Kärlek
Kärlek

Nu är det över…

…Mollys förskoleår. Jag minns när vi gick på inskolningen. Hon vacklade fram till lunchvagnen och satte sig på den. Pedagogerna skrattade och sa att inget annat barn någonsin hade gjort så.

Jag minns när jag köpte vår allra första märkpenna och till och med skrev Molly i hennes trosor.

Jag minns vilka nappar hon ville ha på förskolan och vilka hon ville ha hemma.

Jag minns att hon första året blev sjuk minst en gång i veckan.

Allt jag minns, är nu bara minnen. Inte min äldsta dotters verklighet och vardag längre. Mitt hjärta är stor nu, och befinner sig i ett Ingemansland mellan förskola och förskoleklass.

-Jag är förevigt tacksam för den omsorg som hon har fått från samtliga pedagoger och kompisar. Att vi har haft en sådan tur att hamna på en trygg verksamhet. Oj vad Molly har lärt sig mycket under dessa år! Och det glädjer mig att hon blivit den trygga unge som hon är idag.

Det var med tunga steg som vi gick över gårdsplanen en sista gång. Med kassar fulla av teckningar, armband och extrakläder. Nu stod Mollys hylla tom, redo för nästa kotte som börjar i höst. Vid grinden stod en av Mollys pedagoger. Hon som i smyg har varit Mollys favorit men som vi inte har talat högt om. När dom kramades brast det för alla oss..

Usch, det har varit en känslosam eftermiddag, och det är det fortfarande. Vi är både lyckliga och ledsna på samma gång. Varken jag, min mamma eller Molly har någonsin varit bra på avsked.

Vi lättade upp stämningen med att åka till Herrängens gård för att sommarlovsfika och bada

Barnen fick varsin sommarlovspresent

Eftermiddagen blev härlig trots allt, med mycket lek och skratt. Nu fokuserar vi endast på att det är sommarlov, så laddar vi inför skolan när det börjar närma sig. Molly ska dansa vidare i livet💗

-Några fler som gått igenom sorgsna avsked idag?

7 Kommentarer

  1. Hannah

    Jag jobbar som förskollärare och kan säga att det är lika jobbigt för oss när vi säger Hej då gör sista gången till barnen man haft mellan 1-5 år. Så många skratt, tårar, så mycket bus och så många både jobbiga men framförallt underbara stunder man haft tillsammans med barnen. Det må vara ett tufft jobb men det är också världens bästa jobb. Tänk vilken tur vi som jobbar inom förskola har som får spendera våra dagar med alla dessa underbara barn. Har denna vecka sagt Hej då till 3 små/stora och fällt en del tårar tillsammans med föräldrar och fler lär det bli inom de närmaste 2 veckorna.

    1. Jag

      Jag är också pedagog men håller inte med om att det är jobbigt när barn börjar skolan, flyttar eller byter förskola.
      Det beror väl på hur man är som person, antar jag.

      1. Leoni

        ”Jag” oj, inte särskilt starka band till ungarna på din förskola då 😂 Jag är f.d pedagog och grät varje år när våra gick vidare till skolan, men allra värst var det för 3 år sedan när jag slutade efter 9 år på samma förskola (pga flytt utomlands), jag började där när jag var 19 år och lärde mig såå mycket om mig själv. Det är ett FANTASTISKT jobb (och tufft!), älskade de 9 åren!

  2. Marie

    Ja det är sorgligt att lämna förskolans trygga värld. Men gud vad barnen växer av att börja förskoleklass! Min tjej börjar ettan i höst, känns helt jäkla sjukt, är mitt barn ett riktigt skolbarn helt plötsligt?!?! Men det är toppen med skola, de lär sig så mkt och växer av att få ta mer ansvar osv. Rolig tid framför er! Också en tid med ännu mer att ha koll på, haha!

  3. Annica

    Mina kottar kommer att vara rätt mycket på förskolan i sommar – på grund av att jag måste jobba och deras pappa med. Men så, vecka 32-33 ska hon få följa med till förskolan, till sin avdelning och tacka pedagogerna med varsin blomma och så en tavla.. 🙂

  4. Sofia

    Åh vad fint att läsa. Jag har jobbat på en förskola i 2 år nu och idag var det även dags för mig att säga hejdå till alla fantastiska barn, så mitt hjärta är också extra skört idag. Det är tufft att säga hejdå till människor som en spenderat varje dag med. Speciellt barn som gjort sådana avtryck i ens liv.

