Kärlek
Dagens frågaKärlekTankar

Får man vara trött på sina barn?

THE LAST TIME:

”From the moment you hold your baby in your arms, you will never be the same.

You might long for the person you were before, When you have freedom and time, And nothing in particular to worry about.

You will know tiredness like you never knew it before, and days will run into days that are exactly the same. Full of feedings and burping, nappy, changes and crying.
Whining and fighting, naps or a lack of naps, it might seem like a never-ending cycle.

But don’t forget … There is a last time for everything. There will come a time when you will feed your baby for the very last time. They will fall asleep on you after a long day and it will be the last time you ever hold your sleeping child.

One day you will carry them on your hip then set them down, and never pick them up that way again. You will scrub their hair in the bath one night, and from that day on they will want to bathe alone. They will hold your hand to cross the road, then never reach for it again. They will creep into your room at midnight for cuddles, and it will be the last night you ever wake to this.

One afternoon you will sing “the wheels on the bus” and do all the actions, then never sing them that song again. They will kiss you goodbye at the school gate, the next day they will ask to walk to the gate alone. You will read a final bedtime story and wipe your last dirty face. They will run to you with arms raised for the very last time.

The thing is, you won’t even know it’s the last time until there are no more times. And even then, it will take you a while to realize. So while you are living in these times, remember there are only so many of them and when they are gone, you will yearn for just one more day of them.

For one last time.”

Den här dikten gör det svårt för mig att andas. Mina ögon fylls med tårar tills de rinner ner längs kinderna. För oss ligger redan så mycket bakom oss. Jag kommer aldrig mer att få amma Molly eller Leonore. Jag kommer aldrig mer att få dra dom i vagnen, och vi är mitt uppe i att två små barn håller på att formas till egna individer.

Givetvis får man vara trött på sina barn, jag är det ofta. Vi befinner oss fortfarande i tuffa småbarns år och vi är inte mer än bara människor. Ibland orkar vi inte mer.

-Men tänk då på dikten ovan☝🏻Sätt perspektiv på vart du befinner dig. Tuffa, härliga och magiska småbarnsår tar slut. Du kommer få ALL tid i världen för annat. Du kommer få tid till att bara längta tillbaka, och vi kommer alltid att vilja vara nära våra barn. Men dom kommer frigöra sig. Vänner kommer bli viktigare och vips har dom egna familjer.

Så var trött på barna, men ta inte denna tid för givet. Se tiden som på lån, vi har våra små just nu på lån. Och njut av dom tråkiga vardagsfighterna för det kommer komma en sista gång för det också. Lova mig att att njuta samtidigt som du är trött på dom. Och när du behöver perspektiv så söker du på ”One last time” för att läsa dikten igen.

Jag känner att jag fick ett wake up call i början på året när jag förstod att Molly snart börjar i skolan. Då lovade jag mig själv att ta bättre vara på vardagarna. Göra små förändringar men framför allt att lägga alla måsten åt sidan.

-Laga snabbare middagar (helst stora middagar så att det räcker till dagen efter)

-Bjuda in barnen mer i sysslor, så som att sortera tvätt i tvättstugan

-Ta promenader till och från förskolan för att fånga upp varandra efter en dag från varandra

Jag är långt ifrån redo för att vara med om fler ”för sista gången” men väljer att fokusera på dag för dag. Njuta av dagen med barnen, oavsett vad dagen innehåller. Och när jag är trött på dom ska jag påminna mig själv om att det är just nu vi lever dom åren som jag senare kommer att längta tillbaka till😭

9 Kommentarer

  1. V

    Hej,
    Något som verkligen ger perspektiv är att förlora ett barn. Jag förlorade min son förra året. Tiden är verkligen bara till låns och du ska aldrig någonsin ta den för givet. Inget materiellt är viktigt för mig längre. Hus, snygg bil, fina kläder, se snygg ut – inget spelar någon roll när man förlorat det dyrbaraste man har. Jag har min dotter och det är hon som gör att jag kan ta mig igenom det här, jag väntar även en liten till och det är det viktigaste som finns för mig. Att vi får hålla oss iallafall någorlunda friska så vi kan njuta av tiden vi får. Tänk på det⭐️

  2. Camilla

    min dotter är ”bara” 4 mån men har redan panik och ångest över hur fort hon växer 🙁 saknar redan att amma och att hon kunde sova i min famn 😢

  3. Maggan

    Vore schysst om du kunde länka vart du fått dikten ifrån:) Den togs ju nyligen upp från ett poddavsnitt , där en av tjejerna tog upp den här dikten. antar att du fått den därifrån och inte själv googlat fram den:)). Ha en fin dag!

