Dagens fråga
Dagens frågaTankar

Vill jag ge Hugo dåligt samvete?

Vad roligt att ni var så många som delade med er av hur ni ser på det här med att höra av sig/inte höra av sig när man är borta från familjen i mitt inlägg från tidigare i veckan. Ni var några som inte alls höll med om att det var manligt/kvinnligt utan mer individuellt men flest av er verkade vara med mig på att det är mannen som är dålig på att höra av sig. Hur kommer det sig?

Är det biologiskt att män har lättare att stänga av vardagen när dom är iväg eller är det från uppväxt att pojkar tillåts vara friare?
En kommentar fick mig att haja till:
”Det är ju bara för att du vill ge Hugo dåligt samvete för att han inte är med er. Känner igen det men har slutat med det då jag själv vill vara ”fri” när jag inte är med familjen. Antar att Hugo är borta från familjen mer än dig och därför känner du så.” 

Först sköt jag bort den tanken för no way att det är vad det handlar om men sen började jag fundera lite på det om det kan ligga sanning i kommentaren. Kan det vara så att en del av mig vill ge Hugo dåligt samvete när han är borta? I mitt medvetande finns det ingen del av mig som vill få Hugo att må dåligt när han är borta från oss – den här gången var det jobb han var iväg på men även när det är nöje så ska han kunna göra det utan att må dåligt. Precis som åt andra hållet att när jag är borta på träning, träffar vänner eller har jobbmöten så vill jag känna mig säker i att det inte ligger några sura tankar och pyr över det. Vi har alltid en rak dialog om våra scheman och är bra på att lyfta direkt om något inte känns okej. Jag vill inte ge Hugo dåligt samvete när han är borta, handen på hjärtat. Men jag känner irritation när han klickar mig (gosh vem blir inte irriterad när man blir klickad utan att få en anledning, man kan ju till och med välja autosvar från mobilen som skickar iväg ”Kan jag ringa om en stund?” så man i alla fall får någon respons) och är tydlig med att säga det. Kanske vill mitt omedvetna jag då straffa honom lite för min irritation genom att ge dåligt samvete för att han inte har tid för mig?

Men i mitt medvetna så tror jag på en rak dialog och att hellre skriva ett sms och sen kunna prata om det i telefon än att jag ska gå runt och vara småsur tills han kommer hem. Något jag annars hört är ”typiskt kvinnligt” att inte säga vad problemet är utan vara sårad och binda det inom sig tills det blir en större grej. Håller ni med om det påståendet?

Jag började i alla fall tänka en del på genus i det här. Om killar bara automatiskt är sämre på att höra av sig eller om det ligger i uppfostran och hur de blir formade. Hur kommer det sig att killar, oftast, verkar ha lättare att koppla bort partnern/flickvännen när de är iväg? 

12 Kommentarer

  1. Emma

    Jag har fått jobba mycket på att säga vad det är när jag är sur över något. Förut kunde jag sura i flera dagar och sambon hade ju inte en aning om varför jag var sur 😂 nu är jag bättre på att berätta så vi kan prata om det och han förstår vad han gjort fel.

  2. Malin

    Vart kommer då ”kvinnors generella kontrollbehov” ifrån? I uppfostran. Även om vi biologiskt sett kanske haft olika roller på stenåldern så går det att lära om. Rent generellt så är det mååånga kvinnor som tar på sig det största ansvaret hemma för att det har vi sett sen vi föddes. Hur hon fixar donar och ser till att allt flyter på. Rollen som ”kontrollerande” är given oss och gräver man i det – inte självvald. Helikoptersynen är en så att säga påtvingad kraft. Hade kvinnor slutat göra allt som de gör så skulle någon annan (mannen) behöva ta vid för överlevnaden av individen och familjens skull. 😊

  3. cass

    okej men då undrar jag hur din man fostras då? Snark. Tänk att allt är tammefan uoppfostran. Finns inga biologiska skillnader va? Du kan bara GISSA att det är uppfostran. Kan lika väl vara genetik, hormoner och urgamla biologiska skillnader som varit livsviktiga för människans överlevnad. Ex, kvinnans ansvar över barnen o mannens ansvar för säkerhet, mat på bordet osv. Det är liksom inget nytt att det varit så marjoriteten av människans tid på jorden och ÄNDÅ finns de ni som med all säkerhet säger att det är uppfostran.

  4. Lin

    Uppfostran! Män känner generellt inte lika mycket ansvar för familjen som kvinnan i en heterorelation. Min kille avbryter dock möten mm för att ringa upp och kolla att allt är ok. Men han släpper ju familjelivet när han är bortrest på ett annat sätt än jag gör. Men var man än är så är man fortfarande förälder och bör enligt mig ta det ansvaret. Dvs inte göra sig oanträffbar.

  5. Emma

    Så intressant! Jag är ett undantag dock om det är så… Jag har svårt att höra av mig till min fästman men det är bara sån jag är. Jag jobbar på det för att han vill gärna att jag hör av mig men jag tappar det helt. Jag är SÅ i nuet. Det är den enda anledningen jag kan komma på för jag ”glömmer” allt när jag är iväg. När jag är med min fästman så tänker jag inte på annat. När jag tränar är det bara träning. När jag är med mina vänner är det bara de som får min uppmärksamhet. Senast igår gick jag till gymmet på kvällen och skulle smsa fästmannen när jag kom dit och sedan när jag lämnade, allt för att slippa oroa (vi bor i ett lite ”utsatt” område.) men glömde totalt för allt fokus var inför träningen. Ibland leder det till konflikt men oftast vet mina nära och kära om att jag är sån. Slutsats, kommunikation är viktigt oavsett i vilken form. Intressant diskussion!
    Kram påre

  6. cass

    handlar der kanske om kvinnors generella kontrollbehov? Vi har ju oftast (varning för generalisering) helikoptersyn och råddar, planerar och ordnar. Så när vi åker iväg så vill vi försäkra oss om att allt flyter på medans när männen åker så vet dom ju att allt flyter på. Och samma med att vi kvinnor gärna hörs av, går allt bra?

