Tankar
AllmäntDagens frågaTankar

Torsdagsstatus

Hörni, tack för alla fina kommentarer under gårdagens inlägg♥️. Jag blir så glad och varm i hjärtat när ni visar stöd när det handlar om saker som är tufft på riktigt.

Jag vill att du ska ta dig själv på största allvar. Att om du känner att du håller på att tappa det måste åtgärder ske. DU är viktig. DU duger. Och precis en klok människa kommenterade, det är inte ditt fel om det inom familjen har fördelats olika. Tyvärr är det stereotypiskt att vi kvinnor tenderar att agera som om vi hade minst sex stycken av oss själva. Vi vill vara tillgängliga och bränner ut oss själva.

Det kommer aldrig att vara värt. Det kommer bara ge dig ännu mer lidande. Så lova mig att vara rädd om dig själv. Okej?

Igår: Tog jag en välbehövlig paus och gick på bio med Pischa. Vi såg en så sjukt obehaglig skräckfilm, Funhouse.

”Den nedgångna körsångaren och före detta kändismaken Kasper bjuds in att tävla i Funhouse, ett webbsänt ”Big Brother”-liknande realityprogram. För att stöpa om sin image och ändra sitt taskiga rykte går han motvilligt med på att delta.

Tillsammans med sju andra C-kändisar från hela världen ska han tävla om 5 miljoner dollar. Men till allas chock övergår snabbt roligheterna i misär när den första utmaningen slutar med att en av deltagarna blir brutalt mördad”.

Oh gud det nästan ilar i min själ när jag tänker på filmen. Både jag och Pischa vred och vände på oss för att den var obehaglig. Se den!

Det var mysigt att hänga med en av mina favoriter. Jag behövde verkligen det efter en kaotisk eftermiddag.

Just nu: Kämpar jag på med att få upp vägglister i Mollys hemliga rum. Det var betydligt mycket svårare än vad jag hade trott!

Varför kunde man bara inte få födas till att vara händig? Jag är SÄMST🤣. Tack och lov hjälper min snälla granne Andreas mig. Idag ska de sista listerna sättas upp. Ikväll ska jag foga och måla listerna.

Störningsmoment: Jag blir galen. Jag blir galen på att man inte behöver sätta i bilnyckeln i bilen för att starta. Nästan varje gång jag hoppar ur bilen och letar igenom fickor och väskor. Vart la jag nyckeln?

Teknologin är fantastisk på många sätt men jag hade önskat att jag behövde sätta i nyckeln för att starta, då hade jag haft koll på vart den var!

Idag: Arbetar jag med Mikaela. De sista delarna på listerna ska upp på väggen och i eftermiddag kommer barnens kompisar över. Ikväll köttar jag veckans andra tunga styrkepass på Wörkout.

Just nu kör jag tre tunga styrkepass i veckan med två hela vilodagar och två aktiva vilodagar. Vill komma igång mer med padeln och kombinera intresset på just mina aktiva vilodagar. Få upp lite puls när jag lär mig teknik. Hur ser din träning ut just nu?

1 Kommentar

KärlekTankar

En insikt som lett till försiktighet och medvetna val

Jag tittade på fina Annicas video där hon berättar att hon just nu befinner sig i en dipp där hon saknar delar i sitt gamla liv…

.. Och oj vad jag kan relatera! Kanske inte just till saknaden av ett gammalt liv men till en dipp.

I mitt ”perfekta liv” med familj, vänner, roligt jobb har jag befunnit mig i ett mörker. Det är först nu, när jag börjar känna igen mig själv igen som jag börjar inse att jag har lidit mer än vad jag har upplevt.

I och med denna instinkt har jag också börjat se på saker annorlunda. Jag prioriterar och värdesätter nuet annorlunda. På ett sätt känns det som att jag har blivit återfödd och nu vill göra allt i min makt för att inte hamna i en ond cirkel igen.

Allt började nog när jag blev mamma. Jag gick från valp till två barnsmamma väldigt fort. Jag gick in i rollen som mamma, och har sedan graviditet satt mina barn och deras behov först. Jag förstod nog inte då, vad ett liv med Hugos dröm om företag skulle innebära. Att det skulle innebära flera år av ojämlika villkor för oss som partners och familj.

Jag har aldrig sett min familj som ”att dra ett last” för det har/är något jag vill göra. Jag har eftersträvat att vara närvarande förälder och täckt upp när Hugo varit borta av ren och skär kärlek.

