske att ni gör saker som kostar (eller blir sponsrade med) medans andra gör fler gratisaktiviteter. Och det är helt ok det med.

    1. Elena

      Men skit i att följa henne i sociala medier om de är så tröttsamt. Det som är tröttsamt är att hela tiden se dessa kommentarer, att folk ens orkar bry sig. Så onödig, låt dom ha sitt och sköt dit eget. Hur svårt ska de vara att bara vara schysta och låta bli att kommentera med skit hela tiden. Jag uppskattar och blir glad att läsa och följa deras liv, du gör ju uppenbarligen inte de så de är väl bara att sluta!

      1. P

        Men… varför läser du kommentarerna om det är så tröttsamt att se samma kommentar hela tiden? Sluta läsa dem bara. Läs bara hennes inlägg.
        Och my point var att när barnen går 8-16 varje dag så är det som en vanlig 8 timmars arbetsdag för en person med ett ”vanligt” yrke. Men det tjatas gång på gång om hur tur de har med sina fria arbetstider för de får sååå mycket tid med barnen. Men ändå verkar det som om de spenderar lika mycket tid med dem som någon annan gör med sina barn trots att de andra inte har samma fria arbetstider. Skillnaden är bara vad folk hittar på med barnen. DÄR ligger skillnaden. Inte tidsmässigt. Folk har inte råd/ blir ej sponsrade som dem blir. Och jag tycker det är oschysst mot de med sämre ekonomi än dem att påpeka allt de gör med barnen som kostar och känna att det är sånt som gör tiden tillsammans fylld med kvalitet. Badhus, finlandskryssning, bo på hotell… Det är väl minst lika bra och nyttigt för ett barn att spendera samma tid hemma och rita? Leka ute på en lekplats? Bara ligga i soffan och mysa?

  6. Em

    Börjar bli trött på dessa sortens inlägg där du ska försvara dig, skit i alla haters nu!! Vem bryr sig om avundsjuka människor. Klart man ska få åka iväg o de finns inga regler för hur mkt eller lite som är okej, alla gör väll som man vill? Jag väntar andra barnet i marso har redan planerat in småkallad ”egentid” med mina vänner, de är ju skitviktigt för mig. Mina barn är allt allt för mig men det betyder inte att jag måste spendera varenda minut med dom. Vill ha roliga härliga o peppande inlägg istället för försvarsanställning mot nerklankande kvinnor! Kram på dig 😊

  7. Victoria

    Kära Paula! Första gången jag kommenterar. Du verkar uppriktigt vara en genuin, fin och genomsnäll människa och mamma. Främst mamma. Man ser hur du, ni, gör allt för era barn. Jag var på en så himla bra föreläsning häromdagen. Den handlade om vår hjärna och att avsätta både tid och tillfälle åt enbart oss själva som individer för att kunna vara vår allra bästa version av oss själva. För att hinna ladda, reflektera, känna och bara vara för att sen orka vara den bästa mamman, frun, dottern ock vännen all annan tid vi lägger på andra. Tycker inte det är något annat än sunt, förnuftigt och kärleksfullt att du ibland sätter dig själv först för att sen återgå till en Paula som ska räcka till alla andra. Fortsätt vara du och fatta beslut som är rätt för er familj❤️

  8. Gabi

    Vi är värdelösa på att prioritera egentid. Ska för första gången sen sonen föddes för 3år sedan åka till Ullared och bo på hotel med en kompis. Ska bli helt fantastiskt. Utan barn och sambo. Bara få vara jag ihop med en kompis. Men egentid är viktigt och att ro om kärleken är oerhört viktigt. För jäklar va tufft det är med små barn. Har en blivande 3åring och en 7månaders och jag känner att jag lever varje dag.

    Tycker det är helt fantastiskt att se hur ni fixar allt och ro om er själva samt relationen. ♥️

  9. M

    Tror personen skrev kommentaren eftersom vi andr, ”vanliga” familjer åker och bor på hotell kanske 1 gång/år. I erat liv är hotellövernattningar, restaurangbesök och resor vardag. Jag har varit på restaurang 2 gånger med min man sedan vår första son föddes för 3 år sedan och har sovit borta på hotell 2 gånger… Så förmodligen en avundsjuk person som önskar hon kunde göra samma!!

  10. Linn

    Fast är situation är väl inte så unik? Många föräldrar går ner i arbetstid när barnen är små för att de inte ska behöva ha så långa dagar. Plus att de inte lämnar bort dom så mycket. Säger inte att ni gör fel eller så men ni är ju knappast unika.

    Jag har gått ner till 75 % och min sambo jobbar halvdagar mån och fre för att våra barn inte ska behöva vara på föris så mycket. Sen är de också hemma stora delar av sommaren, julen osv. Dock är inte vi inte alls egen tid så mycket som ni men vi gör minst lika mycket med våra barn.

    Vi brukar ha datenight 1 fredag eller lördag i månaden då sambons föräldrar har pizza kväll med barnen (som de har 1 gång i månaden). Sen är jag iväg och yogar en kväll i veckan och min man är iväg en kväll i veckan och spelar innebandy med sitt kompisgäng. Sen händer det att vi ibland gör saker utöver detta, som att gå ut en kväll med kompisar eller så, men inte jätteofta. Så ser vårt liv ut!

    1. Julia

      Liknar vår situation. Jag slutar jobba varje dag kl 14:30 och hämtar mina barn senast kl 15. Är hemma hela sommaren och även övriga lov dvs höstlov, jullov, sportlov och påsklov. Alla familjer är olika. Jag skulle aldrig få för mig att åka och simma en vanlig vardag efter skola och förskola. Det är inte kvalitet för mig, snarare stress. Kvalitet för mig handlar inte om att pressa in så mycket som möjligt alla tider på dygnet. Men det är jag det. Andra tycker kanske att mitt liv är astråkigt, vem vet. Ville bara lyfta att man visst kan vara mycket med sina barn trots att man inte jobbar med sociala medier. Däremot är vi INTE bra på egentid. Visst vi tränar båda två under veckan men inte mycket mer än så. Nä, bättring på den fronten för vår del!

  11. Jenny

    Jag är ensamstående med min dotter så min egentid blir på jobbet typ.. Kan verkligen sakna att få vara själv och göra ingenting. Tycker det är fint att ni och framförallt du prioriterat så mycket tid med barnen ❤
    Tycker det är konstigt att inte göra det om man har möjlighet.
    Kram

  12. Tess - FÖR VARENDA BARNS RÄTT TILL EN TRYGG JUL

    Hej Paula ❤️

    Det är varje barns rätt till fina jullovsminnen, men tyvärr är det inte en självklarhet att alla barn får uppleva detta – utan istället är i miljöer med påverkade vuxna. Därför har jag startat en insamling till vit jul, ”För varenda barns rätt till en trygg julafton”. Pengarna går till jullovsaktiviteter för barn tillsammans med trygga vuxna, utan alkohol. Här kommer du till insamlingen https://egnainsamlingar.iogtntororelsen.se/fundraisers/varenda-unges-ratt-till-en-trygg-julafton

    Du kan läsa en del om min historia kring att växa upp med missbrukande föräldrar här och hur jag förlorade min bonusmamma förra året av sitt missbruk https://blogg.loppi.se/t3ss/
    Jag vill tillsammans med er hjälpa dessa barn till fina jullovsminnen och en trygg famn att luta sig mot.
    Om du inte kan bidra i pengar, får du gärna bidra med att dela min insamling. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något <3

    För varenda unges rätt till fina jullovsminnen!

