Dagens fråga
Dagens frågaKärlekTankar

Ett rikt liv har inget med pengar att göra

I det här inlägget skrev jag att ett rikt liv inte har något med pengar att göra och fick en kommentar jag vill ta upp:
”Ett rikt liv har inget med pengar att göra” så säger bara människor som har mycket pengar. I princip varje vecka äter du ute nästan dagligen, bor på hotell/spa osv, shoppar, reser iväg på något osv osv. som de flesta andra gör någon gång per år, Det är ditt vardagliga liv att leva i det som andra gör för att lyxa till det. Därav pinsamt att prata på sånt sätt, det blir ett hån.”

Jag förstår vad kommentaren menar och kan till viss del hålla med men tycker ändå att min poäng missades. Självklart är det lättare att leva när man har bra med pengar. Självklart är det så att man slipper mycket bekymmer när man inte behöver tänka på hur man ska ha råd till räkningarna varje månad, vara rädd för oförutsetta utgifter eller dividera om man har råd att unna sig något gott i affären utan att det påverkar budgeten. Jag förstår att det är en stress och press att ha dåligt med pengar och att det även kan kännas ”tråkigt” att ha ”lagom” med pengar. Med lagom menar jag att man inte har det dåligt ställt men inte heller kan lyxa till det i vardagen med resor och spa och middag osv. som kommentaren nämner.

Men – jag är ändå fast övertygad om att man inte automatiskt blir lycklig av pengar. Att ens rikedom i slutändan inte är avgjord på om man har massa pengar på kontot utan snarare ens relationer. Jag tror man är rikare när man är omringad av kärlek än om man är ensam med mycket pengar. För pengar kan absolut underlätta ens liv och göra att man kan göra mycket roliga saker – men man kan inte köpa lycka och kärlek. Hur många har inte vittnat om att de borde prioriterat annorlunda när barnen var små, inte jagat på i eget företag på bekostnad av relationen till barnen och att de nu sitter ensamma på ålderns höst. Med pengar på banken men utan någon att spendera dem med. Eller folk som har mycket mycket pengar och får uppleva folk som inte bryr sig om dem genuint utan jagar rikedom – den ensamheten tycker jag inte är rikedom.

Jag är tacksam för det liv vi har rent ekonomiskt. Att vi inte behöver ha ont i magen inför julen av tanken på julklappar och julmat vi har råd med. Eller att vi kan köpa nya skor till barnen när det behövs utan att behöva trolla med knäna för att få det att gå ihop. Att vi har det så gott ställt att vi kan göra saker i vardagen och att våra barn aldrig behöver ta ansvar för ekonomin (självklart behöver de få lära sig pengars värde men de behöver inte oroa sig för vardagens utgifter). Att vi har mycket lyx i avkoppling, aktiviteter och roligheter. Men jag skulle kunna byta bort alltihop om det stod mellan det och familjen. Att vi kan göra det ihop är det viktiga. Att vi får vara tillsammans är det viktiga. Att vi är friska och mår bra är det viktiga. Det andra är såklart underbart men inte viktigt. Jag känner bara nu när Hugo är borta att han fattas mig. Att det inte är lika roligt när han inte finns här för att dela vardagen med mig. Och då vet jag att han snart är tillbaka och att han lever loppan men tanken på att inte ha Hugo alls, usch den tomheten. Eller att inte ha barnen – det kan vara skönt en stund att få komma bort på lyx men i slutändan vill jag alltid hem till min enhet. Det är barnen och Hugo och våra respektive familjer som är viktiga och som är rikedom för mig. Och våra vänskapsrelationer och alla vi har nära oss. Det är det som betyder något.

Att jag värderar relationerna högre än prylar och pengar är inte menat som ett hån till de som inte har pengar. Det innebär inte att jag inte ser pengars värde och vad pengar möjliggör. Men jag tror ändå att riktig rikedom består i relationer och inte i pengar på banken.

 

 

9 Kommentarer

  1. Emelie

    Håller med till viss del, förstår att inte pengar automatiskt gör att man blir lycklig.
    Men som ensamstående mamma med sämre ekonomi måste jag nog ändå säga att du kanske inte riktigt kan säga något om det. Ni äter ute konstant, reser och bor på hotell jämt och ständigt m.m
    Min dotter är 4 år och har ALDRIG sovit på hotell, inte en endaste natt. Har vi tur kan vi äta ute ca 1 gång per månad om ens det. Jag kämpar ständigt för att få ekonomin att gå ihop då det konstant dyker upp olika oförutsedda räkningar så som att bilen behöver lagas m.m
    Har i princip behövt tömma alla mina konton de senaste månaderna och går med konstant oro och ångest för hur jag ska få allt att gå ihop, speciellt nu inför jul m.m.
    Vart sjukskriven på 50% nu i 2 månader pga stress och oro
    Så nej, jag tycker faktiskt inte du har rätt att yttra dig om en sån här sak när du uppenbarligen inte har levt med dålig ekonomi.

  2. Lovisa

    Du har så rätt och jag håller med både idag och även förut när jag inte hade god ekonomi. Min pappa lärde mig tidigt att rikedom inte utgjordes av pengar och när jag var liten var det ju lätt att förstå eftersom jag hade det mycket gott ställt. Senare i livet när jag stött på många tragedier samt tider med tunn ekonomi så blev orden ännu tydligare: för hur tunn min ekonomi än var då hade min lycka inte blivit starkare av pengar. Lättare, ja, men inte lyckligare. Idag när ekonomin är stabil men tragedierna kvar så ser jag glasklart att rikedom inte handlar om pengar. Rikedom är att få vara älskad, älska andra, att vara frisk, att i alla fall få äta sig mätt och att få möjligheten att leva tills man blir gammal.

