Molly 1,5 år till 2 år
Molly 1,5 år till 2 år

Lata dagar

”Ta det lugnt och inga vilda lekar”. Så sa doktorn. Jag hade förväntat mig en sänkt dotter som har ont. Istället har vi en vildare unge än någonsin hemma. Hon ville äta middag med oss igår och fick i sig fast föda bara några timmar efter operationen. Vi har målat, ritat, läst böcker och tittat på film. Vi var bara hemma igår men vi märkte ganska snabbt att Molly kommer att återhämta sig snabbt och fint från operationen av polyperna.

Vi har varit ute hela eftermiddagen. Besökt änderna, lunchat och varit på biblioteket. Nu är vi hemma hos min mamma och hälsar på Mollys morbröder. Jag tänkte gå på bio med Molly för första gången under veckan, går det något kul på bio för en snart 2 åring tro?

Helgen vart lyckad. Hugo kände sig uppmuntrad av vår överaskningsfest och då är mitt mission avklarat. Jag har ca 350 bilder att gå igenom. Det blir flera delar på hur festen såg ut, vad det bjöds på, vilka som var där och vad Hugo fick för presenter.

Ankorna in action

5 Kommentarer

  1. Hanna E

    SF har speciella visningar med kortare filmer om ni vill testa först. Då är föreställningen ca 40 min.
    Annars är det inget problem att gå med barn på bio, ofta så är det ganska många barn på filmerna och då blir det spring på toaletten, barn som inte gillar filmen och vill gå osv. Så man behöver inte känna att man stör om man går mitt i filmen.

    Vi har varit på bio för första gången med våra vid 2,5-3 år så de har varit lite äldre. Men vi har inte gått ut en enda gång, även om de inte har varit så förtjusta i filmen. Det är nog popcornen som håller dem kvar…

  2. linda

    Vi var på bio med vår 16 månaders i förra veckan .. vi gick på big hero 6 (vet inte om den haft premiär i sverige) men det gick alldeles utmärkt. Hon var så inne i filmen. Valde att inte ge henne en tupplur på förmiddagen och sen gick på eftermiddagen så att hon var lite trött. Hon fick en flaska mjölk (inte välling) och satt snällt i pappas knä hela filmen. Jag tycker absolut ni ska pröva. Funkar det inte så funkar det inte, då är det bara pröva en annan gång 🙂

  3. Amanda

    Bio med en 2 åring tror jag inte är något större problem. Vad gör det om det inte skulle fungera och Molly skulle bli rastlös och vilja gå? – Gå i så fall, det gör väl ingenting så länge som man inte stör de andra som är och tittar. Prova, det kanske fungerar jättebra och är jättekul! 🙂

Visa alla 5 kommentarer
Molly 1,5 år till 2 år

Operation

Jag och Hugo sitter i väntrummet och väntar tills Mollys operation är över. Vi ska vara med på uppvaket och operationen går ganska snabbt. Men nedsövningen av hemsk. När Molly somnade in började jag gråta. Nedsövningen skedde genom en mask. Och Molly ville ha nån jäkla mask på sig. Så måste man som förälder hålla fast när hon åmmar sig och gråter.

Jag känner mig som världens hemskaste människa. Nu när hon är i operationssalen sitter jag här och gråter. Jag har blivit så himla känslig, jag klarar inte av nedsövningar av mitt barn och önskar att det aldrig mer kommer att behövas. Lilla stackars Molly har fastat sedan igår. 6 timmar innan operation var det okej med välling men inget annat har hon fått. Hon pekade på bananerna hemma för att hon var hungrig. Men det blev ingen banan.

Nu vill jag komma in till henne och vara med när hon vaknar. Krama om henne när hon har ont och få åka hem. Kylen är full med glass. Har du varit med ditt barn under nedsövning? Hur reagerade du? Och vad ger man för föda efter att ha tagit bort polyperna?

