Tankar
Tankar

Torsdagsstatus

Godmorgon kompisar,

Sista dagen: Idag är det min sista dag som 27 år. Vilket bra år jag har haft. Jag har varit lycklig och jag är tacksam för att få bli ett år äldre.

Min känsla för att bli äldre är avslappnad. Jag tycker bättre om tillvaron nu än när jag var yngre. För varje år får jag ett större lugn inom mig. Man blir bättre på att känna efter i och med att man hela tiden lär känna sig själv bättre. Förr var jag mer stressad, ville så gärna hinna med så mycket och sa alltid ja till för mycket.

-Jag känner absolut ingen stress för att jag inom ett par år fyller 30

Vad jag ser fram emot i livet 2.0: Jag har drömmar och visioner om livet 2.0. När jag och Hugo har blivit äldre och barnen likaså.

Jag vill börja golfa och umgås med Hugo och vänner på golfbanan

Jag skulle vilja utveckla mitt arbete och jobba med annat

Drömmer om att öppna ett hälsocafé

-& ta fram familjematchning i badkläder och pyjamasar

Ha ett landställe i Sverige

Leva ett socialt liv med våra döttrar, jag hoppas att vi blir en familj som umgås tillsammans i soffan på fredagar framför mys och film likaväl som vi tillsammans käkar roliga middagar ute och bestämmer destinationer på resor och weekends

Vad drömmer du om?

Min känsla just nu: Är att jag verkligen inte vill åka hem. På lördagnatt åker vi hem, och jag hade utan att tveka kunna stanna i två veckor till. Det här har nog varit vår allra bästa semester, hittills. Det beror mycket på gänget vi är här med och att våra barn är i en soft ålder. Det har blivit himla mycket njutning dessa veckor.

Men det är första gången vi känner såhär. Mot slutet av våra tidiga resor har vi känt oss klara och nästan längtat hem. Värst var det när jag var på träningsresa i Costa Rica utan familjen. Då var jag SÅ redo. Hur brukar du känna i slutet av semestern?

Igår: Åt vi en sjukt god middag på en resturang som hette Paellas y mas. Dom flesta åt Paella men det är inte riktigt min grej så jag käkade tapas istället

Potatis med gratinerad getost och serano skinkaVärldens godaste, grillade räkorHugo åt kött tillsammans med ett gängHome is whenever I’m with you

Idag: Hugo och Jonas spelar golf så vi hänger i huset. Vi tar dagen som den kommer och ikväll har vi en middagsbokning på en svenskägd golfbana/club.

Torsdagens citat: Positive mind, positive life

7 Kommentarer

    1. Anna

      Varför skulle du inte kunna få barn fastän du inte har fast jobb? Förstår vad du menar att det kanske underlättar men om din längtan är så stark så låt inget sånt hindra dig. Jag har 2 barn och har inget fast jobb (hoppas på att få det nu efter avslutad utbildning). Mina barn har vad de behöver och mer därtill.

    2. Maria

      Jag anser att jag personligen måste ha den tryggheten innan jag blir förälder. Har haft allt för många korta och oseriösa konsultuppdrag där jah vet att sannolikheten att bli sparkad/uppsagd pga graviditet är sanning men det uppges något annat medan fast kan inte säga upp dig för att du är gravid. Är så individuellt och påstår inte att det inte går men för mig känns det som en måste med bostad och lån etc.

      1. Linda

        Jag var mellan arbeten när jag plussade med första barnet. Och 23 år. Vi bodde dessutom i en hyfsat liten hyrestvåa (privat).
        Osäkert absolut men kidsen har givit mig en drivkraft utan dess like. Byggde upp ett företag från noll och fanns inte att jag någonsin skulle vika ner mig. Kidsen är mitt allt och gav mig perspektiv på saker tidigt i livet,
        b la att man med små medel kan komma väldigt långt så länge man har vilja, glöd o visioner.

  1. Sara

    Fan vad härligt att läsa om nöjdheten och vad som känns som sunda förväntningar med en mix mellan materiella ting och livet i stort ändå, mysigt inlägg!

Visa alla 7 kommentarer
KärlekTankar

11 Skillnader på mig och Hugo

Paula: Tankar innan roadtrip

Hugo: Tankar när tanken skriker tom. Läs precis när barnen har somnat i bilen, och vaknar till av att bilen stannar😴

Paula: Slänger tomma matförpackningar

Hugo: Sparar halva citroner i kylen i över en vecka och ställer in tomma mjölkpaket💥

Paula: Ordning och reda på alla öppna ytor men kaos i lådor

Hugo:Kastar saker omkring sig men ordning och reda i lådor

Paula: Fetisch på badkläder och pyjamasar

Hugo: Samlar på kepsar och skor

Paula: Kammar barnens hår omsorgsfullt, men dom skriker när jag klipper deras naglar

Hugo: Det låter som barntortyr i badrummet när Hugo kammar, men han är den tjejerna vill klipper naglarna

Paula: Duschar, schamponerar, smörjer in, fönar hår, borstar tänderna. Det är min definition av att duscha barnen

Hugo: ”Tjejer springer ni in här i vattenspridaren och sätter på er pyjamasar sen?”

Paula: Kvällsmänniska

Hugo: Morgonmänniska

Paula: Tycker att det är roligt att skrämmas

Hugo: Är lättskrämd, snacka om en bra kombo!

Paula: Kan ta ett glasspaket i kylen i flera veckor

Hugo: Glassen tar slut innan dagen…

Paula: Tycker om kycklingbröst

Hugo: ÄLSKAR kycklinglårfilé (bara synen av det får mig att vilja kräkas)

Paula: Älskar libanesisk mat

Hugo: Och det är bland det värsta Hugo vet

Jag älskar Hugo och vi har våra olikheter. Men på det stora hela är vi likasinnade. Vi tänker likadant, och har samma värderingar. Vi tror på samma sak, och i takt med våra år har vi format vårt liv efter oss båda. Vi följer varandras intressen för att hålla gnistan vid liv.

Idag ser vårt liv ut på ett sätt, men jag tror på ett liv två punkt noll. Att våra olikheter kanske byts till något annat. Att vi kommer ägna oss åt andra saker och intressen. Vi kanske vill byta karriärer, boende eller något annat stort.

