Okategoriserade
Okategoriserade

Det tredje barnet

En annan fråga som dök upp på min frågestund var om vi vill ha fler barn, frågan om nästa barn får vi rätt ofta. bland förvånar det mig hur mycket folk frågar sådant som ju kan vara väldigt privat. Jag är väldigt öppen med mina tankar kring det hela och som jag svarade är ett barn till inte aktuellt nu. Nu är vi klara med blöjor och vakna nätter för några år (men vem vet, helt plötsligt har vi kanske glömt bort det jobbiga och längtar ihjäl oss efter en gosig bebis) och vill fokusera på våra två underbara vildingar och på vår relation.

Men tänk om vi faktiskt höll på och försöka, försöka, försöka få barn nu och inte kunde. Frågan om det inte är dags snart skulle kanske trigga dåligt mående och stress i försöken. Man vet så lite om vad folk går igenom och oskyldiga frågor kan skapa mycket obehag. Jag får rätt ofta kommentarer på bilder där min mage inte är helt platt med frågan om jag är gravid – nu väljer jag att inte godkänna dom längre. Ibland vill min mage bara ta lite extra plats helt enkelt och det är tröttsamt att det kopplas till gravidmage. Ibland häpnar jag över vad vissa läsare tar sig friheten att fråga. Jag är väldigt öppen och delar med mig av mitt liv så om det nu skulle vara något jag inte berättar för er, ja då är det väldigt privat. En graviditet skulle inte avslöjas förrän jag kände mig ”säker” i att vi klarat första trimestern och jag skulle berätta när det kändes rätt för oss. Men som sagt, ingen bebis nummer tre på gång i familjen Uribe-Rosas på ett tag. Först och främst ska vi slå slag i saken och bli familjen Rosas – jag ser fram emot att vi kommer heta samma hela familjen. På mitt bröllop vill jag ha möjligheten att verkligen fira med mina nära och kära och kunna skåla i champagne natten lång. Personligen skulle jag inte vilja gifta mig under en graviditet.

Efter bröllopet vill jag njuta av den nya tillvaron som man och fru. Visst, den kommer inte skilja sig så mycket från hur vi lever nu men jag har någon bild av att det kommer vara en annan stämning ändå på något sätt. Jag vill också plugga, jag hoppas att jag kommer in på mitt val till hösten. Då vill jag kunna satsa helhjärtat på det och inte avbryta för föräldraledighet. Sen vill jag jobba, mitt jobb är roligt och jag har kunnat balansera det bra med barnen eftersom det är så fritt men jag vill kunna gå in i djupare projekt som kräver mer av mig och fokusera. Jag vet att om en till bebis skulle göra entré så hamnar all energi där och att insupa den lilla människan. Sen vill jag också testa min och Hugos relation utan bebisar. Vi fick inte lång tid ensamma innan Molly kom och sen har vi bara kört på, jag älskar hur det blev men jag är nyfiken på hur vi kan ha det med ”stora barn” där vi får mer tid för varandra. Nu är båda så stora, i helgen blev vi oväntat barnfria för att mormor ville ha över båda flickorna. En ny tid börjar där barnen vill vara hos kompisar eller familjemedlemmar och jag och Hugo behöver inte alltid vara med. Det känns spännande att se hur vår relation kommer påverkas av det. Jag vill också att våra döttrar ska få ha oss ”ensamma” en tid till – att vi ska kunna vara aktiva och hitta på saker med ännu mer energi (tänk tröttheten som kommer med en ny bebis) och följa deras utveckling på nära håll. Nu kan vi också dela upp dom för egen tid – jag kan ta med Molly på ärenden och gå och fika medans Hugo och Leonore sysslar med annat. Vi har tid att stärka banden mellan oss och barnen även på egen hand och det tycker jag känns viktigt. Med en till bebis blir det ojämnt igen – en kommer ha 2 och den andra 1. Ensamtiden med dom stora känns svårare att få till men det kanske löser sig naturligt ändå?