Hoppas att min lilla kommer må bra trots omständigheterna

20141201-122407.jpg

46 Kommentarer

  1. V

    Vid vårt första UL visade det sig att vår dotter hade CCAM i vänstra lungan (cystor) dessa låg och pressade på hjärtat. För att göra en skitjobbig historia kort och komma till sjukhus delen, så blev de satans cystorna ihop pressade vid födseln men alla undersökningar var oundvikliga och kommer att bara behövliga under hela hennes liv. Vi har stått på varsin sida av vår dotter när hon ligger och skriker, gråter och tittar vädjande på oss medan hon får kateter instoppad (vaket tillstånd) detta tog minst 20 min innan de kontaktade en barnläkare för att ordna detta. Jag känner igen mig i känslan av att vara världens sämsta mamma pga detta. Som tur är så är det för deras egen hälsas skull som de måste genomlida olika ingrepp. Hoppas att er dotter mår bra och slipper fler operationer för all framtid

  2. boosse

    Min plutt var 5 veckor när han blev sövd. Jag fick inte vara med honom utan fick gå upp till rummet. Bölade som en gris. Men ändå lyckades jag somna. Var väl helt slut efter 3 fruktansvärda dagar. Han opererades pga pylorostenos.

  3. Johanna

    Joel tog bort halsmandlarna och polyperna för en månad sen, han är 7 år. Och se honom sövas är lätt det värsta jag upplevt. Han blev dock sövd genom medicin in i handen men hans panik innan då han är sjukt rädd för sprutor. Han förstod ju inte att nålen redan satt i handen och så när han är så ledsen poff försvinner han bara… Hemska upplevelse! Kändes som jag förlorade honom.
    Efteråt var det ingen fara mycket glass bara. Dag tre var värst för Joel fy vad ont han hade.

  4. Linda

    Min dotter, som också heter Molly, har sövts 2 gånger. Det är det värsta jag varit med om. Även fast jag visste att operationerna inte skulle ta lång tid så var det jätte jobbigt. Och det värsta momentet var när hon skulle somna in och var tvungen att ha den där masken på sig fast hon inte ville. Usch, jag förstår hur jobbigt det är!
    Hoppas allt gick bra med eran lilla Molly! 🙂

  5. Hanna E

    Min yngste sövdes i januari för att operera ett pungbråck. Men han sövdes inte med mask utan med medicin. Dock så grät han för sövningsmedicinen svider när den sprutas in, men eftersom han somnade av medicinen så var det inte så lång tid.
    Då var kampen för att få på honom tutan som visar syresättning och puls lite jobbigare, men det gick genom att lirka lite.

    Jag var nervös innan för hur det skulle gå, mest för när de skulle sätta kanylen, men det märkte han inte ens. Tack vare emblaplåster och fantastiska sköterskor som var jätteduktiga på att sticka och distrahera. Det senare är nog så viktigt när det är barn som ska stickas. Det han tyckte var värst på hela dagen var att ta bort bedövningsplåstren och att han inte fick mer än en glass.

    Min son är åksjuk och vid sövning är det tydligen en fördel för då får man medicin mot illamående. Så sonen mådde toppen efteråt, dock sov han länge och på Astrid Lindgren låter de barnen sova tills de vaknar av sig själva (jag vet inte hur man gör på andra ställen) då de upplever att barnen mår bättre efteråt om man gör så.

    Jag hoppas att allt går bra och att Molly snart mår bättre.

  6. Vickan

    Jag opererades när jag var nio år, så betydligt äldre än Molly. Jag tyckte det skulle bli spännande och operationen var relativt ofarlig. Min mamma svimmande när jag somnade in och det allra sista jag ser är att läkaren bär ut mamma, haha. En historia som kanske gör att det rycker lite i mungiporna. 🙂
    All den trygghet ni ger henne så kommer hon förstå att det var engångsföreteelse; och senare kommer hon förstå varför. Bamsekram!
    Snälla milda, släta soppor skulle jag tipsa om!

  7. Malin

    Han låg i min famn och innan han somnat helt slets han ur min famn och blev stressad och grät, och jag fick gå ut ur rummet med den synen.

    Min dotter sövdes 2009 när hon var tre, hon skulle opereras för ett hjärt-/ kärlfel. Först fick hon lugnande och sen skulle hon sövas i operationssalen.
    Hennes pappa fick gå in för jag var så rädd och maktlös att jag var rädd att det skulle visas på henne.
    Under de timmarna vi väntade på besked grät jag och tänkte på allt som hade med henne att göra. Ångrade varje gång jag skällt på henne och hade så mycket ångest.
    När hon kom ut och jag fick sitta med henne gick jag in i ett annat medvetande. Började fixa det praktiska runt henne som hennes dränage och torka av henne, försökte ignorera alla slangar å respiratorn.
    Sen efteråt tog det fyra dagar för henne att vara på benen, hon hade inte speciellt ont pga en pump med bedövning men lekte som vanligt och fick åka hem efter ca en vecka (två veckor tidigare än läkarna trott) utan några men.

