Dagens frågaTankar

Är mammor bättre föräldrar?

Jag blev faktiskt förvånad över att det var så positiva reaktioner på mitt inlägg om jämställdhet. Jag hade räknat med mothugg men det känns som jag lyckades få ur mig tankar som känns igen av många kvinnor där ute även om det inte är något man riktigt pratar om. Men det var några av er som kom med inputs jag vill lyfta vidare ändå!

”Jag och min pojkvän har båda pluggat i över fem års tid och den dagen vi får barn så kommer inte jag att pausa min karriär mer än han pausar sin för att jag är kvinna och skulle vara bättre lämpad för att ta hand om barnen. […] Det kan handla om en sådan enkel sak som att båda efter föräldraledigheten jobbar 90 % istället för att kvinnan arbetar 80 % och mannen 100 %. Jag anser att kvinnan ska inte behöva ge upp sin karriär när hon blir mamma pågrund av samhällsstrukturer som gör det fördelaktigt för mannen.”

”Det är ju dock lite konstigt att det i nästan alla familjer bara ”råkar” bli så att det passar bäst att kvinnan jobbar mindre, lägger mer tid på barnen etc.”

Jag tycker inte heller att en kvinna ska behöva ge upp sin karriär när hon blir mamma. Men jag tycker att det ska vara okej att vilja gör det också! Måste det vara att jämställdheten nås genom att mammor ska backa och ”bry sig mindre” och bli mer stereotypt pappiga och fokusera på karriär? Om det känns fel för kvinnan som vill vara hemma – ska hon få göra våld på sig själv i jämställdhetens tecken? Mammor tar mer vab och föräldraledighet, mammor går ner i arbetstid, mammor får sämre pensioner… ja allt det är ju såklart problematiskt men jag tycker det känns fel på något sätt att lösningen ska vara att mammor inte ”får” gå ner i arbetstid/vara hemma med barnen och allt sånt istället för att man ser till att allt det oavlönade hemarbetet istället blir mer premierat. För egen del påverkas inte min nutida eller framtida ekonomi av vårt upplägg – jag jobbar i allra högsta grad via vårt företag och drar in både lön och pensionssparande samtidigt som jag är närvarande i hemmet. Men för dom med ”vanliga” jobb – vore det inte bättre om föräldraledighet också var pensionsgrundande och om vi överlag hade ett samhälle som såg mer positivt på att man vill vara nära sina barn under småbarnsåren? Istället för att man ska känna sig tvingad att dela 50% på FL för att en inte ska halka efter eller att den med flexibelt arbete ska tvingas ta ut vab när den kan lösa det ändå med lite pusslande bara för att det ska vara rättvist mellan mamma och pappa? 

Sen är det här kanske en big no no-tanke men är det helt orimligt att tänka sig att mammor rent generellt är lite bättre på att ta hand om barnen i början? Jag säger inte att pappor inte är värdefulla för barnen och kapabla att vara fantastiska föräldrar men jag tänker att män och kvinnor inte har exakt samma förutsättningar i föräldraskapet. Det är kvinnan som är gravid i 9 månader och får en total hormonomställning och anpassar hela din kropp efter barnet. Det är kvinnan som går igenom en förlossning och det är kvinnan som (oftast) ammar barnet under dom första månaderna i livet. På något sätt känns det fel för mig att allt det biologiska som har med mödraskapet att göra ska vara liksom ingenting och att pappor har exakt samma roll som mamman från start. Visst finns det massa strukturer som gör att vi agerar på olika sätt men jag tänker att det också finns en hel del biologiska grejer som spelar in? Sen så behöver det inte betyda att alla mammor är på ett visst sätt eller vill göra på ett visst sätt och i vissa fall är pappor bättre lämpade föräldrar än mamman är såklart men rent generellt.

”Jag förstår vad du menar med att Hugo får ansvara för sin relation till barnen, jag håller helt med. Men jag märker på mina barn när pappa inte varit närvarande och borta mycket, och tvärt om när han engagerar sig. Så jag lovar för barnens skull att dem alltid ska känna sig prioriterade av både mig och deras pappa, annars kommer dem må dåligt av det. Klarar inte deras pappa det nu så får han faktiskt ta den stora smällen och leva själv.”

