Dagens fråga
AllmäntBilderDagens frågaKärlek

Helgstatus

Hej måndag! Fy, fy, fy så svårt det var att kliva upp imorse. Att natta och komma i säng i tid var inga problem men att stiga upp Kl 06.30…

Vi har sovit ut och tagit sovmorgon sedan den 18e december. En morgon sov hela familjen till Kl 10.30!!! Men idag var det dags. Dags att välkomna vardagen och idag började Leonore på föris igen efter ett skönt jullov. Någon annan som hade svårt att stiga upp imorse?

Glimtar ur vår helg:

Molly har börjat på padel 🎾

Sprungit runt en hal sjö

Hugo var inte sugen på att hänga med men gjorde det ändå för min skull. Det är ändå kärlek att springa tillsammans med någon trots att man egentligen inte orkar ♥️

Ätit ännu fler räksmörgåsar (😂) Hur jag gör dom kommer upp i ett inlägg senare idag

Det var helt sjukt många som frågade om sällskapsspelet jag la upp under helgen. Det här är livets sällskapsspel och ett väldigt roligt. Spelet heter ”Therapy” och det går ut på att man ska flytta sin soffa och svara på olika frågor och påståenden. Hamnar man på ”T” får man välja om man vill gå i ”enskild” eller ”gruppterapi”. Det roligaste är om man väljer grupp, då ska alla andra gissa spelarens svar.

Startade söndagen med att göra Pulkans special äggröra Tricket är att röra runt i äggen på låg värme. Jag smular alltid ner fetaost i äggröran Sista lediga dagen spenderades största delen utomhus. Vi hoppade i studsmattan

& hängde i pulkabacken Vi var helt slut efter flera timmars åkande Hemma ville barnen måla med deras glitterpennor som dom fick i julklapp av morfar Tackade Tata mentalt för den fina presenten (är glitter precis överallt nu😂) Vi dansade till just dance & när det var dags att sova tog jag med mig tålamodet till nattningen. Trodde att den skulle bli långdragen men tog inte mer än 15 minuter. Jag vart förvånad men misstänkte att dagens utomhusvistelse hade satt sina spår

Händer i veckan: Den här veckan startar vardagen igen. Barnen går tillbaka till förskola och skola och jag börjar att arbeta igen. Tänkte lägga en planering för året och komma tillbaka till mailen. Jag vill inte ens veta hur många mail som ligger där. Tog bort notisen och checkade ut efter jul. Känns som en enormt isig uppförsbacke att komma ikapp just nu.

Här hemma startar projektet ”göra om Leonores rum”. Rummet ska tömmas och på torsdag kommer en målare hit.

Parallellt med Leonores rum har jag fått idéer till hur jag vill göra om i vårt vardagsrum. Det är märkbart att vi har vuxit ur vår soffa och att vi behöver en rymligare. Delar mina tankar kring en eventuell förändring i vardagsrummet i ett eget inlägg!

Veckans matsedel:

Måndag: Tacos

Tisdag: Soppa

Onsdag: Italiensk kycklinggratäng

Torsdag: Rester

Fredag: Gambas i massor

Vi får leverns av fiskbilen i veckan. Hugo har beställt både lax och räkor. Är så taggad på att få se vad som kommer levererat!

Idag: En sista dag med barn hemma under arbetstid. Leonore startade förskolan idag men Molly börjar inte fören imorgon. Så idag ska jag passa på att umgås kvalitativt med Molly. Länge sen det bara var vi♥️.

Vad jag vill göra den här veckan: Har ni sett att det pågår en rörelse på sociala medier? Fler och fler har börjat kallbada!

Paula: Vi måste kallbada Hugo!

Hugo: Är du sjuk i huvve?

Paula: 😂😂😂

När det väl hade sjunkit in så ändrades inställningen.

Har ni testat att bada utomhus vid den här årstiden? Har vi någon erfaren som kan ge tips till oss färskingar?

5 Kommentarer

  1. Johanna

    Att kallbada innebär egentligen mer en mental träning. Att ta kontroll över kroppen som går in i en överlevnadsfas i det kalla vattnet. Ha badskor och ett sittunderlag att sätta fötterna på när du kommer upp. Ha mössa på dig. En stor handduk är skönt. Tänk på att långsamt gå ner i vattnen och andas kontrollerat. Blodkärlen drar ihop sig så blodtrycket stiger i de centrala delarna av kroppen. Tänk att magen är en varm sol som ger dig värme. Du sänker ner dig långsamt i vattnet och stannar i 1-2 minuter. I vattnet tänker du på andningen och tar kontroll över kroppen genom andningen. Sedan går du långsamt och kontrollerat upp. Torka dig direkt och ta gärna på ett skönt varmt ullunderställ och varma kläder. Ta gärna med en varm dryck att avnjuta efteråt, då blir du varm inifrån igen.
    Att tjoa och tjimma och doppa sig snabbt är INTE att vinterbada, det är att doppa sig, inget mer. Ser att många influensers lägger ut detta, men det är alltså inte att vinterbada, det är bara att doppa sig.
    Att vinterbada ger många hälsoeffekter det gör dock inte ett snabbt dopp.
    Bada aldrig ensam.
    Lycka till – det är ljuvligt❤️

  2. -jenny-

    Mitt nyårslöfte är bad en gång i månaden hela året. Tipsar också om något att stå på och mössa. Och det kanske är självklart – men bada på ett djupt ställe med stege! Bara klättra ner till låren och sedan ner under vattnet och upp direkt. Inget långgrunt ställe där ni måste gå ut. Mitt januaribad var härligt, blev helt adrenalinfylld och lycklig.

    1. Johanna

      Nja, det du säger stämmer om du bara vill doppa dig, men för vinterbad är det en fördel att gå i från strand och sedan sänka dig ner.
      Om man vill vinterbada är det inte ett snabbt dopp. Med ett dopp får du inte några hälsosamma fördelar.

  3. Nathalie

    Hej, om ni ska bada utomhus så är ett tips att ta med någon form av underlag till fötterna som ni kan stå på när ni byter om(blir annars väldigt kallt om fötterna efteråt. En mössa är att rekommendera också 🙂

    1. Angelica

      Kul och fint med glitter. Se bara till att få bort allt utan att det behöver hamna i avloppet. För glitter brukar vara gjort av plast och är därför väldigt dåligt om det kommer ut i naturen och havet.

Visa alla 5 kommentarer
Dagens frågaKärlekTankar

För stor för en puss?

Ibland går det verkligen inte att förutspå vad som kommer ”provocera” i inläggen. Som att den här juliga familjebilden skulle bli anledning till diskussion:

”Varför pussar Hugo och Molly varandra på munnen? Hon är för stor för det!”