    1. Pam

      Haha ”Maggan”, vad spelar det för roll vart hon fått den ifrån? Står det att hon googlat fram den eller? Nej det gör det inte.

      Allt man säger/skriver har man fått någonstans ifrån? Allt har en källa. Hon kanske blev inspirerad av dem som pratade i podden? Det är helt okej för henne att skriva det i sin blogg då? Dem i podden har troligtvis ingen egenmakt över texten då dem själva också fått den från någonstans.

      Väldigt onödig och bitter kommentar ifrån dig, man märker tydligt att du letar efter något fel i inlägget. Fokusera på något bättre istället! Såsom positiva saker i livet:)

  4. Aracelly

    Guuuu orkar inte 😩😭💔
    Sitter o bölar o kollar på mina tjejer 5 och snart 4 år💔

    TACK Paula för att du delade den jag behövde den idag och vi behöver verkligen påminna oss att all tid är bara på lån.

    Tack!❤️

  5. Tess

    Alltså du.. 😭😭bästa bästa bästa du. Det här var nog det bästa jag läst på länge. Bölar som ett litet barn nu. Inte bara av dikten utan av dina ord och tankar. Detta gick rätt in i hjärtat och jag fick en påminnelse om att fönstret snart stängs och rullgardinen dras ner. Det gäller att se solglimtarna varje dag även när det snöar, regnar och åskar som värst. För snart stängs fönstret … Tack bästa Paula för påminnelsen.

  6. Johanna

    Vilken fantastisk dikt! Behövde man verkligen läsa o få sej en tankeställare.
    Du har så bra tankar o idéer om saker. Fortsätt va DU!

  7. Emmilie

    Jo tack jag är oxå trött på mina små ögonstenar ibland på snart 3,5 år och 2,5 år. Speciellt när det gnälls, trotsas och bråkas då vill man bara ta bilen och dra 😅😂 Men som du säger så är tiden bara ett tillfälle & man får se till att göra tiden så värdefull som möjligt även att det är kämpigt i mellanåt. Jag själv blev snopen & fick nästan ångest över tanken att min dotter blir FYRA i år. Det kändes så konstigt att tiden hade gått så fruktansvärt fort.. hon va ju nyss en bebis ju 😭😂

Visa alla 9 kommentarer
Dagens frågaKärlekTankar

När tårarna bara rinner

Idag vaknade vi upp med god marginal och allt flöt på. Och det var tacksamt för igår kändes ingenting bra.

-Många frågar mig hur jag gör för att vara positiv

Att vara positiv är en del av min personlighet. Jag ser alltid möjligheter och lösningar på problem. Jag ältar sällan utan går fort vidare. Att ta beslut har aldrig varit ett problem för mig, jag går alltid på magkänslan. Likaså att vara positiv. Jag väljer att vara det för att jag själv mår bättre av det. Och jag mår bra av att göra andra glada genom att peppa!

Men bara för att jag är positiv betyder det inte att jag inte kan bli ledsen. Igår var jag ledsen, så pass ledsen att jag grät flera gånger under dagen. Känslan efter att man har gråtit… den är magisk! Hade egentligen saker att göra men la mig i soffan och grät klart. Sedan satte jag mig upp, torkade tårarna och log för mig själv, för att inte höll inne på mina känslor och för att jag tillät mig själv att vara ledsen för bagateller.

Förändringar gör mig orolig, jag är en sann trygghetsmänniska. Inom loppet av några veckor har det skett förändringar och igår kom det ikapp mig:

Jag sa upp mig i slutet av 2018. Igår kom tankar som ”tog jag rätt beslut”.

Vi är mitt uppe i att välja skola till vår lilla tjej

Det är just där skon klämmer. Molly är redo, men tydligen inte jag. Förskolan är vår trygga plats. Jag minns skolan som fantastisk men också tuff. Blickar, att inte få vara med eller att inte bli vald på gymnastiken gjorde en ledsen. Den världen är snart Mollys verklighet och som förälder vill man skydda sina barn från allt ont.

Skolans tuffa händelser gav mig också skinn på näsan. Tyvärr tror jag inget barn kommer undan att någon gång bli ledsen, man får hoppas på bra ledning och att alla pedagoger samverkar. Trivsel i skolan är viktig, och det måste börja med dynamiken i barngruppen.