Min eftersträvan till att finnas där för alla andra är en anledning till min dipp. När min ångest var som värst sa en klok vän till mig att ångest inte är ett svaghetstecken, utan att ångest handlar om att man helt enkelt har varit stark för länge.

Projektledaren, den duktiga flickan, hon som alltid fixar allting, hon som verkar ha allt i livet uppstyrt orkade helt enkelt inte mer. I flera år har jag alltid ställt upp, fixat åt alla andra, täckt Hugo i hans frånvaro pga företaget, arbetat sena nätter för att vara en närvarande förälder, sovit på tok för lite, tagit mig själv och mina behov i sista hand.

Och det säger sig självt, tillslut blir man tokig…

Jag är tacksam för att jag någonstans innan semestern tog mitt mående på allvar. Under det här året rann min bägare över. Jag är tacksam för terapin som hjälpte mig och Hugo. Till en början var jag arg och skyllde mycket på Hugo men insåg att det var orättvist. För jag har en lika stor roll i att ta eget ansvar över mitt mående. Tack vare terapin förstod jag att jag inte heller varit enkel att leva med, och att Hugo i sin tur inte hade verktyg till att leva med någon som börjat må dåligt på riktigt.

Vår vändning kom när vi la ner stridsyxan och hoppade ner i samma båt. När vi började ro mot samma mål. När vi kunde se på saken ur den andres perspektiv. Först kändes det oerhört larvigt att Hugo tassade på tå efter mina behov men det var avgörande. Vår harmoni sinsemellan gjorde att jag dag för dag började läka.

Och det vill jag tacka dig för Hugo. Det är du som har funnits där. Tack för ditt tålamod. För din kärlek. För din tröst och för att du har kämpat tillsammans med mig. Förlåt för att jag också har varit orättvis.

Mitt sprudlande jag finns kvar. Den glada Paula som gärna tackar ja bara hon lockas med att något låter roligt måste dock tyglas. För idag finns det också en annorlunda Paula. En Paula som är betydligt försiktigare just för att hon värnar om sitt mående.

Och på många sätt suger mitt nya annorlunda, bra Paula. För det känns som att jag missar mycket genom att vara försiktig om mig själv. Jag fixar inte att hålla samma tempo som förut. Senast i veckan ringde en ledsen familjemedlem och frågade varför vi inte träffats på länge, och det smärtar mig att jag inte orkar projektleda sånt i samma utsträckning som förut just nu. Min sträcka i ork är kortare och jag väljer att prioritera våra barn, min familj, mitt jobb och mig själv.

Jag prioriterar mig själv genom att ge lika mycket omtanke och kärlek till mig som till alla andra. Jag har blivit bättre på att släppa kontrollen och tar den plats och tid som jag behöver för att ladda om och ladda upp. Kvällarna har återigen blivit mina och ägnar dem mer sällan till jobb. Prioriterar sömn och återhämtning. Jag tar många medvetna val för att hitta hållbarhet. Är det inte konstigt att år som man upplevt som lyckligast i livet också kan vara dom svåraste?

Och jag vill bara poängtera att det INTE är synd om mig. Jag vill bara ventilera och visa att man kan må dåligt trots ett leende på läpparna. Att man trots ett lyckligt och rikt liv kan trassla in sig i en dipp och dåligt mående♥️.

13 Kommentarer

  1. Emelie

    Tack för ett jättebra inlägg, så viktigt att våga lyfta även det tunga.
    Sen vill jag bara säga att det kan väl visst få vara synd om dig. Ja det finns säkert dom som har det mycket värre men det betyder inte att du inte får lov att känna som du gör, och kanske då just tycka lite synd om dig själv. ♥️
    Tack för en superbra blogg!

  2. Jennie

    Jättefint skrivet Paula. Jag är i Liknande resa och min yogainstruktör påminner alltid: Det viktigaste i livet är du själv. Mår du bra så mår din familj bra.

  3. Jos

    Tycker det är väldigt naturligt att det blivit för mycket. Och det är också en kvinnofälla, att ge så mycket på så många olika plan i livet och att bli utbränd på kuppen. Värna om dig själv. Jag är glad att Hugo värnar om dig också. Det började med satsning på crossfit, därefter har det varit företaget som tagit stor plats. Det är klassiskt att det är det praktiska som är kärnan i problem i relationen, och också klassiska könsroller att mannen i högre grad prioriterar egna intressen och satsningar där kvinnan får kompensera på hemmaplan. Det är inte ditt fel. Jag är glad om Hugo kan svänga om lite och ojämlikheten kan balanseras. Men jag vill stärka dig i att du är värd att ha det bra oavsett situation. Om det skulle uppstå liknande igen, ska du inte knapra in på dina egna behov för att täcka upp. Ditt eget välmående i första hand. Du duger, och blir över, som du är. Kram

  4. Jasmine

    Tack för du delar med dig! Så viktigt att prata om och ändå så lätt att sopa under mattan tills man snubblar på sin egen hög som man sopat in där.