Viktig input! Självklart skulle jag inte tycka det var okej om Hugo var noll intresserad av barnen och familjelivet. Om han var 100% jobb skulle vi inte leva ihop och om jag skulle märka att barnen påverkades skulle det såklart vara en diskussion att ta. För precis som jag vill att dom ska känna trygghet i att jag finns där vill jag att dom ska känna trygghet i sin relation till pappa. Men för den sakens skull behöver Hugo få ta ansvar för den själv i slutändan. Och jag vill också poängtera att Hugo ÄR en närvarande förälder. Majoriteten av veckans dagar delar vi upp hämtning och lämning på fsk/skola. Vi delar på barnens aktiviteter. Vi äter oftast middag ihop och då är det skärmfritt som gäller vid matbordet just för att vara närvarande i stunden och lyhörd inför barnens tankar och upplevelser från dagen. Vi delar på hushållssysslor (även om jag ofta projektleder så GÖR vi ju båda mycket i hemmet) och vi umgås mycket som familj på helger och hittar på roliga saker och så vidare. Vi är inte 100% jämställda men jag tycker inte heller vi visar upp någon slags ”kvinnofälla” för barnen. Hugo är borta mer än mig, ja – men han är också närvarande i vardagslivet. Nu är det jag som är borta från familjen och Hugo som får rodda vardagsliret hemma och jag kopplar bort ansvaret helt.

 

40 Kommentarer

  1. Anja

    Mammor är bossar och bör bli behandlade därefter.
    Tycker det är bra att dela lika på fl dock är ofta mäns fl plogad av mamman. När papporna är hemma med barnen har dom typ ändå inte koll på vilken storlek deras barn har på kläderna?
    Mammorna fixar bannemig allt! Jobb, organisering och att hålla god ton i hemmet
    Pappor ska ha allt. Sin familj, sin frihet och inga krav och är ofta inte engagerade i att hålla god ton hemma.
    Kvinnors oerhörda arbete bör hyllas och män borde step the fuck up

  2. Angelica

    Jag förstår inte riktigt varför vi kvinnor har bättre förutsättningar som förälder bara för att vi burit barnet? Och nej, jag hade inte velat gå tillbaka till mitt jobb direkt efter förlossningen heller. Min partner är nu föräldraledig, vi kommer ha varit hemma lika länge. Första halvåret var vi båda hemma (levde på min föräldrapeng samt våra sparpengar) andra halvåret var jag hemma och nu är partnern hemma. Just nu är det jag som tjänar pengar, och gjort det under hela mitt barns liv. Men för oss är det självklart att båda är hemma lika mycket. Troligtvis kommer min partner ha liknande lön som jag (han har precis tagit examen). För mig finns det inte att jag som kvinna ska vara hemma hela föräldraledigheten. Jag hade velat vara hemma längre. Men för mig är det viktigare att barnet och pappan får en relation och att vi delar lika än att bara jag skulle vara hemma. Nu ville barnets pappa vara föräldraledig. Men om han inte hade velat det, hade han faktiskt fått vara det ändå. För vi är två föräldrar och då är det helt rimligt att båda är föräldralediga. Samma med VAB när det blir aktuellt. Självklart ska vi dela på det. Helt orimligt att bara en av oss skulle ta det. Oavsett vem som skulle tjäna mest och hur mycket.
    Jämställdhet handlar inte om att kvinnan ska backa utan att mannen ska steppa upp. När det är ens barn bör det vara självklart att en lär sig namnen på barnets kompisar/fröknar, håller reda på om barnets förskola har APT, studiedagar, utflykt etc.

  3. Didi

    Måste ju helt orättvisst och generaliserande säga att JA jag tror mammor är många gånger bättre föräldrar, när det kommer till grunderna i ens uppväxt, uppfostran, hälsa, försiktigheter etc. MEN pappar har en viktig roll de med. Därför kan det vara svårt att jämföra men ändå måste jag välja eller säga nått så JA.

