Dagens fråga
AllmäntDagens frågaTips

Onsdagsstatus

Buenos dias onsdag!

Idag var min allra första morgon som korthårig.

Jag vänjer mig just nu och det känns tomt att inte känna tyngden av håret längst med ryggen. Det känns lite som att jag har amputerat något🙈.

Det gick sinnessjukt fort att kamma igenom ett morgonruffsigt kort hår och inser att detta kommer att bespara mig en massa tid. Både i vardagen och vid style av håret till något festligt tillfälle – Extra poäng till ”vi med kort hår”.

Vad härligt det var att läsa igenom era kommentarer i mitt inlägg om Leonores intressen. Det känns skönt att ni bekräftar att vi inte tänker tokigt och att många utav oss är ense om att låta barnen vara sig själva♥️.

Igår: Hade Molly med farmor. Fia arbetar som konstnär och Molly tycker att det är spännande att hänga i farmors ateljé och få lära sig olika saker med farmor.

Jag och Leonore hade spa hemma och spelade spel tills Hugo kom hem. Efter middagen avlägsnade jag stack till träningen på Wörkout.

Gårdagens test: Hur smidigt är det inte att boka ett antikroppstest via 1177? Efter mitt besök hos frisören hade jag en bokad tid i samma centrum för ett antikroppstest.

Jag har inte varit sjuk under 2020 men man kan ha haft covid utan symtom. Det känns skönt att ha tagit testet för att få reda på om jag har antikroppar eller inte. Vad jag ska göra med den informationen kvittar. Har ni testat er?

Bästa tipset just nu: Passade också på att köpa den här ”Weather Protection” krämen från Wedela.

Jag har testat mååånga krämer för att motverka röda kinder och torr hud. Leonore regerar alltid när kylan kommer. Den här krämen är överlägset bäst och har alltid hjälpt. Bara efter ett par dagars användande är kinder, haka och mun mjuka igen.

Finn fem fel: I denna bild från igår🤣

Felen:

Jag satt i fåtöljen

Sikten till TV:en döljes av ett dockhus

Tavlor i tavelväggen saknas (utlånande till en kompis lägenhetsvisning

Inget gos med Hugo

Sebbe låg på min plats

Idag: Har jag ett spännande möte med en produktion för Podcasts! Ett förutsättningslöst möte där jag och Pischa bollar idéer och tankar med produktionsbolaget.

I och med mina tidigare erfarenheter av pod (haft en med Hugo, en bröllopspodd med Johanna Kajson och en relationspod med Ann Söderlund, Manne Forsberg och Nisse Edvall) känner jag att jag har koll på vad som har funkat kontra vad som inte har funkat.

Om vi leeeeker med tanken på att jag och Pischa skulle starta en pod, vilka grundstenar hade du velat att podden skulle ha? 😍.

21 Kommentarer

  1. Nathalie

    Jag tog antikroppstest i maj nån gång på sjunhuset för jag kände på mig att jag haft det i början av våren då jag hade problem att andas i 2 veckors tid och andningen blev värre men enligt läkaren va mina lungor bra trots att jag lixom fick hämta luft för o få luft och jag visade postitivt på antikroppar så jag tror någ de va det jag hade i våras. Men de va blodprov genom armen. Inte sånt man beställer hem själv.

  2. Alexandra

    Tips många har tagit antikroppstest med stick i fingret och det har visat att man har det.. sedan tagit blodprov och det visade att man inte har antikroppar. Så tips ta det riktiga testet blodprov!

  3. Z

    Yes jag fick göra ett covid prov innan mitt snitt jag hade, för allas skull.
    Hur som, frisk som en nötkärna, men själva toppsandet i näsan var grymt onice. Hehe.

    Snygg du är i kort hår! Som jag brukar säga, En skönhet klär i allt! 💓
    Ha en fin dag 😊

    1. Paula Rosas

      Blir så trött på dina kommentarer Sanna. Jag har kort hår idag i jämförelse med förut. Du kanske refererar till dig själv men håll det då för dig själv. Sådana här kommentarer dränerar.

      1. Terese

        Paula! Du kan väl inte låta en sådan kommentar dränera dig. Lev ditt liv och fortsätt göra allt du gör!! Du är fantastiskt bra!!

      2. Sofia

        Nej Paula du har kortare hår jämfört med tidigare. Men du har inte kort hår. Sluta hacka på Sanna nu, hon säger ju bara som det är.

    2. I

      Tack för informationen Sanna! Är du möjligtvis utbildad hårpolis? Hur många cm hår ska man ha för att räknas som korthårig? Finns det studier och fastställda riktlinjer angående detta? Tur att du kommenterade för att kasta lite ljus över detta dilemma. Tänk om Paula hade fortsatt uppleva att hennes hår är kortare än tidigare och uttryckt sig så fruktansvärt kränkande mot alla korthåriga i sina inlägg framöver.. tänker mig lite som cultural appropriation fast för hår.. typ hairlenght appropriation? Tur att vi slapp det tack vare din stora kunskap om hårlängd!

      1. Sanna

        Haha herregud vilken tur att kränkta influencers har ett gäng kommentarsväktare bakom sig så dom inte blir kränkta, dränerade och utbrända. Det ska bara vara ”dör för dig” och influencers själva får gnälla och kritisera men det ska bara vara hejarop tillbaka!
        Hon har inte kort hår? Det kan ingen av er säga?

        Fråga valfri frisör, googla kort hår + tjej så får ni se att Paula inte har kort hår.

          1. Sanna

            Google is your friend, tipsade om en googling som du kanske såg.

