Dagens fråga
Dagens fråga

När livet plötsligt händer

Jag skulle gå in i barnens lekrum för att lämna in leksaker och ser den här lappen på dörren:

”Mamma och pappa gräns”

Paula: Moooolly, vad är det för lapp du har satt upp på dörren till lekrummet?

Molly: Det betyder att där går gränsen för dig och pappa.

Paula: Så vi får komma gå in i lekrummet längre?

Molly: Ni får bara komma in när ni ska hjälpa oss att städa.

Paula: ….

Vad är det som händer när man blivit exkluderad från lekrummet? 😂😂😂

20 Kommentarer

  1. Amanda

    Många bra och sakliga svar på ditt inlägg här. Jag tycker att alla ska följa aningslösainfluencers ett tag och skapa sig en uppfattning om vad kontot faktiskt går ut på. Man kan välja att gå på problemet på olika sätt och just det här kontot har valt ett sätt som väldigt ärligt och rak på sak. Mitt tankesätt har ändrats på bara några veckor och jag är såklart inte perfekt men vi alla måste skärpa oss och öppna ögonen.

  2. Marie

    Haha, är så härligt md barn! Sitter lappar här och var här hemma med och har gjort 1,5 år minst… kan vara ett förbud, eller en karta till nåt, eller vad som helst 😄 Vi får oftast inte vara med och leka längre heller, barnen är såååå självständiga och inte längre lika intresserade av oss 🙄 Det förändras, på gott och ont 😊

  3. Ninni

    Hej Paula.
    Du har ju upprepade gånger skrivit att du är så glad över att ha haft så bra relationer innan Hugo och att du önskar samma för dina döttrar.
    Men 2013 skrev du ett inlägg för du berättade hur du blev psykiskt misshandlad i flera år och att det fortfarande svartnar för dig då du hör hans namn.
    Varför valde du att låtsas som om det inte hänt inför dina läsare, är det för tungt att minnas det fortfarande?

    1. I

      Det ena utesluter väl inte det andra. Hon kan ju trots det hemska förhållandet haft andra bra förhållanden och att hon önskar sina döttrar detsamma.

    1. Rebecka

      Det tror jag inte att Paula menar att vi ska tro att hon har gjort. Antagligen har hon (Molly) väl bett Hugo att hjälpa henne skriva det eller något.

    2. Nat

      jag tror det är hennes tankar kanske som någon vuxen fått äran att skriva ut i text, kanske höll hon i pennan och en vuxen styrde handen? det ser ut som kluddig vuxenstil så jag tänker mig att en snäll pedagog eller så kanske hjälpte henne?

    3. Camilla

      Men vad spelar det för roll vem som har eller inte har skrivit lappen, orka detaljanalysera och spekulera i det, poängen var väl att lappen satt på dörren, inte vem som skrivit texten. Fattar inte att folk orkar hålla på….

Visa alla 20 kommentarer
Dagens fråga

Hur blev jag ett med träningen?

 

Fick en fråga om hur träningen blev en naturlig del av livet. Gått i ett par dagar och funderat på det, försökt listat ut kärnan och kommit fram till:

Att bli mamma/förälder är förmodligen det största som händer i en människas liv. Jag var dessutom ung när jag blev mamma till Molly. Ynka 21 år gammal var jag när vår skatt kom till oss💗

Att vara mamma blev det viktigaste i livet för mig. Jag sveptes med i den underbara tillvaron och tänkte ytterst sällan på mina egna behov. I takt med att våra döttrar blev äldre började jag fråga mig själv vem jag egentligen var. Jag identifierade mig så starkt som förälder och kände lite som att jag tappat resten av min identitet. Vem var Paula när hon inte var mamma?

Alla med smått vet också att det inte bara är en dans på rosor. Det är tufft. Och jag som människa kände att jag behövde ett andrum. Jag behövde en mening och en annan typ av gemenskap än den ens familj ger.

Träningen blev snabbt en slags återhämtning för mig, hur tokigt det än kan låta! I träningen fick jag en mening som bara rörde mig som individ, och jag har fått en gemenskap med andra än endast familj och vänner. Träningen blev ett sätt för mig att hitta den där identiteten som ”bara Paula” och inte bara ”mamma Paula”. Det gav mig en mening där när jag ett tag kände att jag höll på att tappa bort mig själv för att jag gick in stenhårt i en föräldrarroll.

