Tankar
Dagens outfitTankarTips

Att vara verkställande

Jag är verkställande och det är en egenskap som jag tycker om med mig själv. Jag skjuter sällan upp saker utan jag prioriterar, pausar, är realistiskt och bockar av. Det är så jag funkar, med allt egentligen!

-Funderar och noterar, vad är viktigast just nu?

-Stämmer av i tiden, har jag någon deadline att jobba mot?

Jag blir otroligt tillfredsställd utav att bocka av, det får mig att känna mig produktiv. Sedan har jag alldeles för mycket myror i brallan med att vänta. Som förra veckans projekt med att göra det mysigare i tjejernas sovrum. Det var ett projekt som jag hade lagt under denna veckas ”to do” men jag kunde helt enkelt inte vänta🤷🏻‍♀️

I morse gick jag min lilla morgonrunda efter att ha lämnat barnen och la upp veckans plan i tankarna. Det är otroligt rogivande att starta måndagarna ute i naturen

Efter min promenad samlade jag mina tankar, samt förberedde mig för dagens möte med Bröd & Salt. Fick en superidé som jag verkställde snabbt genom att boka ett möte tillsammans med dom.

Cooler ideas- than yours💡

Bröd & Salt har stans godaste kanelbullar

& nu sitter jag med bästa Elin och kör efterarbetet efter ett lyckat möte. Vi gör det på Daileys Café som gör en av stans godaste omeletter😋 Brukar ta en som jag kallar för ”Paulas special” och den finns inte på menyn:

Chevré, soltorkade tomater, vanliga tomater, broccoli och pesto & Elin tog deras galna chèvresallad

Dagens Pulka:

Jacka: Chiquelle Jeans: Twist and Tango Skor:Converse Diadem: Gina

Mina fem bästa tips för att bli mer produktiv:

Prioritera. Gör saker i rätt ordning. Koncentrera dig på en sak i taget, och gör det ordentligt.

Gör klart det du håller på med. Dyker nya uppgifter upp, lägg dom i kön!

Håll koll i almanackan. För att min planering ska hålla måste jag ha stenkoll i almanackan och kikar i den flera gånger om dagen.

Bocka av. Jag använder mig mycket av listor. Listor som jag skriver i telefonen och på papper. Minsta lilla skriver jag upp, och bockar sedan av.

Glöm inte bort dig själv. För att kunna bli mer produktiv måste du också vara utvilad. Ta raster och mentala vilor. Pausa, och kom tillbaka när du känner dig redo igen.

-Ett annat projekt jag har denna vecka är att få väggen i köket målad. Måste mäta väggen för att få en uppfattning om hur många liter färg vi behöver. Vi har bestämt oss för Jotun Ladys kalkfärg ”Vallmofrö”. Tror att det kommer att bli megabra!

Såhär tråkigt ser det ut just nu:

1 Kommentar

  1. StrongerLife

    wow spännande vad det kan vara för samarbete du fick upp!! 🙂
    Härligt att fler håller koll på sina saker via pappersform! Bästa som finns, listor, ordning och reda via papper. 😀

AllmäntTankar

Hänger jag på Bloggbevakning?

På mitt inlägg om mitt språkbruk kom kommentarer om att jag ska erkänna att jag hänger i kommentarsfältet hos Bloggbevakning. Jag tror kommentatorn menade att det ska ha varit där jag sett att folk hackar på mitt sätt att skriva men handen på hjärtat – det var inte kommentarer därifrån jag syftade på i mitt inlägg. Det är nämligen gott om såna kommentarer här inne hos mig. Sen är det säkert samma personer som skriver av sig inne på BB också om hur dom stör sig men det är en annan femma.

Med det sagt så vill jag inte ge er intrycket att jag ”inte går in på Bloggbevakning”. Alltså det är klart jag går in där och läser? Man kan tycka vad man vill om den bloggen men faktum är ju att det är typ den största som finns just nu. Och att den går ut på att granska den bransch jag verkar inom. Jag ser det typ som en del av mitt jobb att läsa där och hålla mig achour med vad som är på gång. Jag hämtar inspiration från ämnen och ibland tycker jag Camilla har helt rätt och ibland helt fel. Jag skäms inte det minsta för att säga att jag är inne och läser där, varför skulle jag försöka mörka det? Jag tycker jag har varit väldigt transparent i det att jag då och då lyfter inlägg därifrån och hänvisar till källan direkt.