  13. Annica

    Jag har som mål att komma iväg 4 nätter i januari (ja, du hör! I januari!) för att vara i London och besöka turistsaker, Harry Potter, osv. Detta är och har varit mitt mål i några års tid nu. Men nu, när barnen är 5, 4 och 2.5 år gamla så känner jag att jag kanske kan åka (yngsta kommer vara 3 år då jag åker i så fall). Annars? En kryssning på ett dygn som jag gjorde helt på egen hand för… 2 år sedan är nog det senaste jag gjorde på det sättet.

  14. Mikaela

    Tyvärr är den delen helt i obalans här. Har varit så sedan andra barnet föddes. Egentid för mig existerar inte. Två barn, 5,5 och snart 2,5 år, jag studerar heltid och min man reser i jobbet. Men jag hoppas verkligen att det kan börja bli ändring på det nu efter jul när jag tar examen, att jag kanske kan komma iväg någon kväll och träna eller umgås med en vän, är i stort behov av att börja få komma iväg lite då och då. Men det är svårt när man inte har något utomstående stöd 😰 jag håller helt med dig! En balans är bäst! Ja barnen går först, men man får inte glömma sin parrelation och sig själv heller!

  15. My

    Jag och min sambo har två barn precis som ni. Två pojkar, en på 2 år och 2 månader och en på 3,5 månad. Vi är nog rätt dåliga på ”egen tid” ihop tyvärr. Det händer inte jätteofta. Men däremot är vi duktiga på att låta den andra komma iväg. Hänga med kompisar, träna eller whatever.

    Imorgon har vi dock barnvakt och ska ut och käka med ett annat par. Ska bli så himla trevligt och mysigt att få hänga lite bara vi två tillsammans med våra vänner 🙂

  16. Jessica

    Har två barn. Tar i princip aldrig egentid. Sen kan det såklart vara skönt emellanåt. Jag är föräldraledig nu ett år tillbaka. Träffar aldrig vänner eller gör något kul direkt, men sen upplever jag heller inte total lycka. Ni lever verkligen fort och härjar runt, men det är väl så när man bor i städer också, finns mer utbud och folk stressar fram och tillbaka med ungarna för man ska alltid göra en massa. Jag bor på landet i Småland. Finns inte så mycket att göra för barnen, men vi gör så gott vi kan och vi ger främst en massa massa kärlek, gillar inte hetsen som är i storstan längre som om man ständigt måste prestera och ha mål. Kanske dock är ett bättre sätt att hela tiden få kickar. Ni skulle nog inte fixa livet här! 😛

  17. T

    Följer man er i blogg och instagram så ser man oftast att era barn (kanske Mer på senaste tiden) är på förskola mellan 8-16 ca. Rätt normala tider. Men ofta pratar du om möjligheterna i ert jobb att kunna vara med dem extra mycket. Jag tycker mer det ser ut som de är på förskola rätt normalt som andra? Eller e jag helt ute ?
    De flesta barn är väll hemma under julen tror jag med. Och de flesta större delen av sommaren.

    Klart man ska unna sig egentid också. Det håller jag med om i normal nivå.

    Kram

    1. Cammy

      T, jag jobbar extra som lärarvikarie(samt pluggar till förskollärare)och brukar ställa mycket frågor när jag är ute på jobb om hur det funkar i förskolan osv. Det är alltid barn på förskolan under somrar och jul. Visst att det inte är hela barngrupper men det är definitivt fler än bara några stycken. Finns många barn som inte får vara hemma på somrarna och på julledighet. Om man har två föräldrar som jobbar heltid så är det svårt många gånger att få ledigt. Det är bara så det ser ut. Ingen shame och ingen hyllning åt något håll för det är bara så som livet ser ut. Jag tror dock att alla gör sitt bästa för att få vara med sina barn. Paula och Hugo hämtar ju tidigare när de kan, 8-16 är väl ingen normal tid för två föräldrar som arbetar heltid? 8.5 timme per dag heltid= 0800-1630. Tänk dig då också att folk ska ta sig till jobbet, vissa har restid på 1 timme. Oavsett hur du vrider och vänder på det blir restiden iaf minst 10 minuter, redan här har man gått över tiden som Molly och Leonore är på förskolan. Sedan skrev ju Paula att flickorna brukar få vara lediga på fredagar. Är det också normalt tycker du? Mim sambo jobbar mer än heltid, jag är student. Trots att jag är student så går min son 8-15 varje dag på förskolan och han är inte ledig på fredagar. Så tycker definitivt att de får lite extra tid med sina barn 🙂 så mysigt!! När jag har läsdagar försöker jag också kunna ha min son hemma, hade jag aldrig haft eller kunnat ha om jag jobbar heltid.

      1. T

        Tycker bara det e sättet som det lägga upp på. Att de tagit möjligheten att ha dem hemma på fredagar. Jag sa bara att senaste tiden så har det ej verkat så om man följer sociala medier. Tycker bara inlägget e skrytsamt. Ej kritik. Bara nått jag tycker. Jag håller med att det e mer normalt med tider som 7-16 men jag menade att 8-16 e rätt normala tider ändå. De låter Ju mer på inlägget slm de är väldigt lire på dagis.
        Hej sveks

      2. T

        Tycker bara det e sättet som det lägga upp på. Att de tagit möjligheten att ha dem hemma på fredagar. Jag sa bara att senaste tiden så har det ej verkat så om man följer sociala medier. Tycker bara inlägget e skrytsamt. Ej kritik. Bara nått jag tycker. Jag håller med att det e mer normalt med tider som 7-16 men jag menade att 8-16 e rätt normala tider ändå. De låter Ju mer på inlägget slm de är väldigt lire på dagis.
        Hej svejs

  18. Lina

    Min mamma åkte a l d r i g bort när jag var liten, hon va alltid hemma och åkte vi någonstans så åkte vi hela familjen. När hon EN gång skulle bort över natten så var jag i mollys ålder, och då hade jag sagt: nej mamma åk inte, du åker ju bort heeeela tiden!!
    Så njä… den där kommentaren var ju väldigt onödig! Bra svar på tal Paula 🙌🏻

Visa alla 31 kommentarer
Dagens frågaTankar

Jag har redan korrigerat mitt utseende

 

Mina tankar på en eventuell bröstförstoring ligger i lä. Kliniken hörde av sig men jag ursäktade och sa att jag satt olägligt. Efter det har jag inte ringt upp.

Vilka reaktioner det varit kring min öppenhet gällande komplex. Både förstående men också negativa. Det är som att man inte alls får indikera på att man VILL förändra sitt utseende. Då slog det mig- jag har ju redan gjort ett ingrepp för att förändra mitt utseende.