  7. Amanda

    Min sambo (dom är man) är bättre på att höra av sig än mig så jag tror ändå det är rätt så individuellt 🤗
    I övrigt så brukar vi nog aldrig bli sura över saker som om ngn klickar en. Om jag ringer och han gör det då förstår jag att han är mitt inne i ngt. Är det intensivt för jag kanske inte den fulla storyn förrän han är hemma igen. Och samma tvärt om 😄 tkr det är skönt vi båda går samma inställning och det är nog det som är det viktiga. Att hantera det liknande och vara överens om att det är okej 😊

  8. fanny s

    Jag är precis som du Paula den som vill höras av när man är ifrån varandra. För min man var det inte lika viktigt i början av vårt förhållande. Jag blev jätteledsen den första tiden, men med åren har jag bara slutat höra av mig jag med, för jag orkar inte vara den som ”jagar”. Och det har faktiskt fått en effekt av att han har börjar höra av sig mer haha! Det hade jag faktiskt inte räknat med 🙂 I övrigt är jag en klassisk kvinna på det sättet att jag håller reda på födelsedagar m.m. men också där har jag börjat släppa. Jag är väldigt övertygad om att det har med uppfostran att göra. Jag har två bröder och det är väääldigt mycket deras kvinnliga partners som fixar och donar och håller koll, precis som jag. Detsamma med min mans systrar, de håller mer koll än vad min man gör. Jag blir irriterad bara jag tänker på det, men men…han har blivit bättre på att ta eget ansvar för födelsedagar etc som gäller hans vänner och familj. Plus att jag har blivit bättre på att släppa kontrollbehovet och inse att om han inte tycker att det är viktigt att minnas sin mormors födelsedag så får det stå för honom…intressant diskussion iallafall! För min del är det nog tyvärr lite sant att jag vill att han ska ha liiiite dåligt samvete när han åker bort, men jag försöker styra bort de tankarna och iallafall inte omsätta det i ett beteende. Det känns inte som min bästa sida visar sig där precis…självklart ska han få åka bort från familjen precis som jag också gör ibland 🙂

  9. Gaby

    I vårt förhållande är det jag som håller kontakt men alla vänner och släkt. Styr upp kalas och fixar presenter för andras kalas. Trots att jag försöker dumpa över ansvaret ibland. Svårt att ändra detta. Samma gäller kontakten när han är borta. Han skulle klara sig bra utan att höra av sig. Inte att han inte gillar att surra när jag väl ringer men han är inte bra att själv höra av sig. Tror det har med uppfostran att göra. Brorsan är ju sämst i familjen på att höra av sig till släkten också. Bra att reflektera över ibland och hur man lär sina egna barn nu..

  10. Camilla @tiobarnsmamman

    Brukar du läsa dina meddelande på instagram?
    Jag skrev igår men inte fått svar.
    Jag hittade er dricka Clean här uppe ,tänkte ni skulle bli glada att se att den kommer även hit☺️
    Jag vart förvånad då det är litet här,men nu finns den även för oss😊
    Den fanns på ica i Idre.
    Mvh Camilla

  11. Sofie

    Jag skulle inte säga att det är biologiskt, för isåfall skulle väl alla män vara på samma sätt och kvinnor vara på samma sätt? Det handlar snarare om en social konstruktion.

Visa alla 12 kommentarer
Dagens frågaTankar

Angående min uteblivna mens

Tack för all er kärlek om mitt inlägg kring utebliven mens tidigare i veckan. Det värmde hjärtat att läsa ert stöd. Det dök också upp frågor och påhopp bland kommentarerna, så tänkte att jag kunde besvara dom:

-Kosten

Jag gick på ett kostschema i våras, som sträckte sig över en period på 10 veckor. Det kaloriintaget var lägre än det jag förbrukade för att jag ville förlora fett och bygga muskler.

Sedan dess har jag käkat normalt. Givetvis tänker jag på att få i mig bra grejer för jag ser kroppen som en motor som jag förser med bra bränsle för att orka. Men det betyder inte att jag inte äter t.ex. en god pasta eller burgare för det gör jag också.

-Kroppen

När jag startade i våras vägde jag 65 kg. Idag ligger jag på stabila 60 kg. Jag kan pendla mellan 60-62 kg beroende på om det är en träningsdag eller vilodag.

Det var någon som skrev att jag såg mindre ut nu än vad jag gjorde innan jag fick barn och det stämmer inte. Min normalvikt innan barn var 57 kg, vilket betyder att jag väger 3-5 kg mer idag.

Det var min ökade muskelmassa kontra minskade fetthalt som ställde till det för mina hormoner. Och i kombination med stress!

Det är tufft att vara viljestark. Men jag är en mänsklig varelse och förståndet kom ikapp. Jag kunde inte tuta och köra, trots att jag ville. För jag tänker långsiktigt och på hälsan. Så för att bryta en ond cirkel fick jag ta ett steg tillbaka.

-p-piller

Jag har ätit p-piller som innehåller hormoner.

-Måendet

Stressen som släppte efter bröllopet gjorde massor- så om du står inför ett bröllop i år, lova mig att ta det lugnt! Stress är inte att leka med.

Det slog mig, att det måste vara en klassiker? Man har sin stora dag framför sig och tänker att man ska vara i ens bästa form någonsin. Man tränar för mycket, äter och sover för lite och stressar ihjäl sig?

När mensen uteblev mådde jag som sagt inte dåligt. Inga problem av några andra slag förutom att den bara försvann.