Det här är livet. Man oroar sig och vid trösklar till förändring kanske lite extra mycket. Igår efter att jag hade samlat mig slog jag upp datorn och loggade in på Stockholm stad. Sökte till dom skolor vi har kommit överens om och det kändes bra. ”Dag för dag. Det reder sig alltid”.

Är du också en sån som oroar dig vid trösklar till förändring? Och som harar sig inför att ens barn ska kliva ut i den stora vida världen, hur gick det för era kids att börja skolan?

13 Kommentarer

  1. J

    Jag har precis haft stort bråk med min man om exakt det där! Jag skolar in vår minsta på förskolan nu men förskolan har bytt ägare och är verkligen inte som den var förut. Detta gör mig otroligt orolig och ledsen, och veta att min minsta ska börja i detta kaos av förändring som nu råder.
    (Nej, att byta förskola är inget alternativ då vi har fler barn där)
    Idag har jag gått med gråten i halsen hela dagen och för att tillslut brista på kvällen.
    Min man är ingen känslomänniska utan så saklig och problemlösare så det nästan blir för mycket. Så när jag inte fick något medhåll för min oro då brast det igen.
    Usch, vad det är jobbigt när det kommer till barnen. Önskar jag kunde skydda de från allt och finnas där varje sekund de behöver.

  2. Sofie

    Jag hade precis samma tankar och oroade mig för hur det skulle bli. Dels för att det är en helt ny värld att från att vara äldst på förskolan till att bli yngst på en skola. Det jag funderade på var att gå från en skyddad verksamhet med staket och pedagoger som ser och hör en. Till att gå till en helt ny skola och klass med 30 barn. MEN det har gått SÅ bra! Redan efter första veckan i förskoleklass så kändes min dotter för stor för förskolan. Vi hade tur att hon hade lätt att anpassa dig och hitta nya vänner. Det är jag tacksam för! Nu däremot har jag liknande tankar om att börja 1an. Nu känns förskoleklass så tryggt och bra. När man börjar 1an känns det som det ”börjar på riktigt”. 🤗

  3. Karin

    Jösses vad jag kände igen mig i din text. Jag är inte beredd på att sonen börjar förskoleklass till hösten. Vi är så galet nöjda med vår förskola (dottern kommer vi ha kvar där ett år till). Sonen har lite svårt med sociala koder och har svårt att förstå att någon annan kan bli ledsen tex. Har varit hos BUP och så men han är inte utredd. Tror egentligen inte att han har någon diagnos utan mer att det emotionella är lite underutvecklat just nu. Är rädd att han ska få det svårt med kompisar, en del nuvarande kompisar vill inte vara med honom längre pga beteendet. Så otroligt svårt och det gör så ont i mammahjärtat när man tänker på sånt.

  4. Cecilia

    Är exakt likadan! En glad grundkänsla och optimist även när det är tufft, men hatar förändringar stora som små och har lätt för att bli ängslig. Tycker det är lite paradoxalt ändå haha

  5. Mrs Toro

    Du är stark, du är otroligt fin på alla sätt och vis, du är otrolig helt enkelt och jag blir rätt nyfiken på din bakgrund, hur du hade det, växte upp och hur dina föräldrar är och var mot dig som ung. För du är något alldeles speciellt på ett positivt menat sätt. Jag säger bara wow, du är så klok och insiktsfull att jag har svårt att se att dina barn inte kommer att bli mer eller mindre likadana, starka och självständiga tjejer. Det kommer att gå bra för de i livet. Men jag förstår att man oroar sig. Hey jag är ju själv mamma, dock mer av den oroade sorten.

    Jag ska försöka bli mer som dig på det sättet, att lita mer på magkänsla, inte älta så mycket och bara tuta och köra framåt.
    Men en sak jag önskar höra mer av om du vill dela med dig… det är ”du sa upp dig” skriver du, menar du från Vimedbarn? Vad är planen att leva på, göra nu? Vad ska bli din huvudsyssla, vad ska vara ditt jobb, fortfarande influenser eller vad har du för härliga planer i livet? Berätta gärna, är genuint intresserad.

