Tankar
Dagens frågaTankar

Mina drömjobb- Då & nu

Friheten som mitt jobb på sociala medier har gett mig under dessa år värdesätter jag högt. Friheten att jobba från vart jag vill har gjort att jag själv har kunnat lägga upp en arbetsplan. Det har gjort så att jag kan kunnat spendera min tid i det som har varit viktigast de senaste åren- barnen.

På det sättet så skulle jag säga att jag i detta nu jobbar med ett drömjobb. Jag älskar att få vara kreativ och jag tycker om att arbeta med att få kommunicera. Både i skrift, rörligt och bild.

Dessa år inom influencer markering har lärt mig massor, och kunskap kommer aldrig i onödan. Just nu märker jag min arbetsskada genom att spana på folk för att se vad dom dricker (har Clean i bakhuvudet).

Här kommer en lista med punkter på vilka drömjobb som jag har haft genom åren:

-Sälja glass i Skärholmens centrum

När jag var liten var jag avundsjuk på tjejerna bakom kassan som fick arbeta med glass hela dagarna

-Delfinskötare

Jag ville så gärna också arbeta med delfiner!

-Jobba på Gröna Lund

Detta drömde jag om strax innan jag blev tonåring, mitt allra första arbete var på Mc Donalds. Jag började jobba där när jag var 14 år

-Målare

Ville jag bli i högstadiet. Hade en romantisk bild om att det skulle vara roligt att måla stora hus

-Polis

Jag gick Sam/beteende i gymnasiet och tyckte att kriminologi var spännande. Jag hade som mål att ta mitt körkort för att jag skulle kunna söka till Polishögskolan. Efter gymnasiet blev det inget körkort fören jag var 21 år gammal och då hade jag hunnit träffa Hugo och var gravid med Molly. Hugo stöttade aldrig min dröm om att bli polis

-Barnmorska

Var min senaste dröm. Jag var fast besluten om att ta upp sjuksköterskestudierna efter föräldraledigheten med Leonore. Men så hamnade jag mellan två val. Utveckla och satsa på mitt jobb inom sociala medier plus få massa tid till barnen nu medan dom är små eller ta upp studierna. Valet var ganska enkelt, just när jag jämförde tiden jag skulle få hemma.

Drömjobb som jag har för framtiden:

-Skriva barnböcker

Jag har sedan ett par år haft en idé om en barnboksserie. Och denna serie skulle inte handla om vem som helst, utan om min älskade katt Tom.

Tom var mitt gosedjur som jag trodde levde tills jag var 12. Min mormor har berättat historier om Tompas fantastiska liv sedan jag var liten. Mormor har till och med skrivit en bok till mig om Tom. Det skulle vara fantastiskt att få dela med mig av Toms fantasifulla liv

-Lansera en egen kollektion

Ni som följt mig länge känner säkert redan till min kärlek och fetisch för badkläder, pyjamas och mysiga hemmakläder. Det skulle vara roligt att lansera en egen kollektion och då skulle jag givetvis se till att plaggen även gjordes för barn. Vem skulle inte vilja ha matchande badkläder/pyjamas med sina barn?!😍

-Öppna ett hälsocafé

Skulle ni komma till mitt ställe där jag skulle sälja goda smoothies, bowls, gröt, mackor och alla möjliga former av äggrätter?

Vad har du haft för drömjobb? Vad jobbar du med just nu? Och vad skulle du vilja syssla med i framtiden?

13 Kommentarer

  1. T

    Du får det alltid att låta som att du får mer tid med dina barn med ditt jobb. Är det så du menar?
    Följer man dig så ser man att du lämnar barnen nästan som vem som helst. Däremot så lägger du tid på mkt annat i din arbetsdag. Men hämtar och lämnar rätt normala tider så förstår aldrig vad som du menar när Du skriver så.
    Skrytsamt upplägg.

  2. Susanne

    Du vet precis vilken av drömmarna jag tycker att du ska satsa på. Författare alla dagar i veckan. Sätt igång bara.

  3. Bella

    Åh jag hade med en gosedjurskatt som hette Tompa när jag var liten 😍 skullle definitivt köpa böckerna 😊 mitt drömyrke hade nog varit något som gör att jag kan vara ledig långa perioder i streck och att då kunna spendera tiden utomlands 😍

  4. P

    Jag är snart färdig psykolog efter (snart) 5 års slit. Jag drömde om att bli forskare som liten. Sen kom drömmar om att bli läkare eller psykolog vid 12-13 år. Min syster är läkare så den drömmen var egentligen aldrig min egen och när jag gick ut gymnasiet insåg jag att psykologi var min grej. Så glad att jag valde som jag valde. Och forska kan jag absolut göra med min utbildning, det är roligt att ha så många alternativ. Just nu vill jag dock jobba med barn. Sen får vi se i framtiden!