Nu har jag fått tillbaka min mens vilket jag är tacksam för, och den vill jag behålla. Så det finns en tid för allt. Jag hade gärna hoppat på en programmering, lagt in en extra växel i att bygga ännu mer styrkekapacitet, kört ett extrapass med en vän bara för att umgås, testat ett annat upplägg på kostschema för att utvecklas. Men just nu har jag inte råd med det, och jag vet om att det finns en tid för allt. Och nu ska jag hämma mig- trots att det är skitråkigt 🙈

det är ju det här som jag tycker är så satans kul!

15 Kommentarer

  1. Filippa

    En grej att prova är att träna utifrån sin mens! Läs den här artikeln på SVD https://www.svd.se/om/mens-och-traning. Beroende på var man befinner sig i sin cykel ska man träna på olika sätt och på så sätt maxa, eftersom att man samarbetar med kroppen och dess hormoner! Ashäftigt ju att mensen kan hjälpa en lyfta mer, springa längre och vara uthålligare – om man bara tränar rätt!

  2. Marre

    Oj, jag har inte haft mens sen jag var 16 år då jag började med minipiller (är 27 idag) och nu har jag spiral. Aldrig hört att det ska vara farligt att inte ha mens. Nu blev jag lite orolig!

  3. Tova

    Äter du p-piller nu? När jag åt dem försvann min mens helt, vilket jag tkt var vääldigt skönt. Men man kanske inte känner så om man inte använder p-piller ex som kan göra att den försvinner!

  4. Amanda

    Hade blivit så tacksam om du kunde svara på vilka träningsskor du använder dig av? Ser att det är Reebok men vilka utav alla? Haha! Jag tränar grit, bodypump, springer, gymmar osv och känns som du använder dina skor till all sorters träning!

  5. J

    För att var fjärde vecka var sockerpiller, dvs du hade egentligen en pillerfri vecka men många sorter har 28dgr alternativ för att man inte ska tappa rutinen att ta den eller glömma när man ska börja nästa karta. Så ingen vanlig mens.

  6. Martina

    Går man på p-piller äter man det regelbundet och gör man det får man ej riktig blödning(av sig själv) utan ”manipulerad”. Jag fick tidigt diagnosen PCOS, en diagnos som gör att man har sällan eller obefintlig mens. Därför fick jag börja med p-piller, idag yasminelle för att ens få en blödning varje månad. Min kropp kan ej producera en vanlig mens naturligt.

    Hur man lever påverkar också mensen. Beroende på hur mycket stress, press, belastning kroppen för mycket går igenom kan mensen utebli.

  7. Amanda

    Men alla äter olika piller oxå. Jag hade tex ingen pillerfri vecka utan fick mens som vanligt den 4:e veckan trots att jag åt p-piller

  8. Maria

    Det som är viktig med mens även om den existerar pga p-piller eller ”normal” mens är att man vill förenklat att slemhinnan i livmodern ska bytas ut. Detta för att minska risken för cancer och blödningen är ett kvitto att kroppen mår bra. Kvinmor med pco tex får p piller för att få mens regelbundet och minska risken för cancer.Tränar man mycket, går på ny diet, sover dåligt etc kan mensen utebli även om man äter p-piller. Sen beror det på volket p-piller man äter. Vad du menar med riktig mens är när du även förlorar ett ägg med blödningen. Det är inte nödvändigt i sammanhanget.

  9. Jen

    Tack snälla för att du tar upp detta! Äter du fortfarande p piller och om inte hur lång tid tog det innan den kom tillbaka efter att du slutat? Vore jättetacksam om du vill svara 🙂

  10. StrongMama

    Älskar dina träningsbilder, så peppande och man blir ju såå sugen på att träna, sjuk eller inte jag vill bara ställa mig på löpbandet, lyfta tungt och svettas hårt. 😀 Men självklart låter jag bli, måste bara bli frisk först.

  11. Annica

    Den kan försvinna av andra orsaker också.. Man kan tex hamna i så kallat tidigt klimakterium – bland annat orsakat av Turners syndrom (skrivit mycket om det på min blogg bland annat nu i februari då det är Turners syndrome awareness month)..

  12. Jen

    Vart har du köpt dina fina bruna leopardtröja du hade på dig när du på insta pratade om fluffig äggröra? ☺️
    Sååå fin på dig

Visa alla 15 kommentarer
Dagens fråga

Dagens relationsdilemma

Började morgonen med att skälla på Hugo🙈 Vi har delade uppfattningar om huruvida man bör höra av sig när man är bortrest (Hugo är i Örebro).

Jag förstår att man kan ha fullt upp, men när jag är borta ligger det i mitt intresse att ringa hem. Höra hur det är, hur dagen har varit, hur barnen mår osv. Sen är Hugo också den första jag vill ringa när någonting roligt har hänt. Jag blir ivrig och upprymd och vill bara berätta nu, nu, nu!

Vi pratade om det här imorse, jag och mina panelmedlemmar i ”utvecklingssamtalet”. Är det en generalisering mellan män och kvinnor? Att vi kvinnor ser det som en skyldighet att ringa hem när partnern är borta i jobb eller nöje?

Så jag vänder frågan till er. Blir ni irriterade/arga/ledsna när er partner checkar ut? Bör hen ringa hem när hen är borta från dig och familjen? Vad tycker ni? =)

47 Kommentarer

  1. Sofia

    Det är ju bra om man som par pratar om det här innan någon åker bort, vilka förväntningar båda har på varandra gällande att höra av sig. Snackar man om det innan minskar ju risken att någon blir besviken av uteblivna sms, eller tvärtom.

  2. Kimberly

    Samma här! Min sambo jobbar natt & jag ber honom att väcka mig när han kommer hem vid 02-03 så jag vet att han lever, även fast jag ska upp 05. Måste veta att han är hemma så det inte har hänt något. Samma sak när vi är ifrån varandra. Vill gärna att han hör av sig ibland eller svarar när man ringer/smsar.