När blir man för stor för att pussa en förälder på munnen? Finns det någon speciell ålder det går från att vara OK till inte OK? Är det skillnad på om en dotter pussar sin mamma på munnen eller om det är en dotter och en pappa?
Det verkar som att majoriteten av mina läsare inte höll med kommentaren ovan men jag tyckte ändå det var ett himla intressant ämne. Hur tänker jag kring närhet i familjen?

För mig känns det väldigt naturligt att pussa på mina barn, oavsett om det är på huvudet, kinden eller mitt på munnen. För Hugo likaså. Det är så vi själva växt upp och vi ser ingen ”romantisk laddning” i pussar. Verkligen inte till barnen. Dom är så långt från allt som rör romantik och den sortens intimitet man kan komma. Jag ser en stor skillnad på en puss och en kyss också. En puss är med stängda läppar och snabb, lätt beröring. Det finns ingen laddning där. En kyss däremot är mer intim och romantiskt laddad… med öppen mun och en helt annan innebörd. Mina barn kan jag pussa, likaså min mamma och vissa vänner. En kyss håller jag dock som väldigt privat och delar dom bara med Hugo.

Nu gick kommentatorn inte närmare in på varför Molly är för stor för att få en puss på munnnen av sin pappa men jag tänker att om man själv kommer från en familj med den sortens närhet, att man fått pussar på munnen som liten, då reagerar man nog inte på dom överhuvudtaget. Om man däremot tycker det känns fel på något sätt kan jag tänka mig att det har att göra med;
– att man kommer från en familj där man helt enkelt inte pussades på munnen/pussade alls och att det därför känns avlägset
– att man har växt upp med gränslösa vuxna som givit olämpliga pussar som inte synkat med barnets integritet
Vissa familjer är inte så ”fysiska” och kör varken på kramar, gos nära i soffan eller pussar, det behöver inte vara något fel med det. För mig känns det avlägset att inte vilja ha mina barn nära och ladda dom med kärlek och närhet men det tror jag som sagt handlar om hur man själv växt upp. Om man däremot växt upp med vuxna som gått över gränsen har jag också full förståelse att det kan kännas knepigt med exempelvis munpussar och att man läser in någon form av sexuell laddning där. Jag tycker inte barn ska bli ”lärda” att det olämpligt med närhet till sina föräldrar i en viss ålder för att det skulle vara sexuellt på något sätt. Däremot måste man som förälder/vuxen såklart alltid vara lyhörd på om närheten sker på barnens villkor. Det får inte bli påtvingade pussar, kramar, sitta i knät m.m varken när dom är små eller stora. Att inte påtvinga närhet varken till en själv som förälder eller andra vuxna utan ge barnet säkerheten i att dom väljer vilka dom vill ge närhet – oavsett om det är en liten kram eller att sitta bredvid eller som i det här fallet, att pussa på munnen. 

Jag tror dom flesta barn kommer till en punkt då dom INTE vill ha en puss på munnen – för vissa kommer det redan när dom är pyttesmå och för andra långt senare. För vissa kanske det kommer en fas där dom under en period inte vill pussas eller kramas och sen kommer behovet tillbaka. Jag tycker inte det finns en specifik ålder då det blir ”fel” utan att allt hänger på barnet och hens syn på närhet och personlig integritet. Och att man som förälder också är lyhörd inför när barnet vill ha den närheten. Att Hugo som pappa kan ge sina döttrar en puss på munnen är något jag tycker känns fint och bra, att dom kan få med sig att närhet mellan könen inte behöver handla om sexualitet utan att man kan ha trygga män nära sig i livet utan att läsa in mer än just så i det. Jag känner mig trygg i att den dagen någon av flickorna säger ”jag vill inte ha en puss” eller på något annat sätt visar att dom inte känner sig bekväma i det kommer det inte bemötas av någon specifik reaktion utan då är det det som gäller. Tills dess hoppas jag vi har många pussar och kramar kvar för det gosigaste jag vet är att få pussa och krama på mina underbara ungar!

Pussar ni era barn på munnen? Tycker ni det finns någon speciell ålder man ska sluta med det och isåfall varför? 

28 Kommentarer

  1. Nathalie

    Pussar mina barn varje dag, massor av gånger. Ser inget konstigt i det! Dom är 8 år, 7 år och 3 år.
    Dom kommer och pussar på mig självmant och säger älskar dig. Jag finns alltid här med en kram, puss eller en axel att gråta på hur stora dom än kommer bli.
    De som anser att man inte kan pussa sina barn har nog inte fått speciellt mycket kärlek i sin uppväxt, det är ju helt naturligt. 💕

  2. Majja

    Njut dom kanske inte alltid kommer vilja ha pussar av oss föräldrar eller kramar för sen delen. Jag pussar mina småttingar hela tiden. Och mycket viktigt att varje dag säga att man älskar varandra. Både jag och min man kramar och pussar barnen mycket. Men våra barn är också väldigt gossiga hade dom inte velat hade det varit helt okej.

  3. Majja

    Njut dom kanske inte alltid kommer vilja ha pussar av oss föräldrar eller kramar för sen delen. Jag pussar mina småttingar hela tiden. Och mycket viktigt att varje dag säga att man älskar varandra.

  4. Linda

    Min son pussar mig så många gånger på munnen varje dag så det skulle räcka för en livstid 🥰 han är 5 år och pussar på kinden, munnen, pannan, näsan, magen ja överallt på både mig och pappan. Vi har pussats och kramats med honom sedan han var liten och planerar att fortsätta med det tills han inte vill mer 😊

  5. Mikaela

    Blir först arg men sen ledsen över att läsa hur otroligt sjuka människor det finns som kommenterar på det viset!! Dom kan inte ha barn själva! Helt naturligt att pussa sina barn på munnen! Herregud! Fler pussar till barnen !

  6. Johanna

    Helt naturligt i mina ögon, den där pussen. Däremot var jag nog yngre än så när jag slutade pussa pappa på munnen, mamma senare.

    Blev sååå äcklad när min sambo pussade sin mamma på munnen. Väldigt onormalt för mig och jag ville inre pussa honom efteråt, så hade jag ju likväl kunnat pussa svärmor jag med.. Usch haha

  7. Anna

    Vi pussar våra barn och gosar hela tiden. Är ju så mysigt! Är ofta barnen kommer fram och ger en puss bara sådär spontant både till mig och deras pappa. Barnen fyller i år 6,4,2 år. Alla tre är tjejer. Vi ser inget konstigt med det alls. Samma när vi var på Lalandia för något år sedan så delade vi ju upp barnen mellan oss i omklädnings rummen känns orimligt att jag ska ta tre små barn med mig bara för att dom är tjejer och om vi hade fått tre pojkar att min man skulle få ta dom. Det är barn inget vi ser på något sexuellt vis överhuvud taget så för oss är det helt normalt att göra som vi gör.