  4. Malin

    Alltså guuuud va en dotter är lik sin far och en lik sin mor. Så roligt att det verkligen blev en gen åt ett håll och en åt det andra. Tihi! Familjen Vacker säger jag bara! 😀

  5. Carolina

    Tycker inte huvudfokus bör ligga på att kvinnor vill spendera så mycket tid som möjligt med sina barn utan snarare varför män inte vill det.

    1. Jonna

      100 %!!! Min kusin ville inte ha något att göra med sin dotter det första året typ för ”hon var så tråkig”, så han steppade in när hon var typ 2 år, och han kände att hon var rolig att hänga med. Så då får ju pappor bli den roliga föräldern, medan mammor automatiskt tilldelas ”bad cop”. Har haft många diskussioner med min mamma, och hon säger- ja men jag VILLE vara hemma mycket med er, ja men varför ville inte pappa det då?! Eller varför vill inte min kusin det? Eller majoriteten av män som existerar i mitt liv?

    2. Carolina

      Vill även tillägga att jag inte tror överhuvudtsget att mammor genetiskt är bättre föräldrar utan att de blir bättre föräldrar därför att de generellt tar huvudansvaret för sina barn. Inklusive dubbelarbetar.

  6. Carro

    Väldigt intressant ämne. Vill bara tipsa alla som är gifta eller registrerade partners om möjligheten att överföra premiepension till den partner som t.ex. tjänar mindre p.g.a. tar större ansvar för barn/lägre inkomst. Grundläggande information finns här: https://www.pensionsmyndigheten.se/forsta-din-pension/sa-fungerar-pensionen/overforing-av-premiepensionsratt. Väljer man t.ex. av ett eller annat skäl att ta ett större ansvar för barn/hem med lägre inkomst som följd så är detta ett bra sätt för ens partner som har högre inkomst att tillse att man inte behöver ”offra” sin framtida pension. Åtminstone ett sätt att rent konkret värdera det annars obetalda ”hemarbetet”.

  7. Ulrika

    En grej jag reagerar på är att du ser det som om kvinnan ska ta efter mannen, inte att mannen ska ta efter kvinnan. Det är snarare det senare som jag hoppas på, att man diskuterar t.ex pensionssparing och att dela arbetet lika där hemma så att kvinnan inte kör slut sig på alla praktiska och projektledar grejer. Det betyder inte att kvinnan ska lägga fötterna på soffbordet, snarare att mannen ska engagera sig och hålla koll. Om kvinnan tex ”naturligt” kommer ihåg när barnen har gympa, men mannen glömmer det => lösningen är att mannen helt enkelt skriver in saker i kalendern. Det finns liksom bara dåliga ursäkter här tycker jag.

    1. Jos

      Håller med! Det kan väl bara inte vara så att allt som hr med hemmet och relationer att göra är så mycket mer komplext att män helt enkelt inte klarar av att hålla koll på det? När män samtidigt ska vara längst fram när det gäller forskning, företagande, artisteri – you name it. I dessa forum är det inget problem att hålla koll på komplexa strukturer, men hemma! Ojoj, det är alldeles för svårt för att en man ska kunna sköta eller engagera sig. Det håller liksom inte, det beror på prioriteringar helt enkelt.