Det har också blivit ett sätt för mig att koppla av. Att kötta fysiskt gör att tankarna på annat får vila. Jag uppskattar den mentala vilan som träningen ger mig.

Givetvis har Hugo haft en stor inverkan på mig. Hugo är min man, den person som står mig närmst. Han har en annan bakgrund än vad jag har och träning har alltid varit lika naturligt som att andas för honom. Han drog med mig, för att han ville dela sitt stora intresse med mig. Och det är jag evigt tacksam för.

Jag har som sagt ingen träningsbakgrund. Jag sysslade inte med någon idrott som ung vilket jag tycker är trist idag. Att bära två barn har slitit och tärt på kroppen, men idag är jag vuxen och kan själv jobba på att ge mig själv den bakgrunden som idrott ger. Bara att det sker 10–15 år senare😂

Jag tränar idag för att det är ett bra komplement till att leva med små barn. Jag tränar idag för att det ger mig så himla mycket. Det har blivit en livsstil och jag har fortfarande bra förutsättningar för att jag är ung. Jag kanske inte orkar träna på den här nivån för alltid, jag kanske kommer tröttna och inte tycka att det är kul i framtiden. Men jag vet också om att jag investerar i mig själv just nu, för jag vill leva så länge som möjligt. Det jag bildar och skapar just nu kanske gör att jag klarar mig från benskörhet när jag är 60 plus.

Det har fastnat i mig, det där om att man investerar i sig själv. Jag önskar ett till barn i framtiden och tänker att träningen kommer att underlätta en tredje graviditet.

Att umgås i träningen är bland den roligaste formen att hänga! Jag älskar att träna tillsammans med Hugo och vänner.

Jag har alltid varit en tävlingsmänniska och idag får jag tävla mot mig själv vid varenda tillfälle. Det är också bekräftande att svart på vitt få egenskaper bekräftade. I hela mitt liv har jag identifierat mig som viljestark, och att bevisa det för mig själv stärker mig mentalt.

-”Barn gör som föräldrar gör. Inte som föräldrar säger”. Jag fick inte idrott hemifrån, däremot så uppmuntrar vi våra tjejer till rörelseglädje och ger dom förhoppningsvis en positiv bild på hälsa. Och inte bara i det att vi tränar hårt, utan också för att vi käkar riktig mat, ägnar oss mycket åt återhämtning, dricker sällan alkohol och på något sätt delar med oss av kretsloppet i och med våra livsval och uppfostran. Det känns viktigt för mig att vara en förebild i mina döttrars liv och visst är det en tolkningsfråga om hur man är det.

Summan av kardemumman är väl ändå enkel. Träningen blev en naturlig del i livet för att jag tycker att det är roligt. Dock tog det tid att komma till den punkten! Det började som ett måste, blev ett intresse och slutade i en livstil.

Jag hoppas att min lista kan peppa dig, och avslutar det här inlägget med att säga att du är grym! Vi alla går igenom våra egna fighter och jag hade inte kunnat göra det jag gör för två år sedan. Då var Leonore fortfarande liten och sov oregelbundet. Det finns en tid för allt och du vet bäst vart du ska lägga din tid💗

 

18 Kommentarer

  1. Anonym

    Hej! Inspirerande hur du gick från att inte träna mycket till att det blev en livsstil! Jag tränar en del och alltid tyckt att det varit extremt coolt och snyggt med så synliga magmuskler på tjejer! Däremot svårt att få till det, har du något tips? Något särskilt man ska undvika i kosten eller någon särskild träningsform som resulterar i det? Tack på förhand!

  2. Annica

    Jag vill verkligen komma igång med träningen också. Men först tar jag itu med sockerberoendet som jag har. Har nu en sockerutmaning med mig själv. Först: Undvika allt synligt socker. (fjärde dagen idag..)