Ibland när det är inlägg om mig eller Hugo är det klart att jag kollar in kommentarerna också, men det är inte ofta. Det beror lite på ämnet och vad jag är på för humör den dagen. Vissa dagar vet jag nästan vad som kommer stå och vet att jag inte är rustad för den typen av tyckanden om min person. Vissa andra dagar kan jag tycka det är rent utsagt lustiga betraktelser. I början av bloggtiden läste jag dock betydligt mer i kommentarsfält och tog också åt mig mer. Det är en nödvändighet att hålla lite distans till forum där folk kan vara helt anonyma och verkligen ge uttryck för tankar jag inte tror de skulle våga säga direkt till någon person överhuvudtaget. Jag tycker det är tråkigt att kommentarsfälten inne hos Camilla ofta blir till rena kloaker där folk bara spyr ut sig vidrigheter utan att tänka på att det rör faktiska personer. Det fäktas åt alla håll. Jag förstår inte riktigt behovet av att skriva ut sånt på nätet faktiskt. Ibland kanske det är konsekvens åt att Camilla kan skriva rätt syrligt om dom hon bevakar men ibland känns det helt oprovocerat. Jag undrar ibland vilka det är som ligger bakom de vassaste kommentarerna. Hur dom är som personer i riktiga livet, det som pågår parallellt med vårt nätliv. Kom ihåg att jag inte bara är influencer-Paula som ni ser här. Jag är också en mamma, en fru, en dotter, en syster, en vän… jag är en person som alla andra och lever mitt liv. Precis som alla andra profiler ni följer på nätet. Ni kanske bara ser en störig profil men kom ihåg att det är personer bakom den yta ni tar del av. Man behöver inte hålla med eller tycka om men om ni känner behov av att trycka till, fråga er varför! Det skadar aldrig att vara snäll och om man inte vill vara snäll kan man i alla fall skippa att vara elak.

Nä hörni, jag hymlar inte med att jag är en läsare av Bloggbevakning men jag går inte in och letar inspiration till mina inlägg bland kommentarsfälten. Visst händer det att jag kollar in dem men för att skona mig själv så låter jag oftast bli just kommentarerna. Att det kommer in en och en annan här bland majoriteten positiva är enklare att hantera. Kommentarsfältet hos Bloggbevakning fäktas åt alla håll – även Camillas – och det är ofta för hård ton i många kommentarer. Jag har förstått att Camilla haft det tufft en tid med en sjuk nära anhörig som nu gått bort, det beklagar jag verkligen och jag skickar en varm tanke till henne i sorgen 💕

 

10 Kommentarer

  1. Hanna

    Ja alltså, det här är fint skrivet och jag håller med dig. Samtidigt undrar jag hur du tänker här när du själv för bara någon vecka sedan ifrågasatte Marcelos mentala utveckling? Räknas inte det till ”om man inte vill vara snäll kan man i alla fall skippa att vara elak”? Jag är inget fan av Marcelo över huvud taget och jämför inte ditt inlägg med hätska kommentarer på BB, men det verkar lite motsägelsefullt.

  2. StrongerLife

    Jag går inte in och kollar där för att jag inte vill stödja bloggen för det känns som att den mest tillför skada än nytta.. Det känns som en skvallerblogg och jag vill inte stödja sånt. Om jag vill veta något om dig Paula så läser jag din blogg, inte en skvallerblogg. Men alla gör som de själva vill, såklart.
    Men att hymla med något, det vore ju bara dumt. Du känns inte som den som inte kan stå för saker, så det tvivlar jag på att du skulle göra. Du är en rak och ärlig människa, det är just det som gör att jag och många andra följer dig. <3

  3. Emilia

    På tal om kommentarer.. Jag skulle uppskatta om du ville ta dig tid att svara på kommentarer här lite oftare. Tror säkert att flera håller med. Ser att du svarar ibland, men ofta när folk frågar saker så får man inget svar. Förstår att du kanske har mycket att göra, men det skulle inte ta många minuter att svara. Det skulle dessutom göra bloggen mer levande, och det är roligare att kommentera om man får respons. Ta inte detta som något elakt nu, bara en åsikt om vad du kan förbättra, om du vill.

Visa alla 10 kommentarer
Dagens frågaTankar

Borde jag sluta misshandla språket?

Något jag väldigt väldigt ofta får kommentarer om är min stavning. Eller vad för ord jag väljer att använda eller att jag säger fel ord i fel sammanhang. Jag tänkte att vi tar itu med den här typen av kommentar en gång för alla.

Såhär tänker jag, det här är en blogg. Ingen myndighetstext eller nyhetsrapportering. Jag är en ”influencer” och det som karaktäriserar en sån är just att man influerar med sin person. Ni följer mig för att ni följer mig, så som jag är.
– Ja men du säger ju att det här är ditt jobb så ansträng dig mer med stavningen!

Ofta skriver jag mina inlägg från mobilen på fart, då kan telefonen vara boven som gör att ett ord autocorrectas till något helt annat. Jag läser för det mesta igenom mina inlägg innan jag publicerar men jag tror fler känner igen sig i att man blir ”blind” för sin egna text. Man läser för sig själv och rättar i huvudet utan att lägga märke till. Jag prioriterar att få upp många, innehållsrika inlägg så att det nästan alltid finns något nytt för er att läsa framför att jag ska sitta och korrläsa flera gånger eller lägga in texterna i worddokument och hålla på. Jag tycker inte det är någon fara på taket att det blir några slarvfel om ni i det stora hela förstår vad jag skriver.