Om några år hoppas jag dock att vi kan få lyckan med ännu ett barn som kommer till oss. När Molly, och kanske också Leo, går i skolan och inte har lika stort intresse av oss. Frågan är om vi ska försöka få ”en kull” till då – kanske två nära i åldern som har samma glädje i varandra som Molly och Leo har. Fyra barn känns dock som så många barn helt plötsligt? Men den frågan får vi ta senare när det är dags. Nu ska vi bara njuta av den familj vi skapat och utvecklas i dom rollerna.

54D0DDD1-DD70-4CCF-AB33-2AF24B8546D8

Ni som fått ”en andra kull” med några år emellan. Hur kände ni att tiden var rätt för att försöka på nytt? Kändes det jobbigt att börja om med vaknätter och blöjor? Hur funkade det med de större syskonen? Kan ni inte dela med er i kommentarsfältet?

13 Kommentarer

  1. Lisa

    Mina stora tjejer är 10 och 8 år och vår lilla grabb är två år. Underbart att få en liten sladdis när tjejerna är så självständiga och även vill hjälpa till med brorsan. Nu försöker vi med nr 4 sen får det vara bra.

  2. ts

    så var exakt vår tanke. 2 och sen 2. har själv 4 syskon och ville ha en stor familj så vi har varit överens om 4 hela tiden. men när nummer 2 var 11 månader plusade jag på stickan och allt vändes upp och ner. så oplanerat och inte alls önskat egentligen. så sjukt osugen på barn att det knappt var klokt, men vad gör man? bara att gilla läget och ändra planerna. tanken på ett barn till är absolut inte tänkbart. aldrig i livet att skaffa ett barn till nu och absolut inte någon sladdis.. nu är barnen snart 6, 3,5 och 2 och visst, det är tufft men jisses vad bra det blev. nu föddes dock vår son, minstingen, med hjärtfel och läppspalt vilket har inneburit extra mycket den första tiden. och med handen på hjärtat så tror jag aldrig att jag blivit sugen på de där två andra barnen om vi tänkt som från början. ibland bestämmer livet och det visar sig bli bra ändå!

  3. Sofia

    Vi tänkte först som er, dvs vänta ett tag till tredje. Sen blev det inte riktigt så. I år blir dom 8, 6 respektive 3 år. Alla tre är såå tighta och vi är så glada att vi inte väntade längre!

  4. Moa

    Hej Paula!
    Skriver till sig för att du verkar vettig och ärlig! Jag har en liten flicka på 7,5mån nu och ja, sömnen har ju varit bättre! Det finns bättre och sämre sömndagar/nätter dom du ju vet och jag kan därför förstå att ni vill avvakta med en liten till om ni nu väl kommit förbi det träsket som vi andra släpar oss runt i 🙂
    Men översllt där jag läser eller träffar andra mammor säger att deras bebis sover heeeeela nätter och detta knäcker mig snart! Vad gör jag för fel? Eller ljuger dem? åh, du bebisguru, gr mig dina raka svar som bara du kan!
    Tack för en ärlig och härlig blogg!

  5. Fia

    Alla vet väl att om du visst var gravid och inte själv sagt något inte skulle avslöja det i en kommentar någon skrivit. Det är endast människor som mår dåligt och väldigt inrutade i påhittade ideal som de tycker andra ska leva upp till för att de själva är missnöjda. Magar ändras dag till dag men är man tjej så hittar tråkiga människor ytterligare en ”inte för att vara elak men” /spelad välvilja anledning till att vara elaka, för att de tror att en sådan kommentar till en person de vet inte är gravid ska må dåligt över sin kropp. Patetiskt! Du är grym på så många sätt!

  6. Sarah

    Vi har en tjej på 4 år och jag känner mig helt klar. Skulle inte kunna tänka mig att ha en bebis igen om jag fick miljoner 🙂 känner att stora barn är min grej, tyckte det var så tråkigt med en liten bebis. Nu är min tjej 4 år fyller 5 detta året och gud va roligt det är. Känner ibland att jag inte vill ändra det livet vi har. Vi är också barnfria ofta plus inget är jobbigt att hitta på med ett barn. Så alla är vi olika

