Tankar
Tankar

Du är inte onormal!

En kommentar:

”Hej Paula!
Önskemål om inlägg!
Jag fick mitt första barn nu i april. Hade läst på allt om förlossning o köpt allt man kan tänkas behöva till bebis.
Men, inte alls förberedd på tiden efter med bebis (om man nu kan förbereda sig på det).
Iallafall känner jag att det blev en stor omställning som jag inte var beredd på.
Inget blev som jag ”tänkt”. Vi fick inte förlösa på det BB vi valt utan var tvungna att lämna Sthlm, amningen strulade o jag grät varje kväll ibörjan för att det gjorde så ont, känner mig otillräcklig som mamma, tycker det är så jobbigt när bebis gråter o jag längtar till hon blivit lite större vilket känns fel då man ska njuta av tiden dem är små.

Jag skulle gärna vilja att du skriver lite om första tiden med molly/Leonore. Era rutiner nu o hur det var precis i början.

Är fortfarande ledsen till och från då det känns som att jag inte förstår henne när hon är ledsen. Vågar knappt gå ut själv med henne. Kan aldrig lägga ifrån mig henne när hon sover för då vaknar hon o gråter, så jag är otroligt låst. Amningen funkar bättre men vill inte amma offentligt, så blir mest hemma med henne i famnen hela tiden. Inte alls som jag tänkt att det skulle vara 😔

Läser många mammabloggar o följer många instagramkonton. Allt ser så perfekt ut hos alla o jag känner mig misslyckad.”

Alltså älskade! Det är absolut inget fel på dig!!! Tvärtom, du är mänsklig och går igenom en otrolig omställning! Jag känner så igen mig, det du upplever nu upplevde jag också när Molly var bebbe. Jag tror att det tog fem-sex månader innan jag vågade åka tunnelbana ensam med Molly och vagnen. Och hon kved till. Detta tyckte jag var så otroligt jobbigt för det kändes som alla i vagnen blev störda. Så jag hoppade av. Ammade Molly och hoppade på nästa tåg istället.

Dom bråken som jag och Hugo hade berodde nog mycket på just omställningen. Vi var unga. Hade aldrig känt oss låsta förut och nu helt plötsligt fanns det en bebis att ta hänsyn till. Oj vad vi bråkade. Jag hade nog en form av identitetskris, det tog ett tag för mig att landa och hitta just mitt sätt att vara förälder på. Stundvis kunde jag känna mig otroligt ledsen, mitt i den stora lyckan. Jag tycker att du är så otroligt medveten om hur du känner, för jag kom på allt detta i efterhand.

Du skriver i din fråga hur vi har haft med rutiner. Rutinerna har egentligen bara växt fram naturligt med tiden. Men det tog sin lilla stund. Med Leonore har vi egentligen bara den senaste månaden sovit/ätit vid samma tidpunkt dag efter dag. Jag personligen har aldrig varit speciellt stressad över att hitta rutiner för våra dagar ser så pass olika ut. Era rutiner kommer också att komma. Ta dag för dag, lär känna din bebis och lär känna dig. Hur funkar ni ihop, det tar en liten stund att komma på det.

Du ska inte behöva känna dig låst såhär mitt i det fantastiska. Jag vet inte hur dina relationer ser ut men vi umgås mycket, mycket med familjen. Det är tryggt med mamma. Jag ringer alltid mamma nr barnen är sjuka, eller bjuder in oss själva på middag. Använd ditt sociala kontaktnät och umgås med nära och kära. Det finns alltid en frivillig famn som kan avlasta dig. Prata om dina känslor med din partner så även han förstår hur du känner. Har man stöd med sig brukar det kännas lite, lite bättre.

Jag var först ut med att få barn. Ingen jag kände hade kids. Jahapp, vilka ska jag nu hänga med då? Man vill alltid ha en likasinnad. Jag ville umgås med andra som också hade barn. Det började med en barnvagnspromenad med en bekant. Där jag lärde känna fler mammor som dessutom var i min ålder. Vi tillsammans gick till Öppna förskolan där jag lärde känna ännu fler mammor. Vissa av dom är idag några av mina absolut bästa vänner. Så när du är redo, ut på mammakompis-jakt!

”Alla på sociala medier har det så perfekt”. Åh nej. Nej, nej, nej. Ingen har det perfekt. Vi alla har våra egna problem och fighter. Du får dig inte luras av de 5 % som läggs ut på sociala medier. Jag försöker verkligen att inte bli påverkad av t.ex instagram, Facebook och bloggar. Jag fokuserar på mitt verkliga liv och försöker hela tiden investera tid i mina verkliga relationer. Det är så himla enkelt att dölja skavankerna på sociala medier så mitt råd till dig är att absolut inte jämföra dig med det du ser. DU är världens bästa mamma till just ditt barn. Ni håller precis på att lära känna varandra och du har en fantastisk resa framför dig.

Jag ska berätta en liten hemlighet för dig. Dagarna kring bf med Leonore var jag nästan olycklig. Hur ska jag klara av att vara mamma till två samtidigt. Kommer jag och Hugo bråka sådär mycket som vi gjorde när Molly kom. Kommer jag älska mina barn lika mycket. Kommer jag att glömma bort molly. Idag fem månader senare är jag förälskad i min lilla tjej. Min kärlek växer dag för dag för båda mina barn. Allt har fallit på plats och jag är så jäkla lycklig. Leonore hänger bara med och jag och Hugo har haft fantastiska månader i vår relation den senaste tiden. Det kommer vända för dig också. Att du bara är medveten om hur du känner säger att du är på rätt spår.

Jag önskar verkligen dig en fin sommar. Jag önskar dig och din bebis allt gott i världen. Du är inte onormal. Du är fullt normal!

Girlpower. Mompower.

P7073895

27 Kommentarer

  1. Sandra - Aprilbebis 2016

    Vad skönt att läsa att det är flera som känner på detta sätt. Jag känner igen mig i så mycket som skrivs och det är skönt att veta att man inte är onormal. Sitter nu hemma med första barnet som blir 4 veckor idag och är rätt så låst, hatar faktiskt att amma men jag gör det iallafall, vågar inte göra för mycket där det är folk ifall barnet börjar gråta, sambon jobbar borta på veckorna så känner mig verkligen ensam, trots att jag inte är ensam.

  2. Johanna

    Åh – jag bad Gabriella Joss skriva om bebistiden och det gjorde hon, så en bonus att hitta ditt inlägg också! Skönt stt inte vara ensam. Vi fick en såå tuff start och jag började må psykiskt dåligt, men jag hade tur och det vände på någon vecka. Nu är hon 5v och jag mår helt bra och njuter av bebisen, även om vissa stunder gör mig osäker. PS. Det var inte förlossningsdepression eller liknande, utan chockreaktion på en traumatisk händelse..och mindre än 20h sömn på en vecka gjorde sitt. Vilken omställning att få barn! Och vi har tvingats vara med mormor/farmor – vi som egentligen skulle behöva hitta oss själva som familj…

  3. Johanna

    Åh – jag bad Gabriella Joss skriva om bebistiden och det gjorde hon, så en bonus att hitta ditt inlägg också! Skönt stt inte vara ensam. Vi fick en såå tuff start och jag började må psykiskt dåligt, men jag hade tur och det vände på någon vecka. Nu är hon 5v och jag mår helt bra och njuter av bebisen, även om vissa stunder gör mig osäker. PS. Det var inte förlossningsdepression eller liknande, utan chockreaktion på en traumat

  4. Jen

    Asså så fint skrivet!så kärleksfullt och ärligt och stöttande. Blir lite rörd! Är själv gravid och orolig för hur allt ska gå. Tack för din positivitet!