  3. Emma

    Ja!
    Igår kväll var han på aw med jobbet.. det började vid 16.. klockan 23 smsade jag och skrev godnatt och frågade när han kommer hem, han svarade då godnatt och skrev att han snart skulle komma! Klockan 01.10 vaknade jag till och han är fortfarande inte hemma.. första tanken är ju såklart att det har hänt något, försöker ringa honom men mobilen är såklart avstängd.. Lätt att somna om då liksom! Klockan 01.30 trillar han in som om ingenting ”mobilen dog”… jaha då kan man ju kanske låna någon annans telefon och skriva ett sms ”vi är kvar på stan, kommer om en stund” men nejnej!
    Detta var alltså på en torsdag och han skulle jobba på fredagen vid 8.. fine om det varit en fredag eller lördag då hade jag inte ens reagerat!? Suck alltså!
    Han själv hade väl inte ens reflekterat över att jag inte var hemma om det var tvärt om.. idiot! 🙄

  4. Linnea

    Min sambo är inte jättebra på att höra av sig heller. När man är iväg med sonen på cup ex så är det knappt att man får ett sms, haha!
    Jag själv är inte jätteduktig på det heller men försöker att skicka något mess då och då.
    Kan köpa att man verkligen har fullt upp me det man gör och att man inte tänker i första hand på att höra av sig till hem. Tror inte det är en kvinna/man -fråga utan mer hur man är som person överlag.

  5. Ilumi

    Jag tror ni skulle vinna på att läsa lite om introvert vs extrovert – Säger inte att Hugo är en introvert men förmodligen mer än dig.
    Jag reser med jobbet – mitt ex var som dig, ville ringas, smsa och höras och jag höll på att gå in i väggen.
    Hade jag ibland 5 minuter över när jag gick på toa? Ja. Orkade jag då, det enda tillfället jag hade att andas, ta emot ett samtal från någon som bara vill snacka? (Allt annat förutom nödsamtal är ”bara”) – Nej!
    Tänk dig det värsta passet du haft, när de svartnar för ögonen och du inte orkar lyfta en muskel – samma känsla har man i huvudet, det är en trötthet som inte går att förklara. Lägg sen till en enorm press med någon som hela tiden ringer och sms:ar och ens dåliga samvete att man helt enkelt inte orkar för en mentala gräns är nådd och det enda man försöker är att bara hålla sig flytande och inte gå under mentalt under de mest stressfyllda dagarna.
    Om de är någonting ens i stil med de jag beskrev, så som Hugo känner sig, så förstår jag honom helt, det är en fruktansvärd känsla.
    Dock har han ett ansvar som en vuxen människa att förmedla dessa känslor till dig så att ni kan ha förståelse för varandra och kunna kompromissa. Jag och min fästman (som också gillar att ringas) hade problem med detta i början men vi har löst det så här:
    När jag åker på en jobbresa försöker jag klura ut vilka dagar som att bli tuffa, jag säger till honom i förväg att de finns en chans att jag inte kommer att orka prata och att de finns en chans att jag inte ens kommer att hinna messa, helt enkelt så att vi har klara förväntningar. Han lärde sig också att bara skriva ”hallå, svara”, ”jag har nåt att berätta, svara” inte funkade alls (de bara ökar pressen), han bytte ut det till mer förstående ”Hej älskling, jag vet att du har fullt upp, jag har jätteroliga nyheter jag vill dela med mig, men jag förstår om du har fullt upp” – de ökar chanserna markant att jag tar 2 min av de 5 min på toaletten och faktiskt ringer.
    De dagar de krisar helt och han hör av sig så skickar jag bara ett batteri-emoji och ett hjärta i ett mess, that´s it, då vet han att mitt sociala batteri är helt slut och jag helt enkelt inte orkar. Det handlar inte om att jag ignorerar honom, inte älskar honom etc etc, jag försöker bara skydda min mentala hälsa just de dagarna.

    Shit vad långt det blev, sorry!

  6. Veronica

    Det är exakt samma sak här! När sambon ligger borta på jobb och jag försöker få tag på honom för att berätta något eller att sonen vill säga godnatt..då ringer han tillbaka när han vet att vi sover eller så hör han inte av sig alls. Så förstår helt hur du känner!:)

  7. Malin

    Det är ju bara för att du vill ge Hugo dåligt samvete för att han inte är med er. Känner igen det men har slutat med det då jag själv vill vara ”fri” när jag inte är med familjen. Antar att Hugo är borta från familjen mer än dig och därför känner du så.

  8. C

    Älskar att du säger att det känns som ni är från olika planeter. Finns en bok som heter ”men are from mars, women are from venus” som bygger just på det 👍. Finns på storytel med

  9. sofia odh

    Jag hör alltid av mig till min sambo nu när jag är hemma med barnen. Berättar när vi gått upp och hur allting går och dyligt medans när hn är hemma och jag är borta så får jag messa för att kolla läget 🙈
    Men är jag bortrest tillsammans med barnen då hör han också av sig.

  10. Felicia

    Min man ringer säkert mig tre, fyra gånger under dagen. Skulle han sova borta så pratar vi mellan alla möten han har, sen pratar han med mig tills jag somnar 😂 Det är inget jag sätter som krav utan han gör det bara, skulle däremot bli jätteledsen om han inte ringde mig. Eller när det hänt något roligt och han ringer sin mamma först 😂😂😂

  11. Pauline

    Jag och min sambo har haft samma disskution 😂 Nu har han lärt sig att höra av sig mer. Han kan tex skriva ”Nu ska jag äta lunch och sen dra till gymmet” – för att jag tycker det är trevligt att hålla varandra lite uppdaterade när vi inte ska ses på ngra dagar.