    Nu är dem stora, 11år och 8 år och mår hur bra som helst.

    Hoppas allt är bra med erat lilla hjärta och att hon får massor av glass! ❤️

  8. Malin

    Förstår hur du känner.
    Min son har sövts vid två olika tillfällen, första gången var hemsk. Han skulle röntga huvudet för att se om han hade några avvikelser. Han låg i min famn och innan han somnat helt slets han ur min famn och blev stressad och grät, och jag fick gå ut ur rummet med den synen.

    Min dotter sövdes 2009 när hon var tre, hon skulle opereras för ett hjärt-/ kärlfel. Först fick hon lugnande och sen skulle hon sövas i operationssalen.
    Hennes pappa fick gå in för jag var så rädd och maktlös att jag var rädd att det skulle visas på henne.
    Under de timmarna vi väntade på besked grät jag och tänkte på allt som hade med henne att göra. Ångrade varje gång jag skällt på henne och hade så mycket ångest.
    När hon kom ut och jag fick sitta med henne gick jag in i ett annat medvetande. Började fixa det praktiska runt henne som hennes dränage och torka av henne, försökte ignorera alla slangar å respiratorn.
    Sen efteråt tog det fyra dagar för henne att vara på benen, hon hade inte speciellt ont pga en pump med bedövning men lekte som vanligt och fick åka hem efter ca en vecka (två veckor tidigare än läkarna trott) utan några men.

    Nu är dem stora, 11år och 8 år och mår hur bra som helst.

    Hoppas allt är bra med erat lilla hjärta och att hon får massor av glass! ❤️

  9. wJosefine

    Förstår hur du kände och hur dina tankar for omkring om din dotter. Men ni klarade det:)
    ______________
    Glass i stora lass =) Kall smooti (eller hur det stavas)

  10. Hanna

    Tips!!! För att få molly glad mitt i det tråkiga så skulle jag vilja rekommendera bulglass (märket tröstis)! En liten plastform man kan fylla med saft eller liknande, sen trär man på tröstiskostymen (som ett gosedjur) och håller mot det onda sen öppnar man kostymen och vips finns det en glass!!! finns på apotea.se 🙂
    Superbra blogg!!!
    Kram

  11. S

    Hej! Min son opererade bort polyperna & halsmandlarna när han var 15 månader. Nedsövningen var pappan med
    På, hag satt utanför & grät när jag hörde han skrika.. Panik när folk kom ut innan sambon som hade kommit in efter.. Dom kunde inte få
    Dit kanylen & när
    Dom väl fick det så hade sonen lyckats dra ut den :/ .. Han åt iallafall isglass på uppvaket & sedan uppe på rummer på sjukhuset (vi var tvugna att övernatta den natten) så åt han pannkakor utan problem!
    Hoppas allt har gått bra! Det var en ”lätt”
    Operation, men är riktigt
    Jobbigt ändå när ens lilla älskling måste sövas & sedan är så påverkad!
    Kramar

  12. Evelina Brännmark

    Hej paula! Har följt din blogg länge nu, du verkar vara en härlig tjej! Ditt inlägg idag gick rakt i mitt hjärta….när du berättade om nedsövningen av Molly. Jag är en 30 årig tvåbarnsmamma. Min yngsta på 5 månader ska sövas ned på en vecka och jag tycker det känns otroligt jobbigt. Min dotter har annorlunda ögonrörelser så de ska göra magnetröntgen och se så hon inte har någon cysta, sjukdom osv i hjärnan. Hur var Molly när hon vaknade upp? Gick det bra allt? Hon verkar härlig er lilla tjej! Är kul att följa din blogg iallafall! Kram / Evelina från norbotten:)

  13. Rosa

    Elle, självklart finns det mycket mer saker som är farligare. Jag är ett sjukhusbarn, har opererats sen födelsen. Jag har haft både bra- och dåliga uppvaknanden och nedsövningar men varje gång är en risk.
    Speciellt första gången, är du allergisk mot ämnet dem söver ner dig med kan det bli otroligt kritiskt och livshotande. Det är just ämnet som sätts in vid operationen som är första risken- sen självklart andra komplikationer som är relaterad till ingreppet, blödningar etc beroende på vad man ska operera. Självklart är man orolig, skulle man inte vara det är det konstigt ! Speciellt om det är relaterat till ens eget barn.. =/ Ja vi är olika men jag tror att fler skulle vara oroliga och tycka det är jobbigt att se sitt barn på operationssängen.
    Hoppas OP gick bra för er , att hon kryar på sig fort <3
    Det var starkt gjort av dig !
    Sen Nyponsoppa, olika soppor överlag som inte innehåller så mkt tuggande men lite fylligare. Olika krämer, typ hallonkräm o mjölk 🙂 Kram!