Dessutom var det påtvingat till 100%

Kom och tänka på åren med tandställning. När jag var 13 år erbjöds jag en tandställning för att jag hade fel på bettet. Jag vägrade men min mamma tvingade mig (hade jag också gjort om det gällde våra döttrar). I två år hade jag en tandställning på tänderna, och sen en skena innanför i fem år. I sju år var jag hos tandläkaren kontinuerligt.

Det resulterade i en förändring i mitt utseende som jag idag uppskattar. Mina tänder är raka, bettet är perfekt och ger mig ett fint leende. Detta är i allra högsta grad en korrigering av mitt utseende men ett accepterat sådant. Tror ingen hade reagerat om jag i vuxen ålder hade tagit en tandställning för önskan om rakare tänder kontra när jag skriver att jag önskade att fylla ut tomrummet i brösten efter viktuppgång, amning och viktnedgång.

Tycker du att tandställning och bröst operation är likvärdiga skönhetsingrepp? Om ja, varför? Om inte, varför?

På många andra sätt vill jag förändra mitt utseende och det beror enbart på att jag som person tycker om förändring. I veckan gick jag från långt, ljust hår till kort och brunt. Ingen sa något om hets till utseende. Idag ska jag testa lösögonfransar (pallante att det svider från mascaran när jag tränar) och kan lova att reaktionen kommer bli ”vad fint”. I perioder har jag lösnaglar, också helt okej från omgivningen.

Varför är det så att vissa kroppsdelar är mer tabu att prata om? Varför blir det två läger så fort något vill korrigera bröst, läppar eller näsa?

 

I våras när jag hade rosa hår

64 Kommentarer

  1. N

    Jag hittade din blogg genom en Google sökning på ”bröst efter amning”. Där hyllar du små bröst i ett inlägg.
    Men nu hittade jag detta inlägg om att du kanske vill operera dig.
    Jag måste säga när jag ser dig – du är på riktigt fin som du är. Vi måste lita på när våra män säger att vi är fina. Vi jämför oss för mycket helt enkelt. Det är bröst var man än tittar idag. Filmer , serier , omslag. Finns för i hela friden inte en film eller serie idag utan att du ser ett par bröst. Det är klart man blir skadad!

    Du är VERKLIGEN vacker som du är. Många är avundsjuka på ditt utseende. Var nöjd och stolt över dig själv!(dessa ord skulle säger jag behöva få höra!😂 för det stämmer nog även på mig)

  2. Malin

    Jag har opererat brösten, implantat + lyft pga viktminskning. Helt acceptabelt. Nu ska jag sätta in en räls och helt plötsligt tycks människor tycka att ”det sitter i mitt huvud”. Till viss del sant men jag gör det bara för min egen skull. Har man komplex, åtgärda om du vill. Gå runt och störa sig på något tar bara energi. Kan du acceptera det, fine.

  3. J

    Hej!

    Jag skulle snarare jämföra det med att skaffa porslinsfasader än med att ha tandställning. Tandställningen fyller nästan alltid en funktion och är kanske mer att likställa med nödvändiga ingrepp, som en blindtarms- eller halsmandelsoperation, eftersom man annars ofta får bettproblematik och liknande. Men precis som skönhetsoperationer så har nyttjandet av porslinsfasader av kosmetiska skäl blivit en stor grej. För mig som saknar två tänder sen födseln, och tillsammans med tandläkare har slitit i många år för att SLIPPA att slipa ned resterande tänders emalj och sätta fasader, så framstår det som galenskap att utsätta sig för det frivilligt. Jag vet om alla komplikationer som kan uppstå, problematik det kommer att leda till över tid osv. Det är också mitt perspektiv på skönhetsingrepp. Vi är så omringade av solskenshistorier och har fått det så normaliserat att göra dessa stora, stora ingrepp att vi glömmer vilken ynnest det är att slippa krångla och vilken stor och påfrestande grej det är för kroppen att gå igenom en operation. En operation som dessutom kan gå fel och skapa nervsmärtor eller tvinga fram ytterligare operationer längre fram. Många argumenterar i stil med att ”Varför ska jag gå och ha det gnagandes i bakhuvudet när jag kan ändra på det?” och det är också en jättekonstig fråga tycker jag. Vi resonerar inte så om annat som fastnar i huvudet, det tycker vi att vi ska resonera oss igenom, kanske med terapi (vilket dessutom kan få oss att växa ytterligare som människor). Och så kanske främst, varför gnager det? Varje individ bär inte oket på sina axlar att ”vara perfekt och stå emot”, men precis som alla andra frågor man tar ställning i så handlar även det här om moral. Skönhetsingreppen har ingen fin historia och det är ingen vacker industri idag heller. Många av våra vanligaste argument för operationer är skapade i marknadsföringskampanjer hos företag som tjänar oändliga summor på kvinnors osäkerhet. Jag ser att många har nämnt M & L här ovanför och det är ju faktiskt en fråga att ställa sig, vill du i framtiden att de ska kunna resonera sig runt osäkerheter och komma ut stärkta, eller att de ska tänka att ”det är bara att fixa” och lägga sig under kniven? Dina val kommer att påverka det. Många säger att deras barn kommer ”få om de vill” i framtiden, men vad ska den viljan baseras på? Det är inte att hävda att barnen kommer att vara osjälvständiga eller inkapabla att fatta egna beslut att påpeka att de självklart kommer att formas av sin omgivning. Det är vi ju fullt införstådda med vad det gäller allting annat.

    Det finns säkert mycket meningslöst dömande när det kommer till dessa ämnen och jag förstår poängen med din fråga. Jag kan tänka mig att du tex får recensioner på om folk tycker att det är snyggt eller inte och det är ju verkligen helt jäkla irrelevant. Skönhetsingrepp blir ofta en vågskål där å ena sidan den kvinnligt förväntade måttfullheten vägs och å andra sidan kvinnans ”skönhet”. Kan man landa i att ingreppet skapar skönhet och inte syns så brukar folk inte tycka så mycket, för då är man fortfarande måttfull, men om ingreppet syns så är det nästan obscent och inte alls okej längre. Totalt hyckleri, såklart, men skapat av samma strukturer och samma retorik som styr skönhetsbranschen. Självklart går det att applicera detta även på kortare tillfälliga skönhetsbehandlingar, resonemanget är detsamma, men det som kanske gör det lite mer relevant att diskutera är den permanenta naturen av en operation och storleken på ett sånt ingrepp jämfört med ett lager nagellack eller en rad fransar (även om det såklart kan skapa inflammationer och annat krångel det med).

    I alla fall! Sammanfattning! Jag tycker att man ska tänka på 1) Den medicinska aspekten, det är stora och svåra ingrepp. Är det värt det, även om det blir komplikationer? Om du får nervsmärtor som påverkar din träning, till exempel? 2) Den psykologiska biten, går det att reda ut känslorna snarare än att korrigera kroppen? Slår verkligen ett slag för terapi. 3) Det moraliska, är det en procedur och en industri som känns moraliskt försvarbar? 4) Finns det ett rimligt sätt att prata med barnen om det, där man står för samma värden som annars, typ att alla är fina och bra i sig själva?