När vi blir äldre ser jag oss spela golf tillsammans. Jag ser hur vårt sociala liv kommer att utvecklas. Men just idag är jag nöjd och lycklig i vår tillvaro med dom livskomponenter som vi har. I våra första år tillsammans störde vi oss mer på våra olikheter än vad vi gör idag. Vi har lärt oss att leva med dom (isch🙈).

-En av dom värsta situationerna med Hugo är när vi äter tapas tillsammans. Han är en lillebror och har behövt roffa åt sig för att få något, så gissa hur våra tapasmiddagar ser ut😂 Vilken olikhet är värst i ert förhållande?

5 Kommentarer

  1. Emma

    Min fästman och jag var sjukt olika när vi träffades men genom åren tillsammans har vi båda förändrats och utvecklat likheter. Jag är uppväxt på landet och har alltid älskat djur och natur. Han är också uppväxt på landet men flyttade tidigt till Sthlm och levde storstadsliv som musiker med allt vad det innebär. Jag skulle aldrig mer vilja bo i lägenhet, vantrivdes då jag gjorde det, o han ville gärna bo i stan. Nu har vi en liten gård på landet, och han trivs lika bra som jag med det. Jag är en hemmatjej medan han gärna åker iväg på saker o ting o träffar folk, där har vi kompromissat bra, han trivs numera med lugna hemmakvällar och jag följer gärna med på nån grej med honom. Han är musiker o spelar ffa country vilket jag lärt mig att älska, lyssnar aldrig på något annat längre. Han har lärt mig att dricka rödvin, maten till vinet har vi alltid haft som gemensamt intresse, att laga och äta god mat och vi gillar samma typ av mat. Han hatade katter men nu har vi en katt som han gillar och får snart hem en till. Våra hundar och hästar har han alltis gillat att gosa med. Men han avskydde promenader i skogen förut, det var såå tråkigt, men nu uppskattar han det. Jag gillade inte att resa så värst men åker gärna på resor med han och hans familj som ofta åker iväg tillsammans. Vi har vuxit ihop helt enkelt 🙂

  2. Emma

    Det där om Hugo och tapas fick mig att skratta till! Jag är del av en syskonskara på 5, och vi alla syskon äter supersnabbt även nu i äldre ålder (yngsta 15, äldsta 27). När vi var yngre fick man slänga i sig maten, annars kom det en gaffel flygande från det ena eller det andra hållet. ”Ah, du ska inte ha den där korven. TACK!”. Jo, jag skulle ha den…. hade bara inte hunnit äta upp den ännu.

  3. Sandra Augustinson

    Jag är sjukt slarvig och slänger saker omkring mig, kan låta mina kläder ligga framme på soffan och kaos i mina lådor. Min sambo är tvärtom, har ordning på sina saker och ordning i sina lådor.
    Jag är den som har fantasi när det gäller mat och handling, medan sambon inte har så mycket fantasi.
    Han är den som gärna myser med en film medan jag är den spontana som gärna gör massa saker.
    Men det vi har gemensamt är att vi båda delar samma intresse för träning och spontanitet, vi pushar varann och når de mål vi behöver och vi älskar båda cruisingar och marknader.

Visa alla 5 kommentarer
Dagens frågaTankarTräning

Barn gör som du gör

Efter mitt inlägg om konversationen jag hade med Molly om hennes hår fick jag en kommentar om att Molly är för medveten om sitt utseende för sin ålder. Det i att hon tidigare velat ha sockerförbud och nu att hon önskade sig blondt hår. Att det är vi föräldrar som ska vara medvetna om socker, kost, rörelse osv och inte barnen. Kommentaren avslutade: ”Men jag skulle ALDRIG banta, eller gå på kostschema för det skadar barnen! Dem ser att mamma el pappa inte äter samma mat och det skapar ett tidigt beteende i deras hjärnor som kan leda till ätstörningar i framtiden. Din dotter är vacker precis som hon är, låt henne förstå det genom handlingar inte genom Botox och bantning! Självklart är du en fantastisk mamma som vill göra allt väl för dina barn men jag tror du (och speciellt Hugo) behöver bli mer medvetna!” 

Intressant kommentar tycker jag! Jag upplever inte Molly som mer eller mindre medveten om sitt utseende än andra barn i hennes ålder. Vår konversation om hår var inte laddad med att hon tycker hennes hår är fult men en önskan till förändring. Även om det stack till i mitt hjärta så läste jag flera av era andra kommentarer om att det inte behöver vara mer laddat än att hon gillar ljust hår. Det behöver inte vara att hon tycker hennes hår är fult eller att hon behöver ändras. Men självklart är jag vaksam i hur hon uttrycker sig framåt och lyhörd för om det blir oroväckande på något sätt.

När Molly ville ha sockerförbud så var det inte kopplat till utseende i hur jag uppfattade det. Jag tror inte ens hon kopplar socker till att man blir ”tjock” av det men visst vet hon att socker inte är nyttigt för kroppen och att det är bättre att äta mycket riktig mat och lite gotte än tvärtom. Vi pratar om mat som bränsle och att det behövs bra bränsle för att orka leka, springa, hoppa, lära sig saker och så vidare. Och att godis eller glass är gott men att man måste prioritera bränslet. Självklart lägger inte någon vikt vid att barnen ska vara dom som ser till kosten och rörelse utan det är vi föräldrar som serverar maten som ska ätas och ser till att vi hittar på roliga saker som främjar rörelseglädje men det gör vi inte med kommentaren att ”nu ska vi ut och cykla så ni får motionera” utan bara att vi går ut som familj. Jag tycker inte det är något fel i att lära barn om kost och rörelse för det är viktiga komponenter för hela livet men vi lyfter saker som är bra istället för att hacka på det dåliga. Vi säger inte ”det är dåligt att äta glass” utan att ”visst är glass gott men XX är också gott!”. Vi säger inte heller ”det är dåligt att sitta stilla och kolla på film” utan ”vad roligt det är att cykla tillsammans!”. Allt handlar om balans enligt mig.

