Gränsen till Norge ligger bara fem minuter ifrån Stöten. Efter en förmiddag med skidåkning kände vi för att göra något annat så vi bestämde oss för att åka till Norge.
På en väg, mitt i bland skog och fjäll ser vi något som står på vägen. Vi saktar in och någon säger ”är det en get?”.
En stackars tik med iskokor under hela magen, med blodiga tassar och skakar av rädsla står mitt på vägen. Hon måste ha vandrat i skogen i minst ett dygn. Givetvis tog vi hunden till bilen, men vi befann oss i Norge och känner inte till numret som 114 114 i Sverige. Vi googlade upp en polisstation och åkte dit.
När vi kommer till polisstationen är den stängd… När vi ringer till polisen så ”finns det ingen patrull i närheten”. Vi testar att ringa en veterinär men den är också stängd. Vi hade kunnat ta med tiken till vår stuga men det kändes som att hon kommit bort i närheten av där vi hittade henne så det bästa hade varit om hon hade fått stanna där.
Tillslut vinkade vi in en ambulans, och bredvid oss på parkeringen utanför den stängda polisstationen parlerade en familj som hade en hundbur i baksätet. Vi berättade vad som hade hänt och det visade sig att frun var med i en Facebook grupp för dom som bodde i området och redan i morse hade det skrivits ett meddelande om att det springer en lös hund vid stora vägen. Familjen bodde i närheten och gjorde ytterligare ett inlägg om att hunden befann sig i vår baklucka.
Ambulansen hjälpte oss att ringa samtal till polisen och vi bestämde att den norska familjen fick ta tiken hem till sig, och så behöll dom kontakten med polisen. Vi bytte telefonnummer och bad dom återkomma till oss om hur det kommer att gå.
Vi hoppas givetvis att tiken ska hitta hem igen till sin ägare. Vi skulle bara till Norge men det slutade med en räddningsaktion. Snacka om livets öde💗
Ååhh guud mitt hjärta går sönder, stackars liten :’-( <3 Vilken himla tur att ni var där och att ni stannade, kan inte ens föreställa mig hur tacksam hunden måste ha varit över att få komma in i bilen och din varma kontakt! Lilla älsklingen, så hemskt. Hoppas att den hittar hem, håll oss uppdaterade när ni vet mer <3
Det är väl iförsig jätteviktigt om det är en tik eller hane? Om någon har lagt upp i en Facebookgrupp att en hane saknas, då är det ju uppenbarligen inte denna tik. Alltså brukar aldrig kommentera någonting men din kommentar måste gå till världshistoriens fånigaste.
Det är väl rätt intressant vilket kön det är. Med tanke på hur stor blogg Paula har så är det ju inte helt orimligt att någon från Norge läser bloggen och känner igen hunden. Antingen någon som känner familjen eller från en Facebooksida som hunden sökes på.
1. Jag älskar dig
Jag ska säga att jag älskar dig, varje dag. På alla språk jag kan. Jag älskar vår lilla godnattramsa där vi säger:
”Tack för idag, slut för idag. Imorgon är det en ny dag med nya äventyr. Jag älskar dig, I love you, te quiero, te amo, liebe dich, rakastan sinua”💗
2. Jag hör dig
Och jag ser dig, och jag ska ge min fulla uppmärksamhet. Det går inte hela tiden, men jag anstränger mig jämt. För ni är viktiga för mig.
3. Jag lovar att göra mitt bästa
Vi har redan stött på prövningar. Och att vara mamma är inte alltid lätt, och vi har utmaningar framför oss. Men jag lovar att göra mitt bästa, varenda dag.
4. Jag ska finnas här för dig
Jag vill att ni ringer mig när det har blivit fel. Jag vill att ni ska våga det. Och idag vara den där varma kramen som gör att allt känns bättre.
5. Jag ska tro på dig
Genom att ni tror på er själva. Jag kommer alltid att vara er största supporter och jag ska göra allt jag kan för att hjälpa er att bygga en stark självkänsla.
6. Jag vill inte ändra något hos dig
Du är du. Och jag är jag. Och vi är olika, men det betyder inte att något är sämre eller bättre.
Älskar godnattramsan! Jag och min mamma hade en exakt likadan och vi kan fortfarande ibland köra den typ 25 år senare. Vi hade även ”wo ai ni” som är på kinesiska. Tips 😉
Det är inte lätt att möta en tre årings starka vilja. I morse kändes allt hopplöst, det var bara bråk innan vi kom ut ut stugan.
Det är stor skillnad på att resa till värmen vs vinterland med barn. Vid poolen är allting enkelt medan det är riktigt svettigt att få på 100 lager med kläder, prova ut rätt storlek på pjäxor och liknande. Däremot känner vi oss långt ifrån ensamma. I backen både ser och hör man gnabben mellan barn/föräldrar eller mellan föräldrar. Och det kändes skönt att se att vi inte var ensamma
Jag andades 10 djupa andetag och försökte tänka positivt. När Leonore väl kom upp på skidorna så vände ALLT. Hon tjicknade av skratt och mitt och Hugos hjärta smälte, som alltid. Deras härliga skratt gör så att de svettiga situationerna som att sätta på hundra lager med kläder värda. Hos Molly finns det en enorm glädje i skidåkning och vi hoppas att Leonore kommer att dela den om ett par år men jag biter ihop för Mollys skull. För att hon ska få åka med för backarna⛷
Vi får göra det här med fjällen resa på barnens villkor. Efter skidskolan delade vi upp oss, Hugo och Molly åkte upp i liftarna medan Leonore behövde äta lunch. Vi hittade ett lekrum och fortsatte sen med att åka pulka. Pulkan blev dagens höjdpunkt för mig och Leonore, gud vad vi skrattade. Det behövdes efter att ha känt hopplösheten på förmiddagen!
Fram mot eftermiddagen träffades alla igen, men jag och Leonore gick upp till stugan lite tidigare. Det blir bättre så, och så får jag och Hugo ta igen tiden ikväll💗
Påväg till frukosten
Först ville Leonore inte vara med på skidskolan. Hon satt i mitt knä och laddade, efter en stund ville hon testa
Har en känsla av att det inte kommer bli mycket skidåkning för min del🙈
Deras glädje blir verkligen ens egna också💗
Den här loppan bara gasar och kör, det är verkligen fina och många backar här hon kommer att upptäcka!
Molly är inte rädd för att göra illa sig. Det är en av hennes styrkor. Inga vurpor skrämmer henne, hon reser sig upp och fortsätter
Vi bor i Umeå, har stuga i fjällen och alltid åkt skidor och kört mkt skoter… Vår dotter nyss 6 år fyllda är såååå rädd för att ramla och det här med att lära henne åka utför känns hopplöst, haha! Skotern är hon rädd för, den låter för högt…Hon vill åka skidor inte fast vill ändå, men skriker o gråter så snabbt hon tappar minsta balans! Nu hoppas vi att skidskola hjälper, för oss blir hon bara sur på, haha! Sonen 3,5 år ska få testa första gången nu och han är mer som er molly, inte rädd, tror det är det som behövs vid sånna här aktiviteter :).
Kämpa på! När jag var liten var jag hemsk att ha o göra med i backen, det tog LÅNG tid innan jag uppskattade skidåkning, men vi åkte iväg varje år ändå. Många gånger till Åre med nattåg från Skåne (tänk all packning, plus två barn). Det sjukaste måste ändå vara att mamma och pappa (mest mamma) fixat med middagar till ALLA kvällar utom en (då åt vi på restaurang). Alltså de tog med sig fryst mat i frysväskor för att spara pengar. Är så imponerad av mina föräldrar som la ner så mycket tid och kärlek i våra skidresor, är evigt tacksam för att jag kan och är duktig på skidor idag. Det är en fantastisk sak att kunna nu i vuxen ålder! Kram om er <3
Hej. Ett tips för Hugo. När man åker lift med barnen testa att ha barnens ben på varsitt sida av en av hans ben. Jag tycker det är lättare 😃. Finns inget bättre än att åka skidor med sina barn ❤️❤️❤️
Mina är EXAKT likadana! En liten trotsig treåring och världens modigaste sexåring. Sexåringen klarade röda backar utan problem första året vi åkte (förra)! Den lilla tjurar innan vi fått på pjäxorna. Och detta året ska hon testa skidskola. Lycka till…
Hittade världens roligaste lista inne hos mama😂 Tog med dom allra bästa punkterna, hur många känner igen sig?
Människor utan barn:
”Jag ska föda naturligt utan smärtlindring”
Yeah right vänta tills du ligger där🙈
”Jag skulle aldrig muta mitt barn”
HAHAHA
Förstagångsföräldrarna:
-Livrädda för att lämna BB och önskar att man kunde ta med sig en av personalen på BB hem
-Ber alla besökare att sprita händerna. Gärna att ingen andas på bebisen!