  6. Sofie

    Min äldsta går i ettan nu och har trivts toppenbra sedan dag ett. Inga problem alls, massor av nya kompisar och skolarbetet är lite för lätt men åtminstone inget hon har problem med. Det har varit värre för mig som vuxen, som analyserar, har egna dåliga erfarenheter i bagaget och önskar något bättre för mina barn och som måste lära mig en ny social miljö med sina koder. Upplever skolan som ”längre bort” än förskolan, lärarna syns sällan till, föräldrarna har minimal insyn och känns inte så välkomna. Jag måste lita på att mitt barn har det bra utifrån vad hon säger och att jag inte hör något annat från skolan. Jättesvårt när man som jag har kontrollbehov.

  7. Sofie

    Jag är precis likadan! Nästan alltid positiv! Men det är viktigt att komma ihåg att saker också får vara jobbiga, och att man då kommer ihåg att ventilera 🙂

  8. Sandra Augustinson

    Vad sa du upp dig ifrån? Var det förra bloggens portal? Hur känner du dig såhär efteråt dagen efter? Känns det bättre? Ibland har man dagar då man gråter för absolut ingenting, jag har det själv också ibland. Speciellt när jag var yngre, då hade jag känslor och tankar som for överallt och jag grät för minsta lilla. Men det är alltid skönt efteråt.. Hoppas det är bättre idag <3

    Och det kommer gå riktigt bra för Molly, hon verkar tuff och självsäker!

  9. Elin

    Vi hade vår kille hos dagmamma, och inte vilken dagmamma som helst utan världens nästa dagmamma. Och jag hade ont i magen ett halvår innan han skulle sluta där och börja förskoleklass. Jargongen är mkt tuffare och har man en känslig kille vet man att det kan gå åt skogen. De ska bli så stora så snabbt. För snabbt! Han har aldrig varit en bra ätare och under dagarna äter han en knäckemacka och vatten. Hos dagmamman kunde hon lösa något annat till honom om hon visste att maten inte skulle hå hem, men nu är det bomstopp. Först nu har vi fått prata med skolsköterskan om specialkost.

    Vi trodde allt ändå gick hyfsat bra fram tills Bastian började störtgråta en kväll vid nattning. Och till slut hulkade han fram att han inte har någon att leka med på rasterna. Mitt hjärta gick i tusen bitar. Han frågade mig om han var dum eftersom ingen ville leka med honom när det i själva verket är tvärtom, han är för snäll om man nu kan vara det. Varför han fick nej när han ville testa att spela fotboll med killarna på rasten. Han tar inte för sig och är inte bufflig, då försvinner man i mängden.
    Som tur är har han en bra lärare som har koll på honom numer och hjälper honom att styra upp lek på rasterna så han ska slippa det ångestladdade momentet att kanske få ett nej när man frågar om någon vill leka..

    Men angående dina känslor, det är hemskt att känna så får man vet att barnen måste gå vidare ut i livet. Och kag tror inte att man någonsin slutar oroa sig. Jag tror dock att Molly kommer klara det galant! Ett tips är att låta henne gå med sina kompisar för trygghetens skull. Vi värderade det högre än de två skolor som egentligen låg etta och tvåa på vår lista. Nu går han kommunalt och har fyra vänner från dagmammetiden som finns där för honom. Resten av klassen har redan gått ihop sedan tidig förskoleålder och är då hårt sammansvetsad att det är svårt att ”komma in” som ny.

    Stort lycka till ❤️

  10. Hanna

    För vår kille gick det så bra! När han började sin klass kände han ingen. Inga gamla dagiskompisar som började i samma skola ens. Första dagen va nervös, och spännande! Efter en vecka va han så stor! Utevecklingen från dem börjar skolan går så fort! Vart tog min lilla kille vägen?! Han går nu i 1:an och allt har gått otroligt bra! Fröknarna är med och leker/sportar på rasterna för att så lite bråk som möjligt ska uppstå samt att man kan lösa det på en gång. Dem sätter även ihop 4 barn 2 av varje kön i en lek grupp så får dem dra en lapp och där står de vad dem ska leka, på.så vis blir det lite olika kompisar. Annars tycker jag att hela klassen leker, både killar och tjejer vilket är jätte bra! Är även noll tolerans mot svordomar och utanförskap. Samt att ha en bästis. I skolan är alla lika bra kompisar. ☺

    Det kommer gå så bra för henne 😊 de går.så.fort! Snart har hon sin första skolavslutning och man står vid sidan och gråter floder 😭💞