  5. Frida

    Mitt drömjobb har alltid varit polis. Men blev gravid när jag var 17 år och det här varit väldigt tufft ekonomiskt sedan dess. Svårt att få fast tjänst utan utbildning, så har haft många olika jobb på timmar efter att jag gick ut gymnasiet. Fick nog för 3 år sedan, vill ge min dotter en bra framtid och pengar betyder tyvärr oerhört mycket i det. Sen ville jag själv få njuta lite, inte behöva fundera varje dag om jag har råd att köpa mjölk. Valde att studera till sjuksköterska för det fanns i staden vi bor bredvid. Är nu färdig sjuksköterska och trivs jättebra! Helt fascinerad att man kan tjäna dessa pengar och ändå bara jobba heltid, så extremt bra och lyxigt med en heltidslön! Mitt drömjobb i framtiden är att jobba med vårdhund. Hundar ger mycket inom vården.

  6. Cassandra

    Har mitt senaste drömjobb – sjuksköterska! Älskar det! I gymnasiet ville jag bli socionom. När jag var liten var det delfinskötare eller skådespelerska.

    Mitt nästa drömjobb är barnmorska! Är ju redan sjuksköterska så tänke söka in till bmutbildningen efter denna föräldrarledighet.

  7. Rebecca

    Nyfiken på varför Hugo ej stöttade dig i att bli polis? Min sambo vill bli detta nämligen o ska söka det nu . Känns läskigt att vara polis i dagens samhälle, kommer vara nervös dagligen om något händer typ.

  8. Hanni

    Mitt drömjobb har jag redan – Jurist! Älskar allt spännande som händer på jobbet varje dag, alla människor man mötet och derad livsöden. Ingen dag är den andra lik. Jag har bra arbetstider och bra lön. Gav mig själv en klapp på axeln och köpte mig en egen Porsche 🚙😅 skrytigt men jag har slitit som ett djur!

  9. Matilda

    Det är alldeles för svårt att köpa matchande barnkläder i Sverige, både badkläder och pyjamas. De alternativ som finns är ganska dyra och kommer inte från något av låg/mellanpris kedjorna. Tror en matchande kollektion är helt rätt i tid!

  10. Jenny

    Tror du hade blivit både en fantastisk polis och en superbra barnmorska!! Kan dock verkligen förstå att du valde som du gjorde. Tid med familjen är ovärderligt ❤
    Tack för en bra blogg. Kram

Visa alla 13 kommentarer
Dagens frågaTankar

Konversation

En kompis på barnens förskola har tagit hål i öronen.

Molly: Mamma får jag ta hål i öronen?

Paula: Absolut, vill du det?

Molly: Jag vet inte, gör det ont?

Paula: Ja det gör lite ont, känns ungefär som när man tar stick i fingret hos läkaren.

Molly: Jag måste tänka lite.

Paula: Gör så gumman.

Jag minns att jag skrev om just hål i öronen när Molly var bebis. Läs mitt tidigare inlägg om hål i öronen HÄR

Mina föräldrar tog hål i öronen på mig när jag var tre månader gammal. Det var en annan tid då, och vanligt inom den chilenska kulturen. Jag har inte känt mig bekväm i att ta hål i tjejernas öron bara för att JAG tycker att det är fint/gulligt. Utan har förhållit mig till att om dom vill ha det så får dom kommunicera det till mig.

Vill Molly ta hål i öronen så får hon det. Då går vi till ett bra ställe och ser till att hålla det rent och fint efteråt för att inte få hålen infekterade. Vi får se i vilka tankar Molly landar i helt enkelt!

-Har dina kids hål i öronen?

28 Kommentarer

  1. Louise

    Min äldsta dotter tjatade i ca ett år över att få ta hål i öronen på grund av att kusin som är två år äldre gjorde det. Tillslut fick hon det i 4års present. Dagen efter åkte hon och tog dom och jag har aldrig sett henne så mallig som då. Nu fyller min minsta 4år men är inte alls intresserad och därför avvaktar vi tills hon vill.

  2. BE

    Smeta på lite emla kräm (bedövningssalva) & ta med kanyl så varken smäller det till (ljud som kommer med pistolen) eller känns! 🙂

  3. Erika

    Min dotter lika gammal som
    Molly fyller 6 nästa vecka och vill såå gärna ta hål i öronen (kom hon på nu i dagarna). Jag tycker inte det är så big deal? Hur ska man tänka? En del höjer på ögonbrynen och andra rycker på axlarna. Behöver lite argument innan jag lägger fram det för hennes pappa😜

  4. Julia

    Gå till en riktig piercare som bara använder kanyl! Det kostar mer men gör mindre ont, läker bättre och snabbare. Piercingpistoler skjuter sönder vävnaden och gör inte att sterilisera.

  5. Sara

    Min tjej kommer få göra hål när hon själv kan sköta det och sätta i hängen själv. Samt vara varsam med sina smycken så de inte försvinner. Så typ aldrig 😂 Nej men när hon är stor nog för det helt enkelt. Då är hon också stor nog att kunna välja själv.