            En av dom flesta grejerna som kommer upp där är:

            https://www.google.se/amp/s/www.pinterest.se/amp/jeanette9056/kort-tjej-frisyr/

            Hoppas att ni kan släppa det här nu, och att ni slutar böla över att jag sa att Paula har fel när hon har det. Kort hår innebär kort hår, skulle alla skriva/säga som dom själv upplever och personligen tycker att saker är skulle det ju bli konstigt. En blå bil är en blå bil lixom. Kort hår är kort hår. Adjö

          2. M

            När man googlar ”kort hår tjej” kommer det även upp en hel del bilder på hår som är i Paulas längd.
            Att jämföra blå med kort fungerar inte alls, då blå är specifikt vilken kort inte är.
            Summa summarum, du hade istället kunna skriva ”enligt mig har du inte kort hår” så hade du sluppit att bli ifrågasatt och du hade inte heller låtit så dryg och otrevlig. 😊

Visa alla 21 kommentarer
AllmäntDagens frågaTankar

Tisdagsstatus

Morrn morrn tisdag!

Morgonen var tight och vi startade lite tidigare än vanligt. Vi började titta på en ny serie igår efter att ha kört sten, sax påse om vem utav mig och Hugo som skulle få välja. Jag vann och valde ”Utredningen” på SVT.

Mitt under seriens gång var vi tvungna att pausa för vi började prata namn…

… På vår framtida hund!

Tankar om hund: Har alltid funnits där och växt sig starkare och starkare. Just idag är vi inte redo för ett liv med hund. Just idag ligger vårt prio i barnen och om vi skulle skaffa en hund får det bli när barnen är äldre. När vi fyra kan hjälpas åt på riktigt. Har någon här inne nyligen utökat familjen med en hund? Hur ser utmaningarna ut? Vad bör man ha med i beräkning inför ett beslut?

Drömmer gör vi iallafall nu och vi drömmer om en brun labrador som skulle heta antingen Bruno eller Bonnie. Jag tyckte att Tooki var fint men det tyckte inte Hugo.

Vi gjorde ett hundtest för att se vilken ras som skulle kunna tänka passa oss och en ras var en Silken Windhound.

Förlåt alla ägare till just denna ras, men när vi zoomade in kiknade vi av skratt för att vi tyckte att hunden just på denna bild såg ut som en korsning med typ en katt🙈.

Gårdagens konversation: Pratade med Mollys gamla skidlärare på instagrammet och kommenterade chockartat hennes story från Vemdalen. Där har det redan kommit en massa snö!

Jag hoppas att snön även kommer till Stockholm i år🙌🏼

Idag: Min gårdag gick till att sitta framför en skärm. Från lämning till hämtning med paus för lunch. Jag arbetade effektivt och fick en massa gjort men om dagen hade sett likadan ut idag hade det krupit i kroppen på mig.

Jag gillar alla delar i mitt jobb men jag mår allra bäst av att variera. Idag ska jag bland annat skapa och förbereda inför plåtningar. I eftermiddag ska jag till frisören och sparar dagens skrivande tills dess att jag sitter i stolen. Ikväll kör jag veckans första tunga styrkepass!

17 Kommentarer

  1. Cissi Landberg

    Det är INTE en silken windhound på ett av fotona. Googla så hittar ni nog rätt. Silken Windhound und är långhåriga och en nätt hund. Finns inga strävhåriga Silkens. Namnet talar ju om nåt som är lent och mjukt.De är jättevackra. 😉

  2. Olivia

    jag har två småbarn och hund, det är så mysigt!!
    Men i framtiden så MÅSTE jag ha en bernedoodle, så himla fina, du måste kolla in den rasen!!! 😍

  3. Malin

    Bruna labradorer slår allt😍sååå fina!! Labradorer är väldigt barnvänliga dessutom.
    Våran hette Gibson (namntips) 😊

  4. Anna

    Tänker att om ni ska vänta tills barnen är äldre för att få mer tid till en hund så kan det dröja.
    Mina barn är 10 och 12 och de har ca 10 träningar i veckan plus matcher. Så ca 12 tillfällen i veckan blir många timmar att skjutsa och vänta. Tänker bara att det är lätt att tro att det blir mer egentid för att barnen är äldre och mer självständiga. Absolut, de klarar sig ensamma hemma och fixar mellis mm men det dröjer ganska länge innan de kan ta sig själva till och från aktiviteter, såklart beroende på aktivitet och var man bor. Med det sagt så tycker jag att ni ska köra! klart att ni ska ha en hund. Ni är ju en aktiv familj så en hund kommer att trivas fint hos er.

  5. Maya

    Vill flika in med att det finns helt fantastiska organisationer för adoption! En av mina bästa vänner sitter i styrelsen för Hundar Söker Hem, varav min kära mormor precis fått hem en ny medlem till flocken därifrån.

    Tänker att det med tiden kan bli en fantastisk upplevelse och resa för er, att adoptera. Det finns hundar som behöver extra mycket tålamod och arbete då de genomgått enorma trauman i sina liv, och så finns det de som är ”oskadade” själar, unga som gamla. Oavsett vem man välkomnar till sitt hem gör man ett slag för Rumäniens hemska syn på hundar, situationen där, samt medlar till omvärlden att vi inte behöver avla – det finns gott om underbara vovvar som behöver hem i världen.

    Med det sagt vill jag hylla dig som spontant klippte av dig håret! Så snyggt!!!! ”En skönhet klär i allt”, som mormor säger!

  6. Sofia

    Vi har 3 barn i åldrarna 9, 13 och 16 år.
    När vi skaffade hund valde vi en ras som alla skulle kunna hjälpa till med. Sonen som är yngst, slutar kl.13 så han tar henne ibland efter skolan om vi andra inte är hemma.
    För oss var de viktigt att alla skulle känna sig delaktiga så vi köpte en shetland sheepdog. En långhårig hund men med väldigt lite pälsvård. Vi valde en uppfödare som avlar mer åt sällskap än åt tävling, då fick vi en lugn och harmonisk familjehund. ♡

