ANNONS
Integritet på Tailsweep

Det är lätt att vara efterklok!

/

Jag tyckte själv att mitt inlägg om mitt barns plötsliga magont och vårt besök på närakuten var hyfsat ödmjukt i att jag såg det som att jag själv lärde mig en läxa och lärdom kring hur jag ska agera framöver även om jag lyfte att jag önskat ett annat agerande från skolans håll. Men jag märker att det inte föll helt rätt ut i skrift så jag benar ut det hela här tänker jag.

Först och främst blev jag inte störd över att jag ”var på spa och blev sur för att ditt barn ringde dig och mådde dåligt så du fick avbryta din spa-dag? Nä kom igen nu Paula.

Här tycker jag det var en illvillig tolkning. Jag skrev att jag stod blöt i en pool när jag fick samtalet och att det inte var annat på kartan än att avbryta dagen. Alltså jag vet att det här sticker i ögonen på många men jag var inte där i spasyfte när man njuter och kopplar av utan för jobb där jag fotade samarbeten. Jag hade min fotograf med mig, ingen lyxig dejt med min man eller liknande. Visst är det en lyxig setting för en arbetsdag men det var just en arbetsdag och inget annat… och det är klart mitt barn alltid går före jobbdagar! Mitt beskrivande av scenen var mer för att måla upp just hur dagen som rullade på blev plötsligt avbruten där jag stod och poserade i en pool.

BB7B12F1-0BDA-4946-9C7C-595FAB3BE760

Sen är det självklart inte så att jag räknar med att lärare på skolan ska agera läkare eller göra bedömningar kring om barn ska till läkare. Det jag i efterhand (under tiden i väntrum) reflekterade över var att jag hade velat prata kort med den vuxna i skolan som förmedlade att mitt barn ville hem innan barnet fick telefonen. Om jag redan där fått info om att det varit en incident vid lunchen och att mitt barn hade ont i magen hade jag sannolikt kopplat samman dem och agerat annorlunda. Jag hade fortfarande hämtat barnet då dessa samtal inte är standard för oss men hade kanske agerat mer på att åka hem, mysa och prata än att köra iväg till närakuten. Sen förstår jag absolut att man från skolans sida vill ge barnen chans till att själv berätta men i min åsikt borde det ha skett i samband med att en vuxen pratat innan eller efter. Återigen – jag var inte upprörd på skolan men ville ändå prata med dom efteråt just för att förmedla att jag önskar att information om plötsliga förändringar i barnets mående kommer via en vuxen i första skede så vi som båda är vuxna kan prata om situationen och inte att det är barnet som får ta dialogen från start. Jag upplever inte att jag gav personalen ”pekpinnar” utan att jag vill ha ett bra samarbete mellan hem och skola – precis som jag vill att skolan ska prata med mig om dom har något att ta upp.

Sen är det ni som tycker att jag var överdriven i just att åka till närakuten och jag håller med till viss del. Det var i efterhand inte nödvändigt och jag drog för stora växlar men sist ett barn hade plötslig magsmärta var det blindtarmen och jag agerade i muskelminnet.

Det är inget som jag ser som skolans ansvar såklart utan det ligger hos mig. Men jag tycker inte heller det är överdrivet att åka till just närakuten – barnakuten hade absolut varit överdrivet men närakuten är väl just för sådant som inte är AKUT akut men ändå hastigt uppkommet och man inte kan få tid på VC samma dag? När man tittar på 1177 står det att just en av sakerna närakuten hjälper till med är ”plötsliga magsmärtor”. I och med att barnet inte hade andra symptom som går att koppla till magont och vi rätt nyligen hade incidenten med blindtarmen var det självklart för mig att åka raka vägen dit när jag upplevde det som att skolan gjort en bedömning i att barnet mådde dåligt och borde bli hämtad. Sen tror jag det finns fler föräldrar som kan känna igen sig i att man väger mellan att åka in och inte för det finns ju verkligen saker som är roligare än att hänga i ett väntrum MEN tänk så om det är något och man gjorde inget och så händer det värsta… Nä då masar man sig hellre iväg för att vara på den säkra sidan.

Det är som sagt lätt att vara efterklok och precis så som jag skrev i mitt ursprungliga inlägg lärde jag mig en läxa i att inte agera på muskelminne utan att ta det lite lugnare och inte stressa iväg till sjukvård innan jag själv känt av läget med barnet.

EF5946F8-A4F5-455F-BB80-223AA0DCE66B
10
© Bonnier Magazines & Brands AB, 105 44 StockholmTelefon: 08-736 53 00