  5. Elin Kungsman, mamma till Alfons 6 mån

    Gud vad glad jag blir när stora bloggar faktiskt vågar vara ärliga med ”förbjudna” tankar och känslor som nybliven mamma. Det är en sån känslig period den där första tiden och jag tror de flesta nyblivna mammor kan känna igen sig i både kommentaren och det du svarar på i ditt inlägg.
    Det tar tid att lära känna sin bebis och det är ju en egen liten individ som utvecklas och ändras hela tiden. Det är helt okej att vara trött och less som mamma det betyder ju inte att ,man inte älskar sitt barn det betyder bara att man är mänsklig<3<3

  6. Linnea H

    Åh fina, fina mamma som skrev kommentaren! Du ska bara veta att det blir verkligen bättre. Jag kände också en sån kluvenhet i att jag ”längtade bort” den där allra första tiden med min lilla Olof som nu är 3 och en halv månad snart. Jag kände en stor press av att njuta och spara varje litet ögonblick, men för oss dröjde det inte länge (6-8 veckor ungefär) tills allt började kännas så otroligt mycket lättare! Du och din bebis kommer att lära känna varandra, det kommer bli lättare att lägga ner en sovande mini. Paulas råd att ta en dag i taget och dagen som den kommer är verkligen så bra! Försök att sänka dina förväntningar på dig själv och tänk att det inte dröjer länge tills du orkar/vågar ta dig ut med barnvagnen. För mig krånglade amningen jättemycket också, jag fick en bakteriell infektion i brösten så till slut valde jag att gå över på flaska. Så behöver det såklart inte bli för dig, förmodligen inte, men tänk på att ta stöd i amningen från nära och kära, från mvc, från amningsmottagningen om det finns någon nära dig, eller från Amningshjälpen. Det finns hjälp att få, mitt största misstag var att inte söka hjälp. Stor kram till dig från en som verkligen varit i dina skor!

  7. Jessi

    Å du är inte ensam om att känna så med en liten nyfödd på armen! Jag hade en bra förlossning och kunde amma utan problem med min son, Men endå grät jag i duschen på kvällen och tänkte ”ska det va såhär nu?” Jag grät även första dagen min man skulle till jobbet efter de där 10 dagarna hemma. Jag kände mig otroligt låst hemma! Han sov bara på mig, kunde inte lägga ner honom. Han aldrig ens äta på dagarna. Alla sa ”det blir bättre” där och då kändes det bara så hemskt! MEN det blir bättre!! Jag älskar honom så mycket idag så jag kan börja gråta vid tanken. Han är äldre och varje dag är så rolig tillsammans med honom. Han är även mer självständig så då hinner man även att tänka på sig själv och sina egna behov (man hinner äta 😉 jag är så kluven i att skaffa en till… Jag är nog ingen bebis mamma och jag känner att det är ok!! Jag hade ingen ”bebis bubbla” men jag tog mig igenom det och nu är det värt allt!! Kram till dig från en som varit exakt där du är!

  8. Lu

    Vill skicka lite pepp! Fick mitt första barn i december och hade liknande upplevelse. Kände mig nästan kvävd då hon var klistrad vid mig dygnet runt. Inget dricka lattemorsor med sovande bebis i vagnen med andra ord 😉 hon gallskrek också större delen av sin vakna tid. Men något man måste påminna sig själv med småbarn när något känns jobbigt är att saker ändras hela tiden! Min tjej föredrar fortfarande att sova i famnen men kan nu ligga i babygym eller babysitter längre och längre stunder så jag känner mig inte lika låst längre. Sen tror jag att allt kändes bättre i den stunden som jag kastade bort de föreställningar jag haft om hur det borde vara och istället gillade läget och accepterade hur det faktiskt var. Bästa tips för skrikande bebis: sjal/sele (föredrar sjal för man slipper hårda kanter och spännen) och sen sitta och studsa på en pilatesboll. För att få hjälp med amning så är amningshjälpens grupp på Facebook guld värd! Kram och lycka till! Allt blir bättre.

  9. M

    Skrivet med ett enormt hjärta, wow! Din blogg är skapad med en sån härlig personlighet, vilket gör att det nästan känns som att jag känner dig trots att jag aldrig träffat dig. Din blogg är den första bloggen jag läser 🙂 keep going

  10. Rebecka

    Du är inte misslyckad!

    När vi fick vår son i Augusti kände jag precis lika, vår förlossning gick bra och jag mådde bra fysiskt men jag kände inget speciellt band till honom. Amningen gjorde superont, jag köpte amningsnappar (testa!!) jag fick aldrig på dom rätt, men dom hjälpte ändå!
    Jag ville inte heller amma offentligt, tänkte att ”det gör väl inget om jag helt enkelt håller mig undan offentliga sammanhang just nu” men sä gick veckorna och när min lilla kille va omkring 4 månader vände det! Det blev kul att hänga med honom, jag vågade amma bland folk, och känslorna kommer dag för dag,
    Just nu är jag och min sambo inne i en liten och trång bubbla av gräl, men det går över,
    Du får se fram emot att din barn blir äldre, de är fullt normalt! De äääär roligare sen! Nu är vi bästa vänner jag å min lilleman.
    Det blir snart bättre! 🙂 och om det inte blir det, var inte rädd för att söka hjälp hos mvc.
    Stor kram till dig och alla andra nyblivna föräldrar!

  11. Isabell

    Paula, vad klok och ärlig du är!! Så bra skrivet. Älskar att läsa din blogg just för att du är så ärlig och äkta. Fortsätt med det!!

  12. fanny s

    Ååååååååå! Vill bara skriva till dig som skrivit kommentaren att det kommer att ordna sig! Jag kände precis som du den första tiden med mitt första barn! För oss gick det inte heller som ”planerat”, vi fick ligga en vecka på neonatalen (inget allvarligt dock) och det var den värsta veckan i mitt liv! Inte nog med att jag var nybliven mamma, jag var också tvungen att vara instängd på sjukhuset i en hel vecka. Min man fick influensa och fick således inte vara kvar, så de sista dagarna var jag själv med bebisen och jag bara grät och grät och längtade hem och ville sova. Men sova fick jag ju inte, var tvungen att mata min nyfödda var 3:e timma dygnet runt och hade jättesvårt att sova däremellan. Personalen på neo hade jättemycket att göra när vi var där, och eftersom min dotter var frisk typ, så var det aldrig någon som hade tid för mig. Och när vi väl fick komma hem så var jag överväldigad av att vara behövd dygnet runt, ha en liten minimänniska klistrad på mig hela tiden. Kände mig också låst och var livrädd när min man skulle gå tillbaka till sina studier efter första tiden hemma. Trodde aldrig att jag skulle klara det.

    Mitt råd är: Ta det lugnt! Dina känslor är HELT NORMALA! Det ÄR en jätteomställning att bli förälder. Jag kände inga himlastormande lyckokänslor den första tiden, levde inte i den där lyckliga bebisbubblan som alla pratade om. Kände mig mest ensam och ledsen. Och sök hjälp om du känner att det inte blir bättre! Be att få prata med en kurator på din vårdcentral. Om det blir för överväldigande ska man absolut söka hjälp tycker jag! STOR KRAM!

  13. Hilda

    Jag känner igen mig precis! Med båda mina barn (3.5 och 1 år gamla) så tyckte jag första 3-4 månaderna var jäkligt jobbiga! Med första strulade amningen och slutade med att jag pumpade i 3 mån. Med andra barnet funkade amningen men det gjorde ont i 6 veckor! Jag satt uppe o grät på nätterna för att jag inte fick sova. Och när kvällen kom började jag få ångest inför en vaken natt med lite sömn. Men efter ett tag kommer rutinerna autoamatiskt och man kommer in i det. Det är tufft att bli mamma och att ha en nyfödd, inget snack om saken.

  14. Sandra

    Hei. Jeg har lest bloggen din siden dag 1 og dette er første kommentaren jeg legger igjen! Dette innlegget gjorde at jeg ikke kunne unngå å kommentere. Takk!! Jeg er 19 år og har nesten akkurat blitt mamma til en liten jente, Sofia. Hun er snart 2 mnd og det er først nå jeg føler livet begynner å bli ”normalt”. Med babyen kom verdens største glede, kjærlighet og ikke minst forandring! Følte meg nettopp som den jenten som skrev inn til deg og svaret ditt føltes som det var en samtale mellom to venner. Noe en venninne kunne fortalt meg. Takk for dette innlegget for det gjorde at jeg følte at det var normalt å kjenne det på den måten. Aldri slutt å blogge! Jentene dine er veldig vakkre forresten:)

  15. J

    Bra skrivet och jag känner absolut igen känslorna. Till dig som skrivit kommentaren vill jag säga att allt kommer falla på plats om bara ett liter tag. Det är fortfarande så nytt för er. Försök inte blir påverkad av sociala medier. Ta er tid för att lära känns er bebis och var nära så mkt bebisen behöver. Ja man kan känna sig låst, men det blir mkt lättare om du accepterar att; nu är det så här, bebisen vill vara nära, då får jag ligga kvar här bredvid. De flesta bebisar har ju stort närhetsbehov och de vet ju inget annat. Ge det tid bara och lyssna och lär känna din bebis. Acceptera att ni är i en omställningsperiod och ta det lugnt bara. Rutiner och komma in i vardagen kommer om ett tag.