  3. F

    Jag förstår hur du tänker och jag kan relatera till det du skriver, MEN… det är fortfarande bara sånt som människor med god ekonomi kan säga. Människor som du och jag. En person som inte får ekonomin att gå ihop lever ofta med konstant oro och ångest, vilket går ut över precis alla relationer. En person som inte får ihop ekonomin har inte alltid tid att vårda sina relationer, vilket i sig föder ångest. Du och jag är inte rätt personer att säga att ett rikt liv inte har med pengar att göra – för vi vet inte hur det är att inte ha pengar. Man får försöka välja vad man tycker till om – för ibland är det helt enkelt inte ens sak att beröra.

    1. Natta

      Så klokt och bra skrivet. Håller helt med dig! Och det är så skönt att höra när någon som inte befinner sig i en viss situation fortfarande har självdistans att kunna erkänna att nä, jag är inte rätt person att uttrycka mig för jag är/har inte varit i den situationen. Och det är inte konstigt, för ingen människa kan känna igen sig i ALLA situationer.

      Grymt skrivet!

  4. Ilona

    Hej! Intressant inlägg! Jag kan hålla med med mycket! Jag skulle tillägga dock att pengar också möjliggör att mer resurser, både när det kommer till tid och pengar, kann läggas på att vårda sina relationer. Att ha det ekonomiskt svårt kan leda till svår stress och ångest som då kan leda till att man inte har så mycket emotionella resurser att lägga till sina relationer – det tar fokus från det.

    När man har det svårt ekonomiskt är det också möjligt att man måste jobba mer än man egentligen vill eller orkar och man kan inte välja att till exempel stanna hem med barnen när dom är små.

    Att inte ha pengar över till nöje kan också leda till att man inte kan delta i många sociala sammanhang (så som spontant gå till restaurang, bara fika eller gå på semester med vänner / familj).

    Så jag skulle säga att pengar kan definitiv leda till lycka, om man använder dom ’på rätt sätt’ (här finns det också en mängd research som tyder på en sammanhang mellan lycka och inkomst).

  5. StrongerLife

    Jag håller fullständigt med om att livet med pengar bara underlättar livet och gör det härligt att leva men att det i slutendan inte gör dig lycklig. Det är alltså ett medel som är underlättande men inte ett avgörande för sann lycka.
    Lyckan sitter inom en, i det icke materiella och det tror jag de flesta som har barn, en sann kärlek, familjenärhet, kan hålla med om..

    1. Ilumi

      Håller absolut med, men många utav ens relationer och just att vårda relationer kräver oftast pengar.

      Jag är uppvuxen i fattigdom, jag halkade redan som liten efter i relationer just pga att vi inte hade pengar. Jag var alltid den som inte gick på någon sport, jag var alltid den som var tvungen att tacka nej till badhus, bio och kalas för jag visste att det inte fanns pengar till det. Pengar i sig gjorde inte mig lycklig, men avsaknaden av pengar berövade mig på många relationer jag kunde ha byggt.

      Som vuxen är det samma sak – att bibehålla och vårda de relationer man har kräver faktiskt ofta pengar, jag började min vuxenresa i fattigdom – tacka nej till utekvällar, tacka nej till den där lunchen när jag tjejgänget träffas, tacka nej till biobesök, babyshowers och möhippor för att jag inte hade råd, och det är oftast under de där sociala tillfällena man vårdar sina relationer och fortsätter bygga på de band som man har skapat.
      Självklart kan man träffas för en promenad men man inser nog inte om man själv inte har varit fattig hur mycket det kostar att skapa, vårda och bibehålla relationer, det är otroligt få sociala tillfällen som inte kräver pengar.

      Nu för tiden har jag det gott ställt och det är utan tvekan så mycket lättare med mer pengar och de ger mig faktiskt mer lycka, just för att jag nu har råd att vårda och bibehålla relationer på ett sätt jag inte kunde förut.

Visa alla 9 kommentarer
Dagens frågaTankar

Mom vs dad-shaming

Det slog mig, om Hugo har behövt utstå någon dad-shaming dessa dagar han har varit borta.

Det hade han inte, han är bara cool och orädd som hoppat bungyjump.

-Jag tycker att det känns orättvist

Under min träningsresa till Costa Rica tidigare i år fick jag kommentarer om att jag var en dålig mamma som reste från mina barn innan, under och efter resan. Det är nästan lättare att möta den råa kritiken, jag tycker att ”alla gör såklart som dom vill men jag har inte sovit borta från mitt barn en enda gång på fem år” är värre.

Det sista dagarna på resan var olidliga, hjärtat värkte utav längtan

Vad beror mom-shaming på egentligen? Varför får man som mamma utstå kritik för ens föräldrarroll? En kritik som pappor inte behöver utså. Man är väl två? Man bör vara förälder på samma villkor men tyvärr ser verkligheten annorlunda ut.

Jag tror att kritiserandet utav en kvinnas föräldrarroll beror på hur samhället har utvecklat normer kring hur en mamma bör agera. Plikttroget och moderligt. Vi har det inlärt, att en mamma bör prioritera barnet för att anses som en ”god mor”.

-Läs mitt tidigare inlägg ”Jag är inte bara mamma” HÄR

Det är ledsamt att vi inte kommit längre, att vi inte respekterar det egna valet. Mina val kanske skiljer sig från dina men inte skulle jag kritisera dig för det. Vi ställs inför nya utmaningar med smått hela tiden, och i vissa perioder behöver man mentala pauser. T.ex. i bråkigare perioder för att fortsätta orka.

-Lita på din egna förmåga

Det är ingen tävling. Det finns ingen bättre eller sämre förälder (ni förstår vad jag menar) utan du är den bästa föräldern för just ditt barn. Det finns inte heller någon perfekt förälder, utan vi gör vårt bästa.

