Tankar
Tankar

Om ca 2 månader så är du här

Spysjukan håller fortfarande i sig. Det har inte gjorts mycket det senaste dagarna och om jag ska vara ärlig så ligger jag bara och sover. Vi har ingen temp hemma så jag vet inte om jag har haft feber men jag har  bara varit trött, hängig och illamående så fort jag stoppat något i munnen. Idag känns det faktiskt lite bättre, jag är lite piggare och har lite energi i kroppen. Jag ska straxt fixa i ordning en ”varma koppen”. Ni vet pulver soffan. Man tillsätter bara 1 dl varmt vatten så har man en soppa. Kanske inte världens godaste men det funkar =)

Jag var orolig över att bebbson inte skulle må bra när jag äter så dåligt men tydligen så tar bebisen för sig av näring ändå så det gör inget att jag nu är magsjuk i ett par dagar. Det är väl ca 2-3 dagar man är magsjuk? En annan sak som jag tycker är rolig är hur folk spekulerar i om det är en pojke eller flicka som ligger i min mage beroende på hur jag ser ut. Loves mamma sa ”Det är garanterat en flicka med tanke på hur stor röv du har fått”. Andra säger också att det är en flicka för att jag har blivit bredare runt höfterna. Dom som säger att det är en kille menar på att min mage börjar så  högt upp så då måste det ligga en grabb i min mage. Skrocken om att flickan tar mammas skönhet har jag också hört talas om. Där har jag fått höra att det är en son som vi kommer att få för att jag har ett gravidlyster.

Jag tycker att det var lite roligt när vi la upp en ultraljudsbild på Skorpan och det strömmade in kommentarer om huruvida det var en prins eller prinsessa. Det allra roligaste var när vissa skrev ” Jag är utbildad barnmorska och ser vad det är kön”. Vi bad ju vår barnmorska ta ett foto där könet inte syntes för att vi själva valt att inte kolla upp det, så hur man man då se om det är en pojke eller flicka på en bild där det inte  könet syns? =)

Men varför är det en sån hets om vad det är man bär på? Vad är det som är så viktigt med det? Det jag kan känna är att just nu är det en bebis för oss. Om man vet könet på sin bebis så skapar man sig nog en närmare relation. Då blir det ”hon” eller ”han” när man talar om bebisen. För oss är det faktiskt ”den” fortfarande eller bara Skorpan. Vi är identitetssökande och det speglas av även när vi väntar barn. Jag är faktiskt förvånad över att jag klarat mig från att ta reda på vad det är för kön, jag är så nyfiken av mig och kommer nog att kolla könet nästa gång jag blir gravid. Jag minns att jag var tvungen att nästan klistra fast munnen för att inte fråga barnmorskan på rutinultraljudet om vad det var som låg i magen. Jag kommer att älska mitt barn vad det än blir. Min högsta önskan är att allt ska gå bra och att Skorpan ska bli ett friskt barn.

19 Kommentarer

  1. Fanny

    Vi kollade inte upp könet när jag väntade vår dotter, jag hade gärna kollar upp men pappan ville inte der lilla fick han bestämma:) Vad spelar könet för roll? Förutom vilken färg allt blir. Är glad att vi inte kollade upp könet, tror det blir en annan häftig känsla när barnet kommer ut och man inget vet:) l

  2. Malin M

    Vi kollade könet på vår bebis och fick reda på att vi väntar en kille (om ca 2 veckor) men jag har ändå jättesvårt att förstå det. Tills jag har sett bebisen är den en ”den” eller ”bebisen”. kan inte säga han till någon jag inte träffat. men det är ändå kul att veta på något sätt.

    Allt det där om att magen ser olika ut beroende på kön tror jag inte ett smack på, hur skulle det kunna påverka liksom. Lycka till!!

  3. Maria

    Har också hört myten om att om man väntar en flicka så stjäl hon mammas skönhet,men väntar man en pojke så ger han mamma skönhet istället. Men jag tror själv inte på myter. Man kan ana själv på magkänslan vad det blir men utseendet spelar ingen roll. Lycka till du och Hugo är starka ni kommer klara det ! 🙂

  4. Erica

    Finns teorier om att man kan se på skallens form ifall det är en tjej eller kille, och om man ska lite på den så ser eran ut som en liten kille! Men det är mest myt precis som att om man spyr mycket är det ett visst kön osv 😉
    Dock stämde det på mig, min bebis skalle var en ”tjejs” och ut kom min lilla Melanie! 🙂

  5. Evelina

    Kollade upp att jag hade en liten tjej av praktiska skäl jag, vi sa upp vår lägenhet och flyttade hem igen så vi kan spara ihop pengar till ett hus så fort som möjligt och jag vill fixa alla saker så fort jag kan eftersom det blir tajt med flytt och förlossning och känns bättre att ha allt klart 🙂

  6. Elin

    Jag tror faktiskt att du och Hugo redan har kollat upp könet men vill behålla det för er själva bara, får den känslan:)

  7. största fanet

    Du är så fantastiskt. redan när Hugo börja nämna dig i sin blogg insåg man vilken jäkla pangbrud han träffat. Du är inspirerande och står med fötterna på jorden. Längtar tills erat barn kommer, låter sjukt men lyckan när man läser om hur ni skriver on erat kommande barn värmer rakt in i hjärtat. Ni kommer bli otroliga föräldrar och erat barn kommer med säkerhet få den bästa barndomen med tanke på erat sinne för humor och påhitt. Önskar er all lycka! Kram

  8. Random preggo

    Skön du är, jag känner precis samma 🙂 På vårt rul gick det inte att se trots att vi ville veta, men nu har vi kollat upp det privat förra veckan (v29) så nu vet vi men vi håller det för oss själva. Det är så skönt att låta bebisen vara just bara en bebis medan den ligger i magen, alla kommer ha gott om tid att försöka pressa in den i fack och definiera den som ”flicka” eller ”pojke” resten av dens liv, tycker man kan skydda den från det medan den ligger i magen iallafall 🙂 Kan säga att folk i vår familj är faktiskt arga (!?) för att vi inte vill dela med oss av informationen, helt sjukt. Jag ville veta för att vi har försökt få barn länge och jag har varit så jävla orolig för att någonting ska gå fel på vägen att jag knappt fattat att det kommer komma en bebis än, därför ville jag veta för att det skulle bli mer verkligt. Jag skiter i vilket kön det är, den är lika välkommen oavsett <3

  9. Linda

    Paula, jag är lite nyfiken så tänker slänga in några frågor. Ni kallade ju bebisen för Ruben (=ett killnamn, iaf för mig) i början av graviditeten och du har väl själv skrivit om kön tidigare(?) så varför tycker du att det är ”hets” som du skriver då andra vill gissa på vad det är för kön? Jag har själv varit gravid och vet precis hur det är! Vi visste inte könet och ville ha det så neutralt som det gick till dess att bebisen kom ut. Men för oss var det ändå helt okej att folk ändå GISSADE könet, för det kunde vi ju inte själva komma undan helt heller med, det är klart man är nyfiken och spekulerar 😛 Men med detta inlägg, menar du att du inte vill att folk ska spekulera kring könet? För iså fall är det nog bäst att vara tydligare och mer rak om det. Jag får nämligen lite känslan av det med tanke på sista stycket men det står inget om det rakt ut. Hoppas du förstår mig nu 🙂

  10. sassa

    Lupe, jag tror du missupfattade Paulas poäng. Hon skrev att hon tyckte det var roligt hur en barnmorska kommenterat att hon kunde se könet fast det uppenbarligen inte var så. Jag tror inte det här inlägget var riktade till oss bloggläsare, och huruvida VI tycker och tänker utan mer i allmänhet, varför det är sån hets bland folk i allmänhet att veta könet på ett ofött barn. Dessutom skrev Paula ett ”tacksamhetsinlägg” för bara några dagar sen om hur glad hon blir av alla våra kommentarer och så vidare.. Så…

  11. ine

    Kräksjukor kan hålla i sig olika länge, allt från några timma rtill några dagar. Men efter 3 dygn borde det ha gått över. Men det är häftigt hur bebisens näringsbehov prioriteras av kroppen. Hoppas du mår bättre snart.

    En febertermometer är jättebra att ha sen när barnet har kommit, de har ju inte så lätt att berätta hur de mår =)

  12. Fanny

    Du smittar i 48 timmar efter sista gången du spytt, så om du spydde vi säger till exempel klockan nio imorse o sen inte spyr mer så smittar du ändå ända fram till fredag klockan nio

  13. Heddan

    Håller med dig fullständigt. Min fästman och jag väntar vårt första barn och är i vecka 29+6. Har valt att inte ta reda på könet, för det är inte det viktiga anser vi. Så håller på dig/er! Tok gillar din blogg!

  14. Lupe

    Självklart är det normalt att människor spekulerar om vad det är för kön på bebisen men nu får du det o låta som att alla som undrar vad det är för kön på bebisen är konstiga människor, jag undrar också är jag konstig för det? tycker du borde visa mer uppskattning för dina läsare, det här e trots allt en mamma-blogg det ska vara fritt fram att prata och diskutera kring barnet på ett positivt nivå. Men om du fortfarande känner att det är jobbigt med att folk ”undrar” och ”hetsar” kring ditt barn borde du lägga ner mamma bloggandet på hyllan.

  15. Camilla

    Jag har en boll placerad mitt på magen. Ingen ”rumpa eller höftökning” alls. Magen sitter högt placerad och alla jag möter säger att jag väntar en pojk! Med andra ord kan man omöjligt se på magen vilket kön bebis har då jag vet efter 4 ultraljud att det är en liten sessa:) Kramar!

Visa alla 19 kommentarer
Tankar

Fuck off alla hormoner

Jag tycker att jag har varit ganska duktig på att inte gnälla över förändringen på utseendefronten men idag känner jag bara dra åt skogen alla hormoner!!!!!!!!!! Jag vet inte vad det är som har hänt med min hy men det verkar vara pormaskarnas krig i mitt ansikte för att jag har fått tusen finnar i ansiktet. Dom här extra literna blod märker jag av varenda gång jag nyser mig då jag kanske blöder näsblod tre gånger per dag, man ba vaaart kommer det ifrån? Min hy har blivit superkänslig så kan knappt smörja in med lite återfuktande utan att svälla upp och bli rödflammig i ansiktet.