Att jag ibland ”hittar på” ord som vuxligt och lyrrigt är också en del av vem jag är. Det är inte bara i text jag gör om ord utan i talet också. Hugo brukar skratta åt mig för att jag slänger mig med helt fel ord emellanåt. Det är en typisk Pulkangrej att istället för att fundera på ”hmm vad heter det där” så skarvar jag till med något som jag tycker känns rimligt. Ibland blir det tokigt men jag bjuder på det. Oftast tycker min omgivning det är roligt. Ett av talen på vårt bröllop jämförde till och med mig och Hugo där ”Där en har svårt att hitta orden emellanåt hittar den andra på egna”. Visst skulle jag kunna jobba på det här och sluta höfta med ord men det här är grejen, jag vill inte. Det är en del av min personlighet och det är inget som skadar varken mig, min omgivning eller är till nackdel för mitt jobb. Som sagt, det skulle kanske vara ett problem om jag jobbade på en myndighet och skulle skicka ut viktiga brev med torrt språk men det jag livnär mig på är att skriva en publik dagbok. På att bjuda på mitt liv, min personlighet och mina tankar. Det är mig ni får paketerade i en blogg och ett Instagramkonto och det är såhär jag är. Ni kan tycka att det är att ”misshandla språket” men jag tycker det är en lekfullhet med språket. Jag tar inte allt på så stort allvar och har inga problem med att bjuda på ett skratt åt min stavning ibland.

Om ni stör er på mitt sätt att skriva kan ni antingen:
– Sluta läsa om det känns jättejobbigt.
– Göra något kul av mina brister, typ en utmaning att göra 5 burpees varje gång jag hittar på ett ord och 5 armhävningar för varje stavfel. Då kommer ni både ha roligt och bli vältränade på ett kick! Pulkans stavningschallenge!

Jag hör vad ni säger, ni som vill att jag ska förbättra mig i språket och den senaste kommentaren jag fick om det här var verkligen inte otrevlig eller något men jag vill att ni ska veta min ställning i det här. Jag tycker inte mitt sätt att skriva förstör texterna utan snarare gör dom till ”mig”. Jag vill att ni ska känna att ni är inne på just min blogg och läser och att ni känner att det är jag som sitter bakom tangenterna. Jag är inte en perfekt skribent men jag lyckas engagera, väcka nyfikenhet och väcka känslor och med det så tycker jag att jag är en jäkligt bra skribent!

 

 

 

39 Kommentarer

  1. Emilia

    Tycker egna påhittade ord är roligast, gör samma själv! Någonting jag reagerat på sen i sommar är ditt användande av ordet ”just”, nu vet jag inte hur mycket du använder de men det ordet tycker jag mej läsa massor i en och samma text 😁 inget jag stör mej på alls, älskar ditt sätt att skriva! 💗

  2. Ronja

    Men alltså jag tycker det är SÅ KUL med språk och älskar när folk hittar på egna ord och är lite ”slarviga”. Det blir personligt och roligt och härligt. Jag gillar att läsa inlägg där det känns mer som om man pratar med den som skriver, än en uppsats skriven på universitet. FORTSÄTT vara DU Paula, Du är SÅ BRA och dessa språkpoliser kan ta sig nånstans. Herregud, livet är för kort för att haka upp sig på ett felstavat ord här och där.

  3. Ella

    Hahaha, åh herregud! Jag kommenterar sällan på sociala medier, men nu kände jag att folk är inte riktigt kloka. Kan man NÅGONSIN göra rätt?! Jag läser din blogg och har gjort i flera år, för du är en av få som fortfarande uppdaterar din blogg mycket och engagerat, med väldigt breda ämnen. Inte bara: ”Idag har jag på mig detta, ätit det här, men nu är jag jättestressad, hejdåååå”… Sen har jag inte egna barn ännu, men även allt om Molly och Leonore läser jag, för det är så mysiga inlägg. Vet ingen som skriver så långa och beskrivande bra texter som du, bjuder på sig själv, så skitsamma om det är talspråk? Man FATTAR vad du menar om man vill förstå 😉 (Hoppas folk stör sig på att jag skriver med versaler och kastar in smileys nu med.) Så att du inte tar ditt jobb seriöst var det dummaste jag hört. Tror de flesta som kommenterat faktiskt suttit på arbetstid, på arbeten de hatar och hatat på dig! Då kan de som klagar gå in på andra bloggare som uppdaterar en gång i månaden, eller bara lägger upp dåliga mobilbilder med kass kvalité. Där kan de sitta och läsa inlägg på korrekt svenska, men då blir det typ bara 1-2 inlägg i veckan också. För att de väntar på att deras text ska gå igenom någon copywriter. Inget är spontant eller äkta! Jag själv har arbetat åt ett företag i flera år med att sköta deras sociala medier, så jag vet hur det funkar. Kör ditt race och njut av proseccon i helgen, så hoppas jag dina läsare engagerar sig i sin familj, vänner, miljön, mobbning, eller något annat MENINGSFULLT än att ödsla sin tid på att kommentera någon annans ordval/stavning/meningsuppbyggnad på en BLOGG! Du är som sagt ingen myndighet, du har inte skrivit en bok och du har också gått ut skolan så detta är ingen svenska lektion som ska ha betyg. Wow, kärlek till alla som har tid att klaga på ALLT! Har ni ingen tvätt att sköta? 😉 Ta en go kopp kaffe och trevlig fredag!

  4. Carolin

    Tänker precis som dig. Det är din dagbok med dina ord! Hitta på hur många ord du vill det är bara kul. Man följer dig för att man gillar det du gör. Det är inte en bok vi läser här. Heja dig !

  5. Johanna

    Tycker det är charmigt, att det är du på något sätt. Just att du gör så gör ju bloggen personlig, man får en hint av DIG inte bara ditt liv.
    Fortsätt!