  5. Frida

    Känner verkligen igen mig i det du skriver Paula. Jag är precis som du en Ja-sägare, som alltid ställt upp på alla andra och många gånger glömt bort mig själv och ignorerat min egen känsla, lust och ork. Sedan jag blev sjuksköterska där jag dagligen arbetar för andras välmående insåg jag sakta men säkert att jag måste börja finnas där för mig själv och våga vara egoistisk med min egentid. Ofta förföljer samvetet mig, när jag inte kan finnas till som förr men jag orkar helt enkelt inte alla gånger. Det finns ju bara en jag. Och en du! Tack för otroligt härlig läsning! Har följt dig sedan start 🙂

  6. M

    Wow vilken text. Vad skönt att läsa det som jag egentligen hade velat skriva. Jag går på reserver varje dag just nu. Svårt att släppa kontrollen och försöker räcka till till mina flickor varav en är född med en sjukdom och behöver lite extra närvaro av mig. Jag kämpar

    1. M

      Du är så klok och förståndig i ditt sätt att tänka. Ibland skrattar jag lite och tänker att du borde vara min kompis som kan hjälpa mig att Se saker på ett bättre sätt än jag gör

  7. Mikaela

    Känner igen mig i din text.Jag har fått dra i handbromsen flera gånger.Det bästa är att gå och prata med någon och sänka kraven på sig själv.Det bästa jag har gjort är att gå ner i arbetstid.

  8. Mb

    Känner så igen mig i de du skriver!
    Jag känner att jag kört på extra batteri i typ 6 månader nu, mitt mående och ångest är värre än någonsin!
    Mannen är jobbar långa dagar , jag vill inte klaga! Är hemma med vår underbara son men ibland är jag så slut!
    Vill också ta tag i mitt mående!
    Tack för de här inlägget ❤️❤️
    Stor kram!

Visa alla 13 kommentarer
AllmäntDagens frågaTankar

Onsdagsstatus

Godmorgon onsdag! Idag känner jag mig inte alls utvilad. Jag sov oroligt och det kändes som att jag bara låg och vände och vred mig. Det är precis som att smällen kommer på nätterna, om jag har känt mig stressad under dagtid. Har många bollar i luften just nu och dessa två arbetsdagar den här veckan har varit intensiva. Och det märker jag av på nätterna😖.

Så imorse tog jag ett aktivt val. Åt en större frukost än vanligt (powersmoothie, ägg och knäckemackor) och tog rundan längst med vattnet efter lämningen. Med min favoritpodd Spöktimmen i lurarna.

Vackert

Natur är lugnande. När jag känner mig stressad vill jag bara ut. Jag laddar om bäst i min ensamhet under vardagarna. På eftermiddagar, kvällar och helger vill jag vara omringad men trivs med min lilla stund på mornarna i vardagen.

En livsviktig promenad: Och på tal om promenad. På måndag, 28e september går vi en livsviktig promenad i förmån till barncancerfonden. Hjälp oss att samla in pengar till drabbade barn och deras familjer.

Kom med barnvagnen, med vovve, med syskon, med vän, med förälder eller enbart med dig själv. Tillsammans kan vi göra skillnad♥️ Vi bjuder på Clean och glatt humör, klicka HÄR för att joina!

På jakt efter: Den 3e oktober gifter sig en kompis. Jag och två kompisar har bestämt oss för att matcha i svarta, läckra klänningar. Kollat på varenda hemsida men inte hittat något som fallit mig i smaken..

Då kom jag på Lisas bondiga klänning som hon bar på mitt och Hugos bröllop! Hon har kvar klänningen och jag tänkte prova den🙌🏼

Hur läcker?

Last just nu: Vi har proteinella hemma som jag allt för ofta tar en sked ur lite då och då. Och snart är burken slut🙈. Jag orkar inte köpa en ny utan tänker att jag kan få behålla min nuvarande last men kanske göra en egen lite nyttigare nutella. Någon som har tips på något recept?

Idag: Jag har texter till samarbeten som ska skrivas, och idag ska jag försöka sätta upp vägglisterna i Mollys nya rum. I eftermiddag är jag chaufför och kör Molly och hennes kompis till deras gymnastik.