& jag unnar Hugo denna resa till Sydafrika med sin bästa vän. Vi har en bra dialog och vi vill ge varandra frihet trots att vi befinner mitt i livet med småbarn, vardag och karriärer. Jag kritiserar inte hans val att åka, utan ser det som ”nästa gång är det min tur”❣️

-Vad tror du momshaming beror på? Och varför tenderar pappor att slippa den?

16 Kommentarer

  1. Chia

    Män momshamar också. Den enda gången jag blivit momshamad var av en småbarnspappa. Men han var en riktig dead beat dad så han projicerade för att jag inte var på lekplatsrn lika ofta som min man.

  2. Sandra Augustinson

    Så fina bilder på er! Vad har Leonore för ögonfärg? Tycker de ser så fint bruna ut men ändå gröna ♡ Så fina ögon.

  3. Lotta

    Jag och mina barns pappa är separerade sen några år tillbaka. Vi har barnen varannan vecka och jag har fått många åsikter och kommentarer kring det. T ex; ”hur kan du lita på att barnen får mat när dom är hos sin pappa”. Hahaha! Han är väl lika mycket förälder som jag är? Han älskar väl barnen lika mycket som jag? Han kan väl vårda och ge kärlek lika mycket som jag. Helt galet att det ska vara sån skillnad på föräldrarskapet!

  4. Anna

    Det beror antagligen på att kritiken kommer från kvinnor……män gör inte sånt ( inte de män jag känner i alla fall) men kvinnor snackar gärna skit om varann för att lyfta sig själva. Tråkigt men sant och man hör detta i det vardagliga livet överallt men ni som influenser ni får ju läsa det bland era kommentarer, dock är det ju väldigt sällan en kvinna skulle säga det direkt till en annan utan det snackas alltid bakom ryggen.

  5. Mia

    Tyvärr är det ju fortfarande allmänt så att mamman gör mera än pappan. Borde inte vara så men det är nog ganska ofta sanningen. Därför kanske folk också tycker att mamman är viktigare.
    Vi har en fantastisk pappa i vårt hus, men tyvärr är det så att jag har tagit ut all föräldraledighet, har ansvar för att packa barnets saker om vi ska i väg, är den som ser till att vi har rätt storlek på kläder, är den som planerar mat osv.

  6. Johanna

    Ja det är bra märkligt.
    Jag tror även att de som bedriver detta beteende är de som är bittra, avundsjuka och olyckliga. Det är förmodligen kvinnor som inte delat på föräldraledigheten utan gör det mesta hemma och som därmed försätter sig i en situation där de själva för sig oumbärliga.
    Är det något som ska kritiseras är det resandet i sig.

  7. Malin

    Hej !
    Nu kan det hända att jag har fel men jag har för mig att de flesta som kritiserar en mamma är andra mammor och kvinnor. Jag vet inte Paula, men fick du många kommentarer av pappor och män då du åkte till Costa Rica om att ”du är en dålig mamma?”
    Så nu när Hugo är borta ”borde” alltså andra pappor meddela honom om att han försummar sin familj 🤔 Varför skriver inte mammorna/kvinnorna som skrev till dig åt honom ? Kanske för att det är lättare att hoppa på en annan kvinna och då män inte verkar ”bry” sig om att den ena eller andra föräldern åker bort ibland så förblir det ”mum-shaming”. Jag tror verkligen att kvinnor och mammor borde bli snällare och mer toleranta mot och med varandra!

    Det här blev väldigt flummigt, hoppas min poäng ändå kom fram ☺️

    Jag hör till de mammorna som sovit borta väldigt få nätter från mina barn och de flesta borta nätterna har tillbringats på BB med ett nyfött syskon men jag beundrar er som kan, vill och vågar åka iväg ☺️

  8. Jessica

    Det ÄR SJUKT!!!
    Herregud, även fast du är mamma så måste väl du också få åka bort om du vill det. Helt sjukt som du skriver att Hugo kan åka utan att något reagerar.
    Vi lever bara ett liv och det innehåller ju massor av fantastiska saker, varför inte så uppleva saker liksom! Heja dig, jag är team Paula ✌🏼🙋🏼‍♀️

  9. Marie

    Momshaming beror på att det är kvinnor som måste kommentera andra kvinnor. Det är aldrig en man som säger något, varken till en mamma eller en pappa. Män generellt sysslar inte med sånt, de lägger fokus på annat. Kvinnor däremot är ju kända för att prata skit och lägga näsan i blöt, gärna mot varandra. Är det genetiskt? Haha, självklart inte, men vi kvinnor har väl under generationer varit bra på att kommentera, prata skit om varandra osv. Vi lär ju av våra mödrar, som lärt sig av sina! Vi gör som vi ser, tar efter, samhället formar oss. Sen om man tittar på hondjuren så är dem oftast ”surare” och mer tvära i sitt humör, så nog tror jag att en del hormonen spelar roll för vårt beteende…

    Men vad vet jag 😂

    1. J.a

      Efterbliven kommentar 😂 Vad lär vi våra söner då? Lär de inte av sina mödrar? Varför? Män generellt lär sig att inte ta ansvar för någon eller något och förväntas således inte göra det heller, de bryr sig inte, har noll intresse, de sysslar inte med sådant. Så allt lägger vi på kvinnorna. Eller lär vi bara kvinnorna att förstöra för varandra? Verkligen?

  10. Camilla

    Jag har tänkt det förr men jag skriver det nu. Du vet varför och problemet är att du kommer aldrig kunna påverka dessa människor att ta varje chans att ta ut sin bitterhet på dig. Varför ha ett öppet kommentarfält? Den enda som tar skada är du! Detta är ditt jobb och ett vanligt jobb stämplar man ut från. Sätt dina ramar för ditt jobb för idioterna kommer aldrig ta rast! En man….Ja dom har aldrig samma förväntningar på sig!

