Dagens frågaKärlekTankar

Angående Hugos fällning i helgen

Såg ett videoklipp på Instagram i helgen där Hugo jagade dig till bilen. Det jag reagerade på var att han fällde dig och när du låg på marken så sparkade han på dig. Inte bara en utan två gånger. En av gångerna sa du till och med aj. Såg inte speciellt trevligt ut. Hur ställer du dig till det?”.

Jag har blivit bombarderad med DM:s under helgen kring just denna händelse. Det första jag vill kommentera och säga är TACK.

Tack för er medmänskliga och systerliga omtanke (inte en enda man har skrivit till mig angående detta). Tack för att ni reagerar och har min rygg även om vi inte känner varandra ”privat”.

Jag och Hugo fick oss en ordentlig tankeställare där vi fortsättningsvis faktiskt måste tänka oss för. Hur vi framställer vår jargong för vi vill verkligen inte normalisera eller romantisera våld inom en nära relation.

Med det sagt så vill jag även poängtera att Hugo aldrig någonsin har skadat mig. Jag har aldrig känt mig rädd för Hugo, snarare tvärtom. Hugo får mig att känna mig trygg. Han är min tryggaste anhörig och han gör allt annat än att skada mig.

Vi har en hård jargong där vi fortfarande leker. Vi leker genom att brottas, skrämmas, busa och fälla varandra i snö. I pulkabacken puttar vi ner varandra och åker på varandra. I brottningen kör vi grepp och jag är minst lika hård som Hugo men han har alltid det fysiska övertaget. Det har aldrig gått över en gräns (eller en gång sparkade han mig i ansiktet när jag höll mitsar till honom men det var en olyckshändelse) och skulle det göra det skulle jag vara den första att sätta stopp. Jag känner mig inte förtryckt och är 110% kapabel till att uttrycka mig, även när det är svårt.

Vi har många i vår närhet som ofta och mycket tar del av oss, och bara för att poängtera att det inte är någon fara för mig har ingen annan reagerat på våra snart 10 år som tillsammans.

Min och Hugos jargong har växt fram i att vi båda två fortfarande tycker om att leka. Vi är fysiska och ”busiga”. Jag är smärttålig och det har också lagt en ribba för vår lek. Hugo är dock världens klumpigaste och osmidigaste. Han tar sönder porslin minst en gång i veckan och har fortfarande inte fått in känslan om HUR man kammar hår för att det inte ska göra ont.

Kommentar från Hugo:

”Jag är uppväxt med många bra saker från mina föräldrar. Det kanske viktigaste och det jag är gladast över är att jag har blivit uppfostrad med, är att man ALDRIG höjer en hand mot någon som har ett fysiskt underläge. Det finns inget som skulle få mig att ändra på det synsättet.

Jag och Paula har en hård jargong. Vi låtsasbråkar och brottas och det är oftast jag som åker på stryk. Reaktionen från er på min ”spark” var bra. Nästa gång ska jag inte sparka, då ska jag istället köra björnkramen över henne.

Skämt å sido. Bra att folk reagerar och jag tar det med mig som en läxa och lär mig något av det”.

Han är som Bamse. Världens starkaste men också världens snällaste Björn♥️.

Återigen, TACK till alla er som uppmärksammat. Tack för att ni orkar checka av att jag är okej. Vi vill som sagt absolut inte romantisera våld inom nära relationer och båda två har fått sig en tankeställare inför framtiden.

Om du upplever våld i nära relationer finns kvinnofridslinjen HÄR

23 Kommentarer

  1. Nica

    Jag tycker det verkar som att många missar poängen? Det här med att ”inte skoja så framför barnen”. Det är ju precis det som är viktigt? Att visa barnen att man FÅR busa o leka o skoja, MEN när den ena säger nej/stopp så är det det som gäller. Bättre att vägleda än att mörka. Ni verkar va en härlig familj Paula, Keep up the good work!

  2. Ulrika

    Bra svar. Jag såg inte själv filmen, men tycker inte att man ska gömma sånt här för barn. Det är inget fel i att busa, brottas osv! Däremot är det fel att inte lyssna när den andra säger aj, nej, sluta, stop osv. Har många exempel på killar som tex tar sin tjej på brösten, på rumpan eller vad som helst, där det är tydligt att tjejen säger nej eller sluta eller verkar sur över det, men killarna fortsätter. Som om man har rätt till det bara för att man är ett par. DET är mycket mer problematiskt tycker jag (även om det sker i lugna situationer utan något bråk), än att brottas eller jaga varandra på skoj.

    1. Carolina

      Jättebra att våld i nära relationer kommer upp på agendan!
      Jag är nyfiken på hur du och Hugo skulle ställa er till och agera om det förekom våld i nära relationer bland era släktingar eller vänner?