  8. Malin

    Jag pussar min son (som blir 7 år i april) heeeela tiden!! Oftast blir det på kinden för då kan jag smacka på mkt mer hahaha men ibland blir det en puss på munnen också o det är inget konstigt med det, han är mitt barn ju.
    Han älskar mina pussar, iaf hemma. Ute känner han sig för stor o även inför kompisar.
    Min dotter som är 16 pussar jag inte alls för hon vill inte det. Så när barnen inte längre vill bli pussade på DÅ får man sluta.
    Dottern blev för stor när hon var runt 9, då ville hon inte längre mysa m mig som förr. Hon vill bara mysa o pussa lillebrorsan.

  9. Ammy

    Hej bästa Paula.

    Först vill jag bara säga att jag ÄLSKAR verkligen din blogg och allt med dig och din fina familj.
    Och detta med pussa sina barn det var ett super bra inlägg tycker jag, och kunde inte ha skrivit det bättre. ♥️

    All kärlek till er!

  10. Mariella ♡

    Mina barn är 2 och 3,5 och jag pussar de på munnen och ger de mycket närhet. Sonen på 3,5 vill ha mycket närhet av sin pappa medans dottern på 2 vill ha utav mig. Trots att sonen är pappig försöker jag visa min närhet för honom ändå. Jm

    Jag kommer från en familj med mycket kramar pussa på kinden och hålla i handen. Tror jag pussa mina föräldrar på munnen upp till drygt 5 år. Jag är en kramig person och tycker det är fint med en hej/hejdå kram.

    Sambon kommer från en familj där man inte gett varandra mycket närhet och inte berättat att man älskar varandra. Men mot mig är han väldigt kärleksfull och han är det mot sina barn, vilket gör mig lycklig.
    Jag vill att mina barn ska växa upp i en kärnfamilj med mycket närhet. Men ser inga fel i det om andra inte har lika mkt närhet. Alla är vi olika. ♡

  11. Frida

    Fint inlägg Paula och fina reflektioner kring vad olika inställning i frågan kan bero på. Jag tycker din blogg växt oerhört senaste året och fördjupats på ett inspirerande vis!

    Jag pussar bägge mina föräldrar, och min bonuspappa. Ibland kindpuss eller ibland på munnen, och alltid kram (inte under Corona). Höll hand med min mamma när vi var ute och gick långt upp i vuxen ålder och kan göra fortfarande för att symbolisera närhet eller tanka kärlek. Jag är 27 och för mig är fysisk närhet otroligt viktigt, under förutsättning att det känns bra för samtliga förstås.
    Kan få pirr i kroppen av längtan till att få pussa på en egen unge en vacker dag!

  12. Weronica

    Har i princip aldrig pussat min dotter, nu 8 år, på munnen. För att hon tydligt signalerat att hon inte tycker om det. Puss på kinden, eller pannan funkar. Pappa får inte pussas alls för han sticks 🙂 Sonen, i dag 16 pussade däremot både mig och bonuspappa på munnen upp emot 10 års åldern, inte sin biologiska pappa för han sa nej till det från att pojken var runt 3. Lyssnar vi på barnen och är lyhörda för deras gränser finns inget som heter för gammal att pussas, varken på mun eller kind.

  13. S

    Handlar nog helt klart om vad man är van vid. =) För mig känns det EXTREMT konstigt och avlägset. Jag skulle inte vilja pussa mina (förhoppningsvis) framtida barn när de passerat småbarnsstadiet, av den enkla anledningen att det är så jag är uppvuxen själv. Jag kramar mina föräldrar, och vi står nära varandra, men pussar, nä. Aldrig i livet. Med det sagt så dömmer jag ingen annan, funkar det för andra – kör på! Ibland måste man försöka se utanför sig själv och sina preferenser. =)

    1. Stella

      Håller verkligen med här!! Jag har aldrig någonsin pussat mina föräldrar på munnen (vad jag minns iaf) och det skulle vara såååå konstigt. Men för många här verkar det ju helt normalt, och det är ju olika.
      För mig Spelar det ingen roll om det bara är en puss, just munområdet är liksom exklusivt för någon man är attraherad av (okej, jag kan även fyllepussa mina tjejkompisar på munnen). Men vad olika det kan vara…

  14. Ida

    Jag är 38 och pussar fortfarande mina föräldrar på munnen (inte nu i covid-tider). Lite vårat sätt att säga att vi älskar varandra. Alltid gjort och kommer alltid göra.
    Pussar mina egna barn på munnen också, de är 9 och 13, likaså min man och pappa till barnen pussar barnen på munnen. Helt naturligt för oss!

  15. Aimme

    Men heregud är folk verkligen så jävla uttråkade hemma nuförtiden 🥲 jag är från latinamerika, 25 år gammal tjej som fortfarande än idag kan pussa min mamma på munnen vilket känns helt naturligt. Jag pussar mina barn på munnen och kommer nog göra det så länge dom tycker att det är ok.

  16. Mikaela

    Pussar inte mina barn på munnen längre,de är 8 och 13.Däremot så är 8-åringen väldigt kramig och har alltid varit medan 13-åringen aldrig har varit så mycket för kramar.Man får inte glömma bort att alla individer är olika även inom samma familj.Däremot ser jag ingenting konstigt i att man pussar sina nära och kära oavsett ålder eller kön.Det är nog helt enkelt så att den som skrivit kommentaren kanske kommer från ett hem där man inte pussas och att det därför känns främmande.Är själv uppväxt i en familj där man inte har kramats särskilt mycket och inte pussats.Kan inte ens minnas att de sagt ”jag älskar dig” som jag minns och det känns ledsamt.Jag är noga med att visa mina barn både med handlingar och ord att jag älskar dem.Man kan aldrig ge för mycket kärlek till sina barn oavsett ålder.