-Vågar inte lämna hemmet pga rädsla gör att barnet ska vakna
-Ändå är det förstagångsföräldrar som väcker sovande spädbarn för att försäkra sig om att hen andas
-Byter blöja tillsammans med sin partner
😂😂😂
-Pratar inte om annat än bebisen
-Börjar med smakportioner lite tidigare än rekommenderat pga iver och att ”barnet har visat intresse”
-Tror att en utebliven tupplur förstör hela veckans sovschema
-Vet exakt hur gammalt barnet är. ”16 veckor och fyra dagar”
-Låter inte barnet smaka på sötsaker. Som tidigast på ett årskalaset
Punkterna ovan var SÅ jag😂😂😂
Tb till en liten loppa
Tvåbarnsföräldrarna:
-Vill gärna lämna BB direkt efter förlossning för att man vill hem till sitt/sina andra barn
-Ifrågasätter ens egna tankar om att man inte hade någon egentid när man endast hade ett barn…
-Tar med bebisen överallt eftersom att det stora barnet måste komma ut
-Känner enorm skuld för att man inte kan ge barnen liks mycket fokus
-köper färdig barnmat!
-Sätter bebisen framför teven med syskon när något viktigt måste uträttas
-Glass vet lillasyskonet om innan hen fyller ett år…
tb till när lilla mormor klippte lugg på Tiki…
Att bli förälder första och andra gången skiljde sig från varandra. Båda gångerna hade olika för och nackdelar. Jag tyckte dock att det var tuffare att bli mamma andra gången. Just det där med det dåliga samvetet men lärde mig också att barn klarar om omständigheterna. Och likaså vuxna, det behöver bara få ta lite tid.
Ingen sov samtidigt, det var mycket uppdelningar, Leonore åkte på RS virus när hon bara var en plutt och jag kampades med min roll som mamma. När jag bara var mamma till Molly identifierade jag mig som självständig. ”Jag kan minsann storhandla ensam med mina barn”. Minns så väl första gången som två barnsmor. Leonore var åtta veckor och jag rullade in kundvagnen in i butiken. Det gick hur bra som helst och jag kände en sån lycka efteråt- jag klarade det!
Idag är vi vår lilla ”fantastic four” där alla är en viktig pusselbit💗
Hej jag har en dotter på snart 1.5 år och måste sluta med amningen. Men vet inte hur, Hon skriker hysteriskt tills hon spyr om hon ej får bröstet på natten….
Jag orkar inte amma mer nu, hon vaknar allt från 5-15 gånger per natt och vill ammas… Jag har inget socialt liv alls…
Hyr gjorde ni/du för att sluta? Kram
Ge vatten om det är de som saknas att hon är törstig kanske? Närheten kan man ha ändå, lätt att säga så bara kanske men det går till slut. Det gäller att vara konsekvent. Om du nu verkligen vill trappa ner/avsluta amningen. Kanske ge henne bröstet 2 av 5 ggr eller något liknande. Eller säg att det är slut i tuttarna. Hade en vän som körde det, funkade. 😉
Håller med om vattenflaskan. Funkade på oss.. har också ammat hela nätterna tills jag slutar funka. Å gör om samma ”misstag” med barn nr två. Har aldrig haft hjärta för att lära dem sova själva när de bara velat ha närhet. Men vattenflaskan funkade med första barn. Slutar med andra här om nån vecka, väntar bara in att han inte har så ont utav tandsprickning.å de skriker men ge det 2-3 dagar de fattar hinten. Ta det en tid då du kan få hjälp under natten (om möjligt) eller dagen så du kan pumpa å ej få mjölkstockning.
Håller med om vattenflaskan. Funkade på oss.. har också ammat hela nätterna tills jag slutar funka. Å gör om samma ”misstag” med barn nr två. Har aldrig haft hjärta för att lära dem sova själva när de bara velat ha närhet. Men vattenflaskan funkade med första barn. Slutar med andra här om nån vecka, väntar bara in att han inte har så ont utav tandsprickning.å de skriker men ge det 2-3 dagar de fattar hinten. Ta det en tid då du kan få hjälp under natten (om möjligt) eller dagen så du kan pumpa å ej få mjölkstockning.
Jag är förstagångsförälder och jag känner inte igen mig i någon utav punkterna 😄 vi ville absolut inte till BB överhuvudtaget, pratar inte om mitt barn om ingen frågar, inga gemensamma blöjbyten eller sömnlösa nätter heller för den delen. Hon får ofta titta på tv och sötsaker fick hon tidigt haha!
Jag är dock en person som verkligen inte oroar mig över saker i onödan och tänker att jag ska ta allt som det kommer. Kanske är därför, men det är ju tur att alla är olika 🤷🏼♀️😄
Känner precis som dig 😂 fortfarande för liten liten för godis och mat överhuvudtaget haha, men jag och pappan chillar mest. Bebis med, bara skrattar sover och äter 🙂 ville hem från bb så fort hon var ute, hatar ha folk över mig som ska checka vad man gör. Räcker med svärmor……. 🙂
Tror mer det där är från individ till individ. Jag är förstagångsförälder och så som jag tänkte och tyckte innan, håller jag fortfarande fast vid. Jag ville föda naturligt och gjorde det också, trots att jag på riktigt trodde jag skulle dö. Hade hinnblåsan som tryckte före huvudet i flera timmar, vilket gjorde att min kropp ville och krystade i 3-4 timmar innan de riktiga krystvärkarna kom. Jag känner ingen stress att börja ge mat. Tvärtom. Bebis närmar sig fyra månader men jag har inga planer på mat, alls just nu. Inget tittade på tv eller mobil och det håller jag fast vid då all forskning visar klart vad den lilla hjärnan behöver och inte. Ville lämna BB så snart jag kunde osv osv. Skulle aldrig få för mig att väcka bebisen heller. Alla gör alltid det som de själva tror är bäst för sin egna bebis, men som sagt så tror jag mer på hur man är som individ.
Ett helt år har redan passerat. Firade vi inte in 2018 alldeles nyss? Det är med blandade känslor som jag stiger in i 2019. Det kommer ske en stor förändring i vårt liv när Molly börjar förskoleklass efter sommaren. Hon är redo, men jag tycker som alltid att det är jobbigt att befinna mig vid en tröskel.
Det slog mig att det här är sista halvåret som vi kommer att hämta Molly från föris. Det slog mig att vi faktiskt har gjort vår allra första utomlandsresa utan en vagn. Blev inte vi föräldrar alldeles nyss?
Jag känner mig ledsen över att vi jäktat så mycket. Att vi alltid har fullspäckade scheman med… ja livet! Arbete, aktiviteter, vänner och nöjen. Nu när barnen har blivit äldre och leker inser jag att vi har det allra bäst när vi bara är hemma. Jag känner mig ledsen för att jag inte har insett det fören nu, och att jag aldrig har uppskattat det tråkiga i vardagen. Det är hemma, och när vi bara är tillsammans som är härligast. Till en viss del handlar det mycket om min rastlöshet, den har jag ärvt av min älskade mormor och mamma.
Varenda nyår säger jag till mig själv ”njut av nuet” men jag vet inte om jag lyckats. Jag tänker ofta på morgondagen och missar att leva i nuet. Men lugnet hemma hjälper till.
–Under 2019 önskar jag mindre planerade aktiviteter och få mer tid till lata dagar där humöret får styra
Under 2019 vill jag också bli bättre på att ha det tråkigt. Om jag ska förmedla att tristess är okej till tjejerna måste jag själv också kunna hantera det. Här kommer min lista:
–Det är okej att ha tråkigt. Det som har fått mig att inse det är att barnens fantasi utvecklas när vi är hemma och dom får leka fritt
–Det är skönt att bara vara, och alla vet om hur viktig återhämtning och vila är
–Den tuffaste utmaningen i att bli bättre på att hantera tristess är att höra tjejernas tjat. Om dom har tråkigt har det känts som min plikt att stimulera dom, så jag måste helt enkelt bli bättre på att hantera gnäll
Jag måste jobba på de tre punkterna ovan. Dessa dagar efter vår resa har varit harmoniska, och första januari har blivit en ny favoritdag. Samhället är en spökstad och vi fick mysa i vår bubbla hemma. Det uppskattades att äta middag under bordet och göra en säng framför teven. Det är skönt att inte behöva passa några tider men också härligt att fånga dagsljuset genom att gå en promenad.
2019 är året där jag som snart 28 år ska lära mig att ha det tråkigt och verkligen fånga upp så mycket tid som möjligt med barnen innan skolan kommer in i vårt liv!