Gällande mitt kostschema som jag gick på förra året så tycker jag det är orättvist att säga att det skulle skada barnen. Det var ingen extrem diet utan jag åt till exempel lax och rotfrukter, nötter och kvarg och ägg osv.

Vi pratar inte om dåliga eller bra kroppar utan att alla är lika bra. Mina barn hör aldrig mig klaga över min kropp eller ser mig sucka framför spegeln. Dom ser en aktiv och glad mamma som äter mat, dricker lite för mycket kaffe ibland och älskar ost och ett glas vin. Eller ett glas bubbel. Botox testade jag att ta pyttelite vid ögonrynket en gång och det kommer jag inte göra om. Det var inte heller något barnen fick reda på. Jag tänker mycket på hur jag uttrycker mig i närheten av barnen och hur jag vill att dom ska uppfatta sig själva. Jag vill bygga två starka individer som gör det dom mår bra av, oavsett vad andra tycker om det. Jag gör inte allt rätt hela tiden och jag är övertygad om att jag kommer få höra massor av saker de tyckte jag gjorde fel sen när dom är vuxna men det hör väl till föräldraskapet? Men jag vet min strävan i hur jag vill förmedla en hälsosam och glädjefull relation till kropp och knopp och den jobbar jag hårt för! Och jag säger varje dag till mina döttrar hur vackra dom är – på insidan och ut!

 

14 Kommentarer

  1. Sara

    Paula jag gillar dig och din blogg väldigt mycket. Jag har följt dig och din familj under en länge tid och tycker att ni verkar må toppen och vara jordnära personer som månar om varandra.
    Men jag tror att du ibland tar emot kommentarer eller tips och råd som du får för hårt! Min känsla är att du lätt upplever att någon trampar dig på tårna och att du då genast kliver in i en försvars roll. Jag tror att du och dina läsare skulle må bättre av om du ibland endast bemötte kritiken eller det som du ifrågasätts med att vara öppen och ärlig. Kanske att ett svar som att jag gör det bästa jag kan och följer de principer som jag tror på. Sen är jag inte mer än människa så ibland gör jag fel och sätter mina egna behov eller intressen först, men även så måste jag få leva.

    1. Jos

      Fast var det inte ungefär så hon svarade? Tycker att det var ett bra inlägg.. Handlar kanske inte bara om att försvara sig men också att fånga upp ett visst ämne som Paula känner att hon har något att förmedla kring, något som hon engagerar sig i. Och sen används kommentaren som en del i det, inte att det egentligen handlar om att försvara sig. En bloggare måste ju skapa content och varför inte passa på att ta upp ämnen som engagerar läsare, behöver inte handla om att försvara sig.

      Paula, du är grym! Du har bara växt i mina ögon. Kram och ta hand om dig

  2. Milla

    Jag tänker att vi alla definierar hälsa olika och jag förknippar varken kostschema eller tidiga morgnar med träning vareviga dag som hälsosamt – i mina ögon är det tydliga tecken på sjukdom (ortorexi).

    Jag tänker också att genom att du hela tiden berätta för barnen att de är vackra bidrar du till att mata dem med bilden av att det yttre är viktigast.

    Fundera kring varför du hela tiden känner ett behov av att förklara dina val inför andra så tror jag du kan hitta många svar…

    Stor kram

    1. Malin

      Men herregud. Ni skulle ju aldrig sitta o gnälla om Paula o Hugo va hemma o baka bullar hela dagarna eller drog med ungarna till Mc Donalds. Det här visar hur fel det är i dagens samhälle. Käka skit o slappa är helt okej men så fort man vill träna o äta BRA mat då blir det ett jävla liv. Chilla Gunilla. Sitt hemma o käka det som ni mår bra av o låt andra träna o äta bättre om de vill. Jag o min sambo tränar 5-6 pass i veckan o äter ren kost. Mina barn har för övrigt aldrig ätit på mc donalds o jag kommer heller aldrig ta dit dem. Jag skulle heller aldrig kommentera dem som går dit för det är deras problem om de senare blir sjuka/överviktiga etc.. inte mitt. Alla har ett val. Vi väljer rörelse o bra mat. Hej på er!

  3. Sofie

    Tyvärr gör barn som deras föräldrar gör. Det går inte att komma ifrån. Självklart reagerar barn på om föräldrar äter annorlunda , går på kostschema etc. Det är klart att de uppfattar att ni tycker kropp är viktigt . De säger det inte nu men kommer. Jag har en historia av ätstörningar , äta annorlunda än barnen , träna mycket etc . Jag är idag 45 och tydligen känd för att vara ”mamman med snyggast kropp” bland nuvarande tonåringars kompisar . Tyvärr har jag överfört mycket till dem i form av kroppsfixering fast jag inte ville helt enkelt för att de såg vad jag åt och inte åt etc. De har påtalat detta som tonåringar när de kunde sätta ord på det. Jag ångrar mig skitmycket och önskar att jag fixat göra saker annorlunda . Gör inte om samma misstag . Seriöst.

