Leonore sex månader till ett år
BilderLeonore sex månader till ett år

Leonore Lily Alma

Igår var det vår älskling Leonores dag. Ett barndop stod på schemat och det blev jättemysigt. Vi valde att vara färre denna gång och lägga dopet på en söndag. Fokuset låg på alla barnen och vi har fått en sån fin hjälp. Tidigt på söndagmorgon åkte jag med min syster till lokalen. På plats var mamma och sedan droppade ännu mer vänner och familj in för att hjälpa. En timme innan kom våra prinsessor och vi klädde oss tillsammans. Molly hade själv valt sina klackskor (läs ballerina) och hon var spänd. I flera dagar har hon brustit ut i gråt och sagt ” jag vill inte att Leonore ska dö”. Hon kopplade inte att hon skulle döpas så även igår var hon nervös.

Leonore var så himla fin. Det är vackert att se sina barn såpass uppklädda. Det glädjer mig att våra barn är döpta i samma klänning, i samma skor, i samma kyrka och döpta av samma präst. Barnen fick sitta långt fram i kyrkan och dom satt mitt emot oss föräldrar och faddrar. Simon sjöng vackert ”det vackraste” och ”utan dina andetag”. Jag blev rörd och kärleken till Leonore blev påtaglig. En liten twist som vi hade på detta dop var att det faktiskt var ett dubbeldop. Hugo döptes också och det var svårt att hålla sig för skratt. Vi skämtade om att han också skulle bli buren av sin fadder och också ha en vit klänning. Nåja fint blev det och efter ceremonin bjöd vi på lite mat, varmkorv, häng och lek. Det bästa med hela dopet var avslutningen. Vi började med danstopp, limbo och hela havet stormar. Bara det att ALLA var tvungna att vara med, alla vuxna skulle också vara med och leka. Vuxna och barn tjöt av glädje och vi skrattade i kör. Det armbågades, knuffades och det gick vilt till. Vinnaren blev Mirelle =)

 

pa162891 pa162895

Vi gör oss dopfina pa162904

Älsklingar pa162907

Gräddbakelse pa162914

Påväg till kyrkan. Klänning: By Malina pa162919 pa162923   pa162938 pa162941 pa162947 pa162954 pa162959

Simon in action pa162966

Ett gäng av ungar som hade första parkett pa162968

Titi häller upp dopvattenpa162986 pa162989

Som jag älskar er pa162992

Sen var det Hugos tur pa163000

Nu är även du döpt älskade Leonore Lily Alma pa163020 pa163024

Naomi roade sig med lite lego pa163029 pa163037 pa163038 pa163040 pa163047 pa163048

Leonore tittar nyfiket på när dom äldre barnen lekte danstopp pa163055

img_0210

Jag är lycklig över att både vi och barnen har fina vänner inom en och samma familj. Det finns en till alla och Molly var glad över attg ha så många viktiga samlade. Det var Leonores dag men även alla andra älsklingsbarns dag. Här med en av bästa vännerna Kiara

img_9967

img_0120-1

Hela havet stormar

img_0231 img_0234 img_0241

10 Kommentarer

  1. Moa

    Gud så fina allihopa är. Du och din syster är så fantastiskt vackra i era klänningar, måste bara fråga vart din systers klänning är ifrån? Verkligen en drömklänning. Kram på dig Paula

  2. Nadja

    Hej Paula! Vilken fin dag ni verkar ha haft! Jag har bara en fråga, varför har ni valt att döpa era barn? Är det av religiösa skäl eller något annat? 🙂