    Om jag fick önska, så vore det att alla någon gång i livet skulle få chansen att jobba med barn, för oj vad mycket det ger. Och det är så fint att se dig vara tacksam gentemot Mollys förskola, för att det är en helt del slit som ligger bakom allt och det är sällan föräldrar ser det, men du verkar ha fattat grejen. Ha en fin midsommar! Kram

Visa alla 7 kommentarer
Dagens outfitKärlek

Tisdagsstatus

Godmorgon gänget, hoppas att ni har sovit gott! Nedräkningen är total här hemma, tre dagar kvar till sommarlov! Overkligt.

Morgonens konversation:

Leonore: Jag vill inte gå upp. Jag vill sova mer.

Paula: Men älskling klockan är sju, vi måste gå upp nu för att hinna till frukosten på föris.

Leonore: Sova mer mamma.

Paula: Hur kommer det sig att när du är ledig vaknar du innan klockan sju och när det är föris vill du sova längre?

Leonore: Det bara är så mamma.

Är det inte märkligt? Jag hoppas att vi snart är inne i vaycay mode och inte stiger upp tidigare än klockan 08!

Morgonens tack: Jag vill från botten av mitt hjärta tacka er som skickar så mycket fina ord och kärlek till mig om detta med socialen. Det betyder mycket för mig, att jag har vänner i er. Det känns som att vi är starkare och har bestämt mig för att bara vända blad. Ta tag i detta, och sen gå vidare.

Berättade om denna incident för en av tjejernas pedagoger. Hon blev förbryllad och sa ”det är bara att säga till om ni behöver backning från oss på förskolan. Vi känner era döttrar, och det är två lyckliga sådana”. Jag blev rörd över deras gest, att även dom precis som ni har vår rygg💗

Igår: Efter fotbollen och en mysig nattning åkte jag och Hugo hem till våra vänner Max och Emma som bjudit hem oss på middag. Vi åt riktigt god mat, snackade, skrattade och mumsade på god vattenmelon.

Påväg in till stan, riktigt härligt att köra nedcabbat

Fick många frågor om min outfit:

Tröja: Vila

Byxor: Gina (älskar dom)

Sandaler: Birkenstock (ni kommer inte se mig i andra tofflor denna sommar😂)

Lekte med tanken: Om att bo inne i stan. Max och Emma bor centralt, och det känns lockande att bo mitt inne i pulsen. Jag ser charmen med att ha allting nära, att bara ha en seven eleven i hörnan. Men sen tänker jag på vårt område och blir varm i hjärtat.

Jag vill att barnen ska växa upp såhär. I ett rymligt hus med en baksida att busa på. Med kompisar i villorna runt omkring oss i vår lugna förort. Vi får se vart tjejerna vill gå i gymnasiet sen. Om dom vill gå på skolor inne i stan kanske vi flyttar med till en våning. Norrtull, Odenplan, Vasastan lockar mig allra mest.

-Leker du också med tanken om att bo inne i stan istället för i villa/radhus?

Idag: Har två plåtningar och jobb att avklara. Ikväll kör jag styrkefesten på Wörkout och Hugo ska på en säljträff. Diamanterna får hänga med på mammas träning, så tänkte jag unna oss en god middag någonstans i stan efteråt. Lyxig tisdag!

Tisdagens citat: Glöm inte att kramas”

9 Kommentarer

  1. Cornelia

    Once you go Birkenstock you never go back! Köpte mina första förra året och levde i dom från maj-september. Världens skönaste sko!! Tyckte de var lite töntiga först men nu använder jag inget annat, köpte ett par silver metallic i år som känns lite snyggare men fortfarande lika sköna. Älskar dom!

  2. Karin

    Jag ÄLSKAR huslivet! Bodde i sex år vid St Eriksplan och det var guld DÅ när jag var singel och sprang på krogen jämt😁Men nu med två barn så hittar jag lugnet ute i förorten. Jag vill att barnen, som nu, ska kunna springa över till kompisar i området och plinga på, kunna grilla, ha bilen precis utanför osv Det är livet för mig, i den fasen jag är i nu. Kram!