Ikväll tar jag ledigt från vardagsbestyret och familjen. Ikväll ska jag och Pischa gå på en primär för en ny skräckfilm- Kan inte ens minnas sist jag var på bio😱.

2 Kommentarer

Dagens frågaDagens outfitTankar

Sluta konsumera till barnen?

Jag fick en kommentar i veckan gällande klädköp till barnen och varför jag fortsätter köpa nytt trots att jag sagt att jag är medveten om att jag borde minska på inköpen. Varför får dom nytt till skolstart, namngivning etc – finns det ingenting dom inte redan kan använda?
Jag svarade på kommentaren direkt i kommentarsfältet men tänkte att det kunde vara ett intressant söndagsämne också!

Inför skolstart tycker jag det hör till med nya kläder. Jag tror dom flesta föräldrar håller med om att det är något med sommar, sol och ledighet – det gör att barnen skjuter iväg och växer en halv meter per sommarlov! Inför skolstart blir det också en besiktning av garderoberna; vad är för litet, vad är för slitet, hur ser det ut på skofronten och vart har vi alla mössor, vantar, strumpor som försvinner ur torkskåp/ur lådan med extrakläder eller mystiskt blir uppätna av torktumlaren hemma. Här tror jag verkligen inte vi som familj är ensamma om att göra en garderobsinvestering inför terminen. Likaså med vinterkläder, där tas det och gås igenom vad som fortfarande passar och om Mollys urväxta är i lagom storlek för Leonore – det är ju inte alltid det synkar att storlekarna matchar.

Sen så ja, det behövs lite nytt inför terminen men sen tycker jag också det finns en ”pirrighetseffekt” av att få handla nytt till skolstart. Att få vara med och bestämma lite nya plagg som ska användas dom första skoldagarna (och såklart under resten av terminen men då är det inte så pirrigt längre utan då är man inne i rutinerna). Här tror jag inte heller vi är ensamma om att det finns lite högtidlighet i att ta en runda på stan med mamma och/eller pappa och få vara stor och ta egna (med kanske lite riktning från dom vuxna) beslut om vad man vill ha. Med det sagt så är det inte så att det köps massa kläder som inte används.
När barnen var mindre, nu snackar vi bebisar, köpte jag på mig såna enorma mängder kläder för att dom var gulliga och kändes som måsten. Många hann inte ens bli använda innan dom var urvuxna. Där har jag verkligen bättrat mig – dom kläder som köps blir använda punkt. Det är inget som ligger med lapparna kvar i garderoben tills vi inser att ”ojsan, den här är ju pytteliten”.

Barnen är också olika och på något sätt vill jag ändå bejaka deras olika personligheter. Leonore har ett rent intresse i kläder som Molly aldrig haft. Det är lustigt att se hur olika dom blivit trots samma uppväxt och förutsättningar – Molly vill ha bekväma kläder som hon kan springa, hoppa, klättra och leka i. Om Leonore fick välja själv skulle hon ha klackskor, paljettklänning och handväska vareviga dag (av praktiska skäl får hon såklart inte fritt spelrum i vardagen, barnet måste ha kläder för väder och aktivitet på förskolan). Om det hade varit ombytta åldrar på Molly och Leonore tror jag vi aldrig hade behövt handla kläder till Molly, hon hade bara tagit det hon ärvt utan komma med några kommentarer om att få något eget. Nu ärver ju såklart Leonore mycket kläder av sin storasyster och allt läggs i backar på vinden för att vänta in rätta storleken. Men sen har Leonore själv uttryckt önskan om att få vara med och handla och jag har inte hjärta till att säga att hon inte ska få något nytt för att det finns kläder från Molly. Tänker att hon måste få utrymme att vara sin egna lilla människa.

Jag tycker själv jag blivit bättre på att inte handla ”bara för att” till barnen den senaste tiden men det innebär såklart inte att jag slutat konsumera eller att jag blivit minimalist. Jag tycker fortfarande det är barnsligt kul med fina matchande kläder till barnen (men där blir tillfällena också färre, dom vill inte längre se likadana ut och det är bara att respektera!) men har hejdat mig i att köpa på mig matchande outfits. Sen så låter vi såklart inga kläder bara kastas, vi rensar och rensar och det som inte längre ska ärvas vidare till småsyskon blir bortsorterat och så ger vi bort till vänner och bekanta med småttingar. Kläderna får vandra vidare och användas att många fler barn än våra.