  6. Jennifer

    Jag gillar sättet du skriver, utrycker och formulerar dig på. Texterna till inläggen känns så levande och spännande även om ett inlägg är långt så håller det ändå engagemang från början till slut så att man orkar läsa klart 👏👏

  7. Iris

    Tycker det dåliga språket förstör väldigt mycket då det blir svårt att ta dig seriöst. Du får det till att framstå som att det är en rolig grej och en del av dig men det är tydligt att du tror det heter si eller så och inte har koll på stavningen och därför skämtar bort det. Nivån på bloggen blir låg och oseriös.

      1. Iris

        Men du FRIDA, nu skrev Paula ett inlägg om sitt språk och som du vet har alla rätt till sin åsikt därav kommentarsfältet och därav MIN SYN PÅ DET HELA. BUHUUUUU

    1. Petra

      Iris: Håller med dig. Att glömma ett ord och hitta på ett annat är en sak, men det lyser genom hela bloggen att det inte bara är autocorrect eller slarvfel.
      Paula, du är inspirerande på vissa sätt, men enligt mitt tycke är det gulligt hos småbarn när de kommer med nya ord eller annat inte helt språkligt korrekt. Hos en vuxen ser jag det som brist på ordförråd och inte så bra språkkänsla. Vilket – om det är sociala medier som går ut på att läsas – drar ner positiv upplevelse av personen som står bakom.

    2. Malin

      Iris: Läs inte Paulas blogg är mitt tips, låt henne inte förpesta din vardag och vem fan vill bli tagen seriöst?! Ingen. Hur FAN kan du säga att nivån är låg och oseriös?! Det är den STÖRSTA JÄVLA BLOGGEN I SVERIGE om du inte missat detta. Bara Kenza är större. Så du kan söka dig till andra bloggare som skriver som behagar dig. Bye bye IRIS!!!

  8. Elin

    Ha va olika man kan vara! Berättade idag för min syster att jag fått sådan fin bild av dig efter Lofsans intervju i podden probono. Att du var så otroligt duktig på att uttrycka dig genom både orden du valde och kärleken för det du tror på.
    Innehållet är det viktigaste, så fortsätt med det tjejen❤️
    Kram från en som jobbar som kommunikatör inom myndighet 😉👊🏻❤️❤️

  9. StrongerLife

    haha oj inte visste jag att de kunde vara så jobbiga, språkpoliserna! Jag tycker sånt kan bli en kul grej ibland, att se de roliga orden som tittar fram. Alla fattar väl innerst inne att det är en autokorrekt eller stress som gör att det blir fel. Jisses. Jaja, du är underbar med dina roliga påhitt. Pulkanschallange. Roligt.

  10. Marie

    Är det inte rimligare att bara skriva att du faktiskt inte är så bra på att stava och formulera dig, och att du kämpar med det? Istället för att skriva ett obstinat inlägg om att du ”minsann tycker du gör det bra ändå!”. Blir ju bara löjligt… Ödmjukhet kommer man långt med, vet du.

    1. Cristina

      Håller med dig men Paula tror stenhårt på att hon skriver bra texter. Hon har skrivit om det flera gånger, hur duktig hon är. Det är därför det blir så komiskt när man gång på gång ser hennes påhittade ord, särskrivningar, felstavningar osv.

      Visst det är hennes blogg och hon får skriva vad hon vill men då kan man inte skryta om hur bra man är 😆

    2. Malin

      Marie, du är ännu löjligare som säger att det blir löjligt. Finns det nåt som Paula Rosas ÄR så är det ödmjuk, så stoppa upp den kommentaren i r*ven! Det luktar bitterf*tta här!

  11. Petra

    Jag både förstår hur du menar och varför du skriver pratsvenska, men å andra sidan går det knappt ihop med att du presenterar dig som bokintresserad. De som är pålästa och gillar böcker har rikt ordförråd och lyckas förmedla sitt budskap utan konstig meningsbyggnad eller förvridna ord. Och ändå så är de lekfulla med språket och hittar på egna ord och uttryck.
    Jag tänker som så att en influenser påverkar sina följare både med formen (hur man får fram information) och innehållet. Att avskala språket är ju att smalna av tänkadet också (tänker på dina uttryck sjukt jobbigt, sjukt gott osv.). Lite synd, tycker jag, språket blir så torftigt.

    Å andra sidan så finns det välskrivna bloggar med flyt och nyanserad text, humor och det lilla extra, så man kan absolut söka sig dit i stället och inte störa sig på ditt skrivande.

  12. Josefine

    Hej Paula! Jag tycker att du är superhärlig och du verkar vara världens goaste tjej. Och som du säger, det finns inget fel i att du hittar på nya ord eller gör egen slang för saker i ditt liv. Jag undrar dock varför du inte ser mer allvarligt på det skriftliga språket då du många gånger skrivit om att du är intresserar av skrivande och att dina lärare i skolan gav dig komplimanger för ditt skrivande? Jag förstår personer som stör sig på oss ”språkpoliser”, men språket är något vi ska värna om. Och att skylla på autocorrect när du om och om igen stavar ”förkyld” som ”förskyld” funkar inte. Som sagt, jag tycker att du är helt fantastisk, men att skylla allting på att du är du funkar inte riktigt. Talspråk och slang i bloggtext är supermysigt till en viss gräns, men rena och skära felstavningar och särskrivningar om och om igen bör arbetas på.