  7. Elin

    Tack Paula för att du talar om att frågan kan trigga dåligt mående! Jag själv har försökt att bli gravid i snart 3 år och har äntligen blivit godkänd att försöka med IVF. Frågan när vi ska skaffa barn har gjort väldigt ont och jag har gått igenom en djup depression pga våran ofrivilliga barnlöshet. Nu har jag valt att vara helt öppen med detta och accepterat på ett annat sätt att frågan kan komma och ofta sägs i all väl mening. Det är dock fortfarande viktigt att ”problemet” med frågan tas upp i ljuset och att folk tänker en extra gång innan man ställer en så privat fråga. Upp till 15% av alla par i fertil ålder drabbas av ofrivillig barnlöshet och en fråga om när man ska ”skaffa” barn kan få dessa person att må otroligt dåligt! Barn är inget man kan skaffa ändå, så kanske man kan slopa att ställa frågan helt och hållet. Stork kram <3

  8. Jungfrumamma

    Ja det här med ”barnaskaffande” är verkligen ett hett ämne. Det är som att producera barn vore hela livsprojekt från början till slut höllt jag på att säga. Jag är inne i samma tankar som dig ungefär, Att man vill ju njuta ”av det man har”och lägga all fokus på det och kanske sig själv och sin relation också till sin partner. Jag har tre och alla runtomkring mig är helt besatta av att det fjärde ska komma. Jag håller verkligen med dig om att det kan ju vara en känslig fråga. Att bli gravid är verkligen inte en självklarhet för alla.

  9. M

    Jag har två pojkar en född 2012 och en 2017.
    Och jag vill inte ha några mer barn.
    Min mamma fick en till kull när jag o min bror var 11 och 9 sen en till när vi var 13 och 11 (två systrar) och nu är dem tjejerna 14 och 12 år och mamma är så trött och typ orklös ? hon är nästan 50 år och pappa är 60+, Dem
    hade mer energi när vi var små.
    Så om jag skulle skaffa fler barn skulle jag göra det nu, För jag vill fortfarande vara ung när mina barn blir äldre. Sen så är det individuellt och det finns säkert många äldre som har mer ork. Men jag hag blivit avskräckt efter mina föräldrar

  10. Lisa - livet från den ljusa sidan

    Jag tyckte det var HELT magiskt med en ny liten bebis när de två första var lite äldre – 5 och 7,5. Minsta blev hela familjens lilla bebis och samtidigt skiljde det inte SÅ mycket. Som jag kunnat njuta av minsta! Lika mycket tid som med första (nästan) men med rutinen och vett att njuta. Nu är de 2, 7 och 9. Är klar med dessa 3 (och skulle varit även om jag hade varit yngre).

  11. Rosanna

    Åh det tycker jag absolut att ni ska göra! Vi kände oss relativt klara när vi hade våra två första barn men ändrade oss och idag har vi fyra barn, i två kullar som jag brukar säga, och det är helt fantastiskt. Killarna är 11 och 9 år och tjejerna är 4 och 2,5 år! Vi upplevde inte alls att det var jobbigt ”att börja om” igen utan snarare tvärtom, supermysigt att få uppleva allt vad det nu innebär igen. Självklart var man som en zombie vissa dagar men då får man helt enkelt passa på att sova när bebis sover och de stora är i skolan./förskolan Jag som är så pedantisk fick inse att man inte dör av ett tvättberg och lite skit i hörnen haha. De stora barnen grät av lycka båda gångerna när deras systar kom till världen och det har aldrig funnits ett uns av avundsjuka eller liknande. Nu känner vi oss som en komplett familj och stannar kvar vid fyra små skatter ?

  12. Emmah

    Vi fick vårt första barn augusti 2016. Vi började försöka i september 2017 efter ett syskon. Jag blev gravid på första försöket men slutade i missfall i oktober. Och nu försöker vi och försöker. Frågan kommer HELA tiden ”när kommer nästa” vänner bli gravida med sitt andra, men här händer ingenting. De börjar bli frusterande och jobbigt med alla frågor. 🙁

Visa alla 13 kommentarer
Okategoriserade

Tappa aldrig bort glädjen

Medan jag skramlade min lilla bössa och frågade efter människors pengar slog det mig att jag såg en glädje i dagens uppgift. Jag var där för att Stadsmissionen samlade in pengar i förmån till Stockholms hemlösa. Man kunde ge faktiska pengar, köpa julgröt eller ge julklappar. 210.000 kr samlades ihop igår och som går oavbrutet till verksamheten som hjälper dom hemlösa som är flera tusen människor bara i Stockholm.