  11. J

    För att vi vi tenderar att lägga högre värde i en man. Kanske !? Tror dock det håller på att ändra sig. Eller är det för att vi inte riktigt tar pappor på allvar och reser dem iväg är de lite skitsamma för ”morsan är viktigast” inställning typ! Men reser moran iväg ja vem ska då laga mat o hålla koll etc ftf räknar vi med att män inte klarar ut det. Vilket dem inte riktigt gör heller vissa av dem. På det sättet en mamma gör det. Dock jobbigt eftersom det sätter så hög press på en som mamma. Medans vi hade också behövt ta paus och ha ett liv utan shaming!

Visa alla 16 kommentarer
Dagens frågaTankar

Angående att säga till andras barn

Vi har ju diskuterat detta i veckorna. Jag har besvarat frågor som hur jag reagerar när andra tillrättavisar mina barn (läs HÄR) och hur mina tankar om när främlingar säger till ens barn (läs HÄR).

-Under vår båtresa mellan Nynäshamn och Gotland var jag den där främlingen som tillrättavisade ett främmande barn

Det var första gången för mig och jag skulle ljuga om jag skrev att det inte var läskigt. Det kändes nervöst men också nödvändigt!

Situation:

Vi satt på en kvällsbåt mellan kl 20-23. Det är timmar mina tjejer vanligtvis sover. Detta var en fredagskväll och vi var supertrötta efter en skol/föris/arbetsdag. Dessutom var tjejerna sjösjuka så det kändes tacksamt att dom kunde få sova och få ro från just illamåendet.

Framför oss satt en pojke tillsammans med sin mamma. Han spelade på paddan och givetvis kan man göra det. Hörde när hans mamma sa ”när du har på dig hörlurarna hör du inte själv hur högt du pratar, nu får du dämpa dig”. Det säger jag ingenting om, det är ingenting man kan kräva att barn tar hänsyn till.

Mitt tålamod brast en lång stund efter. Då hade han suttit och visslat en längre period. Mamman satt med egna hörlurar och det kändes där och då mer effektfullt att säga till pojken direkt och inte till mamman.

”Hej. Vad fint du visslar. Men om du tittar här bakom dig har du två kompisar som sover. Och om du tittar dig runt här i sektionen ser du fler som sover. Skulle inte du kunna spara på visslandet tills vi är framme istället?”.

Jag valde mina ord väl, och det funkade! Han slutade att vissla, och jag kunde också somna.

I efterhand pratade jag och min mamma om denna händelse. Jag kan bara prata för mig själv men jag kräver en visad hänsyn av mina barn på en kvällsfärja där många sover.

Om dom hade fört onödigt mycket ljud eller visslat hade jag i min dialog sagt ”Se er omkring, det är många som sover”. Hade inte det funkat (det är små barn vi pratar om❣️) så hade jag flyttat på mig och barnet till t.ex. kafeterian eller barnrummet.

-Hur tänker ni? Hur hade ni agerat i min situation? Om till er som faktiskt varit den där främlingen som tillrättavisat främmande barn, tyckte ni också att det kändes läskigt?

21 Kommentarer

  1. Nathalie

    Väldigt fint gjort av dig! Med tre ungar så hade jag uppskattat om någon annan sa något till mina om jag hade missat något de gjort. Men jag var mer om en riktigt utskällning ifrån en äldre man mot min systerson som då var 1,5år gammal (pojken var lite missnöjd med att åka buss efter en familjetripp på finlandsfärjan). Den här mannen ställer sig upp och börjar både skrika och svära på barnet och hans föräldrar att de skulle få ungjäveln att hålla käften. Pojkens mamma (min syster) blev så chockad att hon höll tyst. Men moster som jag är blev jag totalt vansinnig! Kunde dock inte tappa de helt för de våra barn och äldre barn var med. Jag försökte lugnt förklara att han är liten och vi sitter på en allmänn buss. Men han blev bara argare å argare och tyckte chauffören skulle slänga ut oss alla som lät… Jag var så arg att jag skakade. Hur kan man som människa beté såhär mot en så liten som inte alls gallskrek utan var lite missnöjd. Vill man ha total tystnad vore la ändå sin egna bil/taxi det bästa alternativet?

  2. Nikki

    Du skötte det snyggt!
    Hatar när vuxna människor ska höja rösten mot barn och stå med ett bestämt kroppsspråk. Finns inget värre!!! Fattar de inte att barnen blir rädda.

  3. A

    Det är bra vuxna säger till! Jag har ett barn som ibland har så svårt att lyssna, jag har haft 1000 strider sen hen var liten och det är så svårt att få hen att tagga ner i många speciellt i sociala situationer. Det går bättre när barnet är äldre nu, men 5-6 årsåldern var så svårt. Om inte jag lyckas då som mamma så vet jag inte hur utomstående hade lyckats med tillsägningar men givetvis kan det gå bättre ibland när någon utomstående säger till, mer effektfullt liksom. Ibland är det så lätt för föräldrar till lugnare barn att fasas över vilda barn bara..Och hatar när folk tror att allt hänger på uppfostran. så blir typ att vissa vuxna ser ner då på både barnet och föräldern. Och det märks sååå väl. Inte lätt att bara förälder 2019 😱

    1. Kickii

      Här håller jag med dig. Har ett barn som är som du beskriver ditt barn o de kan va riktigt tufft. Jag hade fördomar om uppfostran innan jag själv fick barn men lärde mig ganska snabbt att alla är olika oavsett uppfostringsmetoder. Det har varit svårt för mig att acceptera, dottern är 7 år snart.

    2. Leona

      Åh håller med! Min 4 åring är vildare än vildast och har alltid varit sådan. Men folk tror att man har brustit i sin uppfostran när det i själva fallet handlar om att han är hyperaktiv och stänger öronen och det har inte alls med uppfostran att göra.