  17. Lina Franzén

    Väldigt intressant faktiskt! Är också uppvuxen i en familjed mycket gos, kramar pussar och ”jag älskar dig” fraser medan min man knappt haft sånt alls i sin familj. Han är dock en väldigt gosig person och vi har alltid stått för goset i hans familj. När vår dotter föddes så blev det annorlunda för alla, hon är väldigt gosig och kramade än gärna men sätter själv sina gränser och ingen skulle våga trampa på dem för hon säger ifrån skarpt om man kramar eller pussar henne när hon inte vill.
    Tror jag slutade med munpussar när jag kom upp i tonåren och körde på kindpussar istället. Man hade fler kompisar över och även pojkvänner så kändes ”konstigt ” att fortsätta då. Vet att mina föräldrar märkte av att jag växte upp men kramarna har aldrig försvunnit.
    Men min dotter bestämmer helt själv om och när vi gosar och hur länge det kommer pågå och tror det är bäst faktiskt 😀❤

  18. Mickan

    Här hemma pussar barnen oss på munnen och vi dom, sonen är snart 8 och dottern är 4,5. Sonen vill dock bara det när det är endast vi, dottern hon pussar när hon känner för det, oberoende av vem som ser 😅 jag växte upp i ett väldigt okramigt och opussigt hem. Medan min man är uppvuxen i ett väldigt kramigt pussigt hem. I början av vårt förhållande så tyckte jag det var obekvämt att hans familj var så fysiska och att han pussade på mig inför familjen. Hans föräldrar kramade om mig och det var en väldigt ovan känsla. Men jag insåg rätt snabbt att jag ville att vår egna familj skulle bli mer fysiska. Så jag lovade mig själv att jag skulle krama och pussa på min barn ofta och oberoende på situation. Självklart vet jag att mina föräldrar älskar mig, men jag vill visa mina barn det både med ord och fysiskt. Detta har också lett till att mina föräldrar har blivit mer kramiga mot oss nu i vuxen ålder 😍

  19. Nathalie

    Mitt barn är bara 6 månader, men vi pussar absolut honom på munnen. Jag pussade min mamma på munnen till jag var säkert 14 i alla fall. Eller mer. Nu är jag 28 och har inte velat det sedan senare tonåren i alla fall. Vi pussas dock fortfarande på kinden. Hade mamma fått bestämma hade hon fortfarande pussat på mig munnen xD Förr brukade jag även pussa syskonbarn på munnen, vilket vi alla var ok med, men nu känner jag mig inte lika bekväm med det (även innan corona).

    Jag tycker närhet bara är så positivt laddat, förutsatt att det sker på allas villkor. Vill dock helst att det bara är vi föräldrar som pussar just på munnen, liksom jag nu bara vill pussa mitt barn på munnen, men inte andras.

    Förstår såklart om alla inte känner lika och respekterar det 🙂

  20. Svenssonfamiljen

    Haha, jag är 26 och pussar fortfarande både mamma och pappa på munnen. Hade några år i tonåren när det var ”pinsamt”, men det är himla okonstigt hos oss. Det har ju alltid varit så.
    Finns absolut ingenting skumt bakom.

    Nu hade jag snarare blivit orolig om min pappa hade tagit avstånd, då hade jag börjat misstänka att han fått upp ögonen för yngre damer och hade något skumt för sig bakom mors rygg.

    Såhär vet jag att han har fötterna på jorden och bara är min far som inte har span på yngre kvinnor.

    Nä, det är absolut inget konstigt och hos de personer det upplevs märkligt är det precis som du skriver om någon av ovanstående upplevelser i barndomen.

    Kram

  21. Helen

    Mina får obligatoriska godnattpussen på munnen… mina tjejer är 9 och 12. Vi har tagit en paus nu under Corona och de tycker inte att jag säger godnatt ”ordentligt” om de inte får pussen. Det handlar nog mycket om vad man är van vid. Jag hade en mamma som var väldigt pussig och kramig och jag har väl helt enkelt blivit likadan! Alla får göra som dom vill, och jag kommer pussa mina tills de säger nej… 🙂

  22. Karna

    Pussar fortfarande mina föräldrar på munnen och jag är 26 år. Hade några år i tonåren då jag inte ville pussa mina föräldrar ute då det var pinsamt. Men nu pussas vi alltid hej då! Jag älskar de, de är så fint att man kan ha den relationen fast jag nu är vuxen och har egen sambo.

  23. Kimberly

    Hej Paula!
    Härlig familjebild på er! Speciellt när det blir så svårt att få till en ordentligt me små barn 😂

    Jag tycker helt ärligt att den kommentar inte var lämplig.. visst! Man kan tycka olika beroende på vilka kulturer man kommer ifrån..
    jag själv har chilensk bakgrund och mina systrar är födda här i Sverige.. men jag är snart 25 och pussar båda mina föräldrar i munnen nångång och samma sak gör mina syskon och till och med mostrarna och nära släkt 😌
    Så för min del är det absolut inget konstigt! Följare får helt enkelt gilla läge och förstå att alla gör olika och det är absolut OK!

  24. Nathalie

    Jag pussar min dotter på 2 år på munnen och ser det som helt naturligt. Men tänker att det har med vad man själv är van vid som barn och ens bagage från sin uppväxt. Tänker att barnen säger till när de känner sig för stora.

  25. Tess

    Men wow, att folk ens reagerar och såg detta. Jag la inte ens märke till det förens jag läste. Och anledningen till att jag inte märkte det/tänkte på det är ju för att det är helt naturligt, ja llafall i vår familj. Mer pussar och kramar fyllda med värme och kärlek är precis vad våra barn behöver. Så länge de själva vill det. Fortsätt pussas ❤❤❤.

Visa alla 28 kommentarer
Dagens frågaTankar

Influencers som tjänar pengar på barnen

Det har varit många kommentarer angående expressens artikel om influencers som tjänar pengar på sina barn och en influencers ex och medförälder som själv skrev ett inlägg på Instagram om hans syn på saken. Jag har sett att flera velat att vi ”andra” profiler med barn ska uttala oss och jag tänkte ge min syn på saken. Jag vill självklart inte fokusera på andra influencers och deras relationer/barn utan hur just jag ser på det hela med mina barn och min roll. 

Jag tycker självklart man som förälder bär på det stora ansvaret för barnens trygghet under uppväxten. Både emotionell trygghet och att ha en stabil vardag. Som förälder är man ansvarig för att ta beslut som ska vara just med barnets bästa i åtanke. Det är inte alltid helt lätt att veta och jag tror nog alla föräldrar tagit beslut som i slutändan inte känts helt rätt (behöver inte vara stora saker utan typ att inte ha hänsyn till ett litet barns sovrutin under semestern och sen fått deala med övertrött och hysteriskt barn eller att låta dom gå loss i godisskålen ”för en gångs skull” och sen deala med barn som har ont i magen och inte alls tyckte det var så kul med godisbuffe i slutändan). Jag är medveten om att mitt jobb är ett jobb som både ger barnen mycket fördelar och ”lyx” men också kan ha en negativ inverkan på dom. Barnen får uppleva massor av roliga saker, har en mamma med väldigt fria och flexibla arbetstider, får tillgång till en hel del materiella saker från samarbeten och dom har en ekonomisk trygghet. Samtidigt så finns det ju risker med att exponera barnen och det aldrig får gå ut över deras mående.