–Har du några önskningar på nyårsförändringar?
Den första dagen på året var den bästa på länge, just för att den var så lugn. Att bygga en säng i vardagsrummet och äta middag under bordet. Det är sånt som jag tror att barnen kommer minnas. När vi gör saker tillsammans hemma, inte alla vändor till lekland
Jätte bra inlägg!! Men jag tror att många tror att de tar igen sig av att bara ligga hemma om de tvingar sig till det….och att det i sig inte alls är avslappnande. Men det viktigaste är att vara medveten och närvarande bland barnen 😊
Det slog mig att vi umgås olika med våra familjer. Sättet och längden på besök varierar. Jag är glad över att växt upp med två olika kulturer. Den finska och chilenska skiljer sig från varandra men jag är också glad över att fått ta del av den svenska.
–Idag ska vi hälsa på min pappa, och då sover vi oftast över. Kan bero på att han bor lite längre bort, men det är också så vi umgås. Hos pappa handlar det om att äta god mat och ta det lugnt. Både jag och Hugo uppskattar att åka till min pappa och bara få chilla.
–Min mamma bor nära oss, och dom vi träffar ofta. Vi hänger inte lika länge som när vi t.ex. åker till pappa och hos mamma är det alltid fullt ös med aktiviteter och en massa barn i olika åldrar.
Vi ses ofta efter föris och äter middag tillsammans, reser ihop och lite av min, mammas och mormors grej är att vi åker och storhandlar tillsammans. Hos mamma känner jag inte att jag kan lägga mig på soffan och lata mig, så som jag känner att jag kan hos pappa. Utan hos mamma hjälper jag till med allt, precis så som jag gör hemma hos oss själva.
–När vi hälsar på hos mormor och morfar bakar vi ofta. Äter finsk korvsoppa och planterar i mormors trädgård. En favoritleksak är kopiatorn. Mormor har en pärm med mina kroppsdelar, Mollys och Leonores. Samtliga barn har fascinerats av kopiatorn.
Besöken sträcker sig på ett par timmar, och mormor och morfar är alltid lika slut efter ett besök av kottarna😂
–Med Hugos föräldrar pratas det mer. Hos dom finns inga andra barn och jag tycker det är mysigt att åka hem till dom. Jaime lagar alltid god mat som påminner om den jag är uppväxt med. Och Fia står jag också nära.
Jag älskar våra familjemedlemmar och våra olika sätt att umgås på. Jag uppskattar kontrasterna och de olika kulturerna. Att höra finska gör mitt hjärta varmt, och likaså spanska. Att ha föräldrar med andra nationaliteter är ingenting som jag alltid har varit stolt över. När jag var yngre tyckte jag att det var pinsamt att min familj inte pratade lika bra svenska som alla andras familjer.
Den tiden är sen länge förbi och mitt ursprung är något jag är stolt över. Mina familjers kulturer har skapat mig till den jag är idag, och idag känner jag mig bara rik genom att få vara både svensk, finsk och chilenare💗
–Vart kommer du ifrån? Umgås du/ni också olika med familjerna?
Jag och min sambo bor sen 10 år tillbaks i Oslo. Vi har två barn på 3 o 4 år. Jag är svensk och barnens pappa är finsk. Våra älskade små knottar går på norskt dagis så dem pratar norska. Så här hemma blir det en hel del blandat språk, mycket svorska 😊❤.
Halv chilenare och svensk 😍 hos pappa är det fullrulle. Latino musik, högt prat och stoj! Mammas sida är det mer lugnt, kaffe och fika, ingen musik på det sättet som hos pappa. Alltid tyckt om att få ta del av två olika nationaliteter. Önskar bara man kunde prata flytande spanska och att Chile inte låg så långt bort. Inte var där sen 2001. Kram du är bäst Paula!
Min mamma är finsk och pappa chilensk men jag är född i Sverige. På den finska sidan så måste man alltid hålla igång och helst inte sitta o lata, dricka kaffet tacka för sig och sen hem, medan den chilenska är mer avslappnat och man sitter och pratar länge och dricker vin. Själv så har man blivit en blandning av båda.
Jag har inte så mycket familj här men är född och uppvuxen i Sverige så mycket svenskt har man. Har colombianska föräldrar och är gift med en chilenare som också är uppvuxen här. Så vi har latino-kulturen och svenska. Colombia och Chile kulturen är ju densamma.
Diana: Du borde få pris i flest kommentarer på flest bloggar 😀 Jag menar om det fanns ett sånt pris så skulle du kamma hem det! Inget negativt menat alltså … bara kärlek här! 😀
Min mamma är svensk och min pappa är dansk. såklart har vi olika kulturella traditioner, men ändå är vi rätt så lika/ens 😃En skillnad som finns på dom två kulturena är kanske fikan. Vi fikar alltid hos min mammas familj, o det gör vi inte på samma sätt hos min pappas familj som är dansk, Der bjuds der alltid på stor middag o efterrätt.😅
Gud vad intressant ämne! Fast att jag vet fick jag ändå reflektera lite.
Hos min mamma är det betydligt mer livat och socialt. Vi träffar betydligt oftare, men mer kortare stunder förutom om det inte är middag etc. Hos mamma är det som om det fortfarande är hemma.
Hos min pappa blir det ofta över en helg då han bor 23 mil bort.
Hos mina svärföräldrar blir det ofta lite längre träffar. Betydligt mer tysthet om man inte räknar med min sons vildhet. Nästan alltid mat eller fika. Alltid fika i alla fall. Har aldrig fikat så mycket som när jag blev tillsammans med min sambo 😂
Jag är född i finland och min man är chilenare. Vi har varit tillsammans i över 30 år och har tre döttrar. Jag var 18 när vi träffades och är nu 51. Jag ser mig själv som mer chilenare än finsk, kulturellt sett förstås😁 Bott i sverige sedan jag var tre månader gammal -68, men aldrig kännt mig helt svensk.
Jag har samma som dig! Mamma är finsk och pappa chilenare men jag är född och uppväxt i Sverige. När min familj umgås är det MYCKET mat, musik och heta diskussioner😅 undrr uppväxten har jag fått mycket av båda kulturerna och jag är otroligt stolt över att vara mix👌
Ordet ”blatte” (från din story) är ett väldigt nedsättande ord, framförallt för mörkhyade och/eller de med tydligt utländsk härkomst. Min familj är från Sydamerika och min lillebror har själv benämnt sig som en blatte, utan att egentligen veta dess fulla betydelse, vilket har gjort att även hans ljushyade svenska vänner börjat använda ordet i diverse sammanhang. Oavsett ditt ursprung, Snälla sprid inte det nedsättande ordet till alla unga som följer dig så att det får mer fäste och anses okej att kalla oss utländska. Älskar din blogg och dig som person så ta mig inte för hårt, jag vill bara föra kunskapen vidare. Stor kram <3
Mina föräldrar är helsvenska och håller fortfarande ihop, så jag får (tyvärr?) inte så många kulturella influenser från andra nationaliteter på så vis. Men jag älskar att åka hem till mina föräldrar och där kan jag både slappna av och hålla igång, beroende på vad som händer…
Ditt finska och chilenska ursprung ska du verkligen vara stolt över!! 🙂
Hej!! Jag tycker att det är så inspirerande när du skriver om din träning. Du är verkligen en förebild.
Jag tränar regelbundet (styrka, tennis och kortare löpning) men skulle gärna ta det till ”nästa nivå.” Det känns som att jag har fastnat lite och att det går segt framåt.
Du kanske har skrivit om det förut, men hur ska man tänka inför en liknande ”satsning” som du har gjort/fortsätter att göra?
Är det crossfit? Att ha konkreta styrkemål? Hur fungerar löpningen i kombination med styrketräningen? Hur ofta? Hur lägger du upp/planerar du träningen? Hur blir man så mångsidig som möjligt?
Skulle verkligen uppskatta ett sånt inlägg!! Tycker att du är supercool. Gott nytt år <3
Bor i Finland och mamma är finsk och pappa finlandsvensk (finsk med har svenska som modersmål).
