Min fina man. Han som alltid tar hand om mig, och som år efter år köper alldeles för fina presenter till mig på mina födelsedagar.
Trots att jag bara fyller 28 så fick jag det här av Hugo 
Tack för att du får vårt liv att kännas så levande. Ofta förundras jag över din energi, och hur mycket du tillför till andra människor. Inte bara till mig och tjejerna utan även till våra vänner och familj.
Dina handlingar i vårt liv får mig att känna mig älskad. Och dina överraskningar på mina födelsedagar får mig att känna mig som en prinsessa. Tack för att du år efter år ger mig den känslan. Tack för att du vet, att jag innerst inne faktiskt tycker om att fylla år och att du ger mig roliga dagar trots att jag fyller år under semesterns mecka.
Jag älskar dig, Te amo, Rakastan sinua♥️ 
Vackra Paula, vilken present! Det förtjänar du verkligen. 😍 Grattis på födelsedagen, hoppas du haft en underbar dag!
Var är din fina kofta/tunika i spets ifrån? Fick ett sånt ha-begär, den är såå fin! 🙈😍
Hej! Jag gillar ditt sätt att skriva så mycket! Jag har också två tjejer och känner igen mig i mycket. Grattis i efterskott! Men du snälla skriv vart du köpt den fantastiska tunikan! Mvh/ sabina
Yay, en väska till, precis vad man behöver ju.
Yay
En till bitterfitta
Precis vad man behöver ju *love-eyes*
Yaj en avundsjuk människa som inte kan unna folk saker.
Ni är så mysiga 😍 presenten var ju helt okej hahA
WOW! Så fin, och grattis! 🙂
Snygg!😍
Grattis!! Hoppas din dag varit och är fantastiskt! Han är ju helt fantastisk din karl 😘
snyggt! den klär sig verkligen. bra där hugo 👍🏼
Var har du köpt bikinin?
Vart är den vita fina tunikan ifrån?😍😍
Åhh de vill ja också vetaaaa😍😍
11 Skillnader på mig och Hugo
Paula: Tankar innan roadtrip
Hugo: Tankar när tanken skriker tom. Läs precis när barnen har somnat i bilen, och vaknar till av att bilen stannar😴
Paula: Slänger tomma matförpackningar
Hugo: Sparar halva citroner i kylen i över en vecka och ställer in tomma mjölkpaket💥
Paula: Ordning och reda på alla öppna ytor men kaos i lådor
Hugo:Kastar saker omkring sig men ordning och reda i lådor
Paula: Fetisch på badkläder och pyjamasar
Hugo: Samlar på kepsar och skor
Paula: Kammar barnens hår omsorgsfullt, men dom skriker när jag klipper deras naglar
Hugo: Det låter som barntortyr i badrummet när Hugo kammar, men han är den tjejerna vill klipper naglarna
Paula: Duschar, schamponerar, smörjer in, fönar hår, borstar tänderna. Det är min definition av att duscha barnen
Hugo: ”Tjejer springer ni in här i vattenspridaren och sätter på er pyjamasar sen?”
Paula: Kvällsmänniska
Hugo: Morgonmänniska
Paula: Tycker att det är roligt att skrämmas
Hugo: Är lättskrämd, snacka om en bra kombo!
Paula: Kan ta ett glasspaket i kylen i flera veckor
Hugo: Glassen tar slut innan dagen…
Paula: Tycker om kycklingbröst
Hugo: ÄLSKAR kycklinglårfilé (bara synen av det får mig att vilja kräkas)
Paula: Älskar libanesisk mat
Hugo: Och det är bland det värsta Hugo vet
Jag älskar Hugo och vi har våra olikheter. Men på det stora hela är vi likasinnade. Vi tänker likadant, och har samma värderingar. Vi tror på samma sak, och i takt med våra år har vi format vårt liv efter oss båda. Vi följer varandras intressen för att hålla gnistan vid liv.
Idag ser vårt liv ut på ett sätt, men jag tror på ett liv två punkt noll. Att våra olikheter kanske byts till något annat. Att vi kommer ägna oss åt andra saker och intressen. Vi kanske vill byta karriärer, boende eller något annat stort.
När vi blir äldre ser jag oss spela golf tillsammans. Jag ser hur vårt sociala liv kommer att utvecklas. Men just idag är jag nöjd och lycklig i vår tillvaro med dom livskomponenter som vi har. I våra första år tillsammans störde vi oss mer på våra olikheter än vad vi gör idag. Vi har lärt oss att leva med dom (isch🙈).