Hur är det för er andra småbarnsföräldrar? Hur gör ni med kläder till kidsen och att köpa nytt? Känner ni igen er i mitt tankesätt eller är jag helt ute och cyklar? 

 

 

 

 

29 Kommentarer

  1. ..

    En hel del går absolut att ärva från äldre syskon eller andra,speciellt när de är väldigt små..senare så slits ju kläderna på ett helt annat sätt.Inte så roligt att var den yngre och alltid få beggade kläder heller kan jag tro.Är man dessutom en väldigt aktiv familj så behövs det kläder för dessa tillfällen,är man en familj som går på olika tillställningar så behövs kläder för detta också..alla är vi olika och ser olika behov i saker så tycker inte att det finns ngt rätt eller fel i tänket här..det skänks enorma mängder kläder till olika organisationer och secondhand,säljsidor för beggade kläder finns det massor utav.. så de som inte vill konsumera nytt kan välja att köpa där..och Paula skriver ju själv att mkt utav deras grejer går vidare till andra så det finns väl inget att klaga på där då kan jag tycka.

  2. Elisabeth

    Jag tycker att alla ska få göra som de själva vill. Om man vill köpa allt nytt så kan man göra det. Vi köper mycket second hand och lite nytt. Mina barn blir lika glada av att handla i en second hand butik som i vilken butik som helst. Men vi köper inte nya kläder inför varje kalas/foto/jul/ny termin. De har finkläder som används till klassfoton/ kalas/jul osv och vi brukar köpa något nytt pennskrin eller liknande inför terminsstart.
    Men jag tycker inte att någon gör mer rätt eller fel, alla gör som de vill. Såklart ska vi inte överkonsumera och vi bör handla hållbart och etiskt men det är ingen nyhet.

  3. Karin

    Vi har en kille som är 7 och en tjej som är 6. Ofta ärver lillasyster av storebror men de har väldigt olika smak och stil. Lite som Molly och Leonore.
    Jag köper en hel del kläder till båda, både nya och på Tradera. Urväxta kläder går oftast vidare till kompisars barn och ibland säljer jag dem på Tradera. Det händer att vi skänker till Stadsmissionen/Läkarmissionen också.

  4. Lilly

    ÄLSKAR att handla till barnen men köper även ganska mycket begagnat till den stora och lillasyster får ärva. Men tycker också att lillasyster ska få lite eget och inte ärva allting, även hon är bebis.

  5. Emma

    Vi köper det mesta på loppisar eller tar av kompisar vars barn har vuxit ur plaggen. Ibland kan jag köpa något enstaka för att jag tycker det är fint eller att jag vet att barnen uppskattar det. Jag har aldrig köpt något speciellt till skolstart, jul eller något sånt. Alla kläder är fina kläder typ. De har aldrig varit i en klädaffär heller. Äldsta som går i 2an kan uppskatta att handla snoddar typ annars bryr hon sig inte. Jag skyltar inte med mina barn och de får ha allt vad de vill så länge de är helt och rent typ. I fredags knäppte de kort i skolan, hon valde själv vad hon tyckte hon var fin i. Det blev ett par mysbyxor och en klänning över och sedan en hoodie över det – klart. Vill förmedla så lite hets kring kläder som det bara går.

  6. Nathalie

    Jag rensar typ innan sommaren slut sen nångång efter nyår då det gått ca halvår emellan. Vissa kläder får lillebror ärva från stora syster som inte ser slitet eller om det blivit fläckiga som inte går bort. Sen ser jag vad som behövs och de som behövs köpas. Nån gång ibland kan jag köpa nytt om det nåt nytt som kommit som jag gillar. Eller om det nåt jag kollat på länge sen äntligen köpet den. Det som intr kan användas bruka jag sen lägga i sån här låda på kaphal så jag får kupong så använda den när jaf köper något nytt plagg till barnen.

  7. Johanna

    Visst får vår flicka nya kläder när det behövs men absolut ingen överkonsumtion. Vår flicka blir 3 och går på förskola. Jag köper även mycket begagnat på olika forum. Slit Och släng kläder. Anser inte att hon behöver ha senaste modet på förskolan men självklart hel och ren. Det vi lägger en extra slant på är ytterkläder nu när det börjar bli kallt, regnigt och förhoppningsvis snö.

  8. Sofia

    Eftersom du själv använder uttrycket ”ute och cyklar” så måste jag hålla med och säga ja – jag tycker att du är ute och cyklar. Vi kan inte konsumera så som vi gör idag, särskilt inte kläder. Ni sätter inställningen och vanorna kring konsumtion hos era döttrar nu under dessa formbara år, vilket gör att jag tycker det är problematiskt att ni sätter likhetstecken mellan speciella händelser (skolstart, jul, födelsedag etc) och nya kläder. Man kan ladda upp och peppa inför speciella händelser på andra sätt, utan att konsumera.