  14. J

    Usch hoppas jag slipper vara med om en operation på mina barn! Man får väl försöka tänka på att snart kommer hon slippa polyperna. Men fy vad rädda ni måste ha varit. Tur att vi har så bra sjukvård!

  15. Jennie

    Du kommer säkert få information på uppvaket, vi skickar alltid hem info om hur operationen går till och vad man bör tänka på efteråt innan barn opereras.. Glass är det bästa första dygnet, kalla soppor och yoghurt. Det man ska tänka på är att inte ge för varm, stark eller hård (knäckebröd) mat första dygnen efter.. Pannkakor som svalnat brukar vara poppis bland våra yngsta patienter 🙂

    Barn är rätt tåliga efter operation och brukar inte ha allt för ont men fyll gärna på med alvedon till natten.

  16. malin

    Min lillasyster opererade bort bpde polyper och halsmandlarna när hon va fyra (hon är fem nu) jag tyckte jätte synd om henne men mamma har opererat bort sina polyper 18ggr så hon va lugn. Lillasyster var som vanligt efter operationen men åt glass och drack saft. Tror hon åt som vanligt dagen efter. Barn läker ju fortare än vi gör så det är nog ingen fara men eftersom att hon är så liten så ge henne glass, yoghurt, gröt och sånt som är lent för halsen 🙂

  17. Hermines mamma

    Hej!
    När Hermine gjorde samma operation så var hon hon två år. Jag var lite nojig, inte för narkosen utan mer för att inte förstå HUR ont hon skulle få.
    Visst, klart det är skrämmande för ett barn att vakna upp helt förvirrad med i det stora hela var det ingen stor grej. Och hon kräktes upp lite blod eftersom hon svalt en del, men efter det var hon pigg och åt en massa glass, drack kall nyponsoppa och åt gröt på morgonen.

    Det kommer säkert gå superbra!:)

  18. Johanna

    Har själv opererats för polyperna när jag var mindre och det som gick ner lätt var yoghurt, Risifrutti, soppor, pasta och glass de första dygnen sedan så var allt som vanligt efter två tre dagar. Hejja Molly!!

  19. A

    Tänkte på vad mina föräldrar berättat om när min bror opererade bort sina halsmandlar när han var kring Mollys ålder. Min bror hade inte protesterat så mycket när han sövdes ner, pappa hade varit med så han hade väl känt nån sorts trygghet. Men när min bror vaknade upp hade han vaknat med ett ryck och börjat skaka galler i spjällsängen. Han hotade även sjuksköterskorna med att han är lika stark som Bamse, eftersom han äter dunderhonung. När min pappa kom in i rummet hade min bror satt sig i famnen och sagt åt pappa att människorna i vita rockar var dumma.

    Kan tänka mig att det var jobbigt för mina föräldrar, men idag är det något vi har skrattat åt. Hoppas Molly du, Hugo och Molly mår trots omständigheterna bra. Kram! 🙂

  20. Elle

    Förlåt min brist på kunskap, men jag förstår ju att alla är olika. Men jag tappar hakan åt att folk ” åh vad modig du är, jag kunde inte ens vara med” osv.

    Ja, det finns en risk med att sövas, men det finns en risk att man blir lam av att ta tandläkarbedövningen också, och det är större risk att barnet dör på förskolan än på sjukhuset om inte barnet är allvarligt sjukt.