-En av dom värsta situationerna med Hugo är när vi äter tapas tillsammans. Han är en lillebror och har behövt roffa åt sig för att få något, så gissa hur våra tapasmiddagar ser ut😂 Vilken olikhet är värst i ert förhållande?
Vilken jävla perfekt familje bild! Så fin!!! och shit va snygg du är
Min fästman och jag var sjukt olika när vi träffades men genom åren tillsammans har vi båda förändrats och utvecklat likheter. Jag är uppväxt på landet och har alltid älskat djur och natur. Han är också uppväxt på landet men flyttade tidigt till Sthlm och levde storstadsliv som musiker med allt vad det innebär. Jag skulle aldrig mer vilja bo i lägenhet, vantrivdes då jag gjorde det, o han ville gärna bo i stan. Nu har vi en liten gård på landet, och han trivs lika bra som jag med det. Jag är en hemmatjej medan han gärna åker iväg på saker o ting o träffar folk, där har vi kompromissat bra, han trivs numera med lugna hemmakvällar och jag följer gärna med på nån grej med honom. Han är musiker o spelar ffa country vilket jag lärt mig att älska, lyssnar aldrig på något annat längre. Han har lärt mig att dricka rödvin, maten till vinet har vi alltid haft som gemensamt intresse, att laga och äta god mat och vi gillar samma typ av mat. Han hatade katter men nu har vi en katt som han gillar och får snart hem en till. Våra hundar och hästar har han alltis gillat att gosa med. Men han avskydde promenader i skogen förut, det var såå tråkigt, men nu uppskattar han det. Jag gillade inte att resa så värst men åker gärna på resor med han och hans familj som ofta åker iväg tillsammans. Vi har vuxit ihop helt enkelt 🙂
Det där om Hugo och tapas fick mig att skratta till! Jag är del av en syskonskara på 5, och vi alla syskon äter supersnabbt även nu i äldre ålder (yngsta 15, äldsta 27). När vi var yngre fick man slänga i sig maten, annars kom det en gaffel flygande från det ena eller det andra hållet. ”Ah, du ska inte ha den där korven. TACK!”. Jo, jag skulle ha den…. hade bara inte hunnit äta upp den ännu.
Älskar såna här inlägg, så roliga! 🙂
Jag är sjukt slarvig och slänger saker omkring mig, kan låta mina kläder ligga framme på soffan och kaos i mina lådor. Min sambo är tvärtom, har ordning på sina saker och ordning i sina lådor.
Jag är den som har fantasi när det gäller mat och handling, medan sambon inte har så mycket fantasi.
Han är den som gärna myser med en film medan jag är den spontana som gärna gör massa saker.
Men det vi har gemensamt är att vi båda delar samma intresse för träning och spontanitet, vi pushar varann och når de mål vi behöver och vi älskar båda cruisingar och marknader.
Konversation
Molly: Jag önskar att jag hade ljust hår som Leonore.
Paula: Älskling! Du är fin och bra precis som DU är! Ditt hår är jättefint i brunt precis som mamma.
Molly: Ja… men jag önskar att jag hade ljust som Leonore.
Det är kanske en oskyldig önskan men det högg till i mitt hjärta. Att min sex åring kopplar ihop en önskan om något som hon inte har. Att hon redan jämför. För det är ju svårigheten, även för oss vuxna att inte jämföra oss med andra.
-Att vi själva känner att vi duger precis som vi är och ser ut
Molly kan färga sitt hår ljust när hon blir äldre, men idag när hon är sex år är inte det ett alternativ. Det är istället hennes egna känsla för sitt hår som vi får jobba på. Som sagt så var det en oskyldig önskan och jag vet att hon är oberörd av denna önskan. Men vi pratar mycket om olikheter. Olikheter hur man ser ut, vart man kommer ifrån och att familjer också kan se olika ut. Vi pratar om olikheter för att skapa acceptans och ödmjukhet kring just det. Det är lika bra att ha bruna ögon som blå, som att vara ljus och mörk, som att ha två pappor eller två mammor.
Vi pratar mycket om det ekonomiska också. Att det inte är självklarheter att åka på semester, och att alla familjer inte kan hitta på äventyr. Det känns ändå som att vi har lyckats så frön till förståelse, att tjejerna kommer att få med sig en ödmjuk förståelse för olikheter. Och det känns jätteviktigt för mig.