Är din mamma finskfinsk eller finlandsvensk eller tvåspråkig? 🙂
Min pappa är från Chile och där är det mer mat, dans och prat. Mamma från Norge och där är det mer besök med fika och sen hem. Papps sida är mer vilda och dansar tills sent på natten medans mammas sida är mer tysta och fina.. 🙂
Jag är helsvensk men min sambos föräldrar är från Serbien. Det skiljer sig ganska mycket mellan våra familjer också. Min mamma lagar 1 maträtt men min svärmor lagar typ 5 & det är alltid förrätt, huvudrätt & efterrätt haha. Min mamma är väldigt skojig av sig & skämtar hela tiden. Mina svärföräldrar är väldigt lugna samtidigt som de kan skämta på en nivå där det inte går över den där gränsen. Att prata pengar är helt förbjudet hemma hos mina svärföräldrar & de ställer alltid upp för oss ekonomiskt om det skulle vara något, men annars pratar man inte om sånt. Jag kan slappna av hos båda familjerna men jag pratar mer hemma hos mamma. Lite jobbigt blir det hos svärföräldrarna när alla släktningar är på besök & alla pratar på serbiska & jag förstår ingenting haha. Min sambo förstår vad de säger men pratar aldrig. Skulle vilja lära mig dock 😊
-En av mina starkaste minnen på nyår innan jag fick barn var att jag hade min outfit klar redan i början av december. En nyårs outfit var viktigt för mig och att den skulle vara on fleek. Den här nyårsafton? Drog fram en outfit fem minuter innan våra gäster kom😂 Min look är inte ens dokumenterad, så oviktig känns den nu!
-Tiden innan tolvslaget gick så fort! Vips så var klockan tolv. Under de senaste åren har vi gäspat och tittat på klockan och tänkt ”kan klockan bara bli tolv så att vi kan gå och lägga oss”🙈
-Förr var nyårsafton alltid en sådan där kväll där jag blev besviken. Man har alltid haft stora förväntningar på årets sista kväll. Med barn blir det alltid mysigt
-Proseccon har bytts ut till alkoholfri Paw Patrol ”champagne” för barn
-Första januari kunde kännas ångestfylld för ett par år sen. En dag som ofta försvann i att man var bakis. Igår kände jag mig levande, och solen sken så fint! Vi storhandlade mat och njöt av lugnet som låg över dagen
Det viktigaste med nyårsafton är att umgås och ha trevligt. Att fira med familj och vänner och att i små gester göra någon annan glad. Det är roligt att få duka lite finare än vanligt, eller köpa den där osten som jag vet att min svärmor tycker om, eller få göra det festligt för barnen. Jag föredrar att fira högtider tillsammans med små barn, det blir lugnare men betydligt mycket mer värdigt!
Kommer du på några fler skillnader på nyårsafton innan vs efter kids? =)
På eftermiddagen när mörkret kom höll vi oss hemma. Första januari har förvandlats till världens lekdag. Igår var det Spiderman och Elsa som var hemma
Vi tog madrassen från gästsängen och kollade på flera familjefilmer. Det var det mysigaste vi gjort!
Första januari har en klassisk middag och det är pizza. Igår var en tokig dag när middagen åts i kojan under bordet
Håller helt med! Speciellt det där med dagen efter 🙂
Jag älskar nyårsafton sedan vi fick barn, nu känns det bara mysigt att ha en lite festligare middag hemma och sätta nya traditioner.
Förr var alltid nyår en ångest och man hade sällan så roligt som man förväntade sig att det skulle bli.
Våra barn är bara 8 månader gamla, men ville självklart vara hemma med dom och göra det extra mysigt. Så pengar vi tidigare lagt på fyrverkerier och alkohol la vi istället på massa heliumballonger. Barnen älskade dom, middagsgästerna blev glada och vi med. Min första nyår hemma sen jag var barn och jag älskade varje sekund!
2018 stora händelse var att vi äntligen blev man och fru Rosas💗 Tack för all er kärlek som ni ger oss dagligen, ni är bäst! Undra vad som blir 2019 stora händelse, vad säger du om en lillebror Hugo? 🙈
Efter sju års trogen tjänst är det dags för mig att gå vidare.Hugo sålde vimedbarn till Loppi, och jag är så glad över att ha jobbat tätt med Loppi gänget under dessa år.
Det känns lite som att jag är en fågelunge som ska lämna boet-nu ska jag ut och flyga på mina egna vingar. I mitten av januari kommer min blogg att ligga hos Cure och jag känner mig väldigt peppad på 2019.
Tack Loppi för dessa år. Tack för all support, all värme, allt proffsigt arbete och ett extra stort tack till Katarina Bergegård, VD på Loppi. Du har alltid varit som en mentor för mig, och någon jag kommer fortsätta att vända mig till för råd.
Från och med januari sköter jag mina egna samarbeten så vill man nå mig är det paularosas.media@gmail.com som gäller.
Det känns väldigt roligt men också läskigt, för sju år sen trodde jag aldrig att jag skulle landa på den nivån som jag befinner mig nu och ha detta som ett ett heltidsarbete. Nu är det dags för mig att vidga mina vyer och förhoppningsvis fortsätta att utvecklas under det nya året. Min blogg kommer att flyttas till Cure Media och jag är otroligt spänd! =)
-Någon mer som gör stora förändringar i sitt arbete under 2019?
Jag sa upp mig nu innan julledigheten, det var väl inte direkt vad chefen hade tänkt sig. Men har varit där i snart 3 år så kände att nu är det dags. Så om en månad börjar man på ett nytt kapitel och inne i stan, så slipper man köra så långt varje dag. Jag känner på mig att 2019 kommer leverera! 🙂
Vad kul med förändring, vad spännande med att stå på egna ben. Det ska bli kul att se hur det går och även få ta del av vilka de är. Har aldrig hört talats om de innan nu. 😎
Jag höll på att arbeta sönder mig på mitt nuvarande jobb som jag förvisso stortrivs på, men belastningen var ohållbar. Så jag sade upp mig! Om 2 månader börjar jag på ett nytt, det känns så rätt och jag längtar. Vantrivs jag vet jag nu att jag är eftertraktad på marknaden så det löser sig. Nu vet jag mitt värde.
Om en vecka tar jag examen som lönekonsult och börjar mitt nya jobb den 7/1. Helt ny bransch och en nystart för mig! Är så stolt, lycklig och taggad! 2019 blir ett spännande år 😃
Grattis! Kommer gå hur bra som helst! =) Följt dig sedan start och är en av de bloggar jag verkligen måste kika in hos dagligen.
2019 är året då jag byter jobb och bestämmer mig för att plugga vidare eller inte. Tog studenten i år och varit timmis på restaurang/kafé sedan 1an i gymnasiet. Jobbat heltid sedan jag tog studenten men då mycket strular är jag lite trött på mitt nuvarande. Har fått ett vik inom förskolan i januari så trivs jag är tanken att plugga vidare i höst, förmodligen på 75% hemifrån…. Spännande och superläskigt! 🙂
Hej på dig och välkommen till min blogg. Mitt namn är Paula Andrea Rosas och här kommer några korta meningar om mig. Jag är en 27årig tjej som lever mitt liv genom att göra det bästa av dagarna. Mitt liv kretsar kring mina fantastiska döttrar Molly-Elise och Leonore och min underbara man Hugo Rosas, familj och vänner. Jag är en glad, familjekär och envis tjej som älskar att skratta. I min blogg kommer ni få följa med mig i min vardag. Träning, äventyr, dilemman och utveckling i mammarollen, resor, giftermål, vänskap och utbildning. Samarbetsförfrågningar: paularosas.media@gmail.com
Vi skulle bara till Norge…
Gränsen till Norge ligger bara fem minuter ifrån Stöten. Efter en förmiddag med skidåkning kände vi för att göra något annat så vi bestämde oss för att åka till Norge.
På en väg, mitt i bland skog och fjäll ser vi något som står på vägen. Vi saktar in och någon säger ”är det en get?”.
En stackars tik med iskokor under hela magen, med blodiga tassar och skakar av rädsla står mitt på vägen. Hon måste ha vandrat i skogen i minst ett dygn. Givetvis tog vi hunden till bilen, men vi befann oss i Norge och känner inte till numret som 114 114 i Sverige. Vi googlade upp en polisstation och åkte dit.
När vi kommer till polisstationen är den stängd… När vi ringer till polisen så ”finns det ingen patrull i närheten”. Vi testar att ringa en veterinär men den är också stängd. Vi hade kunnat ta med tiken till vår stuga men det kändes som att hon kommit bort i närheten av där vi hittade henne så det bästa hade varit om hon hade fått stanna där.
Tillslut vinkade vi in en ambulans, och bredvid oss på parkeringen utanför den stängda polisstationen parlerade en familj som hade en hundbur i baksätet. Vi berättade vad som hade hänt och det visade sig att frun var med i en Facebook grupp för dom som bodde i området och redan i morse hade det skrivits ett meddelande om att det springer en lös hund vid stora vägen. Familjen bodde i närheten och gjorde ytterligare ett inlägg om att hunden befann sig i vår baklucka.