    Nu är det jag som varit bortrest mest och i början var det BARA jag som försökte få kontakt/ smsa/ ringa och hålla honom uppdaterad 😂 Tror definitivt att det är en ”killgrej” 😅

  12. Johanna

    Jag och min man har precis haft samma diskussion 😂
    Han arbetar med snöröjning och är borta i flera dygn just nu på jobb och jag är hemma och tar hand om våra tre små töser.
    Jag känner mig totalt oviktigt i hans värld just nu och tycker även att våra vänner bryr sig mer om hur barnen mår än vad han gör.
    Tycker inte det är så svårt att slänga iväg ett sms o kolla läget, sa även att jag ALDRIG hade kunnat låta det gå en hel dag utan att höra av mig. Min man menade på att han är så trygg när jag har barnen och vet att jag skulle skrivit om det var något viktigt.
    Hur som helst så har han blivit bättre efter vårt prat 🙂 och jag känner mig inte längre som sist i prioriterings-listan

  13. Lina

    Jag är likadan! Jag kan dock gå en hel dag utan att höra av mig beroende på hur fullt upp jag har men om jag väl ringt/sms:at utan att få svar under lång tid blir jag jättefrustrerad och irriterad. Ibland slår det även över till katastroftankar och jag blir orolig att det hänt något.

  14. Emma

    Jag skulle inte bli sur om han inte ringde, jag tycker dock man kan höra av sig på ett eller annat sätt. Inte hela tiden varje dag men.. Jag skulle bli väldigt glad om han ringde men det är inget krav. Jag är likadan, man tänker på annat när man är bortrest 🙂

  15. Anna

    Tycker de mannens ansvar när han är långt ifrån så vill jag ha ett godmorgon sms, vad man gör under dagen någon gång samt ett samtal innan läggdags. Känns tryggt så för mig, sen förstår jag om de kan ha fullt upp men tid för ett samtal i 1 minut ska de ha! Annars blir jag vansinnig.

  16. Fredrik

    Jag tycker att man inte ska höra av sig. Är man borta på jobb/nöje så är ju fokus där och inte hemma.
    Jag är borta väldigt säĺlan så om man får massa samtal/sms så kan jag inte jobba/elr ha fokus på det jag gör, älskar min familj men är jag borta så vill jag inte höra något om det inte är akut.
    Beroende också Hur länge man är borta

  17. Jessica

    Nä. Vart iväg på semester med barnen nu 3 veckor. Och har ringt hem typ två ggr. Skickat lite bilder och messat ibland etc. men äh ärligt talat behöver man inte höras för jämnan. Jag är kvinna. Så jag tror de handlar om hur mycket attention you need😂

  18. Jonna

    Här är ett till par som är födda på olika planeter! Vi har dock inga barn än. Sambon jobbar ibland natt, ofta mellan fredagen o lördagen, och kör då lastbil en lång sträcka. Tycker såklart inte att det är konstigt att jag vill att han hör av sig… Han är min nummer 1 och såfort minsta lilla sak har hänt, både bra, dålig, viktig, oviktigt osv så vill jag berätta för honom direkt. Han kan komma på saker flera dagar senare.
    Antar att vi män och kvinnor är byggda olika 😂

  19. Sofi

    Vi åker på jobbresor/kompisresor uppemot 5 dygn i streck några ggr per år, har barn ihop och hör utav oss med foton (på barnen) några gånger. Oftast tidsskillnad mellan oss så blir sällan att ett samtal passar tidsmässigt. Jag ogillar prata i telefon överlag. På 5 dagar = ett samtal max och ett gäng foton. Likadant åt båda hållen. Lagom 🙂

  20. Therese

    Absolut
    Jag håller med. Den som är borta ska höra av sig. Jag blir ledsen/arg/besviken när det händer.
    Han förstår när jag förklarar.

  21. Annie

    Nu har vi inga barn ihop jag och min sambo för då hade det nog känts viktigare, men för mig så räcker det med lite smsande när man är ifrån varandra (om det inte hänt nåt superintressant)

  22. Olivia

    Tror inte att det är något generaliserande mellan män och kvinnor. Jag är kvinna och min partner är kvinna och vi är olika när det gäller detta. Jag hör inte av mig i samma utsträckning som hon gör när hon är bortrest. Tror snarare det handlar om hur man är som person och hur lätt man ”kopplar bort” hemmafronten när man är iväg.

  23. M

    Min sambo är kass på att höra av sig och jag blir besviken och det vet han.. Men han är la bara urdålig på det.han har börjat försöka mer sen vi fick barn. jag däremot vill gärna veta hur det går hemma med sonen och allt då om jag skulle åka bort och sova borta typ.

  24. Åsa

    Ooo ja och jag har väl äntligen fått min make att per automatik ringa men det irriterar mig ändå för om jag är borta så VILL jag ringa. Medan han ser det som en plikt. Förstår inte hur det kan vara så. Kan förstå att man är olika, men det här förstår jag inte och innerst inne blir jag inte bara irriterad utan även sårad.

  25. Sofia

    Jag och min sambo brukar inte höras om vi bara är iväg någon natt. Vi tar hellre en långmiddag när den ena kommer hem och pratar om tiden vi var ifrån varandra. Men vår son är bara ett år när han blir äldre tycker jag att man ska ringa och säga godnatt till honom och höra om hans dag.

  26. Emma

    Jag känner så igen mig! Jag hör alltid av mig när jag är iväg medan min man kan vara mycket sämre på att höra av sig. Kanske är manligt/kvinnligt? Intressant, har inte funderat över det tidigare!

  27. StrongMama

    Självklart ska man höra av sig, båda delarna. Speciellt om man har barn. Man vill gärna att det ska ligga i den andres intresse att vilja höra och veta hur familjen mår. Känna någon minsta lilla pytta lilla saknad av att få höra, se oss, barnen, mig.. vad som helst. Men män är nog (generalisering) rätt simpla, egna (för att inte säga mer ego på det sättet) och inte lika fästa. Jag kommer aldrig att förstå det och VARFÖR det är så men har absolut förstått att det ÄR så..
    Min man har blivit liiiiite bättre på att höra av sig men jag anser mig vara bättre.

