Reklam för Lindholms

Sedan vi satte in en köksö i köket har matsalen tappat sin funktion. Vi slutade att äta där och matbordet fungerade mer som ett pysselbord för barnen. Matsalen hängde helt enkelt inte med när vi gjorde om köket.

Vi ville återuppta den röda tråden mellan rummen. Minns ni från inlägget med nya vardagsrummet? Fånga upp materialet på vårt golv samt det svarta.

Nej men jag är mållös. Nu är matsalen inbjudande och det första jag tänkte var ”här vill jag ha en bjudning”. Vi kom fram till att vi hade haft samma soffa i nio år. Det här matbordet kommer jag aldrig vilja byta ut. Kommer ifrån Kristensen Zet och taklampan från Flos sarfetti.

Stolarna matchar snyggt med det svarta underredet. Otroligt sköna och har också fungerat bra som arbetsplatsstol. Stolarna kommer ifrån Gubi och mattan ifrån Classic collection ”Merino”.

Vi skruvade ner vårt elementskydd för att få plats med den här otroligt fina skänken från Kristensen Velvet.

Vedställ från Röshult Manhattan cabinet.

Ovanför öppna spisen pryder den här fina spegeln från Gubi och ljuslyktor från Tell me more.

Vår öppna planlösning mellan kök, matsal och vardagsrum känns nu lugn och harmonisk. Jag älskar att det är genomtänkt för att ge oss en bättre livskvalité i hemmet. Matsalen har fått tillbaka sin funktion och jag ser fram emot många och långa middagar här.

Min kod PAULA15 och få 15% rabatt på hela ditt första köp hos Lindholms. Erbjudandet gäller fram tills årets slut och vill du komma i kontakt med dom gällande mått och pris så maila info@lindholms.com.

Godmorgon friyay!

Morgonen har varit hektiskt, drog ut på en löptur kl 07 för att hinna med dagens to program. Jag och Hugo ska på ett lära-känna-samtal med Leonores nya lärare. Därefter är det raka spåret hem för att möta upp dagens arbetsteam…

…Aim’n! Känner mig otroligt ärad över att få agera modell över en ny kollektion som släpps inom kort. Fokuset ligger på core så det är dagens tema. Vi ska fota lite hemma sen fortsätter vi till ett av Stockholms fetaste gym.

Ikväll tänkte vi ha en riktig mysfredag. Vi lagar god mat och kollar på film. Barnen vill se ”Tuffa gänget”.

Leonore hjälpte mig att dammsuga igår. ”Kolla mamma jag gör en springbana på nya mattan”.

Jag och Hugo invigde soffan redan igår. Vi fick plats båda två utan problem! Så himla skönt att äntligen ha en rymlig soffa. Det slutade som det brukar. Jag kollade klart på programmet medan Hugo somnade.

Vi hörs under dagen. Vill såklart visa nya matsalen också innan vi tar helg😍.

Ibland chockas jag över vad som faktiskt kommer ut på sociala medier, det finns liksom ingen spärr av vad man kan mötas av helt plötsligt. Som så många andra fick jag syn på klippet där en mamma misshandlar sitt lilla barn som är helt förtvivlad och rädd. Det skär i hjärtat något så fruktansvärt. Barnet verkar regelbundet bli slagen, knuffad, sparkad… så liten och skyddslös. Så beroende av trygga vuxna och så fullständigt sviken. Vad sätter det för spår i hennes inre? Hur länge har det pågått? Hur van är hon vid att vara rädd?
Ett litet barn älskar sin mamma ovillkorligt, att missbruka det förtroendet och den oskuldsfulla kärleken och tilliten är så vidrigt så jag hittar inte orden.

Jag blir häpen över varför mamman själv filmar när hon gör illa barnet. Varför i alsin dar gör man något sånt? Även om det på ett sätt är bra för det har ju fått folk att reagera och agera. Om jag förstått det rätt sitter hon häktad nu och det är väl för väl. Då kan sociala medier kanske ha hjälpt det här barnet till en tryggare tillvaro på något sätt. Det känns ändå bra på något sätt att det kan användas på ett sätt som leder till bra actions. Samtidigt som det blir en integritetskränkande del i att folk vill se klippen typ som underhållning. Trots att polisen sagt att man ska sluta sprida dom så är det efterfrågan på att få se dom. Som en bilkrock folk inte kan låta bli att vilja kolla närmre på. Klippen kommer ju finnas kvar hos så så många vilt främmande människor som kommer se hur det här barnet blir traumatiserat. Hon kan inte värja sig varken för mammans övergrepp eller från att hennes trauma delas som en skräckfilm för folk att rysa över.

Jag vet knappt vad jag vill säga med här inlägget men det är något som tar extra hårt på mig när barn utsätts för fysiska eller psykiska övergrepp, speciellt av sina föräldrar. Det kanske är drastiskt av mig men jag tycker att om man gör något liknande som den här mamman, då har man förbrukat sin rätt att kalla sig mamma. Man borde aldrig få möjligheten att ”bättra sig”och få tillbaka sitt barn. Barnet förtjänar så himla mycket bättre och som förälder finns det ingenting som rättfärdar att du missbrukar ditt barns förtroende. Det är faktiskt oförlåtligt.
Jag hoppas den lilla flickan får chansen till en trygg barndom från och med nu och att hon aldrig ska behöva vara rädd för sin mamma ❣️