  3. Maria

    Tänker mer på att ni kanske inte bör göra sånt framför era barn som då tror att det är ok. Sen får ni samtal från skolan där X sparkat på någon som ligger ner för att mamma och pappa skojar så… man får nog tänka sig för lite. Barn gör det föräldrar gör.

  4. Sandra

    Problemet i detta är att banen lär av sina föräldrar. Därför är det väl inte det bästa att skoja grovt bland barn tex. Förstår helt eran typ av ”skoj” för jag å killen har exakt samma. Men vi gör inte så framför hans dotter. Det skulle bli så fel. Hoppas ni hade en strålande dag ändå 🌹

  5. Nina

    Som lärare i mellanstadiet så arbetar vi konstant med just detta med att knuffas, brottas, slå och buffla på varandra. Speciellt bland pojkarna är det en jargong där man ska göra så även om det absolut även sker mellan och bland båda könen. Väldigt ofta får vi lärare ta hand om konflikter som uppstår då det gått för långt och svaret blir i princip alltid: men det var ju bara på skoj. Det var ju inte meningen.

    Just av den anledningen så är jag kluven till detta. Ska vi låta barnen hålla på med detta eller ska vi lära barnen att det finns andra sätt att leka och skoja med varandra?

    1. Frida

      Jag förstår att du är kluven, jag upplever samma dilemma som fritidspedagog. Tror dock inte på att rakt igenom förbjuda brottningslekar, utan menar att barnen behöver få testa och själva lära känna sina egna och andras gränser. Minns själv hur roligt det kunde vara att skojbrottas i skolan, köra kuddkrig hemma med syskonen o.s.v. Upplever också att man lätt kan se skillnaden mellan en ”uppstyrd” brottningslek och ett allmänt påpucklande av varandra, och det sistnämnda är förstås inte ok. Är det dock något som barnen kommit överens om och tycker är roligt – låt dem testa! Och stötta genom att vara i närheten, hjälpa till med att sätta upp regler (inga sparkar, slag eller hårda knuffar etc) och avbryta om det går överstyr.

      1. Paula Rosas

        Åh Frida du satte lite ord på det jag själv känner. Våra barn brottas också, med oss. Det sker uppsyrt och aldrig i affekt. Jag har aldrig sett aggressiva tendenser och när dom är arga visar dom det på annat sätt än att slåss. Därför känns det svårt att ta emot ”tänk på barnen”. Att vi skulle ta bort något som är en stor del i hur vi umgås. Vi brottas ofta och mycket hela familjen. Vi skrattar så att vi nästan börjar gråta, och min upplevelse är inte att det påverkar dem negativt.

        1. Frida

          Jag är inte ett dugg förvånad över att dina barn visar ilska på andra sätt än med våld, eftersom deras föräldrar inte heller gör det! Barn gör ju som vuxna gör sägs det, och med tanke på att ni brottas på skoj och med kärlek… så gör de det också. Sen förstår jag folks reaktioner över sparken, och det bemöter du ju genom att belysa våld i kärleksrelationer. Barnen hade ingenting med det att göra från första början! När jag var liten körde vi även kuddkrig hela familjen, och behövde någon pausa skrek man ”Eld upphör!”. Funkade perfekt, alla slutade 😁

          Tack ändå för viktigt inlägg och en fantastiskt bra blogg 🙏

      2. Nina

        Det är just det allmänna pucklandet jag pratar om. Är det uppstyrda lekar har barnen valt själva att delta och det finns oftast regler uppsatta kring den leken. Men det är just det här med att man tex måste slå in i andras axlar när man ska ut genom klassrummet, fälla varandra på väg till maten som jag ogillar och inte accepterar.

        1. Frida

          Okej, det framgick inte riktigt eftersom du skrev ”eller ska vi lära barnen att det finns andra sätt att leka och skoja med varandra?”. Håller med dig om att beteenden som att slå in i varandras axlar och fälla varandra påväg till maten är helt oacceptabelt, men då tror jag snarare att problemet ligger i uppfostran än att föräldrarna skojbrottas då och då.

  6. Madelene

    Jag reagerade också på det! Det är så otroligt fel med våld i relationer.. Skojbråk är såklart okej men sparken där tycker jag gick över gränsen, framförallt när du sa aj.
    Jag tycker att er förklaring var bra och att ni båda har lärt er en läxa av det. Ps: Ni är världens finaste familj och jag har följt er (Hugo längre), sedan han var en challengeboy!! Kramar

  7. Emilia

    Är det någon av läsarna här som faktiskt tycker att det är roligt att sparka/slå någon på ”skoj”? Genuint nyfiken då det för mig är helt ofattbart.