  6. Maria

    Min dotter på tre år fick hål i örat vid två år , för att jag ville det . Dottern på fem år ville det vid fyra år, gick snabbt och ganska så smärtfritt för båda. Hålen gjordes samtidigt i båda öronen , bättre för barnet.

  7. Emelie

    Våran dormtter ville sedan hon va 6 år men tick vänta ett år. Hon ville fortfarande när hon var 7år och då fick hon ta. 7år va även den ålder som smycka hade som gräns. Nu är hon 10och sätter in örhängen lite när hon känner för det. Våran andra dotter fyller 6 i April och tänker ”jag tar kanske hål när jag är 10 eller 27” så vi får se. Jag va själv 19 när jag tog hål och jag använder inte örhängen alls ofta men tänker att jag vill att även Flora måste vilja en längre stund innan hon får ta. Så det inte bara blir för nån annan fått ta.

  8. Jessica

    Båda mina tjejer tog hål i öronen när de var fem, efter lång längtan. För min del hade de egentligen kunnat få göra det tidigare men ville vara säker på att de förstod att det ska rengöras och skötas varje dag så av den anledningen väntade vi tills de var fem.

  9. Amanda

    Jag ville ta hål i öronen när jag var 4 år, min farmor var barnvakt åt mig. Hon tog med mig till en smyckesbutik där de gör hål och så gjorde jag det😂. Hade en arg pappa sen, men det har inte vart några problem. Tycker absolut att de ska få ta hål om de vill! De bestämmer om deras kroppar.

  10. Jenny

    Jag har själv inga hål i öronen. Min dotter får vänta iallafall tills hon är typ 12. Tycker att det är så jobbigt att så mycket fokus hamnar på utseendet redan i tidig ålder.
    Hoppas du får en fantastisk resa nu, njuuut!! Kram och tack för en grym blogg ❤ 👍

  11. Sarah

    Jag tog hål i öronen när jag var ungefär 5-6 år, just för att jag själv bad om det då. Och SNÄLLA, om det blir aktuellt så gör det hos en piercare och inte på frisörsalong. En piercare är utbildad och gör ett rent, snabbt hål med kanyl. Medan frisörer skjuter med pistol, vilket lätt krossar brosk och gör hålet/läkningen sned. Mycket lättare att få infektioner och andra problem. Många piercare har typ fem/sex/sjuårsgräns just för hål i örsnibbarna, just för att föräldrar inte ska ta sina barn till en frisörsalong. 🙂

  12. Karin

    Vår dotter var tre, skulle fylla fyra, när hon fick sina. Hon blinkade inte ens😅Hon hade själv bett om det efter att uppmärksammat att en äldre tjej på hennes avdelning hade det. Den tjejen fick det när hon bara var någon månad vilket är helt normalt inom deras kultur. Jag var sån som med stor avund såg mina kompisar en efter en få hål i öronen. Själv fick jag vänta tills jag var tolv….

  13. Malin

    Yes, min dotter tog hål när hon var 4 år och vi använde lite emla kräm innan. Hon kände ingenting och vart supernöjd 😃

  14. Josefin

    Har resonerat som du, den dagen de själva vill ha det så får dom mer än gärna men tänkte att det kunde vara något de själva kunde få välja även om jag tycker det är väldigt fint.

  15. Annica

    Jag är nog av den åsikten att barnen får gott och väl vänta med hål i öronen tills de är gamla nog att själv hålla rent, att själv ansvara för den biten, osv. Vill de ha hål i öronen, får de själva sköta om det också.. Så tidigast 13-14 år bör de väl vara tänker jag.

  16. Lauren

    Jag tycker inte att ett barn ska ta det beslutet i den åldern. Låt barnet vänta tills han eller hon är äldre och kan förstå sammanhanget och konsekvenserna av det.
    Själv fick jag inte ta hål i öronen förrän jag var 14 år, bland annat för att min mamma ville minimera risken för att drabbas av nickelallergi.

  17. Hanna

    Åh Molly är så klok!! Det är en egenskap man (iallafall jag) märkt tydligt att hon har fått från er!😍
    Jag tog hål i öronen i hennes ålder och det var lagom för mig, fick bestämma men var ändå så pass stor så jag visste vad jag valde 😄
    Kram

  18. Paulina

    Min dotter fick sina hål när hon var 3 mån och det var för att jag ville. Jag är också chilenare och fina när jag var några månader. Kulturen hade inget med mitt beslut att göra dock.