Jag personligen känner inte att mina kanaler och kommunikation har barnen i fokus utan att det är centrerat kring mig, Paula. Barnen är en stor del av mitt liv och det gör att dom också är med men att dom är ”bakgrundsfigurer” snarare än fokuspunkter. Jag har aldrig fått höra eller fått känslan att någon följer mig specifikt för att dom intresserar sig för Molly/Leonore utan snarare att det är mixen av mina tankar och funderingar, träning, mat och recept och vardagsbetraktelser. I början av min bloggkarriär kom mycket av intresset för mig för att man var nyfiken på Hugo (och hans tidigare liv). Sen min upplevelse av att oplanerat bli en ung mamma (på den tiden räknades jag till unga mammor ok! 🤣) och dom funderingar jag tror alla känner igen sig i när man blir förälder första gången. Jag känner att jag har tydliga gränser till det privata och kan låna sammanhang som alla föräldrar känner igen sig i för att t.ex. skriva texter för att engagera samt skapa igenkänning. För min egen del känner jag att jag har tydliga on/off knappar när jag checkar in på jobbet och när jag avslutar arbetsdagen. Självklart vill jag att mina kanaler ska vara personliga och jag visar upp mycket men jag skiljer på personligt och privat och känner själv att jag lägger undan mobilen och inte uppdaterar stories när jag har ”gått hem” för dagen.

Jag förstår att för dom som är privatpersoner och inte lägger upp bilder på barnen på IG överhuvudtaget så känns det ändå som att barnen exponeras onödigt mycket. Och jag kan också tänka mig att jag har en något ”störd” bild av vad som är mycket exponering och inte men för mig tror jag också det handlar mycket om att jag själv upplever mig vara en väldigt privat person privat. Jag är ingen kändis som blir stannad på gatan eller har fan-konton utan jag är ute med ungarna i parken, åker och storhandlar, står och fryser vid sidan av fotbollsplanen och åker till återvinningen med barnen för att fördriva tid en långsam helg. Jag upplever inte något ståhej kring mig när jag ute och jag har aldrig upplevt något ståhej kring barnen ute. Dom blir inte närmade av främlingar, har inte folk som hälsar som dom inte vet vilka det är (mer än som för andras barn att det här är pappas kollega som jobbar på Clean eller när vi har folk som jobbar med oss som fotograf eller liknande. Men dom blir snabbt en naturlig del i vardagen också för barnen – därför gillar jag ex att jobba med Mikaela som nästan alltid plåtar, det är inte massor av folk som kommer oh går utan kända ansikten), det har aldrig varit något i samband med deras skola/förskola att folk har funnits där och vetat om vilka dom är. Sen är jag medveten om att det säkert är så att dom blir igenkända emellanåt när vi är ute på stan eller om dom kanske är i parken med någon annan anhörig – men vi har aldrig upplevt att någon utomstående varit gränslös och närmar sig barnen. Om jag skulle vara med om sådant som att folk skulle vilja ta i barnen eller skriker efter dom på väg till skolan skulle det inte kännas okej och självklart leda till att barnen skulle avlägsnas mer från sociala medier.

Jag tror det mycket har att göra med att jag främst verkar via skrift. Jag kan ”gömma mig bakom texten” och med ord och lite bilder visa upp saker som känns personliga utan att jag visar upp för mycket av verkligheten. Det tror jag är svårare att göra på YT och det är en av anledningar till att det inte kändes rätt för mig att börja med det förut. Jag gjorde några försök men kände att formatet inte var min grej. Både för att jag inte var bekväm med att ha en kamera och dokumentera mig själv på det sättet men också för att det gjorde det svårare att vara privat.

Jag delade med mig mer av barnen och deras utveckling när dom var mindre – då kan jag ha delat med mig av sånt jag aldrig skulle dela idag. Även Hugo har lagt upp sånt som jag inte tyckt varit okej men då har vi pratat om det och tagit nya beslut. Men så kändes dom också mer som ”alla andra bebisar”. Nu är dom två barn med egna personligheter och är liksom sina egna på ett annat sätt. Molly fejdar ut mer och mer av naturliga skäl med sin skolgång, fritidsintressen och kompisar. Leonore närmar sig det också med att inte alltid vara mig i hasorna utan att vara en egen person med egna planer för dagen.

Sen det ekonomiska… jag har gjort mycket samarbeten där barnen varit med och det har varit fokus på ”barnsaker”. Jag har sett ett stort värde i att kunna samarbeta med företag jag gillar och att barnen samtidigt blivit försedda med sånt dom behöver som nya vinterplagg. När barnen är med i kampanjer får dom inte hela summan eller specifik betalning utan vi har ett väldigt generöst månadssparande till dom oavsett om dom är med i kampanj den månaden eller inte. Jag känner mig trygg i att barnen kommer gå ut i vuxenlivet med en helt annan ekonomisk trygghet än vad varken jag eller Hugo haft. Pengarna från samarbeten går till hus och hem, upplevelser vi gör tillsammans. Till vårt gemensamma liv. Majoriteten av mina samarbeten jag gör är barnen inte med i och i dom som dom är med i är jag är noga med samarbetspartners att jag inte lovar något specifik kring barnens medverkan. Om barnen inte vill vara med på bild den dagen kommer dom inte bli tvingade. Barnen får inga manus eller direktiv om hur som ska stå eller gå utan det måste få vara naturlig miljö för dom och att en kamera bara fångar det som sker. Självklart menar jag inte att barnen får bestämma och att dom är mogna nog att besluta om sin medverkan – det är jag som förälder som först godkänt sammanhanget och tagit det beslutet. Men sen om barnen inte håller med mig i det så är den delen av beslutet deras.

Jag tycker inte det här är en lätt fråga och inte något som bara kan bockas av med ”så gjorde vi då så då fortsätter vi” utan det kräver en ständig avvägning. Det kräver också att jag och Hugo som medföräldrar ser saken på samma sätt och är överens. Jag upplever att i mina kanaler och mitt liv syns barnen mindre och mindre även om jag vet att vissa av er tänker att ni vet allt och ser allt. Jag försöker använda det allmänna i föräldraskapet och göra så det känns personligt. Jag älskar jobbet jag har och det möjligheter det ger mig men för mig kommer jobbet alltid vara sekundärt och något jag kan bortprioritera om det inte lirar med barnen. I första hand är jag flickornas mamma och deras bästa går alltid först för mig.

12 Kommentarer

  1. Klara

    Jag tycker att det är stor skillnad på dig och vissa andra influensers i hur de framställer barnen. Din blogg använder jag mer till inspiration för familjelivet, både aktiviteter, recept, träning osv. Som du skriver lämnar du inte ut privata saker om barnen och säljer inte genom barnen. Jag upplever att de kampanjer barnen har varit med i har de varit med för att produkten är relevant för dem, till exempel klädkollektion för barn. Det jag vet om dina barn är kanske något intresse som de har, att de verkar väldigt härliga och hur de ser ut. Självklart är det viktigt att du tjänar pengar på sociala medier eftersom det är ditt arbete, men utifrån en bloggläsare (sedan start) samt instagramföljare synvinkel ser det inte ut som att det är på bekostnad av barnen. Och då är jag ganska kritisk till exponeringen av vissa influencerbarn.