  3. Karin

    Paula det här är ett av de bästa inläggen jag har läst! Kan tillägga att jag följt din blogg sedan dag ett. Tycker att det är så häftigt att läsa om din resa, och att träningen gått från ett måste till en livsstil. Du är otroligt inspirerande och har en sådan sund inställning!! 💓

  4. Malin S

    Hej Paula, jag tycker du är grym!
    Jag tränade ända till v.38 med mitt tredje barn och mådde hur bra som helst.. men nu 1 snart 2 år senare har jag tappat glädjen i träningen, det är för stor press på vad jag ska träna bara för att krympa låren, få bort bullmagen och forma kroppen som jag drömmer om. Kroppen blir aldrig sig lik efter barn men det är psykiskt ansträngande och svårt att varje dag se sig i spegeln och bara se fel och brister.. hur kommer jag tillbaka?

  5. Kajxa

    Jag kan säga så här! Jag diggar dig stenhårt! Fortsätt med ditt race, you go girl! Du är min motivations källa ❤️ Jag själv tävlade i crossfit förr innan jag fick mitt första barn (2015). Sen dess har jag bara längtat efter att få släppa ut alla endorfiner igen, jag har precis fått mitt andra barn sep 2018. Nu är jag igång med träningen igen och det är så fint att läsa och inspireras av dig och din familj! Jag säger bara fortsätt med det du gör för DU är en fin mamma, partner och verkar ha en fin relation till dig själv. Ta hand om er, jag ville bara ge dig lite torsdags pepp som alla mammor behöver! Kram till dig och din familj

  6. Daisy

    Vad har du för mål med din träning? Undrar därför att jag själv är svårmotiverad utan mål. Alltid lika kul när du lägger upp då/vs nu bilder, svårt att se skillnaden i de dagliga men wow vilken resa du gjort med din kropp ❤️

  7. Jenny

    Alltså Paula, du verkar vara så genuint snäll och omtänksam! Wow! En förebild är du, dina sista meningar alltså! Tack❣️ Du fick mig att inte känna mig dålig eller misslyckad!

    Men min fråga var egentligen… jag har tränat sen barnsben och de är något naturligt jag måste få göra, får jag inte träna så mår jag inte bra… de är som sömnen typ! Tränar jag för lite så mår jag inte heller bra.. de är något jag bara måste få göra!! De är skönt att känna så, för vilka hälsofördelar de drar med sig!! Därför är jag såååå orolig för min man, han gillar inte att träna han tappar alltid motivationen och tycker att han bara går upp i vikt (fett) alltså känner sig typ som att han lägger på sig osv… så förstår att de känns jobbigt och förstår att han slutar! Men de jag är orolig över är hans hjärta då de har hjärtproblem i släkten och det är ju genetiskt… så försöker spårra han i perioder.. å ibland kmr han igång men sen slutar han igen å igen… HUR ska man få någon att börja träna? HUR gjorde Hugo när han fick dig att börja träna osv? Vad tror du är den bästa vägen att gå? För jag är helt från hjärtat super oroad och tänker på det ofta! Inte för hans vikt men för hans hjärta!!

  8. Annie

    Tack för de sista meningarna ❤️ ”Vi alla går igenom våra egna fighter och jag hade inte kunnat göra det jag gör för två år sedan. Då var Leonore fortfarande liten och sov oregelbundet. Det finns en tid för allt och du vet bäst vart du ska lägga din tid”. Du är en förebild för mig men känner mig ibland ”dålig” för att jag också har två barn men inte alls får ihop det med att träna så mycket som jag vill. Min minsta är bara 8 månader, så jag ska nog sänka ribban och tänka att min tid kommer ☺️ ❤️✨

  9. Viktoria

    Paula, tack för du är du. Du är en förebild.
    Jag tränade mycket som barn, aktiv i innebandy och fotboll. Livet kom emellan och sedan kom min älskade skrutt Filippa som snart är två år till livet.

    Förra sommaren började min resa till den starkaste kroppen både fysiskt och mentalt då jag dels tappat bort mig själv i småbarnstiden samt att jag vill vara en bra förebild för min dotter. Hon ska ha en mamma som orkar med lek och stoj och stim.

    Mycket av min energi och kärlek jag fått till träningen har du hjälpt mig att bygga upp, ditt engagemang och glädje till träning lyser upp min dag.