    Sen kanske man tycker det är lite olustigt när ens barn somnar på beställning i stället för vid nattningen.
    Och sorgset och stickigt i mammahjärtat när den lilla blir rädd och gråter.
    Men ja, jag blir bara så förvånad över hur olika vi alla är. 🙂

  21. Anette Starby

    Usch vad jobbigt & jag blev tårögd av att läsa ditt inlägg. Det jobbiga är när barnen är så små så förstår dem inte mycket av det som ska hända. Men vad skönt att operationen är kortvarig & hoppas hon mår bra efteråt.
    Mvh Anette Starby

  22. Malin

    Stackars Molly … hungrig och nedsövd kan ju inte kännas värst kul. Förstår att det var jobbigt! ♥

    Glass kommer göra henne nöjd med dagen, nu får hon väl äta hur många hon vill va? 😉

    Du tog rätt beslut, nu kommer hon säkert kunna andas bättre och snarkningarna ett minne blott! ♥

    Kram Malin ♥

  23. Madde

    Jag kan verkligen relatera, min son (på tio månader) har sövts ned så pass många gånger att jag inte kunnat hålla räkningen. Att behöva se sitt barn sövas ned för att sen inte veta om man någonsin kommer få se sitt barn i livet är hemskt. Man lämnar sitt hjärta, sitt liv inne på operationsbordet. Min son har gått igenom tre emboliseringar, man limmar igen blodkärl i huvudet – livshotande ingrepp. Han har gjort tre och ett fjärde är planerat i februari.. Min son har även gjort andra kirurgiska ingrepp i huvudet.. Han är otroligt start, barn brukar vara det. Dock är det ingen som trott att min son skulle klara allt detta – tre emboliseringar, tre kirurgiska ingrepp i huvudet, två hjärnblödningar och en hjärnhinneinflammation.. Allt började när han var fyra månader, han fick ett krampanfall som berodde på en kärlmissbildning i huvudet, väldigt ovanligt och extremt farligt – både att leva med den och försöka få bort den..
    Mitt liv som mamma blev inte som jag tänkt mig, men jag har en fantastiskt son. Jag ska kämpa livet ut för honom precis som han kämpat för att få leva.

  24. Cills

    Min son fick rör i öronen när han var nästan 5 år. Han fick panik av masken och jag fick hålla i honom och försöka lugna honom, hur lätt var det när man helst av allt ville gråta själv.
    När han var nedsövd så fick han ryckningar/skakningar i benen och armarna och jag trodde han höll på att dö. Men det var tydligen ganska vanligt att få.

    Han vaknade upp med ett ryck på uppviket och var pigg och glad. Han pratar aldrig om sin operation och såg den nog so positiv. Er lilla flicka kommer att få det så mycket lättare när denna operation och läkning är över.

  25. Mallan

    När jag var liten o opererade mig blev jag påtvingad dån mask också och har men än idag av det! Kan inte ha någon mask i ansiktet o går panik då, blev också fasthållen för att kunna sövas och minns än idag som vuxen hur hemskt det var. Opererades flera gånger pga en fistel i örsnibben som blev infekterad gång på gång, sista operationen fick jag sövas med kanyl o sömnmedel. Det var en mkt bättre upplevelse.

  26. Alex

    Hej Paula,

    Jag fick operera bort polyperna nar jag var runt 5-6 ar gammal. Jag minns det inte som att det gjorde nagot ont alls efterat faktiskt. Fick ett pussel och glass av mamma sa minns mest att jag var ganska glad efterat 🙂

  27. Mamma till Vilmer

    ÅH vilken tuff mamma du är!! Min son var 5 år när han opererade sig. Jag vägrade vara med innan och efter utan kom när grabben var klar för att gå från uppvak. Istället hade han med min kusin som är hans andrahands-mamma och dessutom specialistssjuksköterska på intensiven. Hon skulle ju enkelt se om något var fel eller liknande tänkte jag.
    Operationen gick bra och kommer så göra med Molly!
    Jag gav youghurt, soppor o allt annat till att börja med. Sedan gick vi över på mjukt bröd blöta cornflakes o mosad potatis. Nu va grabben lite äldre och kunde kommunicera på alla sätt mycket väl. Men vet du vad paula, detta kommer gå som på dans för du är en SUPER MAMMA som klarar detta!
    Massor av kramar!!

  28. CheeseDoodle

    Synd om puttisen Molly. Känn dig stolt Paula. Du har en stark dotter. När hon vaknat upp och ser dig och Hugo är operationen glömd. Då vill hon bara mysa och njuta. Få i sig god mat och glass 🙂 Barn är alltid starkare än sina föräldrar 🙂 SuperMolly är er dotters smeknamn.