  3. Maria

    Varför kan de inte pendla till gymnasiet som alla andra ungdomar? Jag har pendlat Lidingö – globen under tre år i gymnasiet. Är så viktigt för ungdomar att lära sig själva med. Låter liksom lite ”curla barnen” att så fort gymnasiet börjar säljer vi huset och flyttar till stan för att ni ska slippa gå 😛

    1. Martina

      Har Paula påstått det? VART? Nära till allt är kollektivtrafik, bio , nöjen av alla dess slag, restauranger, affärer. Så man slipper restiden dit och har det i stället nära.

  4. S

    Hej! Hur löser ni barnvakt på kvällen? Familj eller nanny?
    När lägger era barn sig när de ska till Föris?
    Kl 7?

    Kram!

  5. Julia

    Bor i lägenhet nu men nej usch! Att inte kunna stoppa tårna i gräset och slänga på sig bikinin och sola ute nu när det är varmt ute.. jag saknar Villalivet

  6. Minna

    Bor utanför Göteborg, och nej för mig är det viktigt att bo i huset med dottern. HUSLIVET, är magi! Lek ute fast hemma!

    Sedan vad som sker när vi är gamla, får vi se. Men att bo i lägenhet med grannar över/under och en fjuttig balkong för frihet. Nix lockar er….

Visa alla 9 kommentarer
Kärlek

En mysigare morgon

En efter en kom dom in i inatt. Vissa nätter märker vi inte ens att dom lägger sig i vår säng, man bara vaknar intill en varm liten kropp. Imorse vaknade vi innan klockan ringde, vi vaknade av ljudet av regnet som slog mot fönstret.

Det var så himla mysigt att bara ligga och dra oss i ca 15 minuter och fortsätta att lyssna på regnet

Tänk att ni två är mina😭Till slut var det dags att stiga upp. Ser fram emot fler mysiga mornar i sängen till helgen

0 Kommentarer

Kärlek

Det här är kärlek

Man kanske kan tro att vi har kylen full med Clean, men så har sanningen inte sett ut. Har pikat Hugo och skickat kontoutdrag när jag handlar mig egna Clean, dag efter dag.

Igår stack han iväg på kvällen och messade efter en stund:

”Kom ut”

Hugo: Nu har frugan en egen kyl

Paula: Bae, jag älskar dig!

Det här är kärlek i den renaste formen, vilken gåva!

2 Kommentarer

  1. :)

    Detta är inte kärlek – det är reklam. Känner spontant att detta inlägg verkligen borde märkas ut som reklam, för även om det inte är ett samarbete, är det reklam som gynnar dig personligen eftersom du och Hugo bor under samma tak. =)

KärlekTankar

Drömmen om Marbella

Har jag och Hugo berättat om vår dröm om att i framtiden testa på ett vardagsliv i Marbella?

Vår lägenhet är klar under 2020, men då kommer vi inte att vara redo. Varken jag eller Hugo vill lämna Sverige för gott. Vi är slldeles för hemma kära och beroende av våra nära och kära. Men ett testliv i ett annat liv skulle vi vilja göra!

-Vi vill slussa in våra döttrar i den skola dom ska gå i. Så att dom har vänner och pedagoger som dom känner väl

-Att leva en längre tid i Marbella får ske när satsningen på Clean är klart och bolaget är sålt

På min födelsedag rövade Hugo bort mig till Marbella och vi spenderade dagen på Ocean club i Marbella

Jag har insett att jag lever med en man som är en entreprenör enda ut i fingertopparna. Hugo kommer alltid att syssla med affärer och bygga bolag. Det är en stor faktor till vem han är och hans driv är en av alla egenskaper som jag älskar just med Hugo. Jag är också extremt tacksam för att han ur sin synvinkel är tacksam gentemot mig. Att han älskar mig lite extra mycket för att jag investerat min tid och min kärlek i våra två gemensamma döttrar. Hade han inte i sin tur inte uppskattat och visat tacksamhet gentemot mig hade vi fått det svårt i vår relation.

Vi tänker att när tjejerna är större sticker vi. Sätter dom i svensk skola och kanske börjar med tre månader. Tre månader som kan bli sex, nio, två år eller endast en månad. Vi skulle känna efter.