  2. Cecilia

    Jag tycker också att där är en skillnad i hur man visar upp sina barn. Du och flera andra visar upp vad ni gör och aktiviteter som barnen deltar i.
    Det är inget uppvisande av hela känsloregistret när barnen är arga/ledsna/upprörda som är det som jag tycker emellanåt går till överdrift. När själva känslouttrycket blir till content.

  3. E

    Sant. Men det gäller inte alla influensers. Somliga tycks roffa åt sig allt och inte lämna något till barnet som de gäller. Iallafall enligt källor. Och det är ganska säkra källor. Och det är den saken som är så otroligt fel. Att barnet i fråga jobbar gratis i så fall tll föräldern för att sen inte få lön för sin medverkan. Det barnet är mindre än dina tjejer och är inte lika medveten om vad som händer och om den får något eller inte för att göra den där videon. Sen är de lite väl mkt videor och filmer mm på det barnet och ingen som helst integritet. Vilket också förstör som jag förstår att den andre föräldern tycker. Man ska vara överens om sånt här som föräldrar och det är tydligt att dessa föräldrar inte är det. De är stor skillnad mellan det barnet och dina barn.

  4. H

    Förstår att det är en svår balansgång hela tiden. Barnen är ju en så stor del av ditt liv, och du skriver ju om ditt liv! Personligen hade jag fattat beslutet att skydda mitt barns ansikte i så stora kanaler, då det finns så många väldigt sjuka människor där ute. Med det sagt dömer jag inte hur ni gjort och är själv glad att ha fått följa Mollys och Leonores utveckling!

  5. ...

    Det går ju inte ens att jämföra dig och den person som hamnat i focus i detta ämne..dina barn finns ju med som familjemedlemmar när du visar oss något ni gjort tex…inte som huvudkaraktär i alla vloggar som läggs upp,barnet är en fantastisk liten unge,man kan ju inte undgå att bli kär i honom…men det känns mer och mer fel ju äldre han blir…

      1. Mickan

        Artikeln handlade inte specifikt om Margaux, men den kommenterades sedan offentligt av Margauxs ex, som också är pappan till hennes son.

  6. Matilda

    Så bra skrivet. Tror det är viktigt att precis som du gör- inte basera din ”influencer-persona” på barnen. Du skriver om annat i första hand och baserar inte dina kanaler på barnen, vilket är så viktigt!!

Visa alla 12 kommentarer
Dagens frågaDagens outfit

Vilken outfit ska jag ha på nyårsafton?

Klädde ni upp er på jul? Först kändes det onödigt men efter lite eftertanke ändrade jag åsikt. Julen 2020 var ändå en jul och i vår lilla bubbla en fantastisk jul. Så vi klädde ändå upp oss! Nu är nyårsafton runt hörnet och då tänkte vi klä upp oss iallafall. Jag hade lite press-klänningar hemma från By Malina som jag inte haft tillfällen till att bära. Nu har jag fyra outfits som är kandidater till nyårsafton. Vilken tycker du är finast?

1.Grevinnan

En himla ståtlig klänning från By Malina. Jag kände mig lite som en grevinna igår kväll när jag testade alla outfits. 2. JAARÅ Jumpsuiten

Den här jumpsuiten kommer från Margaux kollektion tillsammans med Chiquelle. Hugo jublade ”Jarrå” och la sin röst på jumpsuiten. 3. Gräddbakelsen

Hääääär kommer gräddbakelsen! Den här klänningen kommer ifrån By Malina. Den här klänningen är den finaste Leonore vet och hon har sagt att hon ska ärva den när hon blir stor🥺💗Jag tycker att Hugo var orättvis när han totalt sågade den. Gräddbakelsen är fin, men den kanske inte passar på just mig (🙈). 4. Strassen En till klänning från By Malina. Den känns festlig och passande för just nyårsafton med alla paljetter och glittrande färger.

Vilken outfit tycker du är snyggast? 1,2,3 eller 4? 💫

75 Kommentarer

  1. Sofia

    Vad menar du med ”press-klänningar”? Menar du presslån, så är de väl utlånade för fotografering, inte för att användas privat.

    Nr 4 var snyggast och satt bäst på dig.

  2. Anna

    Allihopa är väldigt fina, hade önskat man ägde något så fint!
    Allt klär en skönhet som dig, men jag röstar ändå på nr 4

  3. Linda

    Jag röstar på outfit nr 3 och på andra plats kommer nr 2 🌟 Vill bara säga också att jag tycker om att läsa din blogg, så inspirerande ☺️

  4. MW

    Du e fin i alla- men nr 4 är min favvo.
    Herregud om man såg ut som du så skulle man kunna ha en sopsäck på sig 😀å ändå vara 🤩.

  5. Lilly

    Absolut den första! Håller tyvärr med Hugo om gräddbakelsen, tycker du klär mycket bättre i icke-gräddbakelser 🙈 Gott nytt år! 🎉

Visa alla 75 kommentarer
Dagens frågaTankar

Skulle jag tacka nej till en vårdplats?

Något som värmt mitt hjärta i helgen har varit uppdateringarna om att vaccinet kommit till Sverige och dom första har börjat vaccineras! Äldre människor på boenden har fått sprutorna som ska göra att de framöver inte behöver sitta helt isolerade. Det har känts hoppfullt! Som att vi allihopa fått en julklapp som ger hopp inför det nya året. Kanske kan vi snart börja kramas igen. Jag har tidigare känt mig lite skeptisk mot vaccinet och haft skräckbilder i huvudet från rapporteringar om svininfluensan. Men jag har ändrat min åsikt i frågan och känner inga tvivel om att ta vaccinet när det erbjuds mig (jag förstår ju att jag inte kommer få det än på ett bra tag). Vad är alternativet? Att fortsätta leva i den här mardrömmen i år framöver? Nej tack. Det blir vaccin helt enkelt. Ju mer jag läst om det desto tryggare känns det också. Och i grunden litar jag mer till experter inom ämnet än till allmänna googlingar.

En grej jag vill lyfta idag är en kommentar jag fick dagen innan julafton om att vår familj borde tacka nej till vårdplatser om vi blir sjuka.

”Dumt om ni ni som struntar i restriktionerna ska ta upp platser som andra, som faktiskt gör som man ska, hade behövt” .

Tänk om vi alltid skulle ha den inställningen till vårdbehov. Att man bara får plats om man är helt oskyldig till sjukdomen och inte gjort något för att orsaka den på något sätt.