  8. Sandra

    Forst och framst – tycker det ar superbra att du vagar lyfta dina tankar och asikter offentligt sahar, och det skapar valdigt intressanta diskussioner! Rent biologiskt om kvinnor ar ’battre’ foraldrar, det vet jag inte. Tror absolut det ligger nagot i just hormoner, hur kvinnan far ett ’bond’ till barnet genom att vara gravid etc. men hur det utspelar sig nar barnet ar fodd det vet jag inte nog om for att kunna ha en asikt tror jag.
    Daremot, och har kommer kanske en sa kallad ’unpopular opinion’ – vi pratar sa mycket om vem som ska vara hemma mest, hur kvinnor inte vill stanna hemma lika lange, vill ha karriar etc. Och absolut, jag stottar absolut att ha barn och karriar.. men samtidigt – om du bestammer dig att du vill bli mamma, du maste ocksa acceptera att det ar ett livslangt commitment, och det ar ju DU som valjer det. Att skaffa barn ar ett stort ansvar, du ansvarar ju for ett annat liv, hur de vaxer up, deras valmaende etc. Sa samtidigt sa ja, du kanske inte kan jobba 100% jamt och dedikera lika mycket tid till din karriar som du kunde innan barn.. men du valde ju att skaffa barn, och de fortjanar att du ar narvarande? Jag tror inte att man kan skaffa familj och uppoffra noll. Absolut sa kommer pappan in i det har ocksa etc. men menar bara att vi borde ocksa prata om det faktum att skaffa barn ar ett stort ansvar, och att forvanta sig att kunna fortsatta som forrut karriarsmassigt OCH vara en narvarande foralder, det ar kanske lite naivt?

    1. Jos

      Håller helt med, men tycker att den insikten vore allra viktigast för män att förstå.. Känns som det är där insikten saknas, att de inte kan ha kvar alla privilegier från sitt tidigare liv (fokus på jobb, träffa kompisar, tid för hobbies etc) när de får barn. Tycker det är alltför vanligt att männen inte kompromissar med sitt liv i alls lika hög grad som kvinnorna gör när de får barn.

  9. Annika

    Superintressant ämne som ligger mig varmt om hjärtat då jag är mitt uppe i småbarnsåren 🙂

    Jag tycker diskussionen kan flyttas från ”mammor ska göra som pappor – sträva efter att jobba heltid” till att kanske pappor borde göra lite mer som mammor? Dvs prioritera småbarnsåren, jobba mindre och inte satsa på karriären när barnen är små. Varför är det alltid vi kvinnor som ska sträva efter att bli mer som männen? Så skevt! Dessutom är jag övertygad om att barnen gynnas av föräldrar där båda går ner i tid, istället för föräldrar där båda ger järnet och jobbar 100%.

    Jag jobbar deltid, har tagit mest av föräldraledigheterna, men det gör jag främst av att jag vill vara med mina barn. Har inget emot att göra karriär eller få en fet pension (vem får det…) men den extra tiden jag får med barnen när de är små, värderar jag högre.

    1. Sofia

      Hej! Du satte ord på mina tankar, det är min kommentar som Paula citerat och det är det jag vill få fram med att båda efter föräldraledigheten kan välja att jobba 90 % istället för att kvinnan arbetar 80 % och mannen 100 %. Att båda föräldrarna kan hämta tidigt/tidigare på förskola/skola/fritids några gånger i veckan istället för att när mamma hämtar så kommer hon 15-16 och om pappa hämtar så är det vid 17 eller senare. Nu pratar jag för oss som arbetar kontorstider och inte fysiskt behöver befinna sig på plats för att sköta sina arbetsuppgifter. Jag har till exempel en bekant som går hem vid 15 för att hämta barnen och sen jobbar han ikapp mejlen på kvällen. Det jag menar att har man möjlighet att välja så tycker jag att man som förälder, oavsett kön, ska överväga att gå ner i arbetstid för att spendera mer tid med sina barn i vardagen och vara en närvarande förälder när barnen är små. Jag läste nedan att familjer tenderar att skapa sig högre standard och dyrare livsstil ju mer man tjänar. Är det inte mer värdefullt med kvalitetstid i vardagen och leka och pyssla efter skolan än att åka till Thailand 1-2 veckor om året och äta på restaurang på helgen? Är inte tid tillsammans i vardagen viktigare än att tjäna stora pengar och överkonsumera?

  10. Sofie

    Föräldrapenning ÄR ju pensionsgrundande det är ju mer att den inte är obegränsad i tid eftersom det inre skulle bära sig samhällsekonomiskt.