Ambulansen hjälpte oss att ringa samtal till polisen och vi bestämde att den norska familjen fick ta tiken hem till sig, och så behöll dom kontakten med polisen. Vi bytte telefonnummer och bad dom återkomma till oss om hur det kommer att gå.
Vi hoppas givetvis att tiken ska hitta hem igen till sin ägare. Vi skulle bara till Norge men det slutade med en räddningsaktion. Snacka om livets öde💗
Så fint att ni hjälpte hunden❤️❤️
Det var nog meningen att ni skulle dit! Stackars fina hund, hjärtat går ju sönder. Skönt att hon är i goda händer iallafall ❤️
Ååhh guud mitt hjärta går sönder, stackars liten :’-( <3 Vilken himla tur att ni var där och att ni stannade, kan inte ens föreställa mig hur tacksam hunden måste ha varit över att få komma in i bilen och din varma kontakt! Lilla älsklingen, så hemskt. Hoppas att den hittar hem, håll oss uppdaterade när ni vet mer <3
Varför skriver du tiken? Det är väl rätt ointressant vilket kön det är på hunden.
Fy så barnsligt.. De räddade en bortsprungen hund och du väljer att haka upp dig på att hon skriver tik.
Varför skriver du Sofia? Det är väll rätt ointressant vilket kön du har.
Sofia är ett namn, så inte riktigt jämförbart väl?
Frågan var dessutom ställd till Paula, inte varken till dig eller Sabina, så ni kan andas ut båda två.
Seriöst. Det är i allra högsta grad intressant, om du har ett bortsprunget djur. Tagga ner lite, kanske..
Seriöst. Det är i allra högsta grad intressant, om du har ett bortsprunget djur. Tagga ner lite..
Det är väl iförsig jätteviktigt om det är en tik eller hane? Om någon har lagt upp i en Facebookgrupp att en hane saknas, då är det ju uppenbarligen inte denna tik. Alltså brukar aldrig kommentera någonting men din kommentar måste gå till världshistoriens fånigaste.
+1 på den! 😄
Det är väl rätt intressant vilket kön det är. Med tanke på hur stor blogg Paula har så är det ju inte helt orimligt att någon från Norge läser bloggen och känner igen hunden. Antingen någon som känner familjen eller från en Facebooksida som hunden sökes på.
Tack Anna för ditt vettiga svar… ❤️
Om det är så ointressant vilket kön hunden är så borde du inte bry dig om det heller.
6 löften jag ger mina döttrar
Varje dag, tills den dagen jag inte lever längre.
1. Jag älskar dig
Jag ska säga att jag älskar dig, varje dag. På alla språk jag kan. Jag älskar vår lilla godnattramsa där vi säger:
”Tack för idag, slut för idag. Imorgon är det en ny dag med nya äventyr. Jag älskar dig, I love you, te quiero, te amo, liebe dich, rakastan sinua”💗
2. Jag hör dig
Och jag ser dig, och jag ska ge min fulla uppmärksamhet. Det går inte hela tiden, men jag anstränger mig jämt. För ni är viktiga för mig.
3. Jag lovar att göra mitt bästa
Vi har redan stött på prövningar. Och att vara mamma är inte alltid lätt, och vi har utmaningar framför oss. Men jag lovar att göra mitt bästa, varenda dag.
4. Jag ska finnas här för dig
Jag vill att ni ringer mig när det har blivit fel. Jag vill att ni ska våga det. Och idag vara den där varma kramen som gör att allt känns bättre.
5. Jag ska tro på dig
Genom att ni tror på er själva. Jag kommer alltid att vara er största supporter och jag ska göra allt jag kan för att hjälpa er att bygga en stark självkänsla.
6. Jag vill inte ändra något hos dig
Du är du. Och jag är jag. Och vi är olika, men det betyder inte att något är sämre eller bättre.
Älskar godnattramsan! Jag och min mamma hade en exakt likadan och vi kan fortfarande ibland köra den typ 25 år senare. Vi hade även ”wo ai ni” som är på kinesiska. Tips 😉
Fint skrivet!
Men Paula, väldigt omodernt med päls. Kolla på en video över hur dem hanterar djuren så kanske du tänker annorlunda sen.
Och du vet att det är äkta päls?
Paula får gärna dementera att det inte är det.
Det är Eco fur, alltså inte riktig päls. Nu vet du det Ida
Även mössan?
Jättebra om det är eco fur👍👍
Vore intressant med ett inlägg ang bilbarnstolen…..
Hur tänker ni kring sån kritik? Tar ni det med er eller ses som negativ kritik?
Vad fint❤
Vilket språk är den sista ”jag älskar dig”?
Finska 🙂
👍
Att möta olika behov
Det är inte lätt att möta en tre årings starka vilja. I morse kändes allt hopplöst, det var bara bråk innan vi kom ut ut stugan.
Det är stor skillnad på att resa till värmen vs vinterland med barn. Vid poolen är allting enkelt medan det är riktigt svettigt att få på 100 lager med kläder, prova ut rätt storlek på pjäxor och liknande. Däremot känner vi oss långt ifrån ensamma. I backen både ser och hör man gnabben mellan barn/föräldrar eller mellan föräldrar. Och det kändes skönt att se att vi inte var ensamma
Jag andades 10 djupa andetag och försökte tänka positivt. När Leonore väl kom upp på skidorna så vände ALLT. Hon tjicknade av skratt och mitt och Hugos hjärta smälte, som alltid. Deras härliga skratt gör så att de svettiga situationerna som att sätta på hundra lager med kläder värda. Hos Molly finns det en enorm glädje i skidåkning och vi hoppas att Leonore kommer att dela den om ett par år men jag biter ihop för Mollys skull. För att hon ska få åka med för backarna⛷
Vi får göra det här med fjällen resa på barnens villkor. Efter skidskolan delade vi upp oss, Hugo och Molly åkte upp i liftarna medan Leonore behövde äta lunch. Vi hittade ett lekrum och fortsatte sen med att åka pulka. Pulkan blev dagens höjdpunkt för mig och Leonore, gud vad vi skrattade. Det behövdes efter att ha känt hopplösheten på förmiddagen!
Fram mot eftermiddagen träffades alla igen, men jag och Leonore gick upp till stugan lite tidigare. Det blir bättre så, och så får jag och Hugo ta igen tiden ikväll💗
Påväg till frukosten
Först ville Leonore inte vara med på skidskolan. Hon satt i mitt knä och laddade, efter en stund ville hon testa
Har en känsla av att det inte kommer bli mycket skidåkning för min del🙈
Deras glädje blir verkligen ens egna också💗
Den här loppan bara gasar och kör, det är verkligen fina och många backar här hon kommer att upptäcka!
Molly är inte rädd för att göra illa sig. Det är en av hennes styrkor. Inga vurpor skrämmer henne, hon reser sig upp och fortsätter
Vi bor i Umeå, har stuga i fjällen och alltid åkt skidor och kört mkt skoter… Vår dotter nyss 6 år fyllda är såååå rädd för att ramla och det här med att lära henne åka utför känns hopplöst, haha! Skotern är hon rädd för, den låter för högt…Hon vill åka skidor inte fast vill ändå, men skriker o gråter så snabbt hon tappar minsta balans! Nu hoppas vi att skidskola hjälper, för oss blir hon bara sur på, haha! Sonen 3,5 år ska få testa första gången nu och han är mer som er molly, inte rädd, tror det är det som behövs vid sånna här aktiviteter :).
Heja Molly och Leonore!
Kämpa på! När jag var liten var jag hemsk att ha o göra med i backen, det tog LÅNG tid innan jag uppskattade skidåkning, men vi åkte iväg varje år ändå. Många gånger till Åre med nattåg från Skåne (tänk all packning, plus två barn). Det sjukaste måste ändå vara att mamma och pappa (mest mamma) fixat med middagar till ALLA kvällar utom en (då åt vi på restaurang). Alltså de tog med sig fryst mat i frysväskor för att spara pengar. Är så imponerad av mina föräldrar som la ner så mycket tid och kärlek i våra skidresor, är evigt tacksam för att jag kan och är duktig på skidor idag. Det är en fantastisk sak att kunna nu i vuxen ålder! Kram om er <3
Hej. Ett tips för Hugo. När man åker lift med barnen testa att ha barnens ben på varsitt sida av en av hans ben. Jag tycker det är lättare 😃. Finns inget bättre än att åka skidor med sina barn ❤️❤️❤️
Mina är EXAKT likadana! En liten trotsig treåring och världens modigaste sexåring. Sexåringen klarade röda backar utan problem första året vi åkte (förra)! Den lilla tjurar innan vi fått på pjäxorna. Och detta året ska hon testa skidskola. Lycka till…
Varifrån kommer era jackor? 🙂
Förstagångsföräldrar vs flerbarnsföräldrar
Hittade världens roligaste lista inne hos mama😂 Tog med dom allra bästa punkterna, hur många känner igen sig?