  4. Emmilie

    Ja absolut hade jag sagt till. Men sen vet man aldrig hur föräldern reagerar. Jag råkade ut för en obehaglig grej när vi var på semester på Mallis i somras. Vi va i lekparken med våra barn och sen helt plötsligt ser jag en äldre pojk höja ett knytnäveslag mot min tvååring. Jag springer fram och säger åt honom att sådär får man inte göra. Man får inte slåss.. sen gick vi därifrån. Ser då att pojken blev ledsen och springer till sin mamma då kände jag att jag måste tala om vad som hade hänt och varför han är ledsen till mamman.. när jag väl förklarar läget blir hon fly förbannad och menade på att jag ej inte hade rätt att tillrättavisa hennes son utan jag skulle låta han slå och sen skulle jag prata med henne om vad hennes son hade gjort.. hon menade på att han autism (inget jag visste) jag blev helt paff och blev väldigt irriterad över att hon inte kunde förstå min situation i det hela. Så jag lärde mig en läxa att det inte alltid är så populärt av föräldern när man tillrättavisar/stoppar deras barn..

    1. Sonja

      Va så sjukt, så hon menade att sonen ska slå först innan hon kan säga till honom. Men hallå? Ska andra barn behöva ta stryk. Varför inte stoppa innan det händer. Nej tyckte du gjorde helt rätt som såg till att din unge inte fick en box i ansiktet.

  5. Majja

    Du är så fin och sättet du sa till barnet var väldigt fint hade absolut inte haft något emot att du sa till mina barn om de väsnades onödigt som att vissla.

    Hade en situation idag med mitt egna barn. Var på Leos lekland och han busade vid bollarna genom att slänga bollar runt om sig. Sa till och han slutade men sen vart han igång igen och just då hade jag fullt upp med lillasyster på 8 månader och jag vänder mig om där står en dam och kollar riktigt snett på mig för att sonen på 3 år precis slängt en boll. Kände bara men gud du får säga till han jag var bara lite upptagen med lillan Tyckte inte jag förtjänade snea blickar just då.

  6. Heidi

    Skönt med människor som faktiskt säger till och inte bara knyter näven under bordet. Bra att du sa till på ett vänligt sätt också 🙂

  7. Emilia

    För mig är det självklart att man säger till om någon är störande eller gör något dumt, men då gör man det på ett bra sätt. I detta fall hade jag gjort samma sak som du gjorde. Är det sent och folk sover så får man ta hänsyn och vara tyst.

    Får jag fråga varför du låter Leonore ha skorna på sätet? Har sett att hon haft det tidigare på tunnelbanan också. Nu när ni åkte flera timmar och hon ändå sov så kunde hon väl ha tagit av sig skorna? Tycker inte att det är så mysigt att sätta mig på ett smutsigt och blött säte och tror inte att ni tycker det heller.

      1. Alex

        Hahaha det lär ju hinna torka innan nästa person ska sitta där 😂 Jag är vuxen och skulle absolut kunna sätta upp skorna på ett säte. Skillnad när det gäller bakterier.

        1. Emilia

          Tror du att det är roligt för personalen att försöka få bort intorkat smuts från sätena (där skorna inte ens ska vara)? Sen kommer andra passagerare och klagar på att det är smutsigt.

        2. K

          Oj, nu blev jag nyfiken. Vill du utveckla ditt svar. Du tycker det är ok med (skitiga, för det är de under denna årstid) skor på ett säte för att det torkar. Vad är då inte ok?

      1. Emilia

        Titta på näst sista bilden så ser du. Det har även publicerats bilder tidigare där man ser att skorna är på sätet.
        Varför måste vissa av er försvara Paula i allt hon gör? Alla gör fel ibland. Nu bad jag Paula förklara varför hon låter barnet ha skorna på sätet. Jag skrev inget elakt.

          1. Sanna

            Jag säger till min fyraåriga dotter att hon inte får ha skorna på stolar/säten. Ja barn är barn och de måste också lära sig hur samhället fungerar…respekt gentemot andra exempelvis.

Visa alla 21 kommentarer
AllmäntDagens fråga

Helgstatus

Godmorgon måndag och glad andra advent! Är det inte orimligt att det bara är två veckor kvar till jul nu? Är ni klara med pynt, julklappar och planeringen inför jul? Vi har pyntet klart och tänkte ta tag i klapparna i veckan.

Vi köper bara till barnen och sedan kör vi vuxna julklappsspelet. Vi tänkte öka summan för klappar till spelet, det ökar spänningen =)

Hur gör ni med klappar till vuxna/barn på jul? Här är en bild från förra julen:

Mår: Vi har haft en fantastisk familjehelg så jag mår väldigt bra och kliver in i denna nya vecka med bra energi.

Dock har det blivit mycket aktiviteter för oss på helgerna och nu längtar jag efter en mysig hemmahelg. Vi har liksom inte ens hunnit baka pepparkakor än!

Gjort: Helgen förtjänar ett eget summeringsinlägg som kommer upp lite senare idag.

Händer i veckan: Andra adventsveckan och jag ska fixa barret inför jul och nyår. Twist and Tango visar sin vår & sommarkollektion i veckan och Leonore är bjuden på Nobelbal på förskolan. Vi har kompisdejter, både vänner till mig och barnen.

Jag ser fram emot att komma tillbaka till en vanlig träningsvecka efter vabb och att vi varit borta mycket. Men vi har en speciell höjdpunkt denna vecka som vi längtat länge efter…

Veckans höjdpunkt: På fredag är den äntligen Lucia! Leonore har ett traditionsenligt luciafirande på föris där familj är bjudna.

