Kärlek
Kärlek

Konversation

Pischa: Vill du ha den här bodyn?

Paula: Eh ja varför vill inte du ha den?

Pischa: Tycker den är jättefin men det är för liten i armarna på mig.

Paula: Goals…

Pischa: 😂😂😂

Det är verkligen goals. Att ha så mycket muskler att ärmarna blir för små. Jag är inte där än, men det ger mig en morot till att fortsätta!

2 Kommentarer

  1. Carolina

    Hej! Kan inte du skriva ett inlägg där du berättar mer om din träningsresa och Wörkout? Hur är ditt upplägg med gruppträning/PT? Hur länge har du tränat ordentligt, vad kostar det osv? Skulle vara sjukt kul. Jag är i början av min träningsresa och du har verkligen drömkroppen! Jag har tränat 4 ggr/vecka i lite mer än 6 månader men tycker inte det händer så mycket.

    Tycker du är så cool som uppnått det du gjort med din träning och du är verkligen en inspiration!

    Kram

  2. J

    Du har ju fått en del elaka påhopp om att du skulle ha för mycket muskler och se manlig ut och allt dumt man läst. Jag har en fråga, vad tycker du själv blir för mycket? Finns det en gräns för dig mellan manligt och kvinnligt osv? Hur stora muskler är för stora? Tänker de som sysslar med bodybuildning, ser de maskulina ut eller vad tycker du? 🙂

BilderKärlekTräning

Att finna tacksamhet i sammanhang

Det är roligt att ha coacher med både fight och brottar bakgrund. Vi jobbar mycket med varandras vikter i vår träning. Lyfter varandra, gör squats, drar och gud vet vad.

Våra uppvärmningar är lekfulla och här skulle jag och Andreas lyfta varandraMed rätt anspänning är det faktiskt ganska enkelt att få upp en full vuxen man Fullt fokus Niki kör inte WörkOut hemma och frågade ”Är det alltid såhär kul?”. Och ja, det är alltid SÅ kul. Jag är tacksam över den här gemenskapen som jag har i träningen. Både i alla fantastiska människor, i mina coacher och att jag har utvecklats och hittat en ny identitet tack vare detta. I takt med att jag har blivit starkare fysiskt har det också stärkt mig psykiskt.

Idag gör jag saker som jag aldrig sett mig själv göra, och det är ganska coolt för ens egna självkänsla att få den boosten💗

7 Kommentarer

  1. J

    Haha vilken rolig särskrivning! Men din kommentar att den är pinsam är pinsamt nedlåtande. Precis som min, men du började. 😋

  2. Lo

    Jag antar att du menar haha KOMMATECKEN herrEgud.
    Det måste vara kämpigt att kommentera språkregler och sedan göra fel själv. Du är säkert en fin person ändå. Kram på dig.

  3. Olivia

    Jag har haft dyslexi så länge jag kan minnas och särskrivning är ett stort problem för mig. Folk har påpekat min särskrivning i flera år utan att veta mina svårigheter kring stavning. Så innan du påpekar någons sett att stava så tänkt ett steg innan. Det är pinsamt att klanka ner på något på det där viset och INTE pinsamt att göra ett stav fel.

  4. Chris

    Din kommentar är pinsam och att du letar efter fel! Fel finns överallt .. programmera om din hjärna att se det positiva så kommer både du och din omgivning ha en mer positiv energi och atmosfär !

Visa alla 7 kommentarer
Dagens frågaKärlekTankar

Idag känns hjärtat tungt

Hur fungerar du när du är borta från barnen? Generellt så är inte jag så ”längtig”. När vi har varit borta över helger så har det alltid gått bra. Jag har åkt bort glad och kommit hem ännu gladare.

Vi har fantastiska familjemedlemmar som gör att det känns tryggt att vara ifrån kottarna. Och när vi väl ska bort ser jag alltid till att tanka tiden med barnen just för att det ska kännas mer okej att vara borta i ett par dagar.