  7. Jonna

    Jag är den som säger KÖR ! ( när läget känns rätt ) har själv barn i åldern 1,2, 6 och 2 vuxna hundar ( och 5 valpar för stunden ) hundarna är en del av familjen så likaväl som ja pusslar med syskonen när något barn har aktivitet så pusslar vi med hundarna . Ja tror en hund hade varit så lycklig hos er , att få morgonpromenad till skola/förskola varje dag , en joggingtur då och då . Tid i skogen med barnen . Träna passivitet när man väntar på träningar . Och faktiskt kunna vara själv hemma och vila när man är iväg .Ni har även ekonomiska möjligheter och ett socialt nätverk runt er som är guldvärt . Tvivlar inte alls att en hund hade mått super hos er. ( tror även rasen är helt rätt för er ) men som sagt man ska känna att man är där mentalt 🙂

  8. Eurasier

    Om det inte skulle bli en labrador kan jag varmt rekommendera Euraiser 😍 Otroligt fina och mysiga hundar 😍 Finns en jättebra och seriös uppfödare i Katrineholm, http://www.lovelymegan.se/ , men tror de har ganska lång kö så kan vara bra att ställa sig i kö i tid i så fall 😊 De har även en instagram med massor med olika bilder från deras olika kullar om ni skulle vara sugen på att kolla runt lite https://instagram.com/lovely_megans?igshid=s6tw7t3t932t 😊 Tror även de brukar ta emot besökare om man vill komma och kolla på hundarna/valpkull 😊

  9. Johanna

    Jag har växt upp med hund dom senaste 5 åren har vi varit utan. Men nu gör 3 månader sen tog jag en omplacerings hane som är 2,5 år gammal, det är ett stort jobb med honom då han är osäker vid hundmöten och hoppar, skäller och inte alls vet hur han ska bete sig. Mina barn är 2 och 4,5 år. Nu har vi inga aktiviteter som era har på så sätt. Vi har simskola till äldsta sonen en dag i veckan. Men klart de är ett pusslande men jag har mest ansvar för honom och när vi är på jobbet går min mamma ut med honom för att han ej ska behöva va ensam allt för länge. Nu valde jag ju så klart inte den minsta hunden heller (leonberger). Världens snällaste kille är han förutom problem med hubdmöten

  10. Alexandra

    Nu generaliserar jag men många familjer tror det är en dans på rosor. Tyvärr! Det är bara gulligt och mysigt. Jag har haft hund hela mitt liv och det är krävande. De ska med överallt och måste för att kunna följa med tränas. En bra hund ska tränas både med kondition och mentalt. Då får man en fantastisk hund. Nu har jag barn i samma ålder som er och nu är vi utan hund. Kommer inte skaffa än på flera år då det är barnens aktiviteter som går före. Vill inte ha en hund som ska lämnas bort varje helg när vi är på cuper osv. Hunden ska vara med! Valpperioden och unghundsperioden är jobbig. Nu när vi inte har hund är det faktiskt skönt att fokusera på barnen. Ska tilläggas att jag är väldigt engagerad i min hund när jag har hund men sen kan den vara med överallt också. Har ni tid med flera långa promenadernom dagen? Träna mentalt? Många gör misstaget och tror att det bara är bruksraser som måste stimuleras varje dag. Följ Fredrik Steen (hundcoachen) på Instagram, han får mycket frågor den nyblivna hundägare. Har ni besökt en kennel?

    1. Paula Rosas

      Hej Alexandra!

      Jag tänker precis så, att nu är det barnens tid. Deras behov går allra först och deras aktiviteter styr redan våra helger. Att en eventuell hund inte får plats i livet just nu men att livet kommer se annorlunda ut längre fram. När barnen är äldre och börjar bli självständiga, då kommer tiden för en eventuell hund finnas. Tänker att en hund behöver lika mycket omsorg, tid, och kärlek som ett barn så om vi inte får fler barn får hunden bli vår sladdis 🙈♥️

    2. Emma

      Har också haft hund i flera år och ja, absolut, det kräver mycket tid, men de ger också otroligt mycket kärlek i retur. Sen är det såklart viktigt att träna och lära kommandon, men jag tycker att det kan bli överdrivet. I vår familj hade vi några saker som vi tyckte kändes viktiga och lärde henne det. För oss har det varit att kunna gå i koppel utan att dra, att inte gå in i huset efter en promenad, utan vänta vid dörren tills att man säger att det är ok, samma sak med maten, att vänta tills man säger varsågod när man lagt ner skålen. Att kunna gå lös utan att springa fram till andra hundar/människor, att lyssna när man ropar, inte hoppa/skälla och att inte ligga i säng/soffa. Minns att det inte var särskilt svårt att lära henne det ärligt talat, bara man är konsekvent.

      Hon är världens klokaste och ger så mycket kärlek! Leker och busar fortfarande trots att hon idag är 13 år. Innan henne hade vi en hane som blev 13 år han också och var precis likadan i psyket som vår nuvarande hund (olika raser), så tror det handlar mycket om hur man präglar sin hund allmänt 🙂

      Jag tror att de har tänkt igenom frågorna du ställer, annars överväger man nog inte att skaffa hund. Jag tycker dock att man bör tänka en extra gång om man redan innan man skaffat hunden börjar tänka och planera för vilket hunddagis den ska gå på, etc. Allt kan hända i livet och man kanske måste ha det i framtiden av någon anledning, men om inställningen är hunddagis från start för att ”klara av livet med hund” så skulle jag också vänta tills man har tiden.