  16. Michelle

    Så fint skrivet 💕
    Så sant, du är helt normal och jag kände precis likadant med min lilla de första månaderna! Mompower 💪

  17. Madde

    Jättefint skrivet Paula! ❤️ Du är så så bra 👊 Önskar fler var så starka och förnuftiga som du.. Kram

  18. Jessica

    Underbart skrivet Paula och superviktig sak att ta upp!
    Min son är 8 år idag och mitt allt, min underbara, älskade unge som jag går igenom eld och vatten för.
    MEN, för 8 år sedan kände jag verkligen inte detsamma. Skämdes länge över mina känslor som nybliven mamma och det var först för 2-3 år sedan jag vågade erkänna för någon överhuvudtaget hur första året(!) varit.
    Hans pappa var ett riktigt praktsvin som lämnade mig när jag var gravid i 7:e månaden. Jag var 22 när sonen föddes 1 månad för tidigt tillväxthämmad och där stod jag, inte alls förberedd.. Hatade i stort sätt allt med att vara nybliven mamma, var även jag först ut bland kompisarna med barn och kände sorgligt nog en liten avsky mot min son för att han ”förstört mitt liv”. Kärleken fanns där absolut men det var tungt, fruktansvärt tungt.
    Skäms fortfarande när jag tänker tillbaka på hur jag kände och mådde när jag nu idag vet vilken liten stjärna till son jag har. Världens bästa kille som jag har en otroligt nära relation med. Även jag tittade på hur ”alla andra” kände för sina barn och hur underbart ”alla andra” hade det under spädbarnstiden. Om den som skrivit läser denna kommentar så vill jag egentligen bara ge henne en stor jättekram. Du är verkligen inte onormal och det finns de som har det precis likadant som du även om du inte tror det. Det är tyvärr inget folk skyltar med och därför går nog många runt och tror att de är onormala. Jag kände mig som världens sämsta mamma med hemska omänskliga känslor men idag vet jag att det verkligen inte är så! Det ÄR en väldigt stor omställning att få barn, ge den tid och håll inte igen med att be om hjälp! Om så bara för någon timme så du får sova eller duscha ifred.

  19. Josefine

    Det är just därför jag älskat din blogg Paula, du får mig att känna mig så ”normal”
    Om du som lämnade kommentaren Paula svarade på läser detta vill jag berätta för dig att jag kände liknande till en början. De första veckorna satt jag mest i soffan dag in och dag ut. Min bebis vaknade också så fort jag la ner honom och bara nöjd korta stunder på golvet/babysittern, han ville helst vara i famnen hela tiden. Detta ledde till att jag inte kunde göra ordning mig om dagarna, han var alltid med på toan, kunde knappt äta och vågade knappt lämna hemmet själv. Det kändes som att dagarna gick ut på att vänta tills klockan skulle bli fyra och pappan kom hem. Och jag tyckte ärligt det var sååå jobbigt. Idag är han ett halv år och vårat liv ser helt annorlunda ut! Jag har lärt känna min bebis och han vet mer vad han vill. Idag beskriver både jag och andra honom som en glad och nöjd bebis. Jag är inte längre rädd för att hitta på saker utan gör allt jag känner för med honom med mig. Vi har inga direkta rutiner och tror det är bra för oss (mig) då jag slipper ha ”förväntningar” om vad ska hända.
    Det kommer bli bättre, du är inte ensam ❤️

  20. Louise

    Tipsar den som skrev till dig om en ergobaby bärsele där kan lillen ha fri tillgång till tutten utan att det syns och dessutom blir många barn så nöjda när de är nära mamma! Mamman får händerna fria, winwin!

Visa alla 27 kommentarer
Tankar

När det krockar

Jag målar alltid upp förväntningar. Vad det än jag gör. Men det kan komma saker i mellan och det är okej. Som förälder har man kanske en dålig natt. Barn som inte vill sova eller så kanske man själv bara är trött. Vi föräldrar tycker att det är helt okej att blåsa av den planerade lekdejten samma morgon för att man helt enkelt kanske inte orkar.

Tillbaka till det här med förväntningar. Igår så ville Hugo åka in tidigt för att träna. Han ville även ha med sig Molly till boxen. ”Var inne till klockan 13 så hittar vi på något”. Naaaaaaajs, nu hade jag en hel förmiddag på mig  att städa hela huset. Jag brinner av städning och tar hand om Ugglis. Klockan 13 sharp står vi utanför gymmet och väntar på dom andra två.

Här blev det fel. För jag trodde att nu är vi fria till att göra precis det vi vill av dagen. Tillsammans. Det blev inte riktigt så för Hugo hade andra planer som han inte delade med sig av till mig. Han skulle hämta sin bil på helt andra sidan stan, så det vart med en överlämning. Det kändes inte rättvist, hade jag vetat om det hade det känts okej. Då hade Hugo helt enkelt gett mig en chans till att få en bra dag ändå utan honom. Så jag och barnen gick till parken. Hugo lovade att skynda sig och det kändes som att det kunde bli en mysig dag iallafall.

Vi lekte, det gick bra. Leonore började klia sig i ögonen och hon visade att hon ville sova. Jag ammade henne samtidigt som jag lekte men Molly var det go i. Hon sprang iväg, ville upptäcka hela parken och jag hängde inte med. Jag kanske undermedvetet hade sämre tålamod också för att jag fortfarande kände mig lite lurad av Hugo. Under morgonen hade jag pratat med många andra och blåst av alla förfrågningar för att jag trodde liksom att vi fyra skulle ha en dag.

Klockan går och Hugo slänger ur sig att han har ett asviktigt möte som han måste på. Så där försvann hoppet om att vi skulle ta igen tiden efter att han hämtat hem sin bil. Och det är här det ofta blir den här tråkiga krocken som gör att jag blir så fruktansvärt less. Vi är otroligt olika i hur vi tänker. Jag skulle aldrig ha planerat in något med min bil på en röd dag, Sånt är för mig en typisk måndags-syssla. Har jag ett viktigt möte, efter klockan 16 så säger jag det om och om igen, för att ge Hugo en chans till att planera matlagning och läggning utan min hjälp. Hugo tar gärna dagen lite som den kommer, jag föredrar planering. Hade jag vetat om hans dag, då hade jag ratat Hugo. Hittat på något annat istället för att bara vänta in honom. Det är helt okej, och sådana dagar när jag vet att han är låst är ofta dom som blir toppen, för jag förlitar mig inte på honom då.

Detta är ett typ-exempel på hur jag som människa funkar också. Jag målar upp förväntningar, och blir ledsen/sur när det blir så fel. Visserligen fick vi en liten mysig stund tillsammans mellan bilhämtningen och hans möte men jag kan helt ärligt säga att vi hade haft en bättre dag på separata håll. Jag sa till Hugo hur jag kände, och bad planera det bättre till nästa gång. Jag förstod att det inte var hans mening, han förstod att det inte var kul att vänta in något som inte kunde bli av.

Frid och fröjd. Det kan ha varit så att jag svarade ”ja” när han frågade om det gick att dricka vattnet som Molly lekte med. Hon lekte kiosk med en hink och spade. Vattnet kom från en fontän och Hugo fick sig en klunk men det talar vi inte högt om =) Läs Hugos tolkning av den här dagen på hans blogg här.

P9295537

10 Kommentarer

  1. Marita

    Har varit gift med en sådan man i 12 år nu och jag har upplevt det du upplevde alltför många gånger bara för att min G inte tänker på att kommunicera till mig sina planer.
    Vi har haft otaliga bråk om detta men nuför tiden så händer det faktiskt *peppar,peppar* mer sällan eftersom han dels har lärt sig att tala om exakt hur han har planerat dagen och kan han inte göra det så ”dissar” jag honom och gör egna planer.
    Sen är ju såklart allting lite lättare nu när våra barn är större och klarar sig själva, man blir inte lika *låst” då.