Som sagt, en helg eller ett par dagar har aldrig varit ett problem. Men idag känns hjärtat tungt. Det känns värre än någonsin just nu för att jag vet att ikväll säger vi hejdå för en vecka. Imorgon bitti sticker jag tidigt mot Arlanda och nästa tisdag ses vi igen.

Denna gång är det inte bara en helg eller ett par dagar. Utan en hel vecka. Och det gör att mitt hjärta känns tungt. Idag har jag dåligt samvete för att jag ska åka och boosta enbart mig själv och mina intressen via en träningsresa. Jag har dåligt samvete för att lämna Molly och Leonore💗

I och med mitt dåliga samvete som jag förmodligen kommer att handskas med genom hela deras uppväxt försöker jag idag intala mig själv att jag är värd detta. Att det kommer bli bra iallafall. Att dom kommer klara sig utan mig i en vecka. Men så faller jag tillbaka när jag tänker på att dom kanske kommer att gråta vid läggningarna för att jag inte är där. För att dom längtar efter mig. Och då blir jag så ledsen.

Denna gång kommer jag inte att åka glad. Ikväll kommer jag förmodligen att gråta, och jag kommer inte att dölja det om det blir så. Utan då berätta att jag känner mig ledsen för att vi inte kommer att ses, men också säga att det inte är någon fara att gråta. Förhoppningsvis så kommer min resa bli oförglömlig och jag kommer ha tjejerna i mina tankar jämt. En vecka går fort, förhoppningsvis både för mig och för dom. Vi kommer att ringa FaceTime och jag kommer att berätta om alla äventyr. Igår pratade vi om farliga djur och jag lovade att fota djuren jag kommer att se i Costa Rica.

Idag hämtar jag tidigt. Vi myser och kramar om varandra. Köper hämtmat för att minimera sysslorna och när dom har somnat packar jag det sista. Usch, jag tycker verkligen inte om avsked!

Är du längtig? Saknar du barnen när du väl kommer hemifrån eller funkar det bra?

18 Kommentarer

  1. Camilla

    Du gör ju en investering i dig själv vilket indirekt/i förlängningen blir en investering i dina barn också, dom klarar sig säkert galant utan dig. Tänk så många som är separerade och är borta från sina barn varannan vecka, alltså lika länge som du nu är borta, och alla de barnen klarar sig ju fint trots att det i de fallen handlar om ca 25 veckor per år 🙂

  2. Petra

    Jag har som mest varit borta i tre dagar, det sker några gånger per år då jag åker på jobbresa eller hänger med mina vänner. Min man brukar åka på jobbresor ca tre gånger per år, då är han borta i 4-10 dagar. Vi båda tycker det går jättebra när man åker iväg. Vi litar totalt på den andra och båda får tid att samla en annan sorts energi än vad man har i vardagen samt får en ny uppskattning för både familjelivet och nya saker man kan upptäcka i livet. I båda fallen växer vi som personer, både som förälder och individer. Barnen tycker också det är härligt att få några dagar med bara en förälder, oftast blir de mer bortskämda då ☺️.

  3. Carro

    Jag har varit ifrån mina barn max 3 dagar och tycker det är lagom. Skulle själv inte må bra av längre och minns hur mycket jag saknade pappa när han åkte iväg på jobb när jag var barn. Så nej, har hellre med barnen överallt!

  4. Annica

    Jag har varit från mina barn enstaka nätter, de två gånger det blivit två nätter på raken har jag ena gången haft med mig den yngsta (bebis då) på min pappas begravning 110 mil hemifrån oss och den andra gången var jag på sjukhus (barnintensiven) med den äldsta dottern som låg inne för en anafylaktisk chock – i samma stad som de andra två tjejerna och vi sågs på dagarna.. Men i alla fall..! Jättejobbigt att vara ifrån dem! Jag själv är verkligen inte i det moodet att jag kan lämna dem för en vecka. Kanske inte är där på flera år.

  5. Rebecka

    Min man jobbar borta för första gången nu, han har varit borta i 11 av 14 dagar idag.. barnen längtar efter honom men är inte ledsna, dom är 2 och 3. Jag vet att de är skillnad mellan män å kvinnor Vilket ju är helt sjukt när man reflekterar över det. Men du, din resa kommer bli fantastisk! Du är så värd de å du kommer komma hem som en pigg å ännu gladare mamma!