-Hur hanterar ni likande situationer? När barnen säger någonting som får er att reagera?
När man tittar på bilderna ser inte Leonore så särskilt mycket ljusare ut än Molly, helst när de har uppsatt. Skulle inte generellt säga att Leonore är ljushårig utan brunhårig hon med, även om det kanske är en nyans mer åt det ljusbruna hållet. Molly behöver alltså icke misströsta för Leonore är inte ljushårig hon heller (allt är ju relativt men med ljushåriga barn tänker jag ljus/vitblonda) 😉
Minns när Molly ville ha sockerförbud, jag reagerade så starkt på det då jag själv har en 6årig flicka. Min dotter har ingen aning om att socker är något dåligt och äter glatt sitt lördagsgodis med glädje. Tycker det är tråkigt att en 6åring är så medveten. Barn ska inte behöva veta att socker kan va ”farligt”. Det är vi föräldrar som ska vara medvetna vad våra barn får i sig och hur mycket dem rör sig, INTE barnet! Varför är Molly så medveten om sitt eget utseende? Barn gör inte som vi säger, dem gör som vi gör!
Jag är själv en aktiv person som tränar 5-6 ggr i veckan, min dotter är ofta med. Men jag skulle ALDRIG banta, eller gå på kostschema för det skadar barnen! Dem ser att mamma el pappa inte äter samma mat och det skapar ett tidigt beteende i deras hjärnor som kan leda till ätstörningar i framtiden. Din dotter är vacker precis som hon är, låt henne förstå det genom handlingar inte genom Botox och bantning! Självklart är du en fantastisk mamma som vill göra allt väl för dina barn men jag tror du (och speciellt Hugo) behöver bli mer medvetna!
Så klok! Du borde skriva en bok om barnuppfostran !
Om nu detta var hela konversationen och den inte föranleddes eller fortsattes av fler kommentarer från hennes sida så tror jag att det är viktigt att inte direkt anta att hon önskar en annan hårfärg för att hon inte känner sig fin. Kanske har det med att göra att hennes favorit på barnprogram de tittar på eller på youtube-klipp etcetera har ljust hår? Och att hon relaterar detta till att hennes syster också har ljust hår och inte hon. Precis som att de vill ha håret flätat som Elsa eller långt hår som rapunzel osv osv kan ju tanken komma att ljust hår som ”den och den” har skulle jag med vilja ha. Med det sagt inte att barnet tycker att det den har är fult.
Rörigt kanske, men tror att det är viktigt att vi inte heller planterar några frön genom att dra slutsatser av vad vi tror att de menar när de säger saker.
Jag tror det är viktigt att både visa förståelse för hennes tankar men också prata om olikheter som ni redan gör men också föregå med gott exempel
Jag färgade håret innan jag bestämde mig för att arbeta med barn, men la av för att jag inte visste hur jag ska försvara det.( nu trivs jag väldigt bra i min naturliga men gjorde inte det då)
Så jag har tänkt på det länge och tror inte det finns någon kortsiktig lösning på sådana tankar.
Jag har sagt att alla människor ser olika ut och att det också är okej att ändra på hur ens hårfärg ser ut. Och om man vill ändra nånting annat.Jag kommer ihåg när ja va 14 år och blev ”emo” hade en helt ny stil och sminkning och den tiden ville jag bara testa nånting nytt. Om jag blev trött på den stilen kunde jag byta tillbaka. Och idag så har jag inte den stilen längre. Man ändrar ju sig på vad man gillar och inte gillar genom livet. Skulle också sagt att man ska hitta sig själv och välja det man gillar, inom kläder m.m. Man får ju inspiration genom att se vad andra har för hårfärg,stil osv. Det viktigaste är att de får veta att de är fina naturligt som de är, om de vill ha ljust hår så får den tiden komma sen.
Hej Paula! Jag har ett minne av att lilla Leonore började prata rätt ”sent”? Min som blir två om en månad och kan säga kanske 10 ord. Men nu har det tagit stopp och det känns som det inte kommer någon vart. Dessa ord har han lärt sig senaste två månaderna kanske. Har ni något tips på hur man kan motivera honom lite? Hur gjorde ni med Leonore? Förstår ju att pratet kommer när han är redo men är så jobbigt att se hur frustrerad han blir när han inte kan uttrycka sig ibland, speciellt bland andra som inte kan tyda honom på samma sätt som jag kan. Ni har så kloka tankar så kändes givet att se vad ni har att säga och kanske tipsa om!