  19. Lina Franzén

    Tycker det är super när barnen själva tar upp det! Gör det hos en piercare bara! Det kostar mer men är mindre riskfyllt. Gör man det hos typ en frisör som gör med pistol så gör det dels ont men är större risk med infektioner och att smycket växer in i örat. Många piercare vill förbjuda just pistoler då det allt som oftast blir ett sämre resultat. Dessutom så pillar typ alla barn supermycket på öronen, minns det själv haha. Men kul att hon tar upp det själv! ❤

  20. Linnea

    Hmm.. Svårt det där..
    Tänker så här: Att de får ta hål i öronen när de själva kan ansvara för att göra rent. Jag var 10 när mina föräldrar lät mig ta hål i öronen. Synd att det inte finns mer örhängen av ”clips-varianten”.

  21. Kim

    Väldigt fin & mogen tanke! Detta är ett väldigt hett ämne att diskutera. Jag tog hål i öronen när jag var gammal nog att förstå vad det innebar. Tror jag var runt 7-8. Något år efter tog jag ytterligare 2 hål & när jag var 12 så tog jag hål i näsan! Tack för ett fint inlägg! Intressant att läsa om dina tankar 😊

  22. Mathilda

    Min dotter ville ta hål i öronen när hon blev 5 år, så på hennes födelsedag åkte vi och hon fick ta hål i öronen, jätte nöjd och helt hennes egna vilja

Visa alla 28 kommentarer
Dagens frågaKärlekTankar

Idag känns hjärtat tungt

Hur fungerar du när du är borta från barnen? Generellt så är inte jag så ”längtig”. När vi har varit borta över helger så har det alltid gått bra. Jag har åkt bort glad och kommit hem ännu gladare.

Vi har fantastiska familjemedlemmar som gör att det känns tryggt att vara ifrån kottarna. Och när vi väl ska bort ser jag alltid till att tanka tiden med barnen just för att det ska kännas mer okej att vara borta i ett par dagar.

Som sagt, en helg eller ett par dagar har aldrig varit ett problem. Men idag känns hjärtat tungt. Det känns värre än någonsin just nu för att jag vet att ikväll säger vi hejdå för en vecka. Imorgon bitti sticker jag tidigt mot Arlanda och nästa tisdag ses vi igen.

Denna gång är det inte bara en helg eller ett par dagar. Utan en hel vecka. Och det gör att mitt hjärta känns tungt. Idag har jag dåligt samvete för att jag ska åka och boosta enbart mig själv och mina intressen via en träningsresa. Jag har dåligt samvete för att lämna Molly och Leonore💗

I och med mitt dåliga samvete som jag förmodligen kommer att handskas med genom hela deras uppväxt försöker jag idag intala mig själv att jag är värd detta. Att det kommer bli bra iallafall. Att dom kommer klara sig utan mig i en vecka. Men så faller jag tillbaka när jag tänker på att dom kanske kommer att gråta vid läggningarna för att jag inte är där. För att dom längtar efter mig. Och då blir jag så ledsen.

Denna gång kommer jag inte att åka glad. Ikväll kommer jag förmodligen att gråta, och jag kommer inte att dölja det om det blir så. Utan då berätta att jag känner mig ledsen för att vi inte kommer att ses, men också säga att det inte är någon fara att gråta. Förhoppningsvis så kommer min resa bli oförglömlig och jag kommer ha tjejerna i mina tankar jämt. En vecka går fort, förhoppningsvis både för mig och för dom. Vi kommer att ringa FaceTime och jag kommer att berätta om alla äventyr. Igår pratade vi om farliga djur och jag lovade att fota djuren jag kommer att se i Costa Rica.

Idag hämtar jag tidigt. Vi myser och kramar om varandra. Köper hämtmat för att minimera sysslorna och när dom har somnat packar jag det sista. Usch, jag tycker verkligen inte om avsked!

Är du längtig? Saknar du barnen när du väl kommer hemifrån eller funkar det bra?

18 Kommentarer

  1. Camilla

    Du gör ju en investering i dig själv vilket indirekt/i förlängningen blir en investering i dina barn också, dom klarar sig säkert galant utan dig. Tänk så många som är separerade och är borta från sina barn varannan vecka, alltså lika länge som du nu är borta, och alla de barnen klarar sig ju fint trots att det i de fallen handlar om ca 25 veckor per år 🙂

  2. Petra

    Jag har som mest varit borta i tre dagar, det sker några gånger per år då jag åker på jobbresa eller hänger med mina vänner. Min man brukar åka på jobbresor ca tre gånger per år, då är han borta i 4-10 dagar. Vi båda tycker det går jättebra när man åker iväg. Vi litar totalt på den andra och båda får tid att samla en annan sorts energi än vad man har i vardagen samt får en ny uppskattning för både familjelivet och nya saker man kan upptäcka i livet. I båda fallen växer vi som personer, både som förälder och individer. Barnen tycker också det är härligt att få några dagar med bara en förälder, oftast blir de mer bortskämda då ☺️.

  3. Carro

    Jag har varit ifrån mina barn max 3 dagar och tycker det är lagom. Skulle själv inte må bra av längre och minns hur mycket jag saknade pappa när han åkte iväg på jobb när jag var barn. Så nej, har hellre med barnen överallt!