  6. Anna

    Jag är ganska längtig, lr iaf när det är mer än en natt. Förstå mig rätt men en natt kan ibland vara skönt.. Men sen kommer mitt längt !!! Jag brukar försöka tänka att längta är något fint och något bra och att det kan vara nyttigt för allas utveckling. Sedan brukar jag alltid försöka använda ordet just LÄNGTA ist för att sakna då jag tycker att längta har en mer positiv klang. Det kommer säkert vara jobbigt för er alla vissa stunder men tänk va hääääärligt när du är hemma igen. Gör ditt bästa för att ta vara på resan och tiden så att du inte bara ängnar hela vistelsen åt att längta hem för tänk va bortkastat det skulle vara för alla parter. Ha en fantastisk resa nu. Ps om dina barn har något favvo snacks tex klubba så kan du ge dom 7st klubbor och att dom får äta en varje dag när du är borta så att dom kan räkna ner tiden själva och att de blir något kul. Allt kommer bli bra! Kram

  7. Emma

    Fast tänk i stället att du med din resa visar att det är viktigt att göra saker för sig själv. När de är äldre kan de ha det som ett bra exempel. Man skulle ju snarare bli sorgsen om man tänkte tillbaka på sina föräldrar och de ända de har gjort är att offra sina egna intressen för att vara med en själv. Såklart med en balans men du förstår kanske vad jag menar. Bästa som finns är när min mamma gjort något som bara handlar om henne. När jag var 9 drog hon till Kina & Indien i tre veckor. Det var såklart jobbigt då men nu stärker de bara mig. Hon gjorde något för sig själv! Så kör hårt och inspirera dina barn i stället!

  8. Aman

    Dom kommer ha det jätte bra med Hugo ju. Förstår att du känner dig ledsen, har själv en 10 månaders som jag får ångest över att lämna i några timmar bara (men blir väl lättare ju äldre dom blir). Åk iväg och njut! Kram

  9. Karin

    Ja jag är längtig! Jag kommer att åka på en förlängd weekend till Mallorca nästa månad och har redan sån ångest över att vara borta från mina små kids. Jag har bara varit borta över natten tidigare. Jag tror att jag kommer ha det toppen när jag är borta men fy så ont i magen jag får av bara tanken!

  10. Carro

    Förstår hur du känner. Har bara varit ifrån mina små en natt här och där.. och får alltid dåligt samvete innan och känner mig ledsen och sorgsen när vi ska säga hejdå. Orolig för dem och deras känslor.. Även om jag vet att dem har det mer än bra och att det är okej så faller jag alltid tillbaka till att känna mig ledsen. Men så här tänker jag –
    Det är okej att känna såhär, äg din känsla och sen när ni sagt hejdå så får du försöka släppa det och ha det bra. Det är det bästa du kan göra för dinabarn just då- ha en fantastisk resa som du bara kan så ses ni sen när du kommer hem. Brukar säga det till tjejerna med om dem blir lite ledsna. ”Ni ska ha det bra här och jag där så ses vi sen” ❤

  11. Linda

    Var ledsen och fokusera sen på dig! Det är du värd och kidsen kommer ju ha det så bra med Hugo! Tänk vad dessa dagar gör för deras relation!
    Min man tar ibland semester i ”förväg” med kidsen då hans familj bor i ett annat land… dels för att jag oftast inte kan ta lika lång semester som honom och dels för att han vill ha egentid med barnen och hans familj. Första gången dom åkte så grät jag hela kvällen men på morgonen tänkte jag om och började fokusera på jobb och alla dom saker jag kunde göra utan att ta hänsyn till andra. Blev förutom jobb väldigt mycket spontan träning, biobesök, dater med vänner, shopping och en en eller två filmer framför tv:n.
    Detta upplägg gynnar alla i familjen!