    Mammor mer lämpade ? Tja om man är särartsfeminist eller överhuvudtaget annammar biologiskt särartstänk tror man ju det. Finns dock inga studier som styrker detta (sådana studier är dock svårt att genomföra). Däremot finns studier som visar på att en jämn fördelning av föräldraledigheten ger en jämnare arbetsfördelning på sikt d v s att kvinnan slipper vara projektledare. Att vara projektledare i hemmet och tänka åt sin partner har väl inte visat sig vara bra för mental arbetsbörda och stresspåslag alls.

  11. Annica

    Jag tänker – rent generellt så är mammor mer… inställda rent mentalt på att vara förälder. Pappans roll har ju sedan urminnes tider varit att skydda familjen, att få fram maten och sådant i jakter. Det innebar ju också ibland dagar hemifrån från familjen. Alltså, är det en mer naturlig sak att pappan har ”lättare” att vara ifrån barnen / familjen än tvärtom. Det är inbyggt skulle jag nästan vilja säga. Och jag ser det absolut inte som att man är bättre eller sämre så sett, absolut inte. Men vi har olika egenskaper och en del av dem är lämpade bättre i vissa situationer helt enkelt. 🙂

  12. Mathilda

    Tack! Jag VILL vara med mina barn när de är små och har helt själv valt att offra pensionen för att ha möjlighet att tillbringa mycket tid med mina barn. Är helt övertygad om att min viktigaste och på många sätt bästa tid i livet är nu, blir det inga golfresor till Spanien när jag förhoppningsvis är pensionär (man vet ju inte ens om man lever då!) så kan jag leva med den uppoffringen. För jag vet att jag gjorde det för att få spendera tid med mina barn när de behövde det som mest.

    Sen 100% rätt av dig att inte ta ansvar över Hugos relation till era barn, han är vuxen och förälder och du som kvinna behöver inte projektleda ännu en del i ert liv. Så länge man för en dialog och bjuder in den andra föräldern till att vara föräldraledig och närvarande så ser jag inget problem i att man gör det som passar en bäst.
    Jag tar mer än gärna vab och jobbar deltid, skulle vi separera och jag har gått ”back” ekonomiskt så kommer jag aldrig ångra att jag värderade tiden med mina barn mer än pengar. Desto äldre barnen blir desto mindre behöver de oss, jag ska jobba i 40 år till, jag hinner jobba ikapp det 😊

    Tack Paula för att du vågar ta diskussionen!

  13. Linnéa

    Ytterligare ett perspektiv, som jag tror man inte tänker på, är att män ofta tjänar (statistiskt) mer än kvinnan i familjen. Och av erfarenhet och även ren fakta (pluggat en del socialpolitik via universitet) så är det också så att familjer tenderar att skapa sig högre standard och dyrare livsstil ju mer man tjänar. Ofta här är det mannen som drar in mest som sagt, och i många fall blir då det enda alternativet att om någon ska vara föräldraledig eller gå ned i arbetstid så blir det kvinnan. Detta för att man annars inte har råd att behålla samma livsstandard som man skaffat sig längs vägen (ex köp av dyrt hus, bil eller vad det nu kan vara).
    Men det finns som sagt många olika orsaker kring detta, och det är mer komplext än det vi tar upp här. Detta var bara ytterligare ett perspektiv!

    1. Ulrika

      Detta är tyvärr en tanke som har bitit sig fast i samhället. Tron om att familje-ekonomin fungerar bäst om den som tjänade mest innan är hemma så lite som möjligt med barnen. Det är helt enkelt inte sant, det finns beräknare online för detta där man kan skriva in vad båda parterna tjänar, också räknar den ut hur ekonomin hänger ihop bäst baserat på vem som är hemma. Den överraskar många, för det ska vara STOR skillnad i inkomst för att det ska vara bäst för den ena partnern att jobba mycket mer än den andra.

      Det är dessutom ett argument som inte håller i praktiken (inte bara för att ekonomiskt så fungerar det inte så), därför att statistiskt sett så blir kvinnan hemma även om hon tjänar mer än mannen. Så det handlar oftast inte om ”vem som tjänar mest”, det är faktiskt bara en dålig ursäkt som inte är påläst helt enkelt.