Brutet ben för att du blev påkörd – OK!
Brutet ben för att du åkt skidor och testat hoppbacken – INGEN VÅRDPLATS!
Cancer i lungorna trots att du aldrig rökt – OK! 
Cancer efter att du rökt – INGEN VÅRDPLATS!
Bilkrock där du blev påkörd – OK! 
Bilkrock där du var den som orsakade krocken – INGEN VÅRDPLATS! 

Precis som alla andra yrkesverksamma i Sverige bidrar jag med skattemedel som finansierar vården. Precis som alla andra i Sverige har jag rätt till vård oavsett om jag levt som en ”god” människa eller inte. Hur många skulle vara godkända för vårdplatser om kriterier är att man som människa inte får ha orsakat skadad själv på minsta sätt? Alla som röker vet att det är dåligt och kan ge svåra sjukdomar. Alla som idrottar vet att man kan skada sig fysiskt på olika sätt. Alla som blir gravida vet om att det finns risker med förlossningar. Vart ska gränsen gå för att förtjäna sjukvård? Ministern Morgan Johansson gick på mellandagsrea med massa livvakter på annandagen – ska han förvägras vård om han blir sjuk? Alla dom som varit på Mall of Scandinavia i helgen och shoppade, ska dom få stanna utanför entrén på sjukhuset om dom blir dåliga? Alla som åker skidor i Åre?

Jag vill inte att mina skattepengar ska bekosta XX” sägs om allt från rökare till barnbidrag av dom som inte röker eller inte skaffar barn. Är inte hela grejen med skattepengar att det inte är mina och dina utan allas gemensamt. Det finns ingen öronmärkning att dom här slantarna kommer från Paula och hon vill inte bekosta ex. fängelser, pensioner eller kulturbidrag men gärna skolor, äldrevård och sjukvård. Då lägger vi hennes pengar där och inte där. Hur knasigt vore inte det? Nej jag känner mig trygg i vetskapen om att jag bidrar till samhället med att betala in mycket skatt via vårt företag. Hugo kan knorra över att det är för mycket skatt när man är företagare men jag tycker det känns bra att vi bidrar samtidigt som vi har det bra själva. Jag vet att pengarna går både till massor av saker jag som privatperson inte kommer nyttja och  saker som jag direkt påverkas av och använder. Det är rimligt och bra att det fördelas ut på olika områden. Men för att svara på frågan, nej det är klart jag inte skulle tacka nej till en vårdplats om jag eller någon i min familj skulle bli sjuk. Det tror jag ingen skulle göra? Vi hade Hugos föräldrar som har antikroppar, och vi också, över på julmiddag. Vi var 7 personer runt bordet. Vi träffade min mamma och familj på förmiddagen och där höll vi också nere antalet och vi är alla sådana som träffas ”i vanliga fall”. Vår ursprungliga plan var en stor familjejul med barnens kusiner som vi inte träffat på hela året men det blev självklart inte av.

Min tilltro ligger till vaccinet som kommit och att vi alla ska kunna ta del av det. Att vi ska kunna fighta bort det här eländiga viruset så vi kan sluta vara arga och rädda på varandra och börja återgå till ett mer vanligt liv. Jag hoppas att alla som värnat rekommendationerna och restriktionerna under året också ser det som självklart att ta vaccinet – det här är ju den största rekommendationen från FHM och staten – att vi alla som kan ska ta vaccinet så vi kan återgå till ett vanligt liv. Jag håller tummarna för 2021 ❤️

14 Kommentarer

  1. Elin

    Som du skriver, alla har rätt till vård. Såklart oavsett vad som orsakat vårdbehovet.
    Min familj har helt slutat träffa andra än oss själva inomhus, handlar online mm, utöver skola och jobb, just för att om jag blir sjuk och behöver vård och sjukhuset är överbelastat så skulle jag prioriteras då jag är 30år, framför någon äldre. Att någon kan bli utan respirator är inget jag vill ha på mitt samvete om jag vet att jag skulle kunnat agera annorlunda för att inte hamnat där.
    Så här har vi börjat tänka för vi inte vill belasta sjukvården.

  2. Lina

    SÅ bra skrivet! Tror faktiskt att ni influencers spelar en stor roll för en viss målgrupp när det kommer till vaccinet. Jag är normalt vaccinationssjuksköterska men har under pandemin blivit utlånad till covidvård. Jag är SÅ för alla vaccin, men när detta kom så var jag först skeptisk pga brist på info. Tänkte att jag kan väl vänta jag som haft covid och dessutom är ung.. Men nej, ju mer jag lär mig och läser på desto viktigare känns det! Som en solidarisk handling om inte annat! Och det här är ju enda lösningen? Vaccin, eller covid for life? Finns tyvärr så mycket fake news gällande detta, men ännu mer true news. Så mycket bra, kloka, vetenskapliga artiklar och texter och videos. Det många inte vet är ju att tack vare vaccinet mot svininfluensan så stoppades den pandemin, och av svininfluensan dog unga petsoner. Det vaccinet räddade tusentals liv. Tyvärr till priset av att flera hundra fick narkolepsi, vilket är en katastrof förstås. Men alternativet hade varit död, av många fler. Man tror ju även att dessa personer hade fått narkolepsi av själva svininfluensan också om de hade smittats. TACK för just dessa peppande ord. Jag tror vi måste hjälpas åt för att få befolkningen övertygade, det är en katastrof om för få väljer att vaccinera sig. TACK!

  3. Isabel

    Jag vill bara belysa lite kring just det här med skidåkning och vårdplatser.
    I Jämtlands län där jag bor, finns några av de största skidorterna i Sverige finns (Åre, Vemdalen, Funäsdalen). Här har vi ett enda länssjukhus. På en yta som motsvarar nästan hela Götaland. Det blir ett problem när invånarantalet stiger med Jag vill bara belysa lite kring just det här med skidåkning och vårdplatser.
    I Jämtlands län där jag bor, finns några av de största skidorterna i Sverige finns (Åre, Vemdalen, Funäsdalen). Här har vi ett enda länssjukhus. På en yta som motsvarar nästan hela Götaland. Det blir ett problem när invånarantalet stiger med flera procent under skidsäsongen. Det blir ont om vårdplatser och personal, tid och omsorg även utan Corona.

    Lägg till Corona-pandemin så har du ett läge som är ohållbart. Länet har idag 1 ledig iva-plats av 10 möjliga. Och that’s it. Det finns inga fler. På en yta som sagt motsvarande nästan hela södra Sverige.

    Självklart ska den som bryter ett ben få vård! Men kanske personen inte ska åka på skidsemester alls under den här säsongen? Oavsett hur coronasäkrat det än må vara?

    Alla har rätt till vård, som du skriver så betalar vi för det när vi betalar skatt – men jag tycker att vi behöver tänka oss för i vilka lägen vi kan hamna som kräver vård just nu.