    1. Julia

      Emilia – ja känner igen mig i jargongen och sättet att vara mot varandra, det hade kunnat vara jag och min man. Vi har båda tränat thaiboxning så antar att det format oss i sättet att vara/driva/”slåss på skoj” (låter konstigt att säga slåss för det gör vi inte, men ”fajtas” kanske?). För mig är det så stor skillnad att använda kroppen när man retas med varandra och använda fysiska krafter med ilska. Jag förstår att det kan låta konstigt och att det kan väcka obehagliga känslor hos folk, men jag känner precis som Paula att det är 100% på skoj.

    2. Jessica

      Känner också igen mig. Jag och min sambo är likadana och har en hård jargong med varandra. Vi brottas, ”slås”, driver med varandra osv osv på olika sätt. Men allting är såklart bara av kärlek och på skoj!!

      Har dock 100% förståelse för att man ser på saker och ting olika och det är bra att man reagerar/ingriper om man ser något man inte tycker är ok. Hellre checka en gång för mycket än för lite!

    3. Nathalie

      Jag känner också igen mig i jargongen. Jag och mina syskon har alltid gjort så och gör så fortfarande, nu är vi alla kring 30-35 år. Men det har aldrig handlat om utsatthet.

      Samma nu med min sambo. Ibland brottas vi, slåss på armen eller liknande, men ENDAST på skoj. Jag har själv blivit utsatt för våld i nära relation i en tidigare relation och för just mig så upplever jag inte att det är samma sak vi pratar om. Då pratade vi våld och rädsla, här är det lek och bus (precis som djur tänker jag).

      MEN med det sagt har jag såklart full förståelse att det är svårt att förstå den jargongen om man själv inte haft det så, det kan nog absolut tolkas som ganska absurt. Än värre kan jag förstå att det rentav kan trigga en hel del som själva blivit utsatta för våld.

      Håller med andra att det var en fin reflektion kring videon, fin omtanke av andra och fin reaktion av Paula och Hugo

    4. Jenny

      Du har uppenbarligen inte sett filmen, de skojade och jagade varandra. Jag på inte ens märke till sparken i slutet.

      Men ja, jag tycker det är ok att leka hårdhänt om man vill. Jag har växt upp med syskon där man har lika hård jargong.

      1. Emilia

        Nej, jag har inte sett filmen. Läste bara en kommentar där någon beskrev den och tyckte att det lät hemskt. Kanske hade fått en annan uppfattning om jag sett den med egna ögon, vad vet jag. Det var ju dock fler än jag som reagerade.

        Jag har full förståelse för att man har olika jargong, och jag förstår att man kan tycka att det är kul att knuffas lite osv på skoj, men jag kan faktiskt inte alls se det roliga i att sparka på någon som ligger. I mina ögon är det fel oavsett om det är på skoj eller inte.

        Bra att Paula förklarade iallafall, och nu kanske dom tänker till och förstår att vissa saker inte passar så bra att dela offentlig. Tack för att du och alla andra svarade på min fundering 🙂

  8. Mickan

    Måste säga att jag också reagerade på det klippet. Min man sa ”hade jag kört eller gått förbi och sett det där så hade jag ingripit”. Tror det var just det där med sparken som blev för mycket. Som Hugo sa, hade han gett dig världens björnkram så hade det nog inte dragit till sig lika mycket reaktioner. Skönt att höra att så många fler tyckte att det inte såg okej ut. Cred till er båda att ni tar upp det och erkänner att det kanske blev lite tokigt ❤️

  9. Linnea

    Så kloka ni är! Det man ska tänka på också är ju att förklara för barnen.. hemska tanke om de skulle hamna i en otrygg relation där det ”skojbråkas” men där de tänker att ”Men mamma och pappa bråkade ju såhär, då är det nog okej”

    Så himla bra att ni reflekterade över det och att man nästa gång tänker sig för. Tips att följa på insta kring detta är Peter Rung!

    1. Sandra

      Paula tycker ocksa att det ar jattebra att ni reflekterade pa hur folk reagerade. Jag var en av dom som reagerade, och jag tycker du har gett ett valdigt bra, genomtankt och odmjukt svar! 🙂

  10. Mallan

    Tvivlar inte på att Hugo är världens snällaste men det såg inte bra ut med sparkarna mot dig när du låg ner. 😬😯

Visa alla 23 kommentarer
×

Paula Rosas

Hej på dig och välkommen till min blogg. Mitt namn är Paula Andrea Rosas och här kommer några korta meningar om mig. Jag är en 27årig tjej som lever mitt liv genom att göra det bästa av dagarna. Mitt liv kretsar kring mina fantastiska döttrar Molly-Elise och Leonore och min underbara man Hugo Rosas, familj och vänner. Jag är en glad, familjekär och envis tjej som älskar att skratta. I min blogg kommer ni få följa med mig i min vardag. Träning, äventyr, dilemman och utveckling i mammarollen, resor, giftermål, vänskap och utbildning. Samarbetsförfrågningar: paularosas.media@gmail.com

Powered by Cure - Influencer hosting