  13. L

    Någon hänger i Bloggbevaknings kommentarsfält ser jag.
    Ta åt dig kritiken istället. Alla vuxna människor får kritik och feedback i arbetslivet, från chefer, kollegor och kunder/patienter/köpare/whatever.

    1. Ida

      Fast denna kommentar om att misshandla språket kommer från hennes egna blogg bland kommentarerna. Så mest troligtvis har hon läst sin egna bloggs kommentarer.

  14. Julia

    Du är så klok och jag älskar att du står fast vid det som är DU.
    Jag personligen följer hellre en person där man får se den sidan av myntet, få se vem DU är.
    You go! <3 Sluta aldrig med det du gör!

  15. Malin

    Jag har inte en enda gång tänk på detta, jag blir så förvånad att vuxna kvinnor stör sig på detta.

    Som du säger, det är ju du 💕

    Äsch strunta i dom där kvinnliga språkpoliserna!

  16. Anja

    Du menar alltså att du har läst inne på Bloggbevakning och nu försvarar dig? Varför skriver du inte bara att det kommer därifrån? 🙂

    1. S

      Jag tror snarare att Paula hade en kommentar från sin egen blogg i åtanke när hon skrev detta inlägget. Hon fick en kommentar där någon bad henne att sluta misshandla språket.

    2. Rebecka

      Va? Jag såg själv att hon fick kommentaren på ett eget inlägg. Och vad spelar det ens för roll? Haha så konstig grej att ens störa sig på det, om det nu var så att hon sett det någon annanstans.

  17. Johanna

    Haha så konstigt för jag tänker ALLTID hur välskrivna dina texter är. De har ett flyt och ”talspråk” som är trevligt att läsa i just ett bloggformat tycker jag! 🙂

  18. Leoni

    Jag respekterar det så mycket mer nu. Jag vet att du inte ska behöva förklara dig och allt det där, men jag är en av dom som faktiskt har stört mig på det (har dock inte sagt något om det i kommentar så en mer tyst störning haha), men nu när du har förklarat hur du ser på det så ser jag det från ditt perspektiv och har bättre förståelse. Det kommer inte att störa mig i framtida läsning nu, tack för att du tog dig tiden att bemöta konstruktiv kritik 🙂

  19. Malin

    Tack för en superblogg!
    Lyssnade idag på probono och avsnittet när du medverkade. Du svarade på varför du trodde att du blivit så poppis (eller något i den stilen) och svarade att många kan relatera till dig då du inte är en kändis som tränat hela livet, ja eller nått i den stilen och precis så känner jag.
    Även om du har mer pengar, ibland handlar dyrare saker, kan åka på mer semestrar etc så delar du också en bild där du använder saker från Gina, Lindex, ja mer kedjor som fler relaterar till. Du har visat att man kan bli stark även om du inte alltid tränat, de går bara man vill.
    Du lever de ”vanliga livet” med hämta, lämna pusslet och det är så skönt med din blogg. Du visar alla delar så man kan relatera till det.

    Om folk inte gillar de är de ju bara att sluta läsa. Följde en blogg innan där jag kände efter ett tag att dehär är inget för mig längre. Det blev som om världarna var så olika. Istället för att läsa de som inte passade mig längre så sluta jag läsa den.

    Sluta aldrig vara den du är för du är en sådan inspiration! Du visar att allt är möjligt men att man måste kämpa för det! Man får inget gratis.
    Extra kul att läsa också då jag har två döttrar i samma ålder:)

  20. Anna Lundkvist

    Hej Paula. Din granne här fr kajen och långbro. Jag är så satans imponerad av hur du bemöter alla kommentarer och svarar så sunt och klokt och bra så man tappar andan.
    Du är ju helt enkelt bäst! Och personligen älskar jag egna ord och uttal, haha…min man gör det inte lika mycket.

    Nu kommenterade jag här men när vi springer på varann ibland så försöker jag verkligen säga till både dig och Hugo hur fantastiska ni är. Som personer. Som familj. Och som föräldrar.

    All lycka!// Anna

  21. J

    Jag kan störa mig på felstavningar och påhittade ord, men skulle aldrig bemöda mig att påpeka detta, om det inte gällde mitt yrke. Har förstått att P ibland skriver lite tokigt, men det är ju hon, hennes stil, och hon ska inte definieras på bara detta. Det ska ingen. Det är en blogg, why so serious?? Snappla av, som min lilla tjej sa en gång! 😁

  22. Karin

    Hej! Då måste jag ju kontra med att skriva att jag faktiskt aldrig stört mig på ditt språk och ibland påhittade ord! Jag tycker att det är jättecharmigt! Och då kanske det bör tilläggas att JAGA arbetar på en myndighet och är van vid ett ganska så högtravande språk😃

  23. Nina

    Tycker du ska köra på exakt som du gör! Uppskattar så att där alltid är nya inlägg när man klickar in på din blogg något som faktiskt är väldigt unikt om man jämför med dina kollegor, eller ska vi köra en paula och skriva bloggegor 😉
    Kram

Visa alla 39 kommentarer
Tankar

En påminnelse till att lägga sin tid i det verkliga livet

Jag blir mörkrädd. Ponera att jag och Hugo skulle lämna varandra, eller bara ha ett vanligt bråk. Jag skulle ALDRIG, ALDRIG, ALDRIG dela det på mina sociala medier.