  12. Majja

    Paula åk njut och ha det så roligt. Tkr det är så coolt att ni stöttar varandra så fint i allt ni gör. Har själv en 2 åring och gravid i v:40 har sj inte varit borta från min förstfödda så mkt men tiden till det kommer oxå när de blivit lite lite äldre.

    När jag var yngre runt 18-19 så jobbade jag med en kvinna som i flera flera år sen hon gift sig och fått barn åkt på en semester sj i värmen varje vinter. För att hon kände att hon behövde det fantastiskt varför inte. Vi alla bör göra saker för oss själva oxå. Vi glömmer ibland att våra barn oxå kmr bli vuxna och göra saker på egen hand.

  13. Jonna

    Jag åkte över till min syster i Kanada en vecka förra året utan barn . Grät i stortsett hela resan dit och kände mig som världens sämsta förälder och alla katastroftankar kom. När jag väl var framme så kunde jag koppla av och faktiskt njuta av egentiden med syster . Tacka vet jag FaceTime där vi sa godmorgon /godkväll. Faktiskt ingen hemlängtan föränns jag satt på flyget hem då längtade jag såååå.

  14. N

    Har aldrig varit ifrån mina barn på 3,5 år och 9 månader.. endast under förlossningen med 2:an och då hann jag inte känna efter om jag längtade 😂

  15. Nat

    det kommer säkert gå jätte bra och ni kommer säkert komma stärkta ur det och deras relation med sin pappa kanske blir ändå bättre. MEN och jag vill ändå skriva detta också är att jag tror att det är viktigt att faktiskt lyssna på de känslor vi har. Har man en känsla av dåligt samvete eller skuld ja då är det alltså något som man tänker att man borde gjort annorlunda, och så kan man lära av det. Har man skuld i tid och otid ja då kanske skulden inte är fullständigt kopplad till verkligheten och behöver på något sätt förändras men för de flesta tror jag skulden är nyttig och visar på att man gjort något som man egentligen innerst inne kanske inte är helt nöjd med. Om man till exempel kan lämna sin 2-åring 2 dygn utan skuld, och barnet verkar må prima ja då var det kanske ett bra beslut, om samma mamma får skuldkänslor om hon lämnar sin 2-åring i 4 dygn ja då var det uppenbarligen längre tid än vad hon tror själv är nyttigt för deras relation eller för barnets egna hälsa och då kan hon vid nästa tillfälle komma ihåg det och ändra planerna och anpassa till en bättre nivå.

  16. Beth

    Tipsar om att ha en kramknapp! Tanka kramar medan du är hemma och berätta om att när saknaden tar över så trycker man på ”knappen” (t.ex. i handflatan eller på armen) så skickas en kram till den man saknar. ❤️ Tänk hur mycket ny energi du kommer ha när du kommer hem igen! Lycka till, hoppas det blir en underbar vecka! 😊

  17. Johanna

    Jag förstår dig! Tycker det är jobbigt att lämna min tjej på förskolan och åka till jobbet varje dag! Men det kommer bli bra, som sagt, du kommer ha det jättekul och barnen kommer också ha det bra med sin pappa andra som hjälper till med dom när du är borta. Jag tänker att det är bra för både oss och barnen att få vara ifrån varandra ibland och se att allt går bra ändå. Men jag förstår att du är deppig. En vecka går fort! <3

Visa alla 18 kommentarer
Kärlek

Yes!

Vi fick besked om Mollys skola och hon kom in på den skola som var vårt första handsval! Yes, yes, yes!!!! Det kan inte vara sant!

Jag blev så otroligt glad, och detta gjorde min fredag. Precis såhär kände jag när tjejerna kom in på den förskola som dom går på. Föris och skola känns viktigt, och den bästa meriten är ”mun mot mun”. Vi har blivit rekommenderade den skola som Molly ska börja på.

Skolan i sig är en vanlig, kommunal skola. Vi satte värde i att gå i en skola nära hemmet för det är där alla kompisar kommer att bo. Skolan är från förskoleklass upp till högstadiet. Den enda skola i området med just högstadium så det känns bra att hon får en gratis plats även dit.