Att kunna kombinera vår dröm, lyxen i att kunna hänga på en strand efter skolan och få mental vila efter denna resa med Clean som vi, hela familjen befinner oss i just nu. Det fantiserar jag om, och glädjer mig med att vi har äventyr kvar framför oss nu när vi på hemmafronten är ”klara”. Vi har två barn, vi är mitt uppe i karriärerna, vi bor där vi vill och under förra hösten bockade vi av giftermålet också.

-I vår dröm om ett liv i Marbella ser vi också förutsättningar, ny ork och möjligheter till en framtida graviditet/ett till barn❤️Någon härinne som har testat att bo utomlands under en period?

11 Kommentarer

  1. fanny

    Hej,

    Jag har bott i Australien i ett år och bor nu i Kanada sedan 2.5 år sedan. Det är verkligen kul att spendera lite mer tid än några månader i ett annat land pga att du tex får mycket mer förståelse för kulturen, vardagen och annat kul. Du reser inte längre utan ’bor’ temporärt vilket ger fler möjligheter för oförutsedda händelser, spänning och vardag. Man hittar sin favoritpark, sitt favoritcafé, favoritstrand etc och bygger upp ett nytt liv. Man inser också hur BRA Sverige är som land när det kommer till jämställdhet, politik, arbetsmarknaden typ fackförbund etc!

    GO FOR IT 🙂

  2. Sandra

    Hej !

    Jag bor på Teneriffa med mina småkillar. De går i spansk skola och r numera bättre svenska än spanska. Det är väldig härligt att bo utomlands och kan varmt rekommendera det.

  3. Michelle Nilsson

    Kör!! Jag bodde utomlands när jag var yngre 9-13 år med familjen. Vi bodde i USA, det har gjort mig till en så stark individ. Jag kommer lätt in i nya grupper och kulturer. Man lär sig ta för sig, jag fick även språket och så mycket mer. Jag var väldigt blyg som liten, men klarade det galant. Är så glad att jag fått vara med om det. Hoppas också på att kunna ge mina barn detsamma.
    Däremot är min sambo lite feg, men jag väntar in honom, hehe.

  4. Ebba

    Min familj flyttade till London på hösten 2006 när jag var 10 och mina två bröder 7 respektive 3 år gamla. På våren innan flytten i augusti så tog mina föräldrar med oss på en helg i London för att hälsa på skolan och för att de samtidigt skulle kunna gå på husvisningar. Jag kommer specifikt ihåg att jag tyckte om att hälsa på i skolan i förväg och leka en stund med de som skulle bli mina klasskamrater så att jag visste vad som skulle komma. Alla tre syskon gick initiellt på Svenska Skolan i London och vi var alla väldigt nöjda med det. De följde svensk läroplan men hade vissa endast engelsktalande lärare i vissa ämnen. Just Svenska kolan i London hade en väldigt dedikerad och bra lärarkår och vi i mellanstadiet hade mycket eget ansvar. Klasserna var små, på gott och ont, vi var bara fyra tjejer i min klass och jag minns att det ofta blev lite intriger oss emellan ibland. Familjerna i området blev ju dock väldigt nära, så det löste sig alltid. Att våra fyra år i London har forma en stor del av mitt vuxna jag är jag rätt säker på. Jag har upplevt fördelar i form av språket, större mod inför nya situationer och större öppenhet mot andra kulturer. Tycker absolut att ni ska ta steget, dels för er själva men också för era döttrars skull då, de precis som mig, i sina senare år kommer få ta del av de fantastiska fördelar man får av att uppleva vardagen i ett annat land.