    Stor kram!

    1. Sophia

      Vilken bra kommentar J. Sätte mina tankar i ord! Inte jämfört med operation och att ha tandställning, och sedan såklart det moraliska. Lägga pengarna på terapi istället låter fantastiskt, tyvärr inte en quickfix bara.

  4. Susan

    Att frivilligt utsätta sig för narkos, ett tillstånd av medvetslöshet under uppsikt, är för mig ansvarslöst när man har barn.

    Att vara tvungen att opereras är något helt annat, när hälsan står på spel.

    En annan aspekt med bröst- eller rumpförstoringar är samhällets hets gällande hur kvinnors kroppar ska behaga, tex i filmer, tidningar, sociala medier och i vår sexualiserade kultur.

    Att vilja operera sig för sin egen skull är alltid en sanning med modifikation då vi alla i mångt och mycket är indoktrinerade eller påverkade av ett rådande ideal: stora bröst.

  5. Astrid

    Något som också är intressant i det hela är ju att en även kan få göra en bröstförstoring gratis (som betalas av landstinget) om ens bröst inte alls/knappt utvecklas och en mår dåligt av det. Då är det alltså av ”medicinska” skäl för att den utveckling som biologiskt sett ska ske helt/delvis uteblir och av hälsoskäl då det är något en kan må väldigt psykiskt dåligt över. Det är väldigt många kommentarer om att tandställning är för att förebygga ohälsa osv, men om det är så att en mår väldigt psykiskt dåligt av att till exempel ha små bröst så borde ju en bröstoperation också ses som att det förebygger/hjälper mot ohälsa. Framförallt eftersom psykisk ohälsa ökar risken för självmord och självskadebeteenden (speciellt vissa tillstånd).

  6. Ninna

    Att korrigera ett bett har allt med skönhet att göra. Förstår inte hur vissa tänker här, visst det är stor skillnad på bröst och att korrigera ett bett men många verkar ta åt sig personligt. Det är fortfarande något kosmetiskt. Många är så kritiska till skönhetsoperationer. Det finns faktiskt de som vill ändra något med sitt utseende och de ska få göra det utan en massa påhopp? De jag känner som gjort bröstoperation har gjort det för att de inte trivts med dåvarande bröst. Ingen av dom har gjort en bröstoperation för att visa upp dom eller något annat. Verkligen märkligt vilka argument vissa har.

  7. Kajsa

    Det här var ett väldigt ointelligent inlägg. Förlåt, du är inte ointelligent men inlägget är det, nästan skrattretande. Du säger ju själv att du skulle tvinga dina barn till tandställning det skulle du väl aldrig någonsin göra med en bröstoperation? Varför tänker du så, reflektera över det istället.
    Kram

  8. Andrea

    Jag blir förvånad av hur många som inte rättfärdigar en operation av brösten för att den innebär risker. Det är ju inte där problemet ligger… alla operativa åtgärder innebär en risk som vi hela tiden aktivt väljer att ta (väldigt få operativa åtgärder är livsviktiga) för att försöka förbättra kroppen funktionellt eller etiskt. Det finns också hundratals riskfria saker vi gör varje dag för att förbättra vårt utseende.

    Boven i dramat är UTSEENDE HAR BLIVIT DET SOM I SÄRKLASS ÄR VÅR VIKTIGASTE DEFINIERING UTÅT. Vårt eget utseende, vårt hems utseende, våra prylars utseende, våra barns utseende.
    Skönhet, på olika sätt, har alltid varit en del av vår mänskliga historia. Sedan urminnes tider har det funnits smycken och utsmyckningar av olika slag som har använts främst för att bekräfta ens sociala status. Men som med precis allt annat har vi tagit det för långt.

    Majoriteten av människorna i dagens samhälle spenderar mer tid på att tänka på hur de ser ut och framstår inför andra, istället för att tänka mer på hur man blir en bättre vän, en bättre partner, hur man kan hjälpa andra i sin omgivning, prata lite med gamlingen i trapphuset etc. Värderingar idag är helt individualistiskt orienterade med målet att, hör och häpna, bli accepterad och passa in. Det finns det andra, enklare, billigare och mer värdefulla sätt att göra på!

  9. Josefine

    Paula, all respekt till dig. Jag gjorde mina bröst (haft komplex sen jag var 15 och tänkte på det VARJE dag tills operationsdagen 5 år senare). Bestämde mig för att göra det när jag var vuxen och hade pengar att betala för operation själv. Idag är jag sååå glad att jag gjorde det. Inte ångrat mig en dag sen dess, tvärtom. Men det var så självklart för mig, Mina bröst ser högst naturliga ut (det var det viktigaste plus att kunna amma barn i framtiden) och folk blir chockade när jag säger att de är implantat.

    Med det sagt. Storleken kvittar för mig på andra, jag tycker stora bröst som små är SÅ fina men JAG trivdes inte med mig själv, tog onödig energi. Brösten var för mig och bara mig.

    Du gör som du vill. Ville bara dela min mening. Kram tjejen❤️

  10. Josefine

    Paula, all respekt till dig. Jag gjorde mina bröst (haft komplex sen jag var 15 och tänkte på det VARJE dag tills operationsdagen 5 år senare). Bestämde mig för att göra det först när jag var vuxen och hade egna pengar att betala för operationen. Idag är jag sååå glad att jag gjorde det. Inte ångrat mig en dag sen dess, tvärtom. Men det var så självklart för mig, Mina bröst ser högst naturliga ut (det var det viktigaste plus att kunna amma barn i framtiden) och folk blir chockade när jag säger att de är implantat.

    Med det sagt. Storleken kvittar för mig på andra, jag tycker stora bröst som små är SÅ fina men JAG trivdes inte. Brösten var för mig.

    Du gör som du vill. Ville bara dela min mening. Kram tjejen❤️

  11. Elenor

    Alla människor gör som dem vill. Det finns ingen/inget som skall påverka.
    Jag tycker du är suuupeer fin och du ger mig en grym inspiration till En sund livsstil.
    Jag personligen tycker att en graviditet är som en korrigtion ,den bästa man i världen kan önska sig ,så klart. Men det kan medföra förändringar som är svåra att ändra själv.
    Oavsett skäl så finns inga rätt eller fel.

    Vi ska göra det som gör oss glada/lyckliga/får må bättre. .. ja vad som. ❤️Och kom ihåg att de är bara du som lever i just din kropp ,ingen annan.