  29. zebra

    Åh stackars liten! Din reaktion är human och måste erkänna att om min pojk skulle få gå ihenom samma sak skulle jag storböla! Hoppas hon blir bra 🙂

  30. Elle

    Min son har gjort samma operation. Jag var inte ledsen under sövningen däremot var han arg och ledsen när han vaknade men det gick över fort.
    Han spydde en del blod och sen så började han äta glass. Han var ju bedöva och på kvällen fick han yoghurt och sen åt han en macka (!! ) och han åt 12 isglassar på hela kvällen.
    Han och pappan sov över och nästa dag var han som vanligt. Han sa att han hade lite ont och jag gav han inget starkt eller ”rivigt” utan han åt yoghurt och ljumna soppor.
    Annars var det ingen fara. 🙂

  31. Tina

    Hej
    Min dotter va 2 år när hon gjorde samma operation som molly.
    Hon va jättepigg direkt och åt isglass och nästa dag åt hon spagetti och köttfärssås som det va ingenting:) det enda jag tänkte på va att inte låta henne äta något hårt, men annars va det precis som vanligt. Och hon sov jätte bra, helt tyst:) hoppas ni har samma tur som vi hade!

  32. sara

    Jag gav min dotter glass så fort hon vaknat till å ville ha nått. Sen åt hon middag som vanligt till kvällen. Men man ska nog tänka på att inte ge typ knäckebröd å liknande som kan skava i halsen. Pasta är bra 🙂

  33. Sofia

    Min son har tyvärr sövts ner flera gånger. Första gången trodde jag att jag skulle svimma, men det blev lättare och lättare, dock aldrig lätt, om du förstår hur jag menar. Usch, jag hoppas att jag aldrig mer behöver vara med om det.

    Kram till er

  34. DeMarkey

    Såå hemskt för den lilla sötnosen. Jag skulle känt mig hemsk jag med men det är inte en dum grej att göra såklart, det vet vi båda två. Man gör vad man måste.

    Jag kan inget om polyper då vi inte har haft såna problem. Men är säker på att du får bra med tips här på bloggen. OCh lycka till nu finaste!!!

    Kram

  35. Emma

    Vet hur hemskt det är, mina två barn har sövts 3 gånger och det är lika jobbigt varje gång.
    Min äldsta dotter fick genomgå en MR när hon var ett år pga av sin ögonskelning och då behövdes hon sövas, för en ettåring ligger knappast blickstilla under en timmes tid i en trång maskin. Hon blev hysterisk när de satte på henne masken och man försöker själv vara lugn i det ögonblicket för att inte hetsa upp henne mer. Men när hon hade somnat in och de rullade iväg henne då brast det!
    Min andra dotter har sövts två gånger pga av diverse olyckor där de har behövt sy henne och valt att göra det under narkos då hon varit så liten. Med henne har det gått bättre under själva insomningen då hon inte har haft några problem med masken och självt hållit i den tills hon somnat, men det känns ändå lika hemskt och visst kom det även tårar där när de rullade iväg henne.

    Uppvaknandet är inte heller roligt då dom ofta är så förvirrade och lite påverkade fortfarande, och sen alla sladdar och maskiner. Och även att dom kan börja kräkas pga narkosen.

    Hoppas allt går bra och att hon snart är på fötterna igen!

  36. ellinor

    Hej fining!

    Man kan väll säga att jag var ett operationsbarn. sjukhus har varit ett ständigt återkommande event i mitt liv. Och jag är inte och har aldrig varit sjuk.

    Första sövningen var när jag var runt ett, de skulle röntga huvudet. Sedan följe rör i öronen, uttagning av rör och senare otaliga operationer för att få ut mina tänder som de skulle.

    Mitt tips är piggelin och nyponsoppa. Nyponsoppan tog bort blodsmaken. Jag hade också rör i halsen under operationerna vilket gjorde att halsen var helt torr Och uppskarapad typ. Det gjord inte så ont men jag ville inte dricka tunna vätskor som vatten och mjölk. Nyponsoppa kommer jag ihåg hjälpte. Jag kan tänka mig att välling hjälper bra också.

    Jag minns Inga av de tidigare operationerna och Molly kommer inte komma ihåg att du höl masken. Tänk att detta ändå är det bästa för henne. Man älskar inte sin mamma mer någon annan gång än när man vaknar på uppvaket och hon är den Första man ser.

    Man kommer ihåg uppvakrt, när mamma och pappa läste sagor, tröstade och mös. Och all kärlek.