      Lycka till med hundägeriet! 🙂

      1. Amanda

        Exakt! Det är krävande men på det mest fantastiska sättet skulle jag säga. Allt är inte en dans på rosor såklart men herregud vad det är värt det. ❤️

    3. Katarina Uggla

      Att välkomna en hund är fantastiskt roligt, givande och stimulerande – och kräver en hel del jobb och uppoffringar. Labradorer är härliga familjehundar om de får utlopp för sitt ganska rejäla behov av aktivering då det i grunden är en aktiv arbetshund. Att du/ni skrattade rått åt bilden på Silken Windhound förvånar mig inte ett dugg då det inte är en silken på fotot. Det finns inte strävhåriga silkens, de är alltid långhåriga. Tips från mig (som är uppfödare men inte av labrador) är att ni utan att ”försköna” något skriver ner exakt vad ni kan erbjuda en hund och vad ni vill ha ut av hundägandet – vill ni gå tvåtimmarspromenader varje dag i hällregn eller känns det mer rimligt med en kortare prommis? Vill ni träna tex agility eller gå kurser? vill barnen kanske göra det? Eller är det bättre med en hund som inte kräver så mycket mental stimulering? Storlek – ska den vara lätt att ha med sig i kollektivtrafiken eller en liten bil? Eller spelar storleken inte någon roll? Ser ni det som oerhört roligt med mycket pälsvård eller ska det vara mycket enkelt? Hur mycket jakt vill ni ha i hunden (alla hundar jagar men mer el mindre)? Välj sedan ras efter vad ni kan erbjuda! Vänd er till svenska kennelklubben, sök efter uppfödare nära er och be om att få komma på besök, ställ MASSOR med frågor – vi uppf gillar det! Bli inte ledsna om uppf sedan säger – ”denna rasen passar nog inte er iaf, jag rekommenderar istället…” Vi vill att det ska bli bra för er och hunden! En skk-reggad uppf har ögonen på sig, måste följa högt ställda krav på hur valpar o andra hundar i kenneln sköts (högre krav än vad lagen säger!) och hälsotestar. Vi måste även följa konsumentköplagen – dvs tre års ”garanti”. Välj en ras som är frisk i grunden , vilka raser som är friskast kan du se hos försäkringsbolagen (där blandraser räknas som medelrisk och alltså inte alls är så friska som många påstår). Lycka till!!

Visa alla 17 kommentarer
Dagens frågaTankar

Gammal och grå innan jag fyllt 30 år

Min konversation med Molly om ålder skapade en del frågor bland kommentarerna om hur jag egentligen ser på ålder för egen del. Varför jag lägger vikt vid att ha varit en ung mamma, varför jag emellanåt kallar mig tant och om jag tycker man är gammal mamma när man är 30 år.

När jag kallar mig själv tant, gammal och grå eller liknande så är det naturligtvis skämtsamt. Jag är inte ens fyllda 30 år så det är klart jag vet att jag inte är GAMMAL. Men i det yrke jag har och den samtid jag lever i börjar jag ändå känna mig… äldre! Jag hänger inte med längre på samma sätt som jag gjorde tidigare. Jag har inte TikTok, jag hänger inte med i alla YT-trender och ja, jag är inte en av kidsen helt enkelt! När jag pratar med folk i min närhet som inte är så mycket yngre än mig egentligen och dom säger att dom snart ska flytta hemifrån känner jag mig som en…tant

Och jag är ju äldre idag än vad jag någonsin varit innan. Man har ju bara sig själv att se till och om jag jämför mig själv med Paula 21 år så känner jag mig GAMMAL idag. För den sakens skull vet jag ju att jag om några år kommer tänka att jag idag var så himla ung och knappt torr bakom öronen. Åldern är ju flytande men man har aldrig varit så gammal som man är idag. Jag ser mig fortfarande som ung och pigg och stark och allt det där men jag känner ju fysiska skillnader i mig själv idag jämfört med innan Molly, det är väl rätt självklart. Och jag som person är annorlunda på många sätt från då, från att ha varit en nattuggla till att värdesätta tidiga kvällar för att få gå upp i lugn och ro. Från festtjej till hemmaråtta. Från att röka och aldrig träna till att älska träning. Det är omöjligt för mig att säga om det är mina barn som fått mig att omvärdera eller om det är ålder som utvecklat mig eller en kombination ( – men jag tror mest på det sista). 

Tycker jag man är en bättre eller sämre mamma för att man får barn när man är 20 eller 30+? Nej såklart inte! Att vara en bra förälder har ingenting med ålder att göra. Men jag tror absolut man blir bemött olika när man får barn ung än när man är äldre (nej, man är inte gammal när man är 30). Jag tror inte lika många som får barn i 30 års ålder kontinuerligt under barnens uppväxt får frågan om de ångrar barnet och hade velat ”leva lite till”. Eller om de känner sig misslyckade för att de valde att behålla. När jag pratat med andra som fått barn ungt är det många som upplever att man blivit ifrågasatt i om man klarar av livet med småbarn, att man är kapabel att sätta någon annan över sig själv, att man fattar att barn inte ”bara är som en docka” och något kul man kan lägga bort sen när man tröttnar, att man blir sedd som ett storasyskon och inte en förälder osv. Jag tror absolut man blir mer ifrågasatt som ung förälder än man blir som ”normalgammal” förälder. Sen tror jag både unga och äldre föräldrar upplever mycket samma utmaningar i föräldraskapet, samma oroskänslor över att göra ”rätt”, samma tvivel på vad man gett sig in på när man är trött, frustrerad och ingenting funkar, samma glädje och stolthet över framstegen och så vidare…

 

Ibland orkar jag icke vara mogen och sansad 🙄 

Molly var oplanerad men har aldrig varit oönskad. Jag blev gravid trots preventivmedel och ja, som jag sagt sen start så var det aldrig min plan att starta familj så tidigt. Som 21 åring ville jag resa, plugga, festa, jobba och barn fanns med i horisonten men inte inom räckhåll när jag tänkte på framtiden. Men Molly ville komma till oss där och då och från att vi kom överens om att köra har jag aldrig ångrat vårt val (eller, som alla föräldrar har man väl stått med rödsprängda ögon och en skrikande bebis kl 3 på natten och tänk ”var det här verkligen en bra idé” efter nätter av sömnbrist men så fort man fått sova en stund är dom tankarna borta). Saras kommentar känns så urbota korkad att jag inte ens vet om jag borde svara på den men nej jag tycker inte jag är misslyckad för att jag fick barn tidigt? Och ja, man tänker nog att man vill ha karriär och ekonomisk trygghet innan barn, absolut. Men jag har lyckats bygga det med mina barn i famnen under småbarnåren och det är jag tametusan stolt över!