-I och med dagens skolbesked kom också verkligheten ikapp. Ska vår lilla tjej verkligen börja i skolan? Hon föddes ju nyss? I höst är du officiellt en skoltjej min ÄLSKADE pärla💗

Fick ni också besked för era kottar som är födda 2013? Kom ni in dit ni ville?

26 Kommentarer

  1. Marie

    Min dotter är född dec 2012, så hon har redan gått drygt en termin i förskoleklass nu :). Många av hennes klasskompisar är ju nästan ett år äldre än henne så lite orolig var vi att hon skulle kännas ”liten”. Men inte alls! Hon är så framåt och långt före de flesta med allt. De växer något enormt av att börja skolan, mer ansvar, och det krävs mer av dem vilket jag tycker är bra. Det är helt klart en omställning i början. Man är så van från förskolan hur pedagogerna är så måna och så om barnen, vilket givetvis lärarna på skolan också är men det är helt annorlunda ändå! Man måste klara sig själv mer i skolan. Fröken har inte samma tid och vi föräldrar måste engagera oss mer, vilket är bra enligt mig! Kommer gå bra för Molly! Det är så roligt när man kommit in i skolsvängen 🙂 Svårigheter lär absolut dyka upp… jag är redo 😀

  2. Emma

    Återigen så reagerade jag på att du aldrig skulle välja utifrån närhet till hem och vänner då utbildning är viktigare för den består. Jag menar bara att det inte är så enkelt att en skola som är högre rankad är just den bästa för just ditt barn. Relationer är också viktiga och bör vara en del av varför man gör sitt val. Du talar i från egen erfarenhet, jag talar utifrån att jobbat som lärare i 12 år.

  3. Sofia

    Men det ena utesluter inte det andra Emma! Man kan ha vänner hemma och i skolan. Jag talar från egen erfarenhet.

  4. Emma

    Jag har inte sagt att man inte kan ha kompisar om man väljer en annan skola. Jag reagerade dock på att du skrev att du aldrig skulle välja skola efter närheten till hemmet och vännerna då det är viktigt att ha just vänner i sitt närområde. Det stämmer att jag inte bor i Stockholm, men det spelar ingen roll. Din kommentar var inte enbart riktad till barn som bor i Sthlm.

  5. Carolin

    Hej! Vad roligt ni fick ert förstahandsval :). Vi blev tilldelande plats fick ett val vi inte ville ha visst skolan ligger 2 min från lägenheten men vi ville ha en annan skola så sökte till den och lyckades få plats på den trots många sökanden dit en oerhört lättnad :). Vi vill bo däromkring där vi valt skola så får se. Molly och min dotter är jämngamla :). Tiden går alldeles för fort 😂.

  6. Carolin

    Oj det var sen tycker jag. Har han möjlighet gå ett år till på förskolan ? Jag gick själv två år på lekis som de hette på min tid vilket idag motsvarar förskolekklass ungefär var mer lek på min tid😊. Jag är själv december barn (29 dec) .

  7. Sofia

    Emma – du menar alltså på riktigt att man inte kan ha kompisar i skolan, bara för att man inte bor i närheten? Det var faktiskt något av det dummaste jag hört. Nu vet jag inte var du bor, men i Stockholm är det vanligt att barn går i andra skolor än där de bor, för att kunna gå i de bästa skolorna. Så av 28 barn i klassen kanske fem bor i närheten av skolan. Så med din logik skulle det innebära att de andra 23 inte skulle ha några kompisar i skolan?

  8. Emma

    Sofia, det där stämmer inte. Jag är själv lärare och kompisar är allt. Har man inte de vantrivs man och kan inte koncentrera sig på skolan. Spelar ingen roll hur bra skolan är. Inge kul att gå på en skola där lekkompksarns bort långt bort.

  9. Sofia

    Man har bara en chans till en bra skolgång. Skulle därför aldrig välja skola baserat på närhet till hemmet och vänner. Vänner kommer och går, men en utbildning består.