  11. M

    Min son är född 2012 och han började sin fsk när han var prick 1 år och gick i samma avdelning tills han började skolan nu i höstz Jag var så så ledsen när han sluta, Det var ju hans andra hem, Jag älskade hans pedagoger, hur ska han få nya. Tack o lov går hans lillebror där nu så jag får träffa dem ändå 😅 Men det tog mig ett tag att smälta.
    Men nu står vi för ett nytt dilemma, I höst/sommar flyttar vi till stockholm o vi bor i östergötaland, Jag vill flytta då det är bättre möjligheter i stockholm men att veta att barnen ska få nya skolor o förskolor får mig att må illa inombords. försöker intala mig själv att det blir bra så får hoppas på det
    Kram

  12. Annica

    Åh, känner så väl igen mig. Vi fick ett erbjudande för vår blivande förskoleklassare att få gå på en skola men då den ligger åt fel håll (för mig som inte har körkort) så håller vi som bäst på med att ändra skola..

Visa alla 13 kommentarer
Kärlek

Godnatt

”Jag valde dom vackraste blommorna till den vackraste kvinnan. Jag älskar dig”. Hugo vet hur man gör sin fru glad och lycklig med ett blombud en vanlig måndag💗Nu ligger vi i soffan och slumrar snart till framför Netflix. Godnatt, hörs imorgon😘

2 Kommentarer

KärlekTankarTräning

Mina träningsmål 2019

2018 var året som jag gasade. Året som blev mitt starkaste träningsår. Fick en önskan om att visa för och efterbilderna igen. Det skiljer sig 10 veckor mellan dessa bilder och det som hände då var att jag gick på ett kostschema (som min pt Kalle hade skapat till mig efter mina mål).

Jag hade egentligen bara tänkt att tuffa på under 2019. Se till att hålla liv i motivationen och fortsätta i samma takt, men så ändrade jag mig:

Jag blev kär i frivändningar under 2018. Precis innan nyårsskiftet satte jag ett nytt personbästa och frivände 65 kg. Mitt mål med 2019 är att klara av 70 kg.

Min squat med 100 kg var också en sådan där träningsdröm som jag fick uppleva strax innan det nya året!

Under 2019 vill jag ägna mig mer åt bollsporter. Fotboll, badminton, tennis och paddel. Det tycker jag är roligt

Nu i mars åker jag på min allra första träningsresa till Costa Rica. 10 dagar utan familjen, och dagar fulla med saker som jag älskar att göra. I Costa Rica kommer jag att testa på att surfa. Något som jag aldrig har gjort tidigare, och under 2019 vill jag testa på en massa nya saker.

Min allra första träningsresa sker 2019 och det kommer inte att bli den sista. Jag önskar att jag kan kombinera resor med träning och familjen, men måste erkänna att det känns riktigt lustigt men också lyxigt att jag ska bort i hela 10 dagar snart🙈

Jag, Hugo och ett kompispar har pratat om att ställa upp i en crossfit tävling tillsammans. Det skulle vara SÅ himla roligt att få tävla tillsammans med Hugo.

Jag börjar äntligen att greppa tekniken bakom en chin. Ett träningsmål i år är att klara av en, för att kunna utvecklas till 10 på raken.

Jag och Madde Vall har bestämt oss för att köra tough viking i vår/sommar. Det kommer att bli roligt och har en stark målbild av att se tjejerna stå på gärdet och skrika ”heja mamma”.

Om gladiatorerna kommer tillbaka så kommer jag att ansöka på direkten, att vara med i programmet som deltagare är verkligen en dröm som jag har- eller att få vara med på Fångarna på fortet!

Har du några roliga träningsmål/drömmar under 2019? =)

25 Kommentarer

  1. Moa

    Jag är höggravid med mitt tredje mirakel nu, och hittills har jag gått upp 22 kilo 😂 så mina mål för det här året är att gå ner så pass att jag känner mej bekväm igen samt träna så att jag får tillbaka lite muskler 🙂

    1. Ssnna Hoflund

      Hej, har blivit frälst på Costa Rica o träning/surf. Vill dit o surfa o träna Vilka åker du med? Tack för inspo!!! Hälsningar Sanna

  2. Cathlin

    Hej Paula! Din träningsresa är så himla inspirerande. Jag vet att du har gjort det förr, men skulle du vilja dela med dig av hur ditt kostschema såg ut under de 10 veckorna? Jag är sugen på att ta tag i min kost och behöver inspiration.
    Du är grym!!