  4. Emmy

    Jag vet inte riktigt hur jag ska börja formulera den här kommentaren, har tänkt så länge på att jag vill skriva något men inte vetat hur. Men nu har jag bestämt mig att jag behöver skriva något. Om inte för din skull så för min egen. För jag önskar nu att någon hade skrivit till mig, eller sagt något, mer än vad dom faktiskt gjorde. Jag började precis som du satsa mer på träningen för runt 4 år sedan. Då var jag 22. Jag fick snabba resultat och blev starkare och starkare. Men inför en resa med mina vänner ville jag deffa ner mig. Se vad som fanns där under. Och det som fanns var magiskt, tyckte jag då. Alla definitioner av musklerna, pumpen i blodådrorna på underarmarna när man tränade dagen efter man fyllt på med kolhydrater, och till slut bara när man var ute i värmen. Jag började äta mindre och mindre, och extremt nyttigt. Det var ägg, kvarg, gröt, nötter, fisk, kyckling, sötpotatis m.m. Jag tyckte det var mycket, och jag åt otroligt mycket protein. Så fast än mitt fettlager blev mindre och mindre så blev mina muskler större och mer definierade. Sen blev folk oroliga, jag tynade bort. Utan att se det själv. Jag njöt, jag njöt av träningen, jag njöt av resultaten, jag njöt av min nyttiga mat. Jag njöt av min ortorexi. Men det gjorde inte min kropp. Till slut gav den upp, fastän jag gjorde ”allting rätt”. Först mitt knä, sen min axel, sen min höft. Nu har det gått över 1,5 år sen min kropp började ge upp. Och den är inte hel än, trots besök hos Sveriges främsta naprapater, idrottsortopeder och sjukgymnaster. Det är inga skador, det är dom grövsta överansträngningarna. Och inte för att jag tränade så otroligt mycket, tränade inte mer än du gör nu, men för att jag åt för lite. Kroppen orkade inte. Fastän jag njöt. Och nu när jag tittar på bilder från den tiden så förstår jag varför den gav upp. Man såg benen på min bröstkorg, varenda muskeldefinition, mina nyckelben, mina knän. När jag tittar tillbaka tycker jag att min kropp ser sjuk ut, den ser inte hälsosam ut. Men jag tyckte det då. Jag älskade den. Jag njöt och jag mådde bra. Man ska lyssna på kroppen och hjärtat men ibland kan man inte det. Ibland vill hjärtat mer än vad kroppen klarar av. Och jag tror ditt hjärta vill mer än vad din kropp kommer klara av. Jag vill inte att samma sak ska hända dig och att du ska undra varför ingen sa något. Många sa något till mig, men jag lyssnade inte, jag lyssnade inte tills min kropp tvingade mig att lyssna. Och idag önskar jag att jag hade lyssnat på dom som var oroliga för mig. För min kropps skull och för min omgivnings skull.

    1. Frida

      Mycket fin och klok kommentar. Det märks att det är med all välmening som du skriver. Du bryr dig och jag hoppas också från djupet av mitt hjärta att hon kan se det.

  5. Cornelia

    Har inte varit inne här och kommenterat förut men har alltid gillat din blogg.

    Men dina barn börjar bli rätt stora nu, speciellt molly.. ska du verkligen skriva så mycket om henne Paula? Jag har själv barn på 2 och 5 år, lägger ut bilder ibland men att skriva så ingående om vad de gör och säger hade känts fel… Detta är bara en reflektion från en annan mamma och inget påhopp, för ni verkar vara jättefina föräldrar tycker jag.

  6. L

    Det är intressant att rubriken lyder ”Barn gör som du gör”, men texten handlar om vad/ni säger till era döttrar. Barn gör verkligen det du och Hugo gör, och märker diskrepansen mellan gjort och sagt.

  7. Sanna

    Jag har inte fått uppfattningen att ni hetsar kring utseende alls, vare sig kring barnen eller i övrigt. Du är öppen om hur du tänker kring dina egna hjärnspöken om din kropp vilket är bra, tycker jag. Du är lika mänsklig som oss andra och tvivlar över ditt yttre ibland precis som vi.

    Jag tror att kommentatorn tror sig veta hur ni är kring barnen bara för att ni tränar och tänker på vad ni äter. Bra att hen vill varna.

    Jag vill också varna, inte just er två utan alla, föräldrar som ickeföräldrar. Precis allt vi gör kring barn påverkar dom.
    Min mamma fastade konstant när jag var liten. Hon gjorde alltid situps på kvällen för att ”magen ska inte vara rund” som hon sa. Det var ett konstant pratande om träning mat och bantning.
    Pappa, som aldrig bodde med oss, har alltid pratat om kvinnor, om hur de ska eller inte ska vara. Ett konstant nedvärderande prat. När jag växte upp fick jag alltid kritik oavsett sport, för tjock, tung, långsam, fejkmuskler, ”inte så bra som du tror”.
    De här två föräldrarna har skadat mig för livet för det enda jag tänker på är hur ful tjock och dålig jag är. Jag svälter mig konstant samtidigt som jag hetsäter. Varje vaken stund kretsar kring mitt utseende.

    Snälla, skippa sånt här, även på sociala medier, barn finns där med och de kommer ha det nog så jobbigt att växa upp som det är. Varje ord ni säger, varje bild ni lägger upp, allt, verkligen allt, är deras byggstenar.

  8. E.

    Tips!! Coop har ett godis som heter Tweek som innehåller 95% mindre socker än vanligt godis och har högt fiberinnehåll. Jättegott och ett bättre alternativ som snacks. Alla här hemma älskar det 👌🏼

Visa alla 14 kommentarer
AllmäntTankar

Tisdagsstatus

Sovit: I morse var det min tur att få lite sovmorgon. Alla i huset tycker om att träna på mornarna och i morse var Hugo med på paddelmatch. Vi nyttjar tiden medan tjejerna sover för att inte sno vår gemensamma semestertid.

När gänget var tillbaka passade jag på att snöra på min löpskorna och körde en lugn 5 km runda. Det fick bli dagens träning, jag orkar inte mer idag.

Igår: Var vi på världens Beach Club. På vägen hem passade vi på att åka förbi huset som vi har köpt. Vi stod på byggarbetsplats med lycka i hjärtat. Tänk att vi inom ett par år har ett eget semesterhus i Spanien. Det är en bra början, om ett par år kanske vi kan köpa något större. En fristående villa. Men en seger i taget. Vi är SÅ glada över vår början och över alla våra framtida vistelser här i Marbella.

Idag: Vi tänkte äta lunch nere på stranden och äta gemensam middag i huset. Idag utgår vi från huset och hänger tillsammans allihopa. Det är guld att barnen här i huset kommer så bra överens

Just nu: Ligger vi vid poolen och lyssnar på podd på högtalarn. Tjejerna äter första glassen för dagen!

Svar på tal: ”Skulle inte du börja bygga upp din kropp för cirka exakt ett år sedan. Du blir ju bara plattare och plattare. Vad hände med rövbygget”.

Tycker att det är vidrigt klimat på sociala medier kring en kvinnas kropp. Jag är långt ifrån utsatt ensam. Alla profiler på sociala medier har sina kroppar hårt granskade, tyvärr.