PC190705 PC190706

Jag såg en glädje i att få hjälpa till. Jag ser glädje i vardagliga saker så som att leka tillsammans med mina barn. När någon gör något tokigt så att man nästan storknar pga skratt. Jag ser glädje i att få åka till träningen om kvällarna, att få äta något gott, till att göra olika typer av uppdrag i arbetet.

När jag jobbade på MC Donalds som tonåring gick jag igång på säljtävlingar, det var ingen tog tog mitt rekord så länge som jag var där. Det säger också en hel del om mig själv- är det tävlingen så är det 1 0 0 %

 

-Tappa aldrig din glädje. Jag vet att livet kan vara tufft men omringa dig då bland människor som GER dig glädje. Negativa energier är ingenting du ska slösa din tid på. Det kan också vara inom familjen men jag tror att man kan skapa sitt eget blod. Relationer förtjänar man och är inget man bör ta för givet så därför gäller det att vara selektiv för att hinna investera i sina relationer.

-Hitta en hobby. Det kan till och med omvandlas till livskraft. Igår intervjuade jag Johanna som är näst man på tur att berätta sin historia via min blogg. Hon berättade att Yogan räddade hennes liv.

-Forskningen visar på att man mår bra av att umgås med sina vänner, så sluta inte häng bara för att ni blev vuxna och har mycket att göra.

– Slarva inte med sömnen! Vi vill inte träffa den där bedömda väggen och om du stressar på utan att återhämta dig lever du farligt. (gynnsamt med min morgontrötthet).

-Ta dig tiden att gå ut. Framförallt nu när de är mörkt när man lämnar hemmet och mörkt när man kommer tillbaka. Det räcker med 20 minuter, ta en liten prommis på din rast (skönt att det vänder nu och blir ljusare från och med den 22a).

-Din lyckokänsla höjs direkt om du hjälper någon annan. Det är faktiskt så att det är bland det bästa du kan göra för dig själv och din egen glädje.

 

“If you would like to be selfish, you should do it in a very intelligent way. The stupid way to be selfish is … seeking happiness for ourselves alone. … the intelligent way to be selfish is to work for the welfare of others.” , Dalai Lama.

 

 

 

 

 

PC190712 PC190715

 

IMG_3580

6 Kommentarer

    1. paulas

      Hej Rebecka!

      Vi tänkte ta med vloggkameran till Sälen över nyår. Vi hinner inte med att ha det som på rull varje vecka men vi har med den på roliga grejer. Så håll ut, snart får ni se oss ramla i backarna =)

Visa alla 6 kommentarer
Okategoriserade

Brond

I samarbete med Klippotek1

B R O N D it is! Frågade i helgen på instagram om ni tyckte att jag skulle bli mörk eller fortsätta med det ljusa. Det var 50/50 och då slog det mig att det är Brond jag ska bli!

PC180576

I februari ska vi köra något roligt åt metallic. Om vi gifter oss i höst vill jag ha ljust hår så vi kan inte ta ut svängarna allt för mycket. Det bronda kommer att bli ljusare av solen i Maldiverna men jag trivs med att ha lite mörkare hår.

Jag frågade Camiliah om vi kunde erbjuda något så:

Få 15% rabatt hos alla frisörer på Klippotek1 i Gröndal. Erbjudandet gäller fram tills sista februari om du uppger ”Paula” vid bokningen.

PC180568 PC180571 PC180574

PC180573

8 Kommentarer

  1. Paula

    Men vad är det med er som kommenterat innan? Vad spelar det för roll vad hon håller i eller om hon håller i nått?