Min son blir också snart två år och nu börjar det släppa. Han härmar mer nya ord nu mest varje dag även om det är kanske ett tiotal som han själv upprepar hela dagarna.
Jag försöker berätta vad allt är och vad vi/han gör hela tiden, haha! Och läsa/peka, ja bara prata prata själv och vid minsta härmning verkligen överdrivet jubla och applådera 😛
Det som lugnat mig är att han istället är väldigt motorisk och snabb samt att någon väns unge inte pratade förens han var kanske fyra 😛
Det blir bra och annars blir det också bra 😀
Jag hade samma med min son, alla barn lärde sig prata utom han som gjorde mest ljud, han kunde som du skriver typ 10 ord strax innan sin tvåårsdag i mars. Dock använde han mycket tecken i språket så det blev en rolig grej för både honom och resten av familjen att lära sig nya tecken, vi vuxna tragglade på med tecken och säga ordet högt, sätta ord på känslor, saker och vad som händer. Nu är han 2 år och 4 månader och det kommer nya ord varje dag, jag och min sambo kan fundera på var han får alla ord ifrån men han snappar upp dom från tv, böcker och oss. Framförallt tycker jag att det hänt mycket i språket efter att han gick på sommarlov för ett par veckor sedan. Så mitt råd, fortsätt hjälp honom med att bli förstådd, använd lite tecken om ni inte redan gör det (googla takk, finns mycket på youtube) och håll ut, det kommer tids nog och gör det inte det så prata med Bvc.
Vår dotter pratade helt oförståeligt länge. Men man märkte att hon förstod på det vi sa. Kunde hämta saker vi bad om osv. Släppte för henne först vid 3 år. Och nu bara rasar det. Väldigt aktiv och känns som om hon fokuserat mer på motoriken helt enkelt. Hennes storasyster pratade fullt vid 1,5 ca så tror inte vi hade så mycket att göra med det. Det kommer när det kommer.
Ett tips är att verkligen lyssna in henne och bekräfta känslan när hon säger att hon vill ha ljust hår. Tex ”Jag förstår dig gumman, ljust hår är jättefint” kan verkligen rekommendera Petra Krantz Lindgren som skrivit Med känsla för barns självkänsla
Min dotter (snart 7 år) har också börjat kommentera typiska utseendesaker. Jag tror på att svara ungefär som du, mer kan man inte göra. Vi är alla olika och olika är bra! Det är det budskapet man får ge barnen.
Vår dotters bästis har två mammor och det har gett bra underlag till att prata om olikheter. Ofta känns det nästan som att det är vi vuxna som ”överför” till barnen, ofta tycker ju barn att det är fullständigt självklart att alla kompisar inte heter traditionell svenska namn eller att vissa kompisar inte bo med sin mamma eller pappa tex.
Kan tipsa om Olika Förlag. Vi har flera barnböcker därifrån👍
Jag vet precis hur det är. Har två flickor och en pojke, den äldsta flickan och yngsta pojken har rakt hår medan mellan tjejen har lockigt hår. Hon är snart 5 år och har i ca ett år sagt att hon vill ha rakt hår som sina syskon. Vi pratar också om allas olikheter och lika värde men inte lätt när de uttrycker det så.
Fokus framåt – hur oviktigt yttre är och hur viktigt det där inne är ❤ Tänker att det kan hjälpa att förhålla sig så till hennes tankar o känslor. Kram
Men oh liten ♥️ Det är väll ofta att man vill ha det man inte har… det vänder nog! 🙌🏼😍
Frågade du inte varför?
Hon kanske är jättenöjd med sitt hår men tycker det ljusa är fint det med.:)
Skickar då frågan tillbaka till barnet – vad hon/han finner intressant/tilltalande med just det som önskas. Och så pratar vi vidare om det. Har lärt mig från min egen barndom att ”men du är så fin som du är” är lätt att uppfatta som en floskel som sägs, oavsett hur ärligt den menas.
Klart jag vet hur fin jag är, men den vetskapen kom långt senare och jag fick komma på den själv, min mamma (eller min omgivning) hade inte med det att göra.
Jämförelser börjar tyvärr tidigt i åldrarna :/ hur tänker du svara Molly nästa gång du ska färga ditt hår? Hur ”försvarar” man det? Ingen som helst kritik utan undrar själv inför kommande frågor. Ha en härlig semester!