    Du peppar en till att våga, till att utmana och till att se träning som en lek, som en återhämtning och som en kraftkälla där man fyller på med energi.

    Tack Paula för att du är du, världen behöver fler powerwomens som du.

  10. Sandra Augustinson

    Heja dig, Paula! <3 Jag är igång med träningen igen efter 1 år borta av astma och sjukhusbesök stup i ett, jag trodde inte jag skulle orka någonting på gymmets maskiner så jag började med löpbandet men där kunde jag gå på i en rask takt. Så jag testade lite maskiner och kunde iaf köra på 15kg 3 x 15. Och benpress när man har fötterna mot en skiva och trycker emot så kunde jag ta 50kg. Nu är jag så pepp att fortsätta och hittar många övningar, bland annat via dina storys på Instagram. Du har peppat mig så mycket och jag vet att jag ska inte köra lika hårt som dig men du har inspirerat mig med dina övningar 🙂 Stort tack!

  11. Linda Bleckert

    Tack för dom peppande orden, det var verkligen vad jag behövde. Jag känner igen mig så i dig bara att jag just nu bara kommit till att träning är ett måste. Kämpar varje dag för att komma till att det är en livsstil och verkligen roligt. Tack för att du inspirerar mig och för att du är GRYM!!

  12. StrongMama

    Vilken härlig lista och självklart peppar den. Så mycket inspiration man får och du är ju en sån stark människa att man kan tappa hakan. Du kommer och är säkert, en jättestor förebild för dina barn. De kommer att se upp till dig under många år och med dig som mor får de grymma värderingar. Kör hårt <3

  13. Moa

    Känner verkligen igen mig i det du säger. Träningen har alltid varit min paus, mitt andrum, min ventil. Den reglerar mitt humör, bara i den positiva beärkelsen och har under de senaste åren varit en livsstil, det viktigaste jag gör för min egen hälsa.
    Idag tränar jag och min man minst 3-4 pass i veckan var plus promenader med vagnen. Liten är 8 månader och jag tror det är den bästa investeringen i oss själva i gett. Jag tränar för mig, för familjen men framförallt för att ORKA vara den där mamman som leker i parken, jagar i skogen och bara busar hela livet.
    Plus, jag älskar det. pulsen, svetten, pressen, syran i musklerna. När träningen byttes ifrån ett utseenedemål till resultatmål – minst 50% muskelmassa – så blev det fantastiskt roligt! Varje pass är en utmaning och hungern som kommer med det är amazing! 😀

  14. Ellinor

    Hej Paula!
    Har följt din blogg sen första dagen. Lyckan när du har publicerat ett nytt inlägg är stor, det känns som att vi är vänner trots att jag aldrig träffat dig. Eftersom jag följt ditt liv i så många år.

    Till saken.. jag har länge (nu snackar vi åratal..) velat börja träna. Men aldrig kommit till skott att köpa ett gymkort. Men! Igår for jag till gymmet, köpte mig ett gymkort och nu står väskan redo i hallen för morgondagen, då jag ska träna mitt första pass.

    Jag tror, eller jag vet (!) att du har hjälpt mig dit. Att följa din vardag där träning är en självklar grej fick mig ännu mer att vilja leva sundare.

    Tack Paula! För att du är du, och är en grym förebild.

    1. Paula Rosas
      Paula Rosas

      Men åååååh vad glad jag blir! Och vad du är GRYM som ska köra imorgon! Mitt absoluta bästa tips för dig som precis ska komma igång är att inte köra på för hårt, då är det lätt att bli sjuk. Heja, heja, heja!!!!

  15. Åsa

    Wow! Känner igen mig i så mycket du skriver. Har också två små tjejer. Tack för att du delar med dig och ger inspiration och kraft 💪🏼

Visa alla 18 kommentarer
BilderDagens frågaTips

Summering av vår resa till Stöten

En resa rikare med nya, fina minnen. Våra dagar i Sälen kan havarit dom bästa på hela året (haha!). Skämt åsido, förra vintern gjorde vi vårallra första skidsemester. Då också till Sälen fast till ett annat fjäll-Kläppen.