    Vårdpersonalen kan inte kräva ledigt just nu.
    Och sjukhuset kan inte uppfinna mer platser, eller resurser.

    1. Paula Rosas

      Jag håller med dig Isabel. Vi bokade en skidresa till Kläppen över jul som vi ställde in under hösten just av den anledningen- Att inte chansa på att belasta vården med en eventuell skidskada. Min styvfar fick en inflammation i blindtarmen för några veckor sedan och då var han tvungen att söka vård vilket han givetvis inte kunde rå för. Vi får helt enkelt tänka oss för ett tag till för att hjälpa de mest akut sjuka och vårdpersonal ♥️.

      1. Maren

        Bra skrivet Isabel.
        Jag bor i Jämtland/Härjedalen och på vår lokala hälsocentral sitter det dagligen fulla väntrummet med turister som behöver gipsas med mera för att dom ramlat i skidbacken. Jag tycker det är onödigt att ens utsätta sig för den risken nu, för det är många av lokalbefolkningen som faktiskt får stå tillbaka för att ge plats åt turister. Det finns inga resurser för att få hit mera folk just nu, för vården är redan ansträngd så det räcker och vi har begränsat med ambulanser i våran region, närmaste ambulans kan vara 25 mil bort. Förstår inte varför det är så viktigt att komma hit, varför det inte kan vänta tills läget är ett annat..
        Stor eloge till er Paula som avbokade eran skidsemester! ❤

  4. Jenny

    Bra skrivet! Men jag vill bara påpeka till alla som tror (inte specifikt mot er familj nu utan till alla som kan tänkas se kommentaren) att ”jamen jag har haft Corona och hade antikroppar så nu är jag safe”. Det stämmer inte helt. Du har inte antikroppar för evigt, de försvinner efter ett tag. En i min familj åkte på det i Maj och blev skitdålig, tog antikroppstest i oktober och hade då inga antikroppar längre.. Jobbar själv i vården och hör kollegor som står och säger att ”jag hade ju Corona i somras så vi träffades heeela släkten nu i julas” 🤯
    Ska bli så skönt när vaccinet når ut till oss alla så vi kan få ett slut på mardrömmen! Och jag hoppas att så många som kan tar det och om man är osäker att man då läser på från säkra källor och bildar sig en uppfattning därefter. Alla har rätt att välja själva och det är inget vi ska ändra på, men jag hoppas verkligen att alla som kan tar det. För allas skull.

  5. A

    Problemet är ju att det inte finns några vårdplatser och patienter ligger på grund av det över dygn på akutmottagningar istället som inte ens har riktigt mat och gör belastningen tyngre för vårdpersonalen som också har nya akuta patienter. Överfulla akutmottagningar pga av att folk skiter i restriktioner. Skador som inte behövde belasta vården om folk bara följde restriktioner och tog det lugnt, just nu är det så viktigt så vi kan ta hand om dom extremt sjuka covidpatienter som kommer in.
    Antikroppar gör förresten inte mycket, har haft flera patienter som blivit smittade av covid 2 gånger. Läs på vad infektionsläkare säger om antikkroppar. Man kan alltså både smitta andra och bli smittad igen trots antikroppar. Till alla – håll avstånd och sluta smitta varandra. Situationen på sjukhusen är överjävlig

  6. Melina

    Heja dig!! Du skriver så himla bra Paula!

    Jag har själv en lungsjukdom som i framtiden leder till en lungtransplantation. Istället för att vara ”sur” över att personer som inte skött sin hälsa går före i transplantationslistan är jag så oerhört glad att jag bor i Sverige där alla har lika rätt till vård och att vi har högkostnadsskydd som är en lite summa i förhållande till vad jag annars hade behövt bekosta själv för min behandling.

    Vi måste se till vad skatten faktiskt går till – ett tryggt välfärdssamhälle oavsett vem du är.

    Med det sagt finns det alltid saker som kan förbättras, men vi kan faktiskt se till vad vi har inte gå på enskilda personer och deras val.

  7. Jenny

    Fint och viktigt skrivet! Håller med dig helt ❤️ Upplever att du har en helt annan inställning till pandemin nu än i våras? Är det något du reflekterat över själv vad det kan bero på?
    Kram och tack för en bra blogg ❤️

    1. Jasmin

      Personen kanske menade att det är lite oklokt nu när det börjar bli lite ont om platser? För du har ju lika mycket rätt som npn annan skattebetalare att få rätt till vård som sagt!

      1. Emilia

        Det var jag som skrev den kommentaren. Självklart ska man få vård även om man själv har orsakat en skada eller sjukdom, men jag tycker att man måste ta ansvar nu. Nu är sjukhusen överbelastade, vilket dom inte är i vanliga fall. Nu finns inte utrymme för ”onödiga” skador eller sjukdomar som hade kunnat undvikas.
        När vi inte är i en pandemi och sjukhusen har plats så ska man naturligtvis få vård, men är sjukhusen överbelastade och det finns restriktioner som folk skiter i, så tycker jag faktiskt inte att man är värd att få vård.
        Vi alla måste ta hänsyn och ansvar just nu. Vi borde låta bli att åka bil genom halva Sverige, åka till Åre och åka slalom osv. Gör inte saker som kan skada er om ni inte verkligen måste. Jag skriver inte som jag gör för att vara elak eller något, utan för att jag faktiskt bryr mig om vårdpersonalen som jobbar arslet av sig för att rädda liv.
        När läget är som det är just nu så tycker jag att det är fruktansvärt respektlöst att göra som man själv tycker och strunta i allt annat.
        Och Paula, att ni har haft antikroppar innebär inte att ni fortfarande har det. Dom är inte kvar för alltid och ni kan drabbas av covid igen.

        1. Frida

          Dessutom så har jag hört att ju ”sjukare” man vart i corona, desto mer antikroppar. Du som inte ens märkt av att du varit sjuk bör ju rimligen inte ha särskilt mycket antikroppar…

Visa alla 14 kommentarer
×

Paula Rosas

Hej på dig och välkommen till min blogg. Mitt namn är Paula Andrea Rosas och här kommer några korta meningar om mig. Jag är en 27årig tjej som lever mitt liv genom att göra det bästa av dagarna. Mitt liv kretsar kring mina fantastiska döttrar Molly-Elise och Leonore och min underbara man Hugo Rosas, familj och vänner. Jag är en glad, familjekär och envis tjej som älskar att skratta. I min blogg kommer ni få följa med mig i min vardag. Träning, äventyr, dilemman och utveckling i mammarollen, resor, giftermål, vänskap och utbildning. Samarbetsförfrågningar: paularosas.media@gmail.com

Powered by Cure - Influencer hosting