I våras så fick vi äntligen igenom vårt bygglov. Det tog betydligt mycket längre tid än vi trodde och under väntan så hann vi tänka till.
Vi kikade på leveranstider till material och det var katastrof. Utbyggnaden skulle ta tid. Vi bestämde oss då för att lägga allt på is och det positiva är att bygglovet gäller i fem år.
Vi har dock börjat känna att vi börjat växa ifrån vårt hus. Nu har vi bott här i fem år och det har varit fem fantastiska år. Jag har fått massor av erfarenhet av att bo i hus och jag vet också vad jag saknar.
-Större tvättstuga
-Mer förvaring
-Ytterligare ett vardagsrum
Det är absolut ingen brådska och vi har inte bestämt oss för någonting. Vi kanske nyttjar vårt bygglov eller så flyttar vi 🤷🏻♀️.
Fick en önskan om att göra ett inlägg med tips på utrustning för att komma igång med hemmaträning. I hennes fall funkar det bättre att träna hemma än att gå till gym.
Jag varierar min träning. På somrarna funkar vårt hemmagym utmärkt men gymmet är lite av mitt happy place. Man ska dock aldrig underskatta fria vikter, trots att jag hänger mycket på gymmet är det just fria vikter som jag använder mest!
–Matta
Du kanske bor i lägenhet och då måste vi först och främst tänka på att ljuddämpa träning. Att rulla ut en matta är också bra för den psykologiska förberedelsen. ”Nu är jag här. Nu har jag avsatt tid till att träna”.
Ett tips alltid är att ha träningen förberedd. Skriv upp vad du ska göra innan du börjar.
–Viktväst
Satan vad sit-ups och air squats blir tyngre med en viktväst!
En stor favorit hos mig. Man kan variera övningarna och en kettlebell är ett effektivt träningsverktyg som kan träna hela kroppen. Se mina fem favoritövningar med kettlebell.
–Hantlar
–Bulgarian bags
Ett perfekt verktyg till att göra frivändingar, squats och utfallssteg med.
Finns det något som gör en mer hudlös och sorgsen än när barn råkar illa ut? & kanske ännu mer när det är deras tryggaste punkter som sviker. Jag såg det nu rätt omtalade inlägget som @aidakn la upp på Instagram igår. Jag låter historien berätta sig själv via hennes bilder:
Fy… jag blir både förtvivlad och rasande. Det är så mycket jag inte förstår med den här händelsen… Hur kan man som förälder välja att droga ner sig totalt när man har ansvar över ett litet liv? Hur kan ingen i incheckningen/bagagedroppet/boardingen ha reagerat på dessa föräldrar och nekat dom att flyga/tillkalla polis eller liknande? Hur kan det pågå räddningsförsök av en medvetslös mamma på planet men när man landar är det ingen tilltänkt att ta ansvar för det lilla barnet? Hur kan pappan bara få gå iväg med det lilla barnet och lämna platsen och mamman bakom sig?
Mitt hjärta ömmar för den lille som fått födas in till en tuff start i livet. Som inte får känna den trygghet alla barn förtjänar att räkna med. Som inte får sina behov mötta utan får skrika utan respons från dom som borde göra allt för att göra honom glad och lugn. Med Lilla hjärtat Esmeralda färskt i minnet känns det inte omöjligt att den här lille pojken går liknande öde till mötes om inte samhället reagerar snabbt och ordentligt. Jag hoppas så innerligt att polis och socialtjänst blivit inkopplade och att dom agerar för barnets bästa. Jag tycker Aida verkar ha agerat helt rätt och beundransvärt även om det inte slutade som hon önskade. Hur kan och ska man som främling agera när man är med om något liknande? Ska man ringa polis på en gång, försöka få fram identitet, hindra föräldrarna? Jag tänker att det är allas vårt ansvar som samhälle att värna barnen men hur gör man det på bästa sätt när man är med om något sånt här? Jag vill tro att jag skulle agerat liknande som Aida men det är omöjligt att veta. Det jag vet är att det känns som en tung sten i bröstet att tänka på en liten ettåring med kala stressfläckar på huvudet som skriker i panik.
Usch det får bara inte gå till så här, det ska inte hända i vårt samhälle. Vi måste kunna ge våra barn en trygg start i livet – det förtjänar varendaste lilla unge ❤️