  12. SJ.

    Ångrar såå att jag satte in min tandställning.. Har idag fel på bettet, käken låser sig och det smäller i käken varje gång jag gapar samt att jag fick rotfylla en tand efteråt.. Jag gillar mina raka tänder men mest har det inneburit problem och är uppe sjuka summor nu när dom nya problem uppstår pga en gammal tandställning… :(( Har velat operera brösten i många många år. Är helt platt. Däremot har jag aldrig haft råd och det har gjort att jag lärt mig gilla den jag är ist, oftast.. Skulle jag få råd i framtiden kan det hända att jag uppfyller min dröm men jag hoppas att tiden dit kanske kan få mig att gilla även brösten och undvika en.. Det värsta är somrarna och inte kunna fylla ut en bikini ens. Ångest deluxe. Då längtar jag extra mycket efter ett par fina bröst. Har 3 barn med så samtidigt vill jag lära dom att älska sig själva precis som dom är och då känns inte en op som en bra förebild. Kluven..

  13. Malin

    Det är din kropp, ditt tempel, ditt mående, ditt liv! Ingen ska någonsin kunna säga till dig vad du ska och inte ska göra med din kropp! Vill du ha större bröst go for it girl!

    Finns det något vi tjejer i dagens läge har som är äkta? Vi sätter i löshår,fransar,naglar, tatuerar ögonbryn, gör läppfiller. Och varför gör vi de? Jo, för att vi vill göra det, för att vi mår bra av det.

    Jag som tvåbarnsmamma har fixat mina bröst! Och jag älskar den känslan att känna mig nöjd över dom nu.

  14. Karro

    Jag förstår verkligen inte varför så många bryr sig, det är upp till var och en om man vill göra förändringar… ingen tvingas till det. Heja Paula!

  15. Hanna

    Känns som att det är lite skillnad på att ha tandställning och att någon skär i ens fullt fungerade kropp och lägger in två påsar för att fylla ut brösten? Eller jag kanske är helt ute och cyklar…

  16. Kira

    Skillnaden är att tandställning sätts in Av anledningen att ett felaktigt bett är skadligt, det kan innebära huvudvärk, gnissling av tänder mm. Vill du göra en bröstoperation så gör det, men det är trots allt en risk med en sådan operation som det inte är med tandställning (som man har för att inte bita fel). En bröstoperation handlar ju endast om utseende inte om att förbättra hälsan långsiktigt. Oavsett keep rocking!

    1. Elin

      Att ens folk orkar bry sig!!! Tror mer att många opereras sig för att man vill känna sig kvinnlig, Många som får bröstcancer och måste ta bort ALLT!! Och då för att dom måste, skulle ngn ens yttra sig om att det är fel att lägga inplantat då istället så vore det hemskt!! Min mormor va 87 år när dom tog bort båda brösten på henne och hon mådde jättedåligt pga att hon kände att ngt fattades på henne och hon kände sig som en man sa hon..
      Sen tycker jag det är superfint med små bröst och små bröst passar bättre till en vältränad kropp, vilket Paula har. Hon är perfekt i mina ögon….

  17. Linnea

    Du sa själv att du skulle tvinga dina barn tilltandställning om det behövdes. Skulle du även tvinga dina barn till en bröstoperation om de skulle få lila bröst som du har nu? Antagligen inte. Där har du skillnaden på ingrepp och varför det inte är jämförbart.

  18. Klara

    Jag tänker att det var en lite konstig jämförelse men jag förstår hur du tänker.
    Det viktigaste tycker jag dock är att allt en gör påverkar ens barn. ”Min mamma opererade ju brösten, då behöver jag kanske också göra det”. Oavsett hur mycket en talar om för barnen att de duger som de är så gör de som en gör, inte som en säger. Och det bästa vore ju om barnen aldrig behövde tvivla på sitt utseende.

  19. Kim

    Det är inte riktigt samma sak. Bröstförstoring samt rumpförstoring, du lägger in implantat för att göra bröst eller rumpa större i vilket syfte? För att det är idealet? Sexigt kanske?
    Vilket är helt okej jag har själv gjort mina bröst men fick sjukt ont i ryggen så jag fick ta ut dom. Varför jag gjorde mina bröst vet jag fortfarande inte det är väl sexigt med stora bröst?
    Tycker du gör din operation om DU vill det behöver inte massa inlägg om dina bröst folk kommer ändå ha något att säga oavsett vad du gör.
    Men tror folket reagerat så starkt är för de har byggt upp en bild av dig att du inte är just denna typ du tränar för att bli stark inte bli smal du har inte mycket smink du har fina värderingar du är en fin mamma lite av en helylle tjej allt är så perfekt på något sätt svårt att förklara men så är det. Gör det du vill för din skull.

  20. Karoline

    Nej jag tycker inte det är jämförbart. Jag har själv haft tandställning både som ungdom och som vuxen. Men jag tycker heller inte att det är fel med bröstoperation! Jag funderar på det själv. Min rädsla är komplikationer och att jag då efteråt ska tänka ” varför var jag inte nöjd som det var”. Så jag fortsätter att fundera ett tag till så får jag se.

  21. Ay

    Hej jag har fixat mina bröst efter två barn, bröstet fanns inte kvar, fixade till dem som dem va. De e ju min kropp får göra vad jag vill:))

  22. Sofia

    Det här inlägget känns inte genomtänkt utan ett försök till att få bekräftelse till att göra en bröstförstoring som det känns som du innerst inne vill ( om man utgår från inläggen om det).

    1. Paula Rosas
      paulas

      Mitt inlägg handlar om att skapa en debatt. Om varför vissa saker är accepterade och andra inte. Hörde på en podd som också diskuterade likheter mellan tandställning och bröstoperation. Vilket jag tyckte var intressant och de tankarna utvecklade jag i detta inlägg.

    2. Anneli

      Håller inte alls med. Känns som att ingen vettig människa gör det heller. Du fick tandställning som i mina ögon är ett typ av medicinskt ingrepp för att minska skador som kan uppkomma av fel bett. Och på köpet fick du fina tänder, som en bonus. Tänder fyller en funktion och är alltså något väldigt viktigt. Förstora brösten ? Inte lika viktigt. Men vill du så kör! Men tänk snälla igenom du postar ett sånt här inlägg, känns extremt omoget och väldigt ogenomtänkt att jämföra dessa två saker. Herregud .

  23. Matilda

    Att skaffa tandställning på grund av bettfel skulle jag inte jämföra med en bröstoperation, men att skaffa tandställning enbart för att få raka tänder om man inte har bettfel skulle jag nog tänka är jämförbart (även om jag aldrig tänkt så innan). Av någon anledning känns det dock inte samma sak att göra naglar eller fransar eller klippa håret. Kanske för att det inte blir så permanent som en operation eller tandställning blir? Dock tycker jag att alla har rätt att göra precis vad dom vill med sin kropp och jag tycker inte att man har skeva värderingar på grund av att man väljer att operera brösten eller att man ska behöva förklara sig bara för att man vill skapa någon form av ”sitt bästa jag” och leva sitt bästa liv 🙂

  24. inte samma sak...