    Jättefin färg och du passar så bra i alla färger du har! ☺️

Visa alla 8 kommentarer
Okategoriserade

nio viktiga meningar i barns uppfostran

Det är en reklamfilm som har fastnat i mitt huvud. Den kommer ifrån Dove och ta sex minuter att titta på hela:

Det stämmer verkligen och detta träffar mig. Av någon anledning tenderar många att förminska sig själv. Man kan mer än vad man tror, man är kapabel till mer än vad man tror och man är vackrare än vad man tror.

Det är bara du som lägger märke till skavankerna med dig själv. Du vet när ens partner ger komplimanger? Egenskaper som man inte riktigt är medveten om att man har. Ens partner är en bra spegel. Där ser man sig själv genom andra ögon. På gott och ont.

Jag funderar mycket över uppfostran som vi ger barnen. Jag funderar över vilka som är de starka värdeorden och de som vi aldrig får lämna. Oavsett hur påfrestande de kan bli. För mig är starka värdeord/meningarna:

Du ska alltid våga vara dig själv.
Du kan vara ärlig mot mig, din mamma. Även när det har blivit tokigt. Släpp in mig så att jag kan stötta dig.
Du ska alltid behandla andra människor med respekt.
Du ska gå din egna väg.
Du ska känna dig trygg.
Lev ditt liv till fullo med glädje. Lev i nuet.
Förstå dina känslor och uttryck vad du behöver. Lid inte i tystnad.
Dela med dig och hjälp med det du kan och låt andra hjälpa dig.
Älska dig själv! Var bästa vän med dig själv, den egenskapen tycker jag är vacker.

 
Va inte rädd för att begå fel. Det gör jag dagligen. Att uppfostra barn är ett äventyr men det viktigaste av allt är att de känner att man alltid finns där.

IMG_3507

2 Kommentarer

  1. Anna Persson

    Hej Paula!
    Jag läster din blogg nästa varje dag, älskar den. Dock så särskriver du/skriver fel en hel del. Antar att du inte tänker på det men jag (och troligen många andra) gör det. Engelsktalande är tex ett ord. I en bild du har på instagram har du skrivit ”eat you’re greens”. Man förstår ju vad du menar. Men det du skriver är ”eat you are greens” i och med apostrofen. Har tänkt på detta så många gånger men först nu jag tagit tag i att skriva en liten kommentar. För övrigt är du bäst! Älskar att läsa om dig och din familj!

    Mycket kärlek, en trogen läsare.

  2. Linnea

    Kan inte kommentera i din tävling om mathem. Står att jag missat att fylla i ett obligatoriskt fält eller att jag postar för fort? Laddat om sidan men funkar inte..

Okategoriserade

Det här med pekpinnar

Det finns inget som jag får så mycket pekpinnar om än just kidsen och deras välbefinnande. Både i verkliga livet och via sociala medier. Vad det än handlar om- pekpinnar. Mamma var ganska jobbig under barnens första år. ”Hon är för kallt klädd, hon är för varmt klädd, skär maten i mindre bitar” jadajadajada.

Love you mami

image

Jag har aldrig sett Hugo bli frågasatt över sociala medier t.ex. i sin träning. Det känns som att mottagaren känner ”han har koll på det där”. Det känner jag inte genom att veckovis bli ifrågasatt över mina val gällande barnen. Små frågor, till de större frågorna.

Men jag förstår faktiskt för barn och djur har den inverkan på oss. Vi tar oss an dom, trots att dom ej är våra egna. Skulle man hitta ett barn i parken utan en vuxen i närheten skulle man hjälpa. Skulle man stöta på en bortsprungen hund skulle man hjälpa. Handlar pekpinnar om vi kvinnor har det djupt inom oss? Ansvarstagandet och omhändertagandet? Att vi genuint bryr oss om det som sträcker sig utanför ens egna liv och relationer?

IMG_1042

Samtidigt som jag tycker att man bör te sig med finkänslighet. Samtidigt som jag förstår och accepterar att alla inte tänker precis som mig, att vi är olika och gör på olika sätt. Det finns inte i mitt intresse att någonstans klanka ner eller försöka få en person att ändra sin inställning bara för att jag personligen inte håller med. Då säger jag det istället. ” Ah du tänker så, såhär tänker jag”.

