ANNONS

Var uppmärksam mot din omgivning

/

Idag när jag och Mikaela var påväg till gymmet satt en tjej vid vägen intill gymmet.

Paula: Hej är allt okej?

Den lilla frågan slutade med att jag också satt vid vägen intill gymmet. Jag kramade om tjejen och satt med henne tills det kom andra vuxna. I vårt samtal fick hon fram att hon hatade sig själv och delar i vad det berodde på.

563BD958-589F-4ACE-A96C-E7BF4002E1BA

Det var kallt utomhus och hon förklarade vart hennes skola låg. Mikaela stannade med tjejen medan jag gick in i skolan och talade om vart deras elev satt. Innan vi sa hejdå så gav jag mitt telefonnummer och sa att hon kan ringa/smsa mig om hon vill att en annan vuxen lyssnar.

Det är inte lätt att vara 14 år. Jag hatade också mig själv periodvis och kände inte att jag kunde prata med någon. Skolkuratorn var ett skämt och föräldrar var man sällan på god fot med pga jobbiga konflikter. Mitt 14 åriga jag hade också behövt att någon sträckte ut en hand om talade om att hen fanns där.

Man kände sig ensam med sina stora tankar och det var svårt att prata med vänner som isch kände samma sak.

Idag hjälpte jag någon att resa sig upp. Jag fick krama om henne och jag fick till och med ett litet leende i hennes tårar. Jag fick lämna mitt telefonnummer och jag fick erbjuda min vuxenhjälp. Jag sa att jag stannar så länge hon stannar men tillslut gav hon mig sin tillåtelse att gå till hennes skola för att hitta lärare som känner henne bättre än jag.

Jag vill tro att civilkurage ligger i min benmärg. Att jag stannar upp när jag misstänker att något är fel. För några år sedan hoppade Hugo tanklöst ner på tågspåret när en man hade trillat och hjälpte honom upp medan min egen reaktion var att jag frös till is. Den här gången agerade jag och nu finns tjejen i mina tankar. Jag hoppas att hon vågar höra av sig till mig om hon känner att hon behöver det♥️.

0B5AE955-DA95-41C1-9AEA-46224F4DEE87
12

Följ mig på Instagram!

@paulas_me
© Bonnier Magazines & Brands AB, 105 44 StockholmTelefon: 08-736 53 00