Okategoriserade

Är jag gammal nu?

Jag har sedan min födelsedag funderat över min ålder och dess förväntning. Jag har passerat 20-25 där förväntningarna från samhället och omgivningen både är höga och låga.

Det primära är att man som ung vuxen kommer ut i samhället och hittar försörjningsmöjligheter. I olika grad frigör sig från beroendet från ens kärnfamilj. Utbildning, boende och så sociala förväntningar. Hittar ett stabilt umgänge i form av partner och bra vänner. Det är stora bollar som förväntas av den där unga vuxna.

Jag fick barn när jag var 21 år. Som 24 åring var jag två barnsmamma. Helt ärligt så tror jag att min inställning till nästkommande år beror på mina flickor. Jag är inte stressad. Jag vill ta de nästkommande åren som dom kommer. Inte så att jag känner mig ”nöjd” och vill dra mig tillbaka för att njuta. Utan jag vill längre fram.

Till 30 så vill jag ha hunnit utbilda mig. Fått ett, eller två barn till. Vad är vuxen för dig? För mig är den ultimata bekräftelsen ett landställe. Har man landställe är man vuxen delux. Vet inte riktigt hur det ska gå ihop för oss med tanke på att vi är ohändiga och har svarta fingrar. – Japp, inte ens en kaktus överlever hemma hos oss!

20-25 var underbara år. Åren jag gjorde en djupdykning av mig själv och åren som jag fick uppleva livets mening. Jag är tacksam att jag fick chansen till att skapa en egen kärnfamilj tidigt i livet. Med en livspartner skapade vi underbara döttrar. Har jag dom- har jag allt. Att åldras innebär ytterligare ett år. Livet ska man inte ta för givet och att fylla år innebär tacksamhet för ett år.

Jag bär med mig själv in i den nya tidsperioden. 25-30 och ser fram emot mer utveckling. Mer åskådartid på första parkett i våra döttrars uppväxt. Förhoppningsvis kommer vi att skapa fler liv och fortsätta att utveckla vårt bolag. Jag åldras inte med stress, utan känner mig lycklig.

Vilka förväntningar finns i denna tidsepok? Vad beror 30 årskrisen på? Jag har funderat på NÄR man slutar klä sig ”ungdomligt”? Urringad rygg, korta shorts/klänningar är lite av mig grej.

Paula 18 år och Paula 26 år:

Untitled

10 Kommentarer

  1. Cassandra

    Klä dig precis som du vill och känner dig bekväm i oavsett din ålder. En fin klänning med öppen rygg kan vara fin på vilken kvinna som helst, det enda som spelar roll är att hon trivs i det! Då strålar självförtroende och den tryggheten igenom ?

  2. Joline

    Jag fyller 25 och får ständigt dessa ålderspåminnelser kastade i ansiktet. Det är nästan tabu att inte äga sitt boende som 25åring (bor i en hyreslgh) och ännu mer tabu att jag och sambon inte har några barn (vi har försökt skaffa vårt första i 14månader).
    Så tråkigt att åldern ska spela så stor roll och att vi som inte uppnår samhällets krav och oskrivna regler måste gå runt med en klump i magen och känna sån stress 🙁

  3. Camilla

    Lantställe har ingenting med vuxen ålder att göra. Det är en status ”grej” vuxenutbildningen sitter i tänket, resonemanget och uppförandet snarare än i plånboken

  4. Camilla

    Lantställe har ingenting med vuxen ålder att göra. Det är en status ”grej” vuxen sitter i tänket, resonemanget och uppförandet snarare än i plånboken

  5. E

    Som du skriver att din icke existerande stress inför stigande ålder beror på dina döttrar tror jag också på. Du har ju lixom lyckats med det många strävar efter. Hus och barn. Jag snart 28 år, har i 2 års tid försökt att skaffa barn med min sambo, 1 misslyckat ivf försök på det. Har en gnagande stress inom mig. Att ALLA andra hinner skaffa både 1 och 2 och ibland 3 ungar under tiden vi förgäves försöker få till ett älskade barn. MEN jag har ju åtminstone en sambo och vi försöker att bilda familj, jag tänker på dom som ännu inte hittat sig en partner (förutsatt att dom vill också såklart) och börjar närma sig 30 år. Där hade jag haft ångest! Man vill ju som helst lära känna sin partner i några år innan man beslutar att bilda familj osv men det går ju kanske inte att vänta för länge om man börjar bli 30 år… för tänk om man har lika svårt att bli gravid som jag?? Svårt det där.

    1. M

      Jag är i samma sist som dig. Jag (28 år) och min fästman har varit tillsammans 5 år och försökt skaffa barn i 2 år medans folk i vår omgivning föder barn på rullande band..

  6. A

    För mig som är 87:A var det stort att köpa en egen lägenhet samt få barn. Åldern mellan 20-30 är år där det händer så mycket med en själv.

    1. Marie

      Jag är ju lastgammal som har stuga både ute vid havet och i fjällen ? Är gift, två barn och färdigutbildad, börjar nya jobbet i höst. Men jag har ju passerat 30-strecket precis också, ÄLSKAR att bli äldre. Livet blir bara bättre hela tiden. Kanske inte tycker så senare… För mig fattas bara huset. Har jag hus DÅ är jag gammal, elller rejält vuxen iaf ? Nääää, jag känner mig ju aldrig riktigt vuxen och gammal trots att åren går och ”vuxenpoängen” haglar in! Något som jag ändå känner som kommer med åldern är mognad och lugn. Lugn som du beskriver, att ta livet som det kommer, inte stressa över ting och så.

Visa alla 10 kommentarer
×

Paula Rosas

Hej på dig och välkommen till min blogg. Mitt namn är Paula Andrea Rosas och här kommer några korta meningar om mig. Jag är en 27årig tjej som lever mitt liv genom att göra det bästa av dagarna. Mitt liv kretsar kring mina fantastiska döttrar Molly-Elise och Leonore och min underbara man Hugo Rosas, familj och vänner. Jag är en glad, familjekär och envis tjej som älskar att skratta. I min blogg kommer ni få följa med mig i min vardag. Träning, äventyr, dilemman och utveckling i mammarollen, resor, giftermål, vänskap och utbildning. Samarbetsförfrågningar: paularosas.media@gmail.com

Powered by Cure - Influencer hosting