      1. Linnéa

        Jag känner även till det du skriver, Ulrika. Jag var nog inte helt tydlig här. Det jag ville få fram var just det du skrev i början, att det är något som blivit inpräntat hos många. Även om man skulle ha råd att pappan var hemma som tjänar mest så blir det ett slags tänk som fokuserar kring fel sak- just hur man får ut mest pengar istället på själva omsorgen och delaktigheten i barnen.

        Sedan som jag skrev i mitt första inlägg så är detta väldigt komplext och att mitt perspektiv bara är en av många delar i det hela, men som är värt att lyfta då många resonerar så. Och kring huruvida det är en ursäkt eller ej är irrelevant i frågan, då spekulationer här enbart blir lösa gissningar då det faktiskt inte går att veta hur varje familj resonerar i frågan och hur det ligger till.

    2. Matilda

      Fast det där är ju endast en ursäkt. För om det var den faktiska anledning så hade män stannat hemma i de fall när kvinnan tjänar mer. Samt att alltid den som tjänar minst stannar hemma i samkönade relationer. Vilket inte är fallet. I heterorelationer är det oftast kvinnan som stannar hemma mest och går ner i tid oavsett vem som tjänar mest. Så alltså är inte ekonomin hela anledningen utan det verkar vara kön som påverkar.

      1. Linnéa

        Jag lyfte aldrig mitt perspektiv som ”hela anledningen” men som en viktig pusselbit i hela komplexiteten som bidrar till att kvinnor är hemma mer.

  14. Ellen

    Tycker du är ute på djupt vatten nu. Är helt okej att lyfta sin åsikt och hur ni löser det. Men det här är ju rena genus-frågor och det finns otroligt mycket att lära sig om detta innan man tar ton.
    Jag låter hård, jag hör det. Men tycker det är viktigt att man har kött på benen innan man grottar i detta.

    1. Karin

      Håller helt med! Problemet är ju att med denna inställning kommer vi aldrig få ett mer jämställt samhälle. Sanningen är fortfarande att mammor tar ut störst del föräldrardagar och Vabb. Vilket ofta resulterar i sämre lön/löneutveckling för kvinnor. Vilket innebär sämre pension i framtiden. Om vi ska minska klyftorna måste vi starta en förändring. Jag vill att mina döttrar ska leva i ett mer jämställt samhälle än vad jag gjort och de tror jag att du också vill. Men denna inställning kommer dina döttrar med stor sannolikhet också vara projektledare och ta de största ansvaret för sina barn i framtiden.

    2. Ulrika

      Jag håller inte med dig. Visst kan Paula kanske lägga lite mer tid på att researcha små detaljer, men alla är på olika ställen i sin feministiska resa, och baserat på kommentarerna här verkar det som om många är ungefär samma ställe som Paula. Jag tycker alla ska få lov att diskutera dessa sakerna utifrån sina erfarenheter, feminism är inte en klubb för eliten där man måste vara jättepåläst inom alla ämnen innan man uttalar sig. Det är enligt mig snarare ett personligt uppvaknande, alla måste få lov att göra det som passar dem helt enkelt 🙂 För Paula är det tydligen att dela med sig av sina tankar och läsa kommentarerna, hon behöver inte läsa feministiskt teori eller forskaravhandlingar om skillnader i pension, lön eller utbrändhet mellan män och kvinnor.

      1. Ellen

        Jag förstår hur du menar och håller med dig i stort. Jag är inte av uppfattningen att feminism är en klubb för eliten. Men vissa saker i inlägget är lite plumpt skrivet, t.ex. om det är en helt orimlig tanke att kvinnan är bättre på att ta hand om barn än mannen. tänker ibland angående jämställdhet vad man hade släppt igenom utan att reagera och inte om det gällde rasism.

