Du triggar min ångest
Jag såg att Underbaraclara skrev ett inlägg om förändringar hon gjort i hälsans tecken och att det blev världens storm i kommentarerna. Ätstört, kroppshatande & triggande skrev många. Det borde sättas triggervarning så alla som är/har varit/har någon i sin närhet som är/har varit ätstörda slipper obehaget! Jag såg hur Clara svarade rakt, ärligt och utan krusiduller att det inte blir någon TW (& annat klokt).
Det jag tyckte var intressant med det hela var just det är med triggervarningar. Vem kan man avkräva det och vilka kan kräva det? För vem ska man vara respektfullt och försiktig och för vilka ska man inte det. Ska man triggervarna allt? Vart ska gränser gå? Och också, vart kom triggervarning från egentligen – jag kan inte minnas att man pratade om sånt när jag var tonåring. Idag tycker jag man hela tiden möts av ”du borde sätta TW på det där” eller ”det här triggar mig, tänk igenom ditt content”. Jag har fått otaliga kommentarer som menar på att det jag skrivit eller visat upp triggat någon och att jag borde ta mitt ansvar. Jag googlade triggervarning och hamnade på
”En innehållsdeklaration över innehåll som kan tänkas väcka anstöt är en så kallad triggervarning. Fenomenet har importerats till Sverige från USA. Tanken är att den som av personliga skäl inte vill ta del av material som kan väcka obehag ska kunna undvika det.”
Men det kan ju finnas hur många personliga skäl som helst att ta hänsyn till, ska man alltid sätta TW? Ska man triggervarna när man skriver om sin partner för att vissa inte har en relation, när man skriver om barn för att vissa är ofrivilligt barnlösa, när man skriver om att man är glad för att vissa är deprimerade, när man skriver om anhöriga för att vissa har anhöriga som gått bort, när man skriver om kakrecept för att vissa försöker skära ner på sött, när man skriver om ost för att vissa är laktosintoleranta och så vidare och så vidare. Ja nu blev det kanske fånigt i slutet men ändå, hur ska man bedöma vilka trauman som är ”skyldiga” en TW märkning och vilken ångest som är upp till mottagaren att dela med. Och vad skulle hända med oss som vi aldrig behövde ta in saker i vår närhet som ger oss obehag? Nu menar jag inte att man skulle vara en otrevlig människa och exempelvis skriva om kropp och utseende direkt till någon man vet dealar med en ätstörning, DET vore ju empatilöst och dumt. Men det är ju inte görbart att alltid vara skyddad från alla eventuella triggerpunkter i verkliga livet och på nätet. Jag tror inte det är bra för någon psyke att aldrig mötas av obehag eller av saker som säger emot det man själv tycker (för en del vill ju ha TW bara för att man är av olika åsikt) – hur gör man då sen på jobbet när något obehagligt dyker upp eller någon beter sig som ett arsle? Eller när barnen kommer hem med ett problem i skolan som påminner om ens egna barndom?
Nä, jag kommer nog aldrig börja använda mig av TW-märkningar för egen del. Däremot har jag full förståelse för att någon som går in här och mår dåligt av något jag skrivit slutar läsa bloggen/följa mig eller tar en paus från mitt content.
Det är helt rimligt. Men då tar man ju också ansvar för sitt egna mående istället för att utkräva det av någon främling som har massor av andra viljor som vill helt andra saker. Vi kan inte kräva att vår omgivning ska anpassa sig efter oss, men det står oss helt fritt att anpassa oss efter omgivningen – och välja bort det som får oss att må dåligt.
Vad tycker du om TW – borde vi varna mer eller skrota det helt?