Min 5 åriga dotter sa precis samma.igår när det var läggdags. Att hon ville ha ljust hår som lillasyster, för tjejer med ljust hår var mycket finare. Började nästan gråta när hon sa att hon visste att jag och pappa tyckte att dom båda två var det finaste som finns, men att hon ville ha ljust hår iaf. 😥 Svårt, men viktigt att pratat om att alla är vi olika!
”Lika som mamma” där skapar du också en sorts jämförelse. Jag brukar försöka att undvika så långt jag kan att jämföra, även om det är positivt menat.
Det är inte lätt, min systerdotter 9 år hatar sina fräknar, precis som jag gjorde när jag var liten. Jag berättade om hur jag ogillade mina, och att nu älskar jag dem. För de betyder sommar, sommarlov, sol, blommor och en massa annat som jag kopplar ihop dem med. Och vi visualiserade en härlig sommardag, med klänning, lockar i håret och glada skratt. Lite senare såg jag henne sitta och skriva. Hon skrev ”du är fin precis som du är. Fräknar är fint för det för dem till dig, och du är fin ”
Älskade stora lilltjejen.
Men mitt hjärta gick liksom dig i tusen bitar när hon sa att hon hatar fräknarna. Idag sminkar ju alla sig så vädligt mycket så inte en endaste fräkna eller annat syns. Inte konstigt att de tycker det är konstigt med prickar när ingen annan har det.
Fast nu är det ju ”inne” att sminka dit fräknar fast man inte har några. Så att det är ”konstigt” men prickar är ingen annan är du som tycker, och då överför det på ditt barn.
Min 6 åriga dotter har mörkbrunt hår, då hennes pappa är från Chile, och är så många gånger hon frågat mig varför hon inte har ljust hår som hennes bästis och som mig. Fast att hon har världens vackraste hår. Det känns lika tufft att höra varje gång.
Tufft? Det kallas genetik.
Sofia du missförstod nog, det känns ju för sjutton inte tufft att hennes dotter fick mörkt hår utan tufft att höra att hon önskar annorlunda! Facepalm på dryga människor som du…
Våra planer för vår bröllopsdag
I september firar jag och Hugo ett år som gifta. 8e september blev vi äntligen man och fru. Tänk att det dröjde så pass många år som det ändå gjorde innan vi gifte oss, medan vi var snabba med egentligen allt annat!
Jag skulle vilja säga att jag och Hugo har haft en relativt smärtfritt förhållande. Klart vi har bråkat och varit oense (hallå två små barn kom till med alla dess utmaningar) men inget år har varit lika tufft som vårt första som gifta.
-Livet kom ikapp
Under hösten och vintern orkade vi inte fånga upp varandra. Tog varandra för givet, och gav varandra otroligt mycket frihet. Hugo har spörtat i sin karriär, och jag kämpade på med att sköta logistiken hemma trots att jag också jobbat. Mitt projekt och min tid hamnade istället i träningen.
-Jag är glad över att vi bromsade
Bromsade tidigt för att vi såg varningsklockor. Höll vi på att glida isär? Vad hände med vår gnista, vi som alltid varit ett starkt team.
Så vi började om. Fångade varandra igen, prioriterade oss. Var faktiskt nära på att söka oss till samtalsterapi men på något sätt lyckades vi bra på egen hand. Jag är glad över att vi tog tag i det på ett tidigt stadium, varken jag eller Hugo är rädd för svackor men vi kände att detta var någonting annat. Något som vi behövde jobba på. Som man och fru, som partners, som bästa vänner och som Hugo och Paula.
-Hugo är min klippa
Det skulle mycket, mycket till för att jag faktiskt skulle lämna Hugo. Han är min allra bästa vän. Det finns ingen som har kommit mig så nära som Hugo. Det vi delar, värderar jag högt. Ingen kan ta ifrån oss vår historia, men vi kan påverka vår framtid. Och det kommer jag att göra, för jag tror på oss. Jag hejar alltid på oss.
Och efter regn kommer oftast solsken. Idag är jag tacksam för att vi befinner oss i en bättre och mer harmonisk period. Lycklig för att det är semester och att jobb faktiskt blir åsidosatt. Tuffa jobbår ligger fortfarande i vår framtid, men vi behöver semestern för att få utrymme att pusta ut och ro om varandra och vår lilla familj.