  2. Anonym

    Fast för er handlar det om kommunikation, Jag vet inte men detta tyder bara på att saker och ting kan komma i mellan, bli missförstånd och gällande Hugo, har han väl någon diagnos? Så då bör ni väl vara ännu nogare med planering och kommunikation? Den tanken har slagit mig efter ni båda har berättat om era bråk. Att du har för höga förväntningar på Hugo och att bråken handlar om enbart om dålig kommunikation, dålig planering, att du Paula inte är tydlig nog gentemot Hugo. Jag har erfarenhet av att bli olyckligt kär, så pass att jag tog hans behov, välmående i första hand, före mitt eget liv och mina intressen.Så det blev mååånga ensamma dagar och kvällar. Tills vi en dag då vi båda blev arbetslösa, han började skälla mer på det sista året, så pass att han valde träffa en annan tjej samtidigt utan att avsluta det vi hade ihop. Antagligen för att jag skulle ta steget att dra, göra slut. Jag fick nog en dag och packade ihop mina saker och sedan dess har vi inte pratat. Och jag har sett nu i efterhand, att dom blev gravida i samma veva vi började bråka. Det jag ville säga är att tjejer är världsbäst på engagera sig för mycket, det är minsann tjejen som ska rätta sig efter killen. Flytta, se bra, ut, tillfredställa killen, inte priotera sina egna intressen osv.Jag ville säga bara säga med detta att ni får försöka hitta en medelväg, lära er kommunicera, planera eftersom ni är en familj, har två barn också.

  3. Isabelle

    Jag kan såå känna igen mig i det där Paula. Det där hamnade jag och mitt ex i antal gånger. Jag var inställd på något och gick och väntade för att han varit otydlig i hur han tänkt och inte berättat full ut.
    Älskar både din och Hugos blogg och tycker att det är kul att läsa så varierade inlägg hos er. Allt från sponsrade inlägg, träningsinlägg, kärleksförklaringar till vanliga vardagsproblem som alla har. Ni är så fina och jag hoppas att jag i framtiden får en ika fin familj och relation till den som ni verkar ha till varann och era barn! Ni sprider glädje 🙂 Kram på er och hoppas att ni har en trevlig helg!

  4. malin

    Hehe vet hur de är, har en man som är lite obetänksam bland. Den 6:e maj va ingen röd dag, bara en sk mellandag. Torsdagen va en röd dag. 😉

  5. Stephanie

    Känner mig träffad! Beter mig exakt lika dant. Varför tänker inte alla lika för?! Så frustrerande när man slagit upp ögonen och redan planerat sin dag, sedan börjar allt krocka med familjemedlemmarnas planer och frustrationerna läggs på hög tills allt bara brister. sjukt konstig egenskap vi har egentligen!

Visa alla 10 kommentarer
Tankar

Ett konstaterande

Vi måste reda ut en sak. jag tycker att det är bedrövligt att se hur människosynen lyser igenom i kommentarer. Jag pratar inte bara om min egen kanal, utan jag pratar over al. Förlåt, men vem f*n är du som medvetet vill kränka någon annan? Vad får dig att tro att du sitter på någon rätt till att göra så? Jag blir rädd när jag ser små tonåringar kommentera ”hora” på t.ex. någon paradise hotel deltagares instagram.

Jag fick en fråga för ett tag sedan. Vad jag trodde, föddes människan som god eller ond? Jag tror definitivt att människan föds som god. Och att samhället och andra faktorer formar individen. Antingen till god eller ond. Detta näthat tycker jag grundar sig att man har en kass människosyn. Att vissa ser det som sin rätt att kränka andra. Att man inte ser varandra som sin jämlika. Men det är dig det är synd om, ingen annan.

Jag är inte konflikträdd. Jag snackar inte skit bakom människors rygg. Är det något jag tycker eller tänker, så säger jag det till den personen. Jag fokuserar på det goda hos en person, inte det onda. Jag skulle aldrig, aldrig säga något olämpligt framför mina barn. Aldrig att jag skulle kommentera någons utseende, för sån är inte jag. Jag vill inte att mina ovanor ska gå över till ungarna, men visst har dom hört mig svära. Då får jag bita mig i tungan när sedan Molly säger jävlar. Då får jag byta ut orden till t.ex. sjutton gubbar eller tusan. Mitt tänk kring detta anser jag vara normalt. Sunt förnuft. Det borde finnas inom oss alla, du som är en elak jävel har nog bara tappat bort det inom dig.

Vi alla är vuxna människor. Och privilegier med att vara just vuxen är att man får ta sina egna beslut. Ingen förälder styr längre utan man får själv forma sitt liv. Göra sina val. Varenda en har samma förutsättningar, sen är det upp till var och en att försöka. Så, jag skiter fullständigt i hur du väljer att göra. Jag lägger ingen värdering i det utan tror att du gör det som är bäst för dig efter dina förutsättningar. Så gör jag likadant. Se där, svårare än så är det inte.

Och nu talar jag för mig själv. Jag sitter och skrattar åt era kommentarer. Det är så absurt att jag undrar om du ens själv tror på dom. Kalaset kostade, det vi fick spons på var rabatter. Jag gillar dom jag samarbetar med och visar gärna upp till tips för någon annan. End Of story. Kalaset är vårt val, inte ditt. Vi firade vår dotter en hel helg på olika sätt, det sista kom det lite mycket folk på men det är inget fel med det. Vi var 56 personer. 36 vuxna, 19 barn och fyra bebisar. Familj och vänner.

Kommer min blogg att se annorlunda ut framöver? Svar ja. Det är INTE okej att gå på andra i mitt kommentarsfält. Det är INTE okej att skriva annat än frågor, pepp och konstruktiv kritik. Det ska inte andra behöva se så hedanefter kommer usla kommentar inte komma igenom. Åt skogen med den helt enkelt. Så, varför jag inte bloggat med något fjantigt ”svars inlägg” är för att jag behöver inte ge ett svar. Jag har haft fullt upp med sjuka barn och lägger ingen vikt i din negativa åsikt. Förmodligen sitter du där och är olycklig i dig själv, och ditt mörka träsk hoppas jag innerligt att du ska kunna kravla dig ur.

Bort med taskig människosyn, bort med troll, bort med negativ energi. Gör det bästa av ditt liv istället, börja med att tro på dig själv. Skala av fasaden och bli ödmjuk mot livet, för det har en massa fantastiskt att erbjuda.

Smile more god dammit

11922814_10153425686451273_513036609_n

// Älskade nät-vänner, bortse från detta inlägg. Det är inte riktat till dig!

65 Kommentarer

  1. Mia

    Dom fick en chans att göra en fantastisk födelsedag för deras barn och dessutom utan större kostnad. Det är väl varje förälders dröm? Nu kanske det inte blev som tanken var, men allt har en första gång och man lär sig av misstag. Så varför gnälla över hur det blev när man ändå inte kan göra något åt det?

  2. T

    Klokt och intressant inlägg. Man undrar vart all illvilja kommer ifrån? Finns så mycket avundsjuka och elakhet, jag har själv blivit utsatt för det och är numera väldigt försiktig med vem/vilka jag släpper in i mitt liv. Varför kan inte folk vara snälla och stötta varandra istället? Suck… Kolla gärna in min nystartade blogg – somebody’s trying to come back

  3. Sandra

    Skulle vara intressant att veta mer vilka kommentarer du syftar på? Inte kan du väl störa dig på dem som endast har en åsikt om kalaset? För det finns värre kommentarer än så, och jag hoppas det är dem du syftar på.

  4. Alva

    de lyser tydligt igenom hur outbildade de flesta som kommenterar är, antagligen gymnasienivå på majoriteten, och visst inget fel med de. men, folk HAR rätt att kommentera de dom tycker/tänker, de paula skriver är fascistiskt och trångsynt.alla har lika mycket rätt att uttrycka sig, och man är inte sämre människa för att man inte håller med eller ogillar något. och de är bara ord, fotas utan egentligen eftertanke. och när de kommer till b-offentliga människor så är dom till för allmänhetens underhållning, deras respekt och värde har en viss gräns, och som tex ph deltagarna är den väldigt låg, du är något av ett skämt eller spektakel för majoriteten, och de är så tydligt i media, så nej, du har inte rätt att komma och diktera vad du tror som nån lag.