Jag har ändå rökt i 5 år och har aldrig haft så svårt att andas som jag har nu. Jag blir anfådd av att bara gå till tunnelbanan. Jag har läst att lugnkapaciteten blir sämre ju längre man går i graviditeten. Mina muskler i magen och mellangärdet är bortblåsta för länge sen men det är inte kul att känna sig som en heffaklump när man ska gå ur en bil. Jag måste nästan ta sats och ta tag på sidorna för att orka lyfta upp mig själv ur bilen. Jag kan inte längre skutta upp ur sängen utan måste istället rulla mig ner till golvet som en strandad val. Men man ska inte gnälla, för graviditeten är såååååå fantastisk och puttinutti. Eller inte, jag är inte ens halvvägs på listan över vad som är jobbigt just nu!

Mina tuttar har börjat läcka vätska så senare idag måste jag gå förbi Apoteket för att köpa bröstskydd eller vad det heter. Det är inte så kul att få våta fläckar i bh:n liksom… Allt utom taights spänner åt vid magen så variationen på kläder är inte hög just nu. Jag har ett par byxor och tre tröjor att variera mig i mellan och sen var det slut. Det är verkligen superkul att se alla butiker lansera sina vårkläder och känna att man knappt skulle kunna dra upp dom där snygga stuprörsjeansen till knäna.

Och mitt långa hår, vad har hänt med det? Det är så tjockt just nu att det blir dredlocks av att bara ha utsläppt. Sen så får man ju inte sola när man är gravid heller så jag blir ju rädd varje gång jag tvättar bort sminket och möter det vita spöket i spegeln. Och mindre blir jag inte, bebisen växer på där inne och sparkar hårdare och hårdare för varje dag som går.

Märks det att jag är en bitter tjej idag eller? =) Jag kan leva med förändringen för jag vet innerst inne att det bara är en period och att det inte är läge för mig att tänka egoistiskt. Det är bra att jag får all skit för då vet jag att Skorpan mår bra där inne. Men det blir tufft att känna sig så långt borta från sig själv som jag känner nu. Både fysiskt och psykiskt. Det sjuka är att jag bara vart gravid i 7 månader men jag har nästan glömt bort hur jag såg ut innan graviditeten. Jag har glömt bort hur det kändes att ha en stark mage och starka ben. Jag har glömt bort hur hårt jag faktiskt tränade för att få en stark kropp. Det var viktigt för mig då och kommer att vara det i framtiden också. Jag är ganska lång men har en liten kroppsbyggnad. Jag hade inte en stor rumpa och knappt några höfter men jag trivdes med mig själv och det är det som är viktigast för varje kvinna. Att känna sig bekväm som den man är. Min kropp kommer att se annorlunda ut efter förlossningen och det kommer att bli intressant att se vad jag har att jobba med när alla gravid kilon är borta.

Jag börjar faktiskt mer och mer tycka att tyngden och belastningen för ryggen börjar bli jobbig, jag vill att hon eller han ska få växa klart men det kommer bli skönt när graviditeten är över. Då kommer nya utmaningar men just idag så skulle jag gärna ta en paus från graviditeten.

Bilder från när Myshowroom hade sin vårfest 2012, jag minns att jag kände mig vrålsnygg den kvällen

Vi fortsatte att dansa hemma efter krogen =)

Brun var jag också

34 Kommentarer

  1. Malin - I väntan på Collin i magen

    Jag förstår precis hur du känner och man känner sig typ hemsk då man gnäller. Jag är gravid i vecka 34 och jag längtar så otroligt mycket efter en smal(are) och brun kropp i sommar. Eller i alla fall efter att få börja ta hand om sig själv. Jag har också bara två par mammatights, ett par mamma byxor och typ två tröjor som jag kan ha. Och jag känner inte för att köpa fler mammakläder heller.

    Och det där med att känna sig som en val i sängen, JA. Helt sjukt och dessutom måste man ju rulla ur sängen 80 ggr/natt också för att man måste kissa. Och så bröstmjölksfläckarna på lakanet. Kanoners, man känner sig skithet!

    Haha, men vi får tänka på belöningen sen, vi kommer få varsin bebis och bilda familj med den man älskar mest 🙂

    Sen kommer det kännas extra kul när man känner sig lite fräschare och får gå på den där shoppingrundan och unna sig nya kläder, fräscha till håret och sola sig bruuun 😉

    Ta hand om dig och magen! KRAM

  2. Hedvig

    Det går att sola när man är gravid! Fostret tar ingen skada men det är ju inte bra att sola solarium ändå egentligen med risken för hudcancer osv! Men åter igen så skadas inte barnet. Jag har hört att det finns dem mammor som fått pigmentfläckar och det kanske inte är så kul men du kan ju test-sola en gång och se! Typ 10-15 min!
    Min mamma berättade att när hon solade med mig i magen så blev det så ljust i magen att jag levde rövare där inne, hon tyckte det var så häftigt!

  3. Michaela

    Kan tipsa om gravidjeansen på HM!! Kostar 199:- och det är stuprör med en stor bred mudd upptill som stödjer.
    Inte långt kvar nu! Kämpa

  4. Ann

    Jag har en dotter på fyra månader och förstår vad du går igenom. jag hade också en bra graviditet utan sammandragningar och förvärkar dock kommer man inte ifrån att vara tung, inte ha några kläder, hyn, att hela kroppen plufsas upp, ja man är inte sig själv inombords eller på utsidan. Det blir bättre tro mig även om det för mig i alla fall känns som en lång väg tillbaka. Kan helt ärligt säga att jag trivdes enormt med mitt utseende innan graviditeten men den har klart förändrats och i ärlighetens namn kommer den aldrig se densamma ut. om man inte opererar sig såklart. Jag gick upp 25 kilo!! vägde 58 innan och gick ner 17 kilo första månaden, sedan nu har jag 5 kilo kvar men jag ser redan nu att min kropp är ”förstörd” mina bröst hänger och de värsta är att det fortfarande är mjölk i dom så jag ammar så de hänger men ser åtminstone okej ut däremot när jag slutar amma och mjölken försvinner så kommer brösten se ut som taxöron ( no offense men sett mina kompisars bröst innan deras graviditet och efter, inge kul syn) min mage är fortfarande dallrig efter spänsten. Fick bristningar v39 och de kommer aldrig försvinna, ansiktet har inte gått ner i vikt om man säger så, min hy är fortfarande äcklig och jag har aldrig haft problem med hyn, mina hormoner är fortfarande fucked up och de beror väl på tröttheten och allt nytt ansvar och förväntningar på sig själv och från andra. Tur att jag har en underbar kille som jag älskar mest och som säger varje dag att han älskar hur jag ser ut även om jag inte rikttigt tror honom så är jag tacksam. Men det är helt klart värt allt. Min dotter är mitt allt och skulle inte förändra något. Vill inte skrämma upp dig för jag är jag och du är du, vi är och förändras olika men jag behövde själv avreagera mig nu när jag läste din blogg. Jag saknar att vara gravid, dock inte att känna sig så tung och inte kunna gå snabbare än en snigel men kroppen kändes åtminstone inte som vanligt, nu känns min kropp ”som vanlig” men ser inte ut så. 🙁

  5. Erika - Gravid ♥

    Känner igen mig EXAKT. Speciellt det där med att man minsann inte får klaga, för att det är ju såååå speciellt och det är få förunnat och man måste njuuuuuuuuuta.

    Njuta av vadå?! Sparkarna är ju självklart fantastiska, verkligen, men när man inte har sovit på tre nätter pga extrem aktivitet i magen, och sedan ska jobba en hel kväll på det, springa fram och tillbaka på jobbet med flås och halsbränna, vad ska jag njuta av då? Jag är i v 35 imorgon, så nu börjar jag äntligen kunna se ett slut på allt elände, och då får jag ju faktiskt min belöning! naturligvis kommer jag tycka att det har varit värt det, men just nu tänker jag bara ALDRIG MER! Hoppas bara att alla extrakilon försvinner hyfsat fort, vill få tillbaka min styrka och spänst!

  6. Sarah

    Paula jag använde exuviance och neoStrata under graviditeten. Det hjälpte verkligen!
    Gå in på laser&estetik på Drottninggatan och be receptionisten (som är hudterapeut) om råd och tips.
    Oroa dig inte för extra kilona. Jag trodde aldrig jag skulle få tillbaka min kropp men den kom tillbaka endast 2 mån efter förlossningen utan träning eller diet. Kroppen är fantastisk på att återhämta sig, du kommer få se det.

  7. AH

    Är det bara jag som tycker att det låter fett jobbigt och nästan hemskt att vara gravid? :O Så många bieffekter, smärta och så att kroppen går sönder vid förlossningen, känns ju nästan onaurligt för en människa att gå igenom en graviditet.
    Blir lite skraj för det dära.

    Är dock extremt imponerad av dig Paula, kör på!

  8. Emma

    Hahha jag känner igen mig! Är i v29 och just nu är allt så kasst! Plus att jag har magen full med bristningar trots liten viktuppgång, ganska liten mage och att jag smort tre ggr per dag i många månader… Men snart är det maj!!!

  9. Anna

    Haha vad sjukt. Kunde varit jag som skrivit inlägget. Förstår dig absolut till 100%! Herregud nej inte kul alls. Är nog bara några få dagar efter dig och har exakt samma symptom och vissa ej nämnda. Men du..till hyn. Jag tvättar m honung morgon och kväll å smörjer med mandelolja sen sminkar jag inte mig, det går inte. Håll ut, snart över. Kilona kommer du amma å stressa bort, no worries du är ung! Ge det 4 månader och du kommer vara ”normal” igen!

  10. J

    Vrål snygg? Kunde du inte hitta ett bättre ord. Du va mördarslaktdöcpsnygg!! Och det är du nu med, fast mer vacker. Sluta känna dig tjock & ful. Du är så förstummande vacker hela tiden. Det säger jag inte bara för att vara snäll, bara ditt leende skulle kunna bota sjukdomar. Puss fina!!

  11. J.

    Ja du var supersnygg där, men det är du ju nu med. Supervacker! Förstår att det är jobbigt med allt som hör till graviditeten, speciellt de som sker med ens utseende. Man är ju så inpräntad med att man ska vara smal och snygg och klart det känns jobbigt att gå upp då. Men du har ju en fantastisk liten krabat där inne, det är ju inte fett liksom. Du som redan innan graviditeten varit så fit och har motivationen till träning kommer inte ha några problem att hitta tillbaks till ditt gamla du, tro mig. Och på köpet kommer du ha en fantastisk gåva, ditt och Hugos barn. Något du burit i din mage i 9månader, något ni skapat tillsammans. I slutändan är det ju så värt det, eller hur 🙂 Skönt att du vågar skriva så ärligt om det för övrigt. Tycker inte om när alla i bloggvärlden ska beskriva en graviditet som att skutta på små rosa moln, så är det säkert för ett litet antal, men långt ifrån alla och det behöver ju också uppmärksammas.