  4. Annica

    Jag har varit från mina barn enstaka nätter, de två gånger det blivit två nätter på raken har jag ena gången haft med mig den yngsta (bebis då) på min pappas begravning 110 mil hemifrån oss och den andra gången var jag på sjukhus (barnintensiven) med den äldsta dottern som låg inne för en anafylaktisk chock – i samma stad som de andra två tjejerna och vi sågs på dagarna.. Men i alla fall..! Jättejobbigt att vara ifrån dem! Jag själv är verkligen inte i det moodet att jag kan lämna dem för en vecka. Kanske inte är där på flera år.

  5. Rebecka

    Min man jobbar borta för första gången nu, han har varit borta i 11 av 14 dagar idag.. barnen längtar efter honom men är inte ledsna, dom är 2 och 3. Jag vet att de är skillnad mellan män å kvinnor Vilket ju är helt sjukt när man reflekterar över det. Men du, din resa kommer bli fantastisk! Du är så värd de å du kommer komma hem som en pigg å ännu gladare mamma!

  6. Anna

    Jag är ganska längtig, lr iaf när det är mer än en natt. Förstå mig rätt men en natt kan ibland vara skönt.. Men sen kommer mitt längt !!! Jag brukar försöka tänka att längta är något fint och något bra och att det kan vara nyttigt för allas utveckling. Sedan brukar jag alltid försöka använda ordet just LÄNGTA ist för att sakna då jag tycker att längta har en mer positiv klang. Det kommer säkert vara jobbigt för er alla vissa stunder men tänk va hääääärligt när du är hemma igen. Gör ditt bästa för att ta vara på resan och tiden så att du inte bara ängnar hela vistelsen åt att längta hem för tänk va bortkastat det skulle vara för alla parter. Ha en fantastisk resa nu. Ps om dina barn har något favvo snacks tex klubba så kan du ge dom 7st klubbor och att dom får äta en varje dag när du är borta så att dom kan räkna ner tiden själva och att de blir något kul. Allt kommer bli bra! Kram

  7. Emma

    Fast tänk i stället att du med din resa visar att det är viktigt att göra saker för sig själv. När de är äldre kan de ha det som ett bra exempel. Man skulle ju snarare bli sorgsen om man tänkte tillbaka på sina föräldrar och de ända de har gjort är att offra sina egna intressen för att vara med en själv. Såklart med en balans men du förstår kanske vad jag menar. Bästa som finns är när min mamma gjort något som bara handlar om henne. När jag var 9 drog hon till Kina & Indien i tre veckor. Det var såklart jobbigt då men nu stärker de bara mig. Hon gjorde något för sig själv! Så kör hårt och inspirera dina barn i stället!

  8. Aman

    Dom kommer ha det jätte bra med Hugo ju. Förstår att du känner dig ledsen, har själv en 10 månaders som jag får ångest över att lämna i några timmar bara (men blir väl lättare ju äldre dom blir). Åk iväg och njut! Kram

  9. Karin

    Ja jag är längtig! Jag kommer att åka på en förlängd weekend till Mallorca nästa månad och har redan sån ångest över att vara borta från mina små kids. Jag har bara varit borta över natten tidigare. Jag tror att jag kommer ha det toppen när jag är borta men fy så ont i magen jag får av bara tanken!

  10. Carro

    Förstår hur du känner. Har bara varit ifrån mina små en natt här och där.. och får alltid dåligt samvete innan och känner mig ledsen och sorgsen när vi ska säga hejdå. Orolig för dem och deras känslor.. Även om jag vet att dem har det mer än bra och att det är okej så faller jag alltid tillbaka till att känna mig ledsen. Men så här tänker jag –
    Det är okej att känna såhär, äg din känsla och sen när ni sagt hejdå så får du försöka släppa det och ha det bra. Det är det bästa du kan göra för dinabarn just då- ha en fantastisk resa som du bara kan så ses ni sen när du kommer hem. Brukar säga det till tjejerna med om dem blir lite ledsna. ”Ni ska ha det bra här och jag där så ses vi sen” ❤

  11. Linda

    Var ledsen och fokusera sen på dig! Det är du värd och kidsen kommer ju ha det så bra med Hugo! Tänk vad dessa dagar gör för deras relation!
    Min man tar ibland semester i ”förväg” med kidsen då hans familj bor i ett annat land… dels för att jag oftast inte kan ta lika lång semester som honom och dels för att han vill ha egentid med barnen och hans familj. Första gången dom åkte så grät jag hela kvällen men på morgonen tänkte jag om och började fokusera på jobb och alla dom saker jag kunde göra utan att ta hänsyn till andra. Blev förutom jobb väldigt mycket spontan träning, biobesök, dater med vänner, shopping och en en eller två filmer framför tv:n.
    Detta upplägg gynnar alla i familjen!