Är det så konstigt att jag lägger mycket identitet i att ha fått barn tidigt? Jag tycker inte det. För mig var det ett världsomvälvande beslut vi tog när Molly plötsligt fanns i magen. Jag fick lägga om riktningen på mitt liv som jag hade föreställt det och gick från att vara en ganska ego ung vuxen till att bli mamma och sätta mig själv i andra hand. Det är inte en unik resa jag gjort, det finns gott om unga föräldrar, men för mig är den största resa jag gett mig in på och den definierar mig mycket. Speciellt nu när barnen börjar bli större och mer självständiga med kompisdejter efter skolan och fritidsaktiviteter och att leta sig bort från hemmet. Vem är väl jag när jag får tid till bara mig själv på ett sätt jag inte haft under hela min 20-årsperiod egentligen?

10 Kommentarer

  1. Marita

    Man kan ju planera att få barn vid en viss ålder men sen är det ju inte säkert att kroppen samarbetar… Jag kämpade i 6 år för att få barn och fick slutligen mitt första via IVF när jag var 28 och mitt andra via IVF när jag var 31.
    Så detta uttryck ”skaffa” barn provocerar mig enormt…

  2. Ellinor

    “Earn the right to be heard, don’t demand the right to be heard”.

    Ett citat som träffade mig starkt, som fick mig att tänka på hur mycket folk det finns, oftast på internet, som tror sig ha rätten att skriva vad som helst till en annan människa, bara för att man sitter bakom en skärm.. oftast anonym.
    Förstår helt ärligt inte de människor som missbrukar friheten att uttrycka sig, utan att ha något vettigt att komma med, enbart hat och negativitet. Tänker på den kommentaren Paula visade i inlägget, hur hemskt det är att det finns så många som tror sig ha rätten att medvetet såra andra. Total brist på ödmjukhet och intelligens.

    1. Ninna

      Jag tror det kvittar vilken ålder man är i när man får barn. Livet tar sig en ordentlig omställning ändå. Alla är redo när de är redo, jag fick min första när jag var 28-29 och andra 31. Trots att jag var redo var det en omställning. På gott o ont. Men oj vad jag önskar att jag fick barn tidigare 😍. Min kusin som var 23 när hon fick sin första säger att hon ångrar sig, inte att hon ångrar sina barn men att hon fick de så tidigt. Hon ville nog göra mer saker utan barn i bilden först.
      Huvudsaken är att man älskar sitt barn o har ork och lust och tid❤️Det finns seriöst inget som tar ens energi och samtidigt ger en energi som ens barn. Älskar så mkt!

  3. Camilla

    Hej jag är ingen ung mamma fick mitt första när jag var 32 och andra vid 34, min mamma fick mig när hon var 21. Jag tror vi alla som föräldrar går igenom olika kriser och faser. Det blir en himla omställning att helt plötsligt sätta sig själv i andra rummet, ingen som inte själv fått barn vet hur det är. Sen växer man otroligt som människa när man får barn, man får helt enkelt ett annat perspektiv på livet.

  4. Sofie

    Fick oxå barn när jag var 21, en efterlängtad och planerad liten grabb fick vi. Nu är han redan 15år o har ALDRIG nånsin ångrat vårt val av att skaffa barn ”så tidigt” Men oj vad man har blivit dömd av andra! O ja Sara verkar dum i huvudet!

    1. Linda

      Fick också barn tidigt, dock planerat (alltid drömt om barn/familj så länge jag kan minnas) och fått höra både det ena och det andra angående det valet. Särskilt gällande utbildning och karriär. Aldrig ångrat mitt beslut en sekund och barnen har fått mig att bli bättre på alla plan. Och karriär ordnade jag ändå så alla dom som tyckte mest när jag satt med bebis och var strax över 20 har fått äta upp det!

  5. Sara

    Tack för detta inlägg, känner verkligen igen mig. Hade precis fyllt 21 när jag blev mamma, oplanerat, och jag har aldrig ångrat mig eller känt mig misslyckad för att jag fick barn tidigt! Älskar livet som mamma ❤️

Visa alla 10 kommentarer
AllmäntDagens frågaTankarTips

Torsdagsstatus

Innehåller reklam för Clean

Godmorgon torsdag.

Hade nästan lite fredagskänsla idag vid frukosten. Från att ha känt mig låg igår vaknade jag idag upp på strålande humör.

Tjejerna också!

När ett plus ett inte blir två: Vi hade problem som vi försökte lösa vid frukosten. Både Molly och Leonore ville cykla till skola och förskola. Problemet var bara att vi bara har ett cykellås.

Molly: Men om vi låser fast Leonores cykel vid min cykel på skolan?

Paula: Jo men då kan ju Leonore inte cykla från skolan till förskolan.

Molly: Juste…

En snäll granne lånade ut ett cykellås till oss så problemet löste sig och noterade i minnesbanken att vi måste köpa ett till cykellås!

Tips till höstmyset: Blev så otroligt glad när Isabel Boltenstern delade mig sig av saker hon gillar just nu, såhär perfekt i tid för höstmyset. Man vill ju bara lyssna på poddar, läsa, titta på film och följa serier.

Denna måste jag och Hugo titta på

Den här har premiär på söndag

Något som gör mig mindre glad: Eller rättare sagt arg.

Här ser ni ett mail som jag fick igår kl 22:55 (kan företag sluta maila så sent!). I slutet av mailet stod det såhär.

Det är ju en självklarhet att skönhetsbehandlingar är tyvärr en ”tjej grej” men det är 2020 och vi tycker att alla borde vara fria att göra skönhetsingrepp då det finns många som män också kan göra som är helt normalt och det vill vi framföra”.

Givetvis är skönhetsingrepp frivilligt och något enskild individ måste ta ställning till själv. Det är problematiskt att ens jämföra en kvinnas val gentemot en mans. Man eller kvinna, du väljer själv. Men jag vill INTE göra det valet åt dig.