Molly går sitt första år i skolan, och dom har inget luciafirande för föräldrar och familj. Det tycker jag känns trist, jag hade velat se mitt barn. Under de senaste veckorna har jag iallafall fått höra hennes vackra sång och det är jag tacksam för.

Läste att på någons skola skulle barnen spela in sitt luciafirande och det i efterhand skulle skickas ut till föräldrar. Hur kan närvaron av en video bytas ut mot föräldrars verkliga närvaro? Ett luciafirande är betydelsefullt för hela familjen, likaväl föräldrar som för barn. Det är med sorg i hjärtat som jag inte får se Molly i år och hoppas att det ändras till nästa år då hon går på lågstadiet.

Får ni se era barn lussa på fredag? Någon som har något tips på vart man under helgen kan se ett fint luciatåg? =)

Veckans fokus: Den här veckan har jag medvetet tajmat in! Hugo är borta och mitt fokus kommer att ligga på min och Pischas bok!

Jag kommer att försvinna i en skriv-bubbla och nyttja denna vecka då jag är själv. Med gott samvete kommer jag att nyttja kvällarna. Så jag ber om ursäkt redan nu på förhand om bloggen blir lidande under denna vecka❣️

Nedräkning: På söndag kommer Hugo hem. Sex dagar kvar. Helgen har gått fort, och hoppas att denna kommer att göra likaså. Det är mysigt med tjejmys men vi saknar Hugo, allihopa.

21 Kommentarer

  1. Nathalie

    Dottern hade lucia firande idag som vi kunde komma på mellan 15-16 där de sjöng o bjöd på fika.

    Nästa vecka ska sonen avd ha för föräldrer mellan 15-16 med fika.

    Dotters avd ska även ha Lucia firande för sonens avd på fredag där de ska sjunga för dem.

  2. Miss W

    Paula – kan du inte tänka utanför dina egna behov någon gång? Det känns som att du alltid agerar väldigt egocentriskt.
    Kanske beror det på din unga ålder och att ditt ”yrkesliv” och ”proffesion” är inom en väldigt konstlad och tillrättalagd kontext?!

  3. Tess

    Jag arbetar själv inom skolan. Angående Luciafirandet i skolan, alla barn tycker inte det är roligt att stå och sjunga och klä ut sig inför föräldrar, det måste man tänka på. Dom har lika mysigt i skolan själva än att ni föräldrar ska vara med. Vissa familjer har heller inte alltid råd att köpa lucianattlinne/tomtedräkt varje år, det måste man också tänka på men det kanske inte gäller er kommun…. i bland måste man tänka lite större. Ovanstående saker och annat ligger bakom till att skolan tar sådan beslut och det måste man ta hänsyn till som förälder. Det känns som du kritiserar skolans beslut och det kanske man inte ska lägga ut på nätet.. bara lite tankar.

  4. Jessica

    Jag har inte erfarenhet av hur det är att förbereda och genomföra Luciatåg i skolan då barnen är lite äldre men jobbar inom förskolan och varje gång barnen ska gå luciatåg är det totalt kaos. Hela dagen är en hemsk miljö för både barn och personal. Alla barn ska byta kläder, de flesta under 3 år vill inte och gråter. Föräldrarna är arga för att barnen inte vill/har bytt om. Stress genom hela firandet med barn som gråter eller bara är obekväma och inte alls vill. Bästa lucia jag varit med om var förra året på jobbet, då fick de äldsta barnen gå luciatåg för de yngre. Inga föräldrar. Det var fantastiskt! Alla barn var nöjda och stressen uteblev. Då kände jag verkligen på allvar hur mycket Lucia med inbjudna föräldrar varit för de vuxnas skull. Nu blev det istället helt på barnens villkor och de som uppträdde släppte loss och spexade och hade så himla roligt. Föräldrarna var jätteupprörda för att de inte fick komma och hävdade att de behövde vara med för barnens skull, men den dagen med bara barn och pedagoger blev verkligen ett kvitto på att vi gjort rätt som valt bort firandet med föräldrarna. Så numera har jag en stor förståelse för att föräldrar inte blir inbjudna till allt och är tacksam över pedagoger som ser vad som blir bäst för barnen. Med det sagt tycker jag att det är jättetråkigt för min egen skull att inte få se mitt barn gå luciatåg.

  5. Therese

    På våran förskola Har de lucia nu på onsdag redan. Barnen samlas i respektive avdelning o lussar för föräldrarna.
    Vi har två barn på samma förskola, olika avdelningar, så jag o pappan får dela upp oss. Missar alltså ett av barnens ändå. Tråkigt men så är det..

  6. StrongerLife

    Nope, vi får inte se våra barn lussa och har faktiskt aldrig fått göra det. Sedan de gick på förskola så har de haft den där regeln med att det kan vara skrämmande för barn, blahablaha… ingen som tror på det ändå, barn älskar att uppträda för sina föräldrar och den som inte vill behöver ju inte. Enkelt men de gör det så svårt.
    Andra skyller på brist på utrymme men det går att stå utomhus någon minut men inte det heller. Jaja inget vi kan göra men det hade varit så fint att se sitt barn med sin klass, sina vänner och stå och sjunga.

    Ha det fint och hoppas det blir en vacker sång för er. <3

  7. Sanna

    Hej Paula!
    Jag förstår att du tycker det är tråkigt att inte få se Mollys luciafirande men firande utan familj har många skolor infört av många olika anledningar.
    Det har visat sig att många barn tycker det är ångestfyllt med luciatåg och att stå inför föräldrar för att sjunga. Vidare är det så enkelt att vissa föräldrar aldrig kan ta ledigt eller prioriterar inte att ta ledigt för att komma och se sina barn, vilket gör att det blir ångestfyllt på grund av att dessa barn alltid blir besvikna. Det handlar också om, iallafall på skolan jag jobbar om platsbrist.
    Skolan och alla de som jobbar där ska jobba för barnens bästa, vår främsta prioritet är alltid barnen och därför tycker faktiskt jag att dessa beslut är bra, barnen ska inte behöva gå luciatåg för föräldrarnas skull utan för att de själva vill.
    Vill barnen verkligen lussa för sina föräldrar så kan man göra som min familj gjorde när vi var små – vi hade ett eget luciatåg hemma för släkten.
    Ha en fin dag Paula!