  5. Emma von D

    Åh, fina fina Paula. Dina inlägg toppar alltid den själva och för var dag så tycker jag att alla borde vara lite mer som du. Du är verkligen en fantastisk människa med fina värderingar och åsikter. Jag är glad att se när personer med vett innanför pannbenet sätter ner en fot då och då, för att markera att det inte är okej att bete sig så som vissa gör. Vi ser och vi hör, men det är också viktigt att säga ifrån. All cred till dig, du är grym! ♡

  6. Rosie

    Jag blir så trött på dessa som alltid sedan ska skriva ” alla har rätt till sina åsikter ” .. Ja det är klart man har MEN om man skall skriva sin åsikt så kan man skriva på ett sätt, med respekt. Oavsett om det är hiss eller diss man skriver.
    Jag hade 80 personer på min äldsta dotters 1 årsdag för 11 år sedan, jag hade en riktig fest med 10 olika maträtter, efterrätter you name it.. Inget jag ångrar men däremot så kände jag med dom andra 3 barnen att nej jag behöver inte göra värsta ståhejet för dom nöjer sig med sina närmsta vänner och familj ,korv m bröd och tårta ungefär.
    Men det har väl inte ngn annan att göra med !
    Sköt er själva och skit i andra, brukar funka i längden !
    Super fint kalas och bra inlägg Paula. Det är klös i dig, folk är bara inte vana att ngn står emot. Kram Rosie

  7. Josefine

    Hej Paula! Det här var bra skrivet. Du är en sån stark, snäll och positiv person. Roligt att läsa kring ditt liv och dina värderingar.
    Förstår inte hur du klarade av högskola, man, barn, vänner, träning och underhålla en blogg samtidigt. Själv har jag problem att hinna med jobb, skola och träning. Allt annat än det hinner jag inte med. Ser upp till dig och är nyttigt för mig att följa dig för att se hur du tar an livet och styr upp det.
    Tack för att du är du och för att du vill dela med dig av det. 🙂

  8. Iman

    Bra där tjejen, ryt ifrån! Din blogg, dina regler. Tycker inte heller folk ska få vräka ur sig vad som helst i kommentarsfälten. Tycker själv att kalaset såg askul ut! Det är er fest och ni behöver inte förklara för oss, helt rätt. Vi ska inte dela notan liksom. Bra blogg, bra mamma till dina tjejer, alltid kul att läsa bloggen. Såg dig på Långbro för ett tag sen men var för blyg för att hälsa 🙈Fortsätt vara dig själv!

  9. Nicole

    Jävligt bra inlägg Paula, dock tråkigt att du ska behöva skriva ett sådant.. men du är så jävla grym och gör ett så bra jobb som bloggare, peppar och är genuin.

    Keep up The good work och Grattis till lilla skatten som blev 3 år, även till den nya familjemedlemen 🙂
    STOR kram och tack för en bra blogg, alltid!!!!

  10. Jenny

    Jo fast Paula nu har ni själv gått ut i ers bloggar där ni skrivit att ni kommer göra annorlunda nästa gång, där av jag skrev ”gör om” du behöver inte tolka allt på ett negativt sätt i heller liksom andra här för jag menade inget illa. Som sagt, folk måste kunna säga sin åsikt med hyfs, jag tycker med att folk skriver alldeles för elaka saker, förstå min poäng istället. Och till Nina.. Din kommentar? Va? Vad tråkigt för dig att folk är på dig – har dock ej sagt något om det och försvarar fortfarande inte dem som är brutalt elaka, utan ville bara ha sagt att har man en blogg så får man ta att alla inte kommer tycka att just ditt sätt är OK. Och det är inte för att man är avundsjuk. Tack för mig 🙂

  11. Emma

    Det enda jag kunde tänka när jag såg alla dessa kommentarer var AVUNDSJUKA. Om ni förutom spons hade fått gratis grejer eller till och med fått betalt för detta kalas så vad hade det spelat för roll??

  12. Malin

    Håller med! Det är verkligen skrämmande hur folk talar till varandra på internet, att hoppa på någon med hemska fula ord och inte inser hur dom sårar.. Hemskt!!

  13. Annica Magnusson

    Fy sjutton! Folk hittar tyvärr allid något att klaga på! Ni gjorde ett strålande arbete med kalaset, Molly blev lycklig och det är DET som betyder något i allt detta. Hennes känslor, era känslor.

    Så en ”tumme upp” för er! Kramar i massor!

  14. M

    Jag tycker det är synd att du ens ska behöva lägga tid på att skriva ett sånt här inlägg! Nät-trollen borde inte finnas från början… Men starkt & bra skrivet i alla fall! Go Paula & alla glädjespridare!

  15. Jossan

    Folk kommer alltid hitta på något att klaga på, skit i dom och lev ditt eget liv! Vad spelar det för roll om delar var sponsrat eller inte, då kan du ju lägga mer pengar på dina barn istället. Folk är bara avundsjuka på dig och Hugo! Kör ert eget race! <3

  16. Caroline

    Bort med taskig människosyn? Tycker verkligen du inte hade särskilt bra människosyn när du valde att göra ett inlägg angående genus och skriver att det är ”extremt” att kalla sig hen. Du pratar om Freja som är 18 år. Hur skulle du känna om ditt barn inte vill identifiera sig med sitt kön och någon säger att hon är extrem? Inget illa menat mot dig egentligen, men jag tror att du som ska bli sjuksköterska och arbeta med människor i utsatta situationer bör läsa på lite mer innan du gör uttalanden som det du gjorde ovan. Att en person inte identifiera sig som det kön hen blev tilldelad vid födseln är inte en politisk handling och ingenting som kan vara ”extremt”. Personen kanske helt enkelt inte identifiera sig som varken man eller kvinna (ickebinär) eller så har personen snippa (och bröst och mens) men är ändå en man. Att kalla detta ”extremt” är fruktansvärt diskriminerande och kränkande mot många människor, en är vem en är, och det tycker jag inte att du ska lägga dig i eller sätta stämplar på. Transpersoner och ickebinära hånas och diskrimineras dagligen och självmordstalen bland dessa grupper är höga. Det behövs inte ännu ett blogginlägg som trampar på dessa gruppers rätt att finnas, dom har det tufft som det är. Skulle bli väldigt tacksam Om du tar upp detta i bloggen. Lästips: http://www.transformering.se

  17. Maria

    Hej, där…Jag är ny på din blogg och har läst lite inlägg..Jag gillar ditt sista inlägg skarpt. Det är inte okej att vara elak i kommentarerna. Det är exakt samma sak som ett vardagsrum, du bjuder in och vi är gäster. Hade det varit så att dessa människor varit inbjudna så hade de aldrig vågat säga det de har gjort på nätet. De tror att de är skyddade bakom skärmarna. Det är så fegt. Jag hejar på dig. Jag har mist båda mina ben och sitter numera i rullstol. Därför använder jag min blogg som terapi, jag skriver om allt som har hänt och händer. Det är inte alltid så roliga inlägg och framförallt är det en del foton som inte är så kul, men det är sanningen. Jag hoppas att min blogg ska kunna hjälpa någon annan som blir amputerad i yngre ålder…Där har jag haft en och annan dålig kommentar,men jag brukar radera dem…det finns folk som inte har bättre saker för sig och är avundsjuka. Som sagt, jag gillar din blogg och håller på dig. Kram

  18. Emelie

    Vem bryr sig om allt var sponsrat eller om det var för mycket för en 3 åring? Hade jag haft möjligheten hade jag lätt haft allt sponsrat på mitt barns kalas! Då hade jag kunnat lägga dom pengarna på annat så som present elr annat som behövs. Och vem hade inte velat ha ett stort firande? Varför skulle det vara för mycket? Tror att de som skriver negativt om sådant endast är avundsjuka för att det själva måste betala sina kalas och inte har lika mycket folk runt om kring sig som älskar deras barn 🙂 tycker ni verkar vara superbra föräldrar 🙂 kram

  19. Nina

    Och till Jenny: nej! Man behöver absolut inte alltid hålla med andra. Men somsagt, måste du alltid utrycka din åsikt när det ändå inte gäller dig? Jag ska snart ha barn och är 22 år? Lyckligast på världen. Lik förbannat kommer den ena kommentaren att ”du är för ung” ”du förstör din ungdom”. Jag känner att NU börjar livet på riktigt. Man får tycka, men kan göra det snyggt eller inte säga sitt tycke alls om det inte är så att man själv är involverad, absolut. Dessutom har ingen rätt att säga vad som är rätt eller fel till någonannans barn så länge det innehåller psykisk/fysisk misshandel på ett eller annat sätt. Vilket ett stort kalas absolut inte gör.
    Tack för mig

  20. Nina

    sååå bra skrivet Paula! Jag ser så mycket av mitt eget tänk i dina åsikter. Jag menad VARFÖR sitter man och komenterar sina kränkande kommentarer? Antagligen för att man känner sig dålig själv och vill trycka ner andra till samma nivå.
    Bra att du känner att du inte behöver försvara dig angående alla löjliga påhopp om ERAT kalas för ERAT barn.
    kram!!