    Håller med de som säger att det är en orimlig jämförelse. Tänderna fyller en funktion, är det något ”fel” på dem kan det påverka en i form av huvudvärk/spänning och om man har över- eller underbett kan tänderna slitas mer osv. Att lägga massa sörja och skit i sin kropp som inte hör hemma där såsom silikon (som dessutom inte bryts ner av kroppen som ex. fillers eller bortox) är något heeelt annat. Eller fyller silikonet någon funktion i kroppen? Lite dum jämförelse faktiskt. Finns inga ursäkter som rättfärdigar skönhetsoperationer men om du vill fixa brösten gör det utan sådana här bortförklaringar 😉

  25. Carro

    Nja, tycker inte att det argumentet håller. Du får tandställning främst för att du har fel på bettet, vilket kan skapa problem med värk och annat senare (=förebygger ohälsa) alt att tänderna sitter för tätt och det blir svårt att hålla rent emellan (=förebygger ohälsa). En bröstoperation kan väl vara ett liknande ingrepp om man har för tunga bröst och förminskar dem t ex.

  26. Em

    Jag tycker inte att en bettkorrigering och att skära upp och föra in främmande materia i kroppen på något sätt går att jämföra.

  27. Camilla

    Hmm. Brukar hålla med dig men nu vet jah tyvärr inte. Jag tror att själva skillnaden ligger i att kvinnors kroppar objektifieras i mäns ögon och att det finns ideal om att tex ha stora bröst/läppar. När det kommer till tex hårfärg så är det inte samma grej då det ej finns lika ideal om att man måste ha en viss hårfärg för att se bra ut. Visst kan det finnas ideal om raka tänder men jag har aldrig upplevt det så tydligt, och det är ju inte lika synligt som ens kropp.
    Att operera brösten -ett permanent ingrepp- kan ses som ett sätt att bekräfta de ideal som finns som många tjejer mår dåligt av, pga majoriteten inte har de bröst som idealet vill. Jag tror tex inte att man känner press att ”jag måste också färga håret” eller ”jag måste få raka tänder” när de ser att du färgat håret eller haft tandställning, på samma sätt som pressen uppstår att man vill ha en snygg kropp/snygga bröst om du gör en bröstoperation. Sen är ju mycket som kvinnor gör med sitt utseende lite tabubelagt, att vara ”onaturlig” kan ses som nedvärderande av andra, vilket du garanterat fått höra massa om i dina kommentarsfält…

    Jag är så kluven i frågan, jag vill tänka att det är upp till var och en så länge man själv mår bra, men samtidigt brottas jag med tankarna som även du tagit upp. Man vill inte ändra sin kropp för andra, man vill inte ”falla för” idealen, en kropp är en kropp och den är fin/bra som den är.

    Oavsett hoppas jag det känns bra för dig hur du än bestämmer dig för att göra. Kram!

  28. Tove

    Nä det tycker jag inte alls faktiskt! Men mest pga att man utsätter sig för en betydligt större risk när man opererar sina bröst, därför är det något man bör tänka över fler gånger än en tandställning. Tror också att det är därför folk reagerar betydligt mer på att operera brösten, då man utsätter sig för ett väldigt stort ingrepp ”endast” för utseendets skull. Men vill man ha tandställning, ha det! Vill man korrigera sina bröst, gör det!
    Kan vara bra att tänka på att det är en väldig skillnad i risker både under operation och efter dock :).

  29. Maria

    Undebara Paula! Varför bry sig om vad andra tycker och tänker hela tiden. Speciellt folk man inte känner eller står nära. Vill DU göra operationen så gör den. You go girl👊🏼😘

  30. Emelie

    Skit i vad alla säger och gör exakt vad du vill! Vill du få pattarna du drömt om så är det ett självklart ja. Vem bryr sig om lotta 43 år liksom? 🙄 kör hårt paulita linda❤️

  31. Ida

    Tandställning på barn räknas inte som ett skönhetsingrepp, låter inte helt rimligt att du kallar det så. Fine, korrigering i utseendet, men inte skönhetsingrepp. Försök att inte vara så försiktig och rädd gällande vad andra ska tycka om vad du väljer att göra med din kropp, bara go for it. Du har ingen skyldighet att förklara ditt val för någon 😊

  32. Iman

    Intressant. Jag tycker inte man kan jämföra tandställning med bröstförstoring. Tandställning ger inte för kosmetiska skäl utan för att justera bett så att personen kan tugga, sova ordentlig m.m Bröstförstoring för mig görs av fåfänga och inte av hälsoskäl. Jag hade tandställning p.ga kosmetiska skäl och fick betala själv för det. Jag skulle aldrig ändra brösten, där drar jag gränsen. Jag har accepterat att de förändras med åren och amning. Jag är 31 och mina bröst ser ut som en 31 årings bröst inte 19 för jag är inte 19 längre.
    Jag löser det med bra bh. För mig har det varit mentalt, bara acceptera att gravitationen gör sitt.

  33. Matilda

    Min man fick tandställning i vuxen ålder (23 år) då hans tänder växte snett och orsakade spänningshuvudvärk och smärta i tänderna. Som bonus blev ju tänderna raka men det var inte det kosmetiska som fick honom att skaffa det utan att äntligen slippa att ha ont hela tiden. Så att jämföra tandställning med plastikoperationer tycker jag blir lite konstigt då tandställning oftast är nödvändigt av medicinska orsaker medan en exempelvis bröstoperation inte är nödvändig alls…..

  34. Emelie

    Jag hör vad du säger men jag håller inte helt med. Tandställning har man inte främst för utseendets skull, det beror på ojämnt bett som kan leda till tex problem med huvudvärk osv. Bröst är rent skönhetsingrepp. Däremot inget som inte var person bör få bestämma över själv och inte få en massa skit för. Naglar och fransar kan jag inte heller jämnföra av den anledningen att du blir inte sövd osv när du gör dina naglar, det utgör inga livshotande risker vilket en bröstoperation faktiskt gör då det är en operation trots allt 🙂 men jag vill verkligen poängtera att jag inte är emot skönhetsoperationer, alla får göra precis som de vill. Vare sig det är operationer eller lösfransar 🙂 men jag tycker inte man kan jämnföra de båda 🙂

  35. Therese

    Att korrigera bettet har inget med skönhet att göra även om det kanske blir resultatet. Det är för funktionen man gör det. Brösten har ingenting med funktion att göra.

  36. Malin

    Hej !
    Nej, jag tycker inte det är samma sak alls. För det första finns det alltid risker med en operation. Att dessutom välja att förstora eller förminska sina bröst handlar enbart om utseende. Gäller det frågan om att operera bort brösten efter t.ex. cancer så är det en helt annan sak.. Jag tror inte tandläkaren som lägger tandställning i första hand tänker på ett vackert leende men på t.ex. bettet som du skrev. Att tänderna sitter fel kan ge besvärliga problem i längeden och många krämpor (migrän bland annat) kan vara orsakad av tänderna. Att du burit en tandställning (precis som jag och många andra) gör att vi idag har en bra käk

  37. Tove

    JAg opererade brösten när jag var 22 på grund av otroligt dåligt självförtroende. Jag brukar säga att hade jag inte gjort den operationen hade jag inte levt idag. Så dåligt mådde jag. Det gick ut över min kille (som jag varit tillsammans med sen jag var 17 och fortfarande (nu 31) är tillsammans med och vi har två underbara barn ihop). Jag var helt emot skönhetsingrepp ”för det skulle man vara” typ. Men när jag gjorde tuttarna blev jag liksom jag, som jag själv ville vara. Jag gjorde det inte för min killes skull eller för att få uppmärksamhet, jag ville bara bli hel. Typ. Oavsett vad du väljer, du är vacker som du är, så kommer det bli bra!