  10. Jenny B

    Vi får uppenbarligen inte besked förrän i april i vår kommun men det sjuka är att barnen ska börja förskoleklass till hösten. Det kändes ju som att de skulle gå i förskolan i en evighet och nu är den tiden snart slut. Är lite orolig för min lilla kille som är född i december 13 och kanske inte helt redo för skolan.

  11. Josefine

    Fick vårt besked förra veckan, vi valde den som vi tillhör, så var redan givet att vi skulle få platsen 😊

  12. Leoni

    ”Mun TILL mun” är kanske uttrycket du syftar på gällande när pratet går ang skolor, även om jag/alla andra såklart förstår vad du menade ändå 🙂 Kram!

  13. Jessica

    Vi fick också vårat första val!! Och helt galet att min ”lilla snutt” ska börja skolan, jag vill stanna tiden!! Men får ha lillebror som plutt några år till innan han börjar skolan.

  14. Nea

    Hej Paula,
    skulle du kunna tipsa om 2n lämplig vagn att resa med? Ni som rest en hel del med små barn. Vi har alltid rest mycket och nu har vi en liten dotter som kommer vara strax över året på hennes första resa, blir en solig sommar resa. Vilka kvalitéer i en vagn ska man titta efter? Vi kommer både att resa med flyg och bil. Hon älskar att åka vagn och somnar i sittdelen när den är i fullt liggläge. Tips på vagn/vagnar, modell/märke eller egenskaper som är att föredra?

  15. Mikaela

    Tyvärr får inte vi besked förrän i maj 😰 hoppas också på den kommunala skolan som vi bor granne med. Tänkte som er, närhet till blivande kompisar 😊 hoppas att vi får samma positiva besked som er ✊

  16. Fanny

    Vi har inte fått besked ännu. Loggade in men tydligen är vårt fortfarande under behandling. Härligt att ni kom in dig ni ville, det är så värdefullt ☺️

  17. Annica Magnusson - Trebarnsmamman

    I vår kommun kunde vi inte direkt ”välja och vraka”.. Det är en sanning med modifikation, det där med att det är fritt skolval. Ja, du har rätt att välja en annan (kommunal) skola, men om det är fullt i den pga alla som bor inom upptagningsområdet har tackat ja till den platsen, så får inte vi den platsen (ganska givet men i alla fall). Men, vi hade fått erbjudande om en skola 1 km norr från vår bostad, vår förskola till alla tre (två småsyskon med) ligger 1 km söderut från hemmet. Så vi ansökte direkt om att förflytta henne till en skola som istället ligger 100 meter söderut från deras förskola. Bättre för oss, speciellt som jag inte har körkort och sådant…

    I min kommun där jag växte upp så fanns det bara en enda grundskola, den gymnasieskola som fanns där är just för tillfället bara för SFI-undervisning och inte gymnasiet…

  18. Karin

    Yes, loggade in imorse och vår son kommer också in på skolan vi önskade. Det känns så galet att vi redan är där. När blev han så stor?

Visa alla 26 kommentarer
Dagens frågaKärlek

”Stöttar Hugo ditt val i att resa bort från er familj?”

Fick en fråga huruvida Hugo stöttar mig i mitt val att följa med på en träningsresa till Costa Rica nästa vecka. Jag kommer att vara borta i åtta dagar.

Hade jag inte haft stöd från min partner så tror jag inte att jag hade åkt. Men där är jag och Hugo lika varandra. Vi har förståelse för att man som individ vill mer än bara vara mamma/pappa, man/fru. Visst är det viktiga roller i våra liv men vi ger utrymme till varandra för att bara vara Paula och Hugo. Vi ger varandra tid för att ägna oss till karriär, vänner och intressen.

Hugo om någon kan relatera till min glädje inför den kommande träningsresan. Lika mycket som jag brinner för min träning och den gemenskap som jag har byggt upp i min träning har Hugo känt när han tävlade i Crossfit under barnens första levnadsår. Han brinner oerhört mycket för Clean just nu och det kräver mycket jobb och mycket tid från familjen.

Vi lever idag i en äktenskap som vi vill ska hålla livet ut, och då är det nödvändigt för oss att kunna relatera till varandras behov och ge varandra frihet utanför rollarna mamma/pappa och man/fru.