-Blir vi större får vi höra det

-Blir vi mindre får vi höra det

Kan man inte bara få sin kropp för sig själv? Utan andras värderingar. I mitt fall har jag pausat min tunga styrketräning. Det är sommar, semester och jag orkar inte. Visst har jag byggt upp en stark kropp men även min förändras beroende på hur jag lever. Vi har olika kroppsformer och för min del är det tuffare att bygga muskler. Jag är en ganska lång tjej, slank i grunden och har långa muskler.

För min del känner jag ingen stress. Jag ska leva med mig själv länge. Med min hälsa och med min kropp. Just nu har jag tagit lite semester men tänkte komma tillbaka till styrketräning i höst ihop med en pt igen.

Jag kanske aldrig kommer bli världens muskelpaket men det är helt okej. Jag jobbar ständigt på att bli mitt starkaste jag, starkaste Pulkan utan att jämföra mig själv med andra. Hälsa är viktigare för mig än kropp, och nu behöver jag semester med en mer avslappnad relation till träning. Om priset blir att jag tappar lite muskelmassa får det bli så, jag har förmåga och disciplin att bygga upp det igen. När jag själv orkar. Men kan vi komma överens om att sluta kommentera elaka kommentarer om varandras kroppar. Okej?

Mina planer för min födelsedag: Och nu till något roligare. På fredag fyller Pulkis 28 år. Vi firar min födelsedag här med alla vänner och vi har bokat sängbäddar på en härlig Beach Club. Jag är glad över att hela huset ska med och vill fira tillsammans med oss.

Nästa vecka har vi bokat resturang hemma i Stockholm med mina föräldrar. Visste ni att många i min familj fyller år denna vecka? Min mamma den 15e juli, jag 19e juli, min syster 20e juli och min bror 22a juli. Snacka om födelsedagsrush!

Tisdagens citat: Throw kindness around like confetti 🎉

37 Kommentarer

  1. Millan

    Hej Paula! Du är grym och ingen har anledning att kommentera din kropp trots att de uppenbarligen är avundsjuka..
    Jag vill så gärna be dig om tips på resa till New York! Visste inte om jag ska skriva här eller på mejl för att få svar men jag börjar här o hoppas du ser 😁 Jag fyller 30 om en månad och min plan är att önska mig presentkort på en resebyrå för att resa just till New york. Hade uppskattat dina tips ❤ Tack och ha en fortsatt fin semester mvh Millan

  2. angelica

    Din blogg och framförallt du är så inspirerande! ser ut som att ni har det grymt mysigt nere i värmen. Jag och min sambo ska ner till marbella i slutet av augusti för att hälsa på familjen och undrar vilken beach club det är ni har varit på? kul med lite nya tips.
    kram

  3. Elin

    Jag ser en glad och stark mamma med en härlig inställning till livet. Men vad jag ser och vad andra ser är egentligen ganska orelevant så länge DU tycker att DU är bra som du är 🙂
    Semestern ser härlig ut!
    Kram

  4. Johanna

    Paula, du är en härlig tjej att följa med en fin och sprudlande personlighet. Din personlighet har inget att göra med ditt utseende.
    Däremot – som influencer, att vara ett föredöme när det gäller kost och hälsa så förstår jag att många reagerar. Och många blir nog lite oroliga eftersom du öppet berättat om sina ätstörningar tidigare. Att då förespråka ”tung styrketräning” och att ”kötta på gymmet” för att sedan äta väldigt lite och vara väldigt ”slank” får givetvis många att reagera. Det går liksom inte alltid ihop. Och ta det inte så negativt, det är iaf hos mig, och många med mig en omtanke och oro.
    Och vill du visa skinkorna när baddräkten skär in på din insta så gör du uppenbarligen det – men det går inte heller alltid ihop med det du skriver kring utseende och fixering, då kan du lätt få negativitet tillbaka.

    Paula – det här husköpet får jag inte ihop. Du skriver att tittat på ”huset ni har köpt” men att ni i framtiden kanske kan köpa en fristående villa. Om ni köpt ”ett hus” så är det väl en villa? Eller är det så att ni köpt en lägenhet? Varför inte bara skriva det? Det är få förunnat att kunna göra det – sträck på dig och var stolt istället! Stå upp för dig själv och era val – det är ju det vi vill se och läsa om🙂

  5. S

    När man lägger ut bilder i sociala medier på sin kropp i bikini etc så kommer det alltid vara både negativa och positiva kommentarer. Tyvär.
    Du har en helt normal kropp som du även jobbar för. Frågan är varför man väljer att lägga ut lättklädda bilder ?
    Många vill få bekräftelse för sina bilder man lägger ut. Sen tänker jag på framtidens unga…
    Det gäller både kvinnor och män. Jag menar inte man skall gömma sin kropp men man kan tänka sig för vilka bilder man publicerar. Vad vill man få ut? Bilder blottar mycket och det kommer alltid komma in kommentarer av olika slag. Tyvär
    Läsvärt …. https://www.google.se/amp/s/metromode.se/halsa/elaine-eksvard-om-bidraget-till-kroppshetsen-mar-illa-av-mig-sjalv/amp/

    Jag menar inte att just du kroppshetsar men man kanske ska tänka till när man publicerar bilder i bikini. Den kommer alltid dömmas och granskas. Man blottar sig tyvär.

  6. Therese

    Jag känner väl att folk ska skita i vad du gör, och du ska göra det du mår bra av! Heja dig! Ni är grymma!

  7. Mikaela

    Hjälp vilken kropphets!Kan inte alla bara få se ut som de gör,träna som de vill och få må bra utan en massa åsikter.T ex fint put på rumpan och V-shape kropp är inte
    någonting som alla eftersträvar.En kropp är en kropp,ingen utställning för åsikter.Läste någonstans att det påstås vara äldre kvinnor som näthatar men jag tror det är precis tvärtom.Är man äldre har man förhoppningsvis blivit trygg i sig själv att man inte har behovet av att klanka ner på andra.Har du en frisk och kropp som fungerar som den ska,grattis!Stör ni er på Paula,sluta läs henne blogg.

  8. Viktoria

    Vilken underbar semester ni verkar ha! Passa på och njut och vila upp dig med Hugo och era fina tjejer. Ser fram emot många tunga och roliga pass i höst.
    Haters always gonna hate..