  38. Martina

    Nej, det går inte jämföra en tandställning, som ett potentiellt ingrepp som skulle motsvara en annan skönhetsoperation. För allas vetskap, en skönhetsoperation är riskfylld, aldrig fri från risker eller särskilt säker. Komplikationer kan ALLTID uppstå och det är inget man borde ta förgivet utan vara beredd på om man lägger sig under kniven! Det var till exempel en kvinna som TV4 nyheterna berättade om igår, hon skulle operera ut en lins(?) men blev praktiskt taget blind efter detta ingrepp. Var inte beredd på dessa komplikationer, risken hon blev utsatt för efter detta ingrepp. Ingen operation är säker och en tandställning är ett mild ingrepp jämfört med operera brösten eller detta med ögonen. Fritt från komplikationer OCH risker. Eftersom man måste söva, skära i en person för att uppnå resultat man söker när man korrigerar kroppen på något vis. Medan att gå med tandställning, utforma den efter individens behov. Tro mig, jag hade det enormt tufft med tandställningen, utforma den efter mina tänder och går med det ex antal år, men återigen någon fritt från komplikationer och risker. Om man bortser från att jag var tvungen att dra ut 2-4 tänder för mina vampyrtänder skulle kunna få sin rätta plats.

    Jag förstår att du kanske älskar dig inombords – men för varje nytt inlägg du publicerar får jag uppfattningen om motsatsen att du är kolossalt missnöjd med den enda och det andra. Kan du inte bara nöja dig med hur du åldras eller hur kroppen formar efter varje år? Är det inte brösten, så är det ringer under ögonen, hur mycket ringar kan en 27åring ha? Så motsägelsefullt Paula, Jag gillar både dig och Hugo, men ni får sluta med denna dubbelmoral. Upp till er ( inte bara Hugo och Paula) som vill korrigera ert utseende att göra det – men påstå inte att ni är nöjda

    1. Manda

      Kääära du..bara gör den där jäkla bröstförstoringen en gång för alla. Ingen bryr sig. Gör det för att du vill och bara stå bakom det ”ja jag har opererat brösten” så punkt slut. Din kropp dina beslut. Du ska inte fråga eller behöva förklara dig för någon annan än dig själv.. och genom alla dina texter lyser det igenom att DU vill göra det men inte vågar för vad ska alla andra säga… kör!

    2. Manda

      Kääära du..bara gör den där jäkla bröstförstoringen en gång för alla. Ingen bryr sig. Gör det för att du vill och bara stå bakom det ”ja jag har opererat brösten” så punkt slut. Din kropp dina beslut. Du ska inte fråga eller behöva förklara dig för någon annan än dig själv.. och genom alla dina texter lyser det igenom att DU vill göra det men inte vågar för vad ska alla andra säga… kör!

    3. N

      Jag hade inte jämfört tandställning med bröstimplantat. För att;
      1. det är ingrepp i olika grader, tandställning är något ’litet som är nödvändigt’ medan bröstimplantat ’inte är nödvändig’ och kategoriseras i högre grad där man ’provocerar’ till estetisk ingrepp ( det är vad jag tror de flesta tycker)
      Jag är inte emot estetisk ingrepp men gillar ändå vara naturlig. Om jag hade små bröst eller krokig näsa så hade jag gjort ingrepp. Men jag behöver inte vara missnöjd med mig själv utan om jag har råd och är modig nog så hade jag gjort det utan tvekan. Sen kan man diskutera vad missnöjd och nöjd gränser går för flera och hur de ser på saken.

      2. Flera kvinnor som skriver att ni har dubbelmoral, Det är inte dubbelmoral om Paula skriver i sin blogg att hon gillar sin kropp som den är men gillar även förändring, detta är inte dubbelmoral utan mod, hon vill och kan ändra sin utseende och det behöver hon inte få någons godkännande för.
      Det dom stör de flesta verkar vara att då har de ingen att jämföra eller igenkänningsfaktorn försvinner, Jag har små bröst men det gör inget för flera kändisar har små bröst, jag känner mig ’vanlig’.

      Jag slår vad om att flera som skriver att du är en dålig förebild som tar upp estetiska ingrepp i din blogg hade själva gjort de om de hade fått möjligheten, det handlar inte om att du är nöjd eller missnöjd, eller att du gör rätt eller fel, det handlar om att du steppar upp spelet till en annan nivå och vissa kan helt enkelt inte tåla det.

      Inga hard feelings här, det är mina åsikter och ingen behöver ta illa upp.

  39. Olivia

    Det är verkligen inte samma sak eftersom man som barn får tandställning av andra skäl än kosmetiska. Det är ju inte för utseendet man får tandställning det är ju som du sa att man har fel på bett osv det är för att mn inte ska få komplikationer. Min sambo har haft tandställning i flera år också och när han tog bort den och frågade ifall de kunde korrigera en sak så sa de att det skulle kosta eftersom det räknas som ett kosmetiskt ingrepp. Så nej det är absolut inte samma sak.

  40. Bell

    Det främsta jag tänker på när det gäller bröstoperation, botox, näskorrigering m.m är riskerna. Både operationen kan gå fel men man har INGEN aning om hur det påverkar kroppen direkt efter eller tio/tjugo/trettio år i framtiden. Man kan få så många problem i efterhand som man inte kan föreställa sig. Att färga håret innebär också risker men då kan man åtminstone testa på en liten bit.
    Man vet att man ska äta bra för att leva och vara frisk längre men det går bra att stoppa in främmande gifter/föremål i kroppen utan att tänka på hur kroppen kommer reagera? Dubbelmoral.
    Att äventyra hela sin hälsa för utseendet skull är för mig ofattbart och ytligt. Därför är det skillnad på att flytta några tänder eller färga håret.