Det var ett test, vi ville se om det funka. Vi hade sedaninnan en vission om att vi gärna vill ge skidåkning till tjejerna men sen vetman inte hurdana barn man får. Dom kanske inte skulle tycka om skidåkning ochdå hade man varit tvungen att acceptera det.

Molly är vår äldsta och vårt barn som får testa på allting först, redan förra året sussade hon ned för backar och grät när vi skulle åka hem. I år blev skidåkningen ännu bättre med hjälp av skidskola och ett ex antal åk nedför tillsammans med Hugo och mina bröder. Och den här gången fick också Leonore gå på skidskola, hon tyckte att det var roligt och i år handlade det bara om att ge en positiv känsla till henne.

Mammas skrutt

Resan till Stöten: Tog oss ca sex timmar från Stockholm. Bra vägar men motslutet vart det lite krokigt. Vi hade packat ryggsäcken full av snacks och sågtill att stanna mycket. Det är ingen idé att stressa med barn i bilen, dom fickbestämma tempot och vi kände hela tiden av när det var dags att stanna för enbensträckare.

Uthyrning: Ingen förutom Hugo äger skidor och tillbehör. På plats i Stöten finns Kaisers skidbod som hjälper till med uthyrning.

Skidåkning: Nu åkte jag inte ett enda åk själv men alla andra sa att backarna var fantastiska. Det fanns många nedfarter och via sittliften på Soltorget kom man allra högst upp. Där fanns ”Mormors störtlopp” som är den längsta backen i hela Sälen.

-En sur tjej för att hon tyckte att pappa för för långsam på med allting

Molly tyckte att att ”Vargys äventyrsbana” var roligast och hon åkte med på alla backar förutom dom svarta. Jag och Leonore hittade en rolig pulkabacke bakom soltorget,och en lekpark:

Afterski: På fredagen var det afterski. Både för barn och vuxna. Vihade inte förstått att barnen lämnades ensamma på sin afterski som var ettdisco med maskoten ”Vargy”. Vi lämnade snällt in våra barn för att gå till denvuxna after skin. Samtliga var så trötta att det slutade med att vi satt runtelden och väntade på att barnens disco skulle ta slut.

Soffplatserna runt elden i Brasseriet blev nog allas favoritplats att hänga på!

Boende: Det finns flera typer av boenden. Allt från camping till hotell. Vi bodde i Pistbyn, ett boende precis intill backen. Se hur vårt boende såg ut HÄR

Mat: Det fanns en massa mat att välja mellan. Vår favorit blev”Brasseriet” som hade ett lekrum precis bredvid matsalen. Det var mysigt attkunna sitta kvar och prata efter maten medan barnen lekte i lekrummet en litenstund.

Pizza, våffelstuga, möjlighet till att kunna grilla egenkorv och givetvis en restaurang med fondue. Varför finns det i samband med skidåkning?Är det någon sån klassisk fjällmat? =) Precis intill receptionen i Stöten fannsockså en Tempo om man behövde handla något.

Aktivitet: Det fanns mer än bara skidåkning! Tyvärr testade vi ingenting, vi fick inte ihop tiden och när backen stängde var alla trötta efter skidåkningen. Men det fanns ett spabad, gamecenter och bowling. Vi spenderade våra kvällar i med god mat och häng i stugan med att spela kort till midnatt.

Upplevelse: Vi var med om en fin upplevelse tillsammans med ”SälenHund”. Vi bokade en utflykt där vi fick åka hundspann. Det var uppskattat avalla och efter åkturen fick vi hälsa på alla valpar. Molly och Leonore vartkära!