  9. Felizia Nyström

    Strunta i dom dumma kommentarerna! Du är grym och är helt fantastisk! Din familj är så fin och du gillar att träna! Vad är problemet, du är sund i din inställning till mat och träning och folk kommenterar i hur du ser ut. Problemet ligger mer hos dom än hos dig! När ska vi sluta hoppa på varandras kroppar? Jag blir galen!

  10. Shima

    Hur kan ni vara så elaka. Oavsett om någon väljer att träna, vara slank, fet el allt vad de innebär, så länge en person mår bra bry er inte. Tydligen Är de ni som mår dåligt som kommer med sån skit.
    Herregud vad tjänar man på att klanka ner på andra. Låt henne vara alla är fina på sitt sätt och hennes kropp är fin och hon är en av de som inspirerar mig till att träna. Ja ser styrka och inget annat.
    Sitt och tänk på hur ni beteer er. Vissa kanske bara kan skaka av sig sånna kommentarer men andra inte. Och då är inte er kropp att döma om ngn duger el inte!!!!

  11. Maria

    Hur ska jag formulera mig för att mina tankar om detta med att ”alla ska få ha sin kropp för sig själv” ska uppfattas rätt nu? 🤔 Jag förstår dina tankar om att kroppar alltid ska bedömas och tyckas om oavsett hur de ser ut, men jag förstår även de som reagerar på det du skriver då du ena stunden uttrycker att du tränar för att må bra mentalt, fysiskt och vara en förebild för dina döttrar, men nästa stund lägger ut rumpbilder och lättklädda bilder. Hugo zoomar ju gärna in din rumpa på Insta och både då och när du lägger ut egna kroppsbilder så slutar din kropp att bara vara din. Förstår du hur jag menar?

    Jag tänker att man absolut ska få lägga ut bikinibilder men man kanske kan tänka på vilka bilder man väljer så ens kropp fortsätter vara privat?

    Jag tränar själv mycket och började av estetiska skäl, sen att jag fått mycket mentalt på köpet är en positiv biverkning, men jag väljer att inte lägga ut de mest kroppexponerade bilderna på sociala medier just för att jag vill behålla min kropp privat för mig och min make, och inte göra den till allmän beskådan oavsett elaka kommentarer eller inte.

    Sen har även jag reagerat på att jag upplever att du äter lite i förhållande till hur mycket och tung styrketräning du tränar. Jag tänker att du som har döttrar behöver tänka på hur de upplever att du äter tex sallad, för det är tyvärr fortfarande flickor som får skruvade tankar om sina kroppar och det redan i låg ålder. Det är tyvärr som någon skrev, ”barn gör som vuxna gör och vad vi säger”.

    Jag hoppas mina tankar blev tydliga 😊

    1. Hanna

      Håller med dig till hundra procent. Om man verkligen vill undvika att andra har tankar om ens kropp, varför då lägga ut hela tiden vad du tränar, vad du äter och sen alltid halvnakna bilder? Då vill du ju ha kommentarer om din kropp? I alla fall ”positiva”? Jag tränar också och är i bra form men har aldrig lagt ut en bikinibild i mina sociala medier… Med det sagt ska man självklart inte skriva vadsom om andras kroppar oavsett. Men du har ju faktiskt skrivit att du vill bygga upp din rumpa, du berättar om dina mål och du lägger jämt upp bilder på din rumpa? Då kommer du ju få kommentarer om det 🙂

  12. Louise a

    Asså Paula blir rädd av att läsa kommentarer o antar att folk är vuxna som skriver detta? HHHAHAHA barnfasoner!
    Skit fullständigt i elaka kommentarer om ditt utseende etc. Du lever LIFE!
    Bästa Paula, du har allt man kan önska, ta ingen skit snälla, du förtjänar bättre <3 <3

  13. Louise

    Asså Paula blir rädd av att läsa kommentarer o antar att folk är vuxna som skriver detta? HHHAHAHA barnfasoner!
    Skit fullständigt i elaka kommentarer om ditt utseende etc. Du lever LIFE!
    Bästa Paula, du har allt man kan önska, ta ingen skit snälla, du förtjänar bättre <3

  14. H

    Jag kan med handen på hjärtat säga att jag inte är det minsta avundsjuk. Är lika gammal som Paula, lika lång, slank i grunden och med långa muskler. Men har under samma tid som henne åstadkommit definition av muskler (utan bantning) samtidigt som jag fått ett fint put på rumpan och V-shape kropp. Med aningen lättare träning än Paula dessutom, tror jag. Hon skriver att hon vill ha en avslappnad inställning till träningen under sommaren, men vem som helst märker ju att det har hon inte och jag tycker synd om henne. Hon vill framstå som stark och hälsosam men jag är orolig för hennes krympande. Hoppas att hon inte är sjuk igen.

      1. Jenna

        Ett fint put på rumpan och en v shape kropp?
        Va?
        Så då har du ”lyckats” bättre då eller? Förstår inte poängen från din sida alls? Varför jämför du överhuvudtaget dina och Paulas resultat? Är det ett Grattis du vill ha?

        Paula har en fin man, två fina barn och en hel grupp med vänner som hon är på semester med. Vad menar du med att du tycker synd om henne? Är det något som har hänt Paula eller tycker du synd om henne för att du inte tycker hon har ”ett fint put på rumpan” som du har? Haha. Asså. Jag orkar inte. Väldigt ofeministiskt by the way.

        1. Madeleine

          Håller helt med dig Jenna!

          Finns ett alternativ till er som bara skriver vidriga kommentarer, sluta läs om hon stör er så mycket😂

        1. Sara T

          Vem har bestämt att en fika inte kan innehålla bara en kaffe?
          Jag tar i 9/10 fall endast en kaffe när jag fikar, för att jag inte vill ha något annat.
          Och varför skulle det vara fel att välja och vilja att äta en sallad? Även här i 8/10 fall väljer jag också sallad när jag äter ute, för att jag tycker det är gott och min kropp mår bra av det. Hade Paula ”oftast” valt att äta spagetti med köttfärsås, hade du påpekat samma sak? ”Och oftast bara Spagetti och köttfärsås när dom äter ute”.
          Vad har du för rätt att påpeka, kommentera och bestämma vad Paula ska/inte ska äta och dricka?
          Tror inte du hade uppskattat om någon kommenterade dig på samma sätt. Sluta följ Paula om du tycker att hon gör dåliga val, ingen som tvingar dig att läsa hennes blogg. Dina kommentarer för inget gott med sig. Skäms på dig!!!