  5. StrongMama

    Jag ville testa att bo utomlands ett tag förut men jag är för bekväm, för rädd, för trygg i Sverige att jag inte klarar det. Men visst önskar jag också att ha ett liv vid stranden i en vardag. Men ja jag vet inte, kanske någon gång, inget jag är inne på just nu.
    Men ni däremot, ni är vana att flytta, ni är flexibla, anpassbara och era barn med. Så det kommer att gå jättebra för er. 🙂

  6. Amanda

    Vi flyttade till Melbourne, Australien sommaren 2015 och bodde där i 2,5 år! Det absolut bästa vi någonsin gjort och jag saknar livet där varje dag! Hade det inte varit för att det är på andra sidan jorden så hade vi nog bott kvar där! Men det är alldeles för långt från familj och vänner i Sverige, speciellt när man har barn. Vår son föddes där och det var väldigt häftigt och speciellt och föda barn där ☺️

  7. S

    Jag har bott i USA under ett par år för ca 7 år sedan. Jag trivdes så bra och har aldrig mått så bra som jag gjorde då. Just nu jobbar jag och min man med vårt största mål, vilket är att kunna flytta till Kanada eller USA och vi vill göra det för gott. Ingen av oss trivs med att bo i Sverige och då måste man ju vara sin egen lyckas smed och göra något åt det.

  8. S

    Yes! Kör så det ryker, våga kasta loss och hissa segel mot era drömmar! Först Malta 6 år, mellanlanda lite i Sverige igen i 5 år. Och nu i augusti flyttar vi till Marbella för minst ett år men förhoppningsvis permanent! (Yay!)

  9. Niiinis

    Vi hade samma planer. Vi skulle testa en period. Vi hade också valt Marbella. Men vi åkte dit själva, bara jag och mannen och skulle reka. När vi varit där i 4 dagar och satte oss på planet hem sa vi nästan i mun på varandra att vi längre inte ville.

    Vi slogs av att det var svårt att bara hitta matvaror till det man var sugen på att äta, att vi kände oss så ensamma….bara några dagar gjorde att vi kände att vi ville ha familjen i närheten. Hur skulle det bli med vänner och umgänge? Vi är som ni, har familjen rätt inpå oss. Vi kunde inte se att vår minsting (10 år) skulle ryckas upp från vänner och allt som nu börjar bli viktigt i hans liv. Dom förändras så mycket i just den här åldern. Vi kände att vi i så fall skulle gjort det tidigare, när han inte fäst sig vid vänner på samma sätt.

    Som det är nu vill vi inte längre, men man vet aldrig vad framtiden ger oss? Kanske åker vi och bor en månad lite då och då bara för att få känslan av att bo där… vi får se?

    Låter i alla fall väldigt härligt med era planer! ❤️

  10. fanny s

    Jag bodde utomlands när jag var barn i 1,5 år. Jag var 9 år gammal när vi flyttade till Mexico. Verkligen en häftig tid, men tyvärr kunde jag nog inte helhjärtat uppskatta det när jag var barn. Jag saknade mina kompisar och skolan hemma. Mamma och pappa satte oss i mexikansk skola, så det var en stor omställning både med ett nytt språk och ett helt annat skolsystem med betyg i allt, mycket läxor och prov. Nu är jag såklart jättetacksam över tiden i Mexico! Så mycket vi fick se och lära oss! Och spanskan finns kvar till viss del, även om jag är långt ifrån lika duktig som jag var då 🙂

  11. M

    Jag och min familj gjorde det. Vi drog till thailand i tre månader. HELT JÄVLA GALET, MAGISKT, ALLT! Grät hela vägen hem. Kom hem för en månad sedan och har gråtit sedan dess. Mersmak på livet. Vill något mer, något större. Ångesten bara kryper i mig. Vill tillbaka, varje dag, vi var inte klara där. Alla fina människor vi träffade och alla nya vänner som barnen fick. Skulle rekommendera alla att göra en sådan resa samtidigt som jag vill varna för grov ångest med att komma hem. Vem vill inte ligga i en solstol i tre månader utan noll måsten?!

Visa alla 11 kommentarer
×

Paula Rosas

Hej på dig och välkommen till min blogg. Mitt namn är Paula Andrea Rosas och här kommer några korta meningar om mig. Jag är en 27årig tjej som lever mitt liv genom att göra det bästa av dagarna. Mitt liv kretsar kring mina fantastiska döttrar Molly-Elise och Leonore och min underbara man Hugo Rosas, familj och vänner. Jag är en glad, familjekär och envis tjej som älskar att skratta. I min blogg kommer ni få följa med mig i min vardag. Träning, äventyr, dilemman och utveckling i mammarollen, resor, giftermål, vänskap och utbildning. Samarbetsförfrågningar: paularosas.media@gmail.com