Tankar
Tankar

Jag har ingen rätt att bli kränkt

I veckan som gått har jag fått ett rejält uppvaknande. Jag såg att det pratades om en diskussion kring Victorias Secret och podden Måndagsvibe som hade pratat om deras lansering i Sverige på ett sätt som gjorde många upprörda. Jag blev nyfiken och lyssnade först på det avsnittet och sen på Pillowtalk med Peg och Penny där dom pratade om det hela. Jag har inte reflekterat så mycket över det här med representation av kroppar tidigare och varför det är viktigt att det inte bara är normkroppen som får synas. Jag har nog haft liknande tankar som Lojsan och Hanna i att jag inte direkt ser ut som en VS-modell men inte tar jag åt mig för det för vi är ju alla olika och lika bra ändå. Men jag har aldrig stuckit ut från normen.

Jag har vägt mer och jag har vägt mindre under årens gång men jag har aldrig varit överviktig. Jag har aldrig känt att det inte finns något för mig att ha på mig i en butik för att min kropp är ”fel”. Jag har aldrig känt att jag är avvikande i ett sammanhang på det sättet. Jag har alltid tillhört normen och då är det klart jag inte blir kränkt eller mår dåligt över VS-modeller eller vilka som väljs som ambassadörer. Det är ju lätt att säga att ”äh, det spelar väl ingen roll, när jag sitter ner får jag väck på magen och det får inte dom men jag mår inte dåligt för det” när det är på den nivån. Sen är det klart att företag får välja vilka modeller dom vill jämt och ha vilken riktning dom vill men det är fult att säga att man vill inkludera ”alla” och älskar alla kroppar när det bara är skitsnack för PR men inte gör någon riktig förändring. Det är där problemet ligger – att spela på att vara inkluderande när man inte är det. Jag hajade också till av måndagsvibes liknelse med att en tjej med XXS blir inte kränkt när hennes storlek inte finns så därför borde inte de med XXL bli kränkta. Oh det är ju verkligen inte samma sak! En XXS kan fortfarande få på sig de minsta storlekarna i butiken även om de kanske inte sitter helt perfekt utan blir lite bylsiga. Medans en större person verkligen kan mötas av att inte kunna få sig någonting. Det är klart det är jobbigare för den personen! Dessutom tror jag inte det finns ”hur många butiker som helst för bara XL” , jag kan i alla fall inte komma på en enda jag hört talas om? Jag fick lite aha-upplevelse när Peg och Penny pratade om att man självklart kan må dåligt eller känna sig fel trots att man är smal, som tillexempel om man är smal och inte har stora bröst. Där har jag också varit och känt mig okvinnlig och fel med mina små tuttar (ett komplex jag pratat mycket om!) och att ha stora bröst är ju också en idealgrej men samtidigt så är smalhetsnormen ännu starkare så det går liksom inte att jämföra. Även om jag som person mår dåligt över mina små tuttar och vill vara mer kvinnlig så kan jag fortfarande hitta kläder som passar, jag kan köpa bh:ar med lite push i och jag har fortfarande en kropp som passar samhället. Det är skillnad helt enkelt på individ och struktur.

Det jag verkligen tagit till mig är hur vi pratar om kroppar och när det är nödvändigt. Jag har länge velat prata kropp och göra det neutralt att ”en kropp är bara en kropp” men jag tror snarare att det läge att inte prata så mycket kropp alls. Jag inser också att det har varit lätt för mig att säga så när jag aldrig avvikit från normen kroppsmässigt. Jag har försökt tona ner den biten själv och ta mitt ansvar som influencer, mamma, syster, dotter, vän, kollega ja you name it. Att vi tankas så mycket från alla håll med kropp och det är läge att tänka ett extra varv innan man uttalar sig, inte bara från mitt perspektiv utan försöka tänka hur det kan vara från den andra sidan. Eller bara vara tyst ibland för det behöver inte alltid sägas något.

Sen vill jag bara förtydliga att jag förstår att folk blev upprörda över hur tjejerna i Måndagsvibe uttryckte sig men jag tycker absolut inte dom förtjänar att få hat för det. Att kritisera själva uttalandet och problematisera är såklart helt okej och bra och en diskussion som måste tas men man behöver aldrig gå på personerna och ta till personangrepp. Som influencers får dom självklart ta att bli kritiserade för det dom säger men dom förtjänar inte att bli totalt sågade vid fotknölarna utan att ges chansen till förklaring och bättring!

Har ni lyssnat på poddarna och vad tyckte ni i såfall? 

17 Kommentarer

  1. Caroline

    Jag tror det kan vara lika jobbigt att vara för smal som att vara för tjock… I tonåren var jag väldigt väldigt smal men jag åt som en häst men var lika smal oavsett hur mycket jag åt och vad jag åt. Det gick inte en dag utan att jag fick spydiga kommentarer hur äckligt smal jag var, att jag hade anorexia, att det är ohälsosamt osv. Jag hade även väldigt svårt att köpa kläder i min storlek då XXS inte var särskilt vanligt, plus att jag bodde i en småstad. Klädde mig lagt på lager för att se större ut än jag var och jag hade 3 par trosor under jeansen för att inte tappa byxorna plus skärp och instoppade tröjor i byxorna. Har hört och läst att det är inte lika jobbigt att vara för smal som för tjock, men hur kan en människa säga vad alla ska känna eller tycka?! Det kan vara oavsett lika jobbigt. Det bästa är att inte kommentera någons kropp högt oavsett vad man tycker eller tänker.