  21. Jenny

    visst är det fel att vissa personer säga sin negativa åsikt på ett väldigt dåligt sätt, har man en negativ kommentar kan man endå säga den med hyfs men sen är de tråkigt att så fort man säger något annat så är det ”avundsjuka” eller som du Paula skriver så har man ett ”olyckligt liv” … Nej, ibland så håller man bara inte med. Jag själv tycker att allt detta för en 3 åring gick över gränsen och det kan jag säga rakryggad, sen har ni väl säkert själva förstått detta och behöver inte 100 elaka kommentarer om det men du ska inte sänka dig till den nivån heller. Bara strunta i det och gör om nästa gång.

    1. Paula Rosas
      paulas

      Jenny: Varför ska jag göra om? Du får absolut tycka vad du vill, men det handlar just om detta. Vet din gräns, så vet jag min. Jag talar inte om för dig vad du ska göra. Så strunta i ”du tänker säkert om till nästa gång” kommentaren. Detta är en helt okej kommentar enligt mig. Vi är överens om att tycka olika, och det är ok! Alla har rätt till sin egen känsla, det är när man tar sig frihet till att hoppa på någon annan som jag upplever det som näthat

  22. Jessica

    Linda du är ju en stackars patetisk människa, sköt ditt eget liv så blir du kanske lyckligare..
    Till dig paula, all kärlek och vi älskar sin blogg precis som den är, keep it up! Jag blir helt lycklig i kroppen av att ni har så många nära och kära, klart ni ska fira med alla! <3

  23. Emma

    Mycket bra skrivet! Har också sett kommentarer på andra sociala medier där personer skriver rent ut sagt kränkande saker om offentliga personer. När man av nyfikenhet kikar in på personens profil är de ibland 12 år :O Kanske lägger inte dagens ungdomar värde i orden, eller så är de inte medvetna nog om vad man säger/skriver till en annan människa. Sociala nätvärk är bra, men jag tror att det är superviktigt att lära ungdomarna att det är lika illa att skriva ”hora” eller ”du är så äcklig” i en kommentar på instagram som att säga det face-to-face.

    Bra att du försöker att inte föra över dina dåliga vanor på dina barn. Alla har dåliga vanor, ordval osv., men att redan i tidig ålder påpeka att man inte ska säga vissa ord tror jag bidrar till ett bättre språk och beteende för barnet. Keep up with the good work Paula! Du är grym

  24. Simone

    Go Paula !!! Så jäkla bra skrivet, älskar hur du kan formulera en text så proffsigt. Istället för att ”ge tillbaka” till dom människorna som skriver så elakt till dig. Du äger en av det bästa bloggarna enligt mig, och jag kommer gladeligen läsa den så länge du kommer att fortsätta blogga !! 😀 kram till dig

  25. Nathalie

    Go Paula! Jag älskar att din fina människosyn även genomsyrar dig inlägg. Även fast du blivit påhoppad lyckas du ha ett konstruktivt förhållningssätt gentemot dessa. Jag VET såklart inte vad du har för människosyn egentligen, men vad som framstår av bloggen vill säga 🙂

  26. Diana

    Otroligt bra skrivet Paula. Så sant också, det är tragiska människor det handlar om, man lider ju nästan med de för att det måste ju vara väldigt tragiskt på något sätt att må så dåligt att man måste klanka ner på andra.

    Alla får leva sina liv som de själva vill, man ska inte behöva förklara sig tycker jag.

    Bort med näthat, det är så man tar död på det, genom att inte låta de glänsa på ens blogg 😉
    Ha en fin dag kloka tjej.

  27. gc

    DU har en mycket sympatisk blogg, och inom parentes – du blir en jättebra sjuksköterska den dag du fortsätter plugga!
    (Jag är själv fd vårdlärare, utbildat syrror, dock ej där du pluggar)

    Man kan skriva mycket om detta ärliga inlägg, just nu känner jag mig, p gr av flunsa, ”ordfattig” så jag fegar ur lite och klipper i brist på egna ord in några kloka citat från människor de flesta av oss känner till :

    Öppna dina ögon. Se in i dig själv.
    Är du nöjd med det liv du lever?
    Bob Marley

    Vi är här av en anledning. Jag tror att en del av anledningen är att kasta ut små facklor för att leda människor ut från mörkret, in i ljuset,
    Whoopi Goldberg

    Syftet med våra liv är att vara lyckliga.
    Dalai Lama

    Varje människas liv slutar på samma sätt. Det är bara detaljerna kring hur hon levde och hur hon dog som skiljer henne åt från andra.
    Ernest Hemingway

    Det du tänker blir du.
    Det du känner attraherar du.
    Det du föreställer dig skapar du.
    Buddha

    GRATTIS till er 3-åring (och till bebis) och du – glöm inte fortsätta plugga!!!

  28. Jenny

    As bra skrivet. En tanke bara är att inte alla alls har samma förutsättningar, dock ger inte dessa olika förutsättningar rätten att trycka ner eller trycka till ngn. Som sagt as bra skrivit

  29. Louise

    TACK Paula!! Jag skrattar åt kommentarerna om Mollys kalas, det är så tragiskt hur folk orkar. Jag blir glad att höra att du gör detsamma! Ni har ordnat ett helt fantastiskt kalas åt er dotter, jag hoppas jag kommer kunna göra något liknande i framtiden åt mitt kommande barn! Kram

  30. Maria

    Så jäkla rätt!!!! Läser ofta i kommentarsfältet för där brukar det finnas många bra tips och tankar men blir så frustrerad när man blir tvungen att läsa sig igenom alla negativa sura kommentarer!!! Fy!! Jag är också människa, jag reagerar på det jag läser men aldrig för mitt liv att jag skulle kommentera någonting som kan såra någon annan. Då låter jag hellre bli att kommentera, även med den konstruktiva kritiken, för jag känner fasen inte människorna bara för att jag läser något de har skrivit genom en skärm. Däremot kan jag ibland inte låta bli att kommentera om någon kränker någon annan, men inte fan ska man sjunka till samma låga nivå då genom att svara med kränkande kommentar. Sunt förnuft som du säger, och TACK för att du inte kommer släppa igenom negativa kommentarer.. Nu slipper vi dem! 🙂

  31. Katerine

    Vissa ska alltid hitta fel hos andra istället för att glädjas åt andras framgångar. Fattar inte hur vuxna kan sitta och kommentera negativa saker och lägga sig i andras liv. Varför ens läsa en blogg om man Blir provocerad av minsta lilla och inte kan låta bli att kommentera negativt. För vissa är det mycket lättare att skriva något elakt än ge komplimang ush!

  32. Malin

    YES! Så gött om du kan få bort alla tråkiga vidriga kommentarer. Det blir så himla tråkig stämning på din (annars) grymma blogg.
    Bra konstaterande Paula haha! <3

  33. Ehc

    YAAAAASS. Din blogg ska inte vara en kanal där alla sorgliga människor får fristad att säga exakt vad dem vill. Fyfan för elaka människor usch usch usch

Visa alla 65 kommentarer
Tankar

Det finns en oskriven regel med förståelse till varandra som förälder

Det är bara föräldrar som vet. Mellan alla föräldrar finns det en oskriven regel. Vi förstår varandra för vi alla har varit där. Barn må vara olika, men i det stora har vi något stort gemensamt och det är ungarna. Utbrott på flygplanet? Vi förstår. Timmar av nattning? Vi förstår? Kolik? Vi förstår. Bokar du av vår lekträff en timme innan för att du har haft en tuff natt. Inga probbs, vi förstår!

Här kommer min lista med problem/händelser som bara föräldrar förstår sig på:

-När barnet väl har somnat vågar man knappt andas. Man smyger, svettas och det är en kamp att komma upp ur sängen. Tyst som en mus smyger man ut och precis när man har kommit till handtaget på dörren hör man sitt barn vakna till. ”åååååååh, nu är det bara att lägga sig och försöka igen”.