  12. Maria

    Jag är gravid i 5 månaden på torsdag.
    Jag är leds på att man inte får klaga då man är gravid.. Man får inte göra det för då är man ingen bra mamma..
    Men visst fan blir man ledsen då man inte känner igen sig själv längre, både kroppsligt och psykiskt.
    En del tar det värre på!

    Jag känner igen mig i mycket du skriver! Jag har redan börjat få problem med värk i hela kroppen då jag arbetar och efter arbetet orkar jag inte lyfta ett finger.

    ”Men man får ju inte ens yttra sig då man faktiskt har en bebis i magen”

    skönt att se att du också är mänsklig.

  13. Annelie

    Usch, tycker synd om dig och detta är vad jag har att vänta mig som gravid i 15 veckan, har mått så fruktansvärt dåligt hela dagen, och som gravid tycker jag faktiskt att man får klaga. Men som du själv vet, är det ju bara tillfälligt. Håll ut, för du är vacker som du är Paula, gravid eller inte! =)

  14. Linda

    Det går ju inte att förstå för någon som inte har varit gravid men det måste vara jobbigt att kroppen är så annorlunda. Men ang håret så var glad att det är tjockt! Min farmor hade tjockt hår innan hon blev gravid vilket hon inte hade efter.

  15. A

    Näsblod, blekhet, trötthet är tecken på järnbrist.. Ta upp det med din BM så blir du förmodligen ordinerad järntabletter. 🙂

  16. Josefina

    Du är vacker, tvivla inte på det! Kämpa på den sista tiden och njut av det fina med att vara gravid! Allt har sin charm 🙂 kanske försöka att sova mycket, det kommer ju bli mindre av sömn när ni är tre. Unna dig lite skönhetsbehandlingar! Gå och gör en ansiktsbehandling, bra för själ och äckliga pormaskar! 😉
    KRAM

  17. I

    Du är såå fin i den hårfärgen.
    Jag har tyckt att du ser så annorlunda ut, inte bara pga graviditen utan något annat bara. Nu när jag ser bilderna förstår jag vad det är.. HÅRET och hur brun du var, det ”smälter ihop” så fint.
    Förövrigt hoppas jag att du mår bättre senare ikväll, ät godis och kolla på how I met your mother. Det lär funka! 😀

  18. Miranda

    Men paula du är SÅ FRUKTANSVÄRT VACKER. På ett helt unikt sätt!!! Det spelar ingen roll om du har ljusare eller finnigare hud för dina drag är så otroligt vackra!!! Du är så mogen och stark!! Håll ut!! Jag ÄLSKAR din blogg 🙂

  19. Cassandra

    Hej! Förlåt, men jag skrattade lite när jag läste inlägget. Ja det märks att du är bitter 🙂 Men Paula, du är så vacker! Och det är kort tid kvar!! Njut av att endast kunna ha tights och mjukisar, det är ju hur skönt som helst och du en anledning till det! Inom en väldigt snar framtid kommer du att kunna klä dig i ”vanliga” kläder igen, och då kommer du ha bebisen att klä på också 🙂
    Kramar

  20. Ida

    Jag pratade med min barnmorska och du kan sola när du är gravid, UV-strålningen går inte över til fostret då det ligger skyddat i livmordern, dock så ska du vara försiktig om du har känslig hud så du ej bränner dig och får pigmentfläckar, men det påverkar inte fostret i huvudtaget, jag var också rädd för det i början men sen när hon berättade att det inte påverkar barnet något så blev jag lugn 🙂

  21. Ida

    Jag är också gravid och har fått jättedålig hy med massor av finnar och pormaskar.. men jag har köpt ”basiron 10%” på apoteket och det fungerar hur bra som helst! Smörj in det på kvällen innan du lägger dig sen tvätta bort det på morgonen, använd dock ett örngott du inte är så rädd om då det kan färga av sig lite 🙂 Jag har testat många produkter men det är det ända som verkligen fungerar 🙂

    Besök gärna min blogg
    idabloom.devote.se
    lösen:bebis2013.

    Mvh Ida

  22. sassa

    Om jag vore du skulle jag strunta i alla ”måsten” och ”borden” ikväll och köpa en stor påse godis och hyra precis alla de filmer du vill se och bara ligga i soffan och lata dig, det är du värd! Ha en bloggfri kväll! Förklara för Hugo att du vill vara själv (om du nu vill det) eftersom du känner dig väldigt irriterad och nedstämd så förstår han säkert. Ta hand om dig!!

  23. Amanda

    Jag förstår precis vad du menar. Det värsta är att sambon inte riktigt kan förstå när jag ligger och gråter en hel morgon för att allt sitter som korvskinn på mig. Av någon anledning hade jag föreställt mig hela graviditeten som glamorös med en fin liten bula, fylligt hår och strålande hy. Vart försvann det?

  24. Aisha

    Gravid i vecka 33

    Blir lätt andfådd
    Andas högt
    Har svullna ben
    Fått massor med celluliter
    Gått upp 15 kg
    Blöder näsblod flera gånger i veckan, vissa veckor varje dag
    Ryggbesvär
    Foglossning
    får ta sats när jag ska kliva ut ut bilen etc etc

  25. Millan

    hahahahaha! Förlåt men det var så underhållande läsning 🙂 Jag är själv gravid i vecka 29 och känner igen mig i så mycket som du skriver, och det är ok att tänka på sig själv också. Det värsta är tyngen för ryggen och att känna sig klumpig. Man får ju rulla ur sängen och hemskt är det att ta på sig strumpor och skor. Mår illa av att böja mig…. Kan också bara ha på mig thights förvanliga byxor är inte att tänka på. Mår så illa när det spänner åt kring magen. NU har vi bara några veckor kvar så vi får kämpa på tillsammans 🙂 Snart kommer våra efterlängtade änglar ut!

    Vill iaf att du ska veta att du är toppensnygg även som gravid och du har den absolut bästa bloggen och ser fram emot att fortsätta läsa varje dag!

    KRAM! 🙂

  26. Anna

    Hahaha, asså jag hade inte kunnat skriva bättre själv!! Jag har det exakt som du skriver. Speciellt det dära att man är blek som ett spöka är jävligt jobbigt lika så pormaskkriget på min haka! Men du e grym och inspirerar mig i min egen graviditet mycket!

  27. Hannah - Mamma till Maxemilian

    Du är jätte vacker, och det är som du säger, bara en period sen kommer du få din kropp tillbaka!

    Älskar din blogg!!

Visa alla 34 kommentarer
Tankar

Perpektiv

Jag kom in i en helt ny tankebana idag efter att ha läst en fin och stark läsares mail om hennes öde. Ibland är jag en nöt… Jag skriver alltid ur mitt egna perspektiv då jag inte har erfarenheter av något annat. Jag har inte så mycket att jämföra med då jag inte har någon vän som varit gravid. Jag vet inte hur tufft det kan vara för ens förhållande att gång på gång få ett ”inte gravid” på Stickan då min egna graviditet var oplanerad. Jag vet inte hur tufft det kan vara att få höra av sin doktor att man är steril, eller att i flera år försöka bli gravid genom en provrörsbefrukting utan resultat. Jag vet inte hur det känns men jag kan relatera till den hopplöshet man känner genom min kärlek till mitt ofödda barn. Jag har inte tänkt mig för att det kan sticka i era ögon när jag skriver om min lycka. Jag har inte tänkt på att det faktiskt är svårt att skaffa barn. Jag själv kommer förmodligen att planera nästa barn och då kommer jag också tänka på när min ägglossning är och så vidare. Förlåt om jag har varit ouppmärksam kring svårigheten att bli gravid. Jag vill inte att ni ska tänka ”den där lilla snorungen fick allt på ett silverfat”. Jag var tvungen till att växa upp över en dag. Beslutet att behålla Skorpan tvingade mig till att göra om mitt liv, eller iallafall landa i rollen och förbereda mig inför ett barns ankomst. Trots att jag har haft en lätt graviditet har jag haft riktigt mörka dagar. Jag har tvivlat på mig själv och skjutit bort Hugo ifrån mig. Oj vad jag har gråtit pga hormonerna, jag har inte varit lätt att handskas med. Jag har kunnat få hemska morgonutbrott pga sömnbrist och stress.

Men vi alla är människor med olika förutsättningar. Barn är det nästan alla vill ha någongång i livet och jag önskar alla lycka till i det. Det finns inget värre än oönskad barnlöshet. Jag tänker inte ursäkta min egna lycka för det har aldrig hänt något så stort i mitt liv som denna graviditet. Jag älskar redan mitt barn och jag är medveten om att det kan bli komplikationer. Men jag vill tänka att jag väntar barn, inte ett missfall.

Varför jag ens kom att tänka på det här var för att en läsare skrev i min mail att hon blir glad av min blogg trots att hon och hennes partner försökt få barn i 6 år och att hon har 1 % chans att bli gravid på naturlig väg. Det är en sån fin och viktig egenskap som jag själv har predikat för mina egna vänner. Att hur tufft man än har det så är det viktigt att kunna glädjas åt andra och jag tyckte att läsaren var så stark som lyckades göra det.

Jag ville ändå uppmärksamma det till er, jag vet att det kan vara svårt att bli gravid men jag har inte tänkt mig för om det tidigare. Och mitt råd är att aldrig ge upp, att våga söka hjälp, att aldrig sluta älska sin partner, att våga se över andra möjligheter till att få barn genom till exempel adoption, att inte glömma bort att göra andra saker som går en glad under perioden, att inte tappa hoppet och att inte klandra sig själv!

Mina ord är säkert bara en fjärt i rymden men jag vart så berörd av läsarens mail och hennes öde. Alla förtjänar barn och jag är uppriktigt sagt ledsen över att det finns såna här problem i världen.

36 Kommentarer

  1. Emma

    Jättefint skrivet Paula! Det skulle verkligen vara en utav mina värsta mardrömmar att inte kunna få barn. Men det är ingenting som man borde gå runt och tänka på.