Människor utan barn:
”Jag ska föda naturligt utan smärtlindring”
Yeah right vänta tills du ligger där🙈
”Jag skulle aldrig muta mitt barn”
HAHAHA
Förstagångsföräldrarna:
-Livrädda för att lämna BB och önskar att man kunde ta med sig en av personalen på BB hem
-Ber alla besökare att sprita händerna. Gärna att ingen andas på bebisen!
-Vågar inte lämna hemmet pga rädsla gör att barnet ska vakna
-Ändå är det förstagångsföräldrar som väcker sovande spädbarn för att försäkra sig om att hen andas
-Byter blöja tillsammans med sin partner
😂😂😂
-Pratar inte om annat än bebisen
-Börjar med smakportioner lite tidigare än rekommenderat pga iver och att ”barnet har visat intresse”
-Tror att en utebliven tupplur förstör hela veckans sovschema
-Vet exakt hur gammalt barnet är. ”16 veckor och fyra dagar”
-Låter inte barnet smaka på sötsaker. Som tidigast på ett årskalaset
Punkterna ovan var SÅ jag😂😂😂
Tb till en liten loppa
Tvåbarnsföräldrarna:
-Vill gärna lämna BB direkt efter förlossning för att man vill hem till sitt/sina andra barn
-Ifrågasätter ens egna tankar om att man inte hade någon egentid när man endast hade ett barn…
-Tar med bebisen överallt eftersom att det stora barnet måste komma ut
-Känner enorm skuld för att man inte kan ge barnen liks mycket fokus
-köper färdig barnmat!
-Sätter bebisen framför teven med syskon när något viktigt måste uträttas
-Glass vet lillasyskonet om innan hen fyller ett år…
tb till när lilla mormor klippte lugg på Tiki…
Att bli förälder första och andra gången skiljde sig från varandra. Båda gångerna hade olika för och nackdelar. Jag tyckte dock att det var tuffare att bli mamma andra gången. Just det där med det dåliga samvetet men lärde mig också att barn klarar om omständigheterna. Och likaså vuxna, det behöver bara få ta lite tid.
Ingen sov samtidigt, det var mycket uppdelningar, Leonore åkte på RS virus när hon bara var en plutt och jag kampades med min roll som mamma. När jag bara var mamma till Molly identifierade jag mig som självständig. ”Jag kan minsann storhandla ensam med mina barn”. Minns så väl första gången som två barnsmor. Leonore var åtta veckor och jag rullade in kundvagnen in i butiken. Det gick hur bra som helst och jag kände en sån lycka efteråt- jag klarade det!
Idag är vi vår lilla ”fantastic four” där alla är en viktig pusselbit💗
Hej jag har en dotter på snart 1.5 år och måste sluta med amningen. Men vet inte hur, Hon skriker hysteriskt tills hon spyr om hon ej får bröstet på natten….
Jag orkar inte amma mer nu, hon vaknar allt från 5-15 gånger per natt och vill ammas… Jag har inget socialt liv alls…
Hyr gjorde ni/du för att sluta? Kram
Ge vatten om det är de som saknas att hon är törstig kanske? Närheten kan man ha ändå, lätt att säga så bara kanske men det går till slut. Det gäller att vara konsekvent. Om du nu verkligen vill trappa ner/avsluta amningen. Kanske ge henne bröstet 2 av 5 ggr eller något liknande. Eller säg att det är slut i tuttarna. Hade en vän som körde det, funkade. 😉
Håller med om vattenflaskan. Funkade på oss.. har också ammat hela nätterna tills jag slutar funka. Å gör om samma ”misstag” med barn nr två. Har aldrig haft hjärta för att lära dem sova själva när de bara velat ha närhet. Men vattenflaskan funkade med första barn. Slutar med andra här om nån vecka, väntar bara in att han inte har så ont utav tandsprickning.å de skriker men ge det 2-3 dagar de fattar hinten. Ta det en tid då du kan få hjälp under natten (om möjligt) eller dagen så du kan pumpa å ej få mjölkstockning.
Håller med om vattenflaskan. Funkade på oss.. har också ammat hela nätterna tills jag slutar funka. Å gör om samma ”misstag” med barn nr två. Har aldrig haft hjärta för att lära dem sova själva när de bara velat ha närhet. Men vattenflaskan funkade med första barn. Slutar med andra här om nån vecka, väntar bara in att han inte har så ont utav tandsprickning.å de skriker men ge det 2-3 dagar de fattar hinten. Ta det en tid då du kan få hjälp under natten (om möjligt) eller dagen så du kan pumpa å ej få mjölkstockning.
Jag har fått tre barn. Kollar fortfarande att de andas när de sover. Psd är fan inte något att skoja om
/Änglamor
Hahah! Stämmer så med att man trodde man inte hade någon egentid med ett barn 😂
Jag är förstagångsförälder och jag känner inte igen mig i någon utav punkterna 😄 vi ville absolut inte till BB överhuvudtaget, pratar inte om mitt barn om ingen frågar, inga gemensamma blöjbyten eller sömnlösa nätter heller för den delen. Hon får ofta titta på tv och sötsaker fick hon tidigt haha!
Jag är dock en person som verkligen inte oroar mig över saker i onödan och tänker att jag ska ta allt som det kommer. Kanske är därför, men det är ju tur att alla är olika 🤷🏼♀️😄
Känner precis som dig 😂 fortfarande för liten liten för godis och mat överhuvudtaget haha, men jag och pappan chillar mest. Bebis med, bara skrattar sover och äter 🙂 ville hem från bb så fort hon var ute, hatar ha folk över mig som ska checka vad man gör. Räcker med svärmor……. 🙂
Hahaha stämmer exakt på oss 😂
Tror mer det där är från individ till individ. Jag är förstagångsförälder och så som jag tänkte och tyckte innan, håller jag fortfarande fast vid. Jag ville föda naturligt och gjorde det också, trots att jag på riktigt trodde jag skulle dö. Hade hinnblåsan som tryckte före huvudet i flera timmar, vilket gjorde att min kropp ville och krystade i 3-4 timmar innan de riktiga krystvärkarna kom. Jag känner ingen stress att börja ge mat. Tvärtom. Bebis närmar sig fyra månader men jag har inga planer på mat, alls just nu. Inget tittade på tv eller mobil och det håller jag fast vid då all forskning visar klart vad den lilla hjärnan behöver och inte. Ville lämna BB så snart jag kunde osv osv. Skulle aldrig få för mig att väcka bebisen heller. Alla gör alltid det som de själva tror är bäst för sin egna bebis, men som sagt så tror jag mer på hur man är som individ.
Till E: hahahaha. Det fattar du väl att ingen ”lista”, ingen tanke, ingen känsla i hela världen gäller för exakt varenda individ? Herregud.
Vi har gjort fel och nyårsförändringar
Ett helt år har redan passerat. Firade vi inte in 2018 alldeles nyss? Det är med blandade känslor som jag stiger in i 2019. Det kommer ske en stor förändring i vårt liv när Molly börjar förskoleklass efter sommaren. Hon är redo, men jag tycker som alltid att det är jobbigt att befinna mig vid en tröskel.
Det slog mig att det här är sista halvåret som vi kommer att hämta Molly från föris. Det slog mig att vi faktiskt har gjort vår allra första utomlandsresa utan en vagn. Blev inte vi föräldrar alldeles nyss?
Jag känner mig ledsen över att vi jäktat så mycket. Att vi alltid har fullspäckade scheman med… ja livet! Arbete, aktiviteter, vänner och nöjen. Nu när barnen har blivit äldre och leker inser jag att vi har det allra bäst när vi bara är hemma. Jag känner mig ledsen för att jag inte har insett det fören nu, och att jag aldrig har uppskattat det tråkiga i vardagen. Det är hemma, och när vi bara är tillsammans som är härligast. Till en viss del handlar det mycket om min rastlöshet, den har jag ärvt av min älskade mormor och mamma.
Varenda nyår säger jag till mig själv ”njut av nuet” men jag vet inte om jag lyckats. Jag tänker ofta på morgondagen och missar att leva i nuet. Men lugnet hemma hjälper till.