  8. Sofie

    Tror det är ganska vanligt att Luciafirande i skolan är en angelägenhet enbart för eleverna. På mina barns skola är det femmorna (äldst på skolan) som lussar för de yngre eleverna. Även julavslutningen är enbart för barnen. Tror det delvis handlar om platsbrist, svårt att hitta en inomhusplats som rymmer alla, men också att det tar mycket tid. Generellt är vi föräldrar inte lika välkomna i skolan som på förskolan, har jag insett.

  9. Klös

    Jag har sökt efter bilderna som molly gjorde för ”rädda barnen” men ej hittat. Har ni tagit bort de?
    Jag har alltid undrat hur ni kunde ställa upp på något sådant? Där er dotter spelar att hon är fattig ?

  10. Anna

    Barnens skola. Deras klass ska ej sjunga . bara förskolebarn och klass 6 som ska sjunga men alla föräldrar är välkomna på julfika på morgon och titta på luciatåg.

  11. ..

    Det finns ju fördelar med att föräldrar inte får komma, tex de barnen vars föräldrar aldrig kan ta ledigt och komma. Tror det är fruktansvärt för vissa barn. Sen finns det många barn som tycker att det är jobbigt att stå framför publik och det kan skapa ångest som hindrar dem tex från att redovisa inför klassen i framtiden.

    En annan fråga är om vi ska lägga värdefulla undervisningstimmar på att träna inför + genomföra luciatåg när vi har så tråkiga resultat i skolan. Alla når inte behörighet i för gymnasiet, och grunden byggs redan i lågstadiet (innan det också ifs, men lek och upptäckt är viktigt också!). Det kanske inte låter som mycket, men lägger vi 7 timmar på lucia varje år blir det 70 timmar från fklass till 9:an.

    Bara en reflektion + annan vinkel från en snart färdig lärarstudent (där vi diskuterat luciak), kram

  12. Engely

    Jag vart också jätteledsen när jag fick veta att dom inte skulle ha ett öppet lucia firande. Förklaringen jag fick på sonens förskola var att mer än hälften av barnen tyckte att det var jobbigt när så många föräldrar kom och skulle komma och kolla (speciellt för dom mindre) Vart mer en ångest fylld dag än något roligt. Efter nån dags fundering så förstår jag deras beslut 🙂 Men vi har turen att videon kommer visas upp på ett öppethus julfika den 16e 🙂

  13. Kicki

    Dottern som går på förskola har vanligt firande där familj är bjudna men dottern som går i förskoleklass har ett annat firande som inte alls är konstigt. Alla elever ska se Luciatåget som sjungs av årskurs 3. Självklart kan inte hela skolans elever och föräldrar få plats för att se detta. Vet inte exakt hur Mollys skola gör men upplägget min dotters skola har tycker jag inte alls är konstigt.

  14. Mimmi

    Hos oss På förskolan så spelar de in lucian imorogn och på Tors har de drop in luciafika mellan 14-17 de kommer spela upp klippet allt eftersom. Trist men så har det varit de senaste 2-3 åren.

  15. Sabina

    För oss är det tvärt om. Vi får vara med på skolans luciafirande men inte på förskolan. Förskolan tog tyvärr bort inbjudan till föräldrarna för några år sen. Så barnen firar själva där. Men till hösten börjar min minsta på skolan så då får jag äntligen se henne i luciatåget 😍

  16. Josefin

    Hej Paula!
    Jag läser ofta dina sunda värderingar och åsikter här på din blogg.
    Däremot hoppas jag du kan ändra din åsikt kring lucia.
    Självklart får man vara ledsen för att inte få se sitt barn. Men fördelarna med ett icke traditionellt firande när barnen är så små är fler…
    sorgen hos de barn vars föräldrar aldrig tar sig tiden eller kan ta sig tiden att komma är stor.
    Stressen för vissa barn att så många otrygga människor samlas på ett och samma ställe och samtidigt känna pressen att prestera. Vissa känner press att prestera för att föräldrarna kommer. Molly kanske inte känner press för ni båda är fantastiska föräldrar. Men det finns föräldrar som kan uttrycka sig korkat efter ett luciauppträdande jag har hört kommentarer som: ”Varför sjöng du inte? Nu när vi kommit för att titta på dig…” ”varför kom du springandes till mig? Vi har ju kommit hit för att se dig i luciatåget”..
    Jag hoppas att min kommentar inte ses som något dömande utan jag vill bara få dig att se andra anledningar 🙂

    1. Therese

      Jag älskar att läsa andras synvinklar! Jag har själv aldrig tänkt på detta sätt… det här med att prestera tycker jag inte så likt dig om eftersom att jag är uppväxt med noll press och det har faktiskt skadat mig.. gjort mig lite lat och inte velat ta tag i grejer för att man inte måste.. tycker att barn ska ha lite ”press” på sig att göra bra ifrån sig.. jag slutade min blockflöjt som liten när vi skulle ha uppträdande i konserthuset. Min mamma lät mig sluta direkt men istället önskar jag att hon pushat mig och sagt att jag klarar det. För idag är jag inte bra på något och det gör mig ledsen. Jag har aldrig fått beröm för saker jag gör bra eller är bra på inte heller hur jag ser ut. Vilket jag vet att många föräldrar i dagens samhälle tycker är bra men för mig har det varit dåligt för jag har hela tiden sökt efter den bekräftelsen och så fort jag fått det från någon annan så har jag direkt älskat denna människan trots att den kanske varit en idiot 😉 men däremot så älskar jag det du skrev om att andras föräldrar kanske inte tar sig tiden att komma eller kan komma och det är ju såklart jätte hemskt och jobbigt för dessa barnen ❤️ Ibland glömmer man sånt när man själv inte upplevt de..