          1. B

            Du verkar ha en ätstörning oxå. Inte OK att undvika socker maniskt och äta endast sallad konstant när man har två barn dessutom tjejer. Barn gör som vi gör inte tyvärr och undvikande/uteslutande beteende skapar ätstörning.

          2. Jenna

            Jag antar att du har/har haft en ätstörning, B?….
            Varför är det inte okej? Man kan leva ett tillfredsställande liv utan vitt socker, det är inte ett basbehov för ett bra liv.

          3. B

            Nope. Men däremot jobbar med det.

            Absolut kan man leva ett liv utan socker. Problemet är när man serverar olika kost, och utesluter vissa saker endast för vissa personer i en familj. Tex mamma äter inga kolhydrater/socker eller över en viss kalorimängd. Läs på finns mycket tillgängligt i ämnet.

          4. Anna

            Fast om man tränar såpass mycket och hårt så kommer man ej långt på bara sallad (och nu utgår jag från sorter med diverse blandsallad och typ en slice med chèvre).
            Snarare tvärtom.
            Jag led själv av ätstörningar för 15-20 års sen och tränade hårt men levde på tok för lite mat vilket tillslut slet för mycket på kroppen.
            Och gällande fika så behöver man absolut inte alltid ta något sött om man har den livsstilen men det kan också bli lite skevt om man då alltid låter ens barn fika med sötsaker. Lite dubbelt där och säkert det ovanstående kommenterar handlade om.

      1. Madeleine

        Finns ett alternativ till er som bara skriver vidriga kommentarer, sluta läs om hon stör er så mycket😂

  15. V

    Men alla ni som skriver ”du är fin som du är” etc – det är OCKSÅ att kommentera någons kropp. Och att som du, Paula, själv lägga ut bilder på sig själv i syfte att få likes och positiva kommentarer är i praktiken lika snedvrider som att folk kommenterar någons utseende över huvud taget.
    Om vi ska slå oss loss från kropps- och utseendefixering behöver vi SLUTA kommentera kroppar helt och hållet. Både positivt och negativt. Sluta recensera. Sluta.

  16. Donna

    Paula du är superfin exakt som du är..Det är sjukt att folk tycker det är fritt fram och tycka och tänka vad som helst bara för man sitter bakom en skärm! Denna person är ju sorlig och man kan inte annat en tycka synd..denna person må tro att den e skyddad bakom en skärm men nej! You true colours are shining through. Man sjulle alldrig gå fram till en vän eller familje medlem och säga du blir allt fetare och fetate?du blir allt plattare o plattare?
    Så vad händer med ens värderingar,Respekt och moral? Bara för att man ej kan se människan öga mot öga så kan man såra..Paula fortsätt vara positiv och dansa,Skratta och Älska dig igenom alla ytliga onödiga och obetydliga kommentarer som folk skriver eller säger livet är kort och alla har rätt till sin egen kropp!Alla har sin egen genetik sin egena hälsa och välmående..Man mår som man känner sig thats it!
    So you do you boo and I do me<3

  17. Hanna

    Jag mår fysiskt illa när jag läser sådana där kommentarer. Det går inte att komma undan med att man bara är avis. Det är så lätt/för lätt att bara anonymt gå all in för att bara såra någon. Det är verkligen ett vidrigt klimat på nätet

  18. Carro

    Avundsjukan lyser igenom…
    Jag har också fött två barn och hade jag sett ut som du gör i en bikini hade jag varit jävligt nöjd😁
    Njut av din semester, av din träning och sv din ledighet!

    1. B

      Carro din kommentar är inte bättre än de ”elaka”. Sluta värdera någons kropp. Sluta jämföra dig med någon annan.

      Problemet ligger i just detta: så länge man kommer med ”ohh vad fin du är” ”goals” ”snyyyg” är det OK att värdera andras utseende. Ingen klagar på det. Men så fort någon tycker annorlunda blir det ett jäkla liv. Enda lösningen att sluta ge feedback på ens utseende helt och hållet.

      Människor med ätstörningar mår dåligt både av att få negativa och positiva kroppskommentarer. Skillnaden ligger endast i insikten dvs positiva kommentarer triggar hjärnas belöningssystem och upplevs som en bra sak. Fast i själva verket även en ”oj vad snyggt du har blivit” kan göra att Paula äter ännu mindre ovh tränar ännu mer…..

      1. Carro

        Sant, kanske inte uttryckte mig på bästa sätt….
        Dock hade jag gärna haft energin som Paula utstrålar. Tycker hon känns som en levnadsglad och positiv tjej. Skulle önska lite mer av hennes driv hos mig själv😜

  19. Sandra

    Fina du! Du är så fin precis som du är. Vi bara duger precis så som vi är, kan inte alla bara förstå det? Är man frisk ich mår bra så är det guld värt. Folk fokuserar på så himla mycket fel grejer!!! Lev livet och njut♡

  20. Lotta

    Jag tycker det är bedrövligt med den här fula attityden från vad jag förmodar är mestadels kvinnor gentemot dig och andra unga starka kvinnor. Varför kan vi inte lyfta varandra istället?! Paula, jag tycker du är fantastisk och en stor källa till inspiration även för en 40-plussare som mig själv! Stor kram till dig och fortsätt vara den du är!

Visa alla 37 kommentarer
Tankar

6 Skillnader att resa med större barn vs mindre

Varje sommar blir jag lika förundrad över skillnaderna. Sovtortyren är borta för länge sen, och vi är faktiskt på semester. Alltså semester på riktigt! Allt känns så himla enkelt just nu när våra tjejer är sex och snart fyra år gamla

-Bästa vänner

Den största skillnaden detta år är att Molly och Leonore är bästa vänner. Idag leker dom (och bråkar) som bästisar. Jag är uppvuxen utan jämngamla syskon och fick aldrig uppleva det Molly och Leonore har.