  3. Frida

    Hej. Jag har en fråga som gäller mitt beteende efter att ha blivit lämnad i en relation. Mitt beteende är skadligt för mig själv men jag kommer inte riktigt ur det.
    För ungefär ett år sedan blev jag lämnad av mitt ex efter 5 år ihop. Detta tog jag väldigt hårt då jag älskade honom och han varit min första och enda pojkvän. Slutet var väldigt smärtsamt och jag hamnade i en depression som varade rätt länge och försökte väl på alla sätt och vis att få honom att ändra sig och vi fortsatte att ha någon konstig kontakt i någon månad. Men efter ett halvår drygt så slutade vi även med det och sedan dess har vi pratat mindre och mindre hela tiden. Vi kom överrens om att vi vill finnas i varandras liv och att vi vill kunna vara vänner. Vilket dock är väldigt svårt.
    Efter att inte ha setts på 3 månader träffades vi i början av sommar och umgicks som vänner en gång. Vilket kändes väldigt bra för första gången sedsn uppbrottet. Men dock pirrade det verkligen i magen när jag såg honom.. var alltså dubbla känslor att träffa honom, försökte ignorera fjärilarna och försöka njuta av vänskapen som vi har men det var en svårighet.
    Under sommarn tappade vi dock kontakten då han ställde in gång efter gång när vi skulle ses vilket inte gynnade vårt försök till vänskap.
    För någon vecka sen kontaktade jag dock honom efter att vi inte sagt ett ord till varann på 2 månader. Han sa då att han tycker att det är tråkigt att vi inte haft kontakt den senaste tiden och att han gärna vill ha det om jag inte mår dåligt av det.
    Nu har vi sagt att om han kan behandla mig som en vän och inte som han gjorde tidigare så kanske vi kan det.
    Men mitt stora problem i det hela är att jag har som en form av beroende. Jag läser ständigt hans profiler på sociala medier, kollar om hans vänner lagt upp någon bild osv. Då han med jämna mellanrum figurerar i media så kontrollerar jag även dessa .. går inte en dag utan att jag gör det och det värsta är att jag väcker ju såklart avundsjukskänslor hos mig själv genom detta..
    häromdan hörde jag honom på radio och då vart det med ens jobbigt då jag inte hört hans röst på 4 månader.. den röst jag hört dagligen fram till för ett år sedan.
    Jag måste sluta med dessa beteenden och släppa vad han gör i sitt liv och fokusera på mitt eget.. men jag kan inte.
    Och nu har vi sagt att vi sks försöka ses en stund framöver. Men jag är nästan rädd att jag kmr få de där fjärilarna i magen igen.. tror verkligen att jsg älskar honom trots att jag försökt komma över honom. Men jag kan nog inte säga nej till det heller, klarar inte att klippa alla band med honom.
    Hur ska jag kunna sluta med mitt beroende? Jag har nyligen tagit bort alls bilder jag hade på oss på sociala medier samt slutat följa honom på facebook.. men är fortfarande vän med honom och går därför aktivt in och tittar jämt. Klarar inte att ta bort eller blockera honom. Mitt beteende är pinsamt och jag skäms för att tala om det för någon

Visa alla 10 kommentarer
Leonore sex månader till ett år

Att upptäcka

Som jag skrev tidigare är det jättekul att se Leonore på stranden. Det är helt ofattbart hur mycket det är som har hänt med Leonore sedan vi kom hit. På ynka fyra veckor så har hon lärt sig att krypa. Riktigt snabbt dessutom. Hon kan rulla runt på alla håll och kanter, och ta sig upp till sittandes från liggandes. Leonore ställer sig upp mot precis allting och det nyaste är att när hon står mot t.ex. ett bord så kliver hon sidleds. Hon går alltså med stöd. Och lillan är inte ens åtta månader. Molly lärde sig gå vid nio månader, kommer det bli en repris mån tro? Vårt prio är att köpa grindar hem till vår trapp.

På stranden får Leonore spelrum för att testa på sina konster. Sanden är mjuk och det enda som kan komma är vågor som drar ner henne. Dom första gångerna försökte jag hålla i henne. Hon stoppade bara in sanden i munnen och blev arg på mig när jag hindrade henne. Det var först när jag satte henne på strandkanten och drog en sand som jag också kladdade med, som det hände. Då lekte hon istället för att äta. Då vart det kul.

Vi kommer fortsätta att upptäcka sand, spadar, hinkar och vatten när vi kommer hem!

P7151819 P7151821 P7151830 P7151833 P7151849

8 Kommentarer

  1. Emilia

    Jag har en son som bara är en vecka äldre än Leonore så det är superkul att följa er och hennes utveckling. Hon är så söt! Molly med för den delen 🙂 Din blogg är verkligen underhållande!

  2. Göteborgsmamman 25årig tvåbarnsmamma

    Åh, fantastiska bilder! Ser ut som vår tjej – hon stoppar ALLT i munnen och är helt tvärtemot hur storasyster var. Såå olika på alla sätt!
    Vi avslutade vår dag här i Italien med picnic på stranden ända till mörkret föll på – då blev det glass till efterrätt! Det var inte fy skam det heller 🙂
    Ha en fin helg!
    Kram <3

Visa alla 8 kommentarer
×

Paula Rosas

Hej på dig och välkommen till min blogg. Mitt namn är Paula Andrea Rosas och här kommer några korta meningar om mig. Jag är en 27årig tjej som lever mitt liv genom att göra det bästa av dagarna. Mitt liv kretsar kring mina fantastiska döttrar Molly-Elise och Leonore och min underbara man Hugo Rosas, familj och vänner. Jag är en glad, familjekär och envis tjej som älskar att skratta. I min blogg kommer ni få följa med mig i min vardag. Träning, äventyr, dilemman och utveckling i mammarollen, resor, giftermål, vänskap och utbildning. Samarbetsförfrågningar: paularosas.media@gmail.com