–Under 2019 önskar jag mindre planerade aktiviteter och få mer tid till lata dagar där humöret får styra
Under 2019 vill jag också bli bättre på att ha det tråkigt. Om jag ska förmedla att tristess är okej till tjejerna måste jag själv också kunna hantera det. Här kommer min lista:
–Det är okej att ha tråkigt. Det som har fått mig att inse det är att barnens fantasi utvecklas när vi är hemma och dom får leka fritt
–Det är skönt att bara vara, och alla vet om hur viktig återhämtning och vila är
–Den tuffaste utmaningen i att bli bättre på att hantera tristess är att höra tjejernas tjat. Om dom har tråkigt har det känts som min plikt att stimulera dom, så jag måste helt enkelt bli bättre på att hantera gnäll
Jag måste jobba på de tre punkterna ovan. Dessa dagar efter vår resa har varit harmoniska, och första januari har blivit en ny favoritdag. Samhället är en spökstad och vi fick mysa i vår bubbla hemma. Det uppskattades att äta middag under bordet och göra en säng framför teven. Det är skönt att inte behöva passa några tider men också härligt att fånga dagsljuset genom att gå en promenad.
2019 är året där jag som snart 28 år ska lära mig att ha det tråkigt och verkligen fånga upp så mycket tid som möjligt med barnen innan skolan kommer in i vårt liv!
–Har du några önskningar på nyårsförändringar?
Den första dagen på året var den bästa på länge, just för att den var så lugn. Att bygga en säng i vardagsrummet och äta middag under bordet. Det är sånt som jag tror att barnen kommer minnas. När vi gör saker tillsammans hemma, inte alla vändor till lekland
Det känns att du kopierar dina inlägg från annanstans. Jag känner igen den.
Bra inlägg!
Jätte bra inlägg!! Men jag tror att många tror att de tar igen sig av att bara ligga hemma om de tvingar sig till det….och att det i sig inte alls är avslappnande. Men det viktigaste är att vara medveten och närvarande bland barnen 😊
Att umgås olika
Det slog mig att vi umgås olika med våra familjer. Sättet och längden på besök varierar. Jag är glad över att växt upp med två olika kulturer. Den finska och chilenska skiljer sig från varandra men jag är också glad över att fått ta del av den svenska.
–Idag ska vi hälsa på min pappa, och då sover vi oftast över. Kan bero på att han bor lite längre bort, men det är också så vi umgås. Hos pappa handlar det om att äta god mat och ta det lugnt. Både jag och Hugo uppskattar att åka till min pappa och bara få chilla.
–Min mamma bor nära oss, och dom vi träffar ofta. Vi hänger inte lika länge som när vi t.ex. åker till pappa och hos mamma är det alltid fullt ös med aktiviteter och en massa barn i olika åldrar.
Vi ses ofta efter föris och äter middag tillsammans, reser ihop och lite av min, mammas och mormors grej är att vi åker och storhandlar tillsammans. Hos mamma känner jag inte att jag kan lägga mig på soffan och lata mig, så som jag känner att jag kan hos pappa. Utan hos mamma hjälper jag till med allt, precis så som jag gör hemma hos oss själva.
–När vi hälsar på hos mormor och morfar bakar vi ofta. Äter finsk korvsoppa och planterar i mormors trädgård. En favoritleksak är kopiatorn. Mormor har en pärm med mina kroppsdelar, Mollys och Leonores. Samtliga barn har fascinerats av kopiatorn.
Besöken sträcker sig på ett par timmar, och mormor och morfar är alltid lika slut efter ett besök av kottarna😂
–Med Hugos föräldrar pratas det mer. Hos dom finns inga andra barn och jag tycker det är mysigt att åka hem till dom. Jaime lagar alltid god mat som påminner om den jag är uppväxt med. Och Fia står jag också nära.
Jag älskar våra familjemedlemmar och våra olika sätt att umgås på. Jag uppskattar kontrasterna och de olika kulturerna. Att höra finska gör mitt hjärta varmt, och likaså spanska. Att ha föräldrar med andra nationaliteter är ingenting som jag alltid har varit stolt över. När jag var yngre tyckte jag att det var pinsamt att min familj inte pratade lika bra svenska som alla andras familjer.
Den tiden är sen länge förbi och mitt ursprung är något jag är stolt över. Mina familjers kulturer har skapat mig till den jag är idag, och idag känner jag mig bara rik genom att få vara både svensk, finsk och chilenare💗
–Vart kommer du ifrån? Umgås du/ni också olika med familjerna?
Wow wow wow, ursnygg pappa du har! Och din mamma är ju också jättevacker. Inte undra på att Paula (Uribe) Rosas blev så jäkla snögger! #girlcrush
Jag och min sambo bor sen 10 år tillbaks i Oslo. Vi har två barn på 3 o 4 år. Jag är svensk och barnens pappa är finsk. Våra älskade små knottar går på norskt dagis så dem pratar norska. Så här hemma blir det en hel del blandat språk, mycket svorska 😊❤.
Fan vilken snygggg pappa!!
Du skrev att du skulle skriva om er stora förändring senare i år. Vad handlar det om? Något negativt eller positivt? 🤗
Halv chilenare och svensk 😍 hos pappa är det fullrulle. Latino musik, högt prat och stoj! Mammas sida är det mer lugnt, kaffe och fika, ingen musik på det sättet som hos pappa. Alltid tyckt om att få ta del av två olika nationaliteter. Önskar bara man kunde prata flytande spanska och att Chile inte låg så långt bort. Inte var där sen 2001. Kram du är bäst Paula!
Min mamma är finsk och pappa chilensk men jag är född i Sverige. På den finska sidan så måste man alltid hålla igång och helst inte sitta o lata, dricka kaffet tacka för sig och sen hem, medan den chilenska är mer avslappnat och man sitter och pratar länge och dricker vin. Själv så har man blivit en blandning av båda.
Finskt och bor i Sverige och älskar världen som den är <3
Jag har inte så mycket familj här men är född och uppvuxen i Sverige så mycket svenskt har man. Har colombianska föräldrar och är gift med en chilenare som också är uppvuxen här. Så vi har latino-kulturen och svenska. Colombia och Chile kulturen är ju densamma.
Diana: Du borde få pris i flest kommentarer på flest bloggar 😀 Jag menar om det fanns ett sånt pris så skulle du kamma hem det! Inget negativt menat alltså … bara kärlek här! 😀
Min mamma är svensk och min pappa är dansk. såklart har vi olika kulturella traditioner, men ändå är vi rätt så lika/ens 😃En skillnad som finns på dom två kulturena är kanske fikan. Vi fikar alltid hos min mammas familj, o det gör vi inte på samma sätt hos min pappas familj som är dansk, Der bjuds der alltid på stor middag o efterrätt.😅
Svensk blatte eller svensk…..we are all the same but different ❤️❤️❤️
Gud vad intressant ämne! Fast att jag vet fick jag ändå reflektera lite.
Hos min mamma är det betydligt mer livat och socialt. Vi träffar betydligt oftare, men mer kortare stunder förutom om det inte är middag etc. Hos mamma är det som om det fortfarande är hemma.
Hos min pappa blir det ofta över en helg då han bor 23 mil bort.
Hos mina svärföräldrar blir det ofta lite längre träffar. Betydligt mer tysthet om man inte räknar med min sons vildhet. Nästan alltid mat eller fika. Alltid fika i alla fall. Har aldrig fikat så mycket som när jag blev tillsammans med min sambo 😂
Jag är född i finland och min man är chilenare. Vi har varit tillsammans i över 30 år och har tre döttrar. Jag var 18 när vi träffades och är nu 51. Jag ser mig själv som mer chilenare än finsk, kulturellt sett förstås😁 Bott i sverige sedan jag var tre månader gammal -68, men aldrig kännt mig helt svensk.
Jag har samma som dig! Mamma är finsk och pappa chilenare men jag är född och uppväxt i Sverige. När min familj umgås är det MYCKET mat, musik och heta diskussioner😅 undrr uppväxten har jag fått mycket av båda kulturerna och jag är otroligt stolt över att vara mix👌
Ordet ”blatte” (från din story) är ett väldigt nedsättande ord, framförallt för mörkhyade och/eller de med tydligt utländsk härkomst. Min familj är från Sydamerika och min lillebror har själv benämnt sig som en blatte, utan att egentligen veta dess fulla betydelse, vilket har gjort att även hans ljushyade svenska vänner börjat använda ordet i diverse sammanhang. Oavsett ditt ursprung, Snälla sprid inte det nedsättande ordet till alla unga som följer dig så att det får mer fäste och anses okej att kalla oss utländska. Älskar din blogg och dig som person så ta mig inte för hårt, jag vill bara föra kunskapen vidare. Stor kram <3
Mina föräldrar är helsvenska och håller fortfarande ihop, så jag får (tyvärr?) inte så många kulturella influenser från andra nationaliteter på så vis. Men jag älskar att åka hem till mina föräldrar och där kan jag både slappna av och hålla igång, beroende på vad som händer…
Ditt finska och chilenska ursprung ska du verkligen vara stolt över!! 🙂
Jag tycker det är härligt att vara helt svensk och är stolt över det.