Tänker på detta drama som jag läste inne hos bloggbevakning

I och med att jag är vän med Annica känner jag mig så otroligt stolt över henne. Att hon lämnade Marcelo och idag lever i en normal och sund relation. För dessa tjejer som bråkar, har just Marcelo gemensamt. Vad gör han ens för att skapa detta kaos runt sig? Människan är lika gammal som Hugo på papper, men man börjar ju undra över den mentala biten. Är han sjukt sen i utvecklingen från när man var tonåring?

Tack gode gud för att du blev så snäll och klok♥️

Detta tumult på sociala medier med bråk mellan olika individer är inte unikt för just denna kvartett. Men jag personligen förstår inte. Jag vill inte följa personer på SM som bråkar. Jag vill följa för att bli inspirerad. Sitter deras följare med popcorn och gottar sig i deras offentliga bråk?

-Vad känner du kring det här? Vill du följa glåpord och påstådda påståenden? Skulle ni vilja läsa om mina och Hugos bråk och kriser och ”välja sida” mellan oss?

Jag själv kan också ha svårt att ibland sätta gränser. Mitt sätt att kommunicera är självvalt och jag har ett stort behov av kommunikationen! Att skriva inlägg, efter inlägg här på bloggen är meditativt för mig. Jag får ur mig mina tankar, och har er som världens bästa bollplank. Jag känner mig så pass trygg med er att jag vet att ni är okej med att jag ibland är negativ. Att jag är trött och gnällig. Men generellt vill jag sprida pepp. Och positiv energi.

Jag gör allt i mitt vardagsliv för att sålla ut negativ energi för att det dränerar mig, så jag blir så häpen över hur vissa branschkollegor gång på gång använder sina enorma plattformar till… nonsens.

Fattar inte

Att respektera den personliga sfären är A och O för att jag ens skulle klara av det här jobbet. Varje dag ställer jag mig längst fram, och får ta emot elakheter och glåpord. Och just för att jag har hittat min egna gräns kan jag skydda mig själv från att ta åt mig.

I vilken utsträckning du än brukar sociala medier, glöm inte bort ditt verkliga liv. Dina verkliga relationer. Det är där du ska investera din tid. Känner du av ett mobilberoende, ta tag i det! Gör aktiva val och mobilparkera din egna telefon. För mig är eftermiddagarna guld värda. När vi hämtar från föris och skola startar mitt verkliga liv. Mitt liv som mamma och som gör att jag lägger ifrån mig telefonen. Jag pausar mitt jobb och flyttar mitt fokus.

För jag tror just att det är det som dom här sociala media bråken beror på. Att vissa inte hittat den där gränsen mellan sociala medier och livet. Att livet flyter in i sociala medier, och att det inte finns något annat än bakom ett stort instagram konto.

Var stolt över ditt rika, verkliga liv. Det är viktigast. I detta inlägg, och i min mörkrädsla över att läsa om vad andra sysslar med ville jag egentligen bara ge en påminnelse till det verkliga livet♥️

17 Kommentarer

  1. Jenny

    Jag kan förstå att folk reagerar på att du skriver om detta. Men, jag anser inte att det är att hänga ut någon och ha dubbelmoral när man tar upp person(er) som själva aktivt valt att ta det hela offentligt. Uppenbarligen har dessa personer ett behov och en önskan att involvera så många som möjligt. Speciellt med tanke på att samtliga inblandade uppenbarligen har som mål att få en så stor följarskara som möjligt och nå ut med det de postar till så många som möjligt. Personligen tycker jag att det är en nyttig diskussion, gränsen mellan privat och offentligt suddas mer och mer ut och vart gränsen ska dras måste få diskuteras även om den må vara olika för alla. För att vara ännu mer krass tror jag diskussionen om den här typen av pojkars (kan inte förmå mig att skriva män) beteende är ännu nyttigare. Män (niskor) som bryter ner och kontrollerar sin partner, skapar beroende och osäkerhet, manipulerar och missbrukar makt och dessutom njuter av att ha brutit ner en person så pass mycket att denna ger sig på andra (och varandra i det här fallet) istället för att de är så förblindade av att kunna se klart… Jag tycker nog att det minsta den typen av människor förtjänar är en offentlig känga 🤷🏼‍♀️

    1. Stina

      Jag älskar denna typ av kommentar. Det ger mig hopp om mänskligheten. Jag själv brukar nästan aldrig kommentera utan jag behåller i regel mina tankar för mig själv. Däremot anser jag att människor med ditt resonemang och tänk behöver lyftas. Jag kommer inte vidröra ämnet men jag vill ger dig beröm för att du, utan att svärta ner någon/några, uttrycker dina åsikter. Att vissa sedan har dålig självinsikt eller tycker om att reta upp sig så fort någon annan uttrycker sina åsikter är en annan femma. 🙂
      Bra skrivet, cudos till dig!

  2. Hanna

    Är du en skvallerblogg? Förstår inte alls inlägget. Dessutom brukar du ju outa ganska mycket om dig och Hugo. Du berättar när ni går igenom något jobbigt, du berättar om era styrkor/svagheter. Du pratar om att han kanske har Adhd?
    Du lägger väl visst upp sånt?
    Tycker det är konstigt att du offentligt ifrågasätter en annan människas mentala utveckling. Kan du ställa diagnoser? Är du läkare?