  12. Majja

    Paula åk njut och ha det så roligt. Tkr det är så coolt att ni stöttar varandra så fint i allt ni gör. Har själv en 2 åring och gravid i v:40 har sj inte varit borta från min förstfödda så mkt men tiden till det kommer oxå när de blivit lite lite äldre.

    När jag var yngre runt 18-19 så jobbade jag med en kvinna som i flera flera år sen hon gift sig och fått barn åkt på en semester sj i värmen varje vinter. För att hon kände att hon behövde det fantastiskt varför inte. Vi alla bör göra saker för oss själva oxå. Vi glömmer ibland att våra barn oxå kmr bli vuxna och göra saker på egen hand.

  13. Jonna

    Jag åkte över till min syster i Kanada en vecka förra året utan barn . Grät i stortsett hela resan dit och kände mig som världens sämsta förälder och alla katastroftankar kom. När jag väl var framme så kunde jag koppla av och faktiskt njuta av egentiden med syster . Tacka vet jag FaceTime där vi sa godmorgon /godkväll. Faktiskt ingen hemlängtan föränns jag satt på flyget hem då längtade jag såååå.

  14. N

    Har aldrig varit ifrån mina barn på 3,5 år och 9 månader.. endast under förlossningen med 2:an och då hann jag inte känna efter om jag längtade 😂

  15. Nat

    det kommer säkert gå jätte bra och ni kommer säkert komma stärkta ur det och deras relation med sin pappa kanske blir ändå bättre. MEN och jag vill ändå skriva detta också är att jag tror att det är viktigt att faktiskt lyssna på de känslor vi har. Har man en känsla av dåligt samvete eller skuld ja då är det alltså något som man tänker att man borde gjort annorlunda, och så kan man lära av det. Har man skuld i tid och otid ja då kanske skulden inte är fullständigt kopplad till verkligheten och behöver på något sätt förändras men för de flesta tror jag skulden är nyttig och visar på att man gjort något som man egentligen innerst inne kanske inte är helt nöjd med. Om man till exempel kan lämna sin 2-åring 2 dygn utan skuld, och barnet verkar må prima ja då var det kanske ett bra beslut, om samma mamma får skuldkänslor om hon lämnar sin 2-åring i 4 dygn ja då var det uppenbarligen längre tid än vad hon tror själv är nyttigt för deras relation eller för barnets egna hälsa och då kan hon vid nästa tillfälle komma ihåg det och ändra planerna och anpassa till en bättre nivå.

  16. Beth

    Tipsar om att ha en kramknapp! Tanka kramar medan du är hemma och berätta om att när saknaden tar över så trycker man på ”knappen” (t.ex. i handflatan eller på armen) så skickas en kram till den man saknar. ❤️ Tänk hur mycket ny energi du kommer ha när du kommer hem igen! Lycka till, hoppas det blir en underbar vecka! 😊

  17. Johanna

    Jag förstår dig! Tycker det är jobbigt att lämna min tjej på förskolan och åka till jobbet varje dag! Men det kommer bli bra, som sagt, du kommer ha det jättekul och barnen kommer också ha det bra med sin pappa andra som hjälper till med dom när du är borta. Jag tänker att det är bra för både oss och barnen att få vara ifrån varandra ibland och se att allt går bra ändå. Men jag förstår att du är deppig. En vecka går fort! <3

Visa alla 18 kommentarer
Tankar

”Hoppas du också äter av allt gott och kan unna dig”

Den här kommentaren gällande mitt samarbete med Friggs där jag visade vår helgfrukost gjorde mig så extremt ledsen. Ledsen för att jag vet om att just mat är många kvinnors fiende. När jag var ung hade jag en period i mitt liv där hemska hjärnspöken sa att jag inte dög.

Att hitta balans till mat kan vara svårt. Under mina vardagar käkar jag balanserat och gärna hälsosam mat. Sedan jag kom in i träningen ser jag mat som bränsle, jag vill förse min kropp med bensin till mitt lok. Detta för att orka och fortsätta utvecklas. Idag vet jag att jag behöver kolhydrater, fett och protein.

Livet är alldeles för kort för att ha en ohälsosam relation till mat. Likaväl som jag äter balanserat under veckodagar är det lika viktigt att unna sig och äta precis det man känner för. Vissa tycker om godis och söta saker medan jag föredrar god mat som frukostmackor och pasta. Det gör min själ lycklig. Det finns inget mysigare än att starta helgen med en härlig frukost eller en söndagsmiddag med en god pasta. Mat är förknippat med sociala sammanhang och det var något jag saknade under de 10 veckorna som jag gick på ett kostschema under förra våren. Jag saknade att vara en del av gemenskapen kring en måltid, och det är något jag har tagit igen sedan dess.