-Vår bröllopsdag
Som ni nu säkert förstår är vår allra första bröllopsdag i september extra viktig för oss. Sen är jag en sådan som alltid vill fira, lever lite efter mottot ”fira ALLT som faktiskt kan firas”. Vi kommer ta in på ett härligt hotell. Köra dagspa, käka trerätters, skåla i bubbel och sova kvar. Följt av sovmorgon, hotellfrukost och säkerligen ett träningspass för vi älskar ju att få träna tillsammans.
På vår bröllopsdag så kommer vi att skåla för oss. För våra bra år, och för vårt dåliga. Och säkerligen för fler dåliga år i framtiden🙈 Men en period i taget, en seger i taget, och en svacka i taget. För vi ska förhoppningsvis leva med varandra tills våra allra sista andetag♥️
Vi har också haft toppar och dalar. Definitivt. Ibland har jag trott att skilsmässa legat nära. Nu var det länge sen och just nu är vi inne i en bra period. Eller mer än bra faktiskt!
Men en relation behöver ju vårdas och det är lätt att man plötsligt styr familjen och allt runt omkring som ett företag, dagliga ”överlämningar” och ”glöm inte att….”.
Vår semester har precis börjar och jag ser så mycket fram emot fyra veckor tillsammans. Som familj💜
Vad fint och bra (för oss läsare) att du delar med dig av något så privat. Underbart att se den verkliga sidan av livet som man ofta vet finns men inte många pratar om 😊 underbart inlägg. Tycker ni är jättefina ihop, inspiration!
Hej! Så härligt med er första bröllopsdag. Jag vill bara tipsa om hur jag och min man gör sedan några år tillbaka. Vi planerar firandet vartannat år. Dvs jag planerade första bröllopsdagen, J planerade andra bröllopsdagen osv. Vi har satt upp en maxbudget för att det inte ska bli så olika och enats om att en övernattning är ”obligatorisk” för att komma ifrån. Det är så härligt att både få överraska men också bli överraskad! Hoppas ni hittar ett sätt som funkar för er 😊
Brukar inte kommentera annars, men ville bara säga: så fint och ärligt inlägg! <3 Önskar er allt gott!
Tack för att du delade med dig av något så pass personligt ändå! Så fint att ni inte bara visar livets goda sidor. Hoppas ni får en underbar semester!
Jag måste skriva det jag tänkte (ärligt från hjärtat haha): Ni får aldrig gå isär… Usch, så ledsen jag skulle bli då. Ni är perfekta för varandra utifrån mitt perspektiv som följare av era sociala medier. Heja er och er fina familj! For better or worse…
Åh vad fint skrivet ❤️ Blev nästan rörd. Ni är så himla fina tillsammans 😍
Helgstatus
Godmorgon måååååndag! Som jag har LÄNGTAT efter denna dag! Helgen gick bra trots allt, och vi lyckades fylla dagarna med härliga minnen. Men jag är SÅ redo för semestern idag!
Idag sticker vi till: Marbella! Vi har två underbara veckor framför oss. Vi har hyrt ett stort hus tillsammans med åtta andra kompispar, alla med ett eller två barn i olika åldrar. Det känns lite som att vi ska iväg på kollo🙈
-Vi har insett att det kommer att bli svårt att hålla ihop, alla par. Med barn i olika åldrar kommer alla ha sina rutiner och levnadssätt så vi kommer utgå från oss själva. Vi har startat en grupp där vi kommer att kommunicera. ”Vi drar hit, kom dom som vill”. Sedan kommer vi att hyra en kock som kommer och lagar middag i vårt hus för att få ihop det några kvällar!
Just nu: Ser jag fram emot att komma fram till Arlanda. Beställa något gott att äta, och skåla med ett glas bubbel. Ni vet den där härliga känslan av ”nu är det semester”? Snart kommer den👏🏼
Semesterns planer: Det kommer bli två roliga veckor. Vi hoppas att barnen kommer klicka och få vänner i varandra. Vi har en egen pool som vi kommer att hänga mycket i. Födelsedagar ska firas, bland annat min. Denna vecka har vi både en grabbdag och tjejdag inplanerade. Träna, spela paddel, umgås, köra hajker, hänga i huset, hänga på stranden, åka på utflykter, äta gott och hänga på beach clubs.