Jag vill inte få dig att känna att du inte duger och är fin precis så som du är. Du kommer aldrig få rabattkoden ”Paulasläppar” och få 15% rabatt på fillers från mig.

To cool down: Jag svarade inte ens på mailet ovan men någonting som jag har gjort är att smaka på Clean Rscuds nya smak ”Vinter Cola”. Den var G A L E N .

Idag: Arbetar jag och Mikaela. Jag är med och stöttar en viktig kamp så idag ska vi bilda och filma. Jag ska testa något som tydligen är den officiella samt spela in en haul med en ny samarbetspartner (som jag länge har velat arbeta med🙌🏼).

Ikväll köttar jag veckans tredje träningspass och tänkte efter det börja förbereda inför helgen. Då ska vi bland annat plantera med min mormor, Leonore ska till frisören och klippa lugg (😍) och Molly spelar livets första fotbollscup. Jag frågade vad hon ville ha för matsäck. ”Köttbullar, makaroner och ketchup”- Ska bli!

5 Kommentarer

  1. Emilia

    ”Jag vill inte få dig att känna att du inte duger och är fin precis så som du är. Du kommer aldrig få rabattkoden ”Paulasläppar” och få 15% rabatt på fillers från mig.”
    Tänker du inte på att det är lite det du gör när du upprepade gånger skrivit att acneärr är fult och något man/du inte vill ha? Det kan ju inte vara så kul att läsa för andra som också har ärr som man kanske mår dåligt över. Sen har du ju ett samarbete med en annan klinik som också erbjuder fillers osv. Vad är egentligen skillnaden? Visst, du gör ju inte reklam för fillers, men säg att du hade gjort reklam för företaget som mailade dig nu och visat upp tandblekningen till exempel. Du gör inte reklam specifikt för fillers, men du gör ju reklam för företaget. Hur ser du på det?
    Skulle vara intressant att höra hur du tänker angående det. Sen är det ju såklart helt ditt val vad du vill göra reklam för och inte.

  2. A-M

    Jag har aldrig förstått detta med skönhetsingrepp öht, men så är jag lastgammal med din mor.
    Varför kan man inte få vara som man är? Man föddes så. Acceptera den du är, vackrast så.
    Vänligen // A-M

  3. Sofia

    Bra att du sätter ner foten Paula!
    För övrigt tror jag aldrig jag sett så många skrivfel i ett och samma mail. Det finns både stavnings- och grammatikkontroll att tillgå så finns inga ursäkter. Ger ett väldigt dåligt och slarvigt intryck, vilket jag skulle se som ett varningsflagg. Exempelvis vad är ”examinerade läkare”? Utan läkarexamen kan man inte kalla sig läkare, så det tillför inget att skriva examinerade, det är en självklarhet.

    1. hanna

      Håller med dig om intrycket av mailet! Tycker det känns oseriöst och i förlängning speglar verksamheten negativt. Dessutom uppfattar jag det som att många inte förstår att det finns skyddade yrkestitlar i Sverige. Det i sin tur gör det ännu svårare att navigera i dagens samhälle då folk ljuger (antingen medvetet eller omedvetet) om sina titlar med syfte att försköna sin kompetens.

  4. MW

    Alltså ditt liv. 🤩🙏🏽😍. Helt. Underbart.
    Får ibland ångest över hur tråkigt mitt liv är i jämförelse med dig när jag läser- men mest blir jag peppad av att iaf få ta del av lite roliga saker via ditt/ett liv. Tack att du delar med dig. Och önskar jag såg ut, var och hade sånt liv som du! Kram!

Visa alla 5 kommentarer
Dagens frågaTankar

Konversation med Molly

Vi körde fotboll i eftermiddags efter skola och förskola.

Paula: Jag orkar inte spela fotboll längre. Mamma börjar bli gammal och grå.

Molly: Nej mamma du är ung!

Paula: Jo det är jag men mamma fyller 30 snart älskling.

Molly: Du är INTE gammal och grå du är ung!

Mollys tonläge avslöjade hennes inre känsla. Jag trampade henne på tårna när jag skämtsamt sa att jag var gammal och grå.

kvällen frågade jag henne hur hon känner för åldrande. Att precis som att hon ska bli åtta, nio och tio kommer jag också att bli äldre.

Jag tror inte riktigt att Molly kan visualisera det. För henne är både jag och Hugo superhjältar som orkar massor. Vi är hennes unga föräldrar som ofta är aktiva. Både tillsammans med dom men också separat. Jag förstår att hon skräms över att hennes föräldrar kommer att bli gamla och gråa. Jag skräms också utav mina föräldrars åldrande.

Min mamma var 21 när hon fick mig, lika gammal som jag var när Molly föddes. Jag har alltid stolt över min mamma. Hon var den unga friska fläkten och vi levde ett annorlunda liv jämfört mot dom i klassen. När jag var liten bodde jag bara med mamma och var hos min pappa varannan helg. Mamma var både min mamma och pappa och vi hade många år då det bara var hon och jag. Senare kom min styvfar (som jag älskar oerhört mycket) och mina småsyskon in i bilden. Men dom åren med bara mamma är nog grunden till att vi är så extremt tighta idag. Mamma var och är min superhjälte.

Idag är jag Molly och Leonores superhjälte. Och deras bild av mig är att jag är ung. Att åldras gör vi allihop och det är oundvikligt. Jag trivs oerhört bra i vårt sätt att leva. Jag tycker om det faktum att vi har en vardag fylld av både högt och lågt. Vi hade en anhörig som gick bort i år och jag misstänker att det har satt sina spår i en rädsla i åldrande.

Just nu kommer jag inte att prata mer om åldrande med Molly för att jag uppfattade det som att jag trampade henne på tårna. Det gick inte ihop med hennes bil.

Det är aldrig lätt att vara förälder och försöka orientera sig i vad som är rätt och vad som är fel. Ibland måste man bara ta ett steg tillbaka och istället vara följsam. Gentemot livet, gentemot ens relationer och gentemot sig själv.