  2. Martina

    Har ej lyssnat på poddarna, för att oftast förstår inte normsmala poängen med denna kritik, att människor arbetar för att alla storlekar ska få existera. Faktum är att kontentan är att alla storlekar har rätt existera utan få pekpinnar, kost och träningstips som jag upplever som ”överviktig” får. Jag har hela mitt liv kämpat med hitta passande kläder, men med ett smalt ideal som råder och i och med att smala människor har ett större värde enligt industrin och för människor, finns det större utbud och acceptans än ”överviktiga” har eller får. Jag förstår, att min kritik till dig Paula är orimlig, att din kropp och levnadsvanor skulle vara osunda. Men smala kommer aldrig kunna förstå tjocka eller tjocka smala. Vad respektive får kämpa med eller får utstå. Denna kamp att inte hitta kläder, få respekt eller acceptans för hur man ser ut och jag tycker att människor får sluta kommentera andras kroppar. Jag kommer alltid tycka människor, oftast normsmala får sluta nedvärdera sin kropp, fast man inte bör ångest över sin kropp. Men gällande industrin kommer det fortsätta exkludera och fortsätta göra kläder för majoriteten, smala och inte verkliga människor med riktiga kroppar. Tänk dig, att industrin designar för modeller, smala och inte riktiga människor som i slutändan ska köpa kläderna.

  3. Jennifer

    Wow vilket bra resonemang du för Paula! Håller med dig till 100%! Just det här som du sa att det är läge att inte prata kropp alls- det håller jag helt med om. Jättebra att du anstränger dig för att ta ditt ansvar som influencer, det uppskattas! Kram

  4. Ida

    Håller helt klart med dig i mestdelen av ditt inlägg! Men håller inte alls med att det är värre för xxl än de med xxs. Jag var alltid den ”spinkiga tjejen” utan former. T o m skolsköterskan frågade mig varje år ” äter du verkligen frukost som du ska?”. Min bästa vän i skolan var en överviktig tjej men det var endast jag som blev påhoppad och hånad p g a min vikt. För ”man kan ju inte hjälpa att man är tjock”.
    Det är fel att säga att en ngn med storlek xxl har det värre med xxs. Sådant kan inte jämföras. Det snackas alltid om ”fatshaming” men jag tycker det finns lika mkt av det motsatta, speciellt av de med större klädesstorlek. Det är precis som att för att lyfta en kroppsform måste de trycka ner en annan. Varför kan vi bara inte hylla alla välmående kroppar, oavsett storlek?

      1. Marija

        Förstår dig, är själv smal och har nästa under hela mitt liv fått kommentarer angående min vikt. ”Att jag är för smal”, ”att jag är för tunn”, ”är ifall jag är frisk” etc. MEN, när man verkligen förstår vad den dominerande normen i samhället är, och vilka konsekvenser det har för personer som inte passar in i ”smalhets-idealet” just då kan man kanske få sig ett annat perspektiv.

      2. Ida

        Jag håller med till viss del.. Jag var också spinkisen i skolan. MEN det är en stor skillnad på att vara spinkig som barn och tonåring än vad det är som vuxen. Som vuxen passar du in i normen nästan oavsett hur smal du än är, och premieras därefter. Men som barn och tonåring, då man ofta vill se äldre ut och ”vuxnare” ut, då var det oerhört jobbigt att se ut som ett barn längre upp i åldern än sina jämnåriga.

    1. ErikaJ

      Ida- jag förstår din känsla hur det känns att få negativa kommentarer om sin kropp. Men samhället anser att smalt är fint och tjockt är fult så det går INTE att jämföra. Dessutom kommenterar som smala får av större kvinnor bero ofta på deras egen avundsjuka och osäkerhet. Ingen mobbar en överviktig för att de är avundsjuka.

      Jag anser dock inte att tjocka inte kan rå för sin storlek för det kan de mer eller mindre.

      1. Emilia

        Vet du, Erika, det finns personer som är kraftiga på grund av sjukdomar eller mediciner. Hur är det deras fel? Det kan även vara så att man är kraftig på grund av sin ämnesomsättning. Ja, vissa är kraftiga för att man äter fel eller inte rör på sig tillräckligt, men alla kan faktiskt inte rå för hur man ser ut.

        1. ErikaJ

          Emilia- det finns alltid undantag och vissa har sämre förutsättningar än andra, men är man överviktig äter man för mycket och rör på sig för lite. Självklart är det ingen överviktig som erkänner det. Lättare att skylla på dålig ämnesomsättning eller kraftig benstomme. Självklart får man se ut som man vill men ljug inte om det. Och jag är inte heller nån xxs-person och hyllar det idealet.