  37. Jenny

    Vår lilla kille är snart 1,5 år och han har blivit sövd 4 gånger och nästa år blir det minst 2 gånger till. En för att kunna göra MR och en för operation. Det är lika hemskt varje gång och jag kommer aldrig vänja mig. Att vara på uppvaket är inte heller speciellt kul, det varierar såklart beroende på hur ont de har och hur mycket smärtstillande som ges. Men att se sitt barn uppkopplat mot monitorer och med sladdar blir rätt känslosamt. Hoppas att det får bra och att hon snart är pigg igen!

  38. Madde

    Min dotter tog bort dom när hon var 4 år och nedsövningen var vidrig.
    Precis som molly ville hon inte ha mask och jag fick hålla fast henne med våld.
    Efteråt grät jag hysteriskt och hatade mig själv men hon kom inte ihåg något på uppvaket tack och lov och det dåliga samvetet försvann sen.
    Hur hemsk man än känner sig så är det för deras skull, även om jag önskar att det fanns ett bättre sätt att göra det på än att hålla fast dom.

  39. Ebba

    Hej! Jag tog bort polyperna själv när jag var ca 4 år gammal (för att jag snarkade alldeles för mycket så att jag nästan kvävde mig själv haha). Jag minns inte mycket från det men jag kommer ihåg att mamma gav mig massa massa glass, och sen fick jag så kallade ”dockmackor”. Som vanliga mackor men mamma skar de mycket mindre. Typ en rostmacka med leverpastej skar hon i fyra små bitar. Kommer ihåg att jag kände mig jättespeciell och väldigt omhändertagen plus att det blev lite spännande och roligt. Bara ett tips! Kram

Visa alla 46 kommentarer
AllmäntMolly 1,5 år till 2 år

Fredag

Efter en dyster vecka är det äntligen fredag. Fredag är min och Mollys heliga dag och denna vecka har inte varit på topp. Jag har mest legat i sängen och sovit men idag är vi uppe på fötterna och är glada. Vi ska strax åka och hämta Emma och Alicia för att åka hem till Michan, Naomi och Damian. Michan har jag vänt mig till som också var med om er missfall för exakt ett år sedan. Emma har det också tufft med sin man, min äldsta vän Patrick.

Barnen ska få leka, mammor ska ventilera och umgås. Ikväll ska Mollys gudmor firas på sin 25 årsdag. Det ska bli gött med vuxensällskap och vin. Hur ser din fredag ut? =)

I våras var båda preggo

0 Kommentarer

Molly 1,5 år till 2 år

När Molly får klä på sig själv

Kan det ibland bli lite knasigt =)

1 Kommentar

  1. alicia

    hej! Jag brukar aldrig kommentera men nu undrar jag en sak hehe. Var inne på youtube och kollade på Hugos kanal där han filmade dig i badhuset, du har kanske skrivit om detta innan men är en hyfsat ny läsare så har inte läst det än i alla fall, vilka språk pratar ni med molly? Vilka språk pratar du och Hugo med varandra?

AllmäntMolly 1,5 år till 2 år

Puts väck

Borta bra men hemma bäst. Som alltid! Det enda tråkiga är att man kommer från ett grått väder till ett ännu gråare Stockholm. När jag och Molly lyfte ovanför molnen var det som att det var en egen värld i himlen. Solen lyste och av 40 minuter sol fick man energi. Tänk vad lite som spelar roll, inte konstigt att man mår bättre under vår och sommar. Nu blir det mörkt redan vid kl 15. Det känns som att det är dags att sätta på Molly pyjamas direkt när hon kommer hem från förskolan. Nej om jag hade blivit statsminister över vädret så hade jag bestämt att vi skulle ha tre månader vinter och nio månader sommar. Perfekt!

Det är mycket på gång i livet just nu. Både jag och Hugo har bollar i luften. Månaden ut händer en massa kul men den 1 december är Mollys operation. Under december månad kommer vi gå i idé. Inget jobb, inte åka iväg, inte ha några planer. Bara kurera oss finnas här för Molly. Det kommer säkert gå jättebra men man blir orolig när det närmar sig. För er som har missat så ska Mollys polyper bort. Hon har haft andningsbesvär sedan hon kom och vid varje förkylning låter hon som en gammal gumma. Det värsta är att polyperna kan växa tillbaka så det gäller att ha koll.

Innan operationen ska jag och Molly göra en rolig plåtning tillsammans med en tidning. Vilken det blir får ni veta lite längre fram! =)

Jag och Kiara på Bromma flygplats, Jessicas dotter

9 Kommentarer

  1. Victoria

    Förlåt om jag kommenterar något som anses vara i fel forum, eller om det här inte riktigt hör hemma här, men om du läser det här Paula så vill jag bara berätta några saker.