    Jag började följa en blogg förra året om en kvinna och en man som också försökt att få barn i många många år. Efter hur många IVF-försök som helst så blev hon äntligen spontangravid. & jag följde alla hennes inlägg ifrån vecka 9 tills hennes lilla son föddes nu i december. Jag grät nästan tårar med henne av lycka! Hela graviditeten kunde hon bara gå runt och tänka att det antagligen inte skulle lyckas, precis som tidigare försök. Men det gjorde det och jag är så himla glad för hennes skull trots att jag inte känner henne! http://langtantillbarn.blogspot.se/. Kram

  2. Frida

    Tårarna rinner när jag läser det du uppmärksammat och skriver. Jag vet inte varför jag läser din blogg överhuvudtaget, det borde gör ONT men det känns tvärtom på något konstigt sätt. Efter 3 års kämpande med ivf gör det ONT. Man kan inte ens beskriva känslan. Endast de som varit där eller är där kan förstå denna terror. Känns fantastiskt att du lyfte den dolda känslan många bär på och för vissa tabubelaggda men som du belyser omedvetna ämne.

    Sedan vill jag säga till alla er som skriver ” A vadå Du ska inte behöver ursäkta din lycka eller ha dåligt samvete över ert barn” Förstår ni inte att det är just denna medkänskla som kallas mänsklighet och att vara ödmjuk. Jag Ser det snarare som en fin gest till alla som har kämpat och har svårigheter att bli gravida. Som hon skrev i rubriken PERSPEKTIV. Likväl som jag kan känna perspektiv när jag går med min shoppingkassar förbi en hemlös. Tankegången blir då ”oj här har jag shoppat i överflöd och han/hon kanske inte har mat för dagen” PERPEKTIV. Det är det som en till en bättre och mer insiktsfull människa.

    Tack Paula Kram Frida

  3. Linnea

    Bra skrivet måste jag först skriva och sen måste jag tillägga att min mamma hade problem att få barn med sin nya kille och de prövade provrörsbefruktning men det gick inte alls och det resulterade i att de adopterade, världens underbaraste lilla varelse som finns på denna jord.. Så har sätt hur ofrivillen barnlöshet gör med en, bra att du fick en annan synvinkel. Önskar er all lycka =)

  4. Sophie

    Hej fina Paula!

    Jag älskar din blogg, du skriver så bra och känns som en väldigt jordnära person, en person som jag tror är jävligt rolig att umgås med.

    Men nu till saken.. Det är så fint av dig att skriva som du nu gjort, jag är en tjej som har försökt i över ett år. Och jag måste säga att jag mår dåligt psykiskt av det. Det är jobbigt men jag blir glad av att läsa om andras lycka men ibland tänker man ju, varför kan det inte hända mig?

    Det är även många i min närhet som blir gravida nu och visst jag är glad som sjutton för deras skull men ibland känner jag hur orättvist det är. Men man måste försöka tänka positivt även i dom svåraste stunderna.

    Äh vart ville jag ens komma med detta. Kände bara för å skriva en liten rad ^^ Ta hand om dig, du och Hugo kommer bli fantastiska föräldrar och jag är superglad för er skull. Även om jag inte känner er 🙂 kram /Sophie

  5. nathalie björklund

    ps… tävlar ut ögonfransserum i bloggen just nu, tävlingen avslutas 28 februari!!! här är länken direkt till tävlingen:
    http://www.nattstad.se/nathaliebjorklund?id=6970662

    Mitt namn är nathalie och jag är en 17årig tjej som är bosatt i staden Gävle. Har gostae pojkvännen man kan hitta, och världens bästa vän som är min syster…
    Har 16 riktiga syskon, därav är vi en av sveriges största familjer (dock handlar min blogg om mitt liv, så klaga inte nu LOL!)
    I min blogg kommer ni kunna följa mitt liv i både bilder och text. Tipsar en hel del om skönhet, samt recenerar massa skönhetstsprodukter. Kommer skriva om allt om faller mig in, och har framförallt MASSSA tävlingar, har en hel del saker att lotta ut, Hoppas ni vill kika in och fastnar i bloggen.

    http://nattstad.se/nathaliebjorklund

    😀 😀 😀 😀

  6. Linnéa

    Paula jag tycker inte du ska behöva tänka såhär. Du verkar vara världens finaste tjej och jag tycker faktiskt det är fel av människor att uttrycka sig såhär, bara för att du har det bra och inte har haft en jobbig graviditet så betyder inte det att du ska behöva känna ångest för att andra inte har det lika bra.. Det är så det är i den här världen, en del har det bra och en del har det inte lika bra men inte fan ska du behöva vara ledsen för att du har det bra =) känn empati för de människor som har det jobbigt men skäms aldrig för att uttrycka din glädje över ditt barn och ditt liv, du har det bra och det förtjänar du!

    Åh om du bara förstod vilken fin tjej vi läsare ser dig som =) jag älskar din blogg och kikar in här ofta, och nästan varje gång så finns det något litet nytt inlägg! jag var tvungen att ge dig lite pepp för du verkade behöva det just nu 🙂 du verkar så härlig, blir varm i magen när jag läser om dig och hugo och bebisen! massa kramar till dig och grattis ännu en gång till både förlovning och bebbe =)

  7. Elle

    Fint inlägg!

    Samtidigt blir jag lite förundrad över att mäniskor som inte har det lika lätt att blir gravida, eller är ledsna, eller som det sticker i ögonen på, tar sig tid att skriva mail eller kommentarer där man ska påpeka att det faktiskt finns människor som tar illa upp, eller som är avundsjuka, eller att ”man inte ska gå på rosa moln för alla har det inte så jälva lätt”.

    Varför känner man ett behov av att påpeka detta?
    Varför tar man sig friheten att till en gravid kvinna, sprida sina ledsna tankar?

    Jag vet att det är verkligheten, många kämpar för att blir gravida och barn är ingen självklarhet.

    Men vad är syftet? Sticker det så mycket i ögonen på någon att en person är ganska bekymmerslös i sin gravidtet, eller lycklig, eller strålar?

    Jag säger inte att man gör det för att man är avundsjuk, och i detta fallet verkar ju Paula inte tagit illa upp, utan blivit tacksam för att hon blev informerad och kom till insikt.

    Men samtidigt så tycker jag att det är väldigt vanligt att en graviditet är ångestladdad i mångt o mycket.
    Det är ångest över kilon, vikten, bristningar, tuttar, hår, hormonrand och hemmorojder och det är oro för missfall, moderkakslossning, missbildningar och gud vet allt.

    Kan man inte bara låta en gravid person få vara just lycklig och slippa ha dåligt samvete för att hon skriver om sin lycka?!

    Nej, jag förstår inte alls varför man tar sig tid attpåpeka att man själv har det kämpigt och att personen ska passa på att vara glad och tacksam.

  8. Anna

    Paula! Jag blev gravid på första försöket när jag började använda en naturlig progesteronkräm!!!! Vill verkligen att fler ska få veta detta innan de ger sig in i ivf och vad det nu kan vara. Nästan alla har överskott att östrogen pga dålig kost, kemikalier och annat skräp den obalansen ger en mängd olika besvär som missfall (progesteronet håller kvar bebisen), svårigheter att bli gravid , depressioner osv osv osv. Läs hormoni.se och testa ni som har problem!!!!! Det är inte farligt så det är bara att ge det ett försök. Sjukvården erbjuder bara syntetiska hormoner och det vet inte kroppen vad den ska göra av. Finns olika krämer men jag använder progesterall! KRAM

  9. Hanna

    Fina Paula! Gud vilken insperationskälla du är! Jag har (vågar knappt skriva det) bytt min ”första-dagens-blogg” från Isabella Löwengrip till DIN! Och tro mig, det är stort ha ha..
    Men kom ihåg en sak bara. Det här är Din blogg. Det handlar om Ditt liv, om Din graviditet och Din lycka. Jag beundrar dig att du kan ta till dig vad andra säger men du ska aldrig skära ner på dina lycko inlägg om din graviditet bara för att andra inte kan. Stort lycka till med framtida barn och långt äktenskap.

    Kram från Hanna

  10. Lina

    Paula, Paula, Paula. Jag beundrar dig så himla mkt. Du är ju en helt underbar, fantastiskt och fin människa. Tänk om fler var som dig. Hugo kan verkligen skatta sig lycklig. Nästan så jag får tårar när jag läser dina inlägg.

    Din blogg, fan va jag älskar den! Jag önskar dig och Hugo all lycka! Och jag vet att ni kommer klara det galant! Kämpa och njut! Ni är tok-bra! Fortsätt så 🙂 stor KRAM!

  11. Elina

    Alltså Paula du anar inte hur vacker du är, så overkligt fin både på in och utsida! Och jag tror inte du anar hur mycket vi, dina läsare, älskar dig, för mig har du gett ordet ”bloggare” en helt ny mening och jag uppskattar det så! Du är en så skön kontrast mot de andra storbloggerskorna, man verkligen njuter av att läsa din blogg och alla fina inlägg du lägger ner så mycket tid på till oss!

    Lycka till på teoriprovet! <3

  12. Zozo

    Riktigt bra skrivet Paula du skall inte behöva ändra dig för någon annan det är din blogg och du får skriva precis vad du vill 🙂 kram <33 alltid kloka ord

  13. Marie

    Paula! Otroligt bra skrivet. Du har så rätt,i allt du skrev. Klart bloggen är ur ditt perspektiv men att visa att du är medveten om att det finns fler perspektiv, som det du nu skrev betyder mycket! Tack

  14. E

    Din blogg – din rätt att skriva om din lycka!
    Jag har precis fått barn själv, men har en vän som inte alls lyckas och är nu aktuell för provrörsbefruktning, självklart har hon delat min lycka, men samtidigt har jag av respekt för henne inte bara pratat om min graviditet, och likaså nu när lillen är ute.. Jag vet att hon har det jobbigt och att det är jobbigt för henne att se hur glad jag är, men vi är också öppna om det och jag vet ju att hon vill mitt bästa och vice versa!

  15. Annika

    Jag tycker ändå att de var fint av dig att ta upp ämnet för de är många som har svårt och som min väninna läser sin blogg och drömmer sig bort i ditt liv nästan. Nej men hon längtar så efter barn men inget har hänt på tre år snart.. Jag skälv fick två missfall! De var de absolut värsta jag gått igenom och då har jag levt ett liv med många motgångar, mer än man kan hantera.. Men förra året blev jag hravid för tredje gången även om jag inte trodde att jag kunde behålla barnet så föddes en liten pojke i oktober (visste inte heller könet) och de är ren lycka!! Alla har de inte lätt men ärligt talat så uppskattar jag de tusen gånger mer.. De gånger min kropp säger i från och jag inte orkar mer så tänker jag på vilken tur de är och hur glad jag är för han och hela resan hit.. Att få barn är ibland jobbigare än man trott med tusen gånger roligare än man trodde.. Njut av din graviditet! Barn är meningen med livet och ja du har knappt någon egentid men livet är meningsfullt..