Hur pratar ni om åldrande med era barn?

18 Kommentarer

  1. Alex

    Vi är lika gamla, har en 4,5 åring☺ Jag känner mig sjukt gammal🤣 Men, för mig beror de på att jag fick barn först i min kompiskrets och är fortfarande den enda som har barn. Så ibland kan jag känna mig sjukt mycket äldre, gråare och kanske mer ”vuxen” men det har väl med ens livsstil att göra 🙃 Vem säger att man inte får känna sig gammal när man är 29? Allt är väl relativt.. Jag har precis som dig yngre syskon och herregud… jag hänger inte med i deras snack ens. Jag har åldersnoja deluxe och kunde inte bry mindre om någon skulle ta illa upp för det! Vi går alla igenom olika faser tänker jag.

  2. Gammal o grå 32-åring

    Fan vad lätt folk hittar saker att bli upprörda över eller bli kränkta för!! Hon säger väl gammal och grå men menar inte det bokstavligen! Hon vet om att 29 inte är gammalt. Men man får väl känna sig ”gammal o grå” vissa dagar ändå. Man har inte varit 80 år så det går inte riktigt att jämföra eller hur? Herregud!

  3. E

    Anser du att man blir gammal när man fyller 30? Tänkte när du sa till Molly att du är ung MEN fyller snart 30? Då borde ju majoriteten av mammorna i Sverige vara gamla då de flesta skaffar barn kring 30-års åldern. Väldigt märkligt uttryckt när det finns personer som blir förälder för första gången när de är 40+.

    1. E♥️

      Jag måste ju tyvärr vara en jävligt gammal mamma till min 1 åring när jag själv snart är 33 år. Alla kan inte få barn hur som helst och upptäcker de kanske senare i livet. Men ja jag känner mig jävligt gammal när någon uttrycker sig så som Paula. Jag sliter häcken av mig inom vården och är egentligen helt slut i vardagen men jag orkar fortfarande leka med min son och vara en aktiv förälder så åldern har ingen betydelse.

  4. Mormor Greta

    Jag blir väldigt fundersam över ditt prat om din ålder (särskilt inför ditt barn) och undrar nyfiket hur du ser på ålder. ”Gammal och grå” är knappast ord som beskriver en snart 30-åring. Och så mycket yngre föräldrar än du och Hugo kan ju inte en 7-åring ha eller hur? Jag är 55 år, och beskriver mig inte som gammal. Om jag skulle använda det ordet om mig själv inför mitt barnbarn som är precis lika gammal som Molly så skulle hon inte förstå vad jag menade. Att bli äldre är inte synonymt med att bli gammal! (Jo tids nog, men det är en helt annan sak😉)

  5. Mill

    Har också tänkt en del på hur ofta du uttryckt att du är en ung mamma. För mig är mer en definition av en rätt ung mamma när man är under 20 år. Jag var 22 när jag fick min dotter och 26 när jag fick min pojk. Och jag hade en vän som hela tiden var tvungen att uttrycka hur ung mamma hon minsann 9var för att hon fick sina två barn typ två år före mig. Som att jag skulle bli svartsjuk för att hon på nåt sätt skulle vara en bättre mamma för det. Jag fyllde 31 i år och har en 8 åring och snart en 5 åring och jag känner mig inte som en gammal mamma för det? Jag som dessutom fick en hjärnhinneinflammation som påverkade min trötthet och ork med barnen som i sin tur gett mig ångest över att jag idag inte har samma energi som t.ex du har med dina. Men jag kan säga att det har inte med ålder att göra. När jag väl får mina energitoppar så är jag världens roligaste hjältemamma. Oavsett om jag är 30 eller 20. Min mamma är 58 kan lätt tas för 45 på hennes utseende och hon gör jätte mycket aktiviteter med mina barn. Och barnen säger alltid hur ung både jag och mormor är.
    Kände mig nästan lite triggad av det här inlägget för ålder har absolut inget med att vara ung och göra egentligen. Men du är en jättefin mamma och jag ser upp till dig 🌸🙏

    1. Sara

      Jag är rätt säker på att Paula håller på sådär för att bevisa för folk att hon minsann inte är misslyckad för att hon fick barn oplanerat och tidigt. För de allra flesta är det inte optimalt att bli mamma när man är 21 i dagens samhälle, många vill uppnå karriär och ekonomisk trygghet innan det. Tror det var därför hon nästan blev utbränd för att hon försökte göra för mycket på en gång. Såklart har hon insett att det inte var ultimat att behålla Molly när de blev gravida så här i efterhand, bevisen talar ju klarspråk. Hon fick ta lasset hemma själv för Hugo ville starta företag, samtidigt som hon ville lyckas på alla plan. Allt snack om ålder är bara försvarsmekanismer

      1. Rebecca

        Vilken otroligt märklig och nästintill sjuk kommentar. Hur tänkte du nu? Retorisk fråga så snälla svara inte. Kan inte blir annat än galet. Lite som att du lever i en annan värld, din alldeles egna.

        1. Rebecca

          Menat till Sara då för att vara övertydlig.

          Vad fan är problemet med detta inlägget ens? Folk är fan otroliga.

          Jag som har ett barn på 5 månader gläds i alla fall mycket utav dessa inlägg där du delar med dig av dina reflektioner kring sådana här ”vardagssamtal”. Du vet ju inte det men jag upplever att vi är väldigt lika i hur vi tänker kring saker och ting så mycket av det du skriver om kan jag ha med mig framöver och det är jag tacksam för <3

  6. Em

    Tycker det är ganska tröttsamt att man ska utgå från att om man är en ung mamma så orkar man hur mycket som helst och kan hitta på saker med barnen. Är man äldre så orkar man ingenting med barnen. Intresse, ork och psykiskt mående har inget med ålder att göra.

  7. Mimmi

    Min fyraåring pratar mycket om döden. Han frågar ju så mycket. Ex häromdagen gick vi förbi kyrkogården och då svarar jag ärligt att man begravs där.