    Jag är en tjej på 18 år som kanske inte varit den gladaste, av flera anledningar. Det finns en del banbrytande i mitt liv som format mig till den bittra och negativa lilla person som jag helt plötsligt levde som. I perioder har jag mått väldigt dåligt. I alla fall, nog skrivet om det.

    Jag fick i uppgift att hitta någonting som fick mig att känna mig inspirerad på något sätt. Vilket som helst. Från heminredning till mat, träning, konst, ja vad som helst.

    En kompis tipsade om din blogg, och sedan första gången jag tittade in här så har jag följt den. Det är den enda blogg jag läser, just för att jag tycker att du verkar vara en så härlig person. Dels så tycker jag att du skriver om vettiga saker, och om livets både bra och mindre bra saker, men det är någonting mer som är svårt att beskriva. Du är enormt inspirerande. Efter ett tags läsande här började jag själv träna, och det har gett mig otroligt mycket positiv energi. Det har gett mig mycket av viljan tillbaka, och värdelösheten är inte alls lika övertagande längre. Jag har blivit starkare fysiskt och psykiskt.

    Det är tack vare dig. Jag ville egentligen bara säga tack för att jag genom det du skriver har kunnat hitta tillbaka till ett sundare och mer positivt liv. Du har gett mig livslusten tillbaka.

  2. Emma

    Den operationen gjorde min dotter härom året och vi fick en helt ny dotter tillbaka. Det tog nog bara en dag eller två innan hon var sitt vanliga jag fast med 10 ggr mer energi, då hon helt plötsligt kunde andas bättre 🙂

  3. Hanna E

    Jag har svårt för mörkret när jag jobbar. Eftersom jag är uppvuxen i södra Sverige så är jag inte van vid att det blir mörkt så tidigt (det skiljer 30-45 min per dag mot här i Stockholm) så tycker jag det är jobbigt. Inte ens efter 20 år har jag vant mig.

    Men jag har inte jätteproblem när jag är ledig, speciellt inte när vi är på landet och då kan gå in och tända en brasa och massor med ljus både ute och inne.

    Jag har gärna höst och vinter som nu, men liiite längre dagar och gärna lite solljust mitt på dagen.

  4. DeMarkey

    Vilket underbart namn, Kiara. Låter fint men jag valde tillslut Kiana på min yngsta, vi hade funderat på Kiara. 😀

    Ja du, du får min röst i alla fall om du ska kandidera för minister över väder. 🙂

  5. Anette Starby

    Vad härligt det måste ha varit att fått se solen! Det känns som man inte har sett den på evigheter just nu. Vad roligt att ni ska bli fotograferade för en tidning & jag kan tänka mig att bilderna kommer bli helt underbara på er två fina skönheter.
    Mvh Anette Starby

  6. kattis

    Hej Paula!
    Först och främst tack för en superfin blogg alltid lika kul att kika in här!
    Jag har en son som är 22 månader och han har också polyper och han måste opereras. Men 2 läkare som har undersökt honom och konstanterat att hans polyper måste bort säger att han antingen måste väga 15kg eller vara MINST 2,5 år vid operation.
    Hur kommer det sig att Molly som är yngre får operera sig? Vet du vet? Tacksam för svar!

    1. Paula Rosas
      paulas

      Hej Kattis!

      Märkligt, där har vi fått två olika svar! Enligt den hals, näsa ögon kliniken vi ska till så var Molly tvungen att bli 18 månader och väga 12 kg. Vet faktiskt inte varför vi får olika besked, ring till vårdguiden och fråga? Din son är äldre och borde få operera sig om Molly får!

Visa alla 9 kommentarer
×

Paula Rosas

Hej på dig och välkommen till min blogg. Mitt namn är Paula Andrea Rosas och här kommer några korta meningar om mig. Jag är en 27årig tjej som lever mitt liv genom att göra det bästa av dagarna. Mitt liv kretsar kring mina fantastiska döttrar Molly-Elise och Leonore och min underbara man Hugo Rosas, familj och vänner. Jag är en glad, familjekär och envis tjej som älskar att skratta. I min blogg kommer ni få följa med mig i min vardag. Träning, äventyr, dilemman och utveckling i mammarollen, resor, giftermål, vänskap och utbildning. Samarbetsförfrågningar: paularosas.media@gmail.com