  16. Ida

    Fast detta är ju DIN blogg och då ska det ju vara allt ur DITT perspektiv, hur ska du kunna skriva om något annat? Fortsätt som du gör! Skriv om din lycka! Det finns vi som blir glada också. Det är dem det sticker i ögonen på som ska tänka om.

  17. Friskey

    Klart du inte ska ursäkta din egna lycka, det här är ju din blogg som är till för att skriva om just din graviditet? Om folk tycker att det är jobbigt att läsa om andras gravidlycka, då borde man helt enkelt inte läsa en gravid-blogg heller.
    Då borde man kanske läsa bloggar som handlar om just ofrivillig barnlöshet eller om någons kamp om att skaffa barn, för sånna bloggar finns också 🙂

  18. Nahla

    Håller med ”Me” alla förtjänar verkligen inte o ha barn…tyvärr!!

    Jag tycker att du och Hugo har all rätt o va lyckliga! Inte är du nöt för att du skriver om din lycka på din blogg?! Om ngn stör sig så behöver de faktiskt inte läsa DIN blogg! Det är ditt första barn och även om allt har gått ”lätt” till hittils så förtjänar du det!!
    Ha det bäst

  19. Karin

    Jag håller också på att ta körkort och har uppskrivning/uppkörning snart. Kan inte du och Hugo ge lite tips på hur ni pluggar inför detta?? Jag är så sjukt imponerad av dig och Hugo och det ni har. Bebisen kommer få världens bästa föräldrar! Kram

  20. Klara

    Jag tycker inte du är en nöt. Klart du ska glädjas åt det största som hänt i ditt liv? Speciellt om din lycka sprider sig til alla som läser din blogg, vilket det verkar som när man läser folks kommentarer. Snällt att du bryr dig om de som inte kan få barn, verkligen! Men skäms inte för att du är lycklig! Du måste unna dig själv det, Paula! 🙂 Och de som nu har problem, vare sig det är barnlöshet, arbetslöshet eller annat, borde glädjas för din skull!
    Du är så fin 🙂

  21. Becky

    Jätte vackert skrivet! Du verkar oerhört jordnära och varm person, ändra dig inte för någon annan, med så mycket omtanke du verkar ha åt andra har du 100% rätt att skriva hur lycklig du är och hur bra du har de, för du är fortfarande väldigt ödmjuk När du skriver de, låt ingen skriva vad du får och inte får skriva. För att kunna balansera stolthet med ödmjukhet är inte lätt men du gör de utan att ens tänka på de! Skit bra är du! Kram 🙂

  22. S

    Du behöver inte ursäkta någonting. Detta är din blogg som du skriver vad du vill i 🙂 Tar folk illa upp behöver dom ju inte läsa 🙂

  23. Erika - Gravid ♥

    Fint skrivet, men jag förstår inte riktigt varför du ska behöva tänka på det? Varför ska du inte din lyckliga stund inte kunna få glädjas utan att för den saken skulle vara egoistisk?

    Jag är väl också en av dem som fick allt serverat, blev också gravid trots skydd och för mig var det inte alls självklart att behålla. Men det gjorde jag, nu är jag i vecka 34 och jag har kanske haft en av de snällaste graviditeterna hittills, inget illamående, ingen foglossning och inte en enda bristning (ännu). Det är ingenting som gör mig bättre än någon annan, jag anser mig inte på något sätt överlägsen de som har det svårare än mig, men jag är ju ändå GLAD och jag uppskattar verkligen att jag inte har haft det värre än viktuppgång och taskig hy.

    Om någon tar illa upp över din LYCKA är det de som har problem, och problemen ligger hos de själva. Jag ser inget skryt eller någon överlägsenhet i din blogg, och därför tycker jag inte heller att någon har något att ta illa upp över.

    Kram!

  24. Mikaela

    Kan börja med att säga att jag aldrig någonsin trots flera års läsande av bloggar,aldrig har kommenterat ett enda inlägg.
    Men en sån människa som dig måste bara få veta hur underbar du är och hur du påverkar oss läsare flera gånger om dagen!
    Du är jordnära och försöker inte vara något du inte är,du får besökare enbart för att du är du,vilket ingen annan i bloggvärlden får:)

    Som om det inte vore nog så har du fått mig att tänka på barn och graviditet på en sunt och verklighetsbaserat sätt.
    En graviditet är inte bara söta bäbis kläder och happy feelings,väldigt många ger dock sken av det tyvärr
    Men från dig får man The real deal,utan att det blir avskräckande:)
    Du beskriver problemet men också en lösningen.

    Du är en underbar människa som kommer bli en fantastisk mor och tids nog kommer göra förändring i världen,till det bättre såklart!
    Jag följer med spänning din utveckling,och kommer vara en av alla tusen som kommer tänka på dig under förlossningen:)

    Fortsätt med det du gör och den du är,oavsett vad!
    Lycka till så innehelvete med allt!<3

  25. Denice

    Jag tyckte detta var jätte fint av dig och skriva, trots att jag inte tycker alls att du bör vara uppmärksam på det, det är artigt och jag hade säkert kunnat skriva något liknade om jag skulle bli mamma snart men du kan inte tänka som att det vore ditt fel att folk inte kan bli med barn osv. Det kan inte du hjälpa, du är endast lycklig för det och det hade dom personerna också varit om dom väntade barn, förvisso är det jätte hemskt och säkert en jätte jobbig känsla och bära med sig 🙂 Det jag menar är, jag tycker inte någon ska komma in och säga ”du borde tänka på folk som inte kan bli gravida” osv. För det lät som någon hade skrivit det med tanke på ”fått allt på silverfat”. Du är grym!

  26. F

    Det är otroligt tufft att vara ofrivilligt barnlös. Att gå på utredning. Ta prover, äta tabletter, väntan, väntan och ännu mera väntan. Det skär i hjärtat varje – man får. Även efter flera års försök. Det är hemskt jobbigt. Det glädjer mig att se hur du ändå kan försöka tänka ur en annan persons perspektiv. Det har inte min gravida vänner kunnat. Du verkar vara en väldigt klok person med fötterna på jorden.

  27. Hanna

    Vad gullig du är Paula!
    Vi kämpar också för att bli gravida, har gjort det i ca. 2 år. Än så länge utan resultat. Med hjälp av hormontabletter hoppas vi nu att det ska gå vägen..
    Visst känns det jobbigt ibland att se alla gravida kvinnor.. Men jag älskar att läsa och följa med din graviditet här på bloggen. Det syns verkligen hur lycklig du och Hugo är.. Önskar er all lycka!

  28. sanna josefine

    Det är det här som får mig som läsare att älska dig och din blogg ännu mer! Sättet du skriver är helt underbart! du verkar så ödmjuk, snäll och omtänksam! Har följt dig sedan start och även hugos blogg länge, ni är fantastiska och så fina tillsammans <3
    ALL LYCKA TILL MED BEBISEN – ni kommer bli fantastiska föräldrar

  29. Johanna

    Väntan på ett plus kan verkligen ta över alla ens tankar osv.
    Håller man dessutom på med ivf behandlingar, så måste man planera vardagen efter det. Sprutor som ska förvaras kallt ska tas vid en viss tidpunkt. Boka in en resa är i princip omöjligt om man inte tar en paus från försöken. Något så enkelt som att hitta ett datum för att hitta på ngt med kompisarna blir svårt, då man inte vet var i behandlingen man befinner sig ett visst datum.
    Detta har varit min och min sambos vardag under allt för lång tid, trots att de (som i de flesta fall) inte hittat någon orsak till barnlösheten.
    Men så plötsligt hände det… Ett plus!! Nu är jag i vecka 18 och vi längtar verkligen efter vår bebis, fast det är lång tid kvar.
    Men jag tvivlar inte en sekund på att ni, eller andra som har ”lätt” för att bli gravida längtar precis lika mycket efter sina bebisar.
    Vi har olika förutsättningar, ibland är livet lite onödigt hårt bara.
    Alla har inte lyckan att få ett plus, men jag tror att det hjälper att man pratar om det, för att andra och man själv ska inse att det inte är en självklarhet att få ett biologiskt barn.
    Tack för en bra blogg, jag är övertygad om att ni kommer att bli väldigt bra föräldrar!

  30. Me

    Klart du ska få glädjas över ditt barn! Man kan inte gå runt och vara ledsen över det andra inte har och inte glädjas över det man har själv.

    Men du ha fel med att alla förtjänar barn, för det gör långt ifrån alla! Är många som inte skulle ha barn!

  31. jen- mamma till Ewelina och planerar bröllop 2013

    Fint skrivet. Gillar ditt sätt att se på saker och få ner det i ord, det är inte alltid så lätt ^^

    Första försöket för oss så tog det direkt. När vi sedan planerade ett syskon tänkte ja lite (gick det på första är det nog inga problem nu) Men så fel jag hade, det tog två år. Inte en evighet för vissa, men för oss var det för jävla lång tid. Ja beklagade mig och var ledsen, men kände sedan att vi har ju redan ett barn att glädjas åt, tänk de som aldrig får egna barn alls. Det kändes så fel att vara ledsen eftersom man redan har ett barn. Men man blir ledsen ändå, alla har vi rätt till det. Eller vara glada när man är gravid. Min syster väntade barn samtidigt denna gång, helt otorligt då vi som sagt försökt i två år.. och när syrran blev gravid, blev jag det. Men hon förlora sin i tidigt skede och jag kände att ja inte kunde eller ville vara glad för det jag hade kvar. Det kändes så elakt, nu vet ja att hon säkerligen inte tänker så. Men jag gör och det känns så fel att vara glad för nått hon inte får nu..

    Men som du skriver, man måste kunna vara glad. Och det ska man få vara 🙂

    Var glad och njuuuut! Ni har en så fruktansvärt bra tid framför er 🙂

  32. Anja

    Måste bara säga att du skriver så himla bra och så fint. Du verkar vara en mycket jordnära människa.

    Jag har varit den personen som har läst över 40 bloggar, fram tills du började blogga. Raderade många utav dem på mina favoriter och började gå in på din flera gånger per dag istället för att läsa om deras ytliga liv.

    Du om någon förtjänar dina priser du fick på Finest Awards. Du gör det här helhjärtat och du bloggar när du vill blogga och inte för att du känner att du måste ..

    Jag önskar dig och Hugo all lycka med barnet och nya lägenheten. Likaså för dig med körkortet.

  33. MOa

    det kanske är meningen att vissa inte kan få barn brukar jag tänka, och det människor är ämnade att ta hand om barn som inte har några föräldrar. så vem vet det kanske är naturens sätt att ta hand om saker här i världen. likadant sjukdomar och svält, kanske är det ett sätt att ”rensa” ut lite på vår överbefolkade planet. Äsch vad vet jag, tankarna rusar iväg ibland!