  15. Kajsa

    Hej Paula. Har full respekt för er uppdelning och ert sätt att leva. MEN jag blir väldigt provocerad av ditt stycke kring att mamman är bättre på att ta hand om barnet. Visst att det i många fall är så att kvinnans egenskaper och det ”naturliga” i att mamman tar det större ansvaret i hemmet men att det skulle ligga en massa biologi i det vägrar jag tro på, det handlar om samhällsstruktur, personliga egenskaper som delvis är påverkade av samhället och våra val. Hemma hos oss är det tvärtom, jag var FL 11mån och min sambo i 11mån, jag klättrade på vägarna och trivdes inte särskilt bra av att gå hemma, min sambo däremot älskade FL och hade lätt kunnat gå hemma längre. Idag är det han som jobbar 75% och jag 100%, och vi trivs såååå bra med den uppdelningen och vår son har det hur bra som helst med sin pappa om dagarna som kan hämta redan vid 14 och jag kommer några dagar hem så sent att jag kommer till ett färdigdukat bord på kvällen. Vi kommer bytas av små småningom just för att bibehålla jämställdheten och våra pensioner osv men jsg tror ärligt talat att jag trivs bättre med att vara den som jobbar heltid eftersom all hemma tid blir väldigt kvalitativ, jag behöver inte handla, laga mat (sluttar tidigt ett par dagar och då sköter jag maten), ansvara för det huvudsakliga städningen mm. Jag är också den av oss som har störst behov av träning och så vidare och sticker iväg och tränar flera dagar i veckan efter läggning medans min man inte har det behovet trots att jag tjatar på honom att han också måste komma iväg och göra något för sig själv. Sen kan jag säga att jag avskydde att vara gravid också, såg inget som helst mysigt med det och knöt inte alls an till sonen i magen men väldigt fort när han kom ut men på samma villkor som pappan, kände inte att jag hade något som helst försprång för att jag burit vår son.

    Vi lever i en väldigt jämställd relation utifrån val vi gjort och att våra personliga egenskaper gör att vi båda är väldigt könsneutrala i vår personlighet. Som sagt full respekt för ert sätt att leva och jag tycker det är upp till alla familjer att välja hur man vill leva för att alla ska må så bra som möjligt men att börja diskutera mamman eller pappans förmåga att ta hand om barnen hör inte till diskussionen tycker jag…

    Tack för en bra blogg som jag följt i måååååångw år!!!

  16. Rebecka

    Vi har båda två bra avlönade jobb och karriärer vi fokuserar på.
    Men för att min man skulle kunna jobba borta behövde vi offra min karriär under en tid när hans bortaveckor krockade med livet.
    Självklart hade jag kunna jobbar mindre när han är borta å mer när han är hemma, men de är inte heller hållbart. Så under 1,5 år jobbade jag 85% för att hinna vara en bra mamma när jag va ensam med barnen.
    Nu är ordningen återställd igen, men jag skulle alla dagar pusha honom till att göra detsamma.
    Livet med små barn är kort och ibland får man ”offra” de man tidigare trodde va viktigast.
    Innan barn va karriären etta i mitt liv, not so much nu för tiden 😉

    1. Maria

      Kul att ni hittat ett sätt som funkar för er! Vi är lite i samma sits och tänker att man kan ”växeldra” lite. Det är ju inte bara de första 2 åren barnen är små, utan ganska långt upp i åldern. Om jag karriärssatsar lite mer just nu, kan min partner göra det lite mer sedan, eller tvärtom!

  17. Ale

    Min mamma valde bort sin karriär när hon fick mig och mina bröder och såg föräldraskapet som sitt enda kall i livet. Jag vet inte om det var den psykiska påfrestningen efter alla år men tillslut blev hon sjuk i fibromyalgi och långtidssjukskriven. Idag är vi alla vuxna och hon och min pappa är separerade. Hon närmar sig pensionsålder och kommer att leva på existensminimum. Vi är ständigt oroliga över hur hon kommer klara sig och vet att hon kommer bli beroende av oss ekonomiskt även om hon inte vill det. Vi anses vara otacksamma för hennes uppoffring. Det är den bilden jag bär med mig idag när jag försöker balansera min roll som kvinna och mamma. Jag vill visa mitt barn att hon kan bli vad hon vill och att jag kommer att ha ett säkrat liv efter att hon växt upp. Ville bara dela med mig det ur ett barnperspektiv av en mamma som valde helt bort karriären.