    1. Anna

      Jag kommenterar aldrig men din kommentar…
      Hon skrev i slutet vad syftet var med inlägget. Jag ser det mer som ett budskap till andra.
      Beror också på man som läsare tolkar en text.
      Vi alla är olika och har rätten att vara oss själva.
      Vi skall inte trycka ned varandra för att dem inte tänker på samma sätt som en själv!
      Jag vill ge min reflektion.
      Jag uppfatta mer att man ska ta hänsyn till att det kan vara psykiskt ohälsa i botten till ett sånt destruktivt beteende.
      Känns som det är något som trycker på dig eftersom du ställer så många överdrivna frågor till Paula.
      Så tråkig negativ kommentar.
      Såna som dig sprider näthat.

      Till Paula :

      Väldigt bra skrivet! Som alltid!

      1. Hanna

        Sprider JAG näthat när det är Paula själv som lägger upp ett sånt här elakt inlägg om en annan människa? Get a grip!

        Om hon har något att säga honom lan hon göra det till honom personligen, inte genom sociala medier offentligt. Hela hennes inlägg är dubbelmoral delux.

  3. Leoni

    Håller med till 100% men samtidigt blir det ju lite knasigt när du i inlägget hänger ut Marcelo med namn samt ifrågasätter hans mentala utveckling osv. Again, jag håller med! Men du gör ju själv en uthängning nu på SM 😅

  4. Emelie

    Lite dubbelt att du först skriver att du aldrig skulle hänga ut någon på SM. Men sen är det exakt det du gör eftersom du pekar ut en specifik person. 😳

  5. Kristina

    Jag lägger ifrån mig telefonen när jag firar vår årsdag. Inte publicera bilder eller lägga upp händelser. Jag vill fokusera vår årsdag , njuta av, dagen efter lägger jag bilder vad vi har gjort.. inte rapportera ofta för att folk ska se. Vad är det syfte att de flesta måste visa. De har tillräckligt att visa mycket . Årsdagen ska utan mobil. Vi behöver ej bevisa för alla att vi älskar varandra. Bara vi själva vet om det.. Vi brukar ej kommentera varandras ig eller fb. Vi som pratar med varandra utan mobil.

  6. Nathalie

    Vuxet tänk absolut, men du tycker det är trist att de hänger ut varann och ”bråkar” på nätet medans du i samma andetag skriver negativt om en annan och just på nätet och då även nämner den vid namn… känns lite kluvet? ☺️🤷🏻‍♀️

Visa alla 17 kommentarer
Dagens frågaTankar

Att trivas på jobbet

Mitt träningspass med Cleangänget igår fick mig att tänka på arbetsplatser och vad som gör en arbetsplats ”bra”. Jag tänker att det är nog himla individuellt vad man ser som viktigt för att trivas på jobbet. I dagsläget jobbar jag som min egen och har ingen egentlig arbetsplats att förhålla mig till (därför blir det extra tacksamt att få hänga på ex. Cleans träning så jag också får lite gemenskap!) och det för med sig några av dom viktigaste punkterna för mig: det ska vara flexibelt och gå att kombinera med föräldrarollen.

Jag tänker att om jag skulle jobba ett ”vanligt” jobb med kontorstider att förhålla mig till skulle jag vilja vara på arbetsplats som främjar hälsan och har företagsträning. Det är guld både för att värna personalens hälsa och stärka teamet. Har ni lyssnat på Anders Hansens sommarprat (läs mitt inlägg om det HÄR) än? Det tycker jag alla chefer borde lyssna på och se till att ta lärdom av till arbetsplatsen. En annan punkt jag tycker är superviktig är flexibilitet och att det ska vara barnvänligt. Att inte ha chefer som suckar över att man kanske behöver vabba eller hämta tidigt från förskolan någon dag. Eller som blir sura när de får veta att en anställd är gravid, fy! Visst förstår jag att det kan kännas omständigt med personal som har småbarn som blir sjuka och allt sånt där för arbetsgivaren men där tycker jag verkligen man borde vara lite flexibel och se det positiva istället. Jag vet inte hur det är med er men sen jag blev mamma har jag levlat i effektivitet. Att sitta och slöa och dra ut på saker händer liksom inte utan man är van att rodda med 1000 saker och ja vara mer effektiv. Chefer borde se det som ”åh, du är mamma till småttingar? Då är du stresstålig, effektiv och en jäkla projektledare – guld!”. Jag tror också man kanske blir mer effektiv för att man vill iväg till sin lilla. Jag får absolut mer gjort på typ 5h idag än vad jag fick på en 8h dag innan barn. Man skippar fikapauser, småsnacket och att slöa vid skrivbordet för att man vill bli klar med sina grejer och gå till föris. Sucka inte över mammor (eller pappor) som lämnar kontoret tidigt för att hämta barn – de har säkert gjort sin del ändå!

Andra saker som är viktigt för mig är att det ska kännas stimulerande, att jag gör något kul och får utmanas och utvecklas ibland. Och att jag får vara kreativ! Att ha en bra chef som vet värdet av det jag pratade om ovan också skulle vara viktigt. Sen är det klart jag helst skulle vilja ha bra kollegor men jag är så van vid att ha inga kollegor alls så jag vet inte om det kvalar in på min ”viktigt lista”. Bara att ha kollegor skulle vara trevligt! Det är nog min topplista på saker som skulle vara viktiga för mig för att trivas på jobbet. Jag hittade faktiskt en lista på vad svenskarna tycker är viktigast på arbetsplatsen, såhär ser den ut!