    Han får panik över att han ska bli gammal och får panik av tanken på att jag o hans pappa kommer dö. Han frågar hela tiden ”om man hoppar från huset Dör man då, om bilen kör på oss dör vi då” osv.

    En sak jag hela tiden måste påminna mig om är när jag pratar brukar jag säga ”jag dör så söt” el ”omg jag hade dött” då kan min son säga ”varför säger du så kommer du dö nu”. Så ja mycket prat om döden, riktigt jobbigt men jag säger vi är unga och det kommer ta lång tid innan vi dör. Förklarar så gott jag kan

    1. Emelie

      Min fyraåring pratar också mycket om döden. Ibland tar det sig konstiga uttryck, ibland inte. Det jag försöker säga till honom är att ja när man blir riktigt gammal kommer man dö. Det är inte farligt. Döden är en del av livet. Jag kan på ett sätt och vis tycka det är bra att han ställer sina frågor och funderingar för det sista jag vill vara med och skapa för mitt barn är dödsångest.. Ps. Fick min första nyss fyllda 23 och jag kan ärligt säga att samhället vi lever i där status och pengar är eftersträvansvärt är inte samhället jag väljer. Jag är bara glad att jag tog ett myrsteg förbi normen att göra allt i ”rätt” ordning.

  8. Eva

    Hej!
    Har en liten fundering om varför du ofta tilltalar dig som gammal? Det är vid flertal tillfällen jag har läst dig benämna dig själv som ”tant” och nu ”gammal och grå”. Inget illa menat men att du är 28-29 år gammal och tilltalar dig själv på de sättet för mig går inte riktigt ihop. Tro mig du kommer ha år när kroppen på riktigt blir gammal och grå och inte orkar med som förr

  9. Lea

    Ålder är verkligen bara än en siffra. Mina kompisar har en mamma som är fem år äldre än mig, jag trodde hon va fem år yngre. Men vad spelar det för roll?
    Min mamma va 20 när hon fick min storebror och 30 när hon fick mig. Detta är ca 30 år sen å då va jag den i klassen som hade en lite äldre mamma. Hon var dock den mest omtyckta och engagerade. Den yngsta mamman minns jag som en sur person som aldrig sa något. Och några dog i cancer….

    Kanske en hård text, men jag är en person som sällan tittar in här men ser då ofta du påpekar att du är en ugn mamma. Det verkar väldigt viktigt för dig att uttrycka detta? Jag ser inte poängen? Jag är också en rätt ung mamma men det gör mig verkligen inte till en sämre eller bättre mamma. Hade ärligt talat känts lite omoget att dra igång de diskussionerna. Som min syrra, fem år äldre men vi fick barn samtidigt. Vi är väldigt olika men jag kan säga att ålder är en stor anledning till våra olikheter, det är våra personligheter.

    Vad som helst kan hända, och det mesta styrs inte av ålder. Mycket styrs av dina val men en stor del av vad som kommer hända kan du inte styra över allt.

    Och om Molly verkar väldigt orolig för åldrande så skulle jag nog förklara att åldrande inte är något farligt. Samt ta reda på varför hon blir så upprörd. Sen kan det ju va så att hon fortfarande inte förstår ironin. För gammal å grå blir man väl först vid 80-90 år?

  10. Sofie

    Min mamma pratade en del om döden när jag va ungefär i Mollys ålder, bla sa hon att hon skulle dö ung för hennes livslinje i handen va så kort (från hennes sida va ju detta såklart ett skämt), hon kunde även prata om hur hon ville bli begravd eller vilken låt som skulle spelas i kyrkan. Tror hon såg/ser på döden som något väldigt naturligt och tyckte inte detta va något märkvärdigt att prata om.. men nu, vid 30års ålder har jag fortfarande mycket oro och ångest inom mig att hon ska gå bort trots att hon är ung (50 år) och förhoppningsvis har många år framför sig.. men jag tror allt prat från när jag va liten verkligen satt sina spår utan att jag ens tänkt på det.. tom det om hennes korta ”livslinje” i handen har ältat sig fast i nån tanke om att hon kommer gå bort tidigt trots att det är en helt ologisk tanke, eller om låten som hon sagt att hon ville ha på sin begravning kommer på radion blir jag ledsen, precis som jag blev när jag va 8 år och hörde den och tänkte på vad hon hade sagt.

    Tror verkligen det är viktigt att känna av hur ens barn reagerar när man pratar om just döden/ att åldras och anpassa sig efter dem, kanske hålla på ämnet ett år om man märker att de blir oroliga eller ledsna. Verkligen svårt ämne men tycker det låter som att du tänker helt rätt i ditt resonemang och verkligen fint hur du uppmärksammar hennes tankar och svar så pedagogiskt!

  11. Malin

    Min mamma var otroligt öppen med samtal om åldrande och döden till oss när vi var barn, och är fortfarande. Kunde börja gråta när min finska mamma barskt sa ”Jo, jag kommer dö. Det ska vi alla” så tröstade hon mig i tystnad eller fortsatt konstaterande om att så är det! Antar att de är hennes sätt att avdramatisera allt för sig själv. Detta har inte iaf inte påverkat mig idag. Skrattar åt hennes ärliga sätt idag för att de är så himla typiskt min mamma!

Visa alla 18 kommentarer
×

Paula Rosas

Hej på dig och välkommen till min blogg. Mitt namn är Paula Andrea Rosas och här kommer några korta meningar om mig. Jag är en 27årig tjej som lever mitt liv genom att göra det bästa av dagarna. Mitt liv kretsar kring mina fantastiska döttrar Molly-Elise och Leonore och min underbara man Hugo Rosas, familj och vänner. Jag är en glad, familjekär och envis tjej som älskar att skratta. I min blogg kommer ni få följa med mig i min vardag. Träning, äventyr, dilemman och utveckling i mammarollen, resor, giftermål, vänskap och utbildning. Samarbetsförfrågningar: paularosas.media@gmail.com

Powered by Cure - Influencer hosting