Det gick undan!
Den här utflykten uppskattade nog Leonore allra mest

Våra outfits: Fått mycket frågor om våra skidkläder och dom kommer ifrånNapapijri. Enligt mig så var min jacka snyggast i backen! =)

Summan av kardemumman: Vi tyckte mycket om Stöten, det kändes som att det fanns meratt göra här. Det kanske beror på att våra döttrar har blivit ett år äldre menvi är tacksamma för att dessa resor funkar för oss. Det betyder att vi medstörsta sannolikhet kommer att resa till fjällen varje vinter. Och när tjejernasusar ner för backarna är det på hög tid dags för mamma Paula att ta egnaskidlektioner så att jag kan hänga efter familjen! =)

Lite fler bilder från vårt vinterland:

Den här bilden på Leonore och Hugo är nog min absoluta favoritbild från Sälen

11 Kommentarer

  1. Minna

    Nån som minns den episka skidresan där hela familjen Rosas inklusive en liten liten Molly åkte vilse på skoter? Alla var helt förstörda
    Cant forget
    :,😗😂😅🤣
    Tur att gick bättre detta året 🙂 Ser fint o härligt ut👍👍😂

  2. JLB

    Rätt svårt att läsa när så många ord är hopskrivna. Kan va en idé att korrekturläsa innan du lägger upp för att undvika att tappa läsare pga detta.. 🙂

  3. Emelie

    Åh det ser underbart ut! Kan du inte skriva ett inlägg om vilka likheter/olikheter det är mellan Molly och Leonore? Och vad de ärvt av dig och Hugo/vem som är mest lik vem etc. Det vore kul att läsa 🙂 Älskar din blogg!

  4. Maria

    Vet inte om det är för att du bytt ”bloggplats” eller så men det är flera gånger som två olika ord är ihop skrivna, ex runtelden 😊

Visa alla 11 kommentarer
Dagens fråga

Vad tycks?

Ligger i sängen och känner en sådan tacksamhet. Tacksamhet för att mina tjejer ligger i sängen intill mig och snarkar i kör. Ingenting får man ta gör givet. Okej? Ska vi tillsammans bli bättre på att påminna oss om det, för att stanna upp och känna just tacksamhet?

Just ikväll är jag också tacksam för att exporten av min blogg har gått bra. Det har varit lite läskigt idag, när flytten gått från vimedbarn till Cure. Jag har oroat mig för att delar av denna sju år långa dagbok ska försvinna eller inte kunna följa med. Men allt har gått bra och personligen så tycker jag att min nya blogg är SÅ fin!

Men nu undrar jag vad du tycker! Tekniker håller fortfarande på att fixa och koda, så jag har möjlighet att komma med önskemål. Ser du något som vi skulle kunna ändra eller göra bättre? Det är lätt att man blir hemmablind så skulle uppskatta er feedback. Om du tycker att allt ser bra ut, så tryck gärna på hjärtat så att jag även kan få en uppfattning om att den nya designen går hem.

Bloggen kan strula i ett par dagar, vissa kommer till och med se den gamla bloggen under en tid. I sinom tid kommer det funka för alla =)


15 Kommentarer

  1. Emma

    I webbläsare på datorn så är headern väldigt hög (funkar bra i mobilen). Men tanken kanske är att den ska vara så. Samt att hade önskat om det fanns en ruta för att kommentera efter inlägget så man slipper klicka på rubriken till inlägget för att komma dit där man kommenterar om du förstår vad jag menar 🙂 Annars SUUUPER

  2. Dalia

    Hej,
    Jag kan tycka att det är jobbigt att läsa bloggar där hela texten är i ”bold” alltså att texten är tjock. Har reagerat på det också på Hugos blogg. Det är den enda kritiken jag kan komma på. Annars tycker jag att din nya blogg är superfin! 🙂

  3. Josefine

    Vad skönt att flytten utav bloggen gick så bra! Jag tycker den är jättefin, tycker det är så mysigt att lägga mig och läsa din blogg när barnen somnat här hemma på kvällarna. Fortsätt med det du gör, grymt jobb!

  4. Cecilia

    Så spännande 😍😍 det ”enda” som jag tycker är att på förra portalen så kom man direkt till de äldre inläggen nedanför det man läser genom att swipea up på instagram. Nu kommer bara det inlägget från instagram. Hänger du med?😂
    Annars – så snyggt! Så roligt att få fortsätta följa med på er resa 🤗

  5. Lina Franzén

    Tycker bloggen ser snygg och stilren ut! Kör den via vanliga webbläsaren i min Samsung 😊
    Såg dock att du fått 4 kommentarer på inlägget innan, om träningen, men jag kan bara lösa tre av dem och kan inte läsa hela kommentarerna. Det känns som något som behöver tittas på 😊.