Deras relation är otroligt stark och dom har så mycket glädje till varandra. Och just att dom leker mer självständigt med varandra gör att våra dagar blir lättare

-Harmoni

I och att att barnen blivit mer självständiga ger det oss mer harmoni. Vi som föräldrar kan njuta mer, och jag och Hugo hinner faktiskt se varandra. Tidigare somrar gick våra semesterdagar ut på att byta blöja, värma välling, sitta i skuggan, söva i vagn osv. Givetvis är det jobb kvar men nu hinner vi också ligga bredvid varandra i solstolar och pussas. Jag upplever det som att vi i vår lilla familj får mer kvalitativ tid tillsammans nu. Förut levde på mutan av glass för att kunna njuta och sitta still i 10 minuter 🙈

-Inte lika rutin styrda

Här i huset bor en liten kotte. Hon sover på sina speciella tider och det slog mig att även den tiden är förbi för oss. Det är himla härligt att kunna styra våra dagar efter dagsformen och viljor istället. Förra sommaren var barnen inte riktigt där, då frågade vi inte ”vad vill ni göra idag” men idag kan vi det.

-Mindre packning

Oh det här är skönt. Vi behöver inte packa med oss hela livet för att resa. Nappar, vagn, termos med varmt vatten och pulver klarar vi oss utan. Det räcker med leksaker, solkräm, vatten och badkläder nu.

-Läsning

Läsningen blir faktiskt av! Det är perfekt att lyssna på podd vid poolen medan tjejerna leker. Win, win. Underhållning för alla

-Lugnet före stormen

I morse vaknade jag vid klockan 08. Då sov fortfarande alla andra. Ju senare tjejerna lägger sig, desto senare vaknar dom. Det här året är första året som jag börjat vakna tidigare än barnen, och faktiskt kan få en lugn stund för mig själv innan dagen börjar.

Den stunden på morgonen är guld, jag njuter av att få dricka några koppar kaffe innan resten av gänget vaknar!

Vilka skillnader tycker du blir märkbara i takt med att barnen blir äldre?

8 Kommentarer

  1. Nicole

    Längtar efter detta så mycket! Har en kille som är som Leonore och en ett åring här hemma, och mycket måste styras efter henne.

  2. Caroline

    Min son är snart 5 år och det blir enklare och enklare. Roligare också tyckte jag, vi pratar mycket och diskuterar olika saker osv. Det är enklare att hitta på grejer och som du skriver att man behöver inte ha med sig hela hemmet när man ska iväg någonstans. Jag tror också att det blir enklare när man har syskon som är jämnåriga som jag själv är uppväxt med, då lekte jag med dem hela tiden. Men min son är ensambarn och är väldigt fäst vid mig. Jag får sällan (läs aldrig) en minut över eller kan läsa en bok osv. Utan han vill göra precis allting ihop med mig. Roligt eftersom vi är nära men ibland behöver man en paus. Fast jag uppskattar tiden ihop mycket och det är värdefullt att få uppleva så mycket med han, och lära han mycket saker och ting 🙂

  3. Linda

    Klart det blir lättare när kidsen blir äldre och mer självständiga.
    Dock tyckte jag det nästan var lättast att resa när dom var bebisar. Man hade maten med sig, dom sov mest och man kunde resa varsom utan att någon tjatade om pooler, lekplatser & stränder 😄
    Vi körde charter ett par år när våra killar var som era tjejer i ålder men nu när dom är lite äldre så är storstäder mer uppskattat än all inklusive och charter.

  4. Micaela

    Har en blivande 6 åring och en 2,5 åring samt bebis i magen. Men tycker ärligt inte det är så bökigt att resa med barn. Vi reser mycket och långt och har sällan brytt oss om att packa annat än blöjor och våtservetter. Våra barn är ganska lättsamma men jag tror det blir vad man gör det till. Att resa tillsammans har sin charm på olika sätt i olika åldrar. Att få uppleva havet och vågor sand och snäckor för första gången med en tvååring är lika magiskt som att kunna dela en efterrätt på en resturang och prata om livet med ett äldre barn. Kärlek

  5. J

    Sol, självklart är det ju individuellt från barn till barn men jag tycker det lättar en hel del från och med att de är typ 1,5 år och sen blir det som bara lättare och lättare typ (fast ändå sjukt tufft ibland).. Vid 2 år har jag fått känslan av att man liksom är tillbaka, som människa alltså haha.. Men skulle säga att 3 år är någon slags magisk ålder då ALLT blir lättare och de blir mer självständiga (även fast min 3-åring är väldigt mammig och typ fastklistrad på mig titt som tätt 😀)

  6. Kajsa

    Våran dotter är 4,5 år nu och precis när läggning har blivit bättre, behövs ingen vagn, hon kan leka själv etc så har vi faktiskt fått en liten till som är 3 månader idag. Omg vad man hinner glömma hur det var att ha en bebis haha nu har vi en vagn att köra runt och precis som du skriver så är det nappar, flaskor och pulver som ska med när man åker iväg. Spännande att se storasyster och lillebror växa upp och se hur deras relation blir.

  7. Sol

    Vid vilken ålder tycker du att det gick över till att bli lättare? Mina två tvillingar är nu 1 år och 3 månader… Läääängtar tills det blir så för oss, men när?

    1. Sara

      Jag har två barn, 4 och 2,5 år. Tycker det är stor skillnad med minstingen denna sommar jämfört med förra, mycket lättare iår 😊

Visa alla 8 kommentarer
×

Paula Rosas

Hej på dig och välkommen till min blogg. Mitt namn är Paula Andrea Rosas och här kommer några korta meningar om mig. Jag är en 27årig tjej som lever mitt liv genom att göra det bästa av dagarna. Mitt liv kretsar kring mina fantastiska döttrar Molly-Elise och Leonore och min underbara man Hugo Rosas, familj och vänner. Jag är en glad, familjekär och envis tjej som älskar att skratta. I min blogg kommer ni få följa med mig i min vardag. Träning, äventyr, dilemman och utveckling i mammarollen, resor, giftermål, vänskap och utbildning. Samarbetsförfrågningar: paularosas.media@gmail.com