          1. Hanna

            Och där har vi det igen. Alla tjocka bara skyller ifrån sig & vill inte erkänna ANLEDNINGEN till VARFÖR dom är tjocka. Kanske för att ibland finns det ingen anledning bakom som är värd att nämna. Vissa tjocka trivs faktiskt att varför just tjock, hör å häpna, så varför ska man behöva förklara sig? Måste det verkligen alltid finnas en anledning, eller kan en människa bara få vara nångång?

            Jag har både hypotyreos, nyopererat knä och en utmattningsdepression. Men jag skyller inte på det och jag skulle lätt kunna erkänna att jag rör på mig för lite & äter för mycket gott än vad andra människor anser är okej (för då UNNAR man sig ju för mycket!!) – om jag ansåg att det var ett problem. Men äntligen, 27 år senare, har jag insett att det är inte det. Jag är fortfarande hälsosam trots lite övervikt (say what, det kan man väl inte vara?!) och jag är varken fel eller ful. Alla tjocka vill faktiskt inte banta sönder sig för att samhället säger åt dom – utan vissa har insett hur jävla ohälsosamt & psykiskt nedbrytande det är att hålla på att plåga sig själv. Det krävs så fruktansvärt mycket energi & tid att hålla på att tänka på sin kropp konstant. Mycket hälsosammare att se efter sig själv precis som man vill & njuta av livet med den kropp man har.
            Om alla bara kunde sluta ha såna jävla fördomar och försöka bestämma över andra vad som är rätt & fel, och bara låta varandra vara ifred istället så vore det ju så mycket skönare.

    2. Ellen

      Jag var också spinkisen i skolan! Och delar helt dina minnen av att man blev ”påhoppad” på ett annat sätt då det ansågs helt ok att klaga och nedvärdera smala direkt till dom, men inte tjocka. Dock håller jag inte med dig i sak då jag anser att samhällets normer är fördel smala och därför har inte jag samma ”rätt” att uttrycka mig som de som är större. Vi som tillhör en norm har sällan det. Dock kan vi kanske va överens om att det är tröttsamt över lag att folk tar sig rätten att kommentera kvinnors kroppar oavsett om man är tjock eller smal, men det hör liksom inte riktigt hit.

Visa alla 17 kommentarer
Dagens frågaTankar

Vardaglig sexism är aldrig okej

Idag gick jag in på Coop för att handla till ett recept som jag vill testlaga inför Leonores fyra årskalas. Till detta behövde jag skumtomtar som jag givetvis inte hittade. Frågade mig till dem av personalen.

Killarna: Skumtomtar…

Jag: Va?

Killarna: Vi kan vara dina tomtar mamacita

Dessa sexistiska ”skämt” är tyvärr något som vi kvinnor förmodligen är vana vid. Vi har behövt stå ut med dom genom hela vår uppväxt men det gör mig så oerhört trött och arg. Vi är inte mindre värda, och denna harmlösa skrattande kommentar fick mig att må dåligt när jag vände om och gick mot skumtomtarna.

”Varför sa jag inte ifrån”. Svaret är enkelt, det kändes lönlöst. Kan inte vi kvinnor också finnas till som individer och inte som sexobjekt? Vi är kvinnor och vi gillar också att ligga, men aldrig skulle jag uttrycka mig sexistiskt gentemot någon annan och göra narr av hen på hens bekostnad.

När jag senare satt i bilen började jag spåna på ”svar på tal” inför nästa tillfälle, för tyvärr tror jag att det snart kommer att hända igen.

Jag har blivit kallad för hora

Jag har blivit matad med att man är en orre om man har legat med för många

Jag har blivit kallad ”Paula med kuksugar läpparna”

Jag har blivit tafsad på, både i skolan och på krogen

Jag har på gymmet blivit obehagligt iakttagen medan jag tränar

Jag har blivit ”lilla gumma:d” av de motsatta könet

Rädsla för att bli överfallen när det är mörkt finns inom mig också. Om jag ska hem från krogen tar jag alltid taxi, och skulle inte ge mig ut på en löptur om det är mörkt. Hur sjukt är inte detta egentligen? Att man näst intill inte längre reagerar när man får ta emot sexistiska skämt och är rädd för att potentiellt bli överfallen?

Tänker på alla er kvinnor med stor byst, hur hemskt det måste kännas att tappa personens ögonkontakt för att hen tittar på något annat…

Tänker också på alla er som fostrar söner. Uppfostra så att dom lär sig vad omsorg innebär. Så frön tidigt om att tjejer är lika viktiga och att det är viktigt att behandla andra såsom man själv vill bli behandlad❣️

-Vardaglig sexism är ett problem och något vi INTE bör acceptera! Vad tänker du kring detta? Vad gör du när du möter den?