Nu när mamma har tingat en valp så vill kenneln först ta en intervju med familjen. Just för att kartlägga familjs och hunds behov. Är det en familj som behöver en lugn valp? Är det en familj som jäktar med en vild valp? När vi får våra barn finns inte den intervjun utan barnen väljer oss. Och vi familjer är ju också olika. Lugna familjer som får vilda barn, vilda familjer som får lugna barn. Med olika behov, med olika egenskaper. Kan vi inte enas om att alla gör sitt allra bästa? Och att vi stöttar varandra istället för att komma med eviga pekpinnar?

Såhär är det: Jag ÄLSKAR att vara mamma. Det är den största delen av min identitet. Men om jag bara vore mamma så skulle jag inte vara tillfredsställd. Utan kontraster och utan variation skulle jag inte få chans till återhämtning och saknad.  Jag respekterar föräldrar som vill vara med sina barn 24/7. De som aldrig vill sova borta. Helt okej men det skulle inte funka för mig. Jag behöver bli stimulerad i att träffa vänner, i att ha egen tid med Hugo, i att få träna och i att få utvecklas inom mitt jobb. Det kanske handlar om åldern också? Att man som ung känner att man inte hunnit med allt? Och om man får barn senare i livet är mer tillfredsställd och lättare kan dra sig tillbaka?

P5263738

 

Inom barnuppfostran finns det mycket do and don’t. Det finns prestige och är ett ypperligt tillfälle till att visa sig själv som en duktig förälder. Trust me I know- jag har gått från att vara den duktiga flickan till den duktiga mamman. Vissa dagar förstår jag inte ens vad jag håller på med? Då är Hugo min motsats och via honom får jag balans. Jag tror att det är viktigt att man är medveten om sina brister och sina styrkor. På så sätt undviker jag pekpinnar mot min närhet. Puss! / P

1Sandra_Rogers_Photography_(31)

12 Kommentarer

  1. Josefine

    Skulle det vara intressant så skulle jag rekommendera att man kollar på vad det är som driver en till att vara ”en duktig flicka”. Det är väldigt roligt att utforska sig själv och sina värderingar. Jag kallar min del för ”duktig-flicka syndrome”. Det som är bra är att jag har lyckats förståt beteendet och kunnat lägga av. Otroligt befriande 🙂

  2. Rebecca

    För mig är det väldigt tydligt att du verkar vara en fantastisk mamma som alltid sätter dina barn i första hand. Så att komma med pekpinnar till dig verkar onödigt, men sen finns det alltid de som inte har bättre saker för sig tyvärr… Kanske den yngre generationen läsare? För jag hoppas att vuxna människor inte beter sig så, de är ju vuxna menar jag ?
    Kram!

  3. Cecilia - Prisonbeauty, en blogg om droger, fängelse och kriminalitet

    Vilka kloka och analyserande reflektioner du har, jag som inte är mamma har jätte svårt att förstå alla dessa pekpinnar. Att kolla Isabella Löwengrips kommentatorsfält är ju helt sinnessjukt, hon kan inte görs något rätt enligt sina läsare. Även om det inte är riktigt så illa hos dig ser jsg iblsnd så konstiga kommentarer, jag utgår från att alla gör sitt bästa med sina barn. Och uppfattar dig som en fantastisk mamma, vilket gör det svårt att förstå sådana kommentarer. Men jag håller med om att det inte alls är samma sak inne hos Hugo, kan det bero på att kvinnor är majoriteten av bloggläsare? För jag uppfattar kvinnor mot kvinnor hårdare än både kvinnor mot män, män mot kvinnor och män mot män.

    Kram kram ❤️

  4. Hallon på pajen

    Jag tror att du ibland skriver bara för att verka klok. Det här ger ingen mening och flera ställen säger du totalt emot dig själv. Det är inte en elak kommentar, utan en konstruktiv sådan. Jag rekommenderar även uppriktigt att du får Hugo att kanske kolla över dina texter, eftersom de kan vara otroligt svåra att förstå med alla språkfel.