Hej!! Jag tycker att det är så inspirerande när du skriver om din träning. Du är verkligen en förebild.
Jag tränar regelbundet (styrka, tennis och kortare löpning) men skulle gärna ta det till ”nästa nivå.” Det känns som att jag har fastnat lite och att det går segt framåt.
Du kanske har skrivit om det förut, men hur ska man tänka inför en liknande ”satsning” som du har gjort/fortsätter att göra?
Är det crossfit? Att ha konkreta styrkemål? Hur fungerar löpningen i kombination med styrketräningen? Hur ofta? Hur lägger du upp/planerar du träningen? Hur blir man så mångsidig som möjligt?
Skulle verkligen uppskatta ett sånt inlägg!! Tycker att du är supercool. Gott nytt år <3
Bor i Finland och mamma är finsk och pappa finlandsvensk (finsk med har svenska som modersmål).
Är din mamma finskfinsk eller finlandsvensk eller tvåspråkig? 🙂
Min pappa är från Chile och där är det mer mat, dans och prat. Mamma från Norge och där är det mer besök med fika och sen hem. Papps sida är mer vilda och dansar tills sent på natten medans mammas sida är mer tysta och fina.. 🙂
Jag är helsvensk men min sambos föräldrar är från Serbien. Det skiljer sig ganska mycket mellan våra familjer också. Min mamma lagar 1 maträtt men min svärmor lagar typ 5 & det är alltid förrätt, huvudrätt & efterrätt haha. Min mamma är väldigt skojig av sig & skämtar hela tiden. Mina svärföräldrar är väldigt lugna samtidigt som de kan skämta på en nivå där det inte går över den där gränsen. Att prata pengar är helt förbjudet hemma hos mina svärföräldrar & de ställer alltid upp för oss ekonomiskt om det skulle vara något, men annars pratar man inte om sånt. Jag kan slappna av hos båda familjerna men jag pratar mer hemma hos mamma. Lite jobbigt blir det hos svärföräldrarna när alla släktningar är på besök & alla pratar på serbiska & jag förstår ingenting haha. Min sambo förstår vad de säger men pratar aldrig. Skulle vilja lära mig dock 😊
5 Skillnader på nyårsafton innan vs efter barn
-En av mina starkaste minnen på nyår innan jag fick barn var att jag hade min outfit klar redan i början av december. En nyårs outfit var viktigt för mig och att den skulle vara on fleek. Den här nyårsafton? Drog fram en outfit fem minuter innan våra gäster kom😂 Min look är inte ens dokumenterad, så oviktig känns den nu!
-Tiden innan tolvslaget gick så fort! Vips så var klockan tolv. Under de senaste åren har vi gäspat och tittat på klockan och tänkt ”kan klockan bara bli tolv så att vi kan gå och lägga oss”🙈
-Förr var nyårsafton alltid en sådan där kväll där jag blev besviken. Man har alltid haft stora förväntningar på årets sista kväll. Med barn blir det alltid mysigt
-Proseccon har bytts ut till alkoholfri Paw Patrol ”champagne” för barn
-Första januari kunde kännas ångestfylld för ett par år sen. En dag som ofta försvann i att man var bakis. Igår kände jag mig levande, och solen sken så fint! Vi storhandlade mat och njöt av lugnet som låg över dagen
Det viktigaste med nyårsafton är att umgås och ha trevligt. Att fira med familj och vänner och att i små gester göra någon annan glad. Det är roligt att få duka lite finare än vanligt, eller köpa den där osten som jag vet att min svärmor tycker om, eller få göra det festligt för barnen. Jag föredrar att fira högtider tillsammans med små barn, det blir lugnare men betydligt mycket mer värdigt!
Kommer du på några fler skillnader på nyårsafton innan vs efter kids? =)
På eftermiddagen när mörkret kom höll vi oss hemma. Första januari har förvandlats till världens lekdag. Igår var det Spiderman och Elsa som var hemma
Vi tog madrassen från gästsängen och kollade på flera familjefilmer. Det var det mysigaste vi gjort!
Första januari har en klassisk middag och det är pizza. Igår var en tokig dag när middagen åts i kojan under bordet
Håller helt med! Speciellt det där med dagen efter 🙂
Jag älskar nyårsafton sedan vi fick barn, nu känns det bara mysigt att ha en lite festligare middag hemma och sätta nya traditioner.
Förr var alltid nyår en ångest och man hade sällan så roligt som man förväntade sig att det skulle bli.
Våra barn är bara 8 månader gamla, men ville självklart vara hemma med dom och göra det extra mysigt. Så pengar vi tidigare lagt på fyrverkerier och alkohol la vi istället på massa heliumballonger. Barnen älskade dom, middagsgästerna blev glada och vi med. Min första nyår hemma sen jag var barn och jag älskade varje sekund!
Mina fyra mest gillade bilder 2018
2018 stora händelse var att vi äntligen blev man och fru Rosas💗 Tack för all er kärlek som ni ger oss dagligen, ni är bäst! Undra vad som blir 2019 stora händelse, vad säger du om en lillebror Hugo? 🙈
Jag flyttar
Efter sju års trogen tjänst är det dags för mig att gå vidare. Hugo sålde vimedbarn till Loppi, och jag är så glad över att ha jobbat tätt med Loppi gänget under dessa år.
Det känns lite som att jag är en fågelunge som ska lämna boet-nu ska jag ut och flyga på mina egna vingar. I mitten av januari kommer min blogg att ligga hos Cure och jag känner mig väldigt peppad på 2019.
Tack Loppi för dessa år. Tack för all support, all värme, allt proffsigt arbete och ett extra stort tack till Katarina Bergegård, VD på Loppi. Du har alltid varit som en mentor för mig, och någon jag kommer fortsätta att vända mig till för råd.
Från och med januari sköter jag mina egna samarbeten så vill man nå mig är det paularosas.media@gmail.com som gäller.
Det känns väldigt roligt men också läskigt, för sju år sen trodde jag aldrig att jag skulle landa på den nivån som jag befinner mig nu och ha detta som ett ett heltidsarbete. Nu är det dags för mig att vidga mina vyer och förhoppningsvis fortsätta att utvecklas under det nya året. Min blogg kommer att flyttas till Cure Media och jag är otroligt spänd! =)
-Någon mer som gör stora förändringar i sitt arbete under 2019?
Foto: @stella_cocozza
Smink: @makeupbylorins
Klänning: @fridajonsvens
Wow 😍
Jag sa upp mig nu innan julledigheten, det var väl inte direkt vad chefen hade tänkt sig. Men har varit där i snart 3 år så kände att nu är det dags. Så om en månad börjar man på ett nytt kapitel och inne i stan, så slipper man köra så långt varje dag. Jag känner på mig att 2019 kommer leverera! 🙂
Grattis!!! Jag sa oxå upp mig innan julen, dock efter 7år på samma jobb. Håller med dig, 2019 kommer bli ett grymt år 🙏🤗
Vad roligt! Jag ska börja plugga till sjuksköterska i januari, sjukt taggad och pirrig! 😍
Vad kul med förändring, vad spännande med att stå på egna ben. Det ska bli kul att se hur det går och även få ta del av vilka de är. Har aldrig hört talats om de innan nu. 😎
Jag höll på att arbeta sönder mig på mitt nuvarande jobb som jag förvisso stortrivs på, men belastningen var ohållbar. Så jag sade upp mig! Om 2 månader börjar jag på ett nytt, det känns så rätt och jag längtar. Vantrivs jag vet jag nu att jag är eftertraktad på marknaden så det löser sig. Nu vet jag mitt värde.
Om en vecka tar jag examen som lönekonsult och börjar mitt nya jobb den 7/1. Helt ny bransch och en nystart för mig! Är så stolt, lycklig och taggad! 2019 blir ett spännande år 😃
Jag jobbar som lönekonsult och det är det roligaste jobb jag haft! Hoppas att du ska känna detsamma 🙂 Stort lycka till!
Grattis! Kommer gå hur bra som helst! =) Följt dig sedan start och är en av de bloggar jag verkligen måste kika in hos dagligen.
2019 är året då jag byter jobb och bestämmer mig för att plugga vidare eller inte. Tog studenten i år och varit timmis på restaurang/kafé sedan 1an i gymnasiet. Jobbat heltid sedan jag tog studenten men då mycket strular är jag lite trött på mitt nuvarande. Har fått ett vik inom förskolan i januari så trivs jag är tanken att plugga vidare i höst, förmodligen på 75% hemifrån…. Spännande och superläskigt! 🙂
Paula Rosas