  28. E

    Jag och min pojkvän hörs väldigt mkt. Vi har varit tillsammans i 4 år och hörs flera ggr per dag, skriver att vi tänker på varandra, saknar, älskar osv, frågar om hur den andra mår och om den behöver någonting osv. När vi inte sover ihop så skriver vi alltid fina god natt/god morgon sms. Skulle aldrig någonsin falla mig in att gå och lägga mig utan att ringa eller skriva något (när vi är ifrån varandra). Många i min närhet tycker att det är lite överdrivet men det tycker absolut inte jag. Jag förstår inte mina vänner som gör annorlunda 😂 man ska ge och få kärlek hela hela hela tiden tycker jag, aldrig ta för givet 🙂

  29. Sofia

    Ja verkligen och jag blir som du, förbannad och ledsen. Har så svårt att förstå hur min sambo kan glömma/inte hinna höra av sig. Jag tar mig tiden om de så skulle vara att jag behövde ringa när jag satt på toaletten för att kunna lösa det.
    Även att höra av sig när man inte hinner komma hem den tiden man sagt eller liknande är väldigt svårt för min sambo och jag blir toooookig på det😅

  30. Caroline

    Man hör av sig tycker jag. Min sambo är likadan när det gäller att inte höra av sig vilket jag blir skitarg över speciellt när han är iväg långt hemifrån. Vi har ju liksom barn.

  31. Leoni

    Jag förstår dig precis! Värsta jag själv vet är när min partner säger att han är hemma runt 18.30 och jag börjar med middagen i tid, så dyker han inte upp förren tex 19.30 pga trafik eller något, hur svårt är det att ringa då och meddela att man blir sen?! 😂 Jag är uppväxt med att man hör av sig under dagen alternativt kvällen om man är väldigt upptagen, men det finns ju alltid 3 sekunder över att skriva ett sms ”Super busy dag, ringer ikväll så fort jag har tid” – Då vet jag och kan lägga band på vad jag nu ville berätta eller fråga (förutsatt att det inte är en krissituation). Sen kan jag tycka att det är extra viktigt att svara i telefon/återkoppla så snabbt som möjligt när man har barn ihop, ditt samtal kunde ha gällt något ang barnen och då är det såklart viktigt att man svarar.

    Hugo tog det dock bra tycker jag och bad om ursäkt och bad dig berätta/visade intresse, vi är alla mänskliga och olika och så länge vi visar att vi är villiga att ta till oss kritiken och tänka på det till nästa gång så är jag personligen nöjd 🙂

  32. Emma

    Ja! Det tar 1 sekund att skriva/svara på ett sms. Alla har 5–10 min att ringa ett samtal och det finns inga ursäkter för att inte höra av sig eller svara, jag och min partner har haft många konflikter om detta men landar alltid i att han ska höra av sig.

  33. Marie

    Jag är kvinna, och jag hör av mig extremt lite när jag är borta. Hör alltid av mig men det kan gå en hel dag. Beror på vad jag gör, varför jag är borta förstås, men jag checkar ut rätt ordentligt och ringer typ mot kvällen för att säga godnatt till barnen och höra hur deras dag varit.

    Min man reser mkt i sitt jobb och är mkt borta. Han hör oftast av sig massor, det ska vara något speciellt för att han inte ska höra av sig ofta, och då talar han om det ”idag kommer jag inte höra av mig för ….”

    Så i detta fall är nog jag mer som Hugo 😂 Jag bryr mig inte så hårt. Men vi har inga problem eller bråk pga av det, så maken bryr sig nog inte heller så mkt om att jag inte hör av mig så ofta, och han hör nog av sig ofta själv för att han alltid gjort så, han bara är sån. Min närmsta vän, kvinna, är också som jag. Jag tror mer det beror på att vi är olika, inte en man/kvinnogrej.

  34. Sophie Nilsson

    Jag håller med dig, man hör av sig. Det är så lätt att bara skicka i väg ett sms, så länge man vet varför sin partner inte har tid så är det fine men om man inte ens hör av sig eller går att få tag på.. Nä det tycker jag bara är drygt. Där får man ha förståelse!

  35. Lo

    Jag känner igen mig – fast åt andra hållet. Jag kan väldigt lätt glömma bort att höra av mig då jag är borta, min man däremot hör av sig i tid och otid. Jag kan snarare bli lite stressad av att han ringer flera gånger bara för att.
    Nu har jag lärt mig att ringa, messa och höra av mig om jag är borta, men det sker ALLTID pga att jag vet att han önskar det. ALDRIG för att jag själv har behovet.

  36. Mikaela

    Min man brukar höra av sig antingen genom att ringa eller skicka meddelande om han är i väg på jobbresa.Jag skulle nog däremot inte bli irriterad/arg/ledsen om han inte gjorde det.Han har fullt upp med jobb och jag har fullt upp med hem och två barn.

  37. Amanda

    Vi har som regel för att undvika besvikelse och missförstånd att den som reser bort är den som hör av sig när den har tid. Den som är kvar hemma ringer endast om något har hänt eller om det är akut, då vet den som är iväg att det är läge att ringa upp fortare än kvickt om h*n inte svarar direkt.

  38. Anna

    Preciiis sånt här hade jag och sambon en väldig diskussion om får några dagar sen. Han jobbar hemifrån och han har under det senaste året ALLTID varit hemma när jag kommer hem. Men så för några dagar sen var han bara borta, han svarade inte när jag ringde och han hade inte lämnat någon lapp. Han kommer hem 2h senare, då hade han bara varit på gymmet och lagt ifrån sig telefonen under tiden. Klockan var runt 20:00 och jag hade hunnit stressa upp mig rejält då jag inte hade hört av honom alls!
    Jag är uppvuxen med att man lämnar lappar, man ringer/smsar direkt någon förändring i ens ordinarie schema sker. Vet inte om det är vanligt eller om jag är uppvuxen med överkonstig kontroll? Men guuud vad stressad jag blev, för jag själv hade verkligen aldrig gjort så! ^^

  39. Josefin

    Jag håller helt med dig och reagerar precis likadant. jÄr jag iväg så hör jag av mig flera ggr för att kolla hur familjen har det men är min partner borta så verkar inte det behovet finnas alls och jag blir lika irriterad och besviken varje gång. Antar att det är typiskt manligt/kvinnligt.