Visa alla 36 kommentarer
Tankar

Jag blir tokig på mig själv

Jag känner mig helt sänkt. Det första som hände imorse när jag vaknade var att mina ögon fylldes med tårar. Jag har inte sovit bra de senaste dagarna, jag har inte ätit bra. Jag orkar inte jobba och jag orkar inte vara lycklig. Allt ser bara så mörkt ut för mig just nu. Jag vet att vi snart når ljuset i tunneln men det känns så långt borta just idag.

Jag vet inte vad det är med mig, men det är inte bra. Jag är inte glad och positiv. Saker blir så jobbigt, en motgång och hela min värld rasar. Jag känner mig bara tom, arg, ledsen, ensam, rädd och utelämnad.

Jag har inte fattat vad det är som tynger mig då mitt liv är bra. Jag har ingenting som är fel men började googla lite och kom in på en sida som handlade om graviditets depression och jag kände igen mig så väl i vad som sas och skrevs. Kan jag verkligen vara en aning deprimerad?Tjejen som i vanliga fall alltid skrattar och är glad… Jag är i vecka 26 och då blir man väl inte det? Om jag nu är det, kan jag ta mig ur det själv eller försvinner alla jobbiga känslor i samband med att hormonerna försvinner. Jag vet inte hur jag ska hantera den här situationen och det stressar upp mig =(

Midsommar var en bra och härlig dag

48 Kommentarer

  1. Helena

    säger som andra här, helt normalt hormonerna spökar och kommer nog göra ett tag framöver. gör som andra skrev ta ett bad, ät glass och kolla film eller något annat som får dig att må bra. att vara gravid är inte kul alla dagar och hur längre det går hur jobbigare blir det. men det varar ju inte för evigt=)

  2. Emma

    Sådär kände jag också i ungefär samma vecka som du befinner dig nu. Jag kunde börja gråta utan orsak och ingenting kändes bra förutom att jag skulle bli mamma. Tänk så mycket som sker i din kropp! Man får känna så och det är nog bara hormonerna. Kram på dig!

  3. nathalie björklund

    Mitt namn är nathalie och jag är en 17årig tjej som är bosatt i staden Gävle. Har gostae pojkvännen man kan hitta, och världens bästa vän som är min syster…
    Har 16 riktiga syskon, därav är vi en av sveriges största familjer (dock handlar min blogg om mitt liv, så klaga inte nu LOL!)
    I min blogg kommer ni kunna följa mitt liv i både bilder och text. Tipsar en hel del om skönhet, samt recenerar massa skönhetstsprodukter. Kommer skriva om allt om faller mig in, och har framförallt MASSSA tävlingar, har en hel del saker att lotta ut, har bland annat en tävling uppe just nu att vinna smink för 300kr. Hoppas ni vill kika in och fastnar i bloggen.

    nattstad.se/nathaliebjorklund

  4. Anna

    Till att börja med – försök att inte ifrågasätta dig själv. Du är fullt normal och det är även din reaktion. Jag har mått precis som du beskriver i ungefär 30 veckor och mått riktigt jävla skitdåligt rent mentalt under stora delar av graviditeten. Mycket pga hormoner men också för att det väcker så enormt många tankar i en att vänta sitt första barn. Jag är besviken på hur dåligt stöd det finns för oss som mår dåligt innan barnet är fött. Jag har mest fått höra att ”det går över”. Det gör det också men är knappast nån hjälp när man känner sig sänkt. Jag har gått till en psykolog som jag bokade tid hos själv och det har hjälpt men det som till stora delar varit nyckeln för mig är att jag insett att kroppen helt enkelt inte orkar så mycket som den brukar. När jag bara gråtit vissa dagar helt utan förklaring så tror jag det handlar mest om att orken tryter. Tillåt dig själv att vara trött. Dra ner på tempot, inse att du inte orkar lika mycket som annars, sov ordentligt på nätterna och vila på dagen om du behöver. Åtminstone för mig är tankarna och psyket mycket ljusare när jag lyssnar på kroppen och vilar när kroppen säger ifrån. Det är svårt om man är en person som är van vid att vara aktiv och social men det är bara under en begränsad tid av ens liv som man nu kanske får tänka om lite. Det jag sen tycker är viktigast av allt är att din kille inser att det är han som måste vara stark nu när du inte orkar vara det. Han behöver bita ihop och stå ut med alla tankar, rädslor, utbrott och hormonsvängningar. Så är det bara. Det är inte lätt för våra partners heller men viktigare än någonsin för både relationen och framtiden att han nu sätter dig och ditt mående i allra främsta rummet. Låt honom ta hand om dig, handla mat, laga den, städa, fixa, ta ansvar. Det är inte mycket begärt. Jag är så oerhört tacksam över det fina stöd min kille har varit trots att jag i perioder varit en ren pain in the ass.

    Nu går jag snart in i vecka 32 och tycker att mina bra dagar är bättre än de dåliga. Så, visst går det över men man kan aldrig veta när. Tills dess får man bara försöka kämpa på så gott man kan.

    Ta hand om dig och kom ihåg att du inte är ensam. Man måste verkligen inte tycka att det är underbart och fantastiskt att vara gravid trots att det är det de flesta kvinnor säger.

  5. Fia

    Hej Paula! Måste säga att du är så jäkla vacker! Det kan nog vara en liten graviditetsdepp, bra att nämna till barnmorskan på MVC! Kram på dig och all lycka till er lilla familj! Kram!

  6. Camilla

    Jag måste bara säga att du är så galet vacker Paula! Du har en grym blogg och du skriver så bra. Jag önskar dig och Hugo all lycka med ert barn 🙂 Trevlig helg 🙂

  7. Jenna

    Jag säger som många andra, man har upp och ner gångar och jag tror hormoner spökar mkt. När jag var gravid så drömde jag mkt om min uppväxt t.om dom gånger jag blivit sårad av killar osv tyckte de var märkligt eftersom jag annars inte bryr mig och tänkt på det.
    jag tycker absolut du ska prata med din barnmorska om det, hellre det än googla fram saker. Fundera över vad som får dig att känna just som du gör och tillåt dig ha dagar där de är mindre bra, man behöver inte vara på topp hela tiden, annars kommer de en dag ikapp ialf.

    Jag är helt övertygad om att de går över, men de kan vara bra att nämna till MVC om det kommer fler gånger. Ta hand om dig!

  8. Marie

    Jag har samma problem själv. Är i vecka 30 och känner mig totalt nerslagen vissa dagar. Ingenting hjälper dessa dagar och man vill bara ligga i sängen och böla.. Är trött på att vara gravid, jag vill ha vårt barn nu. Att det är vinter gör inget lättare. Hade det varit vår och varmt ute hade man nog varit mycket mycket gladare! Hoppas det löser sig för dig! Kramar

  9. Lisa

    Jag var deprimerad nästan hela min graviditet. Dels för att jag inte kände mig riktigt säker på om jag skulle klara av det, dels för att jag misstänkte att min pojkvän inte skulle klara av det. Vi båda festade galet mycket innan. Självklart slutade jag direkt jag märkte att jag var gravid och umgicks med vännerna i nyktert tillstånd. Men min pojkvän slutade inte förens vår dotter var nästan ett år. Han for ut på galej då hon endast var två veckor ”för att fira att han blivit pappa” vilket gjorde mig jätteledsen. Började tro att han skulle bli alkoholist. Min depression försvann inte utan blev ännu värre då min dotter kom. Jag kunde inte sova ordentligt för jag började oroa mig för allt. Ibland kände jag bara för att rymma och lämna över allt ansvar om min egen dotter till vem som helst. Började jobba redan efter 5 månader och eftersom jag bara är timvikarie så fick jag inga jobb. Då började jag stressa inombords för att få in pengar så vi skulle överleva utan att behöva gå till soc. Det var en hemsk tid. i år har jag fått hur mycket jobb som helst, men då har jag istället tagit på mig för mycket och jobbat sönder mig och gått in i väggen. Men det är fortfarande bara jag som jobbar i hemmet så stressen kom tillbaka om att behöva leva fattigt för att jag inte längre orkar jobba. Rädsla för vinterkräksjuka uppstod och jag kan längre knappt gå utanför dörren. Så.. Enligt mig kan det vara bra att prata med någon. Det kan ju bara vara en liten grej som tynger dig utan att du riktigt vet om det. Det är riktigt skönt att prata med en kurator/psykolog just för att denne är oberoende. En som inte dömer dig. Det hjälper mig väldigt mycket just nu faktiskt 🙂

    Hoppas att detta inte skrämmer upp dig. Jag är nog ett extremfall. Ganska dålig på att bearbeta stress och jobbiga tankar 🙂

    Ni kommer få en supersöt unge och ni verkar ha bra värderingar och tankar kring hur ni ska vara som föräldrar. Det kommer gå super! 🙂

  10. EL

    Jag mådde illa nästan hela grav, jag kunnde inte njuta av all mat, jag vart ”rädd” och umgås med släkten då jag mådde illa heöa tiden o vart rädd för o spy hela tiden o må dåligt, ville bara vara hemma o låsa in mig, hade kramp i benen som gjorde attans ont, så jag vakna på nätterna plötsligt o trodde benen skulle av elr nått.. var jätte tung i kroppen så jag fick lätt nageltrång i tån som fick opereras..gräääääät massa gånger och ville bara inte ha nånting alls just då! åhh massa massa 😛 MEN nu sitter jag och bara skrattar åt allting! Mår bra och har en 4 mån underbar bebis 🙂

  11. Vic

    Jag var deprimerad innan jag fick min son och fick då höra att man inte skulle bli det efter men pang sa det och första månaden i min sons liv kände jag mig totalt knäckt! Det är viktigt att veta att det går över! Prata med bm och kolla om du kan få prata med någon eller prata med nära och kära om det! Ta hand om dig själv. Min son har inte lidit på något sätt av att jag varit förvirrad och deppig. Han är en super glad liten kille 🙂 lycka till och du är inte ensam, det är jätte vanligt bara att ingen pratar om det!

  12. My

    Lyssna inte på ”Angie”! Jag var deprimerad när jag var gravid. Dels pga hormoner, dels pga oväntade händelser runtomkring. Det påverkade inte min son ETT DUGG! Självklart ska man försöka ta det lugnt och tänka på sitt bästa. Men oroa dig inte finaste du om er lilla plutt. Min son är så extremt smart, social, glad och go!
    Det är helt okej att känna som du gör. Det är Väldigt vanligt men det är tabu att prata om. Allt ska jämt vara en dans på rosor. Inte minst när er lilla plutt kommer. Det kommer du att märka av från dom andra mammorna på öppna förskolan. 😉
    Sorry om det blev så långt nu. Kram på dig iaf!