    1. Lina

      Jag hade tandställning. En av tänderna dog pga tandställningen. Den klarade inte att bli flyttad så. Det skulle jag kalla en risk.
      Sen förstår jag inte varför det är någon annans sak att lägga sig i om det finna risker i det man gör eller inte. Finns ju risker i allt. Jag jobbar i vården, det är väldigt riskfyllt. Men har aldrig fått höra nått om det

    2. Ramona

      Ja spruta in botox, operera in främmande föremål i kroppen som inte behövs mm mm kan man göra..men gud förbjude socker.,,ska bli väldigt intressant om säg 20-30 år och se vad som hänt med alla som börjat med nervgift osv i tidig ålder vad som hänt med dem..vart har gifterna vandrat vidare i kroppen?. det är ingen som vet ännu. Även de som förstorar läpparna ,,kommer de hänga på folk när de blir äldre? Blir spännande att följa i framtiden:) Bra att det finns mänskliga testkaniner….
      Jag håller även med att det är helt av olika anledningar man korrigerar ex tänderna på barn, Oftast är det inte av ytliga själ utan att det blir problem om tänderna växer för tight och på varandra längre fram i livet, Tänderna får helt enkel inte plats. Så nä inte samma sak som ett par bröst. Jag är så innerligt trött på bröstdiskutioner bland tjejer/kvinnor..jag fattar inte vem bryr sig? Jag har fött två barn är 30-år alltid varit smal har knappt några bröst och är väldigt glad för det! de kunde inte ta mindre plats i mitt liv. De är inte i vägen och jag skulle kunna klara mig utan dem..de tillför inget i mitt liv(mer än gett mat till mina två barn) så jag förstår inte att det kan vara så viktigt för folk. Jag lever mår bra har en fin familj det är viktigast för mig! orka lägga enegi på meningslösa saker! step up girl och njut av livet och skit i hur den där kroppen ser ut..Ät hälsosamt, rör på er och se till att behålla hälsan så kommer ni längre i livet:) 50 timmar i terapi hjälper nog mer i vägen till lyckan är ett par bröst!! over and out! en liten sak till….alla gör som de själva vill (om de själva vill)

    3. RB

      Ja spruta in botox, operera in främmande föremål i kroppen som inte behövs mm mm kan man göra..men gud förbjude socker.,,ska bli väldigt intressant om säg 20-30 år och se vad som hänt med alla som börjat med nervgift osv i tidig ålder vad som hänt med dem..vart har gifterna vandrat vidare i kroppen?. det är ingen som vet ännu. Även de som förstorar läpparna ,,kommer de hänga på folk när de blir äldre? Blir spännande att följa i framtiden:) Bra att det finns mänskliga testkaniner….
      Jag håller även med att det är helt av olika anledningar man korrigerar ex tänderna på barn, Oftast är det inte av ytliga själ utan att det blir problem om tänderna växer för tight och på varandra längre fram i livet, Tänderna får helt enkel inte plats. Så nä inte samma sak som ett par bröst. Jag är så innerligt trött på bröstdiskutioner bland tjejer/kvinnor..jag fattar inte vem bryr sig? Jag har fött två barn är 30-år alltid varit smal har knappt några bröst och är väldigt glad för det! de kunde inte ta mindre plats i mitt liv. De är inte i vägen och jag skulle kunna klara mig utan dem..de tillför inget i mitt liv(mer än gett mat till mina två barn) så jag förstår inte att det kan vara så viktigt för folk. Jag lever mår bra har en fin familj det är viktigast för mig! orka lägga enegi på meningslösa saker! step up girl och njut av livet och skit i hur den där kroppen ser ut..Ät hälsosamt, rör på er och se till att behålla hälsan så kommer ni längre i livet:) 50 timmar i terapi hjälper nog mer i vägen till lyckan är ett par bröst!! over and out! en liten sak till….alla gör som de själva vill (om de själva vill)

  41. N

    Att jämföra en bröstoperation med tandställning eller lösögonfransar är extremt obildat och det känns som att denna texten är skriven av en tonåring. Helt orimligt och osammanhängande resonemang!

    1. Lisa

      Varför tycker du det? Hör gärna en motivering 🙂
      I själva verket är det ju som Paula säger, olika sätt att förändra sitt utseende. Tror du det kan ha med våra normer som säger att fransar, fixa tänder osv är mer accepterat? Andra tankar? Förstår inte riktigt vad du menar med att det låter obildat 🙂

      Paula: Kul take och bra underlag för debatt!! Gillar dig!

      1. Sara

        Jag tänker såhär: tandställning får man ofta av en anledning, inte för att få raka tänder, t.ex. fel på bettet som Paula skrev att hon haft. Tandställning får man för att förebygga problem med munhälsan.
        En bröstförstoring gör man för sin egen skull, inte för att det gör någon positiv inverkan på hälsan 😊

      2. N

        Tandställning ges till barn för att korrigera sneda bett etc. Inte för att barn ska få snygga leenden. Tandställning är inte ett kirurgiskt ingrepp som kräver narkos vilket också för med sig flera risker. En bröstoperation är ett allvarligt kirurgiskt ingrepp där man opererar in främmande material i kroppen. Skulle det kännas lika allvarligt om dina döttrar fick tandställning som ett plastikkirurgiskt ingrepp? Helt omöjligt att jämföra..

  42. Caroline

    Har följt dig sen sååå långt tillbaka och du är en stor inspiration! Ser upp till dig även om du är yngre 😉 MEN jag blir så jävla ledsen (ursäkta ordspråket) att folk hoppar på dig bara för att du är blogherska och syns på media m.m men bara för att du är känd varför ska du inte få göra som du vill. Jag är inne på bröstförstoring, och folk i min omgivning säger du gör det som är bäst för dig själv. Varför kan inte folk säga så till dig? Så jag säger det NU vad du än vill i livet med uppnåda mål inom träning, karriär, resor eller nu då kroppen! Gör vadfan du vill!!! Det är du som ska leva ditt liv så sluta lyssna på andra som ba gnäller om minsta lilla ”du måste tänka på alla ungdomar Blablabla” är detbditt ansvar? Bara för du blev känd? NEJ! Det är föräldrarna som ska börja ta sitt ansvar! Jobbar på skola och tydligen ska vi inte bara lära ut utan vissa tror att vi ska uppfostra med? Jag säger ba följ ditt hjärta oavsett vad! Och du är fin som du är! Men jag förstår hur du känner med brösten! Fortsätt som du gör ich sluta lyssna på andra och lyssna på ditt hjärta

  43. Palle

    Det är absolut inte samma sak tycker jag. Visst att det är en korrigering av utseende. Därav finns en likhet. Men det är rätt stor skillnad enligt mig eftersom brösten är ett ingrepp. En operation. Ett steg längre.
    Kram Kram 🙂

  44. carro

    Jag tror inte de flesta bryr sig faktiskt. Om man lyfter blicken lite så ser man faktiskt att alla har sina egna problem och det är en otroligt liten skala av människor som orkar bry sig om hur andra och du ser ut. Du hör ju själv, det till och med låter löjligt. Det finns så mycket annat att bry sig om: svältande människor i Jemen, klimatförändring och 6:e massutrotningen. Bröst, fransar, hår och tänder känns väldigt oviktigt och ointressant i sammanhanget.

Visa alla 64 kommentarer
×

Paula Rosas

Hej på dig och välkommen till min blogg. Mitt namn är Paula Andrea Rosas och här kommer några korta meningar om mig. Jag är en 27årig tjej som lever mitt liv genom att göra det bästa av dagarna. Mitt liv kretsar kring mina fantastiska döttrar Molly-Elise och Leonore och min underbara man Hugo Rosas, familj och vänner. Jag är en glad, familjekär och envis tjej som älskar att skratta. I min blogg kommer ni få följa med mig i min vardag. Träning, äventyr, dilemman och utveckling i mammarollen, resor, giftermål, vänskap och utbildning. Samarbetsförfrågningar: paularosas.media@gmail.com