      Flummade iväg lite med all text haha ☺️

    2. H

      Förstår inte hur något så enkelt och fint som ett vanligt jäkla luciafirande kan skapa så mycket problem? Människor kan verkligen hitta problem i exakt allt.
      Får barnen inte ha vissa kläder heller, för då kanske andra barn känner sig fula? Eller får inte barns föräldrar ha för fina bilar, för då kanske andra barn känner sig fattiga? Eller får inte föräldrarna hämta barnet från förskolan en viss tid, för då kanske andra barn känner sig bortprioriterade?
      Alltså när ska människor förstå att det aldrig någonsin kommer vara lika för alla.
      Jag älskade luciatågen när jag var liten. En del saker tyckte jag mindre om och vissa saker avskydde jag. Sånt är liksom livet, man kan inte skydda barn från att känna sig ledsna, bortprioriterade ibland osv osv. Hoppas du förstår min poäng.

    3. En annan Paula

      Josefin – Så fint, och bra, förklarat. Jag håller med dig, och tror att beslutet om att inte ha föräldrar med på Lucia-firande är jätteviktigt. Det handlar inte om barnen som har fina föräldrar eller barnen som gillar att uppträda, utan om andra barn som antingen inte har föräldrar som kan komma eller som på riktigt mår dåligt av att stå inför så många människor. Min son är en av dem som blir stressad inför en sådan situation, trots att vi aldrig pressat honom på något sätt eller sagt något dömande när han inte velat vara med. Det är helt enkelt inte hans grej, och det måste få vara okej. Vi får njuta av hans fina sång i vardagsrummet hemma istället.

Visa alla 21 kommentarer
Dagens frågaTankar

Dagens fråga

Fick en fråga bland kommentarerna:

”Ni verkar vara så fina med barnen, tappar ni aldrig humöret och har riktiga bråkdagar med flickorna? Känns som jag är ensam i världen att leva såhär…”

Du är INTE ensam! Jag hör dig, trust me. Vissa dagar drömmer jag om att få checka in på ett sånt där ”bara vara” retreat. Bli ett med lugnet, naturen, mig själv och helst av. allt kunna stänga av min telefon.

Åldersmässigt är vi i en period där båda våra testar den egna viljan. På loppet om 15 minuter kan det varit minst 10 konflikter. I dom flesta vägleder vi och ger verktyg för att komma förbi just konflikten men dom får också utrymme för att ”lösa det själva”.

Jag tror att det är jätteviktigt att man med sin partner står enad i det bråkigare perioderna. Att inte en förälder tar alla fighter eller fostrar ensam. Man behöver stöd av avlastning och det blir lättare om man är två. I bråkigare perioder är uppdelningar inte heller en dum idé. Att man på olika håll umgås med ett barn för att tanka positiva upplevelser och härliga stunder.

Likaväl som dom bråkar så älskar dom. Oj vad dom älskar varandra. Jag är glad över att båda har lätt till känslor, jag tror att dom har hjälpt varandra att utveckla en genuin ödmjukhet. Blir den ena ledsen, blir den andra ledsen för att syrran är ledsen.

Mitt hjärta kan inte riktigt hantera när jag på kvällarna tittar till inne i sovrummet & ser att dom har bytt plats och lagt sig bredvid varandra❣️

Men visst är det så att ens barn konstant testar ens tålamod. Det vackra med barn är att dom totalt saknar filter och tar inte hänsyn till att man själv kanske har haft en dålig dag på jobbet eller att något annat gör att man är negativt laddad när man kommer hem. Jag har tappat humöret, jag har bråkat och jag har gett tomma hot. Du är INTE ensam.

-Ditt/dina barn är bäst

& hen/dom förtjänar dig. Du är den allra bästa föräldern för ditt/dina barn.

Du känner bäst själv vad du behöver för att hitta dom där mentala pauserna för att orka. Jag tankar energi i mina barn, men jag som människa behöver också tanka energi på annat håll för att just orka vara den bästa variationen av mig själv som förälder. Vissa dagar orkar jag vara supermom, andra dagar blir det bara mom. Och det är helt okej❣️

2 Kommentarer

  1. Emelie

    Här är en till! Har en grabb som kommit i lilla puberteten (snart 6 år) och en snart två-årig tjej som haft humör sen hon föddes. Jag har också en kollega som har två barn i åldern 7 och 3 år. Häromdagen sa hon drömmande; va skönt det hade varit med en månad i fängelse. Frukost och middag serverat, ut och rastas lite, göra nån liten syssla och sen egentid i cellen… Nu förstår hon ju såklart att det inte är så underbart i fängelse, men jag förstod poängen och kunde faktiskt hålla med lite haha.

×

Paula Rosas

Hej på dig och välkommen till min blogg. Mitt namn är Paula Andrea Rosas och här kommer några korta meningar om mig. Jag är en 27årig tjej som lever mitt liv genom att göra det bästa av dagarna. Mitt liv kretsar kring mina fantastiska döttrar Molly-Elise och Leonore och min underbara man Hugo Rosas, familj och vänner. Jag är en glad, familjekär och envis tjej som älskar att skratta. I min blogg kommer ni få följa med mig i min vardag. Träning, äventyr, dilemman och utveckling i mammarollen, resor, giftermål, vänskap och utbildning. Samarbetsförfrågningar: paularosas.media@gmail.com

Powered by Cure - Influencer hosting