  13. S

    kan berorpå hormonerna och vädret. När du når in längre in i gravidteten kommer det kännas lite lättare, så du behöver inte oroa dig allt det här är en fas. Min syster gick igenom något liknande.. Kram

  14. Annelie

    Åh vad tråkigt att höra Paula! Men som ovan skrivits, prata med din barnmorska, hon kan garanterat ge dig råd. Det är lite upp och ned att vara gravid, har själv haft densamma redan. Mådde dåligt över allt, även fasten jag väntar barn med killen jag älskar över allt, så kändes mitt liv så kasst. Kunde inte vara glad över något. Men se det som en period, efter regn kommer solsken! Lycka till!

  15. M

    Hej Paula, måste skriva då jag varit med om en graviditets depression, kände som du. Jag var inte glad, inte nånstans. Jag fick inte hjälp av min barnmorska som bara sa att det var hormoner. Så sen när förlossningen kom så var den hemsk, jag var rädd orolig och det slutade med att när min dotter föddes fick jag en panik attack precis när hon lades upp på mitt bröst, det var riktigt obehagligt att få en sån attack jag trodde jag skulle dö å ville springa ut från rummet med moderkakan kvar. Chocken lade sig efter ett par timmar, men jag drabbades av en fortsatt förlossningsdepression vilket var hemskt, det tog mig ett år att hämta mig ifrån allt. Så snälla sök samtals hjälp via din barnmorska, får du hjälp redan nu då kommer du inte känna så när barnet är fött. Bara ett gott råd, hoppas jag inte skrämmer dig, men vill inte att nån annan ska behöva gå igenom detta… Kram på dig!

  16. h

    inte konstigt alls! Du väntar ett helt nytt liv framför dig och vet inte var det kommer leda! Dessutom är det en superdeppig vinter just nu och skulle tro att alla känner en släng av vinderdeppen! Inte bara du! Hörru, ett tips är att göra någonting som DU tycker är kul. Gör något för DIG! Åk iväg nånstans, shoppa, simma och/eller ta in på hotell någonstans bara du och Hugo (eller en bra vän), gå på teater eller vad som helst! Kom bort ifrån det långtradiga och hemmasittande.

  17. Lisa

    Låter som hormoner som spökar, men det hjälper ju inte. Man känner alltid som man känner och när man är mitt inne i det är det svårt att lägga känslorna åt sidan även fast man vet att det är tex hormoner 🙁 Mitt tips är att vara med Hugo och vänner och kramas med! Kramar tycker jag kan göra så otroligt mycket 🙂 hoppas du mår bättre snart! Även fast jag inte känner dig mer än på bloggen tycker jag du verkar vara en sån otroligt härlig och sprudlande person 🙂 och vi ska inte tala om hur vacker du är!!! Puss&kram<3

  18. Mikaela

    Paula var snäll mot dig själv! Kroppen är annorlund och det betyder att du mentalt också är annorlunda. Det är okej att inte känna att livet är på topp hela tiden. Tycket du gör helt rätt i att göra saker du mår bra av. Stor varm kram

  19. klara

    Här är en lista på bra saker att se fram emot!

    – Snart försvinner all snö, det blir ljusare och man kan äntligen ha sina fina skinnjackor, och nätta skor!
    – Snart öppnar de upp alla uteserveringar, då kan man sitta där, äta god mat och bara njuta!
    – Plus att alla blommor och träd och buskar börjar blomma, så mysigt!
    – Snart kommer ni ha en liten plutt som kommer vara så himla söt, som ni kan ta hand om och köpa fina små kläder till!
    – Ni kan åka på mysiga weekend-resor tillsammans, när du är mammaledig och din kille kan ta ledigt, ni kan åka till Skåne (himla mysigt, Österlen är superfint), Bornholm (en himla fin ö) eller kanske Köpenhamn och gå där och strosa med babyn!
    – När du är mammaledig kan du sitta och leta runt efter roliga utbildningar att gå! Sen kan du börja plugga, – det är superkul att lära sig nya saker!
    – Snart kanske dina vänner börjar få barn, tänk vad spännande!
    – Snart kan du gå ut och ta ett glas vin med brudarna!
    – I höst kan ni åka till typ Gran Canaria med babyn och plaska runt i vattnet och äta god mat och njuta av värmen!
    – Åh, ni kan gå på babysim!
    – Och tänk i jul vad mysigt, bebisens första jul!

  20. Nathalie

    Jag har också känt mig deprimerad ungefär då jag var i samma vecka som du, lite innan också tror jag.
    Jag grät för minsta lilla, jag blev arg, sur, förbannad för ingenting. Jag hade ingen lust att gå upp på morgonen och ibland hade jag inte ens lust att träffa människor.
    Att vara gravid är inte en dans på rosor alla dagar. Och det är okej att vara ledsen. Jag tror att det är hormoner som spökar.

    Nu på senare dar så har jag börjat må bättre, jag är glad, förväntansfull, trots att min kropp har pajat helt. Fast vissa dagar är det jobbigt, och jag blir ledsen. Går in i vecka 36 på måndag.

    Jag tycker du är grym som skriver om det,
    många låtsas som om att det är världens lättaste grej att vara gravid – vilket det inte alltid är!

    Hoppas snart att du kommer att må bättre igen. Kram!

  21. jennie

    jag är i v28 och de är flera gånger i veckan jag kan känna mig så som du gör. Vissa dagar känner jag inte ens en mening med att gå upp från sängen.. och jag känner mig så ensam. Ibland bli jag rastlös och vill hitta på nåt. Men finns inget att hitta, alla jobbar osv.. och då bli jag lika deppig och känner mig lika ensam igen. kan ligga och gråta för igenting.. Helt normal att känna så fast i just den sekunden när man mår så så känns allt precis onormalt.. att de bara är ” jag ” som känner så.
    Försök tänka positivt du ha vänner nära dig och du ha ett jobb att gå till osv. Jag själv ha mina vänner 10 mil ifrån mig och ha precis blivit av med jobbet då de varslar folk. Ibland önskar jag att jag hade nåt att gå upp till så man slapp ligga här och känns sig som den ensamaste flickan i världen som ingen bry sig om. ( även fast jag vet att de inte är så) Hormonern spökar helt enkelt.

    Kram

  22. jojjo

    Jag är en tjej med återkommande depressioner. Det vanligaste i alla depressioner är att de kommer i samband med en förändring eller något nytt som händer i ditt liv. Oavsett bra som dåliga saker. Ibland blir ens förväntningar för höga och man börjar fundera på varför man känner sig nedstämd och ledsen trots att man har det så bra egentligen. En depression kan vem som helst få och det kan drabba en närsomhelst. var 4e person får någon gång en depression i sitt liv, men när du börjar se tecken på depression måste du börja bryta det mönstret. Det vanligaste man gör när man känner sig deppig är att bli orolig, fundera på varför man känner så, kanske låter bli att göra sånt som förut tilltalat en. Träning, umgås med vänner mm. Man kanske lägger sig för att vila och känner sig tröttare än vanligt. Tomhet, hopplöshet och en känsla av att inte räcka till är väldigt vanligt. Så om du känner dessa tankar, gör det som förut gjort dig glad. Gå och träna, ring en vän, läs en bok och tänk INTE på hur deppig du känner dig. Tillslut hamnar du i en ond cirkel som gör att depressionen blir djupare. Ta dessa känslor och tankar på största allvar och prata med tex en kurrator. Får man hjälp tidigare i sin depression är det lätttare att ta sig ur den. Och är man depremerad under sin graviditet så ökar risken för förlossningsdepression. MVH Linn

  23. Klara

    Det är säkert alla hormoner som spökar med dig och din kropp! Tänk på att försöka att bara göra roliga saker. Träffa dom som får dig att må bra, gör det du mår bra av. Unna dig ett varmt bad med lite godis eller frukt t,ex. Tänd massa ljus och tänk på allt bra med ditt liv. Och, alla mår dåligt någon gång. Och det är bra, för vi måste må dåligt för att sen känna att vi mår bättre. Styrkekramar till dig Paula <3

  24. Jessica

    Jag har hört att man kan få problem med sköldkörteln under en graviditet och då kan man bli nedstämd m.m. Detta kan man se på ett blodprov, och finns medicin för. Hoppas verkligen du får någon stötting i ditt mående! Varma kramar till dig, du verkar vara en sån underbar person.

  25. karin

    Förstår att det måste kännas väldigt konstigt! men huvudsaken är att få bort rädslan för känslan, för då blir man bara mer stressad! Försök acceptera att du mår dåligt just nu, och försök inte tvinga fram att må bättre. Tänk också på att det är helt normala känslor som alla känner någon gång, även om det kanske inte är några vanliga känslor för just dig. Det brukar hjälpa för mig 🙂 kram!

  26. Aa

    Ett grundproblem kring graviditeter är att det finns en myt om att allt är rosa, fluffiga moln och alldeles alldeles underbart. Sanningen är snarare att många av oss är ledsna, tycker att det känns tungt, är trötta och har svårt att acceptera förändringarna TROTS att vi ändå väntar och längtar efter våra små. Det är okej att inte vara lycklig jämt för det orkar man inte. Man sover kasst vilket gör det än värre och så har du dragit på dig en sjukdom på det med – klart du inte orkar vara den dansande och glada hela tiden. Jag har ALDRIG varit så nere som under denna snart 42 långa graviditeten i mitt liv, aldrig och trodde länge att det var något fel på mig… Min Barnmorska informerade om att det är helt okej. Normalt orkar man inte vara glad jämt med sömnbrist och sjukdom – varför ska man orka när man samtidigt också är gravid?

    Var ledsen och nedstämd ett tag! Det förtjänar man. En graviditet är inte rosa moln och fluff för alla och det är okej. Om du fortsätter vara nere i flera veckor behöver du prata med någon. Annars låter du, i en hobbypsykologs men dock övergravid tillochfrånledsen gravid kvinnas öron, fullkomligt normal! Det är förmodligen inte heller första svackan. Man förändras under sin graviditet… Paula från förr dyker upp igen ska du se 🙂

    Krya på dig!