  6. sara

    Gå in på min blogg https://fitnete.blogspot.com , där får du veta hur du kan beställa Fitne detox te helt gratis. Fitne detox te hjälper kroppen att på ett skonsamt och effektivt sätt spola ur kroppens system och slaggprodukter. Resultatet bli en märkbar viktnedgång och en piggare kropp.

Visa alla 15 kommentarer
Dagens fråga

Ett allra sista inlägg

 

Det här är mitt allra sista inlägg som jag gör under att blogga på vimedbarn

Portalen Hugo en gång ägde, och där jag har bloggat sedan den dagen jag startade min blogg när jag gick in i vecka 12 under graviditeten med Molly. Här har jag under åren skrivit en fin dagbok som handlat om livet. Här har jag delat med mig, högt och lågt om vardagen och mina tankar.

Imorgon blir min ”första dagen på nya jobbet”. Det känns både läskigt och roligt att nu stå på egna ben i denna bransch. Imorgon flyttas min blogg till Cure Media och vill man komma i kontakt med mig för samarbeten och dylikt är det denna Mail som gäller:

Paularosas.media@gmail.com

Jag har inga tankar på att göra något annorlunda direkt, men jag tar tacksamt emot era önskningar. Vad skulle ni vilja se och läsa mer om under 2019? =)

9 Kommentarer

  1. Jeanette

    Hej Paula!
    Jag har nyss börjat följa både dig och Hugo på blogg och Insta och jag hittade er via andra träningsprofiler så jag ser gärna mer inlägg om träning och kost då det är därför jag börjat följa er. Hur du planerar veckorna med mat och träning och gärna mer tips och kanske filmer på workouts som du gjort. Det uppskattar jag mycket på din insta när du lägger upp men hade gärna sett längre inlägg om det på bloggen. Oavsett vad du väljer att skriva om så tycker jag att du inspirerar och hoppas du fortsätter att vara dig själv i sociala medier, det lyser igenom och du verkar vara en härlig människa!
    Kram från en tjej på 35 år som du inspirerar!

  2. Jeanette

    Hej Paula!
    Jag har nyss börjat följa både dig och Hugo på blogg och Insta och jag hittade er via andra träningsprofiler så jag ser gärna mer inlägg om träning och kost då det är därför jag valt att börja följa er. Hur du planerar veckorna med mat och träning och gärna mer tips och kanske filmer på workouts som du gjort. Det uppskattar jag mycket på din insta när du lägger upp men hade gärna sett längre inlägg om det på bloggen. Oavsett vad du väljer att skriva om så tycker jag att du inspirerar och hoppas du fortsätter med att vara dig själv i sociala medier, det lyser igenom och du verkar vara en härlig människa! Kram från en tjej på 35 år som du inspirerar!

  3. Emelie

    Mer kring barnen känns som allt går så smidigt för er .

    Tänkte typ när dom slutade med natt blöja hur ser era rutiner ut kring de ? Tar ni dom på natten för toa besök osv ?

    Maten äter dom allt ? Hur ser era rutiner ut kring middag ?

    Bråkar dom syskon emellan ? Hur löser ni det ?

    Det verkar som ni aldrig har konflikter om något jah förstår att man inte vill hänga ut barnen och berätta om speciella händelser tänkte mer rutiner / tips på olika situationer man hamnar i som förälder .
    Typ kaos i mataffär
    Vill inte gå hem från lekland
    Vägra äta
    Vägra sova haha osv osv

Visa alla 9 kommentarer
×

Paula Rosas

Hej på dig och välkommen till min blogg. Mitt namn är Paula Andrea Rosas och här kommer några korta meningar om mig. Jag är en 27årig tjej som lever mitt liv genom att göra det bästa av dagarna. Mitt liv kretsar kring mina fantastiska döttrar Molly-Elise och Leonore och min underbara man Hugo Rosas, familj och vänner. Jag är en glad, familjekär och envis tjej som älskar att skratta. I min blogg kommer ni få följa med mig i min vardag. Träning, äventyr, dilemman och utveckling i mammarollen, resor, giftermål, vänskap och utbildning. Samarbetsförfrågningar: paularosas.media@gmail.com