-Molly tar alltid en egen kundkorg när vi handlar. På barnavledningen lägger hon ner allt hon hittar. Vid kassan är det alltid något som hon fastnat lite extra för, t.ex. ett litet gosedjur. Jag orkar inte ta den konflikten och 9 av 10 gånger så köper jag den där lilla prylen. Utpressning av sin förälder? Svar ja!

-Jag har brunnit av på båda mina föräldrar flera gånger. Om det inte är för att dom gav Molly glass en tisdag så är det deras egentligen bara goda vilja till att hjälpa. Min mamma är expert på att ge mig långa föredrag om hur jag på bästa sätt ska t.ex. medicinera vid feber. Sist Molly var sjuk brann jag bara av och sa att nu fick hon faktiskt backa. En sekund efter fick jag dåligt samvete men oj vad denna välvilja kan reta upp mig då och då. Jag hoppas att jag inte är ensam om att brinna av på de närmsta man har runt omkring sig då och då =)

-”Oh den här vita tröjan är så fin”. En halvtimme senare är den inte vit längre. Den är brun, röd och kanske lite svart också. Sprutar man inte på vanish på en gång så går fläckarna inte bort. Jaaahapp, det var den vita tröjan.
Utbrotten. Ibland bara fastnar jag i situationen och förstår liksom inte varför det händer. Man lär sig om sitt barn vill ha ketchup överallt eller på sidan. Då gör man av vana det man tror sig veta att barnet föredrar. Molly har alltid varit ”en-överallt-tjej” så här om dagen tog jag ketchup just överallt. Hennes vrål måste grannen ha hört… Då var det fel för då skulle hon ha på sidan. But why?

-Varför uppskattar föräldrar att generellt sätt inte behöva göra någonting när vi är lediga/när barnen har lagt sig? Jo det ska jag tala om =) Med barn har man ständiga tankar på precis allt. Bara inför en förskolemorgon så måste det planeras. Dagen går ut till att göra det bästa för sitt barn, kvällen går till att ladda upp och förbereda för att göra precis samma sak nästa dag. Fredagar är så härliga för då behövs det ingen planering. Det slutar alltid med att jag somnar tidigare på helger än på vardagar för att man får släppa på garden.

-”Molly, vart har du lagt fjärkontrollen?”. En gång var den borta i fyra månader…

-Det jag oftast får höra när jag pratar med någon som inte har barn, om att eventuellt få ett är ”Jag vet inte hur jag ska kunna sätta någon annan framför mig själv och mina egna behov”. Jag tror att jag talar för alla föräldrar när jag säger att den delen av förädrarskapet kommer naturligt. Jag säger inte att man ska glömma bort sig själv, men sätter man barn i denna värld är det inte läge att vara egoistisk. Se det som en gemenskap. Man är ett, tillsammans med sitt barn.

-Varje vecka sätter sig en ny barnlåt i huvudet på en. Det börjar med att Molly sjunger den, sen sjunger jag den i min ensamhet eller för Leonore. När jag stod och nynnade på ”Idas sommarvisa” för mig själv när jag stod och tankade, då gick det förbi en snygg kille i min egen ålder. ”Va fan Paula tyst på dig” så gick tankarna.

-Vissa tror att det är en skräll att man blir virrig av amningshormoner. ”Sluta skyll på dom där hormonerna nu Paula”. Så sa en vän till mig som inte har barn. Samma kväll där på macken. Jag tankade. Skulle betala och köpa en banan för att jag var hungrig. När jag ska ta fram kortet är det inte där. ”Eeeh ursäkta, vänta det kanske ligger i fickan”. Kvinnan i kassan tittade på mig med en tom blick och jag blev stressad för att jag insåg att jag verkligen inte hade mitt kort på mig. Hur skulle jag nu betala? För att göra en jobbig historia kort så fick Hugo komma med sitt kort och jag fick stanna kvar på macken. Det var nog den mest pinsamma halvtimmen i mitt liv!

Hugo har också skrivit en lista på saker som bara händer småbarnsföräldrar. Läs här =)

P2101817

9 Kommentarer

  1. Fanny

    Kan dock hålla med om de där med amningshormonerna, så många kompisar som berättat att de utnyttjat de ibland för att få som de vill, eller få andra att göra saker åt dem, så ja känner att gravid/ammande kvinnor få ta att vi inte tror på dem längre när man vet att de utnyttjar det:)

  2. Wael

    Dina inlägg får en och lugna sig, jag tror alltid att det här händer mig haha men din blogg får mig och inse annat 🙂 Tack Paula <3

  3. Malin

    Så sant! Jag jobbar med endast yngre tjejer än jag själv, ingen har barn. Jag har en dotter på tre och en i magen. Dom brukar reta mig när man har sovit dåligt, måste springa tidigare från jobbet för att hämta på dagis, spyr pga graviditeten, frestas med kaffe även fast jag spyr av tanken på kaffe. Listan kan göras lång. Men jag är inte bitter, tänker bara att när dom själva får barn ska jag pissa dom i ansiktet 😂

  4. Diana

    HAHAHAH jag dör, så sant, så bra , så ärligt.

    ” Sist Molly var sjuk brann jag bara av och sa att nu fick hon faktiskt backa. En sekund efter fick jag dåligt samvete men oj vad denna välvilja kan reta upp mig då och då. Jag hoppas att jag inte är ensam om att brinna av på de närmsta man har runt omkring sig då och då ..”

    Den där var tagen ur mitt liv, hela mitt liv sedan jag skaffade barn. Min mor är på mig med ALLT. ALLT. Jag brinner dock inte av, jag sväljer av rädsla att såra henne, men fy fan vad irri jag blir och det går sen ut över min man stackarn. :/ Men åh ja jag känner igen mig. Exakt i feber grejen också. Jisses alltså, BACKA så kan jag få vara mamma också. . Stackars de, de vill bara väl…. :/

Visa alla 9 kommentarer
Tankar

Varför känner jag mig alltid ledsen vid den här perioden av året

Jag vet inte vad det är med mig idag. Jag känner mig uppriktigt ledsen. Allt känns tungt idag och min inre glöd finns inte där. Det krockar med alla måsten. Tvätten efter resan vill jag inte titta på, jag får ont i magen av alla mail jag måste gå igenom, planeringen av Mollys kalas känns seg och jag vill bara skjuta ifrån mig alla ansvar. Inte tänka på vad klockan är eller ens tänka på mina mål jag har för mig själv.

Detta händer ALLTID mig vid den här perioden. Jag orkar inte vara Paula. Det känns som att alla har vaknat efter en mörk vinter och förväntningarna blir bara en enorm press. Så min överlevnadstankar går såhär:

– skit i allt. Gör det när du orkar

– boosta dig i familjen, barnens glädje är så ren och den smittar av sig

– vila istället och skriv upp en planeringslista

– säg inte ja till mer än vad du redan ha gjort. Det finns inget bättre än att bocka av!

– min vilodag denna vecka kommer bli torsdag och fredag. På torsdag drar jag ett ordentligt race och på fredag hänger jag med båda mina kids och skickar in min telefon i ett mörkt hörn

– det vänder, denna lilla ”vårdepp” kommer ombildas till energi i sinom tid – Det stora för oss just nu är Mollys kalas och jag sjunker in i planeringen för att sedan kunna njuta av hennes glädje under dagen D

Känner du igen dig i denna ”vårdepp”? Jag menar, nu borde allt kännas enklare och roligare. Det kanske just är den bilden av att allt ska vara rosa moln som gör det tuffare. Hmm, jag hoppas att det vänder snart för mig själv och alla andra vårdeppiga där ute =)

12957367_10153894490711273_2071556088_n

29 Kommentarer

  1. Lisa

    Jag får också konstiga känslor på våren. Som att det är nu allt ska bli bra och frid och fröjd men istället känns det bara tomt och konstigt. Blir också nere och deppig.