  3. Maria

    Hej Paula! Hur mycket tog du i frivändning från början? Hur lång tid har det tagit till där du är nu? Försöker sätta lite realistiska mål

  4. Frida

    Du är en stor förebild! Bilden jag får av dig är jordnära, målmedveten och enorm är mycket glädje och kärlek till livet.

    Iår vill jag/ska mitt/mina träningsmål vara något jag gör för min egen skull. Då jag många gånger testat olika dieter, träningsmedtoder ect.
    Men i år vill jag hitta tillbaka till träningen jag en gång älskade, jag ska stärka min kropp och förhoppings vis hitta tränings som hjälper mot min värk och får bättre förutsättningar för framtidens operation.
    Våga pressa sig själv lite mer och ta sig ur sitt trygga jag.

    Tack för en grym blogg💕

  5. Evelin

    Har aldrig kommenterat här men läser dagligen. Måste bara få skriva: din kropp och dina muskler kvinna 😍 du ska vara stolt!

  6. Mikaela

    Du inspirerar verkligen!Jag vill komma i gång med träning.Jag har inte tränat i vuxen ålder och måste komma i gång då jag fick diagnosen ledgångsreumatism för 1 år sedan.Jag hittar dock inte motivationen.Går powerwalks och simmar när jag kan men inte regelbundet.Vart ska jag börja?Mitt långsiktiga mål är att bygga en stark kropp som ska hålla länge trots min sjukdom.

  7. Emma

    Kämpa på!
    Då jag är gravid i v 30 vet jag med mig att träningen inte är något att hårdsatsa på i år. Jag har dock tränat en hel del innan (inte med några särskilda mål, utan mest för nöjets och hälsans skull) så det målet jag har är att under resten av graviditeten fortsätta orka med minst en halvtimmes fysisk aktivitet per dag. Jag har även som mål att efter förlossningen (så fort jag fått godkännande så klart) börja stärka upp min kropp igen för att den ska orka med allt vad vardagen innebär! 🙂

  8. Diana LaMadre

    O.M.G vilka assköna bilder, så jädrans fin och stark. Vilken otroligt stark kropp du har idag att bilderna döma. Tack för inspiration, tack för motivation. <3
    Bra jobbat Paula!!

  9. Louise

    Hej Paula! Jag gjorde själva en träningresa med kostschena i höst/ vinter. -1kg och -11cm jag har dock svårt att hålla motivationen och har därför gått upp -4cm. Så min fråga till dig är. Hur har du fortsatt själv efteråt, både med träning och kost? Du är ju så sjukt snygg och man ser att du har fortsatt fått bra resultat även efter de tio veckorna.

  10. Jen

    Jag vill bara börja träna, men jag kan inget! Hur gör man? Hur börjar man? Hur lär jag mig alla tekniker?
    Är SÅ vilsen…
    Har inte råd med Pt eller liknande heller.

    1. Tina

      Hej Jen, jag började med crossfit för 3 år sedan och det är superkul. Jag kunde inte det innan och det är det som är grejen, du lär dig och det är så varierad träning. Det är mycket annat än lyft. Kan man inte göra allt så kan man göra andra varianter på övningarna (finns skalningar på allt). Sök upp en box o gör några provträningar och gå grundkursen. Instruktörerna tar hand om dig på passen. Våga prova!

  11. joudn

    vet ej om jag är den ända men tycker du va snyggare innan du börja träna 😮 kanske inte lika hälsosam men defenetivt snyggare. Ta de som en komplimang vissa passar att va lite ”mulligare”

    1. Camilla

      Hon har inte bett om din åsikt om hennes utseende. Ingen bryr sig om vad du tycker. ”Ta det som en komplimang” vetja!

Visa alla 25 kommentarer
Kärlek

Goda nyheter

0 Kommentarer

×

Paula Rosas

Hej på dig och välkommen till min blogg. Mitt namn är Paula Andrea Rosas och här kommer några korta meningar om mig. Jag är en 27årig tjej som lever mitt liv genom att göra det bästa av dagarna. Mitt liv kretsar kring mina fantastiska döttrar Molly-Elise och Leonore och min underbara man Hugo Rosas, familj och vänner. Jag är en glad, familjekär och envis tjej som älskar att skratta. I min blogg kommer ni få följa med mig i min vardag. Träning, äventyr, dilemman och utveckling i mammarollen, resor, giftermål, vänskap och utbildning. Samarbetsförfrågningar: paularosas.media@gmail.com