  40. Annica

    Åh, känner så väl igen mig. Jag vill ringa hem inte bara 2 gånger utan även 3-4 gånger till och med.. Haha.. Sambon? Han kan ju vara borta en hel vecka o knappt ringa hem alls. Så ja, jag skulle absolut säga att det finns en skillnad där.

  41. Jennifer

    Jag tycker att som förälder har ingen av oss någon som helst vettig anledning att inte svara i telefonen. Min sambo har kontorsjobb, jag har telefonförbud på jobb där alla som har omyndiga barn har dispans. Finns ingen anledning att min sambo ej svarat i telefon (är inte heller såna som okynnesringer). + när man är borta på jobb ska man ringa morgon eller kväll om inte annat för att prata med barnen. Men det är vad jag tycker och som tur är håller sambon med där. Inget, absolut INGET, går före barnen. Därför ska det svaras när barnen är på förskola, barnvakt, hemma med andra föräldern, ja… alltid när man inte är med. Tror min sambo lärt sig ”en läxa” också när han ”missat” samtal från mig när en nära släkting drabbats av stroke och var nära att gå bort. Vi har också såklart lite av en tidsregel då man faktiskt inte KAN svara i telefonen (ex i en av våra bilar där ej bluetooth finns). Säkerhet först, även för oss <3

  42. Mia

    Visst ringer man hem, i alla fall en gång per dag och speciellt om något har hänt bra eller dåligt. Konstigt beteende att inte göra det. Man har alltid 5 minuter om inte annat så från toan.

Visa alla 47 kommentarer
Dagens fråga

18:00

Vi har storhandlat (blev typ sex paket med fetaost efter morgonens succé-äggröra😂), badat och läst en ny bok. ”Pappas långa ben”.

Imorgon har vi en podd-dag där vi bandar fler avsnitt och jag ska vara på plats redan klockan 08. Vi brukar vanligtvis att lämna mellan klockan 08-09 på föris men imorgon måste vi starta tidigare eftersom att Hugo är borta. Det är en så markant skillnad på tjejerna om dom har sovit för kort, så redan vid klockan 18 somnade dom.

-Jag höll också på att somna. Är det okej att somna vid nattningen redan klockan 18? 🙈

5 Kommentarer

  1. Ninni

    Hej Paula! Är gravid och huvudet bara spinner med olika namnförslag till det kommande barnet. Skulle du inte kunna göra ett sånt uppskattat inlägg med namn du gillar och olika namnförslag, du har så himla bra smak 😀 har sett att du ibland skriver barnens namn med bindestreck Molly-Elise/Leonore-Lily. Betyder det att deras tilltalsnamn egentligen är båda namnen, alltså det namn ni anmälde som ”tilltalsnamn” är båda namnen, som ett dubbelnamn liksom? Hur kommer det sig att ni valde att göra så när ni egentligen kallar de för Molly och Leonore? På ”officiella” lappar man fyller i, skriver ni då i ex Molly-Elise på under raden med förnamn? Om ni då går på tex vårdcentral, ropas inte alltid hela dubbelnamnet upp då istället för bara ”Molly”? Blir inte det förvirrande för barnen eller vad är tanken med det hela? Tycker namnen är superfina men undrar mer kring själva upplägget och varför ni valt bindestreck mellan namnen. Mycket namnfunderingar nu hehe, men hade varit kul om du ville svara! Har själv så mycket funderingar på hur vi ska lägga upp detta med namn. Kram!

  2. Marie

    Jag hittar inte er podd någon stans? 🙈 alltså den med dig och Ann Söderlund och några fler tror jag hette den kvartsamtalet? Vart finns den? Kram

Visa alla 5 kommentarer
Dagens fråga

Är det okej att tjäna pengar på barnens bekostnad?

Vid samarbetsförslag tänker jag alltid två gånger innan jag tackar ja eller nej. Först och främst funderar jag över om jag kan stå bakom produkten (skulle t.ex. aldrig göra samarbeten med preventivmedel för de frågorna tycker jag att ni ska ha med en barnmorska och inte en influencer).

Det handlar mycket om etik för mig, och brukar gå på min magkänsla. Ibland kan det bli fel, och då får jag lärdom av mina misstag. Men tillbaka till barnen, dom får gärna vara med men det måste ALLTID vara på deras villkor. Barn är barn, och då riktar jag mitt sätt att jobba på till leken. Mitt samarbete med XPLORA innefattar att barnen själva ska få lära känna produkten och dom älskar den, dom ringer till oss och tycker det är kul med en egen ”telefon”.

-Jag ser en relevans där. Att jag som kommunikatör kan förmedla produkter med relevans till andra som befinner sig i samma livssituation med små barn.

Och absolut, det är en del av mitt jobb och jag tjänar pengar på det. Pengar som går till att betala räkningar, till att spara pengar, till att köpa nya vantar när det nioende paret med vantar tappats bort och ge livskvalité till vår familj i form av utflykter. Det ger oss också chans till att spara pengar som är avsatta till våra döttrar. Vi har en stark målbild om att kunna hjälpa till med både körkort och kontantinsats för att hjälpa dom in på bostadsmarknaden.

Att jobba med sociala medier är komplext och vi kan krossa gränser. Barnen är det största i vårt liv och trots att dom alltid finns med så har vi ständig dialog om just gränser för att bevara deras integritet.