  9. Emelie

    Håller helt med! Såklart vill man inte bidra Till överkonsumtion. Har två flickor i nästan samma åldrar som dina. Mycket ärvs självklart, men stlk matchar inte alltid årstider i tex skor, overall, shorts osv. Storasyrrans favoritklänning är lillsyrrans mest obekväma plagg osv. Såklart dem små också ska få välja vad dem vill ha på sig! Jag själv fick ärva min storebrors kläder, vilket inte alltid va jättekul 😂

  10. Amanda

    Har turen att ha systrar med 4 döttrar, så ärver nästan allting. En del nytt köper vi också såklart vid behov. När det är dags för nästa storlek sorterar jag och sparar en papperskasse/storlek för framtida syskon, resten säljer jag iväg eller skänker beroende på skick 🙂

  11. S

    Har inga egna barn men håller med dig 100% i ditt tänk, särskilt minns jag som barn när jag fick följa mina föräldrar på stan och ”välja själv” vilka kläder som skulle köpas till skolstart som något otroligt roligt och högtidligt 🙂

  12. Malin

    Samma här. Nummer 1 är inte direkt intresserad av kläder. Nummer 2 är som Leonore, mode ut i fingerspetsarna.
    Till Nummer 1 behöver vi köpa allt, har ingen att ärva av. Nummer 2 ärver av syrran och kusinen. Kruxet är ju att när syrran får massa kläder vill ju lillasyster också har, brukar dock komma undan med att köpa strumpbyxor eller liknande som tur är, för det behövs ofta eftersom storasyster gillar byxor;)

    Jag förstår dig precis! Såklart är det kul att köpa nytt ibland sen och om man dessutom låter andra ärva med är det ju toppen, ni slänger ju inte kläderna i soporna:)

  13. M

    Men alltså det här är en blogg som tjänar pengar på reklam. Det är väl klart att det konsumeras här?! Hon hade ju ett samarbete med H&M – alltså får betalt för att visa upp kläder här för oss. Samma med tusen andra grejer som visas upp här. Man kan inte klaga på att Paula eller bloggare I allmänhet ”konsumerar för mkt” när det är hela affärsidén hellooo?? Och ni/vi som läser är de som gör det möjligt för detta att gå runt, vi är en del av konsumtionen. Sluta läs och gör influencers arbetslösa eller gilla läget😉

  14. Sanna

    Känner igen mig i tankesättet att det behövs en rensning och check för nytt läsår av vad som behövs. Men här är det ett annat tänk rent ekonomiskt, köper ”klädpaket” på tradera för att få så mycket som möjligt för pengarna. Exempelvis får varje plagg där ett styckpris på typ 20 spänn och jag vet att sonen har kläder till förskola. Det är ju också bra för miljön. Sen köper jag och unnar lite nya kläder fårn typ HM ibland också, men skulle inte ha råd i längden att köpa allt nytt 🙂

  15. Z

    Äsch jag tänker att du tänker helt rätt. Som en annan m.ao förutom att jag aldrig skulle klä mina barn i matchande outfits, värsta jag visste som liten, resonerade att jag inte är som min storasyster.
    Där var (är fortfarande) de jag som gärna kunde chilla runt i mjuka sköna kläder medan min äldre syster går gärna runt och ser så där Leonore söt ut.

  16. Marie

    Tycker att var o en ska få göra som den vill utan att du ska få massa onödiga kommentarer. Jag känner avundsjuka när folk ”gnäller”, speciellt när de gäller er influencers.
    Jag köper kläder när jag känner för de o med åren så rensar jag o lägger i sån där typ Uff container. Den som finns där jag bor går till barn i fattiga länder.

  17. Em

    Det bidrar väl också till er konsumtion att du har samarbeten med nu H&M och tidigare Polarn och pyret. Att ni måste visa upp kläder därifrån. Frågan är väl också om ni behåller alla kläder eller lämnar tillbaka dem efter fototillfället.