Jag blir både arg och ledsen över vetskapen att även mina döttrar säkerligen kommer att få egna erfarenheter utav detta. Hugo och jag gör vårt bästa för att rusta upp dom så att dom förstår sitt eget värde

12 Kommentarer

  1. Jenny

    Jag har varit med om detta.
    För många år sen ( mer än 15 år sen) gick jag till 3 butiken i gallerian.
    Min telefon hade gått sönder, kunde inte ha den på vibration för den vibrerade inte.
    Står och väntar på min tur, när det blir min tur går jag fram till disken. Möts då av 2 killar i 20 års åldern. Jag berättar vad som är fel att jag inte kan ha vibrator på telefonen för den funderar inte.
    Då kommer kommentaren: klart den är trasig alla vet ju vad en tjej använder vibratorn till på telefonen.
    Jag blev helt chockad och stod bara helt tyst.

    Dom tar in telefonen för att skicka den på service då kommer nästa kommentar: du har tagit bort alla foton va? Annars tar vi gärna pinkoden så vi kan titta lite.

    Lång historia kort:
    Jag drev detta vidare, killarna fick sparken då det kom fram att jag inte va den första och de tom sparat och skrivit ut bilder från tjejers telefoner.

  2. Coop medarbetare

    Hej Paula! Tyvärr jobbar jag inom Coop i Gävle området och kanske inte kan påverka så mycket men jag kommer göra det jag kan. På min arbetsplats är cheferna fantastiska och har noll tolerans när det kommer till dessa sexistiska kommentarer, jag kommer ta upp detta med min chef och känner jag honom rätt så kommer han ta detta vidare upp i föreningen. Tragiskt att det ska behövas men uppenbarligen så behöver dessa ”män” du träffade på en utbildning i kundbemötande och allmän jävla hyfs! Usch.

  3. Julia

    Jag har nyligen börjat arbeta på en, för mig ny, förskola och där är det 5-åriga pojkar som får en att känna sig obekväm.

    Kommentarer som ”får jag se din snippa”, ”jag vill titta på dina bröst”, ”kom vi tar på frökens rumpa!”, ”jag ser din/dina bh/trosor!” är numera vardagsmat. Och inte på ett nyfiket, oskyldigt barns vis, utan med en retsam ton och där ett nej eller stopp inte hjälper.

    Absolut att det är barn, det finns inget sexistiskt i situationen, men att redan från 5års ålder se det här beteendet känns skrämmande 😖

  4. Mikaela

    Jag har en son och en dotter. Självklart uppfostrar jag sonen att man visar respekt oavsett kön men jag uppfostrar även min dotter att säga ifrån. Tyvärr gjorde du det man inte ska göra, du lät det vara. Det kanske kommer med åldern (jag är 31) men jag har vågat börja säga ifrån. Ert exempel, förra veckan parkerade jag utanför en stor butik och hade båda barnen med mig. Precis när jag ska ta ut min dotter kommer en taxi och ställer sig jättenära mig. Jag får trixa för att få ut dottern för att vår dörr inte ska slå i hans taxi. Jag är irriterad men tänker att han säkert bara ska hämta upp nån. Men när vi kommer ut efter en halvtimme står han kvar. Jag ber dottern hoppa in på sonens sida så klättrar hon över till sin stol. Sen går jag till hennes sida. Jag ser då att han står i min ruta och det är verkligen så jäkla trångt. Jag håller på och sätter fast henne samtidigt som jg har koll på att dörren inte ska flyga upp. Rätt var det är öppnar mannen i taxin sin dörr och verkligen skriker ”akta min bil! Stäng dörren” varpå jag blir så chockad och bara säger ”va?” ”Ja du förstör min bil!!” Skriker han och stänger igen sin dörr. Jag spänner fast båda barnen och sätter mig i bilen och tänker åka men tänker ”nej fan, jag har inte gjort fel, jag måste visa barnen det att ingen ska bara få skrika på mig sådär, så jag går och knackar på hans fönster och efter några sekunder vevar han ner och jag säger ”hej igen, ett litet tips bara innan du gör bort dig igen och skäller ut kvinnor, lär dig parkera. Ser du? Du står i min ruta”. Och oj vad arg han blev, helt röd i ansiktet och rivstartade därifrån. Och jag blev stolt att jag vågade säga ifrån 🙂

  5. KB

    Jag har också varit med om detta . Det va sommar och jag och min kompis satt på stationen och åt en glass . Precis när jag tar en tugga av mig Twister så går de två killar förbi varav ena killen säger ”suck it hard !” Inte tyst heller utan han sa de så högt att jag blev helt paff. Tog ut glassen och skällde ut honom något ordentligt att han som sa de gick iväg med svansen mellan benen medan hans kompis fick stå där o ta all skit jag sa , han vad om ursäkt för sin kompis vilket jag knte godtog … efter de så kom en kvinna fram till mig och klappade mig på axeln o sa ”gud va du va modig , de han sa va INTE okej, så jävla rätt att du sa till på en gång ” … kände mig stolt över att jag faktiskt reagerade på en gång . Nej fy, vardaglig sexism är absolut inte okej, jag har två pojkar hemma och ska verkligen göra allt jag kan för att uppfostra de till individer som vet hur man behandlar andra med respekt !