  27. Linnea v.21

    Jag förstår precis hur du känner då jag är i ungefär samma sits! Dock har jag en del ”bekymmer” men skola, jobb osv, men ibland kan man känna sig nere ”utan anledning”. Ett tips jag har till dig är att även om det är svårt så lev inte -enbart- för din graviditet och ditt kommande barn. Känns lite som att du har tappat bort dig själv och att precis allt kretsar runt den nya människan som ska komma. Såklart måste barnet komma i första hand men man ska inte glömma bort sig själv! Du är ändå den viktigaste personen i ditt liv på så sätt att mår inte du bra så mår inte ditt barn bra! Massa styrke kramar till dig!

  28. Elin

    Ring mvc och boka en tid så du kan prata dom hjälper dig ned stöd å råd ovh du kaske kan få gå till en psykolog och bara prata av dig. Det händer jätte många och mitt bästa tips är att w om hjälp.

  29. D

    Det blir bättre med tiden. Men blir det alldeles för tungt tycker jag inte du ska vara rädd för att uppsöka en psykolog. Det kan vara fruktansvärt skönt att rensa systemet mot någon som man inte har en nära relation till.

  30. Caroline

    Man känner sig oftast nedstämd i perioder i graviditeten. Det är ju faktiskt inte något lätt man går igenom. Jag tycker att om du har känt dig nedstämd under en längre period 2-3 veckor, gå då och prata med din barnmorska. Tillsdess försök göra saker som du mår bra av! Tänk också på att inte stressa upp dig för små saker! Kanske ska du unna dig något. Boka in någon massage, eller fixa naglarna 🙂 Håller tummarna att det löser sig!

  31. Sarah

    Hej, har varit deprimerad tidigare, dock ingen graviditetsdepression. Jag ville egentligen inte säga något särskild ville bara skicka tusen doser kärlek och kramar till dig, du är så underbart go och bra, ingenting kan hindra dig från något, du är en stark, självständig och självsäker individ. Det jag ser hos dig, tror jag alla önskar i sina framtida barn/flickvänner etc.

    Lots of love till dig, underbara, söta, fina och vackra du.

  32. MATILDA O.

    Ibland måste man bara vänta ut det tråkiga..
    Tror de flesta känner som du just den här månaden (me tooo), så mycket mörker och så lite ljus. Men det blir bra igen! 🙂
    Snart kommer våren och solen.
    Och ditt barn! 🙂
    Kramar

  33. Jasmine

    Det kan mkt väl stämma. 🙂
    När jag fick min flicka förra veckan så sa barnmorskan att man kunde bli ledsen i början.
    Och jag tänkte ”det händer inte mig” men nästan så fort jag kom hem blev jag ledsen och rädd.
    Men det börja bli bättre,
    Så tror absolut graviditet deprission är ganska vanligt med.

    Men hoppas de släpper för dig snart!

  34. Tessan

    Hej!
    Jag förstår att känslorna måste gå upp och ner för dig! Mitt råd är att prata med något. Någon som jobbar med detta som exempel din barnmorska, även om du känner trygghet till Hugo och min mamma, du kan prata med dem också men en barnmorska kan ge dig svaren du söker. Det är hennes jobb. Jag har jobbat inom vården i många år och mitt råd är verkligen att prata med någon, det kan aldrig bli sämre och du är ingen dålig ”mamma” för det, tvärtom! Jag tror du kommer må bättre efteråt men börja med en ”skämma bort mig själv dag” idag:) gör vad du vill, ät vad du vill. Åk och simma? Det gör jag när jag vill ha det bra;) simma, bubbla och basta:) ta han om dig!! Kram

  35. Elin

    Tror inte du är deprimerad, utan har upp och nedgågnar som de flesta graviada har. Djupa dalar och höga toppar. Det är hormonerna!
    Låt detta komma, låt det var okej och ta det som det kommer.
    Är man skitless,
    ta ledigt från jobbet, ligg hemma och kolla på tjejfilm, njut av en Ben & Jerrys, ta ett bad, m.m
    Man får unna sig. Sen att dagarna blir många under graviditeten gör inget.

    Hoppas Hugo förstår att det är naturligt, det finns de som blir arga hela tiden i stället. Som min syster som verkligen är värdlens snällaste men kände sig arg hela tiden!
    För allt, allt var skit, allt var piss, typ varannan dag.

    Kram på dig!

    P.s

    Det fnns många sorters Ben & Jerrys, du får prova en ny smak varje gång. 🙂 Gravida kvinnans bästa vän! Det och blåbärspaj med vaniljsås. 😉

  36. Tess

    Har följt dig sen dag ett på denna bloggen men aldrig fått tummen ur att kommentera. Jag blev oplanerat gravid när jag var 22. Jag mådde relativt bra i början, lite illamående och sådär men inget nämnvärt. Alla som fick reda på att jag var gravid gratulerade och sa åååh vad roligt, vad mysigt!! Längtar du??! Och jo visst, klart jag tyckte det var mysigt och spännande men samtidigt inte. Vissa dagar kände jag mig så ledsen inombords, man surfade runt på olika bloggar där deras graviditeter var som på rosa små fluffiga moln och jag förstod inte varför jag inte kände så som de gjorde. Tills jag en dag läste en mammablogg som beskrev samma känslor som jag hade! Och det var så jäkla skönt. För alla går faktiskt inte på rosa moln under graviditeten men det gör en inte till en sämre mamma för det! När jag födde min son kändes det som världens mest naturliga sak i världen och jag har älskat han från den sekunden de la upp honom på mitt bröst. Nu är han ett år och jag förstår verkligen inte hur mycket man kan älska en människa så mycket. Man blir verkligen kär i sitt barn! Och NU förstår jag vad alla pratade om under graviditeten, hur mysigt och speciellt det är. Jag behövde bara uppleva det själv 🙂 det är nog lite hormoner som spökar för dig. Du får ta hand om dig själv ikväll, lite hemmaspa och en komedi brukar få en att må lite bättre! Kram från Götet

  37. Molly

    Det är nog hormonerna som ställer till det för dig, prata med barnmorskan om detta.

    Kommer det plötsligt som i perioder av depression tex en dag som idag då du vaknar upp och känner dig deprimerad för att sedan nästa dag vakna och känna dig lycklig och ”normal” igen? Håller det i sig längre ska du prata med barnmorskan men annars är det nåt som kommer med graviditeten, spelar ingen roll vilken vecka man är i… men som sagt bäst gör du i att prata med barnmorskan om detta.

  38. Lovisa

    Det är som de innan skriver, humöret går upp och ner. Jag var precis lika dan som dig när jag var gravid. Tur nog så går det över <3

  39. greta

    Usch, inte kul att höra! Hoppas att du mår bättre snart och att tiden fram till förlossningen bara flyger iväg! 🙂 Kramkram

  40. E

    Tänk på din vackra framtid Paula! Det må vara svårt nu med hormoner och allt, men tänk första gången du kommer få hålla din lilla ängels hand i din. Försök hitta ljuset i mörkret! Lycka till!

    Älskar din blogg och ditt skrivande.

  41. B

    Jag är själv gravid i v. 30 med en ganska tung graviditet, jag har ända sedan v. 10 varit deprimerad och går till en kurator en gång varannan vecka som hjälper mig.
    Om du fortsätter dig känna dig nere efter ca 2 veckor så borde du prata med din barnmorska så kan hon hjälpa dig. Men annars är det rätt vanligt att humöret går upp och ner under graviditeten, det är en stor omställning för kroppen både psykiskt och fysiskt.

Visa alla 48 kommentarer
Tankar

50/50

Jag sitter och funderar på en sak, hur olika saker och ting är i olika kulturer. Jag är glad över att jag är en blandning och får lite av varje för det är skillnad på en svensk familj och en chilensk familj. När jag var liten och mamma och pappa fortfarande bodde ihop var det mycket spanska hemma. Mamma lärde sig att prata flytande spanska så dom pratade svenska, spanska och finska med mig. Det vart för mycket för mig så jag strejkade och ville inte lära mig något utav språken. Chilenare är ett vänligt folkslag och har varma hjärtan, jag saknar min farmor för hon fanns väldigt nära under min uppväxt. Jag var hennes första barnbarn och hon överöste mig med en massa mat och kärlek. Äta, äta och äta var det som gällde. Det spelade ingen roll om man inte var hungrig man var ändå tvungen till att äta. Finland har jag varit i tusen gånger, jag gillar Finland och känner igen mig bra där. Jag förstår när andra talar finska men jag själv kan inte säga många ord. Och Chile har jag aldrig varit i men jag längtar tills den resan kommer. Pappa är där nere nu och han beskriver det som helt fantastiskt. Hugo har också berättat mycket om Chile så visst vill jag åka dit i framtiden när skorpan har blivit lite större.

Min lillasyster kan näst intill flytande spanska och det är för att alla pratade spanska med henne när hon var liten. Nu när jag är äldre tycker jag att det är tråkigt att jag aldrig lärde mig det. Jag gick på spanska i skolan och fick MVG på alla prov men så fort kursen tog slut glömde jag bort allt. Det hade varit roligt att lära mitt egna barn spanska men det kommer att bli svårt när jag och Hugo bara pratar svenska. Men om någon frågar mig vart jag kommer ifrån så säger jag Sverige för det är här jag känner mig hemma. Jag är en försvenskad tredje generations chilenare slash finsk och kommer alltid att se Sverige som mitt hemland.

Jag har bott med min mamma i nästan hela mitt liv. Visst är hon finsk men jag tänker nästan aldrig på det eftersom hon är också försvenskad. Min familj är en kärleksfull och påhittig familj vilket har gett mig en bra grund. Mamma har haft en rättvis uppfostran och gett mig bra förutsättningar till att stå på egna ben. Fast att jag är 21 och väntar ett eget barn så har jag inte klippt navelsträngen till min egna mamma. Jag behöver fortfarande stöd ifrån henne fast på ett vuxet sätt.

Vart kommer ni ifrån? Är era föräldrar från olika länder? Krockar kulturerna eller religionerna för er? Känner ni samhörighet med det landet ni kommer ifrån ursprungligen?

En finsk halv chilenare som känner sig svensk

20130117-155821.jpg

0 Kommentarer

×

Paula Rosas

Hej på dig och välkommen till min blogg. Mitt namn är Paula Andrea Rosas och här kommer några korta meningar om mig. Jag är en 27årig tjej som lever mitt liv genom att göra det bästa av dagarna. Mitt liv kretsar kring mina fantastiska döttrar Molly-Elise och Leonore och min underbara man Hugo Rosas, familj och vänner. Jag är en glad, familjekär och envis tjej som älskar att skratta. I min blogg kommer ni få följa med mig i min vardag. Träning, äventyr, dilemman och utveckling i mammarollen, resor, giftermål, vänskap och utbildning. Samarbetsförfrågningar: paularosas.media@gmail.com