Ett av semesterns måste: Hugo frågade mig vad jag vill göra på min födelsedag. Jag har länge, länge velat åka till Mikes gym (världens hinderbana) en bit utanför Marbella. Jag skulle mer än gärna vilja åka dit på min födelsedag.
Helgens äventyr: I lördags åkte vi ut till ön Oaxen. Barnens farmor och farfar har hyrt ett sommarboende där. Ca en timme från stan, kom vi till världens mysigaste ö
I väntan på färjan
Vi började med att gå en upptäcksfärd runt ön 
Att få bada naken är så mycket sommarlov som det kan bli, för mig. Vi glampar i Augusti och bestämde att vi ska bada nakna varje dag. Barnen trodde inte att jag skulle våga, det tror inte Hugo heller. Jag är verkligen inte najen av mig, men jag kommer bevisa för dom att jag vågar🙈
Vi hittade körsbär 
Luktade på blommor 
Gud vad jag älskar min svärmor. Vi har en fin relation och umgås mycket utan Hugo och farfar. Fia betyder mycket för mig♥️
Sommarlov med er♥️
Min magnifika unge 
Sen hängde i i deras fantastiska hus 
Jag försökte lära Molly att spela barnen i Bullerbyn på pianot, det är den enda låten jag kan 
Vilken dröm att kunna kliva ut till den här utsikten från köket
Helgens brunch: På söndagen körde jag mitt sista Wörkout pass. Hugo var tillbaka från Båstad och jag kände för att komma hemifrån i ett par timmar.
Efter träningen åkte jag, Hamed och Aki till Daily’s café för att käka brunch
God yoghurt med granola och bär
Om ni vill testa att käka Daily’s GALNA omeletter kan ni fråga om en Paulas special🙈 Denna finns inte på menyn men innehåller chèvre, soltorkade tomater, vanliga tomater, broccoli och pesto 
Jag och Aki, döda efter träningen😂
En hungrig Hamed 
Nu: Packa det sista. I våra resväskor ligger i princip bara badkläder. Vi har tvättmaskin i huset vilket är tacksamt, men egentligen behövs det inte mycket mer än just badkläder!
Fia med knuff ligger nedpackat i mitt handbagage. Vi har en mellanlandning och då är fia med knuff perfekt för att få tiden att gå lite snabbare!
Underhållning: Vad brukar ni köra för underhållning när ni reser? I våra väskor ligger fulladdade paddor med roliga spel, nedladdade filmer och ljudböcker. Vi har också med oss ritböcker och lite snask (hej mutor!).
Till mig själv har jag laddat ned filmer, avsnitt i serien jag följer, poddar och en bok. Förr var jag nervös att flyga med smått, men nu är det smekmånad 🙌🏼
Hej! Vilka appar har ni till Leonore som du skulle kunna tipsa om? Eller för något yngre barn. Trevlig resa 😍
Så inget Spanien med din familj i år som ni alltid brukar göra? Köpte inte ni ett eget boende där också? 🤔🤗
Ha en bra semester!
Hej Paula! Vad mysigt med semester! Måste bara få undra hur det kommer sig att du och familjen alltid åker med andra på semester och aldrig själva? Vet att många par inte klarar av att vara själva med varandra under en längre tid.
Vi åker ofta på semester med andra familjer för att barnen tycker det är toppen med andra barn att leka med. Syskon i all ära men kul med omväxling.
Sen tycker vi vuxna det är supergött att hänga med våra kompisar. Att laga middagar ihop, att spela kort, dela upp oss, vissa går och shoppar, nån hänger i poolen..
Och vet du, jag och min man älskar varandra! Vi är gärna själv också men det är ju kul att vara många.
Va roligt att det va barna i bullerbyn. Jag tyckte jag kände igen melodin för det är den ända jag kan spela på pianot med 🙈 Min farmor som gick bort för lite över 2 år sen lärde mig den och blir alltid lite rörd när jag spelar den och tänker på farmor! Spelar den för mina barn ibland och försöker lära dem 😍
Hej!
Kan du inte skriva om dina bästa tips att sluta med blöja? Hur har ni gjort?
Åh exakt det tänkte jag också fråga 😄 hoppas på svar 😜
Boken ’potträning på 3 dagar’- ni kommer inte ångra er… 😁🙏🏼👍🏼 Mkt bra o pedagogisk metod som gör barnet blöjfri på kortast möjlig tid så slipper man potträning i x antal månader
Paula Rosas