Så jag frågade Hugo hur han kände inför min resa:

”Jag är glad för att du ska åka. Det visar på att du känner tillit till mig eftersom att du lämnar mig med rodret för familjen men så tycker jag också att du är värd det. För all den tid du har gett till mig och för att du alltid har tagit vår familj i första hand och sällan prioriterar dig själv”.

Hans svar var kort och gott men visar ändå det uppenbara i att han stöttar mig. Precis som jag stöttar honom. Vi ger och vi tar och gör olika typer av uppoffringar för varandra.

Den här gången är det min tur och jag är barnsligt förväntansfull inför det kommande äventyret till Costa Rica💗

17 Kommentarer

  1. Sofia jz

    Ja tycker ni lever ett hälsosamt förhållande då ni verkligen låter varandra ha egentid ibland både tillsammans och utan varandra och egentid med barnen. Så ni får mer energi. Jag och min fästman gör exakt samma. Vi har ett vi utan att förlora ett jag. Så fortsätt med de ni gör ni är grymma 🙂

  2. Mia - Mamma till Molly

    Min sambo och jag har likadant. DOCK haft det kämpigt dem först åren med småbarn men fixat det ändå. Jag åker iväg ca 7 dagar per år till Gotland och får vara mig själv och inte mamma eller flickvän och det här han alltid sagt att det förtjänar jag och har ingen problem att ta ledigt från jobbet den veckan och vara hemma med vår dotter själv. Dom får.egen tid och bygga upp deras relation och jag får egen tid för att kunna ladda batterierna och vara en bättre mamma och partner, win win 😊

  3. Sara

    Du är absolut inte barnslig!! Ett förhållande handlar ju om kärlek och att lyfta varandra, ge varandra uppskattning. Tyvärr är det allför vanligt att den ena partnern inte gör detta, och dessutom får den andra partnern att känna sig jobbig, som vill ha omtanke. Det är mänskligt att behöva bli sedd, framförallt av den person vi älskar mest av allt. Väldigt olika hur man får sin partner att förstå detta, vissa verkar förstå om man ger igen med samma mynt, dvs slutar visa uppskattning själv och vara tydlig med att man gör det för att han ska förstå. Vissa verkar förstå om man tar upp diskussionen, typ ”nu när vi ska få barn är det viktigt för mig att vi inte tappar bort varandra, så vi måste stötta, ha dialog och uppskatta varandra i att ta hand om barnet och allt runtomkring”, ”jag tycker att jag försöker stötta och lyfta dig genom att göra si eller säga så, men jag skulle så gärna vilja att du också kan stötta mig just nu, för det är tungt att vara gravid o h jag behöver dig nu” osv. För egen del tyckte jag att MVC-barngrupperna hjälpte min man, där fick han prata med andra blivande pappor och barnmorskan pratade om mannens roll och hur viktig den är. Hans stöd hjälper ju en att ta sig igenom de sista tunga gravidveckorna, förlossningen och återhämtningen efteråt. Blev en massa svammel av denna kommentar, men mitt tips är väl att ni pratar om detta, hur ni kan hjälpa och stötta varandra i vardagen nu när förlossnong och barn närmar sig. Hoppas verkligen allt löser sig för dig, och att det går bra för er med bebisen! Och kom ihåg, du är INTE löjlig som behöver omtanke!

  4. Sandra Augustinson

    Min kille gör lite samma sak, han läser också sexnoveller men jag tror det är en fantasi som killar har och han kollar även porrfilm men det gör han när jag inte är hemma eller när jag inte ser. Jag tycker inte att du överreagerar, men det viktiga är ju att du säger exakt det du känner och tycker. Jag sa åt min sambo att du får gärna titta på porrfilm så länge jag inte behöver titta, och sexnovellerna gillar jag väl inte heller men vill han läsa så får han väl göra det så länge det inte går till överdrift. Men om han runkar och bara tänker på kändisar så är det nog en fantasi han har, men som sagt – var ärlig mot honom och säg det du känner att du blir osäker och ha en öppen dialog så ska det nog ordna sig <3