Jag vill inte på något sätt förminska en ohälsosam relation till mat i och med att jag själv har erfarenheter av det. Men jag vill från botten av mitt hjärta sända all min kärlek och stöd till alla er som kämpar med hjärnspöken. Du kommer inte orka om du inte äter, och det finns hjälp att få. Du är inte ensam och du ska inte skämmas💗 Bor du i Stockholm och vill få stöd så kan du vända dig till Stockholms centrum på telefonnummer: 08 123 44 100

Ikväll tog vi en söndagsmiddag på Un Poco för att säga hejdå inför min resa till Costa Rica tillsammans med Jonas och Lisa.

Jag åt magiskt goda tryffelstuvade makaronerTill efterrätt delade vi på friterade oreokakor. Det var ingen höjdare men ändå kul att ha smakat!

9 Kommentarer

  1. Malin

    Mmm, jag förstår det här. Håller med om att hur och vad Paula äter är hennes sak och jag tänker tillbaka på mitt 16 åriga jag som anorektiker.. Då fanns förstås inte sociala medier men TV och tidningar fanns ju och jag kan inte minnas att det jag såg eller hörde påverkade mig det minsta. Vare sig det handlade om makaroner, hamburgare eller sallader. Jag fokuserade på att äta så litet som möjligt och åt jag en banan ansåg jag att jag unnat mig nog för veckan. Nu pratar jag bara om mig själv, men jag var nog både blind och döv från omvärlden vare sig det var väl menat eller inte.

  2. Bella

    Okej. Jo jag har själv lidit av både ortorexi ooch bulimi, och förstår att man med ätstörning kan ta åt sig, men still, ska det hindra Paula från att dela med sig på HENNES blogg om hennes val i hennes liv och vardag? Jag tycker faktiskt inte det. Det är inte Paulas ansvar om jag ska vara krass. Det var det jag försökte poängtera.

  3. Tove

    Jag syftade faktiskt inte på att jag själv tog åt mig. Har många vänner med ätstörningar som jag vet skulle ta åt sig, därav min kommentar. Jag kommer att fortsätta äta pasta och mackor flera gånger i veckan och har noll dåligt samvete för det 🙂

  4. Bella

    Jag försöker absolut inte skapa en debatt här nu, men om det nu är så att äta makaroner är att ’’unna sig’’ för just Paula och det provocerar / väcker känslor i någon annnan / sticker i någons ögon, vems problem är det då egentligen? Paulas eller den personen som ’’tar åt sig’’? Alla har väl rätt att leva som de vill och dela med sig utav det? Att man tar åt sig är ju egentligen bara ett tecken på att man innerst inne vet att man kanske inte bör äta just det flera gånger i veckan, ja hoppas du förstår hur jag resonerar.. Bara för att det ingår i din vanliga kost betyder inte det att det måste ingå i paulas eller någon annans ’’vanliga kost’’.

  5. Nina

    Paula! Jag förstår dig helt och vill bara skriva det. Vad du än skriver klagar alltid någon. Att leva hälsosamt på veckorna och ”unna sig” på helgerna är helt rätt och kroppen mår bra av att vara hälsosam men det är något som svider i folks ögon verkar det som. Däremot att trycka i sig mc Donalds och skitmat varje dag, det hyllas man för. Så knas tycker jag. För hur vi än vrider och vänder på det mår kroppen inte bra av det på insidan. Så heja dig och din livsstil!!! Jag lever efter samma. Makaroner och mackor är också unna för mig och det är helt okej att det är så. Jag blir trööött av kolhydrater o då orkar jag inte jobba 😂😂 stor kram

  6. Sanna

    Spelar ingen roll vad du har på dig, om det så är finkläder, träningskläder eller vardagskläder. Du är SÅ snygg!! Kram härliga du

  7. Tove

    Förstår att du menar väl när du skriver det… men att skriva att du ”unnar dig” när du äter pasta och mackor sätter nog också lätt hjärnspöken i personers huvud. Pasta och mackor äter jag flera gånger i veckan och det är ingenting jag ”unnar mig”, det ingår bara i min vanliga kost!

Visa alla 9 kommentarer
TankarTips

Mina 10 bästa knep för att få vardagen att gå ihop

Oh livspusslet. Evighets pusslet som kräver planering om omtanke varje dag. Tänkte dela med mig av ett par punkter som gör att vardagen går ihop för mig, men fyll gärna på med dina bästa tips i kommentarsfältet

-Listor

Mitt liv baseras på listor! Min telefon är full med oklara listor, där det handlar om jobb till vad som behöver handlas hem. Det underlättar verkligen mig att sortera tankarna och pusslet, att ha en lista att kunna beta av

-Handla mat på nätet

För ett par månader sen började vi handla mat på nätet. Det har gjort att vi både sparar tid och pengar. I affären mindes jag inte allt. ”Har vi havregryn hemma? Äh chansar” och helt plötsligt hade vi dubbletter av allting.

I och med att vi börjat handla mat på nätet har vi också fått en bättre planerad matlista.

-Kalender

Jag använder kalendern på telefonen flitigt. Kalendern är fylld med prickar gällande ALLT! APT på förskolan, publiceringar i mitt jobb, möten, kompisträffar och när Hugo ska bort.