För ett tag sedan hade jag en intressant diskussion med en person som frågade varför vi inte skapade ett Instagramkonto till tjejerna och ”slussade in dom”. Att det skulle generera pengar och att vi som föräldrar skulle göra dom en tjänst inför framtiden.

Hela mitt inre skrek nej. Det skulle inte alls kännas rätt och att det skulle innebära att jag som förälder verkligen passerade gränser. Det är inte mitt val att ta, och dessutom så står jag kluven i när jag ens skulle tycka att det är okej för tjejerna att skapa en Instagram eller Facebook.

-Vad dom vill syssla med när dom är äldre är deras val, men jag som mamma får vara med och påverka om och när deras egna sociala kanaler skulle ta form

Har dina barn Instagramprofiler? Om ja, hur funkar det, vad har ni satt upp för regler? I vilken ålder vill kids ha sånt?

Jag arbetar med sociala medier vilket är ett komplext arbete. Mina barn figurerar mycket i mina kanaler och är även med i en del av mina betalda samarbeten. Och det funkar (just nu). Vi tar en tag i taget och tänker alltid på:

-Frågar ”får jag ta en bild, eller vill du vara med på en bild”

-Vi outar sällan mer än bilder/stories

-Vi fokuserar mycket på det verkliga livet utanför sociala medier med vår familj och vänner. Barnen är rätt så ovetandes om annat än just vår verklighet

-Vi respekterar dom

Lyckades jag reda ut frågan tycker ni? Finns det fler frågetecken på vart vi står? Jag respekterar givetvis att vi kan tycka och tänka olika om detta!

8 Kommentarer

  1. Martina

    Jag förstår att man inte delar med sig av sina barn på social medier om man är offentlig, lever sina liv på sociala medier men å andra sidan har jag följt dom allra största influencers/bloggare hela mitt liv så det vore konstigt att göra en Blondinbella. Inte dela med sig av bilder på ansiktet på sina barn på sociala medier men dela med sig av att man har fått barn 1 eller 2 gånger. Men förstår att den senaste tiden är det bra för dom att dom har varit gömda. Det är tillräckligt att stalka Isabella. Så kontentan, det ÄR en balansgång att dela med sig. Vara personlig, men inte privat om ni förstår vad jag menar. Och ingen hoppar på idrottsstjärnor för att dela med sig av sina barn på sociala medier -”hur kul är det för dom själva att ligga på nätet eller att man är till allmän beskådning?” Varför skulle vanliga livsstilsinfluencer vara annorlunda? Det är en balansgång!

  2. Ana

    Jag personligen hade inte velat att människor jag inte känner tittar, pratar med mig om jagvvar 5,6,10,15 år. Eller att bilder finns att goggla på mig. Även barn ska ha rätt till privatliv och de kan inte bedöma huruvida deras bilder ska vara med på nätet eller inte eftersom de inte vet konsekvenserna av detta. Hade ni int tjänat pengar på dom hade ni inte lagt ut alla bilder. Man får tänka ” kommer molly uppskatta att hela skolan vet vem hon är när hon är 7 eller 13 år?”

    1. Sara

      Jag håller med dig. Min mamma driver eget o på en flik på hennes hemsida ville hon skriva lite om familjen. Jag blev vansinnig när jag såg att hon laddat upp bild på mig o skrivit vad jag jobbar med, har för intressen osv. Då var jag kanske 15 år. Det var inte roligt.

  3. Malin

    Om barnen deltar i ett samarbete, som t.ex. för PoP, avsätter ni då medvetet en summa pengar från det samarbetet till barnens sparande eftersom att dom faktiskt är huvudsyftet i samarbetet, eller hur tänker ni?

  4. Kim

    Ni gör det på ett kärleksfullt och roligt sätt. Älskar att följa er som familj på sociala medier. Har själv barn i samma ålder. Ni är fantastiska som föräldrar och förebilder.

  5. Cristina

    När ska du ta upp det vi frågade om samarbetet med Babyworld om Besafes framåtvända bilstol?
    Det blev mycket diskussion om det på din blogg men du har inte sagt ett ord.

    Tycker det passar in här då det var ett exempel på ett ”dåligt sammarbete”.

  6. Rebecka

    Jag vill börja med att säga att jag tycker att ni är en fantastisk familj och har följt er sedan Molly var i magen!

    Dock undrar jag hur ni tänker kring att ni ”hänger ut era barn på internet” där flera tusen främmande personer kan följa deras uppväxt och kanske senare då dom är lite äldre och går på stan med sina kompisar kan andra komma fram till dom som om dom kände varandra? Tycker såklart att de är bra att man frågar barnen om dom vill vara med på bild, men varken molly eller Leonore kan ju förstå vad bilderna faktiskt används till eller förstå till vilket omfång av personer som ser det. Eller försåvitt förstå konsekvenserna av att vara offentlig sedan man föddes, det är ju sånt som ni kan behöva stå för senare när dom är unga vuxna och kanske fråga vad ni höll på med. Hur tänker ni kring detta, vore så intressant att höra då jag genuint tycker det är roligt med att höra andras åsikter krig detta änne (såklart respekterar jag att andra tycker annorlunda än mig med!)

Visa alla 8 kommentarer
×

Paula Rosas

Hej på dig och välkommen till min blogg. Mitt namn är Paula Andrea Rosas och här kommer några korta meningar om mig. Jag är en 27årig tjej som lever mitt liv genom att göra det bästa av dagarna. Mitt liv kretsar kring mina fantastiska döttrar Molly-Elise och Leonore och min underbara man Hugo Rosas, familj och vänner. Jag är en glad, familjekär och envis tjej som älskar att skratta. I min blogg kommer ni få följa med mig i min vardag. Träning, äventyr, dilemman och utveckling i mammarollen, resor, giftermål, vänskap och utbildning. Samarbetsförfrågningar: paularosas.media@gmail.com