  5. Jenny

    Ingen hade överhuvudtaget reagerat eller haft några frågor om det var pappan i familjen som skulle resa bort. Så skevt att mammor fortfarande alltid ska ifrågasättas! Hoppas du får en toppenresa Paula!!
    Kram ❤

  6. S

    Hej Paula, postade den här frågan hos Hugo också, skulle vara kul att höra av du har för syn på det hela. Har du lust att vara lite relationsrådgivare? 🙂
    Jag vet inte om jag bara har för höga förväntningar/är barnslig, jag vågar iallafall därför inte ta upp det med min sambo för det låter så girigt. Iallafall.. jag är gravid. Är i v 36 nu så snart har hela graviditeten gått. Min sambo visar aldrig någon uppskattning för att jag faktiskt bär vårt barn, uppskattning i form av en liten blomma, en chokladbit, vad som helst. NÅNTING. Inför alla hjärtans dag hade han höjt mina förväntningar då han frågade mig vilket datum det var idag, det var några dagar innan, varav han säger ”jag måste komma ihåg alla hjärtans dag”. Oj tänkte jag, tro vad han nu planerar. Jag planerade middag och fixade massa gott att smaska på under kvällen, vad hade han gjort? ingenting. Han låg i soffan och hade ont i huvudet när jag kom hem från jobbet. Jag fixade den där middagen, mellan varven gick jag in på toan och grät, vilket han inte vet om. Jag kände mig så barnslig som blev ledsen för att han inte ens orkat köpa en blomma. Sen dess då? ingenting. Nästa vecka har han sagt att han ska åka iväg till en annan stad pga jobb, vilket innebär att han kommer att sova borta en natt. Detta har han valt själv. Nu tror jag inte att jag kommer föda för tidigt men tänk om. Jag kommer inte att kunna nå honom under natten och han är ca 2,5 timme bort, i en annan stad. Bara att han själv inte tänker ”nä jag vill inte riskera att missa födseln/lämna henne hemma själv tänk om hon börjar föda” gör mig så jäkla ledsen. (Bör lägga till att han inte vågar åka iväg någonstans med mig över en helg sedan ca 2 veckor tillbaka för att han är rädd att jag ska föda i bilen, men att lämna mig själv går bra).
    Jag vet inte.. är jag överkänslig/har för höga förväntningar, eller vad är det? hur tar jag upp detta med min sambo på ett bra sätt? Jag känner mig så jäkla barnslig, men det är ju något som stör mig så fruktansvärt. Jag känner mig så tagen för givet.

  7. Jossan

    Tack för svar Paula! 😍 jag hade sån tur att jag hittade klänningen på sellpy! Den var verkligen jättesnygg!! 😆👌🏻 Kommer jag att använda flitigt på Mallis i sommar, tack igen ❤️☀️

  8. Lisa

    Hej! Jag har en jobbig fråga och skulle så gärna vilja höra din och också andras åsikter..
    Min kille runkar och tänker på andra tjejer. Som tex bianca ingrosso..
    Något jag tycker är väldigt jobbigt och blev riktigt sårad när vi börja prata om det. Han kollar på porr med och de stör mig inte. Men just specifika individer.. så många tankar kom upp och gjorde mig osäker nu. Är de jag som överreagera ??

Visa alla 17 kommentarer
×

Paula Rosas

Hej på dig och välkommen till min blogg. Mitt namn är Paula Andrea Rosas och här kommer några korta meningar om mig. Jag är en 27årig tjej som lever mitt liv genom att göra det bästa av dagarna. Mitt liv kretsar kring mina fantastiska döttrar Molly-Elise och Leonore och min underbara man Hugo Rosas, familj och vänner. Jag är en glad, familjekär och envis tjej som älskar att skratta. I min blogg kommer ni få följa med mig i min vardag. Träning, äventyr, dilemman och utveckling i mammarollen, resor, giftermål, vänskap och utbildning. Samarbetsförfrågningar: paularosas.media@gmail.com