  18. Anna

    Vi gör exakt likadant. Visst att de kanske är onödigt att köpa nya kläder hela tiden men gillar man att ha nya kläder och känna sig lite extra fin (vilket vi gör) så är väl det helt okej. Man kanske är bättre på annat 🙈🤷🏼‍♀️

  19. A

    Vi köper inte nya kläder till kalas och liknande om de redan har kläder hemma som är kalasfina. Vissa plagg har de haft på sig Max 1 gång.
    Barnen har 5 byxor var och 5 tröjor sen en del underkläder.
    Tvättar en del men känner att det blir alldeles för mkt kläder om man ska köpa nytt hela tiden

  20. Hanna

    Jag håller med om den här ”pirrighetskänslan” i att få nya kläder i vissa sammanhang, men jag inser att den är inlärd från min egen uppväxt och försöker medvetet komma ifrån det för att inte fortsätta göda konsumtionssamhället. Försöker istället föra över pirret till ”kommer vi vinna den här tradera-aktionen?” ”vad hittar vi för fint begagnat på loppisen?”, eller bara att prata om skolstarten som något pirrigt i sig. Sen är det bara att erkänna att just när det kommer till syskonmatchning faller jag också i fällan av onödig konsumtion, där är jag svag 🙈

  21. Jeannine

    Om du köper mer än vad barnen behöver för att Leonore har ett intresse så tycker jag att det viktigaste är vad som händer med kläderna sen, när barnen faktiskt har vuxit ur dem. Att ni ger dem till något annat barn eller säljer på Second Hand, sedan kan du ju även välja att köpa ansvarsfullt producerade kläder då det finns ekonomiska förutsättningar för det hos er familj. Att ett klädesplagg hamnar i brännbart avfall och inte tas tillvara på är det viktigaste, anser jag. Jag köper oftast kläder av bättre kvalitet, så att mitt yngsta kan ärva eller att det går att skänka dem vidare. Men min mellantjej har även hon ett intresse i fina kläder så där blir det endel som lillebror inte kan eller vill använda efter, då skänker eller säljer vi vidare.

  22. Angelica

    Håller med om att såklart växer barnen och garderober behöver gås igenom och uppdateras. Stora skillnaden hos oss är att vi letar begagnat och inte köper nytt 🙂

  23. Marie

    Vi har två tjejer på 4 och 1,5 år och mkt ärver den yngsta såklart. Men samtidigt är det kul nu att kunna syskonmatcha så när den stora får nytt får den lilla också det ibland ❤️ Och håller med att på hösten behövs det köpas nytt.

    1. Jessica

      Så gör jag också, lillebror får ärva en del och ibland får han nytt för att han inte enbart ska ärva hela tiden. Sen är de födda på höst respektive vår, så det är inte alltid storebrors kläder passar lillebror. Dessutom behöver den yngre få något som bara är hans och som han vill ha, även om han än så länge inte är kräsen 😊

  24. J

    Jag köper nytt när det behövs, men tycker absolut inte att man behöver nytt till varje skolavslutning/skolstart/skolfotografering/ julafton/nyår/påsk/högtid/fest. Hel och ren och kläder som man känner sig fin och bekväm i, men inte nödvändigtvis nytt. Kan också se hur det speglar sig i mina tonåringar nu- dottern(snart 17) lånar ofta ngt från min garderob istället för att köpa nytt och till balen i våras ville hon hellre låna en långklänning av mig istället för att köpa en ny som endast skulle använda vid ett tillfälle.Och det är ju bra att mitt tänk smittar av sig, det är ändå deras framtid jag försöker rädda genom att inte konsumera i onödan:)

  25. Emelie

    På vilka sätt är Molly & Leonore lika/olika? Tycker också det är roligt hur det kan bli så olika. Jag har en syster som är mindre än 2 år yngre & när vi var små var jag prinsessan som gillade barbies & fina klänningar, min syster lekte att hon var pirat och gillade Batman. Vi är mer lika nu dock! Vore kul med ett inlägg om hur de är som personer 😍

  26. Mamma till tre från Nora

    Jag anar att föräldrar dvs även en influencer gör som man vill själv? Ska nån tycka att jag är en slas-has för jag ofta väljer att köpa secondhand byxor etc till min minsta.? Är jag en dålig mamma då? Köper sällan märkes kläder å som sagt second hand.. gör som du vill.. ♥️

Visa alla 29 kommentarer
AllmäntDagens frågaTankarTips

Fredagsstatus

Godmorgon och glad FRIYAY💃🏻

Sippar på kallt kaffe som jag bryggande för ca en timme sen. Hugo och barnen har precis gått och jag är kvar hemma för att torka nytvättat hår och göra mig själv i ordning.

Jag fattar inte hur man gör med kaffet medan man rör sig hemma. Jag ställer ifrån mig muggen och kommer hela tiden på ”juste jag dricker ju kaffe”. För att inte glömma av kaffet något mer idag ska jag ställa koppen rakt framför på handfatet där jag snart ska ställa mig och föna håret!