    1. Ulrika

      Superbra poäng! Det kan slå fel senare i livet utan att man vet helt enkelt. Det blir också en påfrestning för barnen när de är vuxna, att de ska ta hand om den ena föräldern (ekonomiskt, praktiskt), för att de tex inte hade sparat pension eller liknande då de jobbade hemma med barnen. Läste en annan kommentar om någon som ville offra sina ”golfresor som pensionär”, det är ju en väldigt positiv syn på livet om man räknar med att ha det så bra, det kan ju bli mer som du har erfarenhet av.

      1. Ale

        Ja precis, det är tragiskt som barn att se sin mamma hamna i den positionen när hon kommit upp i åldern och äntligen ska ” få leva sitt eget liv”. Hon mår inte bra och vågar inte söka vår hjälp pga. skam och vi har oron och skuldkänslor. Ingen vann på denna uppoffring. Det kan låta fint att man offrar allt för barnen men det kan bita tillbaka på oväntade sätt.

  18. Emelie

    Så himla kloka tankar! Är föräldraledig med mitt tredje barn nu och jag kommer den här gången att vara hemma cirka 2 år, var och varannan dag ser jag reklam om hur man ska dela lika på föräldraledigheten men precis som du skriver så har jag också tänkt att det ju faktiskt vi kvinnor som varit gravida i 9 månader och fött fram ett barn på ett eller annat vis. Ska vi då inte få vara hemma så länge som vi behöver utan att få höra att vår partner borde minsann vara hemma också. Det kanske tar 1 år för kroppen att återhämta sig? Man kanske vill amma sitt barn så länge som det går? Och nej, alla kan inte pumpa så det kanske inte är ett alternativ till att kunna återgå till jobb och kunna amma på kvällen.. Jag har ett jobb som innebär mycket tunga lyft och än om jag är vältränad i grunden och har haft bra förlossningar så hade min kropp inte klarat av att återgå till jobb nån månad efterförlossningen. Visst, min pension kanske blir sämre för att jag väljer att vara hemma med mina barn men jag kommer välja det alla dagar ändå. Jag ser det som att jag investerar i mina barn.

    1. Anonym

      Tänkte bara tipsa om att din partner ju kan pensionspara åt dig under den tiden du är föräldraledig (ev. även därefter för att kompensera för sämre löneutveckling osv), det är en ganska enkel lösning på pensionsproblemet som lyfts väldigt ofta i den här frågan. Tex skapa ett ISK-konto om är öronmärkt som pension och välja några stabila fonder dit pengar förs över varje månad. Finns ju även fondrobotar för ändamålet. 🙂

  19. M

    Tycker att det är en förmån att kunna vara med mina barn,,, ser det inte som att jag offrar ngt utan istället vinner ngt…

  20. Elin

    Jag är hemmaförälder och har mitt barn hemma (ingen fsk mao). Det är det bästa jag vet och det finns ingen karriär/jobb i hela världen som lockar mig mer än att spendera all min tid under den lilla tid i livet där barnen är små. Jag håller med dig om vad du skriver. Det har blivit en ”duktighetsgrej” att mamman och pappan ska dela lika på precis ALLT! Usch, kräks på det. Alla ska göra det som de vill. Vara hemma, inte vara hemma. Gör det du blir lycklig av.

Visa alla 40 kommentarer
×

Paula Rosas

Hej på dig och välkommen till min blogg. Mitt namn är Paula Andrea Rosas och här kommer några korta meningar om mig. Jag är en 27årig tjej som lever mitt liv genom att göra det bästa av dagarna. Mitt liv kretsar kring mina fantastiska döttrar Molly-Elise och Leonore och min underbara man Hugo Rosas, familj och vänner. Jag är en glad, familjekär och envis tjej som älskar att skratta. I min blogg kommer ni få följa med mig i min vardag. Träning, äventyr, dilemman och utveckling i mammarollen, resor, giftermål, vänskap och utbildning. Samarbetsförfrågningar: paularosas.media@gmail.com

Powered by Cure - Influencer hosting