  6. Josefine

    Hej Paula! Följ kontot mansbebisar på Instagram, massor med liknande historier som din med tips på svar på tal, pepp om man behöver tex lämna en relation med en mansbebis och annat bra för att man ska förstå och kunna ta plats bland dessa skräpiga karlar. Kontot är ghostat ibland så det kan vara svårt att hitta, men är så ögonöppnande! Kram!

  7. E

    Hej, har precis som du också upplevt det… Men vad jag tänkte svara på är detta med rädd för att gå ut när det är mörkt ute. OM jag är – JA. Är lång och smal så hade garanterat varit ett ”lätt” byte, ENDA anledningen till att jag vill börja styrketräna och bli starkare är, med handen på hjärtat, för att känna att jag kan skydda/försvara mig själv om något skulle hända.

    Men är också rädd för att bli dömd på gymmet (aldrig tränat på gym förut, min grej är löpning i skogen), rädd för blickar att hon som är smal vad gör hon på gymmet typ…

    Denna rädsla för mörker har kommit senaste året efter att jag varit utsatt för två inbrott hemma på ett halvår, tyvärr. Vill känna mig stark, men detta är av fel anledning jag vill känns mig stark egentligen.

    1. J

      Hej, jag känner igen mig i det du skriver, jag har verkligen inte vågat bege mig ut efter mörkrets inbrott de senaste åren, om jag absolut inte måste. Och jag känner mig inte ensam i de känslorna. Men jag tycker du verkligen ska börja gymma, ha en bra balans mellan konditionsträning och muskelbyggande är viktigt. Jag är smal jag med, och jag tror de flesta gyms användare verkligen inte bryr sig hur du ser ut. Jag går på ett kommunalt gym, tycker den gar ett bra utbud på redskap och pass, för typ halva priset av SATS. En gång i tiden var jag rädd för gym för jag ville inte se ut som en muskelbyggare! 🙈😄 (jag var typ 16 år då). Så ge det en chans, jag ser alla sortens människor där, gamla, stora, smala, korta, men ingen stirrar på andra, man är så upptagen med det man själv gör!

    2. N

      Hej!
      Jag är en smal, liten tjej som tränar på ett riktigt grabbigt byggargym. Ingen bryr sig om hur andra ser ut så mitt råd är att bara kör!! Jag har alltid löptränat mycket men numera springer jag bara mitt på dagen när det är folk i närheten, avskyr att jag är rädd för mörker och män men så är tyvärr fallet..
      Heja dig och gymmandet!!!

  8. Elin

    Jag hoppas du tar kontakt med butikschefen om detta var kommentarer ifrån personal på Coop! INTE OKEJ ATT SÄGA SÅ TILL NÅGON!!

Visa alla 12 kommentarer
Dagens outfitTankar

Redo för julen

Tipp-tapptassande tår, hemligheter och prassel🎅🏻

Tjejerna är redo för julens alla mysiga tillfällen i kläder ur Newbies kollektion ”A Christmas Saga” med limiterade kläder gjorda av ekologiskt bumull❣️

Mollys favorit: Dessa klänningar vill dom bära på självaste julafton. Leonore har länge pratat om just vad hon vill ha på sig på julafton Vad vore en decembermorgon utan ett par mysiga tofflor? & matchande nattlinne Längtar tills glöggen, Lucia, pepparkakorna, klä granen och julaftonsmorgon.

Julen är enligt mig den mysigaste högtiden❣️

Eftersom att vi missade den traditionella julen förra året då vi var i Vietnam vill vi i år fira den med våra familjer. Vi bor störst så den naturligaste samlingspunkten är hemma hos oss. Såhär brukar vi fira jul:

Julaftonsmorgon med bara vi i lilla familjen. Barnen får klappar och jag och Hugo har redan kommit på årets klappar (så SKÖNT)

Jullunch hemma hos min mormor

Vid kl 15 samlas alla hos oss och vi tittar på Kalle Anka och fikar med glögg

Julbord vid kl 18 där alla tagit med sig god mat

Tomten kommer på besök

Kvällarna är roligast! Vi köper inte julklappar till varandra utan kör istället julklappsspelet.

Kvällarna går till att ungås, spela spel, fika till juliga kakor och leka med julklappar.

Hur brukar ni fira jul? 🎅🏻

13 Kommentarer

  1. Sandra Augustinson

    Men gud så fina kläder! Jag älskar barnkläder, bebiskläder och alla söta små strumpor. Skulle lätt kunna gå all-in.. har gått all-in till mina syskonbarn när de var små, kan inte motstå.

  2. Emilia

    Ännu mer nya kläder.. Varför förstår du inte? Du skrev ett helt inlägg där du erkände att du konsumerar alldeles för mycket och att du absolut kan bättra dig, men ändå fortsätter du att köpa nytt. Låtsas inte att du bryr dig när du uppenbarligen skiter i konsekvenserna av att köpa nytt hela tiden. Jag är säker på att både du och dina barn redan har kläder så det räcker och blir över.

    Ber om ursäkt för tråkig kommentar, men jag blir så trött när folk säger att dom förstår problemet och sen fortsätter göra samma sak. Säg sanningen, inte det som låter bra och som folk vill höra. Tänker du fortsätta så skriv inte att du håller med läsarna och kan bättra dig, för det verkar du inte kunna.

      1. Fröken F

        Nu skrev Emilia, och jag citerar, ” Jag är säker på att både du och dina barn redan har kläder så det räcker och blir över”.
        Dvs hon sa aldrig att de skulle använda samma som förra året. Jag är också övertygad om att samtliga i familjen redan har fina kläder att ta på sig. Paula lever lite som att hon äger jordklotet själv. Säger saker som är PK här i ett blogginlägg gällande konsumtion och miljöaspekten men sedan kör hon på precis som vanligt, som om hon ägde jordklotet…

      1. E

        Nu har jag sett på Paulas blogg att hon får mycket kommentarer angående sitt konsumerande och absolut att det kan gå till en överdrift (i min personliga åsikt har det inte gått överstyr), men har inte alla en sak som man överkonsumerar och sen säger ”ååh, jag ska inte köpa mer av det här”?

        Att Paula köper nya kläder, betyder inte samarbete för då skulle väl det gälla för toalettpapper också? Hon tar en viss typ av bilder som följer samma upplägg och tema, men det är inte något som säger att hon har ett samarbete.

        En förändring i sina vanor tar ett tag och det kommer inte över en dag eller några veckor.

        Sluta klaga över att man är PK för att man gör något som man har sagt att man vill ändra på, eller ännu bättre skriv inte en kommentar om detta på ett sådant uppenbart negativt sätt – ge istället konstruktiv feedback på hur man kan minska en oönskad vana, det uppskattas nog mer.

    1. Maria

      Hon skrev ju inte i inlägget att hon skulle sluta konsumera, utan förbättra sig. Och hur kan du veta att hon inte har förbättrat sig?

    2. Matilda

      Dessa kläder är ett pressutskick från newbie. Alltså Paula har inte köpt dessa själv. Det är flera kända profiler med barn som också fått hem allt detta i ett pressutskick. Ibland kanske man ska veta lite mer innan man skriver tråkiga kommentarer.

      Kläderna är superfina! Har själv köpt en del från denna kollektion till min egna dotter inför julfirandet.

      1. Emilia

        Vill man jobba för att motverka all konsumtion så går det ju faktiskt att säga nej tack till pressutskick. Det är ju fortfarande nya kläder som egentligen inte behövs, oavsett om Paula själv har köpt dom eller om hon har fått dom av någon annan.

        1. Isabell

          Låt henne? Varför ens kommentera en sån negativ kommentar? Vad vet du om hon har minskat på det eller inte? Förstår inte varför människor tror sig ha rätten att tillrätta visa andra för hela tiden o bara för hon är offentlig behöver inte du bry dig om vad hon gör. Ta din tråkiga och negativa kommentar o gräv ner den istället.

  3. Zandra

    Oftast med sin sambos familj.
    Min mamma bor flera mil härifrån, men i år kommer hon & hennes man samt mina 2
    Små bröder.
    Det ska bli så skönt, har en känsla av att det kommer bli lite så det var att fira julen hemma med min familj. Har redan en bild i huvudet hur jag vill ha dukningen & jag tänker gå Al-in denna jul 🙈
    Plus att julklapparna till sonen är klara 👏🏼

Visa alla 13 kommentarer
Tankar

4 Tankar i mitt huvud

I vanlig ordning snurrar det tusen tankar i mitt huvud denna grå tisdag.

-Det svåraste

En av mina vänner har varit vegan i ca en vecka. Hon var vegetarian innan och omställningen har gått bra. Jag själv är nog en Stockholms vegetarian. Äter mest fisk och fågel och sällan rött kött. Jag gillar inte blodiga köttbitar men kan äta färs.

Tänkte på vad som hade blivit svårt om jag hade blivit vegan. Ett liv utan varken ost och ägg hade nog blivit allra svårast!

Du som är vegan, vad kan du sakna?

-Lejonmamma?

En ny tid är kommen. Min bästis skapar i detta nu egna bästisar. Eftermiddagarna vill nu helst spenderas med nya kompisar i klassen, och idag hänger Molly med en kompis i klassen.

Det fick mig att fundera. Vi känner av föräldrar och försöker bilda oss en uppfattning. Vi vill också investera i relationerna till kompisars föräldrar för tänker att det är klokt att vi har bra dialog sen när dom blir tonåringar och börjar ränna ute om kvällarna.

Men just nu, i början av en relation är vi främlingar för varandra och det är inte riktigt så att man kan kräva ut ett polisregister innan man okej:ar att ens barn hänger med en kompis hem🙈

När det handlar om mina barn kommer jag alltid vara på min vakt för att jag vill deras bästa. Men vi tar denna nya successivt, jag vill ändå känna av nya kompisars föräldrar.

Är det larvigt misstänksamt från min sida eller normala reflektioner? Vad kände du när dina barn ville börja följa med nya

Årets julvärd

Blir Marianne Mörck! För mig är hon Birgitta i ”Bonusfamiljen” men känns ändå folkkär. För mig kommer alltid Arne Waise vara ”herr jul”. Visste du att under 2018 satt över 3,8 miljoner bänkade framför SVT för att se Kalle Anka?

-Veckans lärdom

Under helgen lyssnade jag på Peg och Penny Parneviks podd där dom kommenterade Lojsans och Hannalicious poddavsnitt om bomben kring Victoria Secret.

Jag visste inte att Peg lidit utav ätstörningar. Att hon, tack vare den mediala uppmärksamheten i ”Parneviks värld” fick dumma kommentarer som fick henne att skada sig själv.

Vetskapen om att det kan gå så långt gör ont. Dels för profiler, men också vetskapen om att det profiler förmedlar kan skada följaren. Det är lika hemskt åt båda håll.

& det fick mig att tänka till om mitt egna sätt att förmedla. Man har alltid ett ansvar om hur man kommunicerar/säger. Oavsett om det är på sociala medier eller i det verkliga livet. Det är inte dumt att tänka till en gång extra innan man yttrar sig. Peg och Penny träffade mig där dom berättade hur triggad man kan bli utav skeva ideal. Fick mig en extrapåminnelse om hur viktigt det är att tänka till en gång extra gällande all kommunikation för att INTE skada någon annan.

Tack för er upplysning och er ärlighet!

12 Kommentarer

  1. Erica

    Hej, jag har varit vegan i 4 år (innan dess vegetarian i 2 år). Jag är 25 i dagsläget. Jag kan absolut sakna animaliskt livsmedel, såsom goda ostar, men för mig väger fördelarna med att avstå över. För att inte tala om alla vegetabiliska alternativ som finns i dagsläget! Det viktigaste är att inte förvänta sig ”köttsmak” och ”ostsmak”, då är det lättare att vänja sig vid, och uppskatta andra smaker som kan ersätta dessa.

    Svåraste har inte varit att uppskatta mat, tvärtom. Däremot att avvänja sig från den klassiska tallriksmodellen med en klump protein, en klump kolhydrater och en klump fiber osv, och istället dela upp mycket av mitt näringsintag under dagen med lite av varje näringsämne fördelat i flera livsmedel.

  2. StrongerLife

    Jag tycker absolut inte att du är larvig eller för paranoid!
    Jag har som krav att alltid ha träffat föräldrarna och presenterat mig innan jag släpper iväg mina barn hem till någon. Detta har kanske medfört att jag framstår som krånglig det vet jag inte, men jag bryr mig heller inte, för det är värt att vara krånglig om det är det priset jag får betala för mina barns säkerhet.
    Det är klart att det känns olustigt att indirekt ”misstänka” alla föräldrar som dåliga. Men så är inte fallet, jag bara försäkrar mig om att jag vet vilka de är, vart de bor och samma för de med mig, att de vet vem jag är…
    För det är ändå ett faktum det som Elaine ofta påminner oss om, att var 3e barn i varje klass blir sexuellt utnyttjade..
    alla kanske inte blir det av föräldrarna, utan det kan vara fritidspersonal, hobbypersonalen etc men det är OCKSÅ ett faktum att det kan många gånger vara en förälder. Så jag gör vad jag kan för att minimera risker utan att hindra mitt barn från att ha ett liv därute.

    Bra gjort skulle jag säga!

  3. Jez

    Stockholmsvegetarian är ett ”skämtnamn” ish på vegetarianer fast som äter fisk, bara för att man undviker rött kött är man inte någon form av vegetarian alls.

  4. Mikaela

    Jag skulle nog inte släppa i väg min 6-åring till någon skolkamrat utan att ha varit med själv någon eller ett par gånger.Så dina känslor är befogade.Du kan ju t ex bjuda hem föräldern på fika i samband med att de ska leka så ni får lära känna varandra.När mina barn va i den åldern följde en förälder med när de ville leka.

  5. Frida

    I all välmening, men hon fick ätstörningar på grund av den mediala uppmärksamheten. Inte tack vare. Tack vare är för bra grejor och på grund av mer negativa 👍

  6. Nat

    Enligt mig och mina erfarenheter med mina barn och i mitt arbete som lärare tycker jag det är väldigt tidigt att ”följa med kompisar hem” utan att föräldrar är med när man är 6 år. Så jag tycker verkligen inte du är nojig, tvärtom. Men det är nog olika hur man umgås 😊Min 6 åring umgås med mina vänners barn och nu när hon började förskoleklass så umgås jag med mammorna till hennes nya kompisar medan de leker 😊

    1. Anna

      Min fyraåring leker själv med kompisar ibland. Kompisens mamma ringer och frågar om hon får följa med för att hon vill. Och givetvis får hon det. Sen hämtar jag på vägen hem från jobbet.

    2. Linda

      Tycker snarare att det är ”sent”. Vi bor iofs på en liten ort men mina kids började leka själva hos andra i 4-årsåldern. Alltid funkat bra för oss. Men som sagt, det kan vara för att vi bor på ett litet ställe och att man har koll på dom flesta som bor här.

Visa alla 12 kommentarer
Tankar

10 känslor som bara föräldrar kan relatera till

Smög in i badrummet imorse med en marginal på PRICK 15 minuter. Jag har börjat med denna rutin sedan Molly började i skolan, att gå upp lite lite tidigare för att få mig själv klar innan väckning.

& då slog det mig, allt detta man gör och känner efter att man blivit förälder. Förr var toaletten en frizon där man fick vara ifred men nu är det kört. Låst dörr eller inte, dom hittar ändå alltid mig!

Acceptans

Jag har nog aldrig varit så accepterande som jag är vid tillfället. Kallt kaffe? Det tillhör vardagen

Förvirring

Jag har aldrig varit så förvirrad heller sedan jag blev förälder. Det som funkade igår funkar sällan idag. Topp tre bland det VÄRSTA man kan göra mot sitt barn är att hälla ketchup på fel sätt…

-Slå i en tå före att trampa på lego

Tänkte på denna punkt i förra veckans ”pest eller kolera” (läs inlägget HÄR) att det måste bara vara föräldrar som hellre väljer att slå i en tå före att trampa på lego trots att det gör djävulskt ont. Men legot är ändå värre!

-Friday night out

Har blivit Friday night in, och hur UNDERBART är inte fredagsmyset i soffan? Längtar tills Talang drar igång igen (kan inte förstå att jag är i en punkt i livet då jag självmant längtar tills det🙈)

Tystnad

Hur ljuvlig är inte ljudet utav tystnad? Men bara om dom sover, för annars är tystnaden högst misstänksam…

Som att ingå i en hemlig krets

Minns i vintras när vi åkte på skidsemester och såg andra familjer som också hade det kämpigt med utbrott i backen. Det var befriande att se att vi inte var ensamma och ville nästan göra ett tecken till föräldrarna som visade ”I feel you”❣️

-Lär mig aldrig

Det spelar ingen roll om det bara är en helg, eller två veckor. Jag packar alltid för mycket till barnen!

-Svart bälte

Slänger teckningar i smyg, rensar bland leksakerna, ställer boken vi läst 15 gånger längst bak och säger att ”Pippi sover”.

-Lever i förnekelse

Intalar mig själv att jag är vuxlig när jag på helgerna somnar direkt efter läggning. ”Är väl du klok som prioriterar sömn”. Nej. Jag är bara helt slut efter veckan som varit😂

6 Kommentarer

  1. Nour

    Hej Paula

    Jag försöker komponera en egen tavelvägg och har fått inspiration av din. Men kan inte någonstans se att du har skrivit ut måtten på ramarna. Kan du inte göra det så jag äntligen kan köpa mina tavlor.

    1. Paula Rosas
      Paula Rosas

      Åh kul! När jag skulle komponera ihop vår hittade jag en sida hos Desenio med just olika förslag. Där kunde man kategorisera efter önskad storlek på tavelväggen också =) Kika in deras tips på tavelvägg, våra är i storlek:

      50×70
      50×50
      30×40

  2. Evelina

    Haha så igenkänning på detta 🙂
    Att kasta teckningar och trasiga leksaker i smyg är jag bäst på, men sämst på att ljuga när stora dotter frågar några dagar senare: mamma har du slängt saker nu igen 😜 det här med ketchup. Ska det va på all mat, bara på vissa delar eller jämte? Lär man sig någonsin att göra rätt och går det att någon gång göra rätt?

  3. Claire

    Relaterar till de flesta punkterna och har inte ens barn 😂 men den om förvirringen fick mig att skratta, var hemma hos min kompis och skulle laga mat till hans son, köttbullarna skulle vara PERFEKT stekta, spaghettin likaså, hur svårt kan det vara tänkte jag, som kan laga mat och så skulle jag bara laga köttbullar och spaghetti.. mycket svårt tydligen.. när jag frågade om sonen ska ha ketchup på maten stirrade pappan förskräckt på mig ”ställ ketchupflaskan brevid honom, häll INTE på det själv” 😂

Visa alla 6 kommentarer
×

Paula Rosas

Hej på dig och välkommen till min blogg. Mitt namn är Paula Andrea Rosas och här kommer några korta meningar om mig. Jag är en 27årig tjej som lever mitt liv genom att göra det bästa av dagarna. Mitt liv kretsar kring mina fantastiska döttrar Molly-Elise och Leonore och min underbara man Hugo Rosas, familj och vänner. Jag är en glad, familjekär och envis tjej som älskar att skratta. I min blogg kommer ni få följa med mig i min vardag. Träning, äventyr, dilemman och utveckling i mammarollen, resor, giftermål, vänskap och utbildning. Samarbetsförfrågningar: paularosas.media@gmail.com