Vi vill ge varandra dom bästa förutsättningarna när vi ska bort så vi har fått in en bra rutin att tala om tillfällen vi ska bort i god tid

-Kontaktnät

Jag är så otroligt tacksam för vårt stora, fina kontaktnät. Vi har bra relationer med våra familjer vilket underlättar vardagspusslet enormt. Min mamma arbetar nära barnens förskola och har flera gånger ryckt ut för att hämta när vi inte hinner hem. Det är verkligen guld värt att bo nära familjen när man har små barn!

-Städa lite hela tiden

Vi har ingen ”städdag” utan jag städar lite hela tiden på vardagarna. Dammsuger, tvättar, viker och ajaxar badrummen. Jag mår bra av att befinna mig i ett städat hem men stöda vill jag INTE göra på helgerna. Då vill jag njuta av vår tid tillsammans, så det är värt att småstäda hela tiden måndag till fredag.

-Planera dina dagar

Planering är A och O för att få ihop en hektisk vardag. Lägg upp en vecko/dagplanering med hjälp av listor!

-Lägg fram kläder/packa

Alla med smått vet om hur fel mornarna kan bli utan en viss förberedelse! Leonore är t.ex. väldigt mån om vad hon ska ha på sig så det underlättar enormt att låta henne plocka fram kläder till morgondagen kvällen innan. Morgonrutiner underlättas också om man som förälder går upp liiiiite tidigare än kidsen.

-Var sak på sin plats

Jag orkar inte leta! Jag är ingen sakletare utan lägger ALLTID tillbaka saker i huset på sin plats. Detta förmedlar jag till resterande familjemedlemmar, att det blir lättare att hitta nästa gång om man redan innan vet vart det finns. T.ex. batterier eller plåster.

-Planerad matlista

Tack vare vår rutin att handla mat på nätet har vi fått planerade måltider. Beroende på hur veckan ser ut planerar vi måltider. Helst vill man äta mat från grunden, men när tiden är kort funkar också halvfabrikat. Barnen blir SÅ glada när det serveras snabbmakaroner, köttbullar och ketchup.

Ett annat tips gällande matlagning är att laga större satser på att en matlagning räcker till två dagar!

En gång i veckan kör vi take out och äter ute. Det är VARDAGSLYX!

-Var noga med sömnrutinerna

Jag litar inte på folk som inte sover, djupsömnen rensar och göt oss till nya människor. Sömn är en viktig punkt för att få vardagen att gå ihop!

4 Kommentarer

  1. J

    Dom har städning varannan vecka (var tredje???) om jag inte minns fel men dammsuga, småstäda toaletten etc behövs väl mer än en gång varannan vecka? Alla gör såklart som dom vill men dom flesta jag känner småstäder jag på likande sätt fleeera gånger i veckan? Speciellt när man har små barn. Under vissa perioder dammsuger jag ex hallen var och varannan dag för att barnen springer in och ut? Köket likaså. herrgud har du inget vettigare att bry dig om än att Paula småstäder?

  2. Angelica

    Städning? Ni städar väl inte själva så varför springer du runt och småstädar? Var inte länge sen Hugo gjorde ett inlägg om att ni använder Hemfrid och du har också för länge sen skrivit nåt om ett städbolag om jag inte har fel?

  3. Rebecka

    Jag håller med om precis allt! Bortsett från var sak på sin plats.. jag har gärna plåster tex i ett å samma skåp, men kaoset i de skåpet finner inga gränser 🤦🏽‍♀️😅 men listor listor listor! Kalendern e fulltecknad å om jag inte ställer larm å anteckningar så existerar de inte i min värld. Jag förstår inte hur folk som inte städar varje dag, använder digital kalender och gör matlistor får vardagen att gå ihop 😉 jag handlade på nätet första gången denna vecka å fick precis mess från chauffören om att maten står hemma utanför dörren, spännande!

  4. Sofie

    Ni som äter mycket ute. Skulle vara kul om du kan du göra en lista på bra restauranger i Stockholm? 😊 typ en top tio, budget, lux, mysig, eller något liknande. Skulle behöva lite inspiration för att hitta nya ställen 😊

Visa alla 4 kommentarer
×

Paula Rosas

Hej på dig och välkommen till min blogg. Mitt namn är Paula Andrea Rosas och här kommer några korta meningar om mig. Jag är en 27årig tjej som lever mitt liv genom att göra det bästa av dagarna. Mitt liv kretsar kring mina fantastiska döttrar Molly-Elise och Leonore och min underbara man Hugo Rosas, familj och vänner. Jag är en glad, familjekär och envis tjej som älskar att skratta. I min blogg kommer ni få följa med mig i min vardag. Träning, äventyr, dilemman och utveckling i mammarollen, resor, giftermål, vänskap och utbildning. Samarbetsförfrågningar: paularosas.media@gmail.com