Idag: Jag gör mig i ordning för dagens provfilmning för castingen till den Amerikanska reklamkampanjen. Man hade ju önskat att dom hade skickat med en önskad dresscode, stod och velade länge igår kväll kring val av kläder. Det landade i det jag känner mig absolut bekvämast i:

Jeans, tisha, kavaj och converse!

Friyay: Hugo ska på jobbmiddag så jag och tjejerna har bjudit hem lilla mormor, min styrfar och hundar på fredagsmys. Traditionsenligt käkar vi tacos på fredagar men…

…Jag spyr nästan på just tacos! Det är inte det att jag inte gillar det utan snarare förätit mig. Har precis samma relation till pasta med köttfärssås. Jag var tonåring när mina bröder var små och dom ville äta det jämt. Dock så blir det tacos denna fredag också, men tacos med en twist.

Tb till en betydligt roligare helgmiddag

Föräldrahack: Gå till jumpyard utan att ha något större sug på att hoppa själv? Bjud med barnens bästa kompisar! Igår körde dom loss i en och en halv timme medan jag och Hugo gick bredvid. Vi till och med satt ner och latade oss. Och drack VARMT kaffe!

Ser fram emot just nu: Fredagsmys. Jag längtar tills vi sätter oss i soffan och sätter på ”Bäst i test”. Och efter Junis namngivelse.

På lördag startar Leonores gymnastik kl 09 och hon är SÅ taggad.

Leonore: Jag läääängtar tills lördag. Hur många dagar är det kvar till lördag? Mamma kan vi ta fram kläder till min gymnastik? Kolla mamma när jag står på händer, det kommer jag lära mig bättre på gympan! Vart kommer du att vara när jag har gymnastik? Kommer jag ha med mig en vattenflaska på min gympa?

Hela veckan har varit som en uppladdning, hon är SÅ redo♥️

En mammas list: I detta nu ”håller jag på att möblera om”. Tömmer gästrummet pö om pö för att göra plats för den stora förvandlingen- Ett eget rum till Molly.

En mammas list bör man aldrig underskatta, ingen misstänker någonting. Knappt Hugo🤣. Dock har jag stött på ett litet farthinder. Möbler är påväg men jag har inte hunnit måla om rummet. Rummet är ca 9 kvm och det krävs ingen spackling.

Arbetar du med måleri och skulle kunna hjälpa mig på ett listigt sätt? Maila gärna mig på Paularosas.media@gmail.com så kan vi prata mer där♥️

Nu: Göra mig i ordning för dagens provfilmning!

7 Kommentarer

  1. Jessica

    Variera tacosen 👏🏽😍 har hemma varvar vi mellan vanlig, fish eller räktaco. Ungarna älskar både räk och fishtaco mer än vanlig ❤️

  2. Hanna

    Tips! Variera fredagstacosen med fajitas eller crispy chicken (båda finns som färdiga påsar från Santa Maria). Då blir det fortfarande tacofeeling med att plocka grönsaker själv och lägga i bröd, men grundsmaken är annorlunda 🙂

    1. Mikaela

      Håller med!Går att variera fredagstacosen.Mina favoriter förutom den ”klassiska” är laxtacos med en yoghurtsås som är 👌🏻Fått receptet från Linas matkasse.
      2 dl matyoghurt
      1 vitlöksklyfta
      1 msk tomatpuré
      1 tsk honung
      1 tsk malen koriander
      1 tsk spiskummin
      1 tsk paprikapulver
      2 krm sambal oelek
      salt och peppar

      Älskar även tacobåtar som du tillagar i ugnen.Om du söker på underbara http://www.matplatsen.se så hittar du receptet där.

Visa alla 7 kommentarer
×

Paula Rosas

Hej på dig och välkommen till min blogg. Mitt namn är Paula Andrea Rosas och här kommer några korta meningar om mig. Jag är en 27årig tjej som lever mitt liv genom att göra det bästa av dagarna. Mitt liv kretsar kring mina fantastiska döttrar Molly-Elise och Leonore och min underbara man Hugo Rosas, familj och vänner. Jag är en glad, familjekär och envis tjej som älskar att skratta. I min blogg kommer ni få följa med mig i min vardag. Träning, äventyr, dilemman och utveckling i mammarollen, resor, giftermål, vänskap och utbildning. Samarbetsförfrågningar: paularosas.media@gmail.com

Powered by Cure - Influencer hosting