Det här är det viktigaste på arbetsplatsen:

  1. Bra kollegor (66 %)
  2. Intressanta arbetsuppgifter (57%)
  3. Bra chef/chefer (53%)
  4. Bra balans mellan jobb och fritid (39%)
  5. Flexibla arbetstider (31%)
  6. Utmanande arbetsuppgifter (27%)
  7. Att jag känner att mitt jobb tillför något för samhället/bidrar till en bättre värld (22%)
  8. Erkännande (22%)
  9. Nära till hemmet (21%)
  10. Möjligheter till avancemang (17%)
  11. Möjligheter till vidareutbildning (17%)
  12. Bra, ergonomisk arbetsmiljö (16%)
  13. Bra kommunikationer (13%)
  14. Att arbetsplatsen är estetiskt tilltalande (4%)
  15. Annat (3%)
    (Källa: Yougov)

Stämmer det här in på er eller vad värderar ni på arbetsplatsen? Och har ni ett jobb ni trivs på eller vill ni byta? SÅ många verkar vantrivas på jobbet och med tanke på hur mycket tid man spenderar där tror jag det verkligen drar ner ens välmående på det stora hela. Det är nog lätt i att fastna i att ”det är så det är” men livet är för kort för att ha ont i magen på söndagen för att arbetsveckan ska börja eller att räkna ner minuterna till klockan 17 varje morgon efter första koppen kaffe. Du är värd att trivas på ditt jobb! För dig som vantrivs; fundera på om det går att göra någon förändring för att du ska trivas på ditt nuvarande jobb. Känns det omöjligt? Se dig om efter annat!

6 Kommentarer

  1. Jenny

    Jag tycker det är viktigast med bra kollegor och roliga arbetsuppgifter. Tycker det är toppen om arbetsgivaren har friskvård men tycker inte att det ska vara någon påtvingad träning. Jag gillar inte att träna alls så skulle bara tycka att det skulle vara jobbigt. Tycker att man ska få välja själv

  2. Indiana

    För mig är det jätteviktigt att trivas med kollegorna, att ha flextid för att underlätta min vardag med barn och att ha friheten att kunna jobba hemifrån om jag så måste. När man har barn är det inte lätt att bara jobba 8-17 fast på ett kontor. Jag har nu haft friheten att jobba flex och hemifrån om jag måste och det gör att jag inte kan tänka mig att jobba på ett annat jobb med strängare premisser. Jag är så tacksam för det jobb jag har.

  3. Sofia

    Oj, du kan inte ha haft ett roligt liv före du fick barn. Det finns många personer utan barn som jobbar extremt effektivt då de har en rik fritid som de vill hem till. Vad tror du egentligen om personer som inte har barn? Det värsta jag vet på arbetsplatser är kollegor med förutfattade meningar, tex de som tror de är så mycket bättre (eller effektivare) pga de har barn, och indirekt ser ner på andra (ofta) kvinnor som inte har gjort samma livsval som dem själv.

    1. Sofie

      Och du kan ju inte ha ett så roligt liv som tar åt dig och blir kränkt av det Paula skrev. Hon skriver ju nämligen inte att ALLA utan barn är oeffektiva. Hon skriver att HON har blivit betydligt mer effektiv sedan HON blev mamma – och att småbarnsföräldrar rent generellt ÄR effektiva, eller att många kanske blir snäppet mer effektiv efter att man fått barn. Inte att de är MER effektiva än folk utan barn. Hon skriver ju klart och tydligt att chefer – istället för att se småbarn som något negativt med vabb, förskolor, luciatåg, utvecklingssamtal och allt vad det kan vara – borde se det positiva i att småbarnsföräldrar ofta är vana att göra flera saker samtidigt och vara LIKA effektiva som de utan barn. Sen att Paula blivit mer effektiv sedan HON blev mamma är väl jättekul för henne. Jag tror verkligen inte att hon menade att klanka ner på barnlösa personer eller trampa någon på tårna. ❤️

  4. Jenny

    Jag värderar flexibilitet högst. Utmanande och varierande arbetsuppgifter som 2. 3 balans mellan jobb och fritid.

    Jag avskyr mitt jobb, min chef och mina kollegor och målet är att byta jag jobb så snart något bättre dyker upp. Det är bara ett extrajobb vid sidan av studier men jag tar ej csn så behöver jobba ett par dagar i veckan.

Visa alla 6 kommentarer
×

Paula Rosas

Hej på dig och välkommen till min blogg. Mitt namn är Paula Andrea Rosas och här kommer några korta meningar om mig. Jag är en 27årig tjej som lever mitt liv genom att göra det bästa av dagarna. Mitt liv kretsar kring mina fantastiska döttrar Molly-Elise och Leonore och min underbara man Hugo Rosas, familj och vänner. Jag är en glad, familjekär och envis tjej som älskar att skratta. I min blogg kommer ni få följa med mig i min vardag. Träning, äventyr, dilemman och utveckling i mammarollen, resor, giftermål, vänskap och utbildning. Samarbetsförfrågningar: paularosas.media@gmail.com