  2. anna

    Spring Blues! jag är också sån Paula! Det är som att vakna upp efter att ha sovit en power nap mitt på dagen och man är typ förvirrad över vart man är och hur mycket klockan är. Så känner jag för våren. Man har gått och längtat och längtat efter solen och värmen och så när den kommer blir man lite förvirrad haha. Plus den härliga allergin mot pollen också. Men! Det går ju över!! Snart är man med i matchen igen 🙂

  3. fröken josefine

    Jag brukar bli höstdepp och tycka att allt känns pissigt och det är en kamp varje morgon att behöva gå upp. Jag känner mig missnöjd med mig själv och mitt liv, orkar inte umgås med andra människor. Men som tur var går det ju över. Men än så länge har jag inte kommit på något bra knep för att hösten ska bli lite lättare..
    Ta hand om dig! Kram

  4. Hanna

    Har hört att dom som blir deppiga på hösten är ”rädda för att dö” och dom som blir deppiga på våren är ”rädda för att leva”….

  5. Elin

    Det är så vanligt med årstidsdepressioner. Jag får det varje hår fast på hösten när mörkret kommer. Då vill jag inte vara mig själv längre, helt skulle jag vilja gå i ide under årets mörka årstider för att slippa känna som jag gör. Om jag inte tar D-vitamin tabletter på hösten så skulle jag nog inte orka göra något. Du kanske också behöver något liknande för våren?
    Kram

  6. Vilde

    jag känner exakt samma sak! Jag brukar äta lite sojafrön då det har antiflammatoriska egenskaper som verkligen tar bort allt det negativa! usch på det deppiga. ett annat tips är att krossa banan tsm med rotselleri. Sååå gott och det har inga biverkningar alls! Starkt tips. Plus att barnen blir helt lösa i magen av det, vilket underlättar när vi ska ta solkräm i håret.

  7. Marie

    Jag blir också alltid vårdeppig. På hösten blir jag full av energi, då blir det nystart för mig! Märkligt, för jag gillar ju ljuset, värmen, grönskan osv. Men jag känner som du, blir som sån press av att man ska vara så lycklig och glad och pigg. Tur jag vet att det går över. :).

  8. Sofie

    Skönt att höra att man inte är den enda som bli lite smådeppig såhär på våren! Brukar oftast bara vara några dagar, men känner fasiken alltid av det i början på våren!

  9. Moa

    Låter lite som D-vitaminbrist i mina öron! Att käka D-vitamin under de mörka månadera hjälper mig att hålla borta depp 👍🏼

  10. Cassandra

    Brukar också blir vårdeppig eftersom vår och sommar ställer så mycket krav och stress. Älskar våren men blir alltid lite deppig också. Till hösten är jag aldrig deppig <3

  11. Emelie

    Blir också oändligt deppig vid denna tiden på året! Tror också det har mycket med förväntningar osv att göra. Det kommer bli bättre! Kram!

  12. Tove

    Du är inte ensam!
    Känner precis som du.
    Söker efter svar på varför men hittar inget vettigt mer än att man som sagt pressas och stressas över alla måsten och att man ”ska” må på topp nu när det är ljusare och april!
    Keep on going <3

    Massa styrka och kramar

  13. Fanny Wahl

    Jag känner igen mig!
    Men vill bara säga Paula att du är en riktig superkvinna <3 läser din blogg varje dag och bara njuter! Blir så inspirerad av dig!

    Tro på dig själv!

    Kram
    Fanny Wahl

  14. Ida

    Åh :-/ Precis så! Innan jag fick barn kunde jag gå mer mig i riktiga depressioner den här tiden på året. Numera yttrar det sig ungefär som för dig. AnledningEn till att det har blivit bättre tror jag är att jag har fullt upp med min dotter och att jag är medveten om att ljuset finns längre fram.
    Heja dig! Och heja mig! Kram

  15. Emma Å

    Jag känner igen mig i det du skriver om vårdepp. Känner att jag borde må bra nu när det blir ljusare, men är istället bara mest trött trött trött. För min del har det säkert med min pollenallergi att göra.
    Hoppas att vi alla mår bättre snart i denna övergång till ljusare tider!

  16. kristin carlsson

    check på den 😉 det där med alla energi man förväntas har nu när solen kommer fram och man inte känner så är allt för välkänd, men som tur är vet man ju att det försvinner inom sinom tid bara o chilla lite 😉 Kram till dog <3

  17. Louise

    Åh vad skönt att någon annan också känner så!
    Ligger här hemma i min soffa på kanske årets finaste dag i Hwlsingborg och vill bara sova bort eftermiddagen.
    Brukar alltid bli såhär för mig denna årstiden och mina kompisar förstår inte alls vad jag menar.
    När alla e glada för att solen e framme och har massa energi så blir jag ist deppig för att det är ljust och skönt. Haha skumt.
    Kram! 🙂

  18. Johanna Cook

    Så trist att behöva känna sig deppig (även om det bara r för en stund). Det finns så klart tusen olika anledningar till varför en kan känna så men har du funderat på om det kanske kan vara allergi?
    Jag tänker på pollenallergi som det ju är prime-time för just nu. Bara en liten tanke som slog mig när jag läste ditt inlägg.

    Hur som helst så hoppas jag att du återfår din energi och blir pepp snart igen!
    Kram

  19. Anna Shoushi

    Hmm, min kompis nämnde dedär med vårdepp. Att hon alltid blir deppig vid övergången av årstiderna som tillexempel även från sommar till höst och höst till vinter osv. Jag har aldrig tänkt på det men jag känner nog faktiskt likadant. Det är liksom lite segt. Man känner sig förvirrad och kylan ligger där och skaver samtidigt som sommaren är påväg. Men så fort solen tittar fram blir jag faktiskt på bättre humör. Däremot har jag haft det tufft de 2 senaste åren. Jag som brukade älska sommaren har istället fruktat den och önskat att det skulle regna så jag slipper må dåligt när alla mår bra. Men nu längtar jag faktiskt efter sommaren igen. Det gröna är varmt välkommet och så tror jag du också känner! Tror snarare du är lite stressad just nu och just att den här övergången från vinter till vår sätter sig i kroppen på något vis. Vår till sommar är härligare då har allt börjat blomma! Kram och ta hand om dig 🙂

  20. Victoria

    Åh va bra skrivit! Jag känner likadant, hamnar alltid i någon slags ”vårdepp”. Tror det beror på att man har så höga förväntningar att när det blir finare väder SKA man bli glad automatiskt…

  21. Sanna

    Fy så jobbigt att behöva ha det så! Jag är helt tvärtom, eftersom jag är en person som verkligen avskyr kyla och mörker så är vinterhalvåret en mardröm för mig, så nu när solen äntligen börjat titta fram på riktigt, så stiger mitt humör med den.

    Jag hoppas att du känner dig bättre snart och att det bara är en kort fas. 🙂
    Kram!

  22. Josefin

    vi alla har såklart olika perioder då man bara vill lägga sig i skuggan och sova i dagar, jag brukar hamna i den perioden under hösten. du är så grym Paula och en förebild för många, du ska aldrig känna att du ej är tillräcklig! Molly och Leo har sån tur att ha en supermamma som dig och Hugo är nog den stoltaste mannen i världen som fick dig! Du förtjänar det bästa!
    Kram

  23. Cecilia

    Men ja! Mina vänner tycker jag är tokig men jag är alltid tröttare och mer ledsen på våren. Har aldrig varit höst-deppig men är alltid lite deppig på våren. Tror det har med alla ”krav” att en ska vara pigg och glad nu som gör det. Jag tar en dag i taget och skiter i kraven 🙂

  24. Linda

    Jätte vanligt med vårdepp 😕 Man får prioritera och tänka att det går över, det är ju bara under en period det sitter i som tur är. Men jobbigt att behöva känna så 😕

  25. Minna

    Jag håller verkligen med dig! Får också vårdepp, tycker att det blir så mycket krav när solen och värmen kommer även fast man borde njuta så känner man pressen på något vis!

Visa alla 29 kommentarer
×

Paula Rosas

Hej på dig och välkommen till min blogg. Mitt namn är Paula Andrea Rosas och här kommer några korta meningar om mig. Jag är en 27årig tjej som lever mitt liv genom att göra det bästa av dagarna. Mitt liv kretsar kring mina fantastiska döttrar Molly-Elise och Leonore och min underbara man Hugo Rosas, familj och vänner. Jag är en glad, familjekär och envis tjej som älskar att skratta. I min blogg kommer ni få följa med mig i min vardag. Träning, äventyr, dilemman och utveckling i mammarollen, resor, giftermål, vänskap och utbildning. Samarbetsförfrågningar: paularosas.media@gmail.com