  5. Matilda

    Jag är också ung mamma, 22 år var jag när min dotter föddes och känner igen mig mycket i det du skriver. Skulle inte heller vara nöjd med att ”bara” vara mamma och inte få göra karriär eller liknande. Det betyder inte att man inte älskar mammalivet och sitt barn över allt annat :). I detta fall kan man både äta kakan och ha kvar den haha. Kram!

  6. Sofie

    Paula, du är klok! Jag håller med dig i det mesta du skriver i detta inlägg utom om ålder. Nu är jag 31år med två barn (3,5 och 1). Jag är inte nöjd med att bara gå hemma med dem. Det ger mig inte stinulans på alla plan. Det ger mig otroligt mycket kärlek och jag älskar att vara med barnen men intellektuellt är jag tömd. Den tanken samt min sociala tank måste fyllas på. Tror det mer ör hur vi är som människa. Behov av olika stimuli eller nöjda med att vara hemma mycket och ta en promenad då och då.

  7. Lisa

    Fast säger du inte emot dig själv lite nu? Du skriver ju ofta om hur du önskade att Hugo gjorde saker på ett visst sätt eller att du har irriterat dig på hur Hugo prioriterar hemmasysslor etc. vilket väl är att vilja ändra någons inställning till saker det också? Nu kanske du menar främlingar överlag som tar fram pekpinnen men jag tror att många har den inom sig men tar fram den med olika människor, vissa sin partner andra sin familj och vissa med främlingar. Dock svårt att tro att det är något vi kvinnor föds med men snarare att det är så samhället formar oss kvinnor. Att vi ska tävla emot varandra, vara duktigast, bolla 700 saker samtidigt, ALLTID vara fräscha nysminkade och vackra. Män/killar är mera accepterade som slarviga, naturliga, arbetande osv. Överlag så tycker jag att du verkar vara en toppenmamma och hoppas du inte tar denna kommentar som ännu en pekpinne utan mer ett ämne som jag tycker är i intressant att diskutera 🙂

    1. Cecilia - Prisonbeauty, en blogg om droger, fängelse och kriminalitet

      Hugo och Paula lever ju tillsammmans, de är ett team och en familj som ska göra det här tillsammans och har därför ”mer rättigheter” att påpeka varandras sätt än vad andra har. Just för att det är dom två som ska sammarbeta och få familjelivet att fungera. Pekpinnar från utomstående och framför allt obekanta platsar ju inte in på samma sätt som de två vuxna människorna det faktiskt rör.

  8. Maria

    Vill tipsa om Nödkassen på Facebook. Så många familjer som behöver hjälp med blöjor, kläder,mat och julklappar. Så lätt att hjälpa,. Jag gör det minst en gång i månaden vill hjälpa alla men det går tyvärr inte

  9. Minna

    Jag tycker du verkar vara en super bra mamma till dina barn och endast du och Hugo har deras allra bästa i åtanke. Dock måste jag säga att dina texter är så röriga. Du blandar massa olika ämnen i ett och samma inlägg och du använder alldeles för svåra ord för dig. Du skriver dem i meningar där dem inte ska vara och du använder orden på helt fel sätt. Förlåt mig för att jag skriver detta men du har din blogg som ditt arbete och då förväntar jag mig att man ska kunna förstå vad inläggen handlar om. Ta det inte på fel sätt, men jag tror att det är bättre om du skriver enklare och fokuserar på ett ämne i taget. Som sagt, det är din blogg och du bestämmer men detta var bara en input från mig som läsare. Kram

Visa alla 12 kommentarer
×

Paula Rosas

Hej på dig och välkommen till min blogg. Mitt namn är Paula Andrea Rosas och här kommer några korta meningar om mig. Jag är en 27årig tjej som lever mitt liv genom att göra det bästa av dagarna. Mitt liv kretsar kring mina fantastiska döttrar Molly-Elise och Leonore och min underbara man Hugo Rosas, familj och vänner. Jag är en glad, familjekär och envis tjej som älskar att skratta. I min blogg kommer ni få följa med mig i min vardag. Träning, äventyr, dilemman och utveckling i mammarollen, resor, giftermål, vänskap och utbildning. Samarbetsförfrågningar: paularosas.